IN REAL LIFE
Har varit hemma hos bloggaren bakom svenskapanoptikon idag. Det var mycket trevligt, en aning glögg och begynnande adventstämning, middagssittning och berättarvänligt. Jag har en liten boktrave med mig hem. Jag har lärt mig att tomteluvor ansågs så stötande i Norge under jultid att man bötfällde de som hade röda toppluvor och likställde dessa med demonstranter. Polisen ryckte stundtals ut och skapade ordning i vad att bära på huvudet. Jag undrar så stillsamt vad man kan ställa till med då man bär något på huvudet. Det är fint med hatt, men tvivelaktigt med tomteluva och därefter är steget inte så långt till att avsky mössor och kepsar. Jag förstår inte varför vi så ensvist ska lägga oss i hur människor är och vad de bär.
Anne-Marie
som tackar för en trevlig kväll. Vad är en virtuell pepparkaka mot en medicinplätt, ja som tyskarna en gång kallade den medicinska kakan vi äter i mängder till jul - ja...pepparkakan, mot en middag i verkliga livet.
Anne-Marie
som tackar för en trevlig kväll. Vad är en virtuell pepparkaka mot en medicinplätt, ja som tyskarna en gång kallade den medicinska kakan vi äter i mängder till jul - ja...pepparkakan, mot en middag i verkliga livet.
ALLEMANSANSVARET
Jag läser denna morgon om ALLMÄNNINGARNAS TRAGEDI under signerat ledare: NIklas Ekdal, Dagens Nyheter den 30 november 2008.
I ekonomiernas ras följer omtanken om miljön, ansvaret av den förskjuts åter in i framtiden. Niklas Ekdal, ledarskribent på DN, skriver intressant om detta. Jag tänker:
Det är som om vi människor inte klarar av att äga något gemensamt, eller ansvara för helheter om vi inte själva har en egen del i. Det är som om vi människor alltid gör något som någon annan gör: "Om de får så får också jag". Jag har inga kunskaper om marknadskrafterna och vad som händer i ekonomiers uppgång och fall. Däremot har jag erfarenheter av dem. Men jag ser och oroas över den världsutveckling som vi alla bidrar till då det gäller vår planet, vår jord - vårt allt!
Då jag läser Niklas Ekdal ser jag ord som REGNSKOGEN drastiskt framtidsförklaras som DUNGE. Jag kan visualisera en gigantisk skog, som hemlighetsfullt döljer sin mittpunkt och som slukar mig i vilsevandringar och orienteringsoförmåga - just på grund av sin gigantiska storlek ... och jag har erfarenhet av att gå, kort sagt gå, igenom en dunge och komma ut på andra sidan, för att inte tala om hur lätt det är att strunta i den promenaden utan istället gå runt dungen. Så liten är den.
Jag tänker på ordet ALLEMANSRÄTT. I det ordet syns ALLEMANSANSVARET. Då vi har rättigheter,tar vi lite för enkelt åt oss av den ena hälften av det vi har rätt till. Den andra hälften av rättigheten är ansvaret. Ansvar är en aktivitet. Vi har rätt att men vi måste ansvara för det vi har rätt att göra. En allemansrätt är en ansvarsrätt.
Kan man inte tänka så då det gäller utvecklingen globalt? tänker jag i min ensamma vrå. Det är en naiv tanke i en värld av orättvisor och fattigdom, där människor gör allt för att få mat. Mat för denna dag. Mat för dagen. Det är naivt att tro att jag kan göra någon endaste skillnad, men jag är naiv. Jag försöker med det jag kan. Om än så litet i det stora sammanhanget.
Anne-Marie
I ekonomiernas ras följer omtanken om miljön, ansvaret av den förskjuts åter in i framtiden. Niklas Ekdal, ledarskribent på DN, skriver intressant om detta. Jag tänker:
Det är som om vi människor inte klarar av att äga något gemensamt, eller ansvara för helheter om vi inte själva har en egen del i. Det är som om vi människor alltid gör något som någon annan gör: "Om de får så får också jag". Jag har inga kunskaper om marknadskrafterna och vad som händer i ekonomiers uppgång och fall. Däremot har jag erfarenheter av dem. Men jag ser och oroas över den världsutveckling som vi alla bidrar till då det gäller vår planet, vår jord - vårt allt!
Då jag läser Niklas Ekdal ser jag ord som REGNSKOGEN drastiskt framtidsförklaras som DUNGE. Jag kan visualisera en gigantisk skog, som hemlighetsfullt döljer sin mittpunkt och som slukar mig i vilsevandringar och orienteringsoförmåga - just på grund av sin gigantiska storlek ... och jag har erfarenhet av att gå, kort sagt gå, igenom en dunge och komma ut på andra sidan, för att inte tala om hur lätt det är att strunta i den promenaden utan istället gå runt dungen. Så liten är den.
Jag tänker på ordet ALLEMANSRÄTT. I det ordet syns ALLEMANSANSVARET. Då vi har rättigheter,tar vi lite för enkelt åt oss av den ena hälften av det vi har rätt till. Den andra hälften av rättigheten är ansvaret. Ansvar är en aktivitet. Vi har rätt att men vi måste ansvara för det vi har rätt att göra. En allemansrätt är en ansvarsrätt.
Kan man inte tänka så då det gäller utvecklingen globalt? tänker jag i min ensamma vrå. Det är en naiv tanke i en värld av orättvisor och fattigdom, där människor gör allt för att få mat. Mat för denna dag. Mat för dagen. Det är naivt att tro att jag kan göra någon endaste skillnad, men jag är naiv. Jag försöker med det jag kan. Om än så litet i det stora sammanhanget.
Anne-Marie
FÖRSTA och SISTA
Första advent.
Ljuset från den endaste lågan kastar ivriga blickar mot mina ord.
Sista läsningen av manus.
Anne-Marie
PEPPA KAKORNA
Varsågod - ta en kaka. Lämna en smula namn så vet jag vem som hjälpte till att tömma kakfatet!
Anne-Marie
BLÅ STOL och en kopp TE
Mitt huvud var som en soptipp, flera års skit låg kvar och drällde, ingen ordning alls, vackra föremål slängda av misstag låg under hårda ord och smutsiga trasor.
ÄLSKADE DU! - vill jag skriva. Jag vill ropa också: Kom! Mitt rum har tunna, tunna väggar, du kan kliva rakt in här. Min blåa stol är blå och stor. Den famnar dig för en stund. Mitt matbord är litet men tekopparna är stora. Pepparkakorna har Röda Korsets logga på. Några kronor går till de hemlösa. Jag är hemrik. Jag bjuder på det. Kom!
Anne-Marie
ÄLSKADE DU! - vill jag skriva. Jag vill ropa också: Kom! Mitt rum har tunna, tunna väggar, du kan kliva rakt in här. Min blåa stol är blå och stor. Den famnar dig för en stund. Mitt matbord är litet men tekopparna är stora. Pepparkakorna har Röda Korsets logga på. Några kronor går till de hemlösa. Jag är hemrik. Jag bjuder på det. Kom!
Anne-Marie
BRUNO K. ÖIJER - SVART SOM SILVER
Bruno K. Öijer kliver rakt in i mig med sina ord. Ord jag inte visste blir plötsligt mina alldeles egna.
...
det jag lämnat bakom mej
kom tillbaka
och pressade sin andedräkt mot min hud
...
Läs dikten i sin helhet i den nyutkomna diktsamlingen
SVART SOM SILVER
Bruno K. Öijer
Jag läser en mycket, mycket stark diktsamling. Jag ömsom ryser, fryser, värms, hettas, fångas, inbegrips, svettas, häpnar ... och håller boken med orden, meningarna, innebörderna så hårt att mina knogar vitnar. Vill inte släppa orden ifrån mig. Tänker låta dem flytta in ... i mig. Så känns det när minnen blir återupplevda. Som då blir nu.
Anne-Marie
kom tillbaka
och pressade sin andedräkt mot min hud
...
Läs dikten i sin helhet i den nyutkomna diktsamlingen
SVART SOM SILVER
Bruno K. Öijer
Jag läser en mycket, mycket stark diktsamling. Jag ömsom ryser, fryser, värms, hettas, fångas, inbegrips, svettas, häpnar ... och håller boken med orden, meningarna, innebörderna så hårt att mina knogar vitnar. Vill inte släppa orden ifrån mig. Tänker låta dem flytta in ... i mig. Så känns det när minnen blir återupplevda. Som då blir nu.
Anne-Marie
FRÄMMANDE SPRÅK
Främmande är språk då man inte befinner sig i det.
Jag befann mig i ett främmande språk under tre märkliga veckor.
Som vikarie i en klass där man bara talade finska.
Märkligt tänkte jag redan då jag hoppade in som vikarie.
Ingen frågade hur goda mina språkkunskaper var i just finska.
Ingen frågade något alls om min kompetens.
- Kan du tänka dig att vicka i den finska klassen ...
- Jag kan ingen finska, svarade jag. Men antog utmaningen.
Där stod jag i min svenska språkdräkt. Där satt tio elever i sina finska. Vi var i ett rum. Detta rum hade vi gemensamt. Det blev pekandet, dramatiseringen, här-och-nu-språket. Allt vi gjorde behövde vi närvara i - alla ord vi använde oss av - var de som handlade om realtid. Ett språkligt just nu. Inte en förflyttning i tid och rum. Bara här. Men det fina i det hela var elevernas välvilja att bjuda in mig över gränsen. Att jag skulle förflytta mig från min svenska in till deras finska. En språklig förflyttning.
Efter en vecka var jag mycket nyfiken på det finska språket. Jag satt med finska nyheterna på TV och övade. Och då jag under den andra veckan memorerat några finska ord hämtade utanför presensrummet och sakbenämnarsubstantiven började det hända saker och ting. Jag modellade att jag hade försökt förstå dem ... kunde de tänkas göra omvänt ... förstå mig? Jag stannade i tre veckor. När de tre veckorna var över hade jag lärt mig en aningens av en aning hur det är att inte vara hemma i ett språk. Men hur viktigt det är att inbjuda varandra till något gemensamt. Vad än det må vara.
Anne-Marie
Jag befann mig i ett främmande språk under tre märkliga veckor.
Som vikarie i en klass där man bara talade finska.
Märkligt tänkte jag redan då jag hoppade in som vikarie.
Ingen frågade hur goda mina språkkunskaper var i just finska.
Ingen frågade något alls om min kompetens.
- Kan du tänka dig att vicka i den finska klassen ...
- Jag kan ingen finska, svarade jag. Men antog utmaningen.
Där stod jag i min svenska språkdräkt. Där satt tio elever i sina finska. Vi var i ett rum. Detta rum hade vi gemensamt. Det blev pekandet, dramatiseringen, här-och-nu-språket. Allt vi gjorde behövde vi närvara i - alla ord vi använde oss av - var de som handlade om realtid. Ett språkligt just nu. Inte en förflyttning i tid och rum. Bara här. Men det fina i det hela var elevernas välvilja att bjuda in mig över gränsen. Att jag skulle förflytta mig från min svenska in till deras finska. En språklig förflyttning.
Efter en vecka var jag mycket nyfiken på det finska språket. Jag satt med finska nyheterna på TV och övade. Och då jag under den andra veckan memorerat några finska ord hämtade utanför presensrummet och sakbenämnarsubstantiven började det hända saker och ting. Jag modellade att jag hade försökt förstå dem ... kunde de tänkas göra omvänt ... förstå mig? Jag stannade i tre veckor. När de tre veckorna var över hade jag lärt mig en aningens av en aning hur det är att inte vara hemma i ett språk. Men hur viktigt det är att inbjuda varandra till något gemensamt. Vad än det må vara.
Anne-Marie
SPRÅKTYSTNAD om pappas död
Detta om att inte vara i sitt språk.
Förlora orden. Förstummas. Tystna.
Jag tystnade som liten. Inte kring allt utan kring något jag aldrig ville sätta ord på. Omgivningens tystnad var en språkregel. Om detta pratar man inte. Om detta säger man ingenting. Om detta är det bäst att inte säga något alls.
Anne-Marie
Förlora orden. Förstummas. Tystna.
Jag tystnade som liten. Inte kring allt utan kring något jag aldrig ville sätta ord på. Omgivningens tystnad var en språkregel. Om detta pratar man inte. Om detta säger man ingenting. Om detta är det bäst att inte säga något alls.
Jag undvek att göra ord av det jag tänkte. Om jag satte ord på det jag tänkte, om jag talade om det jag helst ville tala om, skulle det bli alldeles för verkligt. Det tog många år innan jag sa att min pappa var död. Som om ... som om ... han inte riktigt var det innan jag sa att han var död. Först då jag kunde säga att min pappa var död - Min pappa är död - förstod jag fullt ut att det faktiskt var så. Men innan fanns det där gnagande hoppet att jag kunde hålla liv i honom ... Jag var totalt ensam i detta tysta. Ingen förstod hur många ord jag höll inom mig. Outtalade.
Runt omkring mig suddades ord som pappa ut och bort. Som om framtidens suddigummi inte längre skulle innesluta ordet pappa. Jag var aldrig mer pappas dotter. Jag ropade aldrig mer - Pappa. Spela på pianot! Jag hade inga uppgifter i skolan då de andra klasskamraterna ritade och skrev farsdagskort. Pappas värld försvann som om den inte längre funnits. Pappas berättelser och livshistoria fvar ett avslutat kapitel. Som om han inte funnits ...
Så farlig är denna språktystnad. Jag var så liten... bara sju år ... och förstod nästan ingenting av det jag var med om. Jag höll envist kvar pappas liv inom mig. Men jag var en bräcklig boning för mina ord. Min lilla kropp klarade inte att härbärgera allt det jag ville säga, det jag ville berätta om. Jag blev ängslig, orolig, rädd för att människor skulle dö helt plötsligt, förvinna. Och kanske det hemskaste av allt - att berättelserna om dem som levat inte skulle få berättas. För tomrummet och det svarta hål som orden försvann in i.
Runt omkring mig suddades ord som pappa ut och bort. Som om framtidens suddigummi inte längre skulle innesluta ordet pappa. Jag var aldrig mer pappas dotter. Jag ropade aldrig mer - Pappa. Spela på pianot! Jag hade inga uppgifter i skolan då de andra klasskamraterna ritade och skrev farsdagskort. Pappas värld försvann som om den inte längre funnits. Pappas berättelser och livshistoria fvar ett avslutat kapitel. Som om han inte funnits ...
Så farlig är denna språktystnad. Jag var så liten... bara sju år ... och förstod nästan ingenting av det jag var med om. Jag höll envist kvar pappas liv inom mig. Men jag var en bräcklig boning för mina ord. Min lilla kropp klarade inte att härbärgera allt det jag ville säga, det jag ville berätta om. Jag blev ängslig, orolig, rädd för att människor skulle dö helt plötsligt, förvinna. Och kanske det hemskaste av allt - att berättelserna om dem som levat inte skulle få berättas. För tomrummet och det svarta hål som orden försvann in i.
Anne-Marie
EN HÖG MED VATTEN?
Jag har dagens fråga - gårdagens fråga löd; HUR GÖR MAN EN HÖG MED VATTEN?
Detta är ett elevtänk:
Jag tycker att man inte kan göra en hög med vatten för att man kan inte stapla vatten även om man använder en hink. Så jag tycker inte att det blir en hög med vatten. Jag tycker inte att flytande ämnen kan var i en hög för att flytande ämnen smälter mest ihop. Den enda lösningen är isåfall is men om man fryser vatten så tycker inte jag att det är vatten längre (årskurs fyra).
Anne-Marie tänker kring detta svar:
Så här är det när man släpper loss tänkandet i klassrummet. Man får syn på det. Jag kommer att häpna många många gånger under mitt lärarliv, och jag häpnar varje dag under varje skoldag i skolan, precis som jag har häpnat under mina gågna lärodagar. Det är först när vi möter upp eleverna som vi upptäcker vilken kunskap de har och var vi lärare ska möta upp dem. Vi kan inte undervisa utan att veta var eleverna är. Det bästa förhållningssättet i klassrummet är att vara seende, lyssnande och frågande. Då... kommer vi att möta elevernas åsikter, tankar och kunskaper. Så tänker jag. Det är fritt att göra det. TÄNKA!
Anne-Marie
Detta är ett elevtänk:
Jag tycker att man inte kan göra en hög med vatten för att man kan inte stapla vatten även om man använder en hink. Så jag tycker inte att det blir en hög med vatten. Jag tycker inte att flytande ämnen kan var i en hög för att flytande ämnen smälter mest ihop. Den enda lösningen är isåfall is men om man fryser vatten så tycker inte jag att det är vatten längre (årskurs fyra).
Anne-Marie tänker kring detta svar:
Så här är det när man släpper loss tänkandet i klassrummet. Man får syn på det. Jag kommer att häpna många många gånger under mitt lärarliv, och jag häpnar varje dag under varje skoldag i skolan, precis som jag har häpnat under mina gågna lärodagar. Det är först när vi möter upp eleverna som vi upptäcker vilken kunskap de har och var vi lärare ska möta upp dem. Vi kan inte undervisa utan att veta var eleverna är. Det bästa förhållningssättet i klassrummet är att vara seende, lyssnande och frågande. Då... kommer vi att möta elevernas åsikter, tankar och kunskaper. Så tänker jag. Det är fritt att göra det. TÄNKA!
Anne-Marie
KRÖNIKA I LÄRARNAS TIDNING
Ni får gärna gå dit och läsa. Till Lärarnas Tidning.
Några av mina kollegor mötte upp mig i mitt klassrum imorse.
Jag fick kramar och pussar, pussar och kramar.
Och en och annan tår också för den delen. Medkännartårar.
De hade läst.
Och i lärarrummet fanns krönikan uppsatt med lärarkommentarer.
Det är vackert med gensvar.
Jag tog emot kramar och pussar, pussar och kramar.
Men framförallt tog jag emot värmen hos mina kollegor.
Det absolut viktigaste jag fick tillbaka var deras inläsningskänsla om den lilla flickan.
Att de blev berörda.
välkommen att läsa
Anne-Marie
Några av mina kollegor mötte upp mig i mitt klassrum imorse.
Jag fick kramar och pussar, pussar och kramar.
Och en och annan tår också för den delen. Medkännartårar.
De hade läst.
Och i lärarrummet fanns krönikan uppsatt med lärarkommentarer.
Det är vackert med gensvar.
Jag tog emot kramar och pussar, pussar och kramar.
Men framförallt tog jag emot värmen hos mina kollegor.
Det absolut viktigaste jag fick tillbaka var deras inläsningskänsla om den lilla flickan.
