Det fria ordets gömställe
Jag läser något av det Herta Muller har skrivit. Dagens nyheter har hennes ord i tryck.
Jag läser om spioneriet och lögnverkstäderna, misstänksamheten och ryktesspridningarna. Jag läser om det seende som ingen begärt, det seende som gått över gränserna för all mänsklig kontur. Jag läser om den ständiga misstänksamhet som omsluter en individ med en penna, och den misstänksamhet som flyttar in och ut i alla människor där förtrycket svärtar ned varje strimma ljus.
Jag läser Herta Mullers text i Dagens Nyheter.
Jag med mitt kaffe.
Över Herta Mullers svarta text.
Tryckfriheten är större än innehållet.
Det fria ordet tillåter ingen att det göms undan på en toalett i en tågvagn mellan två städer.
Här i Dagens Nyheter kan Herta Muller skriva vad hon vill.
Och här i min lägenhet kan jag läsa precis vad jag vill.
Det är stort.
Om man betänker.
Och jag betänker just denna storhet:
Att de fria orden gömmer sig i just min tidning.
Att de fria orden kräver min läsande ansträngning.
Anne-Marie
Tomas Tranströmer skriver alltid in sig
Det är som om Tranströmers penna inte möter papper.
Det är som Tranströmers penna inte möter pappersmassa.
Det är som Tranströmers penna inte möter ark, massa eller papper.
Tranströmers penna skriver sig rakt in.
Min hud, mitt hjärta, min nerv, min flyktiga tanke,
min såriga häl, min hand,
mina kärlekar,
mina tankar
är de mänskliga ark
där Tranströmers ord
blir
till
bläck.
Därmed
skriver
Tranströmer
in
sig.
Anne-Marie,
som hoppas så idag!
L J U D L Ö S T
En källklar höstlig droppe
skyndar längs den svarta grenen
sväller blänker darrar
vill säga något som dina ögon
när de fylls av tårar.
Droppen blir för stor
och faller ner
utan ord
utan tecken
Det har blivit mindre
det som jag vet idag.
Tomas Tranströmer
Tomas Tranströmer Tolkningar, 1999
I texternas sällskap
Texternas sällskap:
Läser de sista raderna ur
Bob Hansson - KÄRLEK HUR FAN GÖR MAN? En bok som roar mig mycket. Bob Hansson har frågat människor om hur man gör det här med kärlek, hur man får det att fungera. Skrattat gott och tänkt mycket.
Birger Bergh - KONSTEN ATT FÅ RÄTT. Handbok i talekonst.
Jag ska gå igenom mina understrykningar och mitt eget tänk kopplat till det jag har fått av Birger Bergh. Boken behandlar den stora talekonsten. Och talekonstens historia är så rik, så rik. Jag läser bland annat om Winston Churchill, vars snabba svar och rappa intellekt givit många ordspråk;
Blod, svett och tårar!
är ett sådant. Mitt under brinnande kriget kan man inte säga mer än sätta modiga ord på det som krävs. ..."orden vibrerar av känsla, de påminner lyssnarna om den gemensamma ödessituationen och fyller dem med stolthet och tillförsikt. Det språkliga raffinemanget gör sitt till; man känner fortfarande när man läser texten en rysning av välbehag. Det är faktiskt egendomligt att ord, några korta satser bara, kan ha en sådan emotionell kraft."
Idag använder vi dessa ord mer slarvigt och allmänt: Blod, svett och tårar, och alldeles utanför den kontext där de utgjorde såväl ett konstaterande, som att skapa en vikänsla och trots blodspillan och förtvivlan ge ett märkligt framtidshopp, ett trots allt, tänker jag.
Det slår mig också att vi bör undervisa om skillnaderna i tal och skriftspråk. Det är ett mycket stort undervisningsområde.
Talat språk är inte lika informationstät som skriven, och bör naturligtvis inte vara det, ingen orkar med en sådan muntlighet.
Skriven text är mycket innehållsrik på information, den är också omläsningsbar, texten finns och ansvaret vilar på läsaren. Vad vill texten säga, hur förstår jag den, förstod jag rätt, hur mycket information finns här, etc...
