MIN ROTFYLLDA TAND och jag
- Hej, vad ska du göra idag, frågade någon som ville att jag skulle hänka med ut.
- Ingenting ska jag göra, för jag har rotfyllt en tand, svarade jag och tyckte att det var ett klurigt svar.
- Aha, rotfyllt en tand, sa den som envisades med att jag iallafall skulle hänka med ut och göra något kul.
- Ja, den är SÅ rotfylld, svarade jag stolt.
- Så då blir du hemma? sa den som började ge upp hoppet om att jag skulle hänka med ut.
- NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ, absolut inte, en rotfylld tand betyder inte allt, jag ska piff, paff, puff - fixa till mig... sen så...
Ja, det är faktiskt Valborg!
Tjoho!
Anne-Marie,
som gärna kan tänka sig en konstig promenad genom Stockholm på jakt efter konstiga skyltar.
TWITTER-KVITTER kap 10
Jag gick in i en affär.
TIttade mig i en spegel.
Bedövningen hade släppt.
Jag gick ut ur en affär.
Sen gick jag hem.
Anne-Marie
EFTER ROTFYLLA - HELT IKOGNITO
Min glädjeskuttardag försatte mig hos tandläkaren. Min tandläkare är en vän, men styrkan i vänskapen prövas vid en rotfylla. Jag försökte skratta till faktum att min tand behövde rotfyllas (vilket smärtsamt ord tänker jag under det att bedövningen försvunnit och käken har en tendens att falla ned i en slags rotfyllartyngdansiktsdrag). Jag tänker att jag ska vara ikognito hela denna dag.
Väl rotfylld (måste använda ordet mycket) springer jag från tandläkaren, tvärs över gatan, in på bageriet. Bageriet har två kunder som står i beredskap att köpa gott,gott,gott bröd av det sötare slaget... då en av personerna vänder sig om
- Nämen, Anne-Marie!
Då är jag ju inte längre ikognito. Jag står där med min tjocka kind och min finurliga uppsyn, i färd med att försvinna bort ifrån det publikala... då den läraren jag föreläst inför ger sig tillkänna.
- Jag vill vara här inkognito, skrattar jag och läspar fram några meningslösa förklaringar om en just rotfylld tand, behovet av en söt bulle och svart kaffe ... och så blev det med den saken.
Jag ska aldrig mer rotfylla en tand.
Det är kontentan av denna historia som jag dessutom lovade den geneveplacerade utlandssvenskläraren att skriva. Det var hon som var i bageriet och så här blev fotografiet hon tog. Nu är löftet infriat.
Anne-Marie
JAG SÖKER EN FÖRFATTARE
- Jahaja, vilken författare då, säger den som har informationen om var författarna finns och var de är.
- Tja, en lagom författare, en som sticker ut ur bokhyllan en aning, eller har försvunnit bort och gått vilse, tänker jag.
- Jo, det finns många författare som har stuckit ut men det finns också många författare som stuckit iväg, säger den som vet bättre om författarna.
- Jaha, men en slag uppslagförfattare då, frågar jag lite vilset.
- Jo, tänker du någon författare som har rest iväg? funderar den som har en författar-gps i sin väska.
- Näe, inte riktigt givit sig av, utan mer som klivit in, säger jag och söker ögonkontakt med en uppslagen bok.
- Ja, men dom har liksom kommit och gått, säger den som sorterar in och plockar bort.
- Menar du att de går iväg, som realisationsfigurer och man får prata med dem till halva priset, frågar jag och lägger pannan i djupa meningsfunderingar.
- Njaaaa, kanske inte riktigt, men vad söker du egentligen? frågar den upplysningsorienterade.
- Någon slags kontakt, till vilket pris som helst, säger jag för jag är inte smal i smaken...
- Då kan du ju ta en Kalle Anka..skrattar kartonginslagaren.
- Kalle Anka? Finns han här då? konturritar jag med mina skrivarfingrar...
______________________________________________________________________________________
Anne-Marie!
Sluta genast skriva så här!
Det är ju fullkomligt idiotiskt. Det är valborg, du ska till tandläkaren, bit ihop och ta dig samman, lämna tangentbordet och stryk varje skriven bokstav, tänk utanför ... ta cykeln!
- Bita ihop? Hos tandläkaren?
Det ska jag pröva!
Anne-Marie
TVÅ BOKFLUGOR I EN SMÄLL
Lars Gyllenstens bok - SJU VISE MÄSTARE OM KÄRLEK - tycker jag mycket om. Jag jobbade i en boklåda en gång för länge sedan. Då kom Lars Gyllensten och köpte en trave böcker. Han såg ödmjukt över bokhandelsdisken. Jag såg förvånat på den ödmjuke författaren och viskade:
- Jag har bestämt mig för att varje kund som talar böcker med mig ska köpa med sig din bok, den finns som en bok för alla, och jag har tänkt att den skulle kunna bli en bok för alla.
- Men ... åh ... det var mycket vänligt, sa författaren Lars Gyllensten, och tillade:
Tack!
Jag hade redan sålt 20 ex av boken sedan dagen innan. En man som köpt boken en dag innan kom åter in i boklådan och frågade:
- Var är hon... den där kvinnan som föreslog mig att jag skulle köpa Lars Gyllenstens Sju vise mästare om kärlek?
Jag stod där jag stod, vid mina ord, då mötte mannens uppsökande blick:
- Du, jag började läsa igår, mitt i prick, nu ska jag be att få köpa ytterligar 20 ex. Hela släkten ska få!
Anne-Marie,
som fann Göran Greiders fantastiskt inlägg om Tsunamikatastrofen i just denna bok. Jag samlar på mig - och har olika platser för olika ord.
TANGENTRUSNING
I Spanien sker den årliga tjurrusningen.
Hos mig sker den dagliga tangentrusningen.
Anne-Marie,
som tänker hur fånigt det är att jämföra,
hur relevant det är att göra det
och vad det tjänar till.
GÅVAN
Detta är gåvan.
Den syns som ett fotografi.
Jag var på annan ort, nykomlingsplats, såg mig omkring med nyfikenhetsögon och fotograferarlust. Såg ett motiv jag ville ha. Jag berättade för någon att jag skulle ta taxin förbi där och fotografera det märkliga rivprojektet, den vackra fasaden, den naturlagda golvet... innan jag skulle tillbaka till mitt hemma.
Jag hade ordat om det här en aning med den jag ordade en aning med. Sen glömde jag bort alltsammans. Idag i min mail kommer ett litet mail och en aning bifogad fil. Jag tror att det hela är en reseavisering och ett uppdragsupplägg då jag klickar på öppna filen. Jag får denna utsikt.
Jag har fått en väldig gåva. Någon har tagit sig förbi här, tänkt att göra mig glad, förevigat det jag önskade föreviga för att sända iväg det hela.... och jag sitter här ... som mottagare.
Jag tror inte på de fyra bokstäverna på något sätt täcker eller ringar in det jag vill säga, men jag skriver ned dem här:
T A C K !
Anne-Marie
ALLT ANNAT OMÖJLIGT
Jag har min kaffekopp till brädden av det svartaste svarta kaffe.
Jag har min nyhetsförmedlartidning och ett knepigt korsord av svårighetsgraden tre.
Jag har den höga himlen blå och min utsiktsplats.
Jag tänker
- Det blir en fin dag, det blir en helt underbar dag,
Allt annat är omöjligt tänker jag och sträcker ut mig mot alla möjligheter som dagen nutidsinbjuder till.
Anne-Marie,
och jag är helt säker på att jag kommer att göra tre hoppsasteg i verkligheten idag.
Fniss och twitterfnitter.
SKOLDAGSKVÄLL
Skoldagen övergår i skoldagskväll.
Föräldrar är på plats. Det är bra. Jag gillar att föräldrar besöker, deltar och får insyn.
Skolgårdsplanen är en grill-och sälj-plats. Matsalen en dansuppvisning och sjunga-sånger plats.
Biblioteket är öppet.
Jag har lektioner där föräldrar och barn får jobba ihop.
De sitter försjunkna i arbeten, småpratar, och jag tänker ...
så här på kvällskvisten och en utvidgad klass ...
får föräldrarna uppleva något av det vi gör under våra skoldagar.
Anne-Marie,
som nu har några lediga dagar ... torsdag, fredag, lördag och söndag. Det ser jag framemot.
TWITTER-KVITTER kap 9
Jag gör kontor, eleverna gör också kontor.
Jag läser engelska, eleverna läser också engelska.
Jag jobbar i klassrummet.
Eleverna jobbar också i klassrummet.
Det är rast. Lunchrast!
Anne-Marie
TYSTARE ÄN TYST - TOTAL TEXTFÖRBINDELSE
Det är en ögonblicksupplevelse. Total koncentration. Total textförbindelse.
Anne-Marie
Min lilla fyra skriver om EN BOK OM SOLEN
Nu låter jag en elev i min lilla fyra få ordet här på bloggen:
EN BOK OM SOLEN (stalfeld)
Jag har läst en bok om solen. Jag lärde mig massor som tillexempel att när skuggan är kort så ska man va lite mer försiktigare men om skuggan är lång så kan man va lungn och att när huden är vit eller lite råsa eller lite mer råsa så är det lungt men om huden är röd råsa ska man akta sa gå till skuggan eller bara akta sig från solen.
Jag lärde också mig att snö reflekterar solen väldigt mycket och det gör också solen jättestark.
Sen så lärde jag mig något lite konstigt jag lärde mig om man var vit och tjock förr i tiden så visade att man var rik och hadde råd med mycket mat.
Jag lärde mig något väldigt roligt att det fanns en sol hälsning med olika rörelser som tillexempel att sträcka sig.
Sen lärde jag mig något ganska konstigt och lite korkat att man byggde tempel till solen och att man offrade gåver till solen som tillexempel människor och smör som var inte så smart.
Jag sen lärde jag mig att förr i tiden hade man baddräkter som täckte hela kroppen.
Och vet ni vad raggar arm är ??
Det ska jag förklara!
Det är när den ena armen är brun och dom resten vita det är jätte knasigt tycker jag!!!
Jag tycker boken var bra och jag tycker andra borde läsa den för den hade roliga bilden och man lär sig mycket.
Elev år fyra!
LEKA MED SPRÅKET
till sticka i fingret
är steget ganska långt,
lekte jag med språket!
Anne-Marie
KRUMELURLJUS
Det vackra är de där krumelurerna (vill bara använda ordet och det ska jag göra minst fem gånger idag) i neonutsmyckningen av de mörka bokstäverna som bildar ordet Rio. Krumelurljus!
Anne-Marie
Krumelur!
Krumelur!
Krumelur!
FINN FEM FEL
Jag vaknade upp på rätt sida och tänkte:
Det är tokigt att låta en gammal sorteringslek FINN FEM FEL bli en pedagogisk princip; att leta efter felen och inte kompetensen.
Anne-Marie
DET PEDAGOGISKA ANSVARET
Det säger jag ofta:
- Det pedagogiska ansvaret ...
Då tänker jag väldigt, väldigt ofta på att jag är utbildad att förvalta det pedagogiska ansvaret.
Ju närmare individen jag kommer så prövas min kunskaps- och människosyn. Det är det som är det pedagogiska ansvaret. Att pröva principerna och se uppdraget i förhållande till individen.
Anne-Marie
UTMANING? SJÄLVKLART!
Sedan sitter jag stum med telefonluren tryckt till örat.
Utmaningsutmanaren har talat färdigt.
Jag är utmanad.
Frågan är om jag är utmanarberedd ... Jag gissar att jag är utmanarutsiktande.
Jag vill utmaningen!
Det är ett förhållningssätt.
Anne-Marie
ATT UTMANA SIN UNDERVISNING
utvärdering årskurs fyra
Idag gjorde jag en väldig utmaning. Jag utmanade mig själv att undervisa kring något som jag själv ville pröva. Jag ville se om jag klarade av att skapa förståelse för något riktigt svårt. Jag fick jobba ordentligt för att eleverna skulle förstå. De trevade i sina försök... men plötsligt kom förståelsen ... och då blev det lärande aktivitet och väldig fart. Många blev förvånande över att de kunde. Jag blev förvånad över att jag kunde översätta det hela till begriplighet. Vi räknade ett matematiktal för årskurs nio. Det berättade jag inte förrän efteråt. Jag publicerar elevgensvaren i morgon. Jag ska bara hämta andan. Tänk att jag kunde... tänker jag om mitt försök. Det är roligt att undervisa tänker jag nästan jämt.
Anne-Marie
TWITTER-KVITTER kap 7
Idag var jag på besök.
Vi åt sju sorters kakor och en sorts bulle.
Sedan gick jag hem.
Men innan jag gick hem tittade alla åt olika håll,
Anne-Marie
SNACKA MED EN...
Jag trängde mig på, ville göra ett hemma-hos-reportage.
Men snigeln var en aning hemmablind.
- I släkten ser vi detta som en skalbohag, sa snigeln och såg sig omkring i sina vrår.
- Intressant, försökte jag. Kallar man det hela sutterängvåning om du tar dig uppför en backe? tills jag insåg att man kan inte få några svar från sniglar,
Imorgon ska jag snacka med en geting, de sägs vara väldigt generösa och ge ting!
Jag ska fundera över vad jag vill ha för ting.
SKÖNA MOTIV
Anne-Marie
PRATA INTE UPPNÅENDEMÅL
Anne-Marie
TWITTER-KVITTER kap 6
Jag är på väg.
Sen kommer jag hem igen.
Anne-Marie
som tycker att denna blogg är alldeles underbar:
www.somgjorda.blogspot.com
BILDPROMENADEN: NEGATIVA BILDEN
Den negativa bilden är allt det som påverkar själva motivet. Det är alltså en positiv undervisning om något väldigt negativt. Frågan är alltså - vad är det vi ser som vi inte ser?
Anne-Marie
SNACKA MED EN HUMLA kap 1
- Hittar du inte, frågade jag humlan.
- No way, svarade humlan, jag är inte ens härifrån.
- Märker det, svarade jag. Som du far från den ena till den andra, och rakt in i fönstret med alldeles för dyra kläder.
- Jo, ja, vad gör man inte, du vet jag är så trött på humlekläder och blommor och allt det där, svarade humlan.
- Tja sa ja, så kan det vara, men jag tycker du ska tagga ned surret och ta en kopp kaffe med mig, jag bjuder på en sockerbit, sa jag... tills jag insåg att man absolut inte kan snacka med en humla.
Imorgon ska jag snacka med en snigel. Hemmahosreportage.
Anne-Marie
ROLIGARE ÄN MAN GÖR SIG
Man har roligare än man gör sig.
Det är faktiskt så.
Man har roligare än vad det i verkligheten är.
Jag har hur roligt som helst.
Rulltrappan går och går och tiden har svängt en aning.
Anne-Marie
som länkar vidare till en pedagogisk skrivtanke jag har:
Den läser du på UR och skrivbloggen
http://ur.se/blogg/skrivbloggen/2009/04/27/skriv-efter-modell
LÄSANDE GENSVAR; Körlings läsanalys
Jag gjorde mitt första försök till en läsanalys tillsammans med en elev idag - det blev så lyckat!!
Jag förklarade hur detta skulle gå till och så satte vi igång, jag med ett kopierat papper och penna i handen och eleven med att läsa. Jag lyssnade, tittade och hörde. Jag skrev och noterade.
När eleven sedan hade läst klart tittade vi på det som jag hade skrivit och jag förklarade vad alla krumelurer betydde - SK, Ok och annat.
När eleven insåg att självkorrigeringar, läsa högt, skumläsa etc var positiva strategier hos eleven och inga misstag eller fel - sken eleven upp och log, log, log ... Jag tror banne mig att eleven fortfarande ler, kommer somna med ett leende på läpparna.
Jag sänder med det papper som jag skrev så får du se, inte för att rätta eller kommentera, bara se .... :)
Jag är i början av en process och jag tackar dig för att dina tankar kring lärande och pedagogik gör mig till en bättre lärare vilket förhoppningsvis resulterar i måluppfyllelse hos eleven - TACK!
Det gör mig väldigt glad att mina pedagogiska idéer är överförbara och genererande. Syftet är måluppfyllelse och gott lärarsjälvförtroende hos eleven. Se vad eleven kan och utveckla det! Tack för gensvaret. Jag är gärna bollplank för vidareutvecklingen av de idéer ni vill pröva. Jag finns alltså hjälper jag! Välkomna.
Anne-Marie
NYA NUMRET AV SVENSKLÄRAREN
Anne-Marie
lilla fyran kommentar: KEMI DIREKT 7-9
- Jag vill jättegärna läsa vidare... får jag låna hem den här boken? frågar en elev som läst och läst och läst.
- Självklart, svarar den mycket nyfikna lärarinnan Anne-Marie, och blickar ömt ned på eleven och på boken; KEMI DIREKT.
Eleven har läst om KOL och kemiska förklaringar.
- Allt är ju kemi om man tänker efter, säger eleven.
- Japp, säger den fromma lärarinnan Anne-Marie, som mest funderar över hur ungar lär sig ... och varför.
och ser det fina i elevens funderingar, och tycker det är fint att det som är överstruket fortfarande är läsbart:
Anne-Marie,
Elevord - SJÄLVFANTASI
Anne-Marie
BRA MED DEN HÄR KLASSEN
Anne-Marie
om - VÄGEN TILL SKRIFTLIGA OMDÖMEN
Hej A-M
Jag var på information om skriftliga omdömen och Skolverkets diagnostiska material i torsdags. Mycket av det du skriver i din bok Vägen till skriftliga omdömen passar direkt på det Skolverket vill att vi lärare skall fokusera på. I fredags hade jag möte med "bestämmarna" och de ville att jag skulle fråga dig om du kan tänka dig att komma och föreläsa om skriftliga omdömen och summativ/formativ bedömning för lärare år 6-9, en halvdag.
Har du möjlighet till det eller är du redan uppbokad?
Läser din hemsida och följer dina tankar när det gäller arbeta med språket. På något sätt smyger ditt sätt att tänka sig in i min undervisning utan att jag är medveten om det. Förra veckan kom jag på mig att prata om ord på det sätt som du beskriver utan att jag var medveten om det. Ingen oangenäm känsla alls. Eleverna verkar uppskatta det jag går igenom och jag känner att de får mera utav det vi gör. Vad mycket man gör på rutin utan att tänka på det och som eleverna inte förstår.
Tack för att du sätter ord på så många tankar som väcker tankar hos mig!
Anne-Marie är jag! Och jag blir glad. Främst över överenstämmelsen med Skolverket och ännu mer då jag hör att eleverna får ut mer av undervisningen. HURRA! Det är så det ska vara. Gladare måndag för mig! Tikketakk du generösa som låter mig få ta del av ditt arbete och dina gensvarande tankar på det jag skriver och verkar för. Blommorna är till dig.
Anne-Marie
UTMANA LÄRARES UNDERVISNING
Anne-Marie
LJUDRESTER
Yuyin är ett ord för de rester som blir kvar i lyssnarens öron.
Anne-Marie,
som ströläser i TINGO och andra märkliga ord från hela världen, Jacot de Boinod, Alfabeta förlag. Som funderar över vilken förmåga en talare och berättare har - landsvägen kommer ut ur ens mun - som kan beskriva vägen så att den blir möjlig att färdas på?
I ETT NÖTSKAL
Då tänker jag - Iliaden och Homeros i nötform - där kan vi snacka om att knäcka en läskod!
Anne-Marie
som idag ströläser precis hur som helst i boken; BEVINGAT från Adam och Eva till Oväntat besök, Albet Bonnier Förlag 2000
SJÄLV-PORTRÄTT
Anne-Marie
BLOMSTERFÖRSÄLJNINGSUPPTÅG
- Åh, nu har mina Skillor slagit ut, utbrast hon och slog lyckligt ihop med sina händer. Gräsmattorna lyste blåa och rabatterna hade en mindre Skillainvasion. Mormor var lycklig. Försiktigt plockade hon några Skillor och satte i en liten, liten vas på det bord där eftermiddagskaffet serverades (runt klockan exakt tre om jag inte minns fel).