Att de blev berörda.
välkommen att läsa
Anne-Marie
DENNA VECKA - ett skolliv
I mitt svenska klassrum - denna vecka - Ja ... vad är det jag/vi har gjort denna vecka:
KLASSRUMSARBETET:
* Läst i flera timmar. Fler elever läser vill ha ytterligare tid ... de kan inte släppa böckerna ifrån sig.
* Haft matematik; räkning i utvecklad form.
* Funderat på frågorna: Hur gör man en hög med vatten? och Hur kommer ett sms ut från en mobil och in i en annan?
* Haft samtal om snöbollskrig, rädslor och hur man gör om man är rädd i skolan? Strategier för att lösa problem.
* Läst en englesk text.
* Läst engelska böcker.
* Arbetat med vulkaner, arbetat med att förstå registret i en kartbok.
* Utvecklat hur man söker i en kartbok.
* Börjat arbeta med förminskningar av verkligheten.
* Samtalat i ring kring våra böcker.
* Valt en mening ur boken. Läst den högt i ringen.
* Ställt frågor ur boken - svarat fritt utifrån bokens fråga.
MITT LÄRARARBETE DENNA VECKA:
* Anne-Marie har högläst ur GUMMITARZAN, KÖTTFÄRS OCH ..., REGNBÅGENS HEMLIGHET, SPINDELSAGOR samt min sista krönika Språket börjar över potatismoset.
* Anne-Marie har gjort läsanalyser på de flesta i klassen. Texter hämtade ur matematikboken, engelska och svenska skönlitterära texter.
* Dokumenterat i LUS, dokumenterat i elevernas processböcker.
* Skrivit skriftliga omdömen
* Haft 13 utvecklingssamtal
* Hållt en liten miniföreläsning för mina kollegor - om luspunkterna 12, 13, 14, 15, 16, 17 och 18.
* Talat med rektor om elevernas önskningar och förväntningar.
* Fikat två gånger under veckan.
* Haft ett studiebesök i klassen.
* Förberett för min vikarie måndag/tisdag
* Städat undan. Burit bord och böcker.
* Packat upp nytt material.
* Skrivit hembrev.
* Svarat på mail.
* Bekräftat eleverna om och om igen.
DET JAG INTE GJORT DENNA VECKA:
Det är väl det där med att inte hinna gå på ... man håller sig för det mesta. Ett allmänt lärarproblem /FNISS/.
Nu ska jag hem och kurera mig en aning. Sova kallas det nog. Vintersömn! En idé jag har. IDE.
Anne-Marie
ORD i klassrum
ORD ÄR LEKSAKER I ETT KLASSRUM.
Så tänker jag.
Anne-Marie
Så tänker jag.
Anne-Marie
GÅ I GAMLA SKOR
Då det gäller läxor, skola, rättskrivning, skrivstil... är det mycket lätt att gå i gamla fotspår... ja till och med i ett par lånade gamla skor. Men alla ämnen mår bra av nytänkande... en aning reflektion om hur att göra nytt och tänka ett varv till. Då kan det vara bra att gå omkring och tänka... Hur vill jag ha det? Varför gör jag så här? Vad syftar detta till? Hur kan jag gör något nytt av det här? FInns det belägg för detta i läroplanen? Det betyder helt enkelt att man går i sina egna funderingar ett tag. Oavsett i vilka skor man går, i vilka fotspår man följer har man rätt att fundera över såväl riktning, egen vilja och sitt eget förhållningssätt till såväl kunskap som elever. Det betyder inte att man överger gamla väl beprövade metoder... men man har tänkt kring dem en gång till. Det blir återigen medvetet - omtänkt skulle man kunna säga!
Anne-Marie
Anne-Marie
LÄXOR kapitel 1
Förra hösten på en Stockholmsgata
Då jag började som lärare gjorde jag egna läxor till mina elever. Jag hittade på mina läxor. Det var så jag en gång kom till Bonniers. Mina läxor till eleverna hamnade där. Läxorna var roliga. Men jag slängde alltid iväg mitt original. En läxa - en gång var mitt egna motto. Jag ville behålla kreativiteten och aktualiteten i det lärande jag verkade för. Jag blev uppringd av Bonniers, och gick dit på ett möte. Mina läxor och mitt tänk ville de höra om.
- Vi har hört om dina roliga läxor. Har du lust att visa dem för oss? Vi kanske kan göra något kring ditt läxtänk? frågade man nyfiket på Bonniers.
- Jag har slängt allihop, svarade jag.
- Slängt?
Jag såg hur ansiktet framför mig vreds i en slags förvåning blandad med förtvivlan.
- Ja. Jag spar aldrig ett arbete jag klurat ut. En gång, för dessa elever, inte repetition för några andra som jag ska ha någon annan gång.
Jag ger mycket få läxor. Så jag är intresserad av den studie som gjorts kring läxor och vad de egentligen tjänar för syfte. Jag har nu en klass som arbetar så oändligt intensivt att en läxa skulle hindra oss. Det finns en gräns för vad man orkar med. Också för barn.
Anne-Marie,
ska jag skriva mer om detta ämne?
- Vi har hört om dina roliga läxor. Har du lust att visa dem för oss? Vi kanske kan göra något kring ditt läxtänk? frågade man nyfiket på Bonniers.
- Jag har slängt allihop, svarade jag.
- Slängt?
Jag såg hur ansiktet framför mig vreds i en slags förvåning blandad med förtvivlan.
- Ja. Jag spar aldrig ett arbete jag klurat ut. En gång, för dessa elever, inte repetition för några andra som jag ska ha någon annan gång.
Jag ger mycket få läxor. Så jag är intresserad av den studie som gjorts kring läxor och vad de egentligen tjänar för syfte. Jag har nu en klass som arbetar så oändligt intensivt att en läxa skulle hindra oss. Det finns en gräns för vad man orkar med. Också för barn.
Anne-Marie,
ska jag skriva mer om detta ämne?
SKRIFTLIGA OMDÖMEN - hur gör jag?
Jag skriver just nu skriftliga omdömen.
Jag har en mall att följa - rektorns ansvar.
Detta första skriftliga omdömet skriver jag en aning försiktig.
Jag har nya elever. Jag är fortfarande undersökande. Jag vill veta VAD de kan för att rikta undervisningen mot utmaningarna och framtiden. Så detta första skriftliga omdöme, med nya elever, och med några få månaders lärandegemeskap, blir min dokumentation i de skriftliga omdömen mer en avstamp för det ömdömet jag skriver nästa termin. Det är också första terminen jag gör detta.
Men det är inte första terminen jag samspelar med vad eleverna kan och hur de kan utvecklas i förhållande till vilja, motivation och i den gemenskap vi har i lärandet. Jag följer ständigt processerna som sker i mitt klassrum. Det är processen jag dokumenterar och gensvar eleverna på. Jag tror jag gör detta dagligdags. Jag ser väldigt mycket lärande i mitt klassrum.
Anne-Marie
Jag har en mall att följa - rektorns ansvar.
Detta första skriftliga omdömet skriver jag en aning försiktig.
Jag har nya elever. Jag är fortfarande undersökande. Jag vill veta VAD de kan för att rikta undervisningen mot utmaningarna och framtiden. Så detta första skriftliga omdöme, med nya elever, och med några få månaders lärandegemeskap, blir min dokumentation i de skriftliga omdömen mer en avstamp för det ömdömet jag skriver nästa termin. Det är också första terminen jag gör detta.
Men det är inte första terminen jag samspelar med vad eleverna kan och hur de kan utvecklas i förhållande till vilja, motivation och i den gemenskap vi har i lärandet. Jag följer ständigt processerna som sker i mitt klassrum. Det är processen jag dokumenterar och gensvar eleverna på. Jag tror jag gör detta dagligdags. Jag ser väldigt mycket lärande i mitt klassrum.
Anne-Marie
ELEVER UTVÄRDERAR ELEVER
Tänk att få så vackra ord om sin läsning. Elever som samarbetar. Elever som utvärderar. Elever som är engagerade. Elever som gör saker gemensamt. Elever som också bidrar till andra elevers utveckling. Deltagande kunde vi kalla det för. Gemensamhetslärande.
Anne-Marie
Anne-Marie
formativ bedömning: MELLAN LÄRARE OCH ELEV
En elev sitter och läser högt ur en bok. Ett litet fadderbarn lyssnar med öppen mun och stora ögon. Jag ser dem sitta där i mitt klassrum. Jag sitter på avstånd. Jag hör min elev artikulera texten, förvissa sig om att han har med sig sin lyssnare, drar in fadderbarnet i boken - Titta! Här ser man på bilden att björnen .. och fadderbarnet nickar och så sätter högläsningen fart igen. Jag skriver ett litet brev till min elev. Det brevet skriver jag i elevens processbok. Jag ser och skriver ned det jag ser. Mina ord till min elev är inget annat än det jag ser. Det räcker att sätta ord på det jag ser. Det är bekräftande att se tänker jag. För min elev högläser jag sedan vad jag skrivit. Och min elev skriver ett litet gensvar. Då ser jag hur eleven själv sätter ord på vad eleven kan. Men också ord på sitt fadderbarns koncentration och lyssnarförmåga.
Jag tänker - så mycket vet barn själva - om de ges tillåtelse att uttrycka vad de själva vet och kan. Men processen dit är att göra detta till något medvetet. Det medvetna handlar om att läraren är medveten. Då läraren är medveten så görs eleven medveten. Det är den processen jag är i som lärare, och det är den processen eleven kommer in i. När vi sedan är där så är vi tillsammans i en läroprocess.
Jag har läst detta lilla elevgensvar om och om igen. Jag tycker om dialogen som utvecklas mellan lärare och elev.
Anne-Marie
Jag tänker - så mycket vet barn själva - om de ges tillåtelse att uttrycka vad de själva vet och kan. Men processen dit är att göra detta till något medvetet. Det medvetna handlar om att läraren är medveten. Då läraren är medveten så görs eleven medveten. Det är den processen jag är i som lärare, och det är den processen eleven kommer in i. När vi sedan är där så är vi tillsammans i en läroprocess.
Jag har läst detta lilla elevgensvar om och om igen. Jag tycker om dialogen som utvecklas mellan lärare och elev.
Anne-Marie
TRÖTT
Jag tror det är mörkret. Jag tror det är terminens sista veckor. Jag tror det är tempot. Jag tror det är snön. Jag tror det är väckarklockan. Jag tror det är att somna på soffan. Man blir trött helt enkelt.
Anne-Marie
ÄMNESHUMOR
- Vet du varför man blir ledsen av en mattebok?
- Nä
- Den är bara fylld med problem
- AHA
- Vet du varför man blir glad av att göra matematik?
- Nä!
- Därför att man kan lösa problem!
Lunchrastsamtal med mina elever.
Anne-Marie
- Nä
- Den är bara fylld med problem
- AHA
- Vet du varför man blir glad av att göra matematik?
- Nä!
- Därför att man kan lösa problem!
Lunchrastsamtal med mina elever.
Anne-Marie
KAPITELARBETE UR LYDIA Zetterholm
Att arbeta sig in i boken, skapa förväntningar på innehållet går här via innehåll. Namnen på kapitlen kittlar elevernas tankar om vad boken kan handla om. Här gick vi igenom Finn Zetterholms bok Till Lydia. VI arbetade endast med innehållsförteckningen, boken totalt okänd, inget omslag, ingen övrig text - bara innehållsförteckningen. Vi läste samtliga titlar högt - uttalde dem, tog dem i våra munnar - sedan samtalade vi om vad som fanns gemensamt bland kapitelrubrikerna, för att sedan välja en kapitelrubrik att skriva om. Idag ska jag göra om uppgiften med mina fyror. Jag är övertygad om att vi kommer ha en intressant diskussion.
Anne-Marie,
som lånat ut boken till en elev i klassen, eleven släpper inte boken ur hågen, eleven läser tyst, länge och koncentrerat och då man väcker upp eleven till orden utanför boken då ... begär eleven genast ny lästid. Så kan det vara när man är trollbunden. Jag längtar själv efter att få läsa boken av Finn Zetterholm.
Anne-Marie,
som lånat ut boken till en elev i klassen, eleven släpper inte boken ur hågen, eleven läser tyst, länge och koncentrerat och då man väcker upp eleven till orden utanför boken då ... begär eleven genast ny lästid. Så kan det vara när man är trollbunden. Jag längtar själv efter att få läsa boken av Finn Zetterholm.
DRÖMLÄGE för arkitekter
På andra sidan mitt vatten river de ned hus för att skapa nya hus. Det är ett omfattande arbete. Jag längtar in i bråten och de övergivna golven, väggarna och de dörrlösa utrymmen som blottläggs., ja ödeläggs och överges Jag är på ordjakt. Jag finner ord lite här och där. Men mest spännande var nog detta kontor. En plats att utveckla idéer på.
Anne-Marie
DOP eller DOPP
En elev skrev i dag om ett dop.
Dop blev ibland dopp.
Eleven fick söka svar i ordboken och ordlistan.
Eleven fick orden förklarade för sig:
Dopp förklarades med något som doppas i vatten.
Dop förklarades med att sänkas ned i vatten.
Båda orden förklarar därmed samma sak.
Doppdop ... Anne-Marie
Dop blev ibland dopp.
Eleven fick söka svar i ordboken och ordlistan.
Eleven fick orden förklarade för sig:
Dopp förklarades med något som doppas i vatten.
Dop förklarades med att sänkas ned i vatten.
Båda orden förklarar därmed samma sak.
Doppdop ... Anne-Marie
ÅSKÅDLIGGÖRA
Idag har jag haft studiebesök i min klass.
Då får jag lov att åskådliggöra.
Jag inser hur svårt det är att åskådliggöra en hel idé på några få timmar.
Jag visar lite tänk, lite praktik, lite elevgensvar... men i det stora hela syns det jag verkar för i mina tankar och handlingar. Jag har en vision om lärandet - där organistationen är basen för visionen. Organisation i mina tankar är en slags gemensam organisatorisk röd tråd för organisation av lärandet och där strävansmålen är en del av arbetet och främjandet av visionen. Jag tror stenhårt på lärandets utmaningar och lärarens roll för att skapa förutsättningar för eleven. Jag genomför både organisation och vision på plats.
Anne-Marie
Då får jag lov att åskådliggöra.
Jag inser hur svårt det är att åskådliggöra en hel idé på några få timmar.
Jag visar lite tänk, lite praktik, lite elevgensvar... men i det stora hela syns det jag verkar för i mina tankar och handlingar. Jag har en vision om lärandet - där organistationen är basen för visionen. Organisation i mina tankar är en slags gemensam organisatorisk röd tråd för organisation av lärandet och där strävansmålen är en del av arbetet och främjandet av visionen. Jag tror stenhårt på lärandets utmaningar och lärarens roll för att skapa förutsättningar för eleven. Jag genomför både organisation och vision på plats.
Anne-Marie
räkna med en kola med mening
Jag tar två - du tar ...
Jag tar en - du tar ... de andra får...
Jag tar ingen - du tar ingen ... men han tar ... och han tar .... och hon tar ....
Varsågod ta en kola,
Jag tar kolan med lakritssmak.
Om jag gör det här i skolan så skriver, räknar och åskådliggör jag det jag vill att eleven ska göra.
Om jag tar en kola och jag väljer den med lakritssmak så ser jag till att utöka ordförrådet kring mitt kolaval.
Jag tar allra helst en lakritskola då jag är allergisk mot nötter. Jag älskar lakrits men tycker också om kolor med hallonsmak. Om jag köper en påse med godis köper jag helst karameller med lakritssmak.
Nu bjuder jag dig på en kola, eller två, eller om du så önskar - ta alla. Men ge mig en mening fylld av ord som tack.
Anne-Marie
Jag tar en - du tar ... de andra får...
Jag tar ingen - du tar ingen ... men han tar ... och han tar .... och hon tar ....
Varsågod ta en kola,
Jag tar kolan med lakritssmak.
Om jag gör det här i skolan så skriver, räknar och åskådliggör jag det jag vill att eleven ska göra.
Om jag tar en kola och jag väljer den med lakritssmak så ser jag till att utöka ordförrådet kring mitt kolaval.
Jag tar allra helst en lakritskola då jag är allergisk mot nötter. Jag älskar lakrits men tycker också om kolor med hallonsmak. Om jag köper en påse med godis köper jag helst karameller med lakritssmak.
Nu bjuder jag dig på en kola, eller två, eller om du så önskar - ta alla. Men ge mig en mening fylld av ord som tack.
Anne-Marie
JAG - DU - VI i googlesiffror
JAG - 126 000 000 träffade dig
DU - 1 860 000 000 träffade mig
VI - 713 000 000 träffas en gång
Jag lekte med googleträffar. Du träffas betydligt oftare än jag. Vi träffas någon gång. Också lek med google. Man får leka med det mesta. Men det förvånade mig att JAG hade färre träffar än DU. Men min tanke kring VIOISMEN lever kanske. Monoism, dualism och vioismen. Det sista ordet tror jag att jag hittade på en gång för länge sedan, googla får ni se...
Anne-Marie,
här sitter jag och har tråkigt
SNÖ I SIFFROR
Jag googlade på några snöord.
Snö 3 210 000
Snöboll 165 000
Snökaos 153 000
Snögubbe 70 800
Snöflinga 61 700
Snöalg 9
Snöpegel 2
Men ordet SNÖPEGEL finns det bara ett av, ja kanske två då, men då jag skriver det finns det tre. Det konstiga med detta ord är att det finns i ordboken och förklaras såhär: Instrument för mätning av snödjup. Hi hi och jag som mäter hur många ord som träffas då jag googlar på dem. Nu tycker jag att jag återfunnit ordet snöpegel.
Dessutom tyckte nog google att ordet inte var så intressant för de undrade om jag inte menade (snö) spegel, och - hi hi - det ordet finns inte i ordboken, och om jag googlar på det ... tja.
Nu har jag kramat ut en massa information kring ordet snö. Ungarna kramar in alltmöjligt i snön. Det är så man gör en snöboll. Snöboll har fler träffar än snökaos. Men orden hör ihop. Det blir snökaos i skolan då det snöar så mycket att det går att göra snöbollar.
Allt gott,
Anne-Marie
En snöalg lever på snö. Glöm inte det då snön smälter. Skapa husrum åt snöalgen i frysen.
elevarbete: GNAG-TRÄDET
Tittar på ett litet elevarbete. Eleven har ritat två träd. Det syns en liten ekorre på ett av träden. Då man läser den lilla texten i textrutan, knappt läslig, står det:
Här är gnagaren på grenen mellan gnagträdet och boträdet.