Jag har också omgivit mig av Dagens Nyheter. Orden kastas emot mig då jag öppnar tidningen. Jag letar i de små notiserna, de stora är för skrikiga denna söndagsmorgon:
Jag plockar mina egna russin ur DN:
* Analogi är en av de starkaste krafterna för nybildning i språket (Catharina Grunbaum Fråga om språket)
* Metaforerna har direktkontakt med djupt liggande känslor. (Johannes Åman Ord som förgiftar)
* Och sedan hittar jag det namn jag letat efter: MELODY GARDOT - den unga, vackra, kämpande jazzmusikern jag har kommit att älska och vars melodi BABY I´M A FOOL inte kan bäddas in på begäran. Sök därför själv på YouTube.
Birger Bergh - KONSTEN ATT FÅ RÄTT. Handbok i talekonst.
Jag ska gå igenom mina understrykningar och mitt eget tänk kopplat till det jag har fått av Birger Bergh. Boken behandlar den stora talekonsten. Och talekonstens historia är så rik, så rik. Jag läser bland annat om Winston Churchill, vars snabba svar och rappa intellekt givit många ordspråk;
Blod, svett och tårar!
är ett sådant. Mitt under brinnande kriget kan man inte säga mer än sätta modiga ord på det som krävs. ..."orden vibrerar av känsla, de påminner lyssnarna om den gemensamma ödessituationen och fyller dem med stolthet och tillförsikt. Det språkliga raffinemanget gör sitt till; man känner fortfarande när man läser texten en rysning av välbehag. Det är faktiskt egendomligt att ord, några korta satser bara, kan ha en sådan emotionell kraft."
Idag använder vi dessa ord mer slarvigt och allmänt: Blod, svett och tårar, och alldeles utanför den kontext där de utgjorde såväl ett konstaterande, som att skapa en vikänsla och trots blodspillan och förtvivlan ge ett märkligt framtidshopp, ett trots allt, tänker jag.
Det slår mig också att vi bör undervisa om skillnaderna i tal och skriftspråk. Det är ett mycket stort undervisningsområde.
Talat språk är inte lika informationstät som skriven, och bör naturligtvis inte vara det, ingen orkar med en sådan muntlighet.
Skriven text är mycket innehållsrik på information, den är också omläsningsbar, texten finns och ansvaret vilar på läsaren. Vad vill texten säga, hur förstår jag den, förstod jag rätt, hur mycket information finns här, etc...
Jag har också omgivit mig av Dagens Nyheter. Orden kastas emot mig då jag öppnar tidningen. Jag letar i de små notiserna, de stora är för skrikiga denna söndagsmorgon:
Jag plockar mina egna russin ur DN:
* Analogi är en av de starkaste krafterna för nybildning i språket (Catharina Grunbaum Fråga om språket)
* Metaforerna har direktkontakt med djupt liggande känslor. (Johannes Åman Ord som förgiftar)
* Och sedan hittar jag det namn jag letat efter: MELODY GARDOT - den unga, vackra, kämpande jazzmusikern jag har kommit att älska och vars melodi BABY I´M A FOOL inte kan bäddas in på begäran. Sök därför själv på YouTube.
Anne-Marie
Vissa drycker kräver dessa texter
En del texter ska avnjutas med kaffe - DN, SvD, Veckoblaskor, en och annan spännande deckare.
En del texter ska ha ädelt vin - ? ?
En del texter kräver nattvard ...
Näe - man kan läsa vad som helst till vad helst man dricker till. Jag lekte bara med Albert Engströms ord om brännvinet till kräftorna.
Anne-marie
En del texter ska ha ädelt vin - ? ?
En del texter kräver nattvard ...
Näe - man kan läsa vad som helst till vad helst man dricker till. Jag lekte bara med Albert Engströms ord om brännvinet till kräftorna.
Anne-marie
Vi är större än jag
Från kusten jag - till kusten du.
Simmar vi i Oceanen Vi.
Det har Ranelid sagt.
Jag tycker om den raden.
Tycker om det stora i ordet vi.
Oceanlikt.
Alla människor är ett örike. Det är mina ord.
Anne-Marie
Simmar vi i Oceanen Vi.
Det har Ranelid sagt.
Jag tycker om den raden.
Tycker om det stora i ordet vi.
Oceanlikt.
Alla människor är ett örike. Det är mina ord.
Anne-Marie
Sanningen!
Min dotters ord:
Så porös den tycks sanningen, likt en tvättsvamp som suger upp våra förväntningar.
Anne-Marie,
som tänker - det är aldrig för sent att berätta sanningen!