Jag och min jämnåriga kusin var ofta hos mormor. Hor mormor bakade vi sju sorters kakor och en sorts bulle. Vi fick slicka alla byttorna och skära bruna chokladlimpor till små snittar. Socker och penslandet med äggen var barnens uppgift. Vi slickade oss om munnarna och penslade på och strödde pärlsocker över. Vi fick inte slösa med saker och ting sa mormor. Sparsamt fick det lov att vara. Små sockerkorn som hamnat vid sidan av skrapades ned i sockerskålen igen. Sådant lärde man sig hos mormor.
När vi hade bakat klart och mormor ville vara för sig själv visades vi ut i trädgården. Ute, det var också en gata, en stentrapp för finurligheter, grusgång, vänskapsstigar till grannarna och tvärs över gatan låg det ståtliga slottsliknande ålderdomshemmet. Ibland var det farligt att möta dom som bodde i ålderdomhemmet för de kunde vara arga och inte tycka om barn.
- Usch, barn! sa farbröder som gick med sina käppar. De pekade med käpparna mot oss där vi satt på mormor och morfars grindstolpar och tittade på dem som gick förbi samtidigt som vi jämförde våra lekskadade knän och hittade på nya lekar att leka. Vi tyckte synd om arga och ledsna tanter som haltade fram genom tillvaron.
- Jag tycker synd om gamla tanter som inte får några Skilla, funderade jag.
- Ja, sa min kusin. Det är jättesynd om tanterna som inte får några Skilla.
Genast kom vi på att vi skulle rädda världen från bristen på Skilla. Vi plockade några buketter Skilla och knöt ihop dem med gummisnoddar och som mormor fundersamt frågade vad vi skulle använda dem till. Kloka som vi var berättade vi inte det för mormor.
Sedan stod vi med en liten korg nyblockade Skilla. Vi hade placerat oss vid ålderdomshemmets stora grind. När det kom en tant sa vi:
- Tant ser snäll ut. Tant ska få lite Skilla.
Tanterna blev väldigt förtjusta i Skilla. De letade i sina svarta handväskor med de röda portmonäerna i. De letade femtioöringar och tjugofemöringar, femöringar och tioöringar, och någon ... gav oss en hel krona. Jag och min kusin tittade på varandra; Pengar?!
Nu blev det affärerna som tog överhand. Fabriksbuketterna Skilla producerades och vi sprang in till mormor och frågade efter en liten pall. Mormor storbakade och tänkte inte mer på det utan sa att vi kunde ta en pall. Affärsverksamheten krävde ett litet försäljningsbord. Eftermiddagen var i ren affärsanda. Skillor plockades i allt snabbare takt, i förenlighet med åtgången. I våra små fickor klirrade pengarna. Klirr-klirr.
Klirr-klirr-pengarna skulle vi köpa godis, glass och mer godis för. Det låg en liten kiosk utmed stora gatan. Dit sprang vi med våra sommartrasiga ben och klirrande fickor. Vi skulle handla. Vi köpte godis med omsorg; ettöreskolor, isglass och mer godis; två salta pengar, fyra chokladkolor, två gröna riff (tuggummi av bästa sort). I en stor påse hade vi vårt godis. Hemmåt mot trappan.
Mormor kom ut i sin trädgård, i sin Skillavärld. Hon såg sig om. - Var i hela friden, är alla Skilla, utbrast hon. Då såg vi hur företagssamma vi varit. Det såg tomt ut. Mormor blev mormorsarg och lämnade oss på trappan där alla finurligheter nu måste tänkas igen. Nytt måste vi tänka.
Godiset vi hade i vår påse smakade inte längre gott av sött eller salt. Det smakade surt. De gamla tanterna vid ålderdomshemmet fick vara så sura och griniga som de ville. Skillan var slut.
Anne-Marie
som efter att ha besökt www.peterenglund.wordpress.com inser att jag konsekvent stavat blomman SCILLA delvis en aning fel. Men då jag skrev en barndomsskilldring tycker jag att mitt lilla stavfel gott kan få vara kvar där det är, och hänvisar vidare till Herr Englunds underbara fundering över skrivprocessen.
NÄRHETSPRINCIPEN
Anne-Marie
"BLI EJ EN KLEMMIG KAMMARDOCKA"
Jag läser Zacharias Topelius bok LÄSNING FÖR BARN. Den gavs ut av Bonniers 1902. Ungefär vid den tid man började tänka på barn som barn; Ellen Key skrev sin brandfackletext för att upplysa om barn, min farfar skrev drudilutter om barns lekar och såg dem leka utan att stränga till dem med tukt och förmaningar. Men Zackarias Topelius, den stora författaren, skrev något om läxorna i en av sina sagor som kanske kan vara av vikt även idag, trots det moraliska och den pekpinnevisande texten som uppfostrade dåtidens barn om det sunda och friska ute-i-naturlivet.
I en liten saga om Skridsklöparen börjar Topelius sin berättelse på detta viset:
Topelius skickade ut barnen. Därute fanns lika mycket lärdom att hämta som ur böckerna, jo, faktiskt, det fanns mer att hämta därute. I vackra ord förklarar Topelius hur det är att frysa i vinterkölden, hur att andas under en klarblå himmel, och att frysa om händerna då man inte har vantar och hur att tåla att frysa om händerna då man inte har vantar. Istället för att inte ha vantar kunde man :
FÄKTA MED ARMARNA SOM EN PAPPERSDANSMÄSTARE, OCH GNIDA HÄNDERNA MOT HVARANDRA, SOM DET STÅR I ROBINSON, ATT VILDARNA GNIDA TVÅ TRÄSTYCKEN, DÅ DE VILL HA ELD. /.../ OCH OM DIN MAMMA FÖRBANNAR DIG DÄRFÖR - SÅ KYSS HENNES HAND OCH SÄG: FÖRLÅT MIG, MAMMA; DÄRAV BLIR JU DIN GOSSE STARK OCH FRISK! (så fantastiskt språkrikt tänker jag)
Det är en sedeslärande berättelse om att också trotsa men lagom mycket. Det är också uppenbart att detta äro gossarnas berättelse, och jag funderar en aning var flickorna är?
Därefter följer den berättelse om Frans och Mathias som räddade sig ur vaken, låg och ålade på den svaga isen, och däremed fick sagan ett lyckligt undervisande slut:
Det kan vara bra att gå tillbaka i den pedagogiska historien, och i berättelserna som berättades för barn en gång för länge sedan, då en del av den skolpolitik som förs återför oss till en annan tid. Nu tycker jag att tiden under 1900-talet hade mycket att lova för de små eleverna, lärarna ville mycket och samspelade mer med elevernas behov, den svåraste tiden för läraren var nog då de diagnostiska proven infördes, då bandspelaren tog ifrån läraren rösten och det mesta var en aning toppstyrt, men den underton av att läraren inte behövdes. Det var andra tider det, och dem ska vi inte ha tillbaka.
Anne-Marie
ORD SOM LÅTER BARA MAN TITTAR PÅ DOM
ORD SOM LÅTER BARA MAN TITTAR PÅ DOM ...
Anne-Marie
I MITT RITBLOCK
Den sista bilden är en uttråkningsteckning. Har man tråkigt eller lyssnar intensivt och intresserat så ritar man kanske också. Jag vet att jag hade en aning tråkigt. Då ritar jag bara för att underhålla mig med något.
Anne-Marie
ORDEN PÅ MIN ORDPROMENAD
Undervattensord!
Då jag fotografipromenerar runt i mitt lilla ordrike fastnar jag vid de ord som människor kastar ut framför mig. Jag skrattar ibland, förvånas ibland, grubbleritänker och ... ser humorn i det mesta.
Ordet VÅG hittade jag i vassen, under vattenytan, naturplacerat ord.
Parkbänksord!
Båtplatsord!
Och sist - ett slängt hoppasord!
Jag är en flytbrygga som längtar efter en strand!
Anne-Marie,
som vandrar vidare under dagen, nu in mot Staden!
STOLAR FÖR ENSAMHET FINNS DET GOTT OM
Thoreaux mening; En stol för ensamhet, två stolar för samtal, tre stolar för sällskap - har jag som en inre skriven rad. Jag funderar ständigt på de orden och vad de gör med mig, när jag har det bra i tvåsamhet, trivs i sällskap och då jag är ensam.
En stol för ensamhet är många olika stolar och vid olika tillfällen. Ibland är det fina och bra stolar, med ordentlig sittyta, vänliga omslutande armstöd och en härlig rygg att vila sig mot. Ibland är en stol för ensamhet en stol där det är tre ben, varav ett är illa ditskruvat, det känns som man ska falla vilken sekund som helst, stolen gör ont att sitta på, färgen flagnar och redan då man satt sig ned så vill man resa sig upp. En stol för ensamhet kan också vara väldigt isolerad stol i ett större sällskap, alltså inneslutas i tre stolar för sällskap men inte ingå, eller kännas ensam då man är två som samtalar och samtalet inte är vänligt och omslutande, då är två stolar genast en ensam stol bredvid en annan ensam stol. Ensamma stolar finns det gott om.
Jag är ensam. Det är inget farligt ord idag. Idag är ensam ett vackert ord som gör mig nyfiken. Jag går ut i min värld med min ensamhet i tryggt förvar. Jag vandrar Stockholms vatten runt, spankulerar omkring med min kamera, tittar noggrant på detaljer och tänker: att jag någonstans i allt sammans kommer att hitta en stol att slå mig ned i. Jag finner stolen längs med en strandpromenad. Jag skrattar. En stol för ensamhet? Knappast. Det växer så det knakar i den ensamheten. Jag ställer mig ensam intill. Det gäller att vakta väl - viss ensamhet ska inte brytas ned. Den ska må som stolen här. Växa sig stark.
Anne-Marie
LÄRA SIG CYKLA
Jag minns då jag lärde mig cykla.
Det var min storebror som tyckte att jag skulle lära mig att cykla.
Jag tyckte om att vara med min storebror så om han tyckte att jag skulle lära mig cykla så ville jag lära mig cykla. Det handlade mer om att få vara med min storebror än att få lära sig cykla skulle man kunna säga. För att lära sig cykla behöver man en cykel. Min storebror tog min mormors cykel. Jag kunde inte dra den stora cykeln till den raksträckeväg min bror skulle låta mig få cykla på. Min bror drog cykeln. Jag sprang med skrubbsslitna knän vid sidan av. Jag hade vita sandaler och kortbyxor och en blus. Jag minns det. För allt oskyddat var oskyddat. De nakna benen så smala och så lekslitna redan. Plåstren hängde och dinglade lite varstans, knäna var i egen sommarhud, skrovliga knäytor som mött grus, sand, klättrat i träd och sprungit omkring i en ganska underbar och lagom stor värld där små lekar mellan två kunde försvinna in i kollektiva storlekar med många.
Bakom spårvagnshallarna, förbi det lokala bryggeriet Sefyr med det nyfikna klirret från flaskorna, fanns det en raksträcka som min bror tyckte passade hans lillasyster.
- Här, sa han och gav mig cykeln. Hoppa upp och cykla!
Jag klättrade upp på cykeln, som min bror höll stilla som om det vore en levande häst, kände mormors sadel skava in i axelpartiet, ställde mig en aning snett för att slippa känna den.
- Trampa bara, sa min bror.
Jag tyckte om min bror, jag tyckte om att vara med min bror, så jag trampade bara. Upp och ned gick benen som om jag klättrade i trappor för jättar. Jättecykeltrampande tramp gav cyken fart. Jag trampade för min bror sa
- Trampa mycket mera!
Händerna hängde vid cykelstyret, armarna nådde dit upp, jag vingelsvängde av bara farten. Jag höll mig krampaktigt i cykeln och trampade med mina små trasiga sommarben som om jag var en miniatyr i jättarnas värld längs en raksträcka utanför de vuxnas rike.
- Nu kan du cykla, sa min bror.
- Kan jag cykla? frågade jag stolt.
- Ja, nu kan du cykla, sa min storebror. Jag har gjort så du kan!
- Ja det har du, svarade jag.
Och med ens visste jag att jag kunde cykla på mormors cykel, vars sadel skavde i ryggen eftersom jag var för liten att nå upp och sitta på den, för det hade min bror sagt. Och min bror. Han kunde cykla. Och eftersom han kunde cykla så visste han ju när man kan cykla och det kändes bra.
- Vill du cykla lite mer nu, frågade min bror efter att jag fått veta att jag kunde cykla.
För säkerhetsskull svarade jag:
- Nej, för nu kan jag!
VI rullade hem cykeln och satte oss utanför på mormors och morfars stentrapp. Där har många finurligheter funderats ut.
Anne-Marie
EFTERORDEN av Anne-Marie;
som ringde min bror och läste upp min lilla pedagogiska minnesberättelse för honom. Det aktiverade hans minnesbank:
- Anne-Marie, jag minns bryggeriets namn, Sefyr, och jag minns att det jag gjorde med dig och cykeln, det hade själv gjort då jag lärde mig... jag gjorde alltså på samma sätt som jag själv en gång fick lära mig...
- Minns du, sa jag då, hur jag fick cykla på morfars enormt stora cykel, den där manliga cykeln som svårligen gick att lära sig på då man var barn och alldeles för liten!
Min bror satt överst på morfars cykel, alltså på sadeln, och jag kröp under till tramporna. Brorsan styrde och jag trampade...
Vi ansåg aldrig någonsin att själva cykeln var ett hinder - nej - cykeln oavsett storlek och uttrycksform - den var möjligheten.
KÖRSBÄRSTRÄDET
Utanför mitt fönster slog Körsbärsträdets små blad genast ut. Vilken kraft det bor i ett träd, tänker jag. Körsbärsträdet växer sig rakt upp mot himlen, når mig på sjätte våningen, sträcker under sommaren ut sina förgrenade armar mot mina händer, bjuder på ett körsbär.
Jag förundras varje vår över sprängkraften i detta körsbärsträd. Mitt i en stad. Som om det vore av ren trots att trädet beslöt sig för att växa här, eller som ett växande utropstecken som krävde sin rätt att fortsätta växa och kraftfullt påminna om att historien, den gångna, faktiskt ger körsbärsträdet den första borätten på denna nu delade yta.
Anne-Marie
SMÅ UTROPSTECKEN
I vår tid kräver man så mycket av en sådan liten människa att barndomen börjar bli just en dom. Men då jag gick gatan fram och plötsligt såg jag något jag inte sett i Stockholm på mycket, mycket länge. Jag såg ett litet barnsällskap som lekte på en trottoar. Som om det var möjligt att vara ute utan att ha en uppgift, utan att vara klädd för uppvisning... med en boll eller vad som helst att leka med.
Barn är inga objekt, inte ens som skyltdockor, de springer omkring som utropstecken - skriker ut sina rättigheter att vara riktiga och verkliga subjekt.
Jag hejjar på ... heja barn, heja barn!
Anne-Marie
TWITTER-KVITTER kap 5
Jag är i det jag är.
Stockholm är under solljuset.
Alla är utanför.
Ingen därinne.
Jag säger hej åt den som heter någon.
Den som inte vill vara någon säger hej åt mig.
Någon säger hej jag tror det var för länge sedan.
Jag svarar hej det var för länge sedan.
Sen gick jag hem.
Hemma.
Anne-Marie
ATT UTVECKLA MENINGAR - skriv efter modell
Gör så här:
Läraren visar genom att göra själv - jag har myntat ordet TEACHING BY DOING - Gör din undervisning!
ELEVERNA MÅSTE FÅ SE VAD DE SKA GÖRA, DISKUTERA VAD DETTA SKA LEDA TILL, OMVANDLA EN GENERELL MODELL TILL ANDRA OMRÅDEN;
1) Ta en kort mening ur den bok du läser.
2) Skriv av den.
3) Utveckla meningen med ytterligare ett eller två ord.
4) Utveckla den meningen med ytterligare ett eller två ord.
5) Hur många utmaningar vill du ha? Hur många gånger tror du att du kan utveckla din mening?
LÄRAREN LÄSER SEDAN UPP SAMTLIGA MENINGAR UR SAMTLIGA ARBETEN. Det gjorde jag idag. Eleverna satt knäpp tysta. Det blev roligt, tänkvärt och uppmärksamt. Då läraren berör elevernas arbeten med lärarrösten händer något med skrivupplevelsen. Det känns i kroppen att orden har skrivit ned, blivit utvecklade, fått höra mottagandet, och därmed också synliggjort.
Vad kan utvecklas ur det här:
Eleverna får utveckla strategier för sitt egna skrivande, för annat skrivande. De får också en modell för hur att svara på frågor - frågornas ord ska med in i texten. Detta övar vi dagligdags fast muntligt. Vi kan för övrigt göra exakt samma sak ut en faktatext. Då skriver eleverna in sina kunskaper samtidigt. Matteboken är ypperlig till det här också. Men som sagt - det är eleven som väljer och vrakar ur meningshaven... inte läraren. Och läraren bedömer inte de val som eleven gör utan hur eleven förvaltar uppdraget att utveckla meningen språkligt (språkrikt).
Kommer vidareutveckla tänket hos
www.ur.se/skrivbloggen
Anne-Marie,
som nu gör helg,
blev utbjuden av solen,
och inbjuden av ....
1) TItta på den mening du skrev innan, hämta ord ur den, skriv en utvecklande mening ur det du redan skriv.
2) Skriv på vilket språk du vill.
3) Kan vi göra samma sak ur en matematikbok? Självklart. Det är en generell undervisningsidé. Passar i övrigt i vartenda stadie och finns i varje bok.
Jag har undervisat omvänt också. Här är världens längsta mening. Ta bort ord ur den.... ska visa nästa vecka.
HEMBREVET vs SKOLBREVET
Anne-Marie
ENGELSKA I ÅRSKURS TRE
Eleverna är också bildmedvetna, bilden stöttar eleverna i textfördjupning och förståelse. I stort sett handlar det om hur vi lärare undervisar.
Anne-Marie
FRÅGESTÄLLAREN
Anne-Marie Körling: Video för pedagogiska samtal, Bonnier Utbildning.
Frågor är mer intressanta än svaren tänker jag oftast.
Att få frågor visar nyfikenhet och omtanke.
Frågor som är öppna är svarsmöjliga.
Skolfrågor är ofta kontrollfrågor ställda av den som redan vet svaren.
Anne-Marie,
som tittat lite närmare i de saker jag har gjort en gång i tiden. Jag älskar frågor.
Frågor visar att vi tänker och funderar, att vi är nyfikna och utvecklingsbenägna.
INGEN LÄXGIVANDE LÄRARE
Nästan inga alls.
Det kan ställa till det för föräldrarna som inte får en riktig inblick i vad vi gör i skolan. Läxan är en slags hembrev. Men läxan är ofta kompensatorisk. Läxan är större och mer omfattande för de elever som inte kan. Föräldrarna ska vara pedagoger. Mammahjärtan och pappaoro omsluter eleverna som inte kan göra sina läxor hemma. Det blir en negativ spiral. Jag längtar efter de bekräftande läxorna. De läxor som eleven gör mer för att sätta igång tänkarprocesser och funderavidare tankar. Jag minns med bävan olika läxor där jag krävdes på närvaro. Jag ville inte själv, jag ville sitta och prata om annat än att göra läxorna. Men som sagt:
Anne-Marie
MINA UNGAR - SKRATTA!
Mina egna ungar fick skratta hur mycket de ville. Här satt vi i en automat. Jag stod utanför och stoppade i mynt. Jag samlar på fyra fotografiers-remsor av detta slag. Mina små ungar är det här. Mina alldeles egna.
Anne-Marie
ORDEN KAN SJÄLVRIKTA LÄSAREN
Ord ska riktas mot någonting. Orden här riktar mig. Jag tänker framtid. Det ser jag fram mot.
Anne-Marie
TVÅ STOLAR FÖR SAMTAL
Anne-Marie,
som alltid funderar över Thoreaux ord;
En stol för ensamhet.