Det är så klokt tänker jag. Man gnager inte på det träd man bor i - man har förstås ett gnagträd! Det är ett självständigt tänk kring talesättet - Man sågar inte av den gren man sitter på. Utan att vi har talat om det.
Jag tänker - det är nogsamt att titta noggrant på vad elever faktiskt gör och vad de faktiskt uttrycker.
Anne-Marie
Här är gnagaren på grenen mellan gnagträdet och boträdet.
Det är så klokt tänker jag. Man gnager inte på det träd man bor i - man har förstås ett gnagträd! Det är ett självständigt tänk kring talesättet - Man sågar inte av den gren man sitter på. Utan att vi har talat om det.
Jag tänker - det är nogsamt att titta noggrant på vad elever faktiskt gör och vad de faktiskt uttrycker.
Anne-Marie
DAGENS ENGELSKA ORD - årskurs fyra
Jag är ordlös inför faktum. Jag gillar idén att eleverna själva väljer sina ord.
Anne-Marie
elev om VÄRLDENS ELAKASTE FRÖKEN
VÄRLDENS ELAKASTE FRÖKEN.
Jag har läst VÄRLDENS ELAKASTE FRÖKEN. Den var jätte bra....... Fröken hette Karin Karlsson och hon värkligen HATADE vuxna det var därför hon började jobba med barn..... Men när hon blev lärare så visade det sig att hon värkligen HATADE barn också..... Sen började det 3 nya barn i klassen. Dom 3 hette: Dimitris,Sofia och Harald. Sofia var perfekt, Harald var blyg och Dimitris var ganska fattig. Karin Karlsson försökte göra allt för att barnen skulle må så dåligt som möjligt i skolan. Hon slog upp en dörr på en kille han började blöda jätte mycket men hon bara stog där och njöt av att se BLODET rinna. Sen hoppade hon på en kille och tog stryp tag så sa hon DU SKA DÖ DU DIN LILLA UNGE SKA DÖÖÖÖ... Det som var bra var att rektorn såg allt med stryp greppet så hon blev av skedad... Jag skulle vilja att det fanns en fortsättning. Den var skriven på ett roligt sätt : ) : ).
En elev...
HÄNG PÅ PAPPOR
Något om pappor och pappaledigheten.
Det visar sig att fler tvååringar har haft pappor som varit hemma en längre tid och delat på föräldrapenningen. Jag ser papporna varje dag. Det är långt fler som sitter på fik med sina ungar, drar vagnar runtomkring i stan, är i lekparker där jag bor. Det bådar gott för alla.
Anne-Marie,
en del av papporna jag ser har häng och kepsar. Ville bara påpeka det. Ingenting av hänget eller kepsarna tycks påverka deras relation till barnen. Papporna är hur gulliga som helst.
Det visar sig att fler tvååringar har haft pappor som varit hemma en längre tid och delat på föräldrapenningen. Jag ser papporna varje dag. Det är långt fler som sitter på fik med sina ungar, drar vagnar runtomkring i stan, är i lekparker där jag bor. Det bådar gott för alla.
Anne-Marie,
en del av papporna jag ser har häng och kepsar. Ville bara påpeka det. Ingenting av hänget eller kepsarna tycks påverka deras relation till barnen. Papporna är hur gulliga som helst.
SYSSELSÄTTA BARNEN
Barn behöver inte sysselsättas.
Det är inte farligt för barn att bara vara.
Det är en fara om barn inte får vara.
Barn behöver inte sysselsättas.
Då jag var liten fanns det inte någon som sysselsatte mig.
Men ibland blev jag inbjuden att spela spel därför att den som ville spela spel ville just det.
Jag blev aldrig sysselsatt.
Men bakade min mormor så var jag precis där hon var intill bakbordet.
Då fick jag en degklump som jag kunde göra egna kakor av.
Men min mormor sysselsatte inte mig,
Jag fick vara med i det som mormor sysselsatte sig med.
Det är hemskt för alla om man tror att barn måste sysselsättas.
Det är som ett barn som inte gör något är något som måste sättas igång.
Jag blev aldrig igångsatt av någon.
Jag satt på stentrappen utanför min mormors hus.
Uppdraget att sysselsättas det var mitt.
Så om jag satt där på stentrappen och hade tråkigt så kom det snart något man kunde hitta på.
Som en slags inre idé.
Inte för att ha något att göra.
Jag gillar fortfarande att sitta på stentrappor.
Jag gillar känslan av att inte behöva sysselsättas.
Jag menar sysselsättas av någon annan.
Jag tror inte man behöver skrämma ungar med sysslolösheten.
Den tråkiga sysslolösheten är en kreativ möjlighet och en stund av återhämtning.
Barn som inte blir sysselsatta kanske får härbärgera en stund av tilltro.
Tilltro av att just orka att inte ha något att göra, samt att få äga omgivningens tilltro
att klara av en stund av ensamhet och reflektion. Som om sysslolösheten faktiskt inte är så farlig.
Anne-Marie,
hela detta inlägg kom sig av Lena A. Hennes bloggensvar här fick mig att ta upp den här tråden. Jag tackar för det.
INVESTERA I BARNEN
Har suttit hemma och skrivit, förutom en liten promenad i vinterkylan, och lyssnat till P1 kriseftermiddag - jag menar P1 är aldrig i kris men samhället utanför studion är det. Jag är i kreativ kris utanför P1. Mina vänner har någon annan slags kris. Jag är inte krismedveten. Jag lyssnar dock väldigt noggrant till vad som sägs i P1.
- Varför slutar inte folk att investera i nya kök utan börjar investera i sina barn. Långt mycket viktigare än ett nytt kök. Det är mycket som sker i framtiden.. investera i barnens utbildning...
så ungefär sa man in programmet.
Jag menar att - visst ska man investera i barnen. Men det som stärker dem allra mest det är om vi investerar i tid tillsammans med dem. Tid med kvalitet. Då barn får tid med sina närmaste, middagar som är gemensamma, sagor på kvällarna, och en ostressad mamma och en ostressad eller tankefrånvarande pappa - då kan vi börja tala investeringar. Jag är nog av den åsikten att vi ska vara rädda om våra barn. Det behövs tid för utveckling.
Anne-Marie
det finns en klassisk bok - kris och utveckling... Cullberg... en liten idé
- Varför slutar inte folk att investera i nya kök utan börjar investera i sina barn. Långt mycket viktigare än ett nytt kök. Det är mycket som sker i framtiden.. investera i barnens utbildning...
så ungefär sa man in programmet.
Jag menar att - visst ska man investera i barnen. Men det som stärker dem allra mest det är om vi investerar i tid tillsammans med dem. Tid med kvalitet. Då barn får tid med sina närmaste, middagar som är gemensamma, sagor på kvällarna, och en ostressad mamma och en ostressad eller tankefrånvarande pappa - då kan vi börja tala investeringar. Jag är nog av den åsikten att vi ska vara rädda om våra barn. Det behövs tid för utveckling.
Anne-Marie
det finns en klassisk bok - kris och utveckling... Cullberg... en liten idé
LÅGTRYCK och stormvarning
Det är underbart att gå över vatten, Jag gillar broar - men mest broar som byggs mellan människor. Alltså att det är möjligt att överbrygga saker och brobygga för framtiden. Då jag går här blåser det och jag vet att väderleksrapportören varnat för storm och lågtryck. Jag ser några förälskade gå framför mig. De kurar liksom ihop intill varandra som om de tyckte storm och kyla är det absolut bästa vädret. Man riktigt får gå ihop då.
- Faen vilken snålblåst! tänker jag och kryper in i min alldeles för stora blåa dunjacka. Jag ser ut som ett blått ägg som är ute och går. Några smala ben i jackans nederkant avslöjar att jag skyndar mig fram. Är det kallt så är det kallt.
Anne-Marie
- Faen vilken snålblåst! tänker jag och kryper in i min alldeles för stora blåa dunjacka. Jag ser ut som ett blått ägg som är ute och går. Några smala ben i jackans nederkant avslöjar att jag skyndar mig fram. Är det kallt så är det kallt.
Anne-Marie
Älskade författare... RÅD!!! NU!!!
Jag skrev i min avordsnavlingsförtvivlan till en författare ... om råd.
Jag fick ett så underbart svar. Genast.
Då gensvarsskrev jag till min författarvän och frågade:
- Du får jag skriva in dina ord i min blogg.
Då svarade han på en gång: Så klart du får.
Så då gör jag det.
Frågan är nu den.
Vad ställde jag för fråga till min författarvän?
Här är svaret:
Det kryper i mig när jag tvingas läsa mina egna texter om och om igen i redigeringsfasen. Sen vill jag inte se på dem längre. Men det magiska uppstår istället när man ett år senare eller kanske efter ännu längre tid plockar fram den där texten på nytt och läser. Plötsligt framstår den som briljant. Jag beundrar mina egna ordvändningar och förvånas över tankegångarna. Samtidigt som jag inser att jag omöjligt kan skriva lika bra som personen bakom den texten. Absurt, jag vet.
Jag tycker om svaret.
Anne-Marie
ORD I KAFFEKOPPEN!
Ja - jag läser knappt tidningen denna morgon.
Kring mitt frukostkaffe syns travar av manusspill. Ett utklippt ord över smörasken. En mening som hänger lös i ljusstaken. Ord som syns som brödsmulor på bordet. Men ibland smakar jag på ett ord som ser en aning gott ut. Som om jag funnit ett russin i kakan. I övrigt surplar jag svart kaffe. Jag är mitt i mitt eget ordrike. Det som ska bli en bok. Nu känns det som ordpusslet bara innehåller blåa bitar. Jag vet att jag har en redaktör. Jag sitter med min telefon i handen, och har så stor lust att ringa för att bjuda in till medläsarfrukost. Så här skulle samtalet nog låta:
- KOM FORT, KOM NU, ALLA ORD SPRINGER HIT OCH DIT, INGEN ORDNING ALLS. Nu hoppar några ord ner i kaffekoppen, simmar och plaskar omkring. HJÄLP! skulle jag skrika i panik.
Då skulle min redaktör skratta:
- Hi hi! Jag har allt under kontroll. På mitt skrivbord är dina bångstyriga meningar och ord fullkomligt lydiga. De sitter där de ska med andra ord. Ta en vacker söndagspromenad och drick kaffe på något mysigt fik. Solen strålar.
Anne-Marie,
som ska ordavnavlas.
KYLIG HEMLÄNGTAN
Västerbron i all ära. Men kylan tvingade ned blicken. Stegen blev snabbare. Bro-walk-en i motvind. Ingen höjdare. Men över kom jag. Jag som tycker om att utsikta, fick begränsa min blick.
Anne-Marie,
Anne-Marie,
FRUKOST MED ETT MANUS
Igår middag med ett manus - ordväxleri med andra ord.
Idag frukost med ett manus - manuset ville ha ett ord med i laget - jag åt ägg och drack svart kaffe. Jag bjöd inte manuset på något ätbart. Däremot strök jag en mening medhårs och en mening strök jag ur texten helt och hållet.
Idag äter jag lunch med ett manus. Själv tänker jag äta något lätt, manuset ser ut att vara välmående och innehållsrikt. Om en stund fikar jag men en vän - jag kommer tänka på mitt manus därhemma - som om jag glömt några ord på ett ark papper.
Anne-Marie,
som dricker svart kaffe!
Bara!
MIN BROR och jag
- Jag tycker att jag vet vad du gör när jag läser i bloggen, säger min bror i telefon.
- Jaha, svarar jag.
- Ja, igår satt du och läste manus...
- Japp, svarade jag. Men jag skriver inte om allt jag gör.
- Va, gör du inte?
- Näpp.
- Det trodde jag?
- Då trodde du fel.
- Kommer det här på bloggen?
- Japp.
- Jaha, men...
- För att åskådliggöra din fråga ... med mitt svar.
Anne-Marie
- Jaha, svarar jag.
- Ja, igår satt du och läste manus...
- Japp, svarade jag. Men jag skriver inte om allt jag gör.
- Va, gör du inte?
- Näpp.
- Det trodde jag?
- Då trodde du fel.
- Kommer det här på bloggen?
- Japp.
- Jaha, men...
- För att åskådliggöra din fråga ... med mitt svar.
Anne-Marie
FREDAGSMYS
Nja - det blir en aningens fredagspys för min del. Ska grotta ned mig i soffan,med mitt manus som är redigerat och genomarbetat, några kommentarer hit och dit, bildernas placering och lite sådant smått och gott. Nja, så är det nu inte. Det är inte smått och gott utan ett ganska omfattande arbete som ska vara klart måndagmorgon. Jag har ett och annat ord att väga på guldskål ... men vintern, kylan och mörkret gör det gott att vara inomhus ... och det ensamma härhemma ... tja ... denna fredag är det helt ok. Så kan det också vara. För att roa mig tittar jag igenom några gamla skivomslag. Ni vet sådana som fanns då dinosaurierna var bebisar.
Anne-Marie,
som har varit på mitt förlag och skrattat, samtalat och avsmakat gott kaffe, för att senare träffa en vän på ett fik för mera kaffe och samtal tills mörkret föll över alltsammans och helgens första timmar kunde välkomnas.
UNDERBARA KLASSRUMSDAG
Underbara klassrumsdag. Kreativt, samspelande och inspelande. Det är som det är varje dag. Jag hoppas ni får inblicka i det lite senare - eller närmare bestämt i vår - i april - och ännu närmare bestämt söndagen den 12 april... och för att vara exakt ... klockan halv åtta i TV2.
Jag älskar vårt gemensamma arbetsbord. Lite kreativt stökigt. Som ett skrivbord mellan många ska vara.
Anne-Marie
Anne-Marie
UR filmar i min klass
Då blir det tv-inspelning i klassrummet idag. Det ska vara naturligt det som visas för er tittare men oj så det pirrar i fyrornas magar. Det är spännande att få se hur det gå till, se om man kommer synas i bild, spännande att ha besök ... Ska se hur att gestalta det jag vill säga med min undervisning. Jag har haft UR på filmbesök i mina tidigare klasser. Filmer som ni kan se på URs filmer för lärare;
* Pedagogernas giganter - om Vygotskij och hur man gestaltar teori i praktiken
* Läsundervisning enligt Kiwi
Anne-Marie
* Pedagogernas giganter - om Vygotskij och hur man gestaltar teori i praktiken
* Läsundervisning enligt Kiwi
Anne-Marie
KÄRLEKENS VÄGBESKRIVNING
Jag läste något så vackert,
om den älskade som förlorat sin karta och sin kompass:
Den dag jag lärde känna dig
rev jag mina visioner
mina kartor...
en kärleksdikt och dess inledning
ur en mycket läsvärd samling
MÄNNISKOSAKER
dikter och noveller på liv och död från afrika, asien och latinamerika
redaktörer Wallin och Lannvik Duregård
ENTUSIASM
Det är det jag känner då jag är i klassrummet.
Frågor på det!
A-M
Frågor på det!
A-M
ELEVPERSPEKTIV på läsning
Så kan det vara. Det är lärarens uppgift att undersöka varför en elev inte läser. Strategierna kan vara oändligt många för att dölja varför man inte vill läsa. Speciellt om det har gått alldeles för lång tid innan man blir upptäckt med de svårigheter man har. Men när man blir det upplever de flesta elever en befrielse. Som om .. det nu ska ordna sig. Då ska det också få göra det tänker jag.
Anne-Marie
Anne-Marie
en STUND för mig
Den här kopp kaffen och den här saftiga nygräddade bullen får jag bara se på fotografi. När jag nu sitter ned är det första gången på hela dagen. Jag har inte ens varit på ... hemlighuset. Jag är slut på kaffe, nybakade bullar och fullkomligt slut i benen. Skolis och svettis kanske man kunde döpa skolspringet för. Jag haffade en frukt då jag sprang mellan två lektioner.
Anne-Marie
Anne-Marie
MEDiAL
Idag blev jag intervjuad ,,, om klassrumsorganisation och lärande, fick en förfrågan om sms-användandet och missförstånd från en tidning och i morgon kommer I LOVE SPRÅK redaktionen och spelar in klassrumsaktioner och entusiasmboktänk ... ska putsa på några vackra ord i kväll, sova skönhetssömn och leta efter något tänkvärt att ge eleverna att orda om. För de är de som ska vara i absolut fokus i morgon.
TV-programmet ser du först söndagen den 13 april 2009.
I framtiden med andra ord!
TJOHEJ!
Anne-Marie
ORDBOKSPROMENAD
Medial avser en kanal för kommunikation ... bland annat ... men kan också betyda något som är beläget ungefär i mitten eller något mer suspekt - något som har med andeväsendet att göra. Med andra ord kan jag och mina elever sätta oss i mitten, kommunicera böcker och kanske ... läsa läskiga spökhistorier.
TV-programmet ser du först söndagen den 13 april 2009.
I framtiden med andra ord!
TJOHEJ!
Anne-Marie
ORDBOKSPROMENAD
Medial avser en kanal för kommunikation ... bland annat ... men kan också betyda något som är beläget ungefär i mitten eller något mer suspekt - något som har med andeväsendet att göra. Med andra ord kan jag och mina elever sätta oss i mitten, kommunicera böcker och kanske ... läsa läskiga spökhistorier.
UPPDATERAD
Jag tycker om min nötta ordbok. Den har jag haft i många år. Den är från 1986, En gåva från min mamma. Har tummat på den ett antal gånger. Igår hade jag ingenting att göra (!) så jag tänkte läsa min ordbok utifrån perspektivet - vilka ord finns inte där.
Jag började med ordet mobil. Och kom inte längre än så. Ordet mobil fanns naturligtvis. Men förklaringen telefoni fanns inte. Ordet mobil förklarades med något rörligt. Jag sprang med mitt läsande pekfinger fram och tillbaka över ordlistans alla mobila ord - och fann ordet - mobilitet - vilket betyder en benägenhet att byta vistelseort eller samhällsställning.
Då lämnade jag ordboken. Hela jag försattes i en längtan att resa iväg. Jag försjönk i en kartbok med samma tryckår. Jag insåg att verkligheten förändras och jag måste uppdatera mig, köpa en ny ordbok, en ny kartbok ...
Då tänker jag på mina elever - vi hade en spännande kartlektion hela dagen igår, den var så rolig att eleverna inte ville sluta arbeta - och jag hörde mina fyror diskutera att kartboken inte visade verkligheten. För visst hade några förändringar ägt rum... och det innan mina fyror var födda. Ja, kartböckerna var också från tiden innan mina fyror var födda. Det var bara jag som var född innan kartboken var född. Det är jag som kan ha perspektivet kring det här med tryckår och information vilket kanske är den viktigaste kunskapen jag har att förmedla till mina elever.
