Anne-Marie Körling Blogg

Det var nog den mest glädjande skoldebatt jag suttit åhörare till. Jag tyckte om Robert Nord - Ja, vi var i botten i Haninge, till och med Bris utnämnde oss till Sveriges sämsta kommun, och vi presterade sämst resultat av alla kommuner i Sverige. Nog fanns det att tänka och grubbla kring. Denna kommun har stolta börjat följa upp och säga att alla elever har rätt att utbilda sig och läraren är deras redskap.

Men det var ingen som gjorde dåligt ifrån sig under debatten. Kanske berodde det mest på att de talade kring en bok DEN GUDARNA ÄLSKAR ... av författaren Gunnar Orlander som berör den faktiska skolpolitiken under alla år som gått. Helt överens var alla kring att man borde be lärarna om ursäkt... ja eleverna också.

Det är väl detta anslag som gör mig så glad. Att man kan se vad som hänt med lärarnas yrke och att det kanske faktiskt handlar om politiskt styre och inte om bristande förmåga att axla ett ansvar. Jag vet att vi lärare gör allt vi kan för att rätt begripa det vi har att omsätta. Och det vi ska omsätta det kommer liksom från ovan - och från olika ovan - som med ovana tankar filtreras ned till oss som står i klassrummen.

Framtidsscenariot torde vara och framönskades av bl.a. Lotta Gröning - att skolan inte är en tummelplats för politiska blockbråk med ett antingen eller.

Så jag ser en försonade tanke - för en stärkt lärarkår betyder i slutändan att vi faktiskt når eleverna. Och eleverna är våra egentliga uppdragsgivare.

Anne-Marie,
som lyssnade till Metta Fjelkner, Robert Nord, P J Linder, Lotta Gröning, Gunnar Ohrlander samt Erik Blix som ställde frågorna och samlade ihop synpunkterna. Jag hade en del att säga men satt stundom och hoppade i lyssnarläktaren av faktisk glädje. Det är inte illa.