Två stolar för samtal.
Tre stolar för sällskap.
Ha Ha - ord om mitt lärandesynsätt
Jag är så hedrad och glad... tusen tack du som gav det till mig.
Anne-Marie
TWITTER-KVITTER 3
Anne-Marie
UNDERSTIMULANS
Det är jobbigt och stressigt att vara understimulerad i skolan. Jag tycker alla elever ska få uppleva utmaningar och faktiskt känna att en skoldag skiljer sig från en annan. Jag är tycker det mesta handlar om att göra mer av samma. Jag tänker - LESS OF MORE - och riktar mig mot det som är en aning svårare och självklart blir det i utmaningar vilka är anpassade för var och en av mina elever.
Anne-Marie
TWITTER-KVITTER
Där äter jag pyttipanna med massor av rödbetor.
Anne-Marie
DEN (O)FÖRÄNDERLIGE LÄRAREN
Det undrar jag ständigt. Vad är en lärare för en som studerar till lärare? Vad är en lärare för föräldrar som har barn i skolan? Vad är en lärare på lågstadiet, mellanstadiet och högstadiet? Vad är en lärare i framtiden? Det sista tycker jag är mest intressant. Lärarrollen är inte en konstant och permanentat roll, trots att det förefaller så då jag ser hur de som inte är lärare uttrycker lärarrollen. Jag tänker - vi som är lärare idag - kan skapa konturer kring lärarrollen, synliggöra den genom att markera den. Jag ser också att framtiden kräver lärare och lärarkompetens. Men frågan bör ständigt vara dessa frågor:
Vad är uppdraget en lärare har? Hur omsätta uppdraget? Hur förvalta elevernas framtid?
"Se framtiden i lärarens yrke snarare än dåtiden"
parafraserar jag Vygotskijs tanke om synen på barnet och framtiden.
Anne-Marie
ONÖDIG INFORMATION
Anne-Marie
PÅ PLATS
Det är oändligt vackert på denna skola. Ljust, högt, insläppande av ljus, lokalerna interaktiva. Jag strosar runt, Mats berättar, jag insuper och tänker. Vi tittar in i dramasalen, vi passerar tysta avdelningar i biblioteket, vi pratar in oss i miljön. Jag har feber, är hes, lite nedstämd men går mig glad. Solen gassar, laxen och dillstuvade potatisarna äter jag glupskt på en båt som ligger restaurangförankrad på andra sidan vattnet.
Solen strålar över två som försjunker i pedagogiskt grubbleri och visionerar om möjligheterna i framtiden.
- Vad tänker du om lärarrollen i framtiden ...
- Om den tänker jag mycket...
Anne-Marie
FÖRBEREDELSER FÖRELÄSNING
Jag samlar in så mycket information jag kan under det att jag förbereder mig. Ser på de små detaljerna, lyssnar till den som anlitar mig, hör lärarsamtalen, elevfrågorna, samlar information från väggar, ser vilka föreläsare man tidigare anlitat, ser elevgensvar och framförallt funderar över det specifika språk jag möter innanför den diciplin jag nu befinner mig i.
Sammantaget måste också jag hänga upp mina tankar inuti den verksamhet jag ska verka. Är jag på musikhögskolan i Malmö vill jag förstå orden, höra musiken, se instrumenten och fundera över vilka erfarenheter jag själv har. Min farfar är nära till hands. Jag berättar en anekdot om honom. Prefekten för det hela tar mig i hand, och förklarar min farfars namn, återför honom in i nutiden och säger - berätta om honom! Berätta om Felix Körling...
Då är jag där jag ska vara. Föreläsningssalen. Den röda stolarna, scenen, kanoninstallationen. Jag måste ta in rummet. Hur hörs jag från därframme, hur syns mina bilder från där och där och där. Hur är det att vara här inne? Hur ser ljuset ut? Vilken riktning? Hur kan jag röra mig? Hur kan jag inte röra mig?
Då jag föreläser, seminiarietalar, utvecklingsinnovaterar så är genljuden viktigare än entonssignalerna. De som kommer måste få höras, genljuda, återge och ställa frågor. Däri ligger samspelet. Idag var det här jag var. Jag tyckte om den grupp jag talade inför. Jag är också lärande i samma stund jag öppnar mina tankar inför allmän beskådan. Lärande är en kollektiv och en individuell upplevelse.
Jag tackar för förtroende, uppdrag och en stund bland de som lyssnar, deltar och aktiverar. På vägen hem vårdar jag min ömma hals, min aningen för höga kroppstemperatur, somnar på flyget efter att jag summerat alltsammans och tänkt - vad kan jag utveckla, förtydliga och förbättra...
...somnar jag den timme det tar att resa hem igen.
Anne-Marie
TWITTER KVITTER
Jag tackar och kvittrar gladeligen in i flygplanet - Mot Stockholm!
A-M
I VÅR LILLA LILLA VÄRLD AV BOKSTÄVER
Alla barn ingår i ett alfabet då de föds.
Omedvetet ingår de genast i ett alfabet.
I skolan syns alfabetet.
Ofta syns det i bokstäver på plancher.
Ibland syns bokstäverna på remsor där stora versaler följs av en liten, liten bokstav som står alldeles intill.
Bokstäverna är bilder av ljud.
En mänsklig konstruktion.
En gång i tiden skrev vuxna ihop alla orden för så lät det då man talade.
Men då orden blev lite svåra att urskilja från varandra upptäckte man mellanrummet.
Mellanrummet är ett viktigt rum.
Man införde mellanrummet så att orden fick stå en aning för sig själva.
Det kan vara bra att känna till då man möter de tidigaste romanerna som den skrivkunnige börjar författa.
Barn som har ett alfabet vill pröva det.
De skriver med händer runt pennor.
Orden kommer som om de kom direkt ur berättarmunnen.
Och de presenteras utan mellanrum.
Som ett ordflöde.
Det gör mig till en läsande analfabet.
Jag gör allt för att förstå.
I vår lilla lilla värld av alla bokstäver finns det ett ansvar.
Den att se viljan till kommunikation, eftersträva att förstå rätt, skapa textgemenskap och uttrycka och gensvara. Och förvalta det talade alfabetet.
Anne-Marie
LYSSNARE
Dagligdags tittar jag ut över lyssnande ansikten.
Ungar som lyssnar tappar ansiktsdragen och vilar i orden som berättaren ger dem.
En vuxen lyssnare ... tappar inte ansiktsdragen ... en del somnar ... en del nickar ... en del skrattar ... och i någons ögon ser man ett glädjande gensvar och ett begynnande hopp, en slags uppvaknande vilja. Då lyssnande börjar röra på sig, lägga sitt huvud mot någon annans huvud, och alldeles intill vilja berätta och prata, kommentera, då vet jag att jag ska tystna - orden jag lämnat ifrån mig behöver ordas om.
Så lyssnar jag in de som lyssnar till mig då jag föreläser.
Anne-Marie
PÅ VIFT I DUR
Idag viftar jag omkring och hälsar på hos bloggkollegan vid Malmö Lärarhögskola (www.lumaol.wordpress.com) och sedan strosar jag vidare till Musikhögskolan och träffar en hel hoper med musikstuderande som snart ska ta ton och skapa musik och lärande ute i svenska skolor. Hela dagen blir en glad trudilutt. Tralla...la...la!
Anne-Marie
VACKRA TOMRUM eller RÄTTEN ATT HA GLUGG
-
Min mamma hade tydligen blivit arg och sagt att en sjuåring är ju stolt över sina tappade tänder och borde gladeligen få visa upp att man inga tänder har. Min äldre bror berättade hur man talat därhemma om det här fotografiet. Nu ser jag ledsen ut (och har all anledning att vara det) men jag vet att jag faktiskt log lite blygt mot fotografen och hur rädd jag blev då han bad mig knipa. Jag är bara sju. Och återigen. Min pappa dog tre veckor tidigare. Jag skulle värna om det där lilla leendet och inte släcka ut allt liv i ansiktet på grund av några vackra tomrum i en sjuårings mun.
Anne-Marie
KLÄDD I ORD
Klädd i ord.
Jag letar i min garderob.
Ska jag ha på mig mina röda ord i dag, kanske det svarta ordet eller möjligen den vackra sirliga ljusblå...?
Jag kastar ord på sängen - Jag kan inte välja! Det är så svårt att klä sig i ord, det beror på sällskapet...
På fötterna provar jag - det höga ordet .... näe.... jag tar det låga ordet... jag vill ha klipperiklappordet.
Om det regnar stannar jag hemma, byter om och klär mig en aning ledigare i ordet kravmärkt bomull!
Anne-Marie,
som bara leker, leker, leker - man får det!
ORD JAG FÖRSTÅR OM OCH OM IGEN
Anne-Marie
SKYMMA TEXTEN
Anne-Marie
FÖRELÄST FÖR FÖRSKOLEKLASSPERSONAL
Underbara ni - alla som jag samspelsföreläste med idag - min feber sjönk och halsen harklade jag ren - ni var helt fantastiskt roliga att diskutera med. Jag är idel öra, idel nyfiken, väldigt glad i förmånen att få stå där mitt ibland er trots att jag stod där mitt framför er. Tack!
Anne-Marie
om undervisningen i mina klasser
Det värmer extra att få detta mail:
Tack för igår! Jag skulle kunna vara i din klass på heltid för att bara njuta av arbetet i klassrummet. Dessutom känns det oerhört stimulerande att prata pedagogik och undervisning med dig. Jag hoppas på fler tillfällen. Lova mig att hälsa till alla dina elever och tacka för att jag fick träffa dom igår. Med din hjälp kommer dom säkert att klara sig bra här i livet!
Anne-Marie
BESÖKARE IDAG
* eleverna kan koncentrera sig oändligt länge på sina uppgifter
* samtliga elever samtalar vid samlingarna
* alla elever är läsare och läser mycket omfattande litteratur
* engelskan är muntlig och eleverna vågar mycket
* den engelska läsförståelsen stor och texterna eleverna läser innehåller utmaningar
* samlingarna går snabbt, inom några minuter är lektionen igång
* elever som kommer försent visar stor respekt för att lektionen har satt igång
* eleverna "tjatar" om att få läsa...
* det är så lungt i klassrummet trots att alla småpratar och diskuterar
Jag är stolt över mina elever, och trots min febernedsättande medicin idag, blossar mina kinder en aning röda av stolthet. Det har jag rätt till. Känslan av att vara stolt.
Besöken lämnar klassrummet men kommer genast tillbaka;
- Kom Anne-Marie, är inte det där din elev?
I gungan ute på skolgården sitter en kille från klassen.
HAN LÄSER SIN BOK!
Jag stör genom att knacka på fönstret!
Kunde inte låta bli att kasta ut en slängpuss!
Anne-Marie
BE-VINGADE ORD
Jag tänkte spontant på L U F T B A L L O N G.
Ett bevingat ord.
Vilket är ditt ord?
Anne-Marie
FRÅN KÖRLINGS ORDBAGERI
Jag tänker form. Form blir form när innehållet behöver paketeras. Här paketerar jag orden i en kanelbulle. Läs mer hos
www.ur.se/skrivbloggen
Nybakade bullar från Körlings Ordbageri!
Mums så goda ord jag bakade in!
Anne-Marie
UPP FLYGA ORDEN ...
UPP FLYGA ORDEN
MEN TANKEN STILLA STÅR
ORD UTAN TANKE
ALDRIG HIMLEN NÅR
sa Shakespeare´s Hamlet!
Evigt bevarade, omtalade och utlånade, återigen aktiva ord från ett längesedan.
Ta alla ord ni kan och vet, hitta på nya och gräv bland de gamla. Låna av författare - en mening eller två ... Skriv kort eller långt. De ord Hamlet sa är romannedtecknade och bevarade - 13 ord var det totalt. Inte mycket alls men hela himlen syns i dem. Skriv ned din himmel! Heller skriv upp den!
Få se - hur stavas nu det?
Anne-Marie
PERSONLIGT BÄSTA
Jag har slagit ett rekord idag. Det är jag stolt över.
Frågor på det!
Besvaras inte. Det stod personligt rekord!
Anne-Marie
PENNAN BEHÖVER KÄRLEK
Pennan behöver kärlek!
Anne-Marie
som hänvisar vidare till www.ur.se/megaskriv samt www.ur.se/skrivbloggen
VEM HÖR EN TYST ELEV?
UR VÄGEN TILL SKRIFTLIGA OMDÖMEN (Körling) Bonnier Utbildning
Anne-Marie
MINIATYREN KROPPEN
De fick en bild - här Lennart Nilssons bild över en ägglossning inne i en kvinnas kropp.
De fick titta noga på bilden i den bok jag hade, fick en bild att grubbla kring.
Skriv vad du tror du ser på fotografiet.
När alla skrivit vad de tror tittar vi på fotografiet igen.
Vi funderar igen på det vi får uppleva och återknyter till våra föreställningar.
Jag berättar sedan vad det faktiskt är.
Eleverna får skriva hur de uppfattar vad det faktiskt är.
Därefter får eleverna göra en konklusion av det eleverna trodde med det som fotografiet föreställde.
En rolig uppgift.
Jag har gjort detta med ord också.
Fundera på ordet APOSTLAHÄSTAR?
Anne-Marie,
lektion från en årskurs två en gång för länge sedan.
HÖGSKOLANS KRAV PÅ GRUNDSKOLANS ENGELSKA
Strävansmålet för engelska bör förvaltas mer medvetet. Högskolan kommer att höja kravet på den språkliga kompetensen i engelska - vid antagningarna till högskolan. Jag tycker engelskan ska börja redan i årskurs ett. Strävansmålet är oändligt - skolans strävansmål begränsande - språkvärlden är mycket större än så. Engelskan är en hel värld. Och vi möter den ständigt. Den gör sig påmind och kräver att vi förstår den. Engelskan!
Jag tittar i strävansmålen i Skolverkets kursplaner och betygskriterier 2000/den reviderade versionen 2008:
jag citerar och noterar:
Språk är en aktivitet - verben omsluter kursplanerna - eleven ska göra, ta orden, uttrycka, samtala, diskutera, pröva sig fram, försöka och språkligt aktiveras. 
Undervisningen ska följa och bejaka elevernas aktiviteter. Språk ska användas. Texter läsas för att texter innehåller något som är intressant, inte en stum text som lär ut engelska. In mot innehållet manar jag. I min fyra sa jag - Bry er inte om språket utan försök förstå vad texten handlar om. Med det anslaget visade det sig att eleverna vågade mer och brydde sig inte så mycket om att det faktiskt var engelska. Idag talar jag engelska under matematiklektionerna och vid samlingarna. Eleverna tänker oftast inte på att de hör mig tala engelska. De lyssnar till sagan, uppgiften eller det jag har att berätta. Språket får de på köpet.
Mina elever får rita de ord de tycker de behöver lära sig ur de texter vi arbetar med. Så här ser ordet VILLAGE ut kontra ordet RIVERBANK:
och så den mycket enkla men viktiga utvärderingen:
Anne-Marie
ORDBAKERI eller SOPPA PÅ ORD
och tanken bakom orden var dessa:
Vilken soppa kan det inte bli av ord!
Anne-Marie
MORGONSKRIVANDE HAR BLÄCK I MUN
- Vill du ha svart kaffe, säger jag och klappar mig på kinden.
- Så gulligt av dig att tänka på mig, säger jag och känner redan kaffedoften sprida sig inom mig.
- Ligg kvar. Du ska få frukost på sängen, säger jag så tyst jag kan.
- Vilken underbar början på dagen, viskar jag för att inte väcka upp mig själv för hastigt och brutalt.
- Ok! säger jag och trippar ut i köket, ska bli! Sov vidare en stund
som hänvisar vidare till
www.ur.se/blogg/skrivbloggen
KÄNSLIGT
Anne-Marie,
som tycker att den där lilla flickan som inte skrattade på skolfotografiet har gjort något stort som har börjat berätta om hur det faktiskt var en gång för länge sedan...
LEKDOM
Ur boken: A whole new mind av Daniel H. Pink som också benämner våra framtid med ordet: CONCEPTUAL TIME (creators and empathizers). De tidigare mänskliga förändringstiderna benämns AGRICULTURE (forming farmers), INDUSTRIAL AGE (formning factory workers) and INFORMATIONS AGE (knowledge workers) and forthcoming...
Anne-Marie
som funderar över kreativitet och empatiförmåga som nödvändiga framtidskompetenser ... men hur, genom vad och förklaringen varför.
SKOLFOTOGRAFIUTSEENDE
Ur mitt familjealbum hittar jag väldigt fina bilder av mig, mina syskon, min släkt, mina föräldrar, tanter och farbröder, barn och kusiner. De syns i gamla passfotografier, på släktmiddagar,innan julklappsutdelningen vid julaftonens höjdpunkt och vid stora och små födelsedagar. Fotografierna är alltid spontana, mitt i en verklighet där jag och mina släktningar, syskon, vänner, julaftonsbesökare är aktiva, vi gör något helt enkelt.
Min mamma har med kråkfötter kommenterat fotografierna, vilket är roligt att se, hennes handstil omissigenkännerligt hennes, och orden hon skrev absolut hennes egna. Jag läser hennes iakttagelser. Några fotografier tycks sticka ut och vara på avvägar helt och hållet: Fotografier från skolan. De fotografier som togs av det man var i skolan, eleven, och på löpande band sattes framför en okänd fotograf och förväntades vara naturlig och orädd. Min mamma skrev helt resolut - SKOLFOTOGRAFI-UTSEENDE! Det betydde att fotografiet inte hade med verkligheten att göra - så såg hennes barn inte ut. Jag kan faktiskt hålla med:
Anne-Marie som minns att fotografen med myndig min sa:
- Du har ju inga tänder! Du får inte le! Stäng munnen!
Och som sagt ... här är jag oleende, tveksam, ordentlig och prydlig och ögonen - tja ... de ser ut över någonting jag inte riktigt förstår: vare sig fotografens stränghet eller att min pappa just hade dött.
Fotografiet något beskuret.
--- --- --- --- --- --- --- --- --- ---
Den enda som syns skolfotografiglad ut är min 12 år äldre syster, som då var sju år och hade ett väldigt gott förhållande till just sitt första skolfotografi. Jag tror att miljön var mindre automatiserad, barnen satt vid sina bänkar och fick le med de tänder de hade i munnen. Detta är nog för övrigt det enda fotografiet som är bra av alla mina syskons skolfotografier. Min syster ser förväntansfull ut. Det fina i det hela är att då jag ringde och frågade henne om jag fick publicera detta fotografi mindes hon genast vilket det var, vilka kläder hon hade på sig, och hur känslan var
- Ja, det är det där fina fotografiet från skolan, jag hade på mig...
Anne-Marie,
som efter att ha googlat på ordet SKOLFOTOGRAFIUTSEENDE inser att min mamma en gång för länge sedan skapade ett nytt ord, så ordet får bära hennes minne, och ni andra - använd det. Min mamma skulle tycka om att ni förvaltade ordet vidare.
DÅ JAG TVIVLAR...
Då jag tvivlar - för det gör jag - tvivlar, ifrågasätter, grubblar, omfunderartänker, förändrarventilerar, inovationsundersöker, faktautsätter - mig själv så läser jag detta:
Anne-Marie
PEDAGOGISK TANKE - WALK AROUND THE ... kapitel 1
WALK AROUND THE SCHOOL är min egna idé kring den aktivitet lärarna, både i USA och N.Z medvetet kallade WALK ROUND THE ROOM ( KLASSRUMSPROMENAD)
BAKGRUND TILL MIN TANKE - WALK AROUND...
Walk around the room är en aktivitet för lärare och för elever. Den att promenera runt i rummet för att ta in rummets aktivitet, se på väggarna, se på de uppsatta arbeten som mer visade processen lärande snarare än resultatet av det man en gång gjort. Klassrumsväggarna var, om vi så vill kalla dem så, formativa upplevelser. Det som syntes uppsatta var idéer, utkast, börjor, fortsättningar och till slut något som var klart. Detta skiljer sig från det vi visar upp i svenska klassrum; i svenska klassrum hänger färdiga alster, fina teckningar som mer pryder väggarna för att skapa trivsel eller åskådliggöra ett resultat, vi skulle kunna kalla dessa väggar för summativa upplevelser. Vi tittar på något som har blivit gjort, vi ser tillbaka.