Anne-Marie
BETYGSLÄSNING
Det var ett märkligt förfarande.
Då skolans dörrar stängdes och sommarlovet var ett faktum då kunde betygskuvertet öppnas och läsas. Och betygsorden, bokstäverna och siffrorna, kunde bara begripas i efterhand. Jag förstod aldrig hur jag var bedömd. Slarvig som jag var sparade jag inte mina prov med antal rätt och en betygsbeteckning. Om jag gjort det hade jag kanske kunnat bestrida mitt betyg. För resultatet på mina prov, de betyg jag givits, stämde inte med det som stod på betygspappret. Ofta var jag besviken över mitt betyg. Jag kände inte till detta med normalfördelningskurvan. Någon gång hörde jag en lärare frustrerat svara:
- Det finns inte fler fyror att dela ut. Du får en trea.
Men det var i undantagsfall som läraren råkade avslöja systemet. Jag tror att lärarna upplevde samma frustration över detta som eleven gjorde under sin första sommarlovsläsning.
Anne-Marie,
som tänker att vi längre inte längre har denna kurva att anpassa oss till och att vi under hela läroprocessen kan dela bedömningar med eleven.
Då skolans dörrar stängdes och sommarlovet var ett faktum då kunde betygskuvertet öppnas och läsas. Och betygsorden, bokstäverna och siffrorna, kunde bara begripas i efterhand. Jag förstod aldrig hur jag var bedömd. Slarvig som jag var sparade jag inte mina prov med antal rätt och en betygsbeteckning. Om jag gjort det hade jag kanske kunnat bestrida mitt betyg. För resultatet på mina prov, de betyg jag givits, stämde inte med det som stod på betygspappret. Ofta var jag besviken över mitt betyg. Jag kände inte till detta med normalfördelningskurvan. Någon gång hörde jag en lärare frustrerat svara:
- Det finns inte fler fyror att dela ut. Du får en trea.
Men det var i undantagsfall som läraren råkade avslöja systemet. Jag tror att lärarna upplevde samma frustration över detta som eleven gjorde under sin första sommarlovsläsning.
Anne-Marie,
som tänker att vi längre inte längre har denna kurva att anpassa oss till och att vi under hela läroprocessen kan dela bedömningar med eleven.
KOMMITTEN
Jag är in England och ser mig en aning omkring.
Den lilla staden har börjat julskylta. Det är vackert så. Kring julskyltningen finns det en liten julskyltskommitte. Så kan det förstås vara. Jag undrar så när de har sitt första möte? Vad de har för handlingsplan? Vilka förslag de säger nej till? Vilka förslag de säger ja till? Jag undrar så vilka de är de som i sitter i kommitten? Jag skulle gärna vara med på ett möte. Jag skulle så gärna vilja höra hur det talas, funderas och språkas kring julskyltningen i den lilla engelska staden.
Anne-Marie
EN SKOLA FÖR INGEN
Med anledning av en tidningsartikel tänkte jag en anings fritt om skolan och uppdraget kring den:
Jag utbildades i orden
EN SKOLA FÖR ALLA.
Som lärare strävar jag efter
ETT KLASSRUM FÖR ALLA
Men undrar om vi inte är på väg mot
EN SKOLA FÖR NÅGRA
och om det är en skola för några är risken stor att det blir
EN SKOLA FÖR INGEN
Anne-Marie
som envisas med att tro på det enskilda barnets rätt att få vara lärande och bli bemött som en unik individ i en skolmiljö som strävar efter att möjliggöra för allas utveckling oavsett var den startar eller hur långt eleven har kommit i sin lärandeprocess.
som inte vill göra tävling av lärandet
som också tycker att man kan få svar på morotstänkandandet i denna artikel
Jag utbildades i orden
EN SKOLA FÖR ALLA.
Som lärare strävar jag efter
ETT KLASSRUM FÖR ALLA
Men undrar om vi inte är på väg mot
EN SKOLA FÖR NÅGRA
och om det är en skola för några är risken stor att det blir
EN SKOLA FÖR INGEN
Anne-Marie
som envisas med att tro på det enskilda barnets rätt att få vara lärande och bli bemött som en unik individ i en skolmiljö som strävar efter att möjliggöra för allas utveckling oavsett var den startar eller hur långt eleven har kommit i sin lärandeprocess.
som inte vill göra tävling av lärandet
som också tycker att man kan få svar på morotstänkandandet i denna artikel
FOTOGRAFIGLUTTARE
KARLSSON PÅ TAKET
Astrid Lindgrens KARLSSON PÅ TAKET var min favoritläsning då jag var liten. Jag läste alla kapitel där Astrid skrev om längtan efter en hund. Eller om ensamhet. Eller om att äntligen få en hund. Om att aldrig mer vara ensam då man hade den där hunden. Min pappa dog då jag var sju. Jag tror att min pappas död förstärkte den där längtan efter hunden. Hmmm, min pappas död. Ensamheten blev ensammare då han var borta. Jag tror att jag hade för många frågor och jag vågade inte ställa dem till någon. Jag blev världens bästa hållatystochaldrigberättaförnågonperson - för att använda sig av Karlsson på takets ord om sig själv. Jag vet att jag fick tröst genom Astrid Lindgren. Tröst och glädje på en och samma gång. Hon gav mig ord för det jag inte kunde orda om. Så fungerar litteratur. För liten som för stor.
Idag läste jag Karlsson på taket för mina elever. Jag röst dramatiserar det hela. Jag blir Karlsson på taket, jag blir lillebror... jag blir hela texten. Men oj så fnissiga eleverna blev. Karlsson är en ganska rolig figur. Det är helt underbart hur han vill anfalla dammsugaren med en yxa ... och brottas med än det ena än det andra ... och kräva en aning för mycket av sin omgivning i sin självgodhet. Men det där självgoda är nog så roligt. Vi skrattade gott i klassen åt berättelsen. Jag tror jag ska ta upp den här sagan igen ,.. Jag älskar de ord Astrid Lindgrens förser sina karaktärer med.
Anne-Marie
Fattar nada?
Då jag står bland fotografer ... rättar de alltid till min kamerafattning. Men jag fattar inte. Jag fattar alltid så här. Rent logiskt förstår jag att stabiliteten går förlorad, men så här håller jag min kamera trots det. Därför blir somligt suddigt, men då försvarar jag mig genast med att det ska bli suddigt ... att det kanske till och med blir bättre då det blir suddigt. Men varje gång jag ser mig själv i självporträtt tänker jag på hur illa jag håller i kameran. Men samtidigt tänker jag - så ömt jag håller om min kamera. Jag värdesätter den så högt. Så högt. Det är nog mitt största intresse. Nja - inte själva tekniken att fotografera - snarare att söka reda på motiven. Jag ser något ... och så fotograferar jag. Jag tänker börja på kroki eller någon slags kurs, för jag undrar om penna och block skulle vara lika roligt.
Då min dotter gick i skolan oroade man sig storligen för hennes pennfattning. Hon höll pennan ungefär så illa som jag håller i kameran. Det var många samtal om hennes pennfattning. Men tankarna bakom pennfattningen ... de lös igenom som om vore det av rent trots. Hon skrev alltid mycket och spännande. Fast hon fattade pennan fel. Ja, så vad är fel egentligen?
Anne-MarieDå min dotter gick i skolan oroade man sig storligen för hennes pennfattning. Hon höll pennan ungefär så illa som jag håller i kameran. Det var många samtal om hennes pennfattning. Men tankarna bakom pennfattningen ... de lös igenom som om vore det av rent trots. Hon skrev alltid mycket och spännande. Fast hon fattade pennan fel. Ja, så vad är fel egentligen?
som undrar varför vi är så noga med handslaget och inte med uttrycket?
SKOLVÄSEN - SKOLVÄSNAS
Jag skrev alldeles nyss - skolväsendet - men genast hejdade jag mig - skolväsnandet borde det stå.
Jag tycker skolan ska vara en organisation det ska väsnas om. Då tänker jag i positiva termer. Väsnas och låta om inifrån. Visionera mera om man fick skriva en slogan kring vilket väsen jag tänker mig.
Det får bli en
O R D B O K S P R O M E N A D i orden väsen och väsnas.
Väsende - betyder något som är besjälad, men då man lägger till något ord framför - skol-väsende - betyder detta något helt annat. Då betyder skol-väsende ett slags organiserat system - till exempel att skolan är ett organiserat system. Jag vill hellre då sammanföra betydelserna till att det är ett besjälat organiserat system.
Väsnas - kommer nog från ordet väsa - och då skulle det betyda "låta med ett utdraget hest ljud. Väsande är något som kommer ur något levande. Jag tycker väsa och väsnas inte hör ihop. Jag väsnas gärna högljutt om det vi gör i skolan.
Anne-Marie
Jag tycker skolan ska vara en organisation det ska väsnas om. Då tänker jag i positiva termer. Väsnas och låta om inifrån. Visionera mera om man fick skriva en slogan kring vilket väsen jag tänker mig.
Det får bli en
O R D B O K S P R O M E N A D i orden väsen och väsnas.
Väsende - betyder något som är besjälad, men då man lägger till något ord framför - skol-väsende - betyder detta något helt annat. Då betyder skol-väsende ett slags organiserat system - till exempel att skolan är ett organiserat system. Jag vill hellre då sammanföra betydelserna till att det är ett besjälat organiserat system.
Väsnas - kommer nog från ordet väsa - och då skulle det betyda "låta med ett utdraget hest ljud. Väsande är något som kommer ur något levande. Jag tycker väsa och väsnas inte hör ihop. Jag väsnas gärna högljutt om det vi gör i skolan.
Anne-Marie
LÄRARE - ELEV - UPPGIFT
Jag ska visa hur jag skriver och tänker då jag lotsar eleven från - jättesvårt - till jättelätt. Jag ber alltid mina elever att dokumentera om de tycker att uppgiften är lätt, medel eller svår. De får skriva en kort utvärdering vilket tjänar som vägledning för eleven och för läraren. När det är svårt kan det betyda att eleven får kämpa mer och då läraren ser det kan läraren stötta och hjälpa, men det är inte säkert att eleven vill ha hjälp utan tycker om att det är svårt. Då kan läraren se att eleven har förmåga att härbärgera det svåra och anta utmaningen med uppgiften.
Men här är det plötsligt för svårt.
Då tänker jag i form av Lev Vygotiskij och använder en läraandemodell som jag förkortar i procentsatser. Jag noterar när jag går in och visar och modellar. Jag gör då 100 % av uppgiften för att visa. Då eleven börjar agera tillsammans med mig, börjar förstå då gör jag och eleven uppgiften tillsammans - dvs 50& - 50% - och då eleven upplever sig erövrat kunskapen så gör eleven 100% av uppgifterna. Men under hela den processen är elev och lärare tillsammans. Det handlar inte om att läraren överger eleven i lärande frustration, det handlar om att läraren följer med från modellande till övertagande. Se på uppgiften här ovan. Den illustrerar hur eleven uppfattar uppgiften och hur vi använder oss av den här modellen.
I mitt tänk ser det ut så här:
Läraren modellar - det är en insats av läraren som omfattar 100% av ansvaret och uppgiften.
Lärare och elev - delar på uppgift, samtal, tänk och genomför olika delar, läraren där eleven inte förstår, eleven där eleven förstår - 50% - 50%
Då eleven förstår har eleven erövrat kunskapen och får pröva den fritt - 100& hos eleven.
Detta med procentsatser ska inte ses som exakta - utan är ett sätt att visa hur lärare och elev arbetar med uppgiften. Det är självklart så att 50-50 situationen också kan vara 80 - 20 för att långsamt bli 20 - 80 till fördel för eleven.
Jag hoppas ni ställer frågor.
Dessa välkomnas!
Anne-Marie,
läs elevens anteckningar... de är viktigast.
Jag anser att de flesta arbeten ska vara av processande art, därför är alla papper möjliga att anteckna på. Jag har lämnat iden om att formen alltid ska vara fin.
DAGENS ENGELSKA ORD
En elev hade till mål att lära sig ett engelskt ord varje dag. Jag gillade idén så jag frågade resten av klassen om de ville göra samma sak. Det ville de.
Så igår lärde sig mina elever en hel drös ord som de ansåg sig behöva kunna. Om ni gör det här i era klasser så var lite varsam med lärarens förhållningssätt. Låt eleverna ansvara för sina ord, kontrollera inte att de kan sina ord, utan låt orden verka där de verkar - alltså - lita på elevens vilja att lära. Det räcker så.
Anne-Marie
som också alltid förvånas över vad det frivilliga bidrar till
SÅ GAMMALDAGS...
- Ni får till läxa att plocka med er tio engelska titlar från CD-skivor? tänkte jag. Jag ger väldigt sällan läxor, men det här är en ganska rolig läxa.
- Men, men ... svarade eleverna. De såg ut att inte förstå.
Förtydligande:
- Tio engelska titlar från CD-skivor...
- Men, men ... sa eleverna i sann förtvivlan.
- Ja ... är det inte en bra uppgift, frågade jag ... en aning fundersam.
- Jo, jo ... men får man ta titlarna från mobilen?
Jag kände mig som om jag vore från dinosaurietiden.
Gammal, gammal, gammal.
Förtydligande:
- Ta låtar från var ni vill - men tio stycken engelska titlar?
Då föll allt på plats.
Jag minns mina stora, stora runda LP-skivor, jag minns singlarna också, jag minns min rullbandspelare och tioitopp. Jag är gammal. Väldigt gammal.
Anne-Marie
FÖRELÄSNING för gymnasielärare
Idag - en kort föreläsning för gymnasielärare - spännande grupp att föreläsa för. Roligt också.
Mina föreläsningar handlar mest om att göra saker och ting medvetna, vara en modellande lärare och se och uppmuntra eleverna,
Ungefär så!
Anne-Marie
Mina föreläsningar handlar mest om att göra saker och ting medvetna, vara en modellande lärare och se och uppmuntra eleverna,
Ungefär så!
Anne-Marie
Elev om boken DE TRE NYCKLARNA
HEJ!
Jag tyckte boken DE TRE NYCKLARNA AV Mia Söderberg var jätte bra och vill läsa dom andra böckerna. Jag tycker boken var spännande och rolig. Den handlar om en kille och en tjej som ska hämta en lilla syster i en skola. Dom kommer in i en värld som dom inte trode fanns och så blir lilla syster till fångatagen av en häxa och så måste killen och tjejen hitta tre nycklar för att kunna rädda henne.
Elev år fyra!
LÄRANDE FRUSTRATION
Man talar ofta om kunskapens utveckling som om man kliver upp på olika nivåer...som om man gick i en trappa. Då kunskapen ofta ställer till det för den lärande är det nog så viktigt att tala om att då vi verkligen lär är då vi går ned i problemet, upplever frustration då vi inte förstår, måste fråga och undra, diskutera och få vägledning. Några talar om lärandets grop - den vi hamnar i då det är svårt och vi inte förstår någonting alls. Kanske vi hellre ska tala mer om den och stötta i den förvirring som uppstår då lärandet ställer till det. Lärandet är att ibland sätta krokben på självklarheter.
Igår hade jag en matematiklektion där jag modellade en uppgift. Gång på gång fick jag moddela. Gång på gång fick jag visa. Under det att jag modellade hur att tänka försvann elever som började förstå, några satt kvar på mattan för att få ytterligare modeller att utgå ifrån. När arbetet var igång upplevde flera att det var svårt - fattar inte! Och behövde stöd för att förstå. Så plötsligt förstår någon... och så blir uppgiften genast rolig för att utvecklas till något mer ... och då eleven kräver en utmaning som ställer till det i tänkandet igen .,. då har lärandet ägt rum.
Jag tror inte vi ska vara rädda för den där lärandegropen... den då man tror att man inte längre kan. Men det viktigaste vi lärare har att göra då är att finnas intill och stötta i processen. Glädjen är så stor för den elev som fått bråka sig kring i den förvirring något nytt innebär och tar sig därifrån. En slags lärande frustration med andra ord.
Anne-Marie,
som minns hur jag föll då jag lärde mig cykla, eller hur jag gång efter annan fick kallsupar då jag lärde mig simma...
och absolut som Mats skriver i sitt bloggensvar - skateboardens prövande...
Igår hade jag en matematiklektion där jag modellade en uppgift. Gång på gång fick jag moddela. Gång på gång fick jag visa. Under det att jag modellade hur att tänka försvann elever som började förstå, några satt kvar på mattan för att få ytterligare modeller att utgå ifrån. När arbetet var igång upplevde flera att det var svårt - fattar inte! Och behövde stöd för att förstå. Så plötsligt förstår någon... och så blir uppgiften genast rolig för att utvecklas till något mer ... och då eleven kräver en utmaning som ställer till det i tänkandet igen .,. då har lärandet ägt rum.
Jag tror inte vi ska vara rädda för den där lärandegropen... den då man tror att man inte längre kan. Men det viktigaste vi lärare har att göra då är att finnas intill och stötta i processen. Glädjen är så stor för den elev som fått bråka sig kring i den förvirring något nytt innebär och tar sig därifrån. En slags lärande frustration med andra ord.
Anne-Marie,
som minns hur jag föll då jag lärde mig cykla, eller hur jag gång efter annan fick kallsupar då jag lärde mig simma...
och absolut som Mats skriver i sitt bloggensvar - skateboardens prövande...
TRANSTRÖMER - ett måste
..., rullar viktlös in i framtiden,
Tomas Tranströmer diktsamling Sanningsbarriären, 1978
Som alltid då jag läser Tomas Tranströmer blir jag tacksam.
Riktigt varför vet jag inte, men det gör ingenting, jag upplever tacksamhet.
Anne-Marie
Tomas Tranströmer diktsamling Sanningsbarriären, 1978
Som alltid då jag läser Tomas Tranströmer blir jag tacksam.
Riktigt varför vet jag inte, men det gör ingenting, jag upplever tacksamhet.
Anne-Marie
"jag har ett mål"
Idag kom en elev fram till mig.
- Jag vill läsa med dig!
Det är bara att bejaka hela varelsen som hyser den viljan.
Under det att vi läser och diskuterar säger eleven;
- Jag har ett mål.
Jag lyssnar in.... väntar in
- Jag ska lära mig ett engelskt ord om dagen.
Anne-Marie,
som är stolt lärare i en årskurs fyra.
- Jag vill läsa med dig!
Det är bara att bejaka hela varelsen som hyser den viljan.
Under det att vi läser och diskuterar säger eleven;
- Jag har ett mål.
Jag lyssnar in.... väntar in
- Jag ska lära mig ett engelskt ord om dagen.
Anne-Marie,
som är stolt lärare i en årskurs fyra.