Så porös den tycks sanningen, likt en tvättsvamp som suger upp våra förväntningar.
Anne-Marie,
som tänker - det är aldrig för sent att berätta sanningen!
Blott Sverige Svenska Bananer Har
Blott Sverige Svenska Bananer Har!
- Nähä!
Så kan man inte säga!
Tack och lov för mångfalden.
Blott Sverige Svenska Krusbär Har, säger dikten,
Nu undrar jag hur det är med krusbären?
Jag har inte ätit krusbär sedan jag plockade några bär ur mormors och morfars buskar. Då var jag liten och vi fick bara äta sju stycken var, för resten av bären skulle det kokas kompott på. Jag tror det hela var en komplott - morfar ville att vi skulle räkna och lära oss måttlighet. Jag lärde mig räkna fel för jag tyckte krusbären var väldigt goda så jag tog två till. Alltså nio. Mormors kompott var också god trots att det fattades två krusbär som jag så glupskt hade ätit upp tidigare under dagen.
Men återigen - är verkligen krusbär så svenska? Eller om dikten har förevigat den svenska kopplingen, säger jag och smaskar i mig ett svenskt äpple. De är närplockade. Det gillar jag.
Anne-Marie
Nu undrar jag hur det är med krusbären?
Jag har inte ätit krusbär sedan jag plockade några bär ur mormors och morfars buskar. Då var jag liten och vi fick bara äta sju stycken var, för resten av bären skulle det kokas kompott på. Jag tror det hela var en komplott - morfar ville att vi skulle räkna och lära oss måttlighet. Jag lärde mig räkna fel för jag tyckte krusbären var väldigt goda så jag tog två till. Alltså nio. Mormors kompott var också god trots att det fattades två krusbär som jag så glupskt hade ätit upp tidigare under dagen.
Men återigen - är verkligen krusbär så svenska? Eller om dikten har förevigat den svenska kopplingen, säger jag och smaskar i mig ett svenskt äpple. De är närplockade. Det gillar jag.
Anne-Marie
Litteraturgenre
Ny litteraturgenre:
GÄSP-REALISM
Utplockat ur DN´s litteratursida idag.
Jag undrar så hur man identifierar den.
Är det litteratur man läser innan man somnar?
Eller är det godnattsagor?
Anne-Marie
GÄSP-REALISM
Utplockat ur DN´s litteratursida idag.
Jag undrar så hur man identifierar den.
Är det litteratur man läser innan man somnar?
Eller är det godnattsagor?
Anne-Marie
Bruno K. Öijer om sorg
Jag önskar citera hela dikten ARVET men det är säkerligen absolut förbjudet. Men det Bruno K. Öijer skriver om sorg är det sannaste jag läst:
/.../
Livet tiden och ett iskallt samhälle
kan ta ifrån dej allt
råna dej på allt
men ingen kan stjäla dina upplevelser
ingen kan ta dina minnen ifrån dej
ingen kan råna dej på din sorg
Bruno K. Öijer; Svart som silver, 2008
/.../
Livet tiden och ett iskallt samhälle
kan ta ifrån dej allt
råna dej på allt
men ingen kan stjäla dina upplevelser
ingen kan ta dina minnen ifrån dej
ingen kan råna dej på din sorg
Bruno K. Öijer; Svart som silver, 2008
Ikeakatalogen - svenska ord på export
Idag var det en väldigt bra annons för Ikeakatalogen i Dagens Nyheter. Nu skulle jag vilja visa den men det gör jag inte. Men jag fick höra att många inte betraktar Ikeakatalogen som reklam, utan mer som information. De som inte får den ringer och begär den. Aha tänkte jag... då förstår jag varför de bara har lånekataloger i själva Ikea-real-life-affären. Folk vill ha den... och läsa den... tänk om man skulle ha lite läsundervisning och räknekunskap ur Ikeakatalogen. Eftersom det mesta går att sätta ihop i själva utbudet kan man kanske lägga till något räkneexempel och klura ut vad att skriva under den universella manualen för en Billybokhylla.
Det tror jag blir bra.
Vill ha.... Ikeakatalogen!