Min vision är att vi kanske inför den formativa upplevelsen på våra klassrumsväggar - själva processen lärande - där det vi sätter upp synliggör HUR man kan göra och HUR man kan skriva. Vi behöver synliggöra framtiden i klassrummet. Anslaget då vi arbetar med det formativa rummet är att framtiden synliggörs och fler elever får stöd och hjälp att förstå HUR snarare än att tittta tillbaka på VAD.
Walk around the room är ett generöst och tillåtande anslag. Det är läraren som inbjuder eleverna till en walk around the room. Aktiviteten finns sedan där som en naturlig och konstant aktivitet. Eleven får och bör gå runt i klassrummet och ta del av andras arbeten, se hur andra tänker, titta på modeller av hur att göra för att själv bli aktiv lärande (givetvis med respekt för arbetsklimatet och ljudnivån, vilket är en utbildningstanke och en undervisningssak).
Principen om rummet är den att det påverkar oss. Vi är i ett rum. Rummet talar till oss. I skolan använder vi ofta uttrycket - OM VÄGGARNA KUNDE TALA - och att - SKOLVÄGGARNA anger tonen, det sitter mer tyst information och uppdrag i väggarna - min fråga är varför vi inte gör mer av dessa talande väggar? Lärarens uppdrag är att vara medveten om - aktivera HUR och fundera över VAD och alltid ha fullständig pedagogisk tanke om VARFÖR!
Ett mycket kort svar är: ATT inte först tänka den utan att faktiskt praktiskt GÖRA DEN!
1) Läraren ska själv göra en medveten walk around the room i sitt klassrum.
2) Läraren ska fundera över hur lärandet syns? Hur aktiviteten lärande uttrycks? Vad rummet signalerar?
3) Läraren får gärna bjuda in en kollega för walk around the room i sitt klassrum. Erbjuda sig att gemensamt göra en pedagogisk tanke kring det rum vi dagligen befinner oss i. Om kollegor gör det i varndras klassrum ska frågorna verka för framtiden och förstärka läraren; bidra till att idéer byter rum! (det positiva och generösa anslaget). Då kollegor har gjort detta hos varandra ska besöket generera frågor (öppna och framtidsriktande frågor; Hur tänker du kring elevernas placering, det var spännande att du inte hade borden två och två utan riktade ut mot fönstren?)
4) Utvärdera och bekräfta.
Jag menar att det i början kan vara känsligt att besöka varandras klassrum för att göra en medveten pedagogisk klassrumspromenad därför ska upplevelsen medveten omslutas av utsikter kring lärande och lärandeprocesser. Vad lärde vi oss av rummet?
Det minst omtalade klassrummet är hemmaklassrummet - platsen för läxor - och det mest försummade klassrummet är det där inga lärare är och där mycket lärande äger rum - ja, det interaktiva klassrummet på nätet - eller gatan och verklighetens klassrum dit en del nu kanske kan utestängas till.
Jag återkommer med;
kapitel 2: GENOMFÖR KLASSRUMSPROMENAD med eleverna,
kapitel 3: DET FORMATIVA RUMMET vs DET SUMMATIVA RUMMET
kapitel 4: WALK AROUND THE SCHOOL - hela skolans personal gör en medveten promenad runt hela skolan! Jag har en plan - en översiktsplan med läroplanen som styrdokument!
kapitel 5: Fysiska rum och andra rum - försummade klassrum och förstummande klassrum
kapitel 6: En pedagogiskt tanke; teori, praktik och elevernas plats i verkligheten.
Jag ska gå på mina egna vägar och fundera ett tag! Mina tankar går några omvägar och sedan rakt in i skolans värld.
Anne-Marie
(skriv en kommentar eller ställ frågor, jag är idel läsande)
BROAR ÖVER VATTEN
Cyklade tre broars väg hem. Mörkret skyddade alla lampor vars strålar kastade trygga skuggor över vattenspeglar, trottoarkanter, cykelvägar och en och annan parkstig. Det slår mig att broarna bär över de svartaste vatten. Jag är broviss, en aning hoppfull skulle man kunde säga. Jag trampar över vattnet vllket betyder att jag inte trampar i vattnet. Broar lyfter över och ger perspektiv.
Anne-Marie
UT UR GARDEROBEN
Anne-Marie
I BACKSPEGELN
Anne-Marie
FRÅN MEGASTORA SIFFROR till JUST MIG
http://www.youtube.com/watch?v=f09lQ8Q1iKE
Anne-Marie,
som tackar och bugar mot den bloggläsare som lämnade länken.
SJUNGER idag på
Peter Lemarc; Kan inte viska högre än så här...
Beatles; Here comes the sun...
Beatles; I want you...
Och de sånger jag sjunger högt har inte med smak och tycke att göra ... jag vaknade med dessa sånger på mina läppar idag. Förbereder en föreläsning på musikhögskolan i Malmö ... ska dit på onsdag och snacka om hur man blir en tongivande lärare...
Anne-Marie,
som alltid sjunger då jag är glad, och utan att veta om det, nynnar jag nästan jämt. Mina barn bad... snälla om du ska sjunga så sjung åtminstone rätt text och en aning mer tonsäkert (tonåringar... tänkte jag och sjöng vidare, det finns något som heter vuxentrots också, och mammor som tar sina egna tongångar och går en bit ifrån).
Trudilutt på Er!
Anne-Marie
TROTSA TYNGDLAGEN
Tänker trotsa tyngdlagen och hoppsa fram i tillvaron.
Tänker trotsa tyngdlagen och skratta högt så ofta jag kan.
Tänker trotsa tyngdlagen och titta uppåt mot den höga himlen.
Tänker trotsa tyngdlagen och äta bakelser med mycket chocklad i.
Tänker trotsa tyngdlagen och springa med lätta steg runt ett vatten.
Tänker trotsa tyngdlagen och äta mig mätt på tillvarons utbud.
Tänker trotsa tyngdlagen och hoppa över en vattenpöl.
Tänker trotsa tyngdlagen och stå stadigt med båda fötterna PÅ jorden, inte under eller i den.
Kan fjädern så kan jag!
Anne-Marie
FJÄDERN
Anne-Marie
Klockan 10.39 - och alldeles nyss fick jag ett mail med detta fotografi...
min fjäder hade landat hos en av mina läsare. Jag tackar för omsorgen om fjädern. Och förmågan att se lite varligare på även de små och ganska betydelsefulla som saker som finns runt omkring oss. Tusen Tack Du som Avsände och Mottog.
Anne-Marie
I LOVE SPRÅK - TITTA HÄR!
KALL VÅR
- Jo, och nu blir det kallare, sa metereologen på TV och tittade mig rakt i ögonen.
- Och så smälter det i både Arktis och Antarktis, värmespår klimatforskarna varnande ur tidningsfotografierna.
Anne-Marie
som inte kan sluta titta på fotografiet här: http://hypergrafi.blogspot.com/2009/04/harr.html
Nytt ord: IT-HISTORIKER
IT-HISTORIKER
Jag tänker att en del saker i skolan är fortfarande framtidsvisioner: Datorn i skolan!
Anne-Marie
PICKNICK PÅ BLOGGEN
Det är en liten bjudning på min blogg. Jag har tidigare haft
litterär salong
fika med sju sorters kaffe
afternoon tea
Just nu behöver jag er.
Kan ni inte slå er ned i bloggen?
Vi har en picknick denna gång!
Vad har du med dig till detta knytkalas?
Du kan ta med dig precis vad som helst; en tanke, en nybakad kaka, ett gott vin, en krydda eller en rolig historia, kanske en rolig youtubefilm-låt som du tror att vi alla skulle tycka om.
Anne-Marie
UPPHITTAT och ÅTERGIVET
Den här blomman återfanns i ett litet soprum i hörnet av korsningen mellan hit och dit.
Anne-Marie
SOM OM INGENTING...
DN´s artikel idag skrämmer mig 
från DN den 17 april 2009
Havsnivån stiger mer än väntat - under kommande år med 1 meter - vilket kommer att ödelägga landsområden.
Den globala uppvärmningen kommer inte att stanna under de 2 grader vi önskar oss - men inte kämpar för.
Metangaserna har börjat sippra ut.
Uppvärmningen slår nu också mot Antarktis.
Hav och skog får det allt svårare att suga upp den koldioxid människan släpper ut.
Havens förmåga att binda kolidoxiden har försvagats.
Regnskogarna krymper i varmare klimat.
De som ställer sig kritiska till dessa rapporter har allt mindre att sätta emot. Verkligheten ser ut så här. 
Då jag var hos Microsoft i Seattle talade världens samlade lärare om vilka utmaningar yrket lärare har framför sig - alltså - vilka lärande uppdrag och vilka globala uppdrag människan har att ta itu med. Vi lärare konstaterade att ingenstans fanns det nedskrivet den framtida läroplan som kräver människans aktioner och innovationer i en ny värld. Bilden som målades upp var inte munter utan krävde en hel del av skolan, dels psykosocialt - att få tro på sin egna framtid, samt kunskapsmässigt - vilka kompetenser ska vi utveckla - och vad behövs för den framtid vi har att möta. Skolan bör förstärka ekonomiämnet redan tidigt, globala frågar aktiveras hoppfullt, innovationstankar främjas, demokrati i verkliga livet prövas, det fria ordet värnas och hur att odla, skörda, hantverka utvecklas ... utan att verka bakåtsträvande ... förvalta det vi redan har och verka för att all kunskap är betydelsefull.
Vi måste kanske börja se några år framåt - våra strävansmål kanske bli helt andra om vi tänker om. Nu tycks alla blunda och tänka... som om ingenting... hänt! Under tiden fortsätter människor som om ingenting har stått skrivet. Människan av idag - en montör! Frågan är om vi ska lägga till ett prefix: nedmontör eller en uppbyggnadsmontör.
Anne-Marie
PRECIS INNAN ...
Ibland kan jag snubbla ... i tillvaron. Det är en aning ensamt att snubbla i tillvaron. Idag höll jag på att snubbla i min skola. Precis då jag tänkte att nu snubblar jag, nu känns det lite som om jag ska snubbla så räcktes en hand ut med en mängd ord i. Den sträcktes ut mot mig precis då jag tänkte ... nu faller jag ...
Jag föll inte. Jag tog fatt i handen som innehåll de där orden jag behövde för att inte falla. Jag fick några ord jag tyckte mycket om . Jag har dom i min hand. I fall att.
Anne-Marie
OM FARFARS SÅNG OCH TURKIET
DET KOM ETT BLOGGSVAR SOM JAG LYFTER FRAM HÄR:
Att melodin till Tre trallande jäntor är spridd i Turkiet och har anknytning till idrott beror antagligen på att den på tjugotalet togs till Turkiet av Selim Siri Tarcan, som sänts till Sverige för att lära sig gymnastikutbildning, och att han hört den med en helt annan text än Frödings, nämligen en som som börjar: "Gymnastiken skall ge oss tillbaka den styrka vi svenskar har haft. Den skall göra oss friska och raka, till ett folk utav hälsa och kraft." Den texten var nog ganska spridd i Sverige; jag hörde min mor på fyrtiotalet med en viss ironisk ton sjunga den i södra Lapplands inland när lagårdsarbetet frestade på. Att melodin den spritts i Turkiet via gymnastiklärare stöds också av en av dödsannonserna i Kerstin Vinterheds nya bok.
JAG TÄNKER:
Telegram till min pappa från min farfar Felix Körling. Första världskriget brinner - året är 1917. Hur sången kom till Turkiet är för mig en gåta, dåtidens sms kom i denna form. Lika obegripligt att de nådde fram genom bruset från och i det mörka Europa.
Anne-Marie
DISKUSSION - GLOSOR och GLOSFÖRHÖR
Förlåt mig för det.
Jag tycker att ord ska in i sammanhang på en gång.
Mina elever undrar inte så ofta över enskilda ord då de läser engelska texter. De förstår sammanhangen. Jag förstår inte heller alla ord då jag läser engelska böcker men jag förstår sammanhangen. Bättre att förstå sammanhangen än det enskilda ordet tänker jag. Mina elever har inga glosförhör.
Då vi övar glosor så skriver vi faktiskt av engelska texter.
De engelska texterna är modeller för hur att stava.
Det övar vi då. Eleverna vet att vi tränar oss i att stava.
Men det betyder inte att de inte kan enskilda ord för det kan mina elever.
Däremot betyder det att vi inte lär oss den minsta enheten att skriva som glosan ofta testas som.
Kan du stava till - så kan du använda ordet tycks glosförhören betyda.
Så tycker inte jag att det är.
DISKUSSION?
Gärna.
Anne-Marie
LÄRANDET SKER ÖVERALLT
Jag springer omkring, medan tankarna går precis som de vill och vart de vill.
Anne-Marie
BARN för TJUGO ÅR SEDAN
Anne-Marie
INNAN BARN FICK NÅGON RÄTT
Anne-Marie
GÖR MER AV ORDET
ORD ÄR NÅGOT MER ÄN BARA ETT ORD.
DE ÄR LEKSAKER OCKSÅ.
Anne-Marie
som tycker ordet är värt att fundera kring. Ett endaste ord kan sätta igång massor av tankar.
SKRATTADE IDAG IGEN
Anne-Marie
INSIKTSFULLT I KLASSRUMMET
Jag bad någon:
Kom och delta i mitt klassrum. Idag kom inte någon utan just den jag önskade skulle komma och titta i mitt klassrum. Jag vill ha ögon på ... förbättra ... tydliggöra ... diskutera ... göra pedagogik och tanke av verklighetens verklighet.
Och Han kom och såg, bekräftade ungarna, utvecklade en språktanke, tog oss alla i hand ... En hel dag i en lärares och i elevernas värld som avslutades med att alla fick sina namn översatta till Fillespråket.
Jag fick det jag önskade mig.
Gensvar och omtanke.
Och nya uppdrag.
Anne-Marie,
vad uppgiften är i elevens text - AHA - om ni undrar så är det en egen idé jag genomfört sedan tio år tillbaka:
JAG LÄGGER MIG I! Jag har 1000 olika texter där eleverna diskuterat innehåll med den rätta avsändaren - författaren - och som de aktiva mottagarna de är - läsaren.
UTMANINGAR
Jag svarade JA på den utmaning jag fick.
Nu ska jag utveckla mig mot mitt JA och det ansvar det innebär.
Anne-Marie
ETT ORD med inbyggt svar: VILL-JA!
Vilja är egentligen två ord.
VILL och JA!
Lärandevilja har byggt in vilket förhållningssätt omgivningen ska besvara ordet VILJA på;
Med ett JA!
Anne-Marie
LÄRANDESTRATEGIN - JAG VILL ... !
Jag blir alltid nyfiken när eleven uttrycker sin absoluta vilja. Något som eleven VILL betyder att lärandet är maximalt möjligt. Vad eleven VILL lära sig är en riktning läraren bör gensvara på. Jag har ibland en aning svårigheter att möta upp mina elevers vilja - trots att jag gör det mesta för att faktiskt bejaka på viljekraften. 
Anne-Marie
som grubblar vidare på hur eleven kan få gå vidare i sin VILJA!
BLÄCKPENNORNA
Skrivandet tog oväntad fart.
Blyertspennor är inte roliga!
Speciellt om de heter SKOLpenna!
Anne-Marie
RAMSOR av alla slag
Insamling av ramsor sker nu hos Mifflan www.mifflan.blogsom.com
Jag ska be mina elever ramsa av sig och överblogga dem till Mifflan.
Anne-Marie
UTMANA, TRO och UNDERSÖK - geografi/engelska/svenska/matematik
MIN LILLA FYRA OCH JAG - UNDERVISNINGEN IDAG
Detta är något av det roligaste jag vet. Att utmana elever. Jag gör det då jag tror dem om att klara utmaningen. Men den här var i elevernas ögon till en början rena rama äventyret. Jag är ställföreträdande hopp om utveckling. Mitt redskap är att jag vet vad eleven kan, även om eleven inte tror sig kunna (vilket är den största lärande utmaningen att få eleven medveten om att eleven kan) och idag gällde det engelska.
Jag tror inte att man ska lära sig språk utan innehållet. Nu prövar vi ur den här boken som jag läser:
Jag läser gärna på engelska. Men nästan alltid deckare. Spänningen driver mig in i handlingen och då glömmer jag bort vilket språk jag läser på. En sida kan se ut så här - en aning beskuret vill säga:
Frågan är då - vågar några elever runt det bord jag sitter vid pröva om de kan något ur den här texten. Jag frågar och någon antar utmaningen. Väl där vill flera pröva. Det är absolut inte något krav. Jag kan inte begära att man kan denna text men jag kan undersöka om de kan något mer än de själva tror. Det är mitt anslag. Eleverna är med. Det är bra för annars är det omöjligt. OK - vi prövar!
Jag ber eleven ringa in de ord eleven kan översätta.
Jag säger - ta en grön penna och ringa in de ord du tror dig kunna. Du behöver inte annat än att ringa in dem. Jag sitter här intill och stöttar dig.
Eleven ringar in inom ett av mig utvalt stycke. Detta stycke har en del ord som jag tror eleven kan. Ni kan själva se hur eleven lyckas.
Jag undrar - var ligger Botswana - och eleven slår ledigt upp i registret i kartboken sid 71 E7. Då eleven gör detta och hittar landet, så undrar jag om eleven kan se vilken huvudstaden är:
- Det är staden med det understrukna namnet.
Detta är en tanke om formativ bedömning eller tja varför inte aktivitet kring något riktigt och viktigt. Eleven kan kartboken och kan handskas med den.
Då säger jag att eleven måste hjälpa mig att bedöma hurvida eleven kan mer eller mindre ur texten. Då har eleven de gröna ringarna kring orden. Det gör det hela så överskådligt.
- Jag kan mer än hälften, tror eleven.
- Jag tror du kan mer än hälften och hälften av hälften, gissar jag. Ska vi räkna ut i procent hur mycket du kan?
- Ja, det kan vi göra, säger eleven som inte riktigt förstår.
- OK, räkna alla ord i det stycket du har arbetat med. Skriv summan av alla orden här: 95 st blir det. Sedan räknar du ut hur många gröna ord du har.
- Det blir 69 ord, räknar eleven.
- Japp, då kan vi börja räkna i procent, visar jag.
Här är elevens utvärdering. Nervöst till en början. Men då finns jag intill och ställföreträder som hoppfull framtidsutsiktare. Eleven kommer att lyckas. Jag lägger en hand på den pirrige engelskläsande eleven. Distraherar bort från engelskan och fokuserar på något ord i engelskan - alltså - Botswana och lite karta - som eleven verkligen är kunnig i. Texten ligger där framför eleven. Blir ofarligare under samtalets gång.
En annan elev gör samma sak men behöver inte den absoluta närheten till mig som lärare. Men eleven behöver absolut mitt gensvar:
Den här eleven ger sig i kast med hela sidan. Och börjar också att räkna i procent och hur mycket eleven kunde. Jag blev lite lyckligt överraskad själv. Närvarande med min nyfikenhet. Hur långt kan eleverna gå?
Eleven gillar utmaningen. Utvärderingen visar detta. Klart eleven ska fortsättas att utmanas.
Och se vad som händer när man integrerar ämnena om vartannat. Matematikräknandet har en funktion. Matematiken åskådliggör något. Det här är roligt. Att räkna procent.
Denna elev fick gissa på sin kunskapsprocent - först gissade eleven att eleven kunde 60%. Därefter runt 80% vilket gör att eleven övar sig i procentsamtal och begreppet (tänker jag och inser att eleven vågar göra matematiska antaganden) och jag samtalar också i matematiska termer. Eleven undrar spontant över det engelska ordet patriot och får därför undersöka vad detta är för ord och vad ordet kan betyda.