BIL-HU(V)S-FOTOGRAFERING
Jag skapar det väder jag vill ha genom att studera himlen genom färgen på bilplåten. Då plåtar jag det jag ser i den välputsade blåa bilhuven. Det blir oftast hus. Folk som går förbi undrar om jag fotograferar bilen. Det gör jag inte. Bilen är för mig totalt ointressant. Men för människor som tittar på mig så ser det ut som om jag går runt bilen och granskar den noggrant. Det gör jag inte heller - jag letar motiv i bilplåt och huvar. Jag letar motiv i vattenpölar också. Det är spegelbilden jag söker. Så smått som möjligt.
Anne-Marie,
som idag har prövat en knepig liten lins 50mm. Jag begriper mig inte så noga på den. Man får ställa in skärpan genom att röra sig fram och tillbaka. Jag prövade på mig själv. Såg att jag stack upp så då passade jag på. Det blev lite suddigt men jag sprang liksom bara förbi. Man får skynda sig om man är fotograf.
Anne-Marie,
som idag har prövat en knepig liten lins 50mm. Jag begriper mig inte så noga på den. Man får ställa in skärpan genom att röra sig fram och tillbaka. Jag prövade på mig själv. Såg att jag stack upp så då passade jag på. Det blev lite suddigt men jag sprang liksom bara förbi. Man får skynda sig om man är fotograf.
LIVETS UTSIKTER
För mig handlar livet om det lilla. Det är genom det lilla som det stora kan bli synligt. Om något blir för stort kan man förlora sig i det. Jag tror att kameran är mitt öga. Jag tvingar mig in i detaljer. Idag satt jag med min kamera och undrade... vad finns det att se idag. Framför mig hade jag min capu-kaffe-chino och en kanel - snäcka - bulle. Utanför det snajsiga kafeet sprang människor för fort förbi. Jag satt där jag satt. Ungefär detta såg jag framför mig.
Bullen var väldigt god. Utsikten var novemberkal. Lugnet över en kopp kaffe och en vilsam utsikt mot ingenting. Cafeägaren omsorgande:
- Mer kaffe!
- Mer sällskap, tänkte jag svara men det gjorde jag inte.
Anne-Marie
- Mer kaffe!
- Mer sällskap, tänkte jag svara men det gjorde jag inte.
Anne-Marie
KIWIMETODEN i en bok
Jag har skrivit en bok med titeln Kiwimetoden.
TIteln kom sig av det arbetsnamn alla hade då man samtalade om de många upplevelserna av skolbesök och utbildning på Nya Zeeland. Då jag fick i uppdrag att skriva om vad, hur och varför blev namnet på boken Kiwimetoden.
Ibland förväxlas Kiwi med begränsningen läsmetod. Vilket får mig personligen att skygga undan. För mig är det inte en läsmetod. Inte heller något som felaktigt ringas in som WHOLE LANGUAGE METOD. Vilket får mig att skygga än mer. Whole language är felaktigt översatt till HELORDSMETOD, vilket får mig att nästan skrika ut:
- Det är en språklig medvetenhet kring hur vi gör för att bli språkliga! Och om vi ska bli språkliga måste vi ljuda, helorda, läsa, skriva, samtala, bildpromenera! OCH - skulle jag skrika - det handlar om att undervisa! Och om vi ska utveckla språkligheten måste vi ta vara på varandra, lära ihop, utvecklas individuellt i gruppen, grupptänka, grupputveckla ...
Men de som har läst säger ofta till mig att boken handlar om något helt annat. Snarare en lärarfilosofi! Det tycker jag om. För så ser jag på den själv. Dessutom ser jag bara en fortsättning av tankarna. Allt är utvecklingsbart. En metod är stadd i ständig förändring. Det beror på att vi är undervisande lärare och eleverna är olika från dag till dag.
Många som har läst den säger att boken handlar om ett lärande förhållningssätt, om lärande organisation och om generella tankar kring undervisning. Personligen tycker jag att boken handlar om lärarens medvetna förhållningssätt till elever, till undervisningens fokus, kring organisation av lärandet och det praktiska görandet kopplat till teori. Kort sagt - i mina författande tankar sökte jag väva in det mycket medvetna uppdraget att vara lärare, och hur att göra det möjligt för eleverna att bli aktiva aktörer i klassrummet.
Jag vet inte hur ni uppfattar boken, ris och ros, men det är alldeles för begränsande att titta på kiwi och metoder, läsinlärning och läsning - utan att se i vilken kontext allt äger rum. Detta är nog vad Kiwi handlar om för mig -
Medvetenhet om vad, varför och hur. Rent praktiskt och med barnets rätt som ledstjärna.
Synpunkta gärna här!
Med författartankar....
Anne-Marie
PENNFÖRING
Jag gillar det jag ser i bilden. Skrivandet, ritandet, skapandet. Men samtidigt ser jag sällan just detta om jag är utanför skolverksamheten - där ser jag fingrar som dansar snabbt över bokstäverna på tangentbordet och bokstäverna som syns som tryckta på dataskärmen. Pennan är en svår sak att handskas med. Udden är vass och pennan är smal. Motoriskt är det fantastiskt att små elever kan använda en penna.
Så fort det ringer ut och mina elever går ut tar de fram sina mobiler. De skrivs sms. Det går fort att skriva något på mobilen. Varför använder vi inte det skrivsätt eleverna är bekväma med, det skrivande jag själv är bekväm med? Jag är inte emot penna eller papper, men själv använder jag bara papper och penna då jag ska anteckna då jag lyssnar på en föredragade, skissa på en teckning ... Jag önskar nog att skolan skulle vara totalt uppdaterad rent tekniskt sett. Tänk om alla mina fyror hade en egen dator och jag kom med dagens undervisande fokus.
Det vore ett drömläge.
Anne-Marie
Så fort det ringer ut och mina elever går ut tar de fram sina mobiler. De skrivs sms. Det går fort att skriva något på mobilen. Varför använder vi inte det skrivsätt eleverna är bekväma med, det skrivande jag själv är bekväm med? Jag är inte emot penna eller papper, men själv använder jag bara papper och penna då jag ska anteckna då jag lyssnar på en föredragade, skissa på en teckning ... Jag önskar nog att skolan skulle vara totalt uppdaterad rent tekniskt sett. Tänk om alla mina fyror hade en egen dator och jag kom med dagens undervisande fokus.
Det vore ett drömläge.
Anne-Marie
VÄGAR o inre RIKTNINGAR
Om inte vägar kan korsas får man använda fantasi och kreativitet för att skapa möjligheter för vägar att korsas.
Men det kan ibland vara bra att bara gå på, kanske rakt fram, över och förbi och ibland undvika. Den inre kompassen har en darrande nål som man ska lyssna nogsamt till. Då handlar det om livslågan. Man kan uppleva hur livslågan vrids upp eller skruvas ned. Skruvas den ned ska man söka förändra, bibehålls den kan man fortsätta, släcks den då ska man vända om och absolut inte fortsätta i den riktningen. Då livslågan vrids upp vrids upp då är man på rätt väg... Känner man sig osäker kan det vara klokt att stanna upp, känna in kartan, ta ut riktningen och fråga sig själv... vill jag? Oavsett beslut bör man rusta sig för fortsättningen. Klä sig varmt och stoppa fötterna i bra skor.
Anne-Marie
Vill man symbolisera tanken kan man alltid läsa sagan om Tummelisa av H.C. Andersen.
Men det kan ibland vara bra att bara gå på, kanske rakt fram, över och förbi och ibland undvika. Den inre kompassen har en darrande nål som man ska lyssna nogsamt till. Då handlar det om livslågan. Man kan uppleva hur livslågan vrids upp eller skruvas ned. Skruvas den ned ska man söka förändra, bibehålls den kan man fortsätta, släcks den då ska man vända om och absolut inte fortsätta i den riktningen. Då livslågan vrids upp vrids upp då är man på rätt väg... Känner man sig osäker kan det vara klokt att stanna upp, känna in kartan, ta ut riktningen och fråga sig själv... vill jag? Oavsett beslut bör man rusta sig för fortsättningen. Klä sig varmt och stoppa fötterna i bra skor.
Anne-Marie
Vill man symbolisera tanken kan man alltid läsa sagan om Tummelisa av H.C. Andersen.
MIN SON SA:
Min son sa
- Drick mycket vatten.
Nu dricker jag mycket vatten.
Det går att lära gamla hundar sitta.
Jag satt hela tiden då min son sa att jag skulle dricka mycket vatten.
Anne-Marie
tänker på sin son och gårdagens middag.
Jag sa att jag dricker kaffe, alldeles för mycket kaffe dricker jag.
MÄNNISKOSAKER - NY BOK
Jag lutade mig mot dig fast jag visste att du bara var en våg.
Fast jag visste att du var ett moln lade jag mitt liv i dig.
Allt detta visste jag så väl när jag gav mig åt ditt sköra öde
och kunde därför inte gärna gråta när jag föll.
UR MÄNNISKOSAKER
dikter och noveller på liv och dör
från Afrika, Asien och LatinAmerika
red. Maria Lannvik Duregard
Birgitta Wallin
Fast jag visste att du var ett moln lade jag mitt liv i dig.
Allt detta visste jag så väl när jag gav mig åt ditt sköra öde
och kunde därför inte gärna gråta när jag föll.
UR MÄNNISKOSAKER
dikter och noveller på liv och dör
från Afrika, Asien och LatinAmerika
red. Maria Lannvik Duregard
Birgitta Wallin
NEJ SE DET SNÖAR
"Jag kom förstås att tänka på Felix när årets första snö började falla här för en halvtimme sedan."
skrev en vän till mig på Facebook. Omedelbart gjorde han mig glad. Tänk att påminna mig om mina rötter. Jag är ju en trudiluttande människa. Är jag lycklig så sjunger jag. Som om jag fått en musikgen och ett speciellt öra för musik.
Jag tänker ibland att jag skulle vilja prata med min farfar Felix. Jag tycker han borde ha skrivit JA se det snöar!
Men jag antar att det där NEJet i början hade att göra med själva utropet - NÄMEN - se det snöar! Och sedan gick det nog inte att hindra de där barnen som rusade ut i snövädret. På den tiden då snön var vit, föll i mängder och då det var lekfullt att vara ute i snön. Antar att en av barnen som min farfar hämtade inspiration av kanske kunde vara min pappa.
Anne-Marie
På bilden blickar min farfar ut rakt mot er mina läsare, bredvid honom sitter den långt mer berömde August Körling, tonsättaren som höll musiken så högt att han lät döpa sin son efter den store tonsättaren Felix Mendelsohn.
skrev en vän till mig på Facebook. Omedelbart gjorde han mig glad. Tänk att påminna mig om mina rötter. Jag är ju en trudiluttande människa. Är jag lycklig så sjunger jag. Som om jag fått en musikgen och ett speciellt öra för musik.
Jag tänker ibland att jag skulle vilja prata med min farfar Felix. Jag tycker han borde ha skrivit JA se det snöar!
Men jag antar att det där NEJet i början hade att göra med själva utropet - NÄMEN - se det snöar! Och sedan gick det nog inte att hindra de där barnen som rusade ut i snövädret. På den tiden då snön var vit, föll i mängder och då det var lekfullt att vara ute i snön. Antar att en av barnen som min farfar hämtade inspiration av kanske kunde vara min pappa.
Anne-Marie
På bilden blickar min farfar ut rakt mot er mina läsare, bredvid honom sitter den långt mer berömde August Körling, tonsättaren som höll musiken så högt att han lät döpa sin son efter den store tonsättaren Felix Mendelsohn.
NORMALFÖRDELNINGSKURVAN
Finns det något så begränsande som den gamla normalfördelningskurvan och hur lärare betygssatte, bedömde och rangordnade förmågor oberoende deras förmågor?
Hör bara hur ordet låter - uttala det - säg det högt - säg det långsamt - N O R M A L F Ö R D E L N I N G S K U R V A. Ordet som format så många elever, lärare och skolledare. Som om vi kan fördelas inom en kurva där något kan betraktas som normalt. Någon är mindre normal än den andre, någon är ytterst mycket mer normal än den andre. Några är oförmögna utveckling. Några kan man inte räkna in ens. Ständigt jämförelse med någon annan, och denna andre är en slags norm, eller närmare den accepterade normen än eventuellt där jag är. Vi måste brottas med denna mentala inre föreställning.
Jag tror att skolan bär detta ok - vilket begränsar samtliga inom organisationen. Vi talar om en skola för alla, men vi konstruerar den för några få. Vad är normalt? Vad är att kunna? Vem är lärande? Vem begränsar lärandet? Ja, några frågor som jag funderar på. Innovationer kommer också där man äventyrar det som redan är, ser utanför det gängse. Jag tänker på de som förändrat mycket, inom konsten, inom tänkandet, de höll sig långt utanför normalfördelningskurvan - men samtliga kom att påverka såväl sin samtid, sin dåtid och fortfarande en bra bit in i framtiden om man vågar sia.
Anne-Marie,
som själv fick betyg inom normalfördelningskurvan. Men mitt utlovade betyg uteblev då det inte längre fanns några fyror, femmor, treor kvar - och läraren fick skäll för att inte ha tänkt sig för innan han lovade något till sina elever.
hi hi - själva ordet normalfördelningskurvan kan inte ens rymmas inom normen för hur långa ord man får skriva i rubriken...för att det ska gå in i ramarna i kolumnen härintill. Långa ord som sticker utanför ramarna sticker utanför. De håller inte normen. Jag gillar när det blir så. Detta motsägelsefulla. Fniss!
Hör bara hur ordet låter - uttala det - säg det högt - säg det långsamt - N O R M A L F Ö R D E L N I N G S K U R V A. Ordet som format så många elever, lärare och skolledare. Som om vi kan fördelas inom en kurva där något kan betraktas som normalt. Någon är mindre normal än den andre, någon är ytterst mycket mer normal än den andre. Några är oförmögna utveckling. Några kan man inte räkna in ens. Ständigt jämförelse med någon annan, och denna andre är en slags norm, eller närmare den accepterade normen än eventuellt där jag är. Vi måste brottas med denna mentala inre föreställning.
Jag tror att skolan bär detta ok - vilket begränsar samtliga inom organisationen. Vi talar om en skola för alla, men vi konstruerar den för några få. Vad är normalt? Vad är att kunna? Vem är lärande? Vem begränsar lärandet? Ja, några frågor som jag funderar på. Innovationer kommer också där man äventyrar det som redan är, ser utanför det gängse. Jag tänker på de som förändrat mycket, inom konsten, inom tänkandet, de höll sig långt utanför normalfördelningskurvan - men samtliga kom att påverka såväl sin samtid, sin dåtid och fortfarande en bra bit in i framtiden om man vågar sia.
Anne-Marie,
som själv fick betyg inom normalfördelningskurvan. Men mitt utlovade betyg uteblev då det inte längre fanns några fyror, femmor, treor kvar - och läraren fick skäll för att inte ha tänkt sig för innan han lovade något till sina elever.
hi hi - själva ordet normalfördelningskurvan kan inte ens rymmas inom normen för hur långa ord man får skriva i rubriken...för att det ska gå in i ramarna i kolumnen härintill. Långa ord som sticker utanför ramarna sticker utanför. De håller inte normen. Jag gillar när det blir så. Detta motsägelsefulla. Fniss!
PENSIONERAS år 2060
Detta måste ni titta på:
En elev som börjar skolan 2008 är pensionerad runt 2060 ... tala om perspektiv. Vad behöver en elev idag för att kunna förstå och klara sin framtid. Det är nästan omöjligt att sia om ... men
http://www.ted.com/index.php/talks/ken_robinson_says_schools_kill_creativity.html
Det vi inte vet något om måste vi fantisera kring. Framtiden är inget vi kan veta något om. Vi kan ana, men inte veta, något år fram kan vi anta att det och det kommer att hända, tre år kan vi rikta en slags rörelse mot men fortfarande bara tro oss om att veta. Men fem år... tio år... 12 år....Det vi kan göra är att gå tillbaka ett år, två år, fem år, tio år och fundera på vad vi en gång trodde om det som verkligen hände. Framtiden kräver kreativitet och fantasi för att bli en aning greppbar... en aningens nåbar. Men inte ens då kan vi veta.
För sextio år sedan... i detta perspektiv ... vad hände då och vilka innovationer föddes... vilka svårigheter följde...
VAD KRÄVER DESSA FRAMTIDA SEXTIO ÅR av en liten sjuåring?
Anne-Marie,
För sextio år sedan... i detta perspektiv ... vad hände då och vilka innovationer föddes... vilka svårigheter följde...
VAD KRÄVER DESSA FRAMTIDA SEXTIO ÅR av en liten sjuåring?
Anne-Marie,
FOTOGRAFIKUL med piZap
http://itmamman.se/wordpress/?p=187
TACK TILL IT-MAMMAN FÖR LÄNKEN. JAG HAR INTE GJORT NÅGOT AVANCERAT MED mina fotografier... bara prövat att leka lite med dem. Tusen tack till IT-Mamman som hittat länken och föreslagit oss andra att använda den.
Anne-Marie
SKYLT diskussion
I spegelbilden blir i ett utropstecken och utropstecken ett i. Det kan också vara bra att information går ut om det är larm någonstans. Alarmerande information kan vara skadligt. Men information om alarm kan nog vara behövligt. Jag gillar tanken att man förstår informationen och slår larm om man inte förstår den. Sedan händer det alltid något när ett motiv syns i en spegel. Det omvända med andra ord.
Anne-Marie,
som står under skyltar och har absolut ingenting annat för mig än att grubbla på självklarheter.
Anne-Marie,
som står under skyltar och har absolut ingenting annat för mig än att grubbla på självklarheter.
FOLKE del 1 tror jag
Jag tror att det är en berättelse som klistras upp på stolpar runt omkring Stockholm. Jag är observant. Kanske jag är något på spåren. Var börjar den här historien? Vem är Folke? Hur ska den här berättelsen sluta? Vad kan nästa mening innehålla för ord?
Anne-Marie
TJINGELING TINGELING
Jag är på promenad bland ting. Ting, ting, ting. Tingeling. Jag är på tingelingeling-humör. Men jag köper ingenting. Jag fotograferar. Då dyker det upp någon bland tingen. En glad liten människa. Hon skrattar så man blir lycklig. Jag fotograferar. Människan är aldrig ett ting. Tjingeling!
Anne-Marie
Anne-Marie
VÄNSKAPA
Jag samlar på kylskåpsmagneter.