Det slog mig med ens att svenska språket är på export ut i världen via samma katalog. Då jag var i Singapor så läste jag en nyhetstidning där och vips kunde jag läsa och förstå - ja om så bara ett endaste ord men det gjorde detsamma - för i tidningen fanns en annons från Ikea och med svenska läsögon läste jag om ordet KRUKA - ungefär med samma känsla som Kristina från Duvemåla - då hon smakade på Astrakanäpplet... Hemma!
Anne-Marie
Förbjuda läsningen och förbjuda litteraturen
Ha!
Det tog år innan jag förstod min mammas knep att få mig att läsa.
Jag var nioåring. Fick inte läsa det och det och det.
Barn fick inte vissa saker på den tiden.
Så är det ju nu också.
Det kan vara farligt.
Jag älskade serieböcker.
Det gjorde inte min mamma.
Jag älskade Allers romaner.
Det gjorde inte min mamma.
Jag gick i läsrus.
Det gjorde de flesta av mina kompisar.
Vi talade om barn 312, läkare som räddade och var förälskade i karaktärerna i böckerna.
Jag fick gömma mina böcker. Det bidrog till att det var spännande att läsa. Man fick ju inte. Vilket underbart trots.
Då jag var ännu mindre var böcker direkt farliga.
Barn kunde få fel på ögonen.
Dessutom var barnen inomhus.
Det var absolut det värsta.
Barn skulle vara ute.
Vilket man var.
Ute!
Från nio på morgonen en sommardag, tills lunch då man plingades in, så ut igen, och tillbaka in till middagen som serverades klockan fem. Och man lekte, lekte, lekte, lekte och benen var just så där sommarskadade som de skulle vara, då man fallit i gruset under en vansinnes jakt efter att kulla brorsan...
Men läsa... nej.
Men föräldrar vill styra och ställa.
- Jag har köpt en trave böcker. De här får du absolut inte läsa, sa min mamma, och presenterade dem noggrant, till och med läste något kort stycke som verkligen grep tag om fantasin och gjorde att man ville veta mer... och det fick man nu inte. Böckerna ställdes undan, gömdes, och försvann in i den jättestora bokhyllan. Och i varje unge finns ett trots och en liten, liten gränsöverskridande handling, annars kan man inte växa som barn.
Jag klättrade runt för att hitta böckerna. Och gjorde det. Smygläste bok efter bok. Sent förstod jag att min mamma hade en plan. Jag ingick i den.
Anne-Marie,
jag har använt mammas knep i klassrummen. Framgången har varit total.
Fånigt men det gör inget.
Det är en aning fånigt - detta att rita pennor i alla möjliga sätt - en aning naivt också. Men det är bra och det gör inget. Jag gör det som faller mig in. En gång fanns det en man som gjorde som det föll honom i. Han hette OA. Oscar Andersson. Hans karaktärer gjorde det man inte fick göra i sociala rum på den tiden. Det handlade om dråpliga händelser i tecknade versioner. Jag läste OA då jag var liten. Det gjorde min morfar också. Det gjorde nog min mamma också. Det vet jag att brorsan gjorde. Han ritade av det OA ritade. Så man får göra det som faller en in. Så länge man inte skadar en endaste människa. Jag skadar ingen med min lek med pennor.
Anne-Marie
Anne-Marie
Läser Jesper Juul och om samspelet i familjen
Det är en lycklig läsning jag gör - Jesper Juuls bok LIVET I FAMILJEN - om det viktiga samspelet.
Det är de överförbara till alla de andra sammanhangen jag tycker om. Det är allmänmänskliga aspekter Jesper Juul presenterar. Hur vi förvaltar våra relationer. Jesper Juul förvaltar sina tankar och återger dem till mig. De är synbart enkla saker som berikar vårt förhållande till andra människor.
Jesper Juul beskriver i sin bok om fyra värden:
Likvärdighet
Integritet
Autenticitet
Ansvar
Jag har just läst kapitlet om likvärdighet.
Och slås av hur många gånger vi behandlar människan, barnet och varandra utan att på djupet aktualisera frågan om - vad vi kan göra för varandra? Att tänka och handla i likvärdighetens namn är att vara uppmärksam på vad gemenskapen kräver. Det är något helt annat än att kämpa på varsin sida om ett problem och förskjuta det till en stridsplats.
Det handlar heller inte om makten att förminska, orden som sårar och den hårda förklaringen om sin nästa, i farliga fall det lilla barnet.