Eleven lär sig ordet både på svenska och på engelska:
- Det är ju samma på både engelska och svenska. Det betyder att man älskar sitt land. Patriot.
Här är lite förklaringar hur man gör det hela. Jag har arbetat med det här tänket - procenträkning i den lästa texten - i många, många, många år. Det är alltid roligt - eleverna vinner jämt över texten. Och till en början tror eleverna inte det. Det är min uppgift som lärare att visa eleven hur mycket eleven kan. Jag betraktar framtiden i arbetet.
Två andra elever sitter och gör samma text ihop;
- Alltså - vad betyder ENCOURAGE?
- Jag tror att man kan lista ut det på något vis... hör jag eleven säga....
En annan elev sitter med ordboken och utbrister:
- Anne-Marie, trial kan betyda flera saker... man måste läsa i texten vad man tycker att ordet ska betyda just här!
Frågor?
Jag tror att vi ska utmana eleverna ... de som blir mest förvånande är oftast lärarna. Vi som ska veta ... vi ska börja tro och undersöka. Det är kanske något mer komplicerat att se vad elever kan och inte kan.
Anne-Marie
AVSTÄNGNING VS SKOLK
Om eleven skolkar hämtas eleven av polis.
Om eleven blir avstängd från skolan har eleven gjort något som skolan inte gillar.
Om eleven skolkar för att skolan har gjort eleven något eleven inte gillar skall eleven gilla läget och närvara.
Anne-Marie
SKRATTA PÅ LEKTIONERNA!
Anne-Marie
JAG SKRIVER LÄRARENS LOV
Låt vara att jag visionerar om mitt yrke:
Se detta som mitt inlägg i samtliga debatter som rör skolan!
Anne-MarieFARLIGA VÄRDEN
Diciplinåtgärder brukar kräva ytterligare diciplinåtgärder. När de gamla tagit slut måste nya utvecklas.
Den svåra konsten att vara ställföreträdande hopp för en unge som är i problem är något som lärare måste kunna utveckla. Jag är kanske hård där, men vi är vuxna. Om vi ger upp hur ska den unge då själv kunna tro på sin förmåga och sina möjligheter.
Anne-Marie,
som absolut inte blundar för problem. Men jag tror inte på de synbart lätta strategierna att ta sig förbi dem.
UT-KLASS-AD
Kortsiktighet är att straffa den som gör fel och får leva som ett problem.
Kortsiktighet är att döma ut en möjlighet.
Kortsiktighet är att stänga dörren framför en växande.
Kortsiktighet är att låta eleven gå igenom skolan med ärvda kommentarer om sin person.
Kortsiktighet är att låta eleven verka som ett problem.
Långsiktigt påverkar de vuxna den unga människans känsla av tillhörighet. Vuxenvärlden måste axla ansvaret och mottagandet trots att det är kämpigt och stundtals besvärligt. Stackars den unge som upplever sig som redan utklassad. Vilken reträtt av de som kanske kunde visa andra vägar. Stänga dörren till något så framtidsutsiktande som en elev.
Anne-Marie
BITTRA ERFARENHETER BLIR TILL VIN
Vilken var ditt livs mest smärtsamma erfarenhet?
Är dig drycken alltför bitter, bli till vin.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag har varit hos Peter Englund (www.peterenglund.wordpress.com) och hämtat denna strof ur en dikt. Att själv värna de erfarenheter man har och att se dem i ljuset av ett framtida vin. Den ödmjukheten inför livets innehåll är nåd och försoning.
Tack Peter Englund för litteraturtips - Schuback: Lovsång till intet
Anne-Marie
HIMMEL ÖVER ALLTSAMMANS
Det är förvånande hur fula en del platser kan vara. Men överalltsammans syns samma himmel som över de vackra platserna.
Anne-Marie
RESIGNATION
När vuxenvärlden resignerar skapas maktlöshet som syns som utåtagerande och gränssökande hos de som växer upp. Jag är inte för att man utstänger elever. Jag har erfarenhet av elever som blivit märkta, stigmatiserade som stökiga och bråkiga men aldrig blivit riktigt sedda i skolmiljön för personer de är. Jag är inte för att elever tillåts förstöra för alla andra men det krävs helt andra åtgärder än utestängning och avstängning. Jag tror att det är farligt att göra skolan till en plats för en del. Frågan är alltid hur vi ska skapa en miljö som innesluter alla. Det är alltid en pedagogisk fråga hur det ska genomföras. Åtgärdsprogram kan bli en utmaningsmöjlighet och utvecklingsmöjlighet för lärare. Hur gör vi, vad gör vi? och varför gör vi det vi gör? Vad är tanken med det vi gör i skolan? Vad är uppdraget? Vad tänker eleverna om utestängning? Vad vill vi åstadkomma med våra skoltankar? Var är barnkonventionens dokument och riktlinjer? Hur kan vi tänka övergripande på skolan? Jag ser en slags vuxen maktlöshet och den skrämmer mig.
Anne-Marie
KLÄDSEL
Anne-Marie byter aldrig om!
PÅ SPRÅNG
Anne-Marie
- försök själv att rita en bild av dig själv som joggande...
UNDERSÖKA KOMPETENS INTE BRIST
Anne-Marie
Vi och BLADHORNINGEN x 800
Vi omsatte det där till vår egna vikt i min klass. Det är märkligt vad mycket det blir om man tänker utifrån det mänskliga perspektivet. Jag väger 65 kg (och är på väg att tappa några dessutom vilket gör mig svagare) och mina kilon gånger 800 blir ofantligt mycket om jag skulle vara en bladhorning. Nu är jag bara mänsklig utan ohemula krafter men så här blev det i elevernas tänk:
Det kluriga är att Blåvalen som är så svår att väga finns angiven i vikt 190 ton... (mer eller mindre, ja ni ser att allt är relativt) och den lilla Bladhorningen som är så liten och möjlig att väga (den går att lyfta upp och ställa på en liten våg med lämplig gradering) har ingen angiven vikt i texten.
Däremot så förhåller sig texten till den lilla Bladhorningens vikt. Det är utifrån den vikten man kan ta reda på hur mycket en bladhorning faktiskt kan bära. Sen måste vi också diskutera i vilken form den lilla Bladhorningen bär det som är 800 gånger tyngre. Det finns många klurigheter i texter om man funderar kring vad som sägs, och jämför med hur fakta beskrivs. Jag ställer massor av frågor under mina lektioner. Däremot tjänstgör jag väldigt sällan svarsbank, hellre att jag ger en modell för mitt tänk, ett slags bollplank att utgå ifrån.
Vi fortsätter vår resa i lärandet... vi har hela livet framför oss. En dag så står vi där framför en jättestark men pytteliten Bladhorning. Då gäller det att respektera de oanade krafterna i det vi kanske vill kalla för kryp.
Anne-Marie
TID ATT SOVA
Anne-Marie
TANKAR OM VÄGEN TILL SKRIFTLIGA OMDÖMEN
LÄSARGENSVAR TILL VÄGEN TILL SKRIFTLIGA OMDÖMEN
Jag håller fortfarande på att läsa din bok, jag läser sakta för att suga åt mig varje ord och mening. Boken ger mig så mycket ... Häromdagen när jag läste, blev jag så tagen av din text, ditt förhållningssätt, att jag blev rörd till tårar.
och jag blir glad och tacksam över orden som sänds tillbaka till mig! Ticketack!Anne-Marie
HUDEN och LÄRANDET
Signaler av beröring når hjärnan direkt.
Kraften av en hand på en arm, en öm beröring över en kind når den mänskliga hjärnan omedelbart har svenska forskare funnit. Huden är ett mycket stort sinne.
Min ena son drömde sig bort från alla lektioner han deltog i. Han hade en annan framtidsplan där fotbollsskorna var välknutna, ett turmynt i strumporna och den egna utbildningen utanför skolan och det ständiga språkliga intresset för italienska. Han satt längst bak i klassrummet. Den gode läraren vandrade omkring i klassrummet, talade om franska revolutionens hunger och huvuden, lade sin stora lärarhand på min sons axel, berättade om konsekvenserna och det följande historiska skeendet.
Väl hemma berättade min son:
- Jag har lärt mig om franska revolutionen idag.
- Aha, svarade jag.
- Jag fick det liksom via kroppen. Konstig lärare, han la sin hand på min axel och så liksom rann alla hans historier in i mig. Vet du att ...
Anne-Marie
ORDEN EKAR ALDRIG TOMMA
Anne-Marie
SÖNDAGSSAMKVÄM
Anne-Marie
BONNIERS SKULLE BLI GLADA
Jag har läst mig glad.
Imorgon träffar jag mina elever igen.
Det är framtid det!
Anne-Marie
FÖRSIKTIGA SKRIVANDET
Anne-Marie
VÄRMANDE ORD
Hett
Täcke
Filt
Soppa
Värme
Solstråle
Element
Sol
Jacka
35 grader
fin
älskar
Anne-Marie
som ber om hjälp att fylla på listan!
REPERATION kap 4
- Önskas något? frågar innehållstecknaren.
- Önskas något? Här önskas allt! svarar jag krävande.
- Åh på så sätt! Ja så kan det vara ibland. Man behöver allt, säger den ockerhungrige.
- Jag behöver en aning hårdare hud, det ömmar lite här och där, säger jag och pekar på platser det ömmar på.
- Hmmm, får jag se, vad kan behövas? säger den omsorgsönskande.
- Jag sa ju det! Jag sa alldeles nyss att jag behövde allt. Då menar jag precis ALLT! kräver jag.
- Ja, jo, ja, men... tvekar reperatören...
- Jo och men... ALLT! Vad har ni nu att erbjuda mig? envisas jag.
- Jag föreslår den här vadmalsdräkten med tillhörande omsorgsplåster, funderar butiksinnehavaren.
- Vadmalsdräkt? Jag är av naturen fåfäng och den där syns mig ofantligt oklädsam, säger jag fåfängt.
- Ja, men fåfänga kanske man ska bota er ifrån? funderar den utsiktslöse.
- Den vill jag inte bli botad ifrån, svarar jag. Men jag behöver faktiskt en lite oömmare hud, och det är därför jag är här och ser mig omkring.
- Ja, men vi har bara den här vadmalsdräkten, säger den förtvivlade vadmalsägaren.
- Ja, då får jag gå där med min ömma hud! säger jag lite besviket. Dessutom så är den där dräkten limegrön, den är ju mer eller mindre självlysande och den ömma huden vill man ju tona ned, funderar jag.
- Men du, vad säger du om omsorgsplåster då? säger den apotekarinriktande.
- Jo, kanske det. Finns det något slags kroppsplåster då, tänker jag som vill tänka stort.
- Näe, något kroppsplåster har vi inga, men om du köper fyra paket omsorgsplåster så kan du ju täcka din kropp med dem. Få se hur många kvadratcentimeter är du? matematikuträknar innehavaren.
- Jag är 173 cm lång och 55 cm bred ungefär, tillhöftar jag en aning.
- Aha... få se... då räcker det med ... tja... låt säga... 4 paket omsorgsplåster, kvicktänker reperatören.
- Jag vill nog ha så jag kan sätta dubbla plåster på en del platser, upplyser jag.
- Jo, det lär nog bli några över om jag räknat rätt, säger den beräknande.
- Ja, i vilka färger kan man få plåstren då, fåfängsfrågar jag.
- Faktiskt har vi två paket av de naturhudtrogna färgen kvar, de övriga måste bli i himmelsblå och galenrött, sägerdeklarationsupplysaren.
- Va, då kommer jag ju se ut som ett lapptäcke av omsorgsplåstren, förskräcker jag.
- Ja, men det är en sådan åtgång på naturfärgade omsorgsplåster, det här är vad jag har kvar, men om tre veckor väntar vi in ett restparti från Krisdala socken. Där behöver de inga plåster mer sägs det, säger kravanmärkaren.
- Åh, så lång tid. Nää, jag tar det ni har, beslutsfattar jag.
- Det tackar vi för, säger den servile.
- Tack då, säger jag.
Anne-Marie
UTVECKLINGSSAMTAL
Eleven ritar utvecklingssamtalet och förbereder sig för sitt utvecklingssamtal. Detta samtal har föregåtts av ständiga diskussioner under HELA den tid eleven varit i interaktion med läraren. Jag tar alla möjligheter i anspråk för att hjälpa eleven att bli medveten om sin utveckling. Jag skriver i elevernas arbetsböcker vad jag ser. JAG SER att... och lämnar några rader om det jag upptäckt och det jag ser av utveckling. Jag noterar inte stagnation eller dåtid utan verkar framåtsyftande. Då eleverna får kännedom om sin utveckling under tiden den äger rum är det ganska naturligt att själv hålla i sitt utvecklingssamtal. I en av mina gamla klasser utvecklades det hela till att eleven själv höll i samtalet och föräldern och läraren (jag) deltog och ställde frågor. Det är min vision av ett väl genomfört utvecklingssamtal. Den att det är eleven som vet bäst och där vi andra får ställa undersökande och nyfikna frågor.
Anslaget eleven skriver här - MITT UTVECKLINGSSAMTAL är oerhört viktigt tänker jag. Det är lätt att det blir lärarens utvecklingssamtal där eleven blir en slags passiv mottagare. Då är det bättre att säga OM DIG SAMTAL tänker jag.
På illustrationen syns eleven och framför eleven elevens arbetsböcker och mittemot den förälder som eleven har. Läraren, dvs, jag lyser med min frånvaro. Det är nog helt riktigt. För föräldrar och elever ska kunna tala om skola, lärande och utveckling helt självständigt. Min röst och mitt bejakande ska ha förflyttats in i elevens medvetande.
Det är roligt att vara lärare.
Man utsätts ständigt för utvecklingstankar och måste alltid fundera över hur att genomföra saker och ting så att eleverna själva kan bli herrar över sin utveckling.
Anne-Marie
FRÅGVISA
Jag har illustrerat i text vad frågvisa är för mig.
Det är en glad sång som man sjunger i dur.
Anne-Marie
TIDEN och INNEHÅLLET i klassrummet
Bakgrund till mina tankar
Min grundtanke är att eleven måste få tillgång till den tid skolan ger och har till utbildning.
Utbildning är en möjlighet för eleven och tiden är gemensam för alla i klassrummet.
Jag har undervisningstid och den vill jag förvalta fullt ut.
Låt säga att jag har 28 lektionstimmar i min klass.
Dessa ska räcka till samtliga ämnen och skapa progression för samtliga mina elever.
Jag har haft skolstartsbörjor som tagit upp till 45 minuter innan lektionen tagit form. Det är de gånger jag fått nya klasser eller vikarierat som jag börjar att undersöka hur min tid kan tas i anspråk. Jag förskräcks då jag märker att eleverna inte alls gör någon skillnad eller förhåller sig till att det som sker i klassrummet betyder något för dem. De är liksom bara där. Och de behandlar läraren och situationen som om den inte angick dem. Det är inte elevernas fel utan måste bli en pedagogisk fråga för läraren. Det är tufft men så är det.
Jag har börjat med att se hur lång tid en lektion får ta i anspråk innan läraren kan börja. Jag klockar tiden helt enkelt. Gör detta en vecka för att få något att undersöka. Jag har märkt att det är väldigt mycket tid som går åt till absolut ingenting. Då menar jag verkligen ingenting. Eleverna vet att de inte förväntas uppföra sig illa men de har inget att rikta sig mot. Eleverna är små och är orienterade mot händelser och aktiviteter. Men ur ett demokratiskt perspektiv så förlorar alla mycket av min undervisningstid - och jag vill undervisa maximalt - och i olika konstellationer. Det betyder absolut inte att eleverna ska vara knäpptysta och sitta still men jag behöver en inledning som anger tonen.
I en klass blev det så här
Efter en veckas klockad tid i en klass jag tog över - upptäckte jag att fem - sex timmar gick åt till absolut ingenting. i VECKAN. Jag var därför tvungen att fundera över hur jag skulle få ordning på den här klassen - inte genom att skälla på dem, kräva ordning utan att ha något att ge - utan genom att pedagogiskt erbjuda något annat än stök, bråk, skäll och olustiga möten för - ja faktiskt alla i klassrummet.
Jag har helt enkelt inte råd att förvalta tiden på detta vis. Det är heller inte demokratiskt.
Min pedagogiska tanke blir då att jag ska skapa något annat för eleverna. Därför redovisade jag för mina elever hur mycket undervisningstid jag hade - hur mycket som veckans tid erbjöd dem - samt hur mycket jag noterat hade försvunnit och att jag ville ha hjälp av mina elever att skapa bättre förutsättningar för min undervisning och hur de tänkte om den här tiden som försvann till allt annat.
De elever jag gjort detta för har plötsligt fått insikter om att jag är där för dem, och att jag har ett uppdrag att ge, skapa och utveckla dem och här är tiden jag har kvar. De ser plötsligt något som de tycktes vara omedvetna om.
Jag straffar inte heller utan gillar situationen. Hur gör vi med tiden som är kvar? Jag måste få hjälp att tänka om och jag känner stress för allt vi ska få in under de här kvarvarande timmarna. Mina elever måste få veta.
Nåväl - låt oss förvalta den tid som blir kvar då svarar jag mina elever. Hur ska vi förvalta den?
Jag erbjöd sedan ett förslag där vi långsamt reducerade den där bortkastade tiden till ett minimum. Eleverna gick med på detta nästan omedelbart. Vi gick gemensamt igenom hur långt tid en samling skulle kunna ta och hur mycket tid vi behövde till att komma till ro i en samling. Eleverna sa ungefär tre minuter. Därefter kan du börja, menade man. Det blev aldrig mer än tre minuter - oftast knappt en. Eleverna började själva klocka tiden, vilket var helt ok för förslaget var deras och inte mitt, jag hade min text - mitt anslag - mitt givande och min pedagogiska omsorg om dem. Det räckte för mig.
Jag är inte en lärare som straffar, jag vill ge och sätta igång. Om det blir mer än tre minuter så vet eleverna att det är för mycket och tar ansvar för det NÄSTA gång. Här och nu sätter vi igång.
Så öppnar jag boken - och lektionen är igång - och det är trevligt för alla.
__________________________________________________________________________________
Jag gör INTE detta:
- pratar om oväsentligheter
- korrigerar de som gör fel
- tar närvaro
- talar om hur lång tid det tar innan de sitter stilla
- är oförberedd själv
- pratar om gårdagens olustsaker
- bråkar om närvaro
- uppmärksammar för sen ankomst
- låter eleverna komma in vind för våg
____________________________________________________________________________________
Anne-Marie
SMS, FACEBOOK, MAIL, TELEFON och HÄR
EXTRA SNUTT FRÅN UR
| I love språk: Läsförståelse |  | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| | |  | | | | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Anne-Marie Körling visar tillsammans med eleven Julia hur hon brukar jobba med läsförståelse i klassrummet. | | | | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
REPERATION KAP 3
- Kan jag stå till tjänst, säger den beredvillige.
- Nja, jag ser mig omkring, säger jag.
- Ni är välkommen att strosa omkring här, säg till om jag kan stå till tjänst, säger den artige.
- Hmmm, då ser jag mig omkring, säger jag.
- Det tycker jag är ett lysande förslag, säger den generöse.
- Jag letar egentligen efter en slags reperationsnyckel? instruktionsfrågar jag.
- En nyckel till reperationer? Vad för slags reperationer hade ni tänkt er, säger den undersökande.
- Ja, lite allt möjligt, egenfixarreperationer hade jag tänkt mig, säger jag lite svävande.
- Avdelningen för egna redskap har vi här, vägleder den vänlige.
- Oj det var många saker det, säger jag överraskat. Vad använder man till exempel det här till?
- Den där ... den har flera användningsområden, säger den fingerfärdige.
- Klarar den av att reperera seperationsångest, frågar jag blygt.
- Seperationsångest, nej, det är fel redskap förstår du, då ska du använda den här klämman, säger räddningsledaren.
- Klämman? läspar jag nervöst.