Då jag var i Newcastle var jag där med en kollega bortifrån grannlandet Norge. Hon har följt mig i mina strävanden om skolförändringar och i mitt medvetna barn- och elevperspektiv - ja - hon har hejat på i två och ett halvt år. Jag har behövt detta påhejande. Det har stundtals varit ensamt att tänka framtid. Ensamt att tänka förändring och utveckling. Hon har besökt min dåvarande klass, hon har hört mig föreläsa...hon har läst min bok och följer min blogg och bejakar mitt tänk. Det är också hon som presenterar mig för utbildarna och skoltänkarna i Newcastle och Amerika. Jag reser därför till Newcastle och till ett omfattande och inkluderande nätverk.
Så då vi är där Newcastle inser jag att jag har fått en verklig vän. Ja, jag har haft en verklig vän hela tiden, men vi har ju aldrig träffats annat än då jag har ordat och visat. Det kändes märkligt otvunget att gå där tillsammans och tala om ditten och om datten, smita in i de minsta små affärerna, skratta åt livsberättelser eller, det bästa, att gå tysta i en bokhandel. Som om vi känt varandra i evigheternas evigheter.
Jag tycker vänskap är en gåva. Man talar aldrig om vänskap. Man upplever den.
Vänskap gör sig nog bättre som verb tänker jag - vänskapa. För det handlar väl om att göra den och vara den.
Jag vet inte... men jag sitter denna lördagmorgon och tänker ... på hur rikt livet kan vara. Då handlar det inte om ting, inte om kylskåpsmagneter, utan om o-ting.
Anne-Marie
Då jag var i Newcastle var jag där med en kollega bortifrån grannlandet Norge. Hon har följt mig i mina strävanden om skolförändringar och i mitt medvetna barn- och elevperspektiv - ja - hon har hejat på i två och ett halvt år. Jag har behövt detta påhejande. Det har stundtals varit ensamt att tänka framtid. Ensamt att tänka förändring och utveckling. Hon har besökt min dåvarande klass, hon har hört mig föreläsa...hon har läst min bok och följer min blogg och bejakar mitt tänk. Det är också hon som presenterar mig för utbildarna och skoltänkarna i Newcastle och Amerika. Jag reser därför till Newcastle och till ett omfattande och inkluderande nätverk.
Så då vi är där Newcastle inser jag att jag har fått en verklig vän. Ja, jag har haft en verklig vän hela tiden, men vi har ju aldrig träffats annat än då jag har ordat och visat. Det kändes märkligt otvunget att gå där tillsammans och tala om ditten och om datten, smita in i de minsta små affärerna, skratta åt livsberättelser eller, det bästa, att gå tysta i en bokhandel. Som om vi känt varandra i evigheternas evigheter.
Jag tycker vänskap är en gåva. Man talar aldrig om vänskap. Man upplever den.
Vänskap gör sig nog bättre som verb tänker jag - vänskapa. För det handlar väl om att göra den och vara den.
Jag vet inte... men jag sitter denna lördagmorgon och tänker ... på hur rikt livet kan vara. Då handlar det inte om ting, inte om kylskåpsmagneter, utan om o-ting.
Anne-Marie
Jag samlar på kylskåpsmagneter skrev jag i inledningen - det var bara en inledning utan anledning. Hade inte något med innehållet i övrigt att göra.
TÅSAGORNA IGEN - kapitel 14
Det var en gång en liten tåfamilj. Det trängdes ihop alldeles för nära varandra. Det kunde de inte rå för. De gjorde så gott det kunde. Alla stod i bostadkö. Men något singelliv ville de inte leva. Nu var det så här att stortån hade gjort sig redo för en liten träff på tu man hand. Det var granntån som bjudit ut.
- Måste du gå, skrek lilltån. Jag vill inte att du ska gå iväg.
- Nja, nu får ni ju ändå hänga med på ett litet hörn, sa stortån.
- Ja, men du fjompar ju dig hela tiden när du pratar med den där andra tån..., mumlade mellantån argt.
- Loveisintheair...trallalalla..mmmmm...love is in the air tonight... sjöng stortån.
- Måste du låta så där. Du sjunger falskt. Du är ju pinsam...sa den mest inklämda tån.
- Jag satsar på att författaren också tycker att stortån ska vara tyst. Jag undrar vilka skor författaren tänker ha på sig?
- Hjälp... tänk om om om om författaren inte sätter på sig skor där man ser tårna... vad är det för väder utanför. Tänk om hon sätter på sig nylonstrumpor också, då förstörs min frisyr... snyftade stortån.
Tårna började vicka fram och tillbaka. Hur skulle de göra för att påverka författaren? Kanske ett litet nageltrång i all hast? De slog sina små tåhuvuden ihop. Det mumlades bland tårna.
Jaha, tänker jag. Här sitter jag och skriver om tåsagorna. Sedan börjar de att krångla redan i början. Aldrig är vi överens. Jo, jag går omkring därhemma och letar skor och strumpor. Det är faktiskt höst ute, ja, nästan vinter. Jag vill ha skor som är klädda. Och om jag ska gå ut så kan jag ju knappast lämna mina tår bakom mig. De måste ju med. Och om de tänker ställa till det för mig, ge mig nageltrång därför att jag ska förstå att ena tån ska ut en date. Hur ska jag veta? Jag vet väl ingenting om tå-livet heller. Jag skriver ju bara dessa sagor. Att de sedan vill påverka det hela... börja inleda någon slags flirt med stortån i den andra skon... det är väl upp till dom. Jag lägger ned projektet tåsagor. Tårna får för stort inflytande. Jag ska minsann leta reda på strumpor med extra stöd, och snygga skor med höga klackar. Sen får vi se vem som vinner?
Men Anne-Marie, skriver jag nu - vad ska du ge dig på tårna för. Ha lite överseende med dem. De är ju trots allt bara några små tår i dina skor.
Anne-Marie
SMS om ansvar och lärande
Jag vill och verkar för att elever ska ta personligt ansvar för sin utbildning. De ska förstå hur de är bedömda, hur jag bedömer dem, vad som påverkar deras utbildning, hur de kan göras delaktiga, varför de ska göras delaktiga, hur de ska se sin lärande utveckling... och jag modellar detta jämt och ständigt. Det är lärarens roll tänker jag. Mitt sms i fickan. Det kommer denna vackra regniga fredagseftermiddag, skolan har slutat för länge sedan, det är helg i skolsverige:
Det är så här det ska vara.
Eleven går i årskurs fyra.
Anne-Marie
LUS - Läsutvecklingsschema - hela min kommun lusar eleverna. Jag skriver något om läsutvecklingen varje dag. Eleverna är mycket delaktiga i detta arbete. Ska vara det. Transparens kallar jag det.
FÖRLAGSMÖTET IDAG
Idag gick jag och min redaktör igenom manus och bilder till boken Vägen till skriftliga omdömen. Jag blickar ned i mitt manus där min redaktör har gjort krumelurer, streck, sidhänvisningar, frågetecken och annat smått och gott. Hon är vänlig mot mitt manus. Men det är när hon slår upp i boken om skrivregler som jag får en aning hicka. Det är så många skrivregler ser jag. Hon ser hur jag använder prickar ... ni vet de där tre prickarna som följer då man inte avslutar en mening eller då man vill inbjuda läsaren att tänka själv. De tre prickarna kan betyda andra saker också. De tre prickarna kan ställa till en aning besvär också. I mitt fall hade jag skrivit alldeles för många oavslutade meningar med tre prickar ... och det var helt i sin ordning. Det var bara det att man skriver de tre prickarna med ett mellanslag mellan ordet innan man skriver ut de tre prickarna.
Då jag skriver det här inlägget börjar jag tänka på helt andra saker. Jag tänker på sagan om de tre små grisarna. Det var en gång tre små grisar ... och då inser jag att jag kommit bort från ämnet.
Anne-Marie
Då jag skriver det här inlägget börjar jag tänka på helt andra saker. Jag tänker på sagan om de tre små grisarna. Det var en gång tre små grisar ... och då inser jag att jag kommit bort från ämnet.
Anne-Marie
I LOVE SPRÅK - UR
- Vill du vara med? Vill du vara med?
- Ja det vill jag gärna!
- Vill du vara med? Vill du vara med?
- Ja det vill jag gärna.
Det är mitt svar till UR om min medverkan i UR-serien I LOVE SPRÅK. Jag blev så glad så jag började sjunga den urgamla melodin - Vart ska du gå min lilla flicka... jo jag ska gå och hämta dricka..åt vem då du lilla tärna... åt vår get som heter stjärna... får jag följa med...får jag följa med... ja det får du gärna... trallallalllllllaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!
Så ungefär svarade jag UR!
Anne-Marie,
ni får se programmet i början av januari. Det är roligt att vara glad tänker jag också. Jag är glad.
- Ja det vill jag gärna!
- Vill du vara med? Vill du vara med?
- Ja det vill jag gärna.
Det är mitt svar till UR om min medverkan i UR-serien I LOVE SPRÅK. Jag blev så glad så jag började sjunga den urgamla melodin - Vart ska du gå min lilla flicka... jo jag ska gå och hämta dricka..åt vem då du lilla tärna... åt vår get som heter stjärna... får jag följa med...får jag följa med... ja det får du gärna... trallallalllllllaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!
Så ungefär svarade jag UR!
Anne-Marie,
ni får se programmet i början av januari. Det är roligt att vara glad tänker jag också. Jag är glad.
HÄLSOVECKA, LÄSDAG...
Strindbergs ord i asfalten på Drottninggatan.
Det är orden jag reagerar på.
Hälsovecka - läsdag - ja alla de där dagarna...
Detta att vi anger en tid i våra verksamheter och av aktiviteterna.
Hälsovecka - och skolan fokuserar på hälsa under en vecka.
Läsdag - och skolan lyfter fram läsningen för en dag.
Det är inget fel på aktiviteten läsa eller hälsa. Men det är fokuseringen som ställer till det. Orden signalerar något till eleverna. Riktigt vad och hur de förstår det här vet jag inte.
Anne-Marie
LÄSARfrågor kring läsundervisning
FLER LÄSARFRÅGOR!
Här kommer några fler frågor
---------------------------------------------------
Hur kontrollerar du läsförmågan?
A-M Svarar:
JAG STUDERAR STÄNDIGT LÄSFÖRMÅGAN. PÅ MÅNGA SÄTT. JAG HAR MÅNGA OLIKA MÖJLIGHETER TILL DETTA. JAG GÖR DET GENOM LÄSANALYSER. DESSA GENOMFÖR JAG STÄNDIGT - I SAMTLIGA ÄMNEN. JAG KAN KONTROLLERA ATT ELEVEN LÄSER MATEMATIKTEXTEN RÄTT, DÅ HANDLAR DET OM ATT UPPTÄCKA HUR DE LÄSER EXEMPELVIS ÅRTAL, FÖRKORTNINGAR.. I PRINCIP ALLT AV DET INNEHÅLL TEXTEN TAR UPP.
Hur gör du massor av aktiviteter kring högläsningsboken i ämnet svenska?
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
A-M SVARAR;
HÖGLÄSNINGENS BOK ERBJUDER MÅNGA MÖJLIGHETER. JAG FÅR SKRIVA ETT HELT BLOGGINLÄGG OM DETTA. SÅ JAG BER ATT FÅ ÅTERKOMMA.
Hur många vuxna är ni i klassrummet? Hur många elever?
-----------------------------------------------------------------------------------------
A-M Svarar:
JAG ÄR ENSAM I KLASSRUMMET. JAG HAR 28 ELEVER.
Hur får du eleverna att bli så självgående?
----------------------------------------------------------------
A-M Svarar:
DET ÄR EN HEL PEDAGOGISK TANKE. JAG LUTAR MIG MOT BARNKONVENTIONEN OCH LÄROPLANEN. ELEVEN HAR RÄTTIGHETER. SKOLAN HAR ETT DEMOKRATISKT UPPDRAG. JAG FUNDERAR STÄNDIGT PÅ HUR JAG KAN GENOMFÖRA MÖJLIGHETER, RÄTTIGHETER, LÄRANDE MED UTGÅNGSPUNKT HOS INDIVIDENS VILJA OCH ANSVARSTAGANDE. DETTA ÄR STORA ORD - DET VET JAG - MEN JAG MÅSTE SKRIVA OM DEN HÖGA AMBITIONEN SOM VÅRA DOKUMENT STRÄVAR EFTER.
JAG TROR PÅ MÄNNISKANS VILJA ATT LÄRA. JAG LITAR PÅ MINA ELEVER. JAG PRÖVAR HUR JAG KAN UTVECKLA MIN ORGANISATION. JAG HAR MÅNGA OLIKA UNDERVISNINGAR OCH UNDERVISNINGSSITUATIONER I KLASSRUMMET. ALLA BEDÖMNINGAR JAG GÖR ÄR FRAMÅTSIKTANDE OCH JAG TROR STENHÅRT PÅ INKLUDERING, DET BETYDER ATT JAG ÄR INKLUDERAD I KLASSRUMMETS ARBETE, OCH ATT INGEN ÄR EXKLUDERAD UR GEMENSKAPEN. ÅTERIGEN STORA ORD - MEN JAG STRÄVAR ALLTID MOT GENOMFÖRANDET AV ORDEN.
SJÄLVGÅENDE... JA... HELA MIN PEDAGOGISKA TANKE VILAR I DETTA. JAG HAR SKRIVIT EN BOK OM DETTA - KIWIMETODEN - OCH KOMMER SNART MED EN NY BOK - VÄGEN TILL BEDÖMNINGAR - VILKA BÅDA GER LITE VÄGLEDNING I MITT TÄNK.
Om jag förstår det rätt har du gett vissa elever lästid samtidigt som andra får en undervisning av dig i form av andra ämnen och en närmare undervisning i liten grupp. Eller?
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
A-M SVARAR:
ARBETET I KLASSRUMMET ÄR INDIVIDUELLT. ALLA ARBETAR MYCKET OCH SJÄLVSTÄNDIG. DE HAR SAMTALSPARTNERS OCH SAMARBETSPARTNERS. DESSA HAR OLIKA FUNKTIONER. JAG GER OLIKA UNDERVISNINGAR HELA TIDEN. LÄSNINGEN HAR PRIORITET I ALLT VI GÖR.
Jag ser läsaren!
Det är nog så viktigt.
Jag tycker om frågor.
Så fråga gärna!
Anne-Marie
JAG ÄR MED KAMERA
Jaha, så står jag där vid min skyltdocka. Fotograferar den igen.
- Hej du, säger någon. Du är med kamera idag, jag menar som alltid då man ser dig.
Det är sant. Jag är med kamera. Det är jag och en kamera. Jag gillar det. Att jag är med kamera. Så här står jag och fotograferar skyltfönstret där min favoritskyltdocka finns.
Anne-Marie
PUTS OCH LYX
Då den begynnande tröttheten faller över mig tillsammans med mörkret därutanför ringer telefonen...
- Vill du följa med på lyx och en aning puts...
Hela jag blev omedelbart pigg igen.
Snor ihop alla lösa delar som liknar jag... stramar upp mig en aning... målar till det aviga ansiktet...
- Jag kommer. Genast!
Anne-Marie
ARBETE VIKTIGA LÄSDAGEN
Varje dag är en läsdag. Men denna dag är en upplyft läsdag. Så här gjorde vi. Jag hade en liten plan, den planen nappade mina kollegor på.
1) Vi samlade alla elever, fem klasser, i ett gemensamt rum.
2) Alla lärare hade ett stycke att läsa ur Astrid Lindgrens novell INGA RÖVARE FINNS I SKOGEN
3) VI genomförde en växelvis högläsning. Eleverna var lyssnande och uppmärksamma.
4) Tillbaka in i klassrummet. Där fick varje klass från förskola till årskurs fem ett papper med INGA RÖVARE FINNS I SKOGEN.
5) Varje elev har sin egen mening.
6) Vi skriver helt enkelt av Astrid Lindgrens ord, förstorar dem. BOkstäverna ni ser är skrivna på remsor som klipps ur liggande A4, i tre delar.
7) Alla elever får måla sitt egna bokomslag. Eller måla av en känd bok.
8) Vi knyter ihop det hela med att se en film som berör ovanstående tema.
9) Eleverna var nöjda. Lärarna var nöjda.
10) Anne-Marie avslutade dagen med en kreativ huvudvärk.
Alla arbeten kommer pryda vårt bibliotek, där den vackra och kloka skolbibliotikaren inte en gång höjde ett stressande ögonbryn när elever från alla skolans klasser frågade om böcker, lånade och var angelägna om att hitta just sin bok, Jag är mycket stolt över vårt lilla skolbibliotek. Det är en slags omsorg i alltsammans.
Anne-Marie
ARBETSPLATSEN KLASSRUMMET
Arbetsplatsen klassrummet. Så här ser det ut idag. En viss ommöblering sker. Jag vill ta ut en del saker och ställa in något annat. Jag har en vaktmästare som inte säger annat än JA. Det går så mycket lättare då. I detta klassrum samarbetar vi. Det ska synas i möbleringen att det är så det är. Jag hade utmanat en elev med en bok jag trodde han skulle gilla. Han satt inne ett stycke på rasten. Är boken spännande så är den det.
Anne-Marie
Anne-Marie
GOD LÄS-BOK-DAG IDAG!
Goda läsare finns där man tillåter läsningen. Det räcker inte heller med att man tillåter den. Man måste tidlåta den. Det betyder att man ger tid åt läsning. Då betyder tid att man ger ordentligt med tid. Det är hur vi lärare ser på den aktiviteten - läsning - som gör att eleverna kan läsa. Om vi säger - ta upp boken de sista minuterna av lektionen - som om vi ville fylla ut den sista tiden med någon slags aktivitet. Då har vi satt krokben på läsningen. Det går inte att ta upp en bok för några minuter. Man arbetar sig in i sin läsning. Det tar tid. Läsning är en tidskrävande aktivitet. Den måste få tid. Eftersom det är läraren som håller i tiden i klassrummet så blir det läraren som kan skapa en plats för läsandet genom tillåtelse och tidlåtelse. Så tänker jag.
GOD LÄSDAG IDAG! Berätta om era läsaktiviteter vid era skolor!
Själv är jag läshungrig,
Anne-Marie
GOD LÄSDAG IDAG! Berätta om era läsaktiviteter vid era skolor!
Själv är jag läshungrig,
Anne-Marie
FÖRFATTARENS ANSLAG till LÄSAREN
Vackra ögon rullar just nu över dessa rader!
Ett läsanslag - orden är ur en dikt av Bruno K. Öijer.
Jag tackar. Ni läser.
Anne-Marie
Jag tackar. Ni läser.
Anne-Marie
TUNNELSEENDE
Oavsett man vill det eller inte. Här gäller tunnelseende. Det är så att miljön man befinner sig i påverkar hur man uppfattar saker och ting. Här gick jag. Tunnelseende genom tunneln. Det fanns inte mycket annat att se på än just denna tunnel.