Denna likvärdighet handlar om det gemensamma och likafullt individuella ansvar för förhållandet. Oavsett med vem man har detta förhållande. Lärare-elev, två förälskade, en vuxen och ett barn:
att ta sin ansvarskänla och sin värdighet på allvar och inte hamna i en dialog där man möter anklagelser, nedgörande kritik eller passivitet kring varandras välbefinnande utan att värna och arbeta för att bibehålla kvaliteten i förhållandet.
Exemplet om det lilla barnet som säger att det är hungrigt och föräldern tror sig veta bättre och svarar:
Struntprat. Det är ju bara en timme sedan vi åt lunch - du kan inte vara hungrig! anser Jesper Juul vara ett nedvärderande, kuvande och diktatorisk sätt att möta en sann känsla hos en liten unge.
Vi slarvar med vår språklighet, vi slarvar med det lilla barnets känsla, och vi vuxna bestämmer oss för att vi vet bättre. Det finns värdigare sätt att kommunicera på.
Jag återkommer till boken,
Anne-Marie
Det är de överförbara till alla de andra sammanhangen jag tycker om. Det är allmänmänskliga aspekter Jesper Juul presenterar. Hur vi förvaltar våra relationer. Jesper Juul förvaltar sina tankar och återger dem till mig. De är synbart enkla saker som berikar vårt förhållande till andra människor.
Jesper Juul beskriver i sin bok om fyra värden:
Likvärdighet
Integritet
Autenticitet
Ansvar
Jag har just läst kapitlet om likvärdighet.
Och slås av hur många gånger vi behandlar människan, barnet och varandra utan att på djupet aktualisera frågan om - vad vi kan göra för varandra? Att tänka och handla i likvärdighetens namn är att vara uppmärksam på vad gemenskapen kräver. Det är något helt annat än att kämpa på varsin sida om ett problem och förskjuta det till en stridsplats.
Det handlar heller inte om makten att förminska, orden som sårar och den hårda förklaringen om sin nästa, i farliga fall det lilla barnet.
Denna likvärdighet handlar om det gemensamma och likafullt individuella ansvar för förhållandet. Oavsett med vem man har detta förhållande. Lärare-elev, två förälskade, en vuxen och ett barn:
att ta sin ansvarskänla och sin värdighet på allvar och inte hamna i en dialog där man möter anklagelser, nedgörande kritik eller passivitet kring varandras välbefinnande utan att värna och arbeta för att bibehålla kvaliteten i förhållandet.
Exemplet om det lilla barnet som säger att det är hungrigt och föräldern tror sig veta bättre och svarar:
Struntprat. Det är ju bara en timme sedan vi åt lunch - du kan inte vara hungrig! anser Jesper Juul vara ett nedvärderande, kuvande och diktatorisk sätt att möta en sann känsla hos en liten unge.
Vi slarvar med vår språklighet, vi slarvar med det lilla barnets känsla, och vi vuxna bestämmer oss för att vi vet bättre. Det finns värdigare sätt att kommunicera på.
Jag återkommer till boken,
Anne-Marie
Szymborskas ord
Illa skötte jag mitt kosmos igår,
jag levde ett helt dygn
och frågade inget,
och förvånades inte över något.
---
Wislawa Szymborska
ur dikten Ouppmärksamhet
Bokinköp
Det blev bokinköp.
Jag köpte:
Obama; Min far hade en dröm, Bonniers
Obama; Tron på förändring, Obamas tal och hans syn på att förnya Amerika, Bonniers
Jesper Juul; Livet i familjen och det viktiga samspelet, Bonniers
Bergqvist; Härskartekniker, Den fula vägen till makt, Frank Förlag
Littell: De välvilliga, Brombergs
Sammantaget kan man säga att jag i mitt bokinköp omsluter det lilla barnet (Jesper Juul), det icke allmänmänskliga (Härskartekniker), livsberättelsen (Obamas memoarer), Ondskan i den dubbla människans natur (Littell som prisbelönats med sin vibrerande text om den gamle SS-officeren Max Aue) och slutligen en målbeskrivning in i framtiden (Obama om Amerikas riktning in i framtiden).