- Jo, du klämmer till ungefär här kring magpartiet, naveln är en slags riktmärke, och så går du omkring med klämman några veckor. Du kan också skrapa lite med den här räffsan, exemplifierar den noggranne.
- Räffsan? Vad är den bra till då, frågar jag med en plötslig klåda i hårbottnen.
- Mest för att samla ihop personligheten med, du skrapar ihop spillet som blir, och återför det till dig själv, det är en av våra storsäljare för övrigt, många som köper räffsor av detta slaget. Finns i övrigt i flera färger. Vi har också tagit fram en som duger att bära med sig - den portabla räffsan - ja, så ungefär, säger den stolte butiksinnehavaren.
- Kommer det att synas om jag bär omkring med klämman på magen, runt navelpartiet, och har räffsan i handväskan? funderar jag.
- Det kan hända att det sticker ut en aning. Men när den väl sitter där den sitter och du skruvat åt ordentligt brukar det inte vara något problem. Sen kommer du upptäcka att det är många, många fler som bär klämmor, instruerar konstruktören. Se hur jag bär min. Den har liksom smält in i mig. Tänker knappast på den. Till en början gav den en aning skavsår men nu har jag inga problem att bära den.
- Mmmmm, säger jag. Vad kostar det hela?
- Köper du både klämman och räffsan bjuder vi på lim av hög kvalitet. Det ingår i priset! säger försäljaren.
- Ingår i priset? Då kanske jag ska slå till då? informationsundersöker jag.
- Det gör ni absolut rätt i, säger den insmickrande.
- Jaha! Men då vill jag ha limmet också, beslutbestämmer jag.
- Man får tacka, säger den insäljsduktige.
- Tack! säger jag.
Anne-Marie
ORDFENOMEN
Tusen smsord regnar ned i Sahara.
En miljon meningar stormar omkring i Kalahariöknen.
En ordstrid följer med Golfströmmen.
Det snöar bokstäver över Norra Halvklotet.
Etna sprutar ut böcker mot en ny jordskorpa.
På bergstopparnas bergstoppar syns oanvända ord vänta på att bli upptäckta.
Längs Hudsonflodens stränder skräpar bortspolade ord.
Vid svarta havet har mörka ord tvättats vita och rena.
Stadens gator sopas rena efter ordlekar och meningsutbyten.
Mitt i alltsammans, vid Farsta Strands slutstation, syns skylten för borttappade ord.
Det är ordfenomen som ingen talar om.
Anne-Marie
som skriver bara för att det är väldigt roligt att skriva.
KILOGRAMMET - EN MÄNSKLIG KONSTRUKTION
Jo, det torde vara självklart. Människan definierar det mesta. Kilot är inte kilo om inte någon tänkt på vikt i termer och mallar. Detta är ett kilogram och därmed beslutar man sig för att det är det. Nåja, så enkelt är det inte förstås.
_____________________________________________________________________________________
Prototypen för ett kilogram finns inlåst i ett kassaskåp i Frankrike. Att det är just ett kilogram beslutades av den
I N T E R N A T I O N E L L A M Å T T O C H V I K T B Y R Å N
år 1889
I Sverige finns också en RIKSKILOGRAM och det förvaras hos Sveriges Nationella mätinstitut SP i Borås.
______________________________________________________________________________________
Nu är det så här att lite då och då tar man det svenska rikskilogrammet och reser till Frankrike för att jämföra vårt rikskilogram mot utgångskilogrammet. Senast detta genomfördes var för 20 år sedan. Saken är den att de väger inte lika mycket längre. Vad kan ha hänt? undrar jag nyfiket och förvånat.
Skillnaden är inte så mätbart stor, men om man lägger ihop mängder med kilogram, till exempelt om jag ställer mig på en våg - 65 kilogram - så kanske skillnaden blir en aning större. Nu skiljer sig vårt rikskilogram från utsprungskilogrammet med 50 miljarddelar. Då har jag en liten fråga: Hur mycket är det egentligen? Hur kan man mäta detta? Har det alltid varit så stor skillnad eller har skillnaden uppkommit genom, ja vad?
Nu ska man ta itu med problemet och utveckla en naturkonstant. Det har man redan gjort med metern. Metern är också inlåst i Frankrike. Frankrike verkar vara ett hjärta för det människorna har beslutat sig för - alltså metern och kilogrammet - och jag tror att Franska Revolutionen har något med det hela att göra.
Oj, jag förundras över mina enorma kilogram som är det jag är. Det är summan av mina atomer. Tänk - att ett av mina kilogram innehåller ungefär tio miljoner miljarder miljarder atomer. Tänk - att jag har 65 x allt det där. Svindlande tanke.
Hi hi - jag tycker det här är roligt.
För det tävlas nu bland forskare att komma fram till det exakta kilogrammet. Och det är först år 2011 som man i den årliga konferensen - ja, alltså - INTERNATIONELLA MÅTT OCH VIKTBYRÅNS ALLMÄNNA KONFERENS (hi, hi, underbara, underbara ord - bara ordet viktbyrån får mig att må bra) som något som liknar det exakta kilogrammet kommer att uppvisas.
Jag väntar med spänning. Jag älskar plötsligt mina oanade feltolkningar av min vikt. Jag väger olika tungt på olika vågar, och mina kilogram syns tyngre i vissa kläder och lättare i andra. Som person väger jag tungt hos somliga och fjäderlätt hos andra.
Kilogram förresten - ett ord från 1700-talet då gram var en enhet för massa. En massa gram skapade ett helt kilogram. Man ansåg att grammet inte var så användbart för människan, utan att kilogrammet fungerade bättre för oss vanliga männikor i vanliga situationer. Tänk att be om 3500 gram äpplen av bästa sort... men ett litet nyfött barn får minsann uppleva sig så viktgranskad att varje gram är värdefullt att notera.
Nu kanske man också klubbar igenom att kilogrammet inte längre ska heta kilogram. Men om man byter ut det är kostnaderna skyhöga - dvs - att genomföra ordförändringar kostar skjortan helt enkelt. Man kanske skulle väga det hela för och emot. Ordet kilogram väger lätt. Det nya förslaget kanske väger tyngre... nåja, vi får avvakta konferensen 2011.
Då blir allt nytt under solen.
Och jag väger antagligen en aning mer eller mindre.
Oavsett vilken enhet jag har att utgå ifrån.
Anne-Marie
som kåserar en aning kring DN den 12 april VETENSKAP/Världen ska få ett nytt kilogram av journalisten Ingela Roos.
I TV IDAG - MIN LILLA KLASS OCH JAG
Min lilla fyra och jag är på TV idag.
Klockan 17.00 i TV2 - I LOVE SPRÅK!
Anne-Marie
REPERATION Kapitel 2
- Jag behöver en reperation? frågar jag i mekanismaffären.
- Vi är idel öra, säger innehållskonstruktören.
- Vad kan ni erbjuda för lagningar, frågar jag och ser ut över sortimentet.
- Tja, det mesta faktiskt. Vi har lagat allt mellan himmel och jord, säger översiktsauktoriteten.
- Det mesta mellan himmel och jord. Det låter mycket det, grubblar jag med veckad panna.
- Ja, men det finns mycket att reparera, säger den innovationslystne.
- Jo, funderar jag.
- Är det något speciellt ni behöver hjälp med, säger den medlidsamme.
- Ja, jag behöver få bort några ord som sitter fastnaglade mellan kotorna, ömmar jag.
- Några ord? Aha, har du försökt att slå upp dem i någon slags lexika? Latinska ord? säger den uppriktige.
- Näe, det finns ingen ordlista för ord som hamnat där de inte ska, säger jag.
- På så sätt, säger den praktiske.
- Näe, jag har försökt på bort dem själv, petat lite med en skruvmejsel, säger jag trevande.
- Med en skruvmejsel? Men kära nån! Det är inte att rekommendera? Skruvmejslar används absolut inte till ord, säger den redskapsrike.
- Inte, säger jag förvånat. Det är det enda redskap jag äger. Jag försökte med en gaffel men gaffeln ... näe det gick inte.
- Jag förstår. Nä hör-ni-ni, ni har kommit till precis rätt ställe, nå... lägg upp orden på bordet här så ska vi titta, säger den överblickande.
- Här är de och här är de fyra kotorna också, säger jag och tittar ned på eländet som ligger där framför mig.
- Mmm, det kan ta några dagar, möjligen en arbetsvecka, säger den tidsfunderande.
- Jaha, klarar jag mig så länge utan då? förlustundrar jag.
- Jo, de flesta människor klarar sig en vecka utan, men för säkerhetsskull tycker jag att du reser bort på en liten översynsresa, kanske till Haparanda, där får du det du behöver tills det här är klart, säger den beskyddande.
- Haparanda? kartboksorienterar jag.
- Japp! TIll Haparanda! Packa ned de saker du inte behöver och res bort några dagar. Vid hemkomsten kan du återfå dina kotor och orden lägger vi i en liten ask med etiketten "kastas".
- Kan man kasta bort ord? förundras jag.
- Jo, det kan man faktiskt. De flesta saker går att göra sig av med. Ord som hamnat mellan kotor föreslår vi att man kastar bort, och då inte i återvinningen. Ord som sitter fast mellan kotor skall inte återvinnas, säger den myndige.
- Näe, säger jag uppriktigt. Hur vet man att orden försvinner då?
- Jag föreslår att du läser den här manualen. Den beskriver fenomenet tydligt, åtgärder för att reperationen skall lyckas, hur man hanterar ord som fastnar där de inte ska. Manualen kostar några insatser men jag föreslår ändå att du tar och läser igenom den här. Är du läskunnig?
- Har ni den i talbok, ensamfrågar jag. Jag tycker så mycket om ljudet av en människa.
- Talbok? Näe, säger den uppriktige. Det här får ni klara av utan den mänskliga aspekten av det hela.
Anne-Marie
ENKEL TILLHÖRIGHET
Jag lyssnar till några femåringar. De leker. Pojken har en pinne. Flickan har en larv i en jättekorg. De är absolut bästa vänner.
- Hur blir man bästa vän? frågar jag.
- Man måste vara med varandra annars kan man inte bli bästa vän, säger den ena.
- Ja, man är med varandra, och så är man bästa vän. Man gör saker, säger den andre.
Sen springer de iväg. Larven måste få lite gräs
- och lite vatten....
Jag tänker - det är så enkelt egentligen.
Att vara ihop. Göra saker ihop. Prata och berätta för varandra. Leka.
Jag sitter ensam med min kaffekopp. Solen är varm.
Jag fryser en aning.
Anne-Marie
DET TRASIGA ÄGGETS KALAS
Min farfar skrev en äggvisa för länge sedan, detta är illustrationen till den visan. Kalaset hette sången. Text och musik Felix Körling. Den tillhörde min absoluta favoritsång då jag var en liten unge som sprang och hoppsade omkring i livet:
Det lilla hönan la ett ägg,
men ägget gick i kras.
- Mitt herrskap, skrek hon, kom, kom, kom jag bjuder på kalas.
Och då kom tuppen och ankan
och åsen och duvan och kycklingen
och fölungen
och Nasse Nöff med knorr på svansen.
Och sen kom hunden och katten
och lammet och geten och
Kråkekrax och Skateskratt
och alla ville på kalas.
Men när de fingo ägget se
som hade gått i kras
så skreko alla
- Är det mat att bjuda på kalas?
Och tuppen sa:
Som högsta hönset i korgen
måste jag säga
att det skamligt
att narra folk på
detta viset.
Och så gick tuppen,
och ankan och gåsen och duvan
och kycklingen och fölungen
och Nasse Nöff med knorr på svansen
och sen gick hunden
och katten och lammet
och geten och Kråkekrax
och Skateskratt
och alla skrek:
"Ett sånt kalas"
Anne-Marie,
som GLAD PÅSK hälsar er på detta viset.
TÅRTA I SINGELRIKET
Skriver på begäran. Om tårtan i singelriket.
TÅRTAN I SINGELRIKET
Min systervän fyller år. Jag är för att hämta min cykel. Senare ska jag komma tillbaka för att delta i festligheterna.
- Va har du bara ett ljus i tårtan? frågar jag.
- Ja, jag ska ju orka blåsa ut det också! utbrister hon. Vill du smaka?
- Njae... ska du inte ha den till sen?
- Nej, jag ska ha den nu. Jag ska fira, trallalaaaaa, mig själv.
Så tänder hon ljuset, är barnsligt glad, dukar upp en tallrik och en kopp framför sig, klappar förtjust i händerna, åh så gott det ska bli:
- det är en barnsligt god tårta förstår du? Ska du verkligen inte smaka?
- Jo, jag tar en bit....
- Efter mig, jag är först. Jag tar först. Det är min födelsedag, bubblar hon på andra sidan bordet.
- Jo, så är det, säger jag.
- Jag måste sjunga också... tralllallla och blåsa ut ljuset, å ett å två å tre....blåååååååååååås! varpå min vän slår ihop händerna av den enorma glädjen över att ha blåst ut det endaste ljuset på tårtan:
- Får jag önska mig något? säger hon till sig själv, få se... jag önskar mig...
Då tänker jag. Ålderdom har inget med ålder att göra. Vi blir precis så gamla som vi själva gör oss till. Jag är en aning barnsligt lagd så jag gillar att vara intill personer som gör precis så här.
- Skulle du äta den här tårtan ensam? frågar jag sedan.
- Jajamän, jag har bakat den till mig själv. Men alldeles egna singeltårta. Jag firar mig själv jag. Alla paketen jag har fått har jag gömt i garderoben och korten som alla sände de öppnar jag någon annan gång.
Anne-Marie
FEMÅRINGAR:
Anne-Marie
satt intill och lyssnade.
STOR VIT VAL FÖRSVUNNEN
Jag läser av Stockholm. Jag är en noggrann läsare.
Anne-Marie
REPERATION
- Vad önskas repareras, frågar den frågande.
- Tja, vad har ni att erbjuda, frågar jag undersökande.
- Lite av varje faktiskt, bekräftar den lagande.
- Har ni reperationer av inre slag, frågar jag grubblande.
- Av inre slag är det en aning värre, de tar längre tid, svarar den händige.
- Tjaha, jag tänkte att jag skulle reparera känseln en aning, säger jag trevande,
- Ja det kan ta sin lilla tid, svarar den föränderlige.
- Näe, då behåller jag den en stund till, jag klarar mig på batterierna, säger jag, men en klämd tå, lagar ni sånt?
- Klämda tår? Jamen så roligt, det är vår specialitet, en klämd tå blir genast en fri tå. Går på ett kick!
Anne-Marie
Körlings ord - ATT LYFTA TYNGDER
Den bästa gymnastiken då det gäller att lyfta tyngder är den då man lyfter bördor från någon annans axlar.
Anne-Marie
denna övning kräver en hel dos empati, två tomma händers vilja, förmåga att se, begrepp att förändra och tilltron till den egna förmågan att vara just den som skapar förutsättningarna för den man lyfter tyngder ifrån.
DU ÄR DET FINASTE JAG VET
Det finns inga skyddsvästar mot ord som vill åt hjärtat. Det finns inga flytvästar skapta för att hålla en människa ovanför ordhavets mörkerord. Man sjunker ned. Drunknar i de där orden som vill skapa oreda innanför det tunna skal man har av gränser inför och mot omvärlden.
Jag vaknar med orden - Du är det finaste jag vet - och jag nynnar sången för mig själv. Så ska det låta i min värld. Så ska man känna sig i mina rum. Så vill jag att världen tar emot mig. Så vill jag ta emot världen.
Godmorgon från mitt frukostbord.
Anne-Marie
SKRIV EN RAD!
Anne-Marie
LÅNGFREDAG
Avslutad är en bok jag läst. Jag trodde länge att den skulle öppna sig mer men mot slutet slöt sig innehållet om sig själv. Satte punkt för min begreppsvärld. Jag letade efter en fortsättning, andra böcker av samma författare, men det stod inte att finna. Då jag läste den sista raden insåg jag att jag haft boken i mitt liv länge, och författarens ord förtrollat mig, förälskat mig, berusat mig - men där den sista punkten sätts - bryts förtrollningen. Boken är slut.
Det sägs att boken inte är ett mästerverk, utan mer skriven utan tanke, mer som tidsfördriv, inget av värde. Jag tänkte att jag aldrig läste boken slarvigt eller tänkte om den som bortkastad och värdelös. Nu vänder jag och vrider på boken, funderar om det är fel på läsaren eller författaren, eller om det är så att det inte finns några fel att söka. Det handlar kanske bara om språkbruk.
Anne-Marie
INKÖRSLISTA
* ett ritblock
* tuschpennor
* en present till någon
* en rad ord
* vänliga leenden
* en tvål med lavendeldoft
* choklad för sorgsna medmänniskor
* två rosor med en aning av förgätmigej
* plåster mot arga ord
* kaviar till 12 smä ägg från frigående höns
* drömmar om framtiden
* tre stunder vid havet
* en horisont som lovar gott väder
* en arm att vila hjärtat emot
* två stolar tätt intill varandra
* tre stora ord
* en förpackning förlåt i en 3 dl tetra att hämta från kyldisken
* en biltur vart som helst
A-M
MITT EGET PÅSKÄGG
Jag är mitt eget påskägg.
Anne-Marie
SMAKA PÅ ORDEN
Två roliga ord att smaka på. Orden gör sig bäst i uttalad form.
Anne-Marie
(jag gjorde en sagosamlingskylskåpsmagnetsord "3dl poesi" för många år sedan. Orden kan betraktas som några droppar ur den deciliterförpackningen)
BLÅA TANKAR
Anne-Marie
VÄRLDENS MINSTA PÅSKPRESENT
Jag har varit i staden. Vandrat runt och tittat mig omkring. Det roar mig. Jag köpte en liten påskpresent. Den minsta man kan tänka sig. Den innehåller bara några ord. Det är allt. Orden är tre till antalet. Sammansättningen skapar en mening. Meningen är betydelsefull. Varsågoda om ni vill gissa!
Anne-Marie
RÄDD
Det är farligt att vara rädd, skrev jag till en god vän.
Rädsla ställer ofta till det, tänkte jag själv då jag blev rädd.
Om man är rädd för att ramla så ramlar man förr eller senare.
Om man är rädd för att bli ensam så blir man mer ensam.
Om man är rädd för att gå vilse ... så upptäcker man snart att det var ganska roligt.
Om man är rädd för att göra fel... så inser man snart att det är blir mer rätt om man går omvägen runt fel.
Om man är rädd för att vara fel ... så kan man tänka att omgivningen gör att man inte kommer till sin rätt.
Om man är rädd för att skratta för högt ... så kan man tänka att "jag gapflabbar för jag tycker det här är kul"
Om man är rädd för tystnaden ... kan man alltid prata för sig själv eller sjunga högt.
Om man är rädd för att steken ska brännas vid i ugnen ... kan man alltid sitta intill ugnen och stirra in i den utan att någonsin vika av från uppdraget att inte bränna vid steken ...
Om man är rädd för brunbjörnar ... kan man alltid undvika skogen.
Jag är en aning rädd för en del saker - försöker vara modig!
Modet gör mig mindre rädd. Människorna runt omkring mig hjälper mig genom att puffa upp mig.
Allt kan man inte göra själv.
Nu ska jag ut och gå vilse...
Har förirrat mig i ord, meningar och kommande krönikor.
Anne-Marie
MEDVERKAR I UR I LOVE SPRÅK
På söndag klockan 17.00 är jag en av deltagarna i I LOVE SPRÅK och eleverna i min klass gör något levande av den litteratur jag högläser ur. Titta in i klassrummet på söndag. Jag kan bara välkomna er på detta vis.
Anne-Marie
ATT VETA NÅGOT INGEN ANNAN VET
Anne-Marie
UTAN PEDAGOGISKT ANSLAG - SITT STILL
Jag grubblar på lärares och vuxnas SITT STILL ord och tillsägelser till ungar i skolan. Sitt still är ett kontrollord för att en grupp inte ska upplevas stökig, men kan knappast bli ett mål i sig för en enskild elev. Jag måste fundera öppet kring - SITT STILL - och gör det här på bloggen.