Anne-Marie
Anne-Marie
ÖMTÅLIGA KONSTNÄR
Jag var på en mycket välbesökt konstutställning i Edinburgh i söndags. Den var så välbesökt att man nästan bad om ursäkt över att den inte skulle fortsätta visas. Vi flockades där inne i konstsalen. Vi gick i ett liv. Vi gick i en konstnärs totala öppenhet och nakenhet. Allt var öppet, delgivet och utvikt. Det var en konst att gå där. Hålla sina egna känslor i styr. Rikta sig mot konstnärens inre... och ta emot... utan att försvara sig. Jag gick med min dotter. I ett av rummen stannade vi båda upp. Det var allmänt känt att man kunde börja gråta härinne. I något slags famlande föll vi gråtande i varandras armar. Vakten vände sig ifrån, han tog några steg tillbaka. Mitt i rummet stod vi. Som om vi vore en installation. Kanske var det så. Kanske visste konstnärinnan att vi - vilka vi nu dessa två var - skulle stå just där och hålla om, gråta mot och kämpa vidare. För det var en slags kvinnlig historia. On the edge...
Det där mänskliga behovet av att känna en kind, huden av en kind, mot sin egna kind... den där värmen...djävla ensamhet! Så ungefär. Så stod det skrivet på en liten bit tyg. Allt signerat konstnären.
Så ungefär!
Anne-Marie,
som tänkte att kanske denna vår tids människor är de mest ensamma, i allafall föreställer vi oss att vi är mycket ensamma, kanske är vi egentligen inte det, kanske är vi bara inte riktigt modiga...
Det där mänskliga behovet av att känna en kind, huden av en kind, mot sin egna kind... den där värmen...djävla ensamhet! Så ungefär. Så stod det skrivet på en liten bit tyg. Allt signerat konstnären.
Så ungefär!
Anne-Marie,
som tänkte att kanske denna vår tids människor är de mest ensamma, i allafall föreställer vi oss att vi är mycket ensamma, kanske är vi egentligen inte det, kanske är vi bara inte riktigt modiga...
SKOLTANKAD
Idag har jag kommit hem fulltankad, av tankar och intryck. Dessa skoltankade dagar kräver reflektion och tillbakablick. I klassrummet är det lärande, utanför klassrummet är det annat som stör, förstör och hindrar eller bidrar, kompletterar och möjliggör. Ett klassrum är inte bara det som sker i ett klassrum. Vi tar alla med oss in saker och ting in i klassrummet. Ibland stör det, ibland bidrar det.
Anne-Marie
Anne-Marie
MIN VISION
Min profession handlar om lärande. Som lärare ska jag verka för att eleverna får agera och uppleva lärande. Min vision är jag rädd om. Den handlar om det demokratiska uppdraget och den demokratiska tanken kring ansvar och rättigheter. Mina elever är många i klassrummet. Redan från mitt första lärarinträde i klassrummet tänkte jag på individen i kollektivet.
Min vision är
D E T D E M O K R A T I S K A K L A S S R U M M E T.
För att verka för visionen handlar det om att ordna för den tanken jag har. Det är jag som håller visionen levande. Medvetenheten kring detta är mitt arbete. I den visionen ska eleverna utvecklas. Eleverna ska få uppleva samarbete, få uttrycka sig, få påverka och inverka, lägga sig i och berätta om att de redan kan, vill lära sig och att de inte kan. Det ska vara ofarligt att inte kunna. Det ska inte vara farligt att redan kunna.
Hur genomför jag detta då:
I stort sett handlar det om att dagligdags återskapa visionen. Jag funderar ständigt hur jag kan göra bättre, bli bättre på att möjliggöra min vision, utvecklas där jag tycker det är invecklat. Jag gör misstag. Dessa är jag medveten om. Jag har alltid mitt bollplank - min vision - att bolla tankarna och görandet emot.
Anne-Marie
KLARAR INTE ENGELSKAN
- Hon klarar inte engelskan? säger någon i mitt öra, oroligt, oroligt!
- Vadå klarar inte engelskan? frågar jag.
Engelskan är ett helt ämne. Vad i engelskan klarar hon inte? Hur stort är hindret för den övriga förmågan i engelskan? Vad exakt är det hon inte klarar? Kan hon tala engelska? Vågar hon tala engelska? Kan hon formulera sig skriftligt? Förstår de som lyssnar på henne vad hon försöker säga? Hur ställer det som hon inte kan inom det stora områden engelska till det för henne? Vet hon vad hon kan i engelska?
Jag ställer frågor. Massor av frågor. Jag ser ett helt ämnesområde i ordet engelska. Jag tror inte på påståendet att eleven inte klarar engelskan. Jag tror eleven har problem inom ämnesområdet engelska. Frågan är bara hur problemet ser ut, vilka hinder det utgör för eleven, om problemet överskuggar all annan kunskap, om det tär på det självförtroende eleven har, eller inte längre upplever sig äga?
Den sista frågan tycker jag är viktigast:
- Vet hon själv vad det är hon kan i engelska?
- Vad kan hon?
Den frågan - om vad eleven kan - är också stor. Den kan utvecklas till fler frågor, många, många fler, vilka alla har till syfte att vaska fram det som eleven väldigt sällan får uttrycka. Sin egna kunskap.
Anne-Marie,
som brukar lista upp vad eleven kan och börja där.
MIN ALLRA NÄRMASTE BROR
Min bror.
Han hör när jag låter glad men är ledsen.
Han följer mig i det jag gör.
Lyssnar då jag ordar om det jag behöver orda om.
Inga ord känns besvärande då han lyssnar.
Han är båtbyggare, musiker och tangolärare...
jag tror han fattar det där med uppbyggnad, tonläge och hur att föra sig och leda vackert.
Anne-Marie
Han hör när jag låter glad men är ledsen.
Han följer mig i det jag gör.
Lyssnar då jag ordar om det jag behöver orda om.
Inga ord känns besvärande då han lyssnar.
Han är båtbyggare, musiker och tangolärare...
jag tror han fattar det där med uppbyggnad, tonläge och hur att föra sig och leda vackert.
Anne-Marie
MOTIV och ORD
Motivet är en pojke.
Pojken är scout.
Det står scout på tröjan.
Jag blev omedelbart förälskad i denna teckning.
Scout - ska ut!
Självklart.
Anne-Marie
DEN LEVANDE VISIONEN
En skola bör levandegöra visionen om skolan.
Dagligdags ska frågorna ställas. Lever vi den vision vi har? Vet alla vilken skolans vision är? Hur har visionen tagits fram? Vems vision är det? Hur skapas en vision som alla delar? Är vår vision bara ord på en tavla någonstans?
En vision som bara är ord är ingen vision. En vision är något alla i en organisation lever i. Visioner som det aldrig talas om är inga visioner. Det är fina ord. Jag vill ha handling kring visionerna. Jag vill hämta kraft ur visionen. En vision ska dagligen synas, höras, befruktas, utlevas och diskuteras. En vision är något väldigt levande. Hör man ingenting om den då ifrågasätter jag om den existerar.
Anne-Marie
Dagligdags ska frågorna ställas. Lever vi den vision vi har? Vet alla vilken skolans vision är? Hur har visionen tagits fram? Vems vision är det? Hur skapas en vision som alla delar? Är vår vision bara ord på en tavla någonstans?
En vision som bara är ord är ingen vision. En vision är något alla i en organisation lever i. Visioner som det aldrig talas om är inga visioner. Det är fina ord. Jag vill ha handling kring visionerna. Jag vill hämta kraft ur visionen. En vision ska dagligen synas, höras, befruktas, utlevas och diskuteras. En vision är något väldigt levande. Hör man ingenting om den då ifrågasätter jag om den existerar.
Anne-Marie
MÅNGFALD SAMARBETSFORMER
Jag främjar allt samarbete.
Samarbeten som är spontana och konstruerade.
Samarbeten över fem minuter och över en hel dag.
Samarbeten som utvecklas till att dra in fler i diskussionerna.
Samarbeten gynnar allt lärande.
Jag har också inför begreppet
S A M T A L S P A R T N E R
vilket betyder att man slår sig ned tillsammans med en person som under en viss tid är den första man vänder sig till. Då kan de två som är varandras samtalspartners fråga när behov uppstår eller då man behöver dela med sig, läsa upp något för att få lyssna till hur det blev.
En samtalspartner är inte en samarbetspartner.
För att denna organisation ska bli så livlig som möjligt har jag inte bestämda platser i klassrummet, inte för en endaste lektion sitter eleverna på samma platser, inte ens en hel lektion. Om det är rörigt? Inte det minsta! Om det är bråkigt? Inte det minsta. Jag vet vilka de vanligaste frågorna är!
Anne-Marie
Elev skriver om samarbete
SAMARBETE OCH SAMTALSPARTNER:
Hej jag ska berätta om varför det är bra att samarbeta.
Det är bra att samarbeta om man ska ha hjälp med något.
Om jag inte förstår så kan min samarbetspartner hjälpa mig om hon eller han kan det jag undrar om.
Vi läser texter för varandra och skriver utverderingar om hur det va att samarbeta med hon eller han.
SÅ HÄR SKREV MIN SAMARBETS PARTNER OM MIG:
Jag tycker att det var kul att jobba med dig!
Du väntade in mig om jag halkade efter lite!
Du lyssnade jette mycket och jette bra!
Vi tjafsade inte utan vi jobbade och hade kul!
Vi fungerar bra ihop!
Jag skulle kunna jobba ihop med dig igen det var
JETTE KUL
Du är en god lyssnare och en bra talare!
TACK FÖR ETT BRA SAMARBETE !
Elev år 4 fyra
Hej jag ska berätta om varför det är bra att samarbeta.
Det är bra att samarbeta om man ska ha hjälp med något.
Om jag inte förstår så kan min samarbetspartner hjälpa mig om hon eller han kan det jag undrar om.
Vi läser texter för varandra och skriver utverderingar om hur det va att samarbeta med hon eller han.
SÅ HÄR SKREV MIN SAMARBETS PARTNER OM MIG:
Jag tycker att det var kul att jobba med dig!
Du väntade in mig om jag halkade efter lite!
Du lyssnade jette mycket och jette bra!
Vi tjafsade inte utan vi jobbade och hade kul!
Vi fungerar bra ihop!
Jag skulle kunna jobba ihop med dig igen det var
JETTE KUL
Du är en god lyssnare och en bra talare!
TACK FÖR ETT BRA SAMARBETE !
Elev år 4 fyra
från mail till blogg, från blogg till IRL
Hej Anne-Marie!
Jag är jätteglad att jag fick möjligheten att träffa dig, på söndagskvällen tillsammans med IT-mamman, och höra några av dina tankar och idéer. Och jag förundras lite över att ett personligt möte kan förändra mina förutfattade tankar så mycket. Jag hade, innan jag träffade dig, läst din blogg någon gång men skrämdes lite av ditt sätt att använda orden. För mig var det lite som att läsa poesi och det gör jag inte särskilt ofta och då är det svårt att läsa. Men efter att jag har hört dig prata så, i mina ögon, passionerat om hur du vill att skolan skall vara och hur eleverna skall få det bra i skolan så nu är det ett nöje att läsa och inspireras av din blogg och bilderna i bloggen.
Ha en skön dag!
Jag är jätteglad att jag fick möjligheten att träffa dig, på söndagskvällen tillsammans med IT-mamman, och höra några av dina tankar och idéer. Och jag förundras lite över att ett personligt möte kan förändra mina förutfattade tankar så mycket. Jag hade, innan jag träffade dig, läst din blogg någon gång men skrämdes lite av ditt sätt att använda orden. För mig var det lite som att läsa poesi och det gör jag inte särskilt ofta och då är det svårt att läsa. Men efter att jag har hört dig prata så, i mina ögon, passionerat om hur du vill att skolan skall vara och hur eleverna skall få det bra i skolan så nu är det ett nöje att läsa och inspireras av din blogg och bilderna i bloggen.
Ha en skön dag!
Jag har fått ett mail... och omfamnar min läsare. inte är jag farlig! I verkliga livet är jag absolut inte farlig heller. Tur att man träffas och ordnar till det där med föreställningarna...!
Anne-Marie
ELEVANTAL
Samlade för fotografering. En klass om 35 elever. Samtliga flickor. Utanför brinner andra världskriget.Läraren syns bland sina elever.De flesta är klippta i samma frisyrer. Trots det så blev eleverna inte stöpta i samma form.Det går nämligen inte. Människan var unik också under denna tid.
Anne-Marie
Anne-Marie
INTRYCKTA INTRYCK
Det går inte att vårda intrycken. De flödar in utan raster. Barn får se, höra, delta i alltför mycket som de inte ska se, höra eller delta i. En del små sjuåringar spelar spel för 18åringar, en del små barn ser filmer de knappast kan begripa. Vi borde vara en aning mer försiktiga med intrycken. Om inte måste vi lära oss att förvalta uttrycken. För det som kommer in måste och kommer förr eller senare ut i någon form.
Anne-Marie
Anne-Marie
lektionside: BILJETTEN TILL SKRIVANDET
En gång blev jag intervjuad i Svenska Dagbladet. Jag påstod att varje skriven text kunde vara utgångspunkt för läsning. Det åstår jag fortfarande Så här gjorde jag med en parkeringsbiljett. En elev i klassen hittade den och trodde att den var min. - Den är din, svarade jag, ditt bidrag till undervisningen. En biljett att undervisa kring.
Idag gjorde vi det.
Vi tänkte oss att vi var detektiver. Hur och vad vet vi då: Skriv i punktform. Skriv vad du kan få ut för information av biljetten.
Under arbetetsgång utkristalliserar sig ytterligare uppgifter. Eleverna finner att de inte kan veta saker kring denna parkeringsbiljett, samt att de kan fantisera en hel massa kring samma biljett. Detta är således en biljett in i skrivandet. En början med andra ord.
Jag vet inte:
Om det är en kille eller en tjej som köpt biljetten.
Om det är hans eller hennes bil som är i parkeringshuset.
Om var de här personerna bor
skrev en elev.
Vad Anne-Marie lär sig och vill fortsätta diskutera är:
- Vad är moms?
- Vet eleverna vad moms är?
- Medvetandegöra det vi inte vet kring denna parkeringsbiljett
- Fantisera utifrån det vi vet om denna parkeringsbiljett
- Vad skulle man önska att det stod mer på biljetten
- Ord som saknas, ord som ska tillföras, ord som kan tas bort
- Hur skrivs förkortningar
- Hur vet vi att det är svenska pengar
- Hur skulle samma biljett se ut i USA/Tyskland och skulle vi förstå den då
Varför skapar jag undervisning kring den här biljetten.
* Den är ett bidrag från en elev, eleverna ska veta att de kan påverka undervisningen med egna bidrag till den.
* Eleverna ska lära sig tolka buskap i små texter
* Detta är ska utvecklas till förståelse för faktatexter
* Utveckla det muntliga och det skriftliga, samtliga elever har en samtalspartner.
* Lära sig om verklighetsanpassade texter.
* Läsa det finstilta.
* Förstå sammanhang där texter uppträder och kommunicerar med oss människor.
* Kritisk granska.
Vad förvånar mig utifrån elevernas arbeten?
* De tänker praktiskt. Han/Hon har vevat ned fönstret. Han som kör är läs-kunnen.
* Jag hör ord jag aldrig tidigare hört eleverna säga; Spenderat, kreditkort, kontantkort och betalkort.
* Att de förstår att personen är över 18 år... körkortsvuxen.
* Att de funderar över när detta faktiskt hände...
* De använder ordet föraren... då de beskriver vem..
Jag har haft hur kul som helst,
Anne-Marie
Idag gjorde vi det.
Vi tänkte oss att vi var detektiver. Hur och vad vet vi då: Skriv i punktform. Skriv vad du kan få ut för information av biljetten.
Under arbetetsgång utkristalliserar sig ytterligare uppgifter. Eleverna finner att de inte kan veta saker kring denna parkeringsbiljett, samt att de kan fantisera en hel massa kring samma biljett. Detta är således en biljett in i skrivandet. En början med andra ord.
Jag vet inte:
Om det är en kille eller en tjej som köpt biljetten.
Om det är hans eller hennes bil som är i parkeringshuset.
Om var de här personerna bor
skrev en elev.
Vad Anne-Marie lär sig och vill fortsätta diskutera är:
- Vad är moms?
- Vet eleverna vad moms är?
- Medvetandegöra det vi inte vet kring denna parkeringsbiljett
- Fantisera utifrån det vi vet om denna parkeringsbiljett
- Vad skulle man önska att det stod mer på biljetten
- Ord som saknas, ord som ska tillföras, ord som kan tas bort
- Hur skrivs förkortningar
- Hur vet vi att det är svenska pengar
- Hur skulle samma biljett se ut i USA/Tyskland och skulle vi förstå den då
Varför skapar jag undervisning kring den här biljetten.
* Den är ett bidrag från en elev, eleverna ska veta att de kan påverka undervisningen med egna bidrag till den.
* Eleverna ska lära sig tolka buskap i små texter
* Detta är ska utvecklas till förståelse för faktatexter
* Utveckla det muntliga och det skriftliga, samtliga elever har en samtalspartner.
* Lära sig om verklighetsanpassade texter.
* Läsa det finstilta.
* Förstå sammanhang där texter uppträder och kommunicerar med oss människor.
* Kritisk granska.
Vad förvånar mig utifrån elevernas arbeten?
* De tänker praktiskt. Han/Hon har vevat ned fönstret. Han som kör är läs-kunnen.
* Jag hör ord jag aldrig tidigare hört eleverna säga; Spenderat, kreditkort, kontantkort och betalkort.
* Att de förstår att personen är över 18 år... körkortsvuxen.
* Att de funderar över när detta faktiskt hände...
* De använder ordet föraren... då de beskriver vem..
Jag har haft hur kul som helst,
Anne-Marie
År 4: GENSVARA pch GENOMFÖRA
Vid den individuella läsningen finner en av mina elever ett litet fel i sin bok. Eleven vill lägga sig i. Att lägga sig i betyder att gå in i texten aktivt och skriva om det man finner att man vill förändra, ha synpunkter på, den grammatiska strukturen... ja det kan vara vad som helst. Eleven lär sig också att gå i dialog med författaren. Texten upplevs mer levande.
Min elev finner att det saknas en punkt. Det är noterar eleven.
Om detta samtalar elev och lärare.
Läraren uppmuntrar eleven att lägga sig i, tycka, tänka och utforska den text eleven läser.