Anne-Marie
Jag köpte:
Obama; Min far hade en dröm, Bonniers
Obama; Tron på förändring, Obamas tal och hans syn på att förnya Amerika, Bonniers
Jesper Juul; Livet i familjen och det viktiga samspelet, Bonniers
Bergqvist; Härskartekniker, Den fula vägen till makt, Frank Förlag
Littell: De välvilliga, Brombergs
Sammantaget kan man säga att jag i mitt bokinköp omsluter det lilla barnet (Jesper Juul), det icke allmänmänskliga (Härskartekniker), livsberättelsen (Obamas memoarer), Ondskan i den dubbla människans natur (Littell som prisbelönats med sin vibrerande text om den gamle SS-officeren Max Aue) och slutligen en målbeskrivning in i framtiden (Obama om Amerikas riktning in i framtiden).
Anne-Marie
Selma och jag - Nils och jag
Jag är en Selma Lagerlöfläsare. Jag älskar Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Jag har läst den högt för två av mina klasser... och valda delar ur den för andra klasser. Läst - näe - jag dramatiserade den, tog med mig uppstoppade dammiga örnar från skolans källarförråd, trädde mig i Selma Lagerlöfs kläder och sinne, klev in med orden, spelade dem... och på en av mina elevers önskelista en jul....
Önskar mig en resa till Mårbacka!
Föräldrarna hörsammade eleven och åkte dit. Jag hörsammade eleven och läste vidare. Mitt examensarbete i engelska blev en berättelse från Canterbury där jag hade en del av min utbildning i engelska, och också viss undervisning... för engelska elever. Jag skrev en saga om alltsammans: Nils goes abroad!
Anne-Marie
Önskar mig en resa till Mårbacka!
Föräldrarna hörsammade eleven och åkte dit. Jag hörsammade eleven och läste vidare. Mitt examensarbete i engelska blev en berättelse från Canterbury där jag hade en del av min utbildning i engelska, och också viss undervisning... för engelska elever. Jag skrev en saga om alltsammans: Nils goes abroad!
Anne-Marie
Betydelse med få ord
Jag har INTE läst den här boken.
Men några ord ur den brukar jag dagligen. Inne i mig formuleras ständigt nya tankar kring några få meningar ur Thoreau´s bok Skogsliv vid Walden. Ständigt funderar jag kring min egen situation efter att ha fått orden, meningarna. Men trots att jag fått dem förvaltar jag dem fullkomligt fritt och eget. Som om jag medskapar. Så är det med dialogen. Den berikar trots att skriftställaren sedan länge är borta. Texten talar över tid och rum. Vem den påverkar vet ingen. När den påverkar vet heller inte läsaren. Att den gör det ... berikar.
Anne-Marie
Men några ord ur den brukar jag dagligen. Inne i mig formuleras ständigt nya tankar kring några få meningar ur Thoreau´s bok Skogsliv vid Walden. Ständigt funderar jag kring min egen situation efter att ha fått orden, meningarna. Men trots att jag fått dem förvaltar jag dem fullkomligt fritt och eget. Som om jag medskapar. Så är det med dialogen. Den berikar trots att skriftställaren sedan länge är borta. Texten talar över tid och rum. Vem den påverkar vet ingen. När den påverkar vet heller inte läsaren. Att den gör det ... berikar.
Anne-Marie
Ord till min diktare - Tomas Tranströmer
På måfå slår jag i min diktares böcker.
Två plockar jag fram ur min bokhylla.
Tomas Tranströmer tar mig alltid i sin ordliga famn.
Lägger två tröstande uttryck på min kind.
Sätter bomullsord på mina ytliga högpulsnerver.
Skriver in några meningar i det för stora hjärtat.
Suddar för tillfället ut frågetecken stora som elefanter,
svarets nålsöga kommer frågan aldrig igenom.
Anne-Marie
Tranströmer - min vän!
Men se till att dina tystnader är starka nog att ge eko
och kan berätta vad du är tyst om
Tack Tomas Tranströmer
hälsar Anne-Marie
Ur Tomas Tranströmer; Tolkningar 1999, Albert Bonnier Förlag
och kan berätta vad du är tyst om
Tack Tomas Tranströmer
hälsar Anne-Marie
Ur Tomas Tranströmer; Tolkningar 1999, Albert Bonnier Förlag
Framtidsläsande
Hur kommer framtidens läsförmåga att utvecklas?
Det finns så många nya platser att läsa på?
Hur förändras vår läsförmåga?
Har min läsförmåga blivit större eller mer begränsad?
Vad läser jag?
Hur läser jag det jag läser?
Hur läser du?
Anne-Marie