En liten unge sitter nästan aldrig still. Det är en förmåga att vara orörlig och något som erövras med tiden och i sammanhanget. Det pillras på ditten och datten under samlingarna jag har. Det är nästan ingen som sitter still. Det är det inte bland vuxna heller - vuxna rör sig men mer osynligt - det pillras på pennor, i tablettaskar, i handväskor, i håret då vuxna lyssnar och ska sitta still och titta.
En liten sexåring med myror i baken (hur kan man klandra en liten sexåring för spring i benen och samtidigt förundras över att barn i dag rör sig för lite) får till mål att sitta still. Jag tycker inte att detta är ett mål i sig utan att förmågan att sitta still beror på omgivningens förståelse för rörelse och lärande.
Jag deltog i att granska läsande barn i en film som gjordes för skolor. Det var små barn som lärde sig läsa. Jag tittade på ungefär 2000 ungar. Det slog mig att man kunde ta bort ljudet på de läsande barnen och utan ljud försiktigt bedöma elevernas läsförmåga. De som kämpade med orden de vred sig på stolarna, rörde på armarna, gnuggade sig i ögonen, vickade huvudet hit och dit, och ju bättre läsförmåga och ju ledigare läsning desto mindre rörelser för att slutligen mynna ut i att kroppsrörelserna försvann då förmågan att läsa var utvecklad och ingick som del av elevens förmåga.
Jag vet att då jag ställs inför problem jag inte kan lösa omedelbart då behöver jag rörelsen. Jag går omkring, flyttar saker här i mitt hem, städar och plockar - och långsamt rör jag ihop något i mitt huvud. Jag behöver rörelsen. Då jag väl får tag i det jag tror är en väg till att lösa mitt problem så kan jag slå mig ned igen och börja arbeta och utföra mitt uppdrag. Jag vet professorer som börjar sitt skrivande med att möblera om i sina kontor och författare som stökar omkring med papper som de lägger i olika högar överallt för att vanka omkring bland alster som om de gick sig in i sina tankar. De rör sig i alla som tänker.
Jag gillar inte ord som myror i baken, eller spring i benen, jag tycker det är vuxenord som inte riktigt hör hemma i pedagogiska sammanhang. Vad händer om vi tillåter rörelsen och integrerar den i våra lärande sammanhang? Vad händer om vi begär en stund av stillhet där eleverna annars får röra sig ganska fritt (utan lärarens SITT STILL)?
Jag har ett rörligt klassrum. Jag har många besökare som kommer för att ta del av min pedagogiska syn och elevernas lärande i klassrummet. Ingen har sagt att det är stökigt hos mig, ingen har sagt att eleverna inte lär - tvärtom - de flesta har förvånats över att eleverna vill lära sig, och att de rör sig omkring med sådan respekt för att de är många i ett rum som hyser dem.
Jag är mån om ord. Pedagogiska ord ska vara pedagogiska och omslutas av en tanke om barns behov, förmåga och riktas mot ett innehåll som utvecklar individen. Vi samspelar i klassrum som ofta är skapade av vuxna, för yrket lärare och för att utlära. Rummet är inte konstruerat för samspelet och det aktiva lärandet. Därför måste vi lärare skapa förutsättningarna själva. Och det är något helt annat än att sitta still och gilla läget.
Anne-Marie
som funderar vidare i frågor:
Varför sitter inte eleven still?
Hur förhåller jag mig till rörelser i klassrummet?
Hur förstår jag samarbete och interaktion i klassrummet?
Hur har jag skapat förutsättningar/hinder för att eleven interakterar i miljön?
Hur upplevs klassrummet? Trängsel? Nyfikenhet? Osäkerhet?
Var finns saker och ting? Behovet av att röra sig för att hämta och lämna saker och ting?
Hur länge orkar jag själv sitta still och lyssna?
Hur är det att sitta i mitt klassrum?
Vilka får röra sig, vilka får inte röra sig?
Hur påverkar en klassrumspromenad mitt pedagogiska innehåll?
Om eleven sitter still är det ett bevis för att eleven kan?
När eleven sitter still hur förhåller jag mig då till eleven?
När får eleven uppmärksamhet?
Vilket innehåll är det i uppmärksamheten?
Vilka utmaningar upplever eleven i det eleven gör?
Hur antar eleven utmaningar?
Får eleven utmaningar?
Hur är det då eleven är fullt sysselsatt med något eleven finner intressant?
Vad är skillnaden mellan att sitta still och att röra på sig?
Hur länge orkar jag själv sitta still?
När behöver jag som lärare ha en stillsam grupp?
När behöver jag inte ha det?
Kan ett individuellt kunskapsmål vara att sitta still?
Var i läroplanen syns målet för uppdraget att sitta still?
Hur talar vi om de pedagogiska målen och hur elevens förmåga är att nå dem oavsett om eleven sitter still eller inte?
Varför ska eleven sitta still?
När ska eleven sitta still?
Hur ska eleven sitta still?
Signalerar klassrummet att eleverna får vara där?
Hur syns pedagogiken i klassrummet?
Vet eleven om när eleven sitter still och när eleven inte sitter still?
Varför sitter inte eleven still?
Varför sitter eleven still?
När sitter eleven still?
Varför sitter eleven still då?
Har jag samtalat med eleven om elevens arbete och syn på arbetet?
Hur synliggör jag en målformulering om jag anser att målet är att sitta still?
Vad är att sitta still?
TIDLÖS SYN PÅ BARN
Jag kopplar mina fotografier av de dystra ungarna till ett mål (uppställt av vuxna) för en av dagens ungar i vår tid:
VARA MED I EN GEMENSAM STYRD LEK HELA TIDEN TILLS DEN TAR SLUT OCH INTE STÖRA UNDER TIDEN.
Anne-Marie
TILLSTÅND
Anne-Marie
I SLÄKTENS BLICK
Och de har vuxit om mig - och förbi mig!
Minnen. De både låter och luktar.
Anne-Marie
SLÄKTLEDEN
Hon studerade då man inte fick studera som kvinna. Hon blev sjukgymnast. Men aldrig att hon utförde sitt yrke. Det var inte riktigt så det gick till. Men ungefär 70 år senare satt hon vid min sjuksäng då en sjukgymnast kom in för att kurera och reparera mig. Då vaknade mormors yrkeskunnande upp - hon stod i sin åldersskrud och talade fackspråk med en ung sjukgymnast. Jag var tyst. Hörde något jag aldrig tidigare hört. Min mormors yrkeskunnande.
Mormor står upp på fotografiet. Det gör hon alltid då jag tänker på henne.
Anne-Marie
SKOLFÖRBUD
Här spelas det golf på skolgården och här åker man skateboard.
Därmed förbudet.
Nåja,
det är en del vuxna som efter skolans slut går in och svingar golfklubbor, puttar till små golfbollar, prövar skolgårdsgräsmattorna och en och annan pensionär som vill leka och åka skateboard. Kanske förbudet är mer allmänt än att det bara gäller eleverna.
Anne-Marie,
som fortsätter sin världsliga resa lite varstans där skolor finns - här i N.Z
ALLTID LÄRANDE N.Z
Anne-Marie,
ORD vill stora saker
Och genast då jag slår upp orden blir det mindre spännande. Vision betyder att ha en synupplevelse utan motsvarighet i verkligheten och kan jämföras med hallucination, uppenbarelse och utopi. Ordet fungerar om man lägger till framtidsvision för då kan ordet kopplas till skolan (allt gällande min ordbok). En visionär har idealiserade mål för framtiden.
Det är olika innebörder i ordet. Vilket gör det hela ansvarsfullt. Det beror på vem som tar ordet i sin mun och om vem man applicerar det på och varför.
Anne-Marie
INTE BUSA - BARA GÅ!
Då försvann allt skimmer kring den lilla klungan som vandrade gatan fram.
Anne-Marie
SMS idag
Pedagogiska samtal på mobilen - om bedömningar:
- Anne-Marie, hur tänker du kring det här...
Fy tusan vad jag har det bra som får så mycket att fundera på.
Tack!
Anne-Marie
PIPPI LÅNGSTRUMP LÖSNINGAR
- Barn kanske behöver Pippi Långstrumpslösningar? sade någon alldeles nyss i telefon.
- Jo du, så är det nog, svarade jag. Bra mening det där - Pippi Långstrumpslösningar!
- Du får den av mig, sa rösten i telefon.
- Bra, jag tar den, svarade jag.
Vi talade om barns rätt att få ta till kreativa lösningar då de inte har några andra lösningar att ta till. Jag var en Pippi Långstrumpsunge då jag var liten, mitt föräldrahem var det lite si och så med, jag var inte den mest försummade ungen, men jag var försummad, och jag var en aning orolig och lite stökig SA MAN. I själva verket löste jag saker och ting i bästa anda och på det absolut bästa sätt jag kunde komma på. Det blev lite fel, det blev lite si och så, men jag kom dit jag skulle, och jag tog mig fram på det sätt jag kunde. Min uppmärksamma lärare, och den enda jag tyckt riktigt mycket om, hon såg mina försök och min förståelse av världen och hur jag gjorde det mesta och det bästa för att förstå att göra riktigt. Min lärare lyfte upp mig ur det mörker jag ibland befann mig i, i skolträngseln av förväntningar som gick fel, och lät mig spela teater - jag fick rollen som Pippi Långstrump!
Anne-Marie
FRÅGVIS
Jag har ett kärleksförhållande till ordet F R Å G V I S.
Då en fråga ställs hör jag intresse.
Då jag ser mina elever fråga istället för att låtsas förstå blir jag lycklig.
Då mina elever funderar i form av ytterligare frågor till de dilemma jag presenterar får jag hjärtklappning.
Då jag får frågor blir jag lycklig och ivrig.
Om någon frågar så vet jag att intresset är väckt.
Intresset för något eller någon.
Tanken är väckt.
Allt är möjligt.
Svaret eller svaren är ibland som stumma stopppunkter till en fantastisk möjlighet.
BEGRÄNSA INTE EN FRÅGAS STORLEK MED ETT LITET SVAR skrev jag i boken Vägen till skriftliga omdömen.
Frågan är - vilken fråga önskar du att någon ställde dig idag?
Anne-Marie
VÄGEN FÖRBI
- Hej, jag har vägen förbi dig... säger min systervän i morgontelefonen, är du vaken?
- Hi hi, svarar jag, är jag i vägen för dig?
- Kan våra vägar korsas för en stund? Bjuder du på morgonkaffe?
- Där våra vägar möts serveras kaffe, svarar jag.
Anne-Marie
BARNKONVENTIONEN och SKOLAN
______________________________________________________________________________
BARNKONVENTIONEN Artikel 2
"ALLA BARN HAR SAMMA RÄTTIGHETER OCH LIKA VÄRDE. INGEN FÅR DISKRIMINERAS."
vilket översätts i läroplanen med orden:
Eleven skall i skolan möta respekt för sin person och sitt arbete.
______________________________________________________________________________
Skolan har inte till uppdrag att förändra en person utan tillföra en person kunskaper och skapa förutsättningar och skillnader för barn. Individen har rätt att vara just en individ, en personlighet, en person som är och gör på sitt egna unika sätt. Skolan ska inte förändra en person utan skapa förutsättningar för att varje person får utvecklas och lära sig så att framtiden är en möjlig plats för var och en.
Vi talar svepande och stort om elever och ofta ur ett bristperspektiv, eller rätta-till-och-förändra-beteendeperspektiv.
Frågan är hur vi förvaltar artikel två i skolan.
Utvecklingssamtal kan peka på att eleven borde ta mer plats i större sammanhang; prata inför gruppen eller våga ta större plats i det stora sammanhanget. Eleven kan vara stökig och förväntas sluta vara det. Eleven kan ha problem med koncentrationen och få höra att eleven har koncentrationssvårigheter och kan uppleva sig som ett problem. Eleven har... och gör... och man lägger ansvaret på eleven. Eleven är lite udda... eleven vill inte ... eleven kan inte... eleven sitter inte still... eleven har glimten i ögat ... eleven vill inte vara med på gymnastiken ... och så problemetikettstämplar man barnet och inte miljön som barnet befinner sig. Den pratglade lilla ivriga ungen i årskurs två får sig definierad som en hänsynslös liten pratkvarn som alldeles för ofta avbryter... istället för att titta på en samtalsivrig person fullt fokuserad på det som är undervisningens fokus.
Detta strider mot barnkonventionen och läroplanen. Alla elever har rätt att uppleva att de respekteras för den person de är. Skolans uppgift är att skapa förutsättningar för alla i skolan. Artikel två omsluter samtliga elever i skolan.
Jag menar att vi måste skapa förutsättningar för pedagogiska samtal där konventionernas artiklar lyfts fram och där perspektivet på artiklarna omsätts till var och en av våra elever.
Ansvaret för problemet måste de vuxna ta. Kanske jag ska skriva i bestämd form - DEN VUXNE.
Anne-Marie
Från mig till andra bloggar
Mina egna skolhyss tänker jag skriva om.
Anne-Marie
UR - DÄR SKRIVER JAG
Jag skriver där och idag skrev jag där.
A-M
NYTÄNKANDE
Jag parafraserar utifrån Vygotskijs tankar om att se framtiden i barns utveckling snarare än dåtiden. Jag är en aning trött på mer av samma, jag vill ha mindre av samma, less of the same, more of the coming things... så ungefär. Jag tror att eleverna kan utvecklas om läraren samspelar med undervisning, framtidstänkande och perspektivet barnets utveckling nu och så vidare. Det mesta handlar om att vi gör det vi gjort, vi reparerar det som blev fel, rättar till det som vi ser som brist och framtiden springer omkring för sig själv.
Anne-Marie
SKOLCHEFEN
No comments about hur jag skriver. Jag leker!
Man får leka!
Anne-Marie
LÅNAT ORD - SVINSKAP
Gemenskap
och nytt ord: Svinskap!
http://hypergrafi.blogspot.com/2009/04/svinskap.html
Anne-Marie
en liten tanke
om man beskriver kortfattat så ska man inte klandra dem som förstår på samma sätt
tänkte jag under det jag sprang omkring i min tillvaro,
Anne-Marie
TÄNKER GÖRA
Ledigheten breder ut sig;
I do I do I do
och jag tänker göra:
göra promenader
göra fotografier
göra ord och meningar
göra undanstädningar
göra undanröjningar
göra nytt skrivbord
göra två krönikor
göra en ny presentation
göra någon glad
göra mig själv glad
göra Stockholm
göra cykelturer
göra tankevurpor
göra upp
göra ner
göra ingenting
göra dricka kaffe på en brygga
göra uppror mot mig själv
göra teckningar
göra springa runt en sjö
göra Skansen
göra en present
göra en bok
Det tänker jag göra - men jag vi får se om jag gör det jag tänkt.
I do I do I do,
Anne-Marie
KORTFATTAT
Ett endaste ord.
Inget mer.
Så lättläst.
Så svårförstått.
Begripligt
men samtidigt
obegripligt.
Ordet betecknar mig.
Ordet skapar ett förhållande.
Ordet ropar.
Ordet uppmanar.
Ordet älskar.
Ordet hatar.
Ordet kliar.
Ordet väcker.
Ordet ler.
Ordet förskräcker.
Ordet minnesväver.
Ordet kramar.
Ordet sticker.
Ordet kärlekar.
Ordet är mitt.
Ordet är från ett barn.
Ordet är:
MOR
Anne-Marie
VIDGA VYERNA
Anne-Marie
SLUMMER?
I den lilla staden är lugnet påfallande.
Det slumrar.
Lördagsslummer blir söndagsslummer.
Fasaden lyser gul mot den höga blåa himlen.
Jag tänker:
Gata,
By,
Stad,
Kommun,
Sverige.
Norden,
Europa,
Världen,
Vintergatan,
Universum!
Det är lungt där jag är.
Men jag anar att det är en upplevelse!
Anne-Marie
FÖRELÄSNINGSGENSVAR
Hej!
Hoppas du kom hem ordentligt och var lika nöjd som vi med helgen. Jag har fått så många tack-mail av deltagare som sett tillbaka på en riktigt lyckad helg.
Jag ser redan fram emot nästa år. Det jag funderat allra mest kring i efterhand är sambandet mellan modell/modellande – elevernas självständighet. Lite rädd är jag för att min modell ska hämma elevernas egna idéer och att de inte ska våga frigöra sig från modellen, men jag har kommit på att jag ju kan visa olika modeller, inte alltid själv måste modell, utan kan låna någon annans modell och jag övar mig i att lita på eleverna. Med motfrågor som ifrågasätter rädslans legitimitet kommer jag framåt.
_________________________________________________________________________________________
Jag tar upp frågorna här.
Modellandet och modellerna är absolut inte en endaste modell. Modell är en tanke om att ha något att utgå ifrån. Modellen är till en början en trygghet, något att ta sin början ifrån, utveckla till sitt eget. Jag använder en medveten tanke kring att vara modell, skapa modeller, utveckla tänkandet utifrån andra som är modeller, gör och tänker. En hel klass som erövrar en modell betyder att samtliga i klassen har något nytt att tillföra. Det gör att alla elever också kan tjänstgöra modeller för hur att tänka och utveckla uppgifter, lärandet och tänkandet. Så låt tanken kring en modell vara tankarna om modellerna. En mening är en modell för att skriva på ett speciellt sätt, jag står modell för en lärarroll och det jag modellar åskådliggöra mitt tänk, mitt förhållningssätt och min kunskapssyn. Jag tänker modell i förhållande till Vygotskijs utvecklingszon.
Anne-Marie
MÅTTANGIVELSE
Jag förundras också över att man förkortat ordet meter till met och satt dit en liten punkt. Varför inte använda sig av den förkortningen vi omges av - m - eller begära en större skylt så att 19 meter får plats.
Ja, ja... så är det när man är ute på vift. Jag har ögonen fullkomligt öppna för stora och för små saker. Mest för att det roar mig. Detta är matematik och en härlig muntlig sådan!
Anne-Marie
GOD MORGON VÄRLDEN
Idag är jag vaken!
Anne-Marie
VAD ÄR GOD UNDERVISNING?
Det är en fråga det.
Jag ska fundera länge, länge, länge på om jag har något svar att ge!
Saken är den att jag tror att god undervisning inte är något statiskt utan snarare föränderligt. Det är heller inte säkert att det jag tror vara dålig undervisning faktiskt är det. Det beror på hur jag ser på ordet undervisning i praktiken. Om undervisning är vad jag som lärare lyckas prestera i ett klassrum eller om undervisning är vad som genereras i aktivitet hos eleverna.
- Vad var god undervisning då?
Anne-Marie
KUNSKAP OCH VERKTYG
En snickare kan en hel massa saker som inte jag kan. Orden som omger en snickare omger inte mig. Snickaren ber mig hämta hammaren och jag klarar det med glans men det är också nästan allt. Då snickaren är borta och jag själv ska göra använder jag mina redskap efter min tro hur de ska användas. Jag behöver något smalt och jag tar till vad som helst som har en smal form. Jag kan slå in spikar med det mesta. Jag väljer skruv och spik efter tillgång inte efter väggens mottaglighet eller vilja att behålla spiken på sin plats. Jag har heller inget tålamod. Kort sagt jag har ingen kunskap om. En verktygslåda är saker utan ord. Att jag saknar orden visar också att jag inte kan. Gemenskapen med det faktiska praktiska kunnandet handlar om att jag också har orden för sakerna och för själva handlingen.
Då snickaren kommer och tittar på vad att göra ser snickaren genast min framfart. Det syns att jag använt fel redskap och fel material. Den som kan vet. Men det är skillnad på att vara kunnig och handskas med sin kunskap i förhållande till den som gladeligen gör och prövar och inte riktigt kan. Den som är den kunnigare kan ge den ännu icke kunnige en kraftfull tillrättavisning och en nedvärderande bedömning om arbetet, eller vara den som ser att viljan finns och därmed med varsamhet försiktigt säga
-Härligt, vet du, nu ska du få se hur jag gör... hämta xxx (- ????? Vad är det? Hur ser den ut?) ur verktygslådan så får du vara med och titta och under tiden jag gör ska jag berätta varför jag gör, hur jag gör och syftet med alltsammans under det att jag gör. Är du med?