Eleven kopierar ett skrivunderlag, där texten syns, och där det ges möjlighet att notera det som bör noteras.
Eleven skriver;
"Han som skrivit boken har glömt en punkt där jag har strykt under. Det tycker jag var slarvigt!"
Eleven läser texten högt för mig. Anne-Marie undrar över vem, vad och lite hur... alltså hur jag ska förstå alltsammans. Jag ställer lite frågor... eleven säger - Aha! och skriver om alltsammans. Den text eleven nu skapar syns här;
Det är individuellt att lära, det är med individen lärande samtal ska genomföras. Det är gensvar och samtal. Jag har läst upp de texter eleven har skrivit. Det är genom min röst som eleven kan höra sina skrivna ord. Eleven kan också läsa ut sina ord högt för läraren. Det är genom det uttalade som detta blir medvetet.
Både elev och lärare är överens om att lärande har ägt rum.
Anne-Marie
elevarbete årskurs fyra
HEMKOMMEN
Vilket underbart vackert ord: H E M K O M M E N !
Det är inte en fysisk plats. Det är något mer än bara dessa rum jag har. Det är något mer än bara en känsla. Det är något mer...
och det gör mig glad!
Anne-Marie
Det är inte en fysisk plats. Det är något mer än bara dessa rum jag har. Det är något mer än bara en känsla. Det är något mer...
och det gör mig glad!
Anne-Marie
SE EN SUMMA AV NÅGOT ANNAT
Vi är alltid summan av alla andra. Att bli sedd är ett grundläggande mänskligt behov. Att se är gensvaret på den andre. Men människan är också sina gränser. Att ha en gräns är också en mänsklig rättighet. Suveränitet och integritet kallas det. Den grundläggande respekten för människan.
Jag tänker på den bekräftelse ett barn begär - Se mig! TItta! TItta Pappa! Titta Mamma!
Det borde vara barnets rätt att också bli hörd. Om vi hör vad ett barn begär av oss så kan vi gensvara. Ett barn begär och behöver vårt deltagande, inte vårt värderande utlåtande (vad duktig du är). Vi skapar fel svar på barnens begäran. Vi tror oss behöva ge tillbaka ett omdöme. Men barn begär ett deltagande. Aktiviteten närvaro.
Jag lekte lite då jag väntade på mitt mycket sena flyg hem till staden där jag huserar. Kameran är min leksak men också mitt extra öga. Jag ser koncentrerat på det jag fotograferar. Har jag kameran i min hand så ser jag allt det som vi skyndar förbi. Men då jag är tillsammans med barn då ser jag oavsett om jag har kamera eller inte. Jag tänker att jag kan se medvetet - ett slags pedagogisk medvetet seende. Se för att delta. Se för att träda in i en relation. Se för att bekräfta. Se för att förstå.
Men också... man måste se till sig själv. Se sig själv.
Anne-Marie
Jag tänker på den bekräftelse ett barn begär - Se mig! TItta! TItta Pappa! Titta Mamma!
Det borde vara barnets rätt att också bli hörd. Om vi hör vad ett barn begär av oss så kan vi gensvara. Ett barn begär och behöver vårt deltagande, inte vårt värderande utlåtande (vad duktig du är). Vi skapar fel svar på barnens begäran. Vi tror oss behöva ge tillbaka ett omdöme. Men barn begär ett deltagande. Aktiviteten närvaro.
Jag lekte lite då jag väntade på mitt mycket sena flyg hem till staden där jag huserar. Kameran är min leksak men också mitt extra öga. Jag ser koncentrerat på det jag fotograferar. Har jag kameran i min hand så ser jag allt det som vi skyndar förbi. Men då jag är tillsammans med barn då ser jag oavsett om jag har kamera eller inte. Jag tänker att jag kan se medvetet - ett slags pedagogisk medvetet seende. Se för att delta. Se för att träda in i en relation. Se för att bekräfta. Se för att förstå.
Men också... man måste se till sig själv. Se sig själv.
Anne-Marie
CDS LEADER AND EDUCATION
Detta är James Nottingham. Detta är Bill Martin. Att lyssna på dem är myckert inspirerande. De är dessa två som introducerar nytt skoltänk i Europa. Teacher designed schools- Många skolor i New Zeeland, Aurstralien, Norge och en endaste i Sverige ingår i tänket, utvecklingen och uppdraget.
l
Jag har förmånen att ingå i nätverket. Men jag är inte spindeln i det. Men jag är hemma i det.
Anne-Marie
l
Jag har förmånen att ingå i nätverket. Men jag är inte spindeln i det. Men jag är hemma i det.
Anne-Marie
SYMBOLISKT SÅ DET FÖRSLÅR
På flygplatserna går jag omkring. Det finns alltid något att fotografera. Men jag hade lagt ned kameran i min väska då jag såg en spegel utformad som en man, Jag var bara tvungen att göra något av den bilden. Ställde mig i den! Som om...
Anne-Marie
Anne-Marie
BYGGNADERNAS BERÄTTELSER
Det är som om man kunde höra berättelserna och historierna från ... en gång för länge sedan...
Det ekar människoröster intill slottsmuren. Det smala huset har också sin historia. Det ekar röster mellan husväggarna. Jag kilar in i den lilla, lilla, lilla affären där man tryckt samman varorna från golv till tak och där den traditionella köpdisken fortfarande berättar att här är det betjäning som föregår inköpen. I det mycket, mycket, mycket lilla caféet sitter damer från andra tider och lyfter sina afternoontekoppar mot en aning snörpta munnar. De är levande. Men de förtäljer inte historien.
Jag är en iakttagare. Kan inte översätta min upplevelser annat än till bilder. Jag rör vid murens stenar. De var huggna en gång i tiden. Nu har tiden mejslat av det skrovliga. Den gröna mossan som färgar fasaden tvättas inte bort. Jag är i en liten stad i norra England. Skottarna är fortfarande skottar. Den medeltida lagen är inte omskriven men förhoppningsvis anpassad till nutid och en modernare människosyn, lagen tillåter "mansfall på skottar" för att säga det vänligt. Lagen berättar också med vilket vapen detta då ska utföras.Den nuvarande hertigen får ränta på det medeltida skydd som hertigdömet gav sina invånare. På gatan hörs plötsligt höga rop och långa haranger ord... den levande nyhetsuppläsaren vandrar genom staden gator och berättar det absolut senaste för stadsborna.
Jag är mitt i anor, traditioner, historia, medeltid och framtid, Klickar med min digitala kamera, Funderar en stund. Går vidare. Vad jag kan ge er är byggnader.
Anne-Marie
ÄTA UTE I ETT TRÄD
Detta märkliga trädhus... är en restaurant. Där åt engelska rektorer tillsammans med norska rektorer. Jag var en joker i leken, en lärare. Jag höll tal. Tackade för fantastiska dagar... och till de förnyelsetankar och nyuppbyggartankar jag nu tar med mig hem till skolsverige.
Anne-Marie
Anne-Marie
BARTER BOOKS in ALNWICK
Bildlig promenad i ett ordrike - Antikvariatet Barter Books in Alnwick.
Anne-Marie
VAR ÄR JAG
Två dagars nätverkande och plötsligt avlämnad vid en tågstation i Norra England. Inte långt från gränsen till Skottland. Jag undrar där jag står - var är jag? var är jag?
Jag tar upp min kamera för att minnas denna känsla av total ensamhet. Total okunskap.Total...ja... surrealism. Där jag står är jag alldeles ny. Ett festtåg passera stationen. Ett långt lyckligt tåg...mat och flaskor syns i fönstren. Tåget är för resenärer som är speciellt intresserade av järnvägsstationer, tåg om går på räls och allt det som omsluter resandet. Jag plockar upp min kamera...tar ett fotografi på själva tågstationens skylt...för att minnas att jag en gång var här och alldeles oviss om var jag egentligen var. Då hör jag någon ropa
- Camerawoman!
Från ingenstans kliver en man fram. Han är en kameraman. Han har den senaste Nikon. Han undrar var jag gör i detta ingenmansland, klädd som till fest, synbart vilsen. Vi kommer omedelbart i samspråk bildligt talat. Vi talar kameror... och jag är måttligt intresserad av min egen då jag inget hellre önskar den kamera han har. Då kommer tåget och vi kliver båda på... och vips få jag en historieresa genom England och Skottland. På en knapp timme har jag lyssnat på allt mellan himmel och jord. Om ett berg som slukat två personer och en lastbil...DÄR! och hur magisk gränsen är mellan England och Skottland. Engelskmännen var rädda för skottarna - DÄR! är gränsen.
Så nu är jag där - på andra sidan - från det engelska till det skottska. Som om jag var i en berättelse. Berättad av någon annan. Jag visste inte var jag var - men det gjorde ingenting. Nu vet jag. Här!
Anne-Marie
Jag tar upp min kamera för att minnas denna känsla av total ensamhet. Total okunskap.Total...ja... surrealism. Där jag står är jag alldeles ny. Ett festtåg passera stationen. Ett långt lyckligt tåg...mat och flaskor syns i fönstren. Tåget är för resenärer som är speciellt intresserade av järnvägsstationer, tåg om går på räls och allt det som omsluter resandet. Jag plockar upp min kamera...tar ett fotografi på själva tågstationens skylt...för att minnas att jag en gång var här och alldeles oviss om var jag egentligen var. Då hör jag någon ropa
- Camerawoman!
Från ingenstans kliver en man fram. Han är en kameraman. Han har den senaste Nikon. Han undrar var jag gör i detta ingenmansland, klädd som till fest, synbart vilsen. Vi kommer omedelbart i samspråk bildligt talat. Vi talar kameror... och jag är måttligt intresserad av min egen då jag inget hellre önskar den kamera han har. Då kommer tåget och vi kliver båda på... och vips få jag en historieresa genom England och Skottland. På en knapp timme har jag lyssnat på allt mellan himmel och jord. Om ett berg som slukat två personer och en lastbil...DÄR! och hur magisk gränsen är mellan England och Skottland. Engelskmännen var rädda för skottarna - DÄR! är gränsen.
Så nu är jag där - på andra sidan - från det engelska till det skottska. Som om jag var i en berättelse. Berättad av någon annan. Jag visste inte var jag var - men det gjorde ingenting. Nu vet jag. Här!
Anne-Marie
PERSPEKTIVET
Jag tror man ska vända och vrida på det mesta. Därför tar jag fotografier i vattenpölar. Då ser man oftast ner. Men man ser samtidigt upp. Jag gillar allt tänk som är utanför ramarna. För det förändrar det som är inom ramarna. Det kan vara viktigt att hålla på vissa ramar och gränser...men fantasin tillför alltid en annan dimension. Tänkande är det mest kreativa jag vet.
Anne-Marie
Anne-Marie
FLIT och SLIT BETYGET
En sak är bra med det nya förslaget.
Det är några år innan det ska genomföras.
Jag behöver tid att tänka.
http://aftonbladet.se/nyheter/article3710864.ab
Anne-Marie
Det är några år innan det ska genomföras.
Jag behöver tid att tänka.
http://aftonbladet.se/nyheter/article3710864.ab
Anne-Marie
DELA VISIONEN
Jag är på ledarskapsnätträff i NewCastle.
Jag önskar bara att vi alla var där...
Det är så bra, så bra, så bra, så bra, så bra.
Det känns som att vara hemma.
Min vision om skolan, hela skolan, håller jag i min hand.
Så nära har jag varit den några gånger i livet.
Här är den nu,
och jag får vara mitt i den.
Nu måste jag hem och visionera mera.
Så hoppfull känner jag mig. Så framtidsutsiktande upplever jag det hela.
Detta att vara lärare... när det är som allra bäst.
Anne-Marie
Jag önskar bara att vi alla var där...
Det är så bra, så bra, så bra, så bra, så bra.
Det känns som att vara hemma.
Min vision om skolan, hela skolan, håller jag i min hand.
Så nära har jag varit den några gånger i livet.
Här är den nu,
och jag får vara mitt i den.
Nu måste jag hem och visionera mera.
Så hoppfull känner jag mig. Så framtidsutsiktande upplever jag det hela.
Detta att vara lärare... när det är som allra bäst.
Anne-Marie
NEWCASTLE och designing schools
På väg mot något mycket intressant.
Anne-Marie
Anne-Marie
ORD hos liten
Sms-ade... ett verb.
Så här ser det ut när man är liten, liten och skriver ordet.
Det är realitet. Sms!
En form av skrivande. Och redan tidigt.
Anne-Marie
NYFÖDD BOK
Det är spännande med något nyfött.
Man känner sådan plötslig omsorg, som nyväckt alldeles intill det nyfödda.
Så kände jag idag då en av mina vänner kom ut med sin, ja vilken tur i ordningen, alldeles nyfödda bok. Jag tog den varsamt i mina händer. Tittade på den ömma modern som under lugg tittade hur jag förvaltade mötet med hennes lilla. Jag höll lite försiktigt. Värmde mina sinnen, Öppnade ögonen och öppnade försiktigt boken. Jag tänkte... jag får låna dina ord ett tag. Och om jag har tur så får jag följa med din nyfödda ut i världen. Där ute i världen får alla andra förvalta mötet. Jag kan åskådliggöra din nyfödda en aning. Så - här är födelseannonsen:
Man känner sådan plötslig omsorg, som nyväckt alldeles intill det nyfödda.
Så kände jag idag då en av mina vänner kom ut med sin, ja vilken tur i ordningen, alldeles nyfödda bok. Jag tog den varsamt i mina händer. Tittade på den ömma modern som under lugg tittade hur jag förvaltade mötet med hennes lilla. Jag höll lite försiktigt. Värmde mina sinnen, Öppnade ögonen och öppnade försiktigt boken. Jag tänkte... jag får låna dina ord ett tag. Och om jag har tur så får jag följa med din nyfödda ut i världen. Där ute i världen får alla andra förvalta mötet. Jag kan åskådliggöra din nyfödda en aning. Så - här är födelseannonsen:
Jag ska läsa... så detta är lite reklam och ljus på något nytt. Nyfött med andra ord.
Anne-Marie
ELEVEN SYNAR LÄRAREN
Jag har några elevporträtt av mig själv. Det är med värme jag tar emot dem. Detta porträtt har föregåtts av en ingående studie av mig.
- Öppna munnen så man ser dina tänder.
- Titta större så jag ser dina ögon.
- Vad är det egentligen för färg på dina glasögon?
Jag ler så alla tänderna syns. Jag öppnar ögonen så att de blir stora, stora. Och jag granskar noggrant mina glasögonbågars färg. Nej, där ljuger jag. Tar jag av mig mina glasögon så ser jag nästan ingenting. Vilket jag berättar för min elev.
Men ingen gång frågar eleven - Säg något som jag ska skriva in i bilden.
Jag har tagit Obamas ord in i klassrummet - YES I CAN eller YES WE CAN!
Hela dagen har jag sagt detta. Orden känns så bra i munnen. Det gör så gott i rummet. Det är så skönt att gemensamt tro på sig själv och på alla andra. Även om det är ett tufft arbete vi har framför oss. Eller ett avslutat arbete som vi har bakom oss. YES WE CAN!
YES I CAN!
Anne-Marie
som tackar min elev för ett porträtt som jag mycket snart trycker till mitt hjärta.
JAG STRÄVAR...
Jag har föreläst i många år. Många år. Jag tror jag har föreläst i 8 år nu. Om lärarens profession, om klassrumsorganisation, om lärande förhållningssätt, om bildpromenader, om kiwi, om ... jag tror ibland... om det inre arbetet i klassrummet. Jag ser mig sällan utifrån. Ser däremot ut mot er jag föreläser för och till. Jag är också tacksam för gensvar jag får och ges via mail, sms och verklig kontakt där jag är. Jag är egentligen bara på väg mot strävansmålet. Det att tänka på vad professionen lärare är och vad själva uppdraget lyder. Hur gör jag där jag är och för vem gör jag det. Jag har ett perspektiv som jag tänker oftast på - den är eleven. I bestämd form. Inte eleverna i obestämd form.
Nu reser jag iväg som gäst till ett Europeiskt sammanhang - Teacher Design School. Innan jag ens fått lyssna och delta antar jag att jag kommer känna mig mycket hemma. Jag återkommer givetvis under resans gång... vad är en lärare i framtiden? Hur ser skolan ut i framtiden? Vad gör elever i framtiden? Jag är här och nu... men blickar ständigt över alla gränser. Det är mitt nyfikna jag som tittar fram. Jag hungrar också efter utveckling. I positiv anda.
Anne-Marie,
som tackar Christer för att du lyssnade, sände mig bilder och fotografier, och för att du en gång var min lärare och inspiratör. Det är stort. Tack!
Nu reser jag iväg som gäst till ett Europeiskt sammanhang - Teacher Design School. Innan jag ens fått lyssna och delta antar jag att jag kommer känna mig mycket hemma. Jag återkommer givetvis under resans gång... vad är en lärare i framtiden? Hur ser skolan ut i framtiden? Vad gör elever i framtiden? Jag är här och nu... men blickar ständigt över alla gränser. Det är mitt nyfikna jag som tittar fram. Jag hungrar också efter utveckling. I positiv anda.
Anne-Marie,
som tackar Christer för att du lyssnade, sände mig bilder och fotografier, och för att du en gång var min lärare och inspiratör. Det är stort. Tack!
BRANDÖFVNING
Brandövningar är viktiga. Det är inte säkert det förstås på detta vis. Jag annonserade ut beredskap för brandövningen, uppdaterade vilka kunskaper eleverna har, och ifall brandövningen sker på rasten - vad att göra. Trots att det är genomgång och mycket samtal, och en läsning av en text frågar eleverna:
- Om jag sitter i matsalen och inte har ätit klart, och om brandövningen kommer då, då ska jag väl först äta upp maten...?
Det är dessa spontana frågor som synliggör hur eleverna egentligen har förstått eller förstår saker och ting.
Anne-Marie
BARNGRUPPER
Man talar om barngrupper: Större barngrupper på fritids. Jag skulle vilja knyta detta begrepp lite närmare barnkonventionen... BARNET! Då skulle vi tala om barnet i barngrupperna. Genast kliver vi över distansen som barngrupperna skapar och kommer mycket närmare det enskilda barnet. För en barngrupp är en mängd ungar... och en hoper av barn. Men barnet. I bestämd form är just det där barnet.
Ansvaret skärps då vi arbetar med vårt ordförråd.
Och ju närmare vi tittar på gruppen ju tydligare ser vi att den är uppbyggd av enskilda och suveräna delar.
Anne-Marie
Ansvaret skärps då vi arbetar med vårt ordförråd.
Och ju närmare vi tittar på gruppen ju tydligare ser vi att den är uppbyggd av enskilda och