Anne-Marie,
som myntat begreppet TEACHING BY DOING
PLÖTSLIGT...
Anne-Marie
BORTSKÄMDA
Hört i matsalen:
- Ni är bortskämda!
- Vi är inte bortskämda. Vi är bortskrämda!
Anne-Marie
Anonnone-MoMarorie
Anne-Marie
Anonnone-MoMarorie
VÄGEN TILL ... SVEN-ERIC LIEDMAN
och ett stort och varmt tack för din bok.
Den har ett tema som verkligen intresserar mig:
omdömet och dess nödvändighet när så mycket ska reduceras till döda siffror.
Jag håller på med något jag kallar "pseudokvantiteter", dvs. alla de numeriska värden som ska
ersätta mänksliga omdömen eller också göra dem spetsigare och framför allt omedelbart jämförbara.
Vi är omgivna av detta överallt, från filmrecensioner till psykologi
och från polisarbete till - och främst av allt - skolan.
Då är det verkligen en lättnad och glädje att läsa en redogörelse
för hur omdömen formas i mötena med människor.
Tack!
Varma hälsningar
Sven-Eric Liedman
_____________________________________________________________________________________________
Jag läser ofta Sven-Eric Liedmans tankar om hur kunskap konstrueras
ch formas av tiderna och människan mitt i sin samtid och framtid.
Den bok jag oftast återkommer till och tycker borde vara obligatorisk läsning för alla pedagoger är
ETT OÄNDLIGT ÄVENTYR (2001)
Jag citerar UR om Sven-Eric Lidman
Kunskapens nödvändiga omväg
I det enorma flödet av information som vi utsätts för idag
gäller det att skaffa redskap att kunna utveckla egen kunskap
och hävda en egen välgrundad mening. Hur detta ska ske är en av de största
kunskapsfrågorna idag, säger idéhistorikern Sven-Eric Liedman.
Sven-Eric Liedman är idéhistoriker och har under många år och i många böcker funderat,
forskat och reflekterat över vad kunskap är och hur vi lär oss.
_______________________________________________________________________________________________________________
Anne-Marie
RAPPORT: VÄRLDSSKOLMÖTE
Anne-Marie
inlägget är ett påhitt och önsketänkeinlägg författat av mig ... ni som frågar var man hittar det så hittar man det här ... men ni som undrar är inne på helt rätt linje ...
VÅRLIGAST
Ljuset!
Solöppningarna!
Speglingarna!
Vattenvidderna!
Ljudvågorna!
Ljusvågandet!
Vårkänslorna!
Vårligast!
Anne-Marie
GLÄDJE
Glädje är väldigt smittsamt och mycket svårfångat. Man är där glädjen är. Just precis där den är.
Allt annat är innan och efteråt. Glädje är omedelbar. Och gemensam.
Anne-Marie
VÄGEN TILL... LEIF STRANDBERG
Tack för din nya bok - jag såg den i förrgår när jag arbetade med Timrå (och Krokom) - en lärare satt med din bok i sitt knä och strök den medhårs som en kär katt - hon var jätteglad för boken - och nu, när jag också har den i mitt knä - förstår jag henne - STRÅLANDE! Exakt vad jag hör att lärare efterfrågar - du Tänkande praktiker (också det ett strålande begrepp!) visar hur andra lärare (och psykologer m-fl) kan göra något stort ur sin praxis - genom att HANDLA, TÄNKA, SPRÅKA, TÄNKA, SAMSPRÅKA, SKRIVA, TÄNKA, HANDLA.....
JAG SER DET OERHÖRDA ARBETE SOM LIGGER UNDER RADERNA - och resultatet är mycket givande för mig som läsare. Skall verkligen läsa den om och om igen - ta med den på mina jobb - nu närmast i Eskilstuna en hel vecka och därefter till Malmö
Leif Strandberg,
psykolog och verksamhetsteoretiker
Vyogotskijkännare och omsättare
______________________________________________________________________________________________
Här är Leif Strandberg om :
Psykolog Leif Strandberg om IUP
"IUP är en metod för att hjälpa barn att ta ett steg till"
- I tv-programmet Idol är juryn hemsk i början, men när de tio är utvalda är mötet med juryn detsamma som när IUP är som bäst.
Leif Strandberg är legitimerad psykolog och författare och menar att IUP är en metod för att hjälpa barnen att ta ett steg till framåt i lärandet. En mentor måste, menar han, kunna säga och ha känslan "ja, visst kan man ta ett steg till!"
 |
Lärandet är i ständig rörelse
Enligt Leif är lärandet i ständig rörelse, och för att ta sig framåt måste barnet ta ett steg till. För att stimulera till det där steget är det bra om lärarna har en grundläggande tanke om vad som åstadkommer detta och har metoder för att arbeta med det. Detta förklarade han för ett trettiotal skolledare som träffades i Umeå i februari 2007.
Leif Strandberg inspireras av psykologerna Piaget och Vygotskij. Piaget har grundlagt föreställningarna om hur rörelsen för barnets lärande går till. Han beskrev i böcker "så här är en ettåring", "så här är en tvååring", och så vidare. I sitt första jobb som skolpsykolog i Pajala märkte Leif att detta stämmer på barn som rörde sig i rätt riktning - de som var aktiva, frågade, pluggade och svarade på frågor. Men Leif märkte också att Piaget inte hade något bra svar för de barn som inte klarade av denna rörelse. Piagets svar är att det har med mognad att göra utan att utveckla det mer.
Vygotskij i praktiken
Leif Strandberg har precis kommit ut med boken "Vygotskij i praktiken", där han skriver att IUP är metod för att hjälpa barn att ta ett steg framåt.
I boken förklarar Leif på ett begripligt sätt grundbegreppen i Lev Semjonovitj Vygotskijs kulturhistoriska psykologi som även innehåller många praktiska exempel på hur Vygotskij kan praktiseras i svenska förskolor och skolor.
 |
Viktigt med relationer
- För att barnet ska kunna göra den här rörelsen är relationer viktiga - till läraren, till klasskamrater. Gör man saker tillsammans känner sig barnet starkare, menar Leif, och då kan ett steg till tas. Fungerar detta, fungerar IUP. Känner barnet däremot "Jag är inte van att få någonting därför ska du inte bry dig" är det ett hinder för IUP. Samma känsla kan finnas hos lärare.
Som inspiration för sitt arbete tittar Leif på tv och då på de kanske mest populära programmen som Idol och Toppform och Let?s Dance.
Om Idol säger Leif:
- I Idol är juryn hemsk i början, men när de tio är utvalda är mötet med juryn detsamma som när IUP är som bäst. IUP-mötena är en fantastisk glädjestund när eleverna får feedback för sitt kunnande från en professionell. Alla barn får chansen att vid 1-2 tillfällen per termin att möta sin idoljury.
Hur kan rektor bygga organisationer som gynnar dessa möten, som gör att barnet tar steget framåt?
För att svara på den frågan visar Leif upp några byggstenar för att kvalitetssäkra IUP-aktiviteter, här uppspaltat i punkter med kommentarer och förklaringar av Leif:
- Coach-aktivitet
Möts Elev och Mentor? Hur är mötet? När möts dom? Var möts dom? Coachingmötet behöver ett rum där man vill röra sig i.
- Tango-på-tre-aktivitet
Utvecklingssamtal och mötet med föräldrarna är en tango för tre. Handlar utvecklingssamtalet om ett team som arbetar för elevens utveckling? Utvecklingssamtal är ett samarbetsforum för utveckling = en maktförskjutning mot tidigare. Även här behövs ett rum för att röra sig framåt och det är rektors roll att ordna en bra scen för de inblandade att röra sig.
- Lärarlagsaktivitet
Med hjälp av Lärarlaget har mentorn ett bra grepp på hur eleven har det i skolan. Mentorn känner sig kunnig och beredd med hjälp av lärarlaget.
- Lärande-aktivitet
Mellan IUP-mötena är det viktigt att eleven befinner sig i ett rum med lärande aktivitet. Det ska vara ett träningsläger eftersom lärande är praktiskt - inte blanda in för mycket av annan information. IUP skapar en balans mellan för lite och för mycket respons. IUP är garanten - stationen för rektorn - för att öka kreativiteten ute i lärandet. Är läraren trygg i IUP:n svajar inte lärandet. Istället satsar läraren.
- Elevens reflekterande aktivitet
Finns plats? Finns tid för att eleven vet vad han/hon ska göra? Eleven frågar om hjälp. Eleven visar läraren "jag behöver dig". Rektorn ska säkra för läraren att denne känner sig komfortabel i detta. Elever stannar upp och frågar hur det känns just här och nu? Var står jag? Hur ska jag gå vidare? Detta är moment för eleven i sin utveckling. Läraren måste vara beredd på en maktförskjutning. Mentorn ska känna att "jag är den professionella i gruppen", ifrån lärarens stol kommer lärandets progression.
- De engagerade föräldrarnas aktivitet
Detta är föräldrarnas roll i det hela. Föräldrarna ska kunna svara på frågan - stämmer detta med mina förväntningar på mitt barns lärande? Föräldrarna kan hjälpa barnet att ta steget framåt.
Kan man verkligen ta ett steg till, är utveckling möjlig?
- Ja alla kan ta ett steg till. En mentor måste kunna säga och ha känslan "ja, visst kan man ta ett steg till!" är Leifs svar.
HÄMTAT FRÅN SKOLVERKET.
______________________________________________________________________________________________
Anne-Marie
Min lilla fyra - tänker om LJUSET och FÄRGERNA
Min lilla fyra och jag ser en film om ljus. Filmen tar 10 minuter. Om man talar om det man har sett blir det också lärande som blir med medvetet. Då blir det en lång och livlig lektion.
Detta sammanfattade mina elever:
Vitt är olika färger.
Att ljuset är fullt av färger.
Att om man sätter ihop olika färgljus blir resultatet vitt ljus.
Allting är vitt tills ljuset reflekterar mot någonting.
Att ljus kan gå igenom vissa saker och stanna kvar i andra saker.
Att ljuset är en kraft.
Vitt består av regnbågens alla färger.
Solen är ljusets källa, då är solen vit.
Funderingar:
Tänk att människan kan se och uppfatta färger?
Frågor min lilla fyra ställer sig:
Om det är så att färgerna är vita hur kommer det sig att vi kan se färg?
Är allting egentligen vitt?
Är det vitt härinne i klassrummet?
Hur kan människor se samma färger då?
Hur kan man göra färg?
Hur kan himlen vara blå om ljuset är vitt?
Om mattan är blå och vi ser det från olika håll och ljuset studsar borde vi se olika färger - varför är mattan blå från alla olika håll?
Hur vet man att man ser samma färger?
Hur vet vi att de som gjort filmen talar sanning?
Anne-Marie,
skrev under samtalets gång och noterade att elever som ställer frågor också längtar efter svar!
MIN LILLA FYRA: diskussion om språkinlärning
Hur lär man sig språk var frågan vi diskuterade idag min lilla fyra och jag.
Vi berörde språkets sång - om ljudvågorna som språket flöt omkring på och i.
Vi talade om lyssnandet och talandets betydelse för hur man lär sig ord och meningar.
- Man måste ju använda orden, sa någon.
Då vi kom till vilka tidiga ord vi lärt oss räckte en av killarna upp handen:
- Jag vet att man lär sig språk tidigt. Det lärde jag mig på dagis, berättade eleven.
- Aha, minns du vilket ord du lärde dig först? undrade jag.
- Ja , det var ordet personalbrist.
- Personalbrist?
- Ja det kunde jag när jag var jätteliten, det ordet hörde jag massor av gånger.
- På dagis?
- Ja. Personalbrist!
Jag bröt alla mina föreställningar om att barnen lärde sig ord om gulliga kattungar, fina prinssessor, hoppande grodor, racerbilar, sandkakor och brandbilar... det prat som förekommer ovanför barnens huvuden är också inlärningsord även om de inte är avsedda för barnens öron eller ens begripna och förstådda. Jag har skrivit ett kapitel i boken VÄGEN TILL SKRIFTLIGA OMDÖMEN om vikten av att som pedagog vara medveten om hela språkets betydelse för barn och lärande. Jag ser gärna att vi använder våra ord och meningar med varsamhet och medvetenhet.
Trots mina tankar skrattade jag så länge att jag fick tårar i ögonen.
Denna dag också en dag i ett lärarliv.
Anne-Marie,
som är lycklig över att jag har barn som snackar, talar, avbryter, diskuterar, argumenterar, orerar, frågar, undrar, påstår och blir ivriga så de nästan inte kan hindra sig för att få säga - när ämnen intresserar gör de flesta på detta viset.
GEMENSAMHET
Anne-Marie
och jag organiserar mycket sällan för samarbete, jag skapar förutsättningar för den genom att tillåta eleverna att faktiskt skapa dem själva, klassrummet bidrar till möjligheterna.
ELEVEN I SAMHÄLLSUTVECKLINGEN
Skolans roll i det hela blir att faktiskt framtidshoppas. Vi måste värna våra elever och skapa en skolplats där man kan våga hoppas om framtiden. Jag kämpar med ord och meningar som omhyser eleverna utanför skolan. Det är inte lätt. Elever är inte opåverkade av framtidssignalerna. Inte jag heller. Jag tänker att min profession innebär att jag ska se möjligheter i elevens lärande. Det betyder att jag måste hysa hopp om framtiden. Då eleven får det knepigt måste jag vara en ställföreträdare för det hopp eleven inte känner. Och stanna kvar i den tron.
Anne-Marie
ORDLEK: KAPPAN I VINDEN
Kappan vänder man efter vinden.
Människan vill istället vända vinden efter kappan.
Möjligen går det att vända kappan mot vinden.
Varför inte knäppa knapparna och stå i vinden.
Man kan också vända kappan ut och in.
Då vänder man ut och in på kappan i vinden.
Ett annat alternativ är att inte alls ha kappa utan bära jacka.
Och då kan man ju börja om igen...
Att vända jackan efter vinden.
Det kan vara så att vinden är så ljum och mild
att man undviker ett skyddande plagg.
Man sitter där man sitter med uppkavlade ärmar.
Beredd!
Anne-Marie
MINA ELEVER IDAG
Synpunkter på mitt skrivande mottages inte!
Anne-Marie
BOKSTÄVERNA LUKTAR GOTT
Men nåväl, gjort är gjort, och imorgon tar jag med mig något till de som behövde få annat. Saker och ting går att rätta till och jag tänker rätta till det hela. Lärare kan också få röda bockar i marginalerna.
Anne-Marie
ONÖDIGHETER
Jag tänker så här. Jag hoppas att mina elever vill pröva innan de får allt beskrivet för sig. Det handlar det här inlägget om. Allt ska man inte behöva få en karta och kompass till genast. Det blir en aning tråkigt då. Däremot skulle man gärna rita till att det är flera som ska uppför trappan. Hur gör man då? Ja, jag menar med det - att man kan också problematisera det mest självklara. Man har trappan. Man har sig själv. Vad kan man konstruera för konstigheter utifrån möjligheter? Tänk också om skylten visade en krypande människa på väg nedför trappan? Vad skulle man då tänka? Skulle man rentav trotsa skylten?
Japp,
man får bråka med självklarheter. Det kan hända man tar sig ett trappsteg högre upp genom att göra det, eller också sätter man sig på rumpan och studsar nedför trappan som en liten boll... det gjorde jag som barn. Vem vet hur barn använder trappor? Inte jag men jag undrar.
Anne-Marie
PAUSPROGRAM
Vad har du på dig nu?
Kjol från garderoben, Kavaj från badrumsstreceket, strumpor från byrålådan, skor från skostället, blus från förr i tiden
Tar du tupplurar?
Absolut! Jag skulle nog vilja kalla det för hönslur!
Om du vore ett träd vilket skulle det vara?
ett äppelträd med vinterfrukt
Vad blir det till middag?
- talking to me? middag?
Vad var det sista du köpte?
nybakade jättelimpor från gammalt bageri på vägen till skolan
Vad lyssnar du på just nu?
min kollega som suckar intill medan fingrarna ränner över tangenterna
Favoritväder?
höll på att skriva - det släppta vädret - men jag gillar höga himlar över alltsammans
Favoritresemål?
till den plats där mitt hjärta fortfarande slår ett extra slag
Nämn några saker du inte kan vara utan?
mitt förstånd, min fantasi, mitt uttryck
Vad skulle du vilja ha i dina händer just nu?
en framtidskula att blicka in i för några sekunder
Om du förvandlades till en känd person av motsatt kön, vem skulle det vara?
Nja... Obama för någon liten minut sen absolut mig själv igen
Om du kunde åka varsomhelst i världen i en timme var skulle du åka?
Nordnorge och vid kanten för att se ut över havsvidderna
Vem skulle du vilja fastna i en hiss med?
Det förtäljer inte historien!
Extrafråga: Favoritlukt?
kaffedoften från kaffebryggaren innan jag vaknat
Anne-Marie
som lånade från Jenny Morellis blogg
GLADBREV TILL MIN FRÖKEN
Nu håller vi på att jobba med ett häfte som Anne-Marie har gjort åt oss. Det är ungefär 19 sidor i häftet. Det häftet är verkligen kul att jobba med man lär sig saker om engelska och om kroppen. Jag har lärt mig några nya ord! Armpit som är armhåla, smalben/skenben som är Shin-Bone och Tear som är tår. Anne-Marie du lär hela våran klass så mycket saker, och jag är så glad att vi har dig som fröken! Hoppas vi får ha dig till 9:an.. fast då går vi i högstadiget.. men då har vi ju redan klarat mellanstadiet. Anne-Marie du fattar inte hur mycket du betyder för klassen <3!! Och det här är inget April skämt ! För det är första April idag.
Elev
LURAD?
Ständigt!
A-M
LIKSOM SÅ HÄR VA
Jag gjorde min mamma fullkomligt galen (hon språkirriterades) då jag under en ganska lång period av mitt liv pratade oändligt mycket och flikade in
- ....liksom så här va... liksom så här va.......liksom så här va
i de meningar jag sa.
Jag tror jag behövde de här uttrycken för att få med mig språket och samspelet med hjärnan. Jag tror jag tänkte under tiden jag fyllde ut mina meningar med ljudande tomrum. Det gjorde alla mina kompisar också. Vi hade fraser vi fyllde ut våra meningar med. Jag minns det här då min mamma krävde av mig att inte säga "liksom så här va". Hon räknade otåligt mina meningsuppbyggnader och rev därigenom itu min kommunikationsiver. Jag hörde inte själv att jag använde de där onödiga orden. Jag minns det här så väl därför att jag kände mig en aning missförstådd.
"Liksom så här va" var ord jag behövde. Varför vet jag inte. Men jag läser med intresse denna artikel http://www.dn.se/nyheter/sverige/typ-och-ba-viktiga-for-flytet-1.816311 och funderar på om den är sann eller inte. Artikeln är kanske ett aprilskämt, men mina ifyllnadsord verkliga en gång i tiden.
Anne-Marie
UTVECKLINGSSAMTAL
Jag älskar den här teckningen.
Så ska ett utvecklingssamtal SE ut.
Det går inte att rita en bild av ett utvecklingssamtal om det inte gestaltar vad utvecklingssamtalet handlar om.
Barnet i centrum.
I skolans värld - Eleven!
Föräldern är närmare och viktigare än läraren.
Färgerna på eleven och föräldern hör samman.
Läraren är av annan färg men lika lång som föräldern.
Omslutande parter i elevens utveckling
Eleven är i centrum.
Står där.
Rotad i jorden.
Växer sig stark ur den gemensamma myllan.
Som den viktigaste tar eleven störst utrymme.
Så ska det vara.
Anne-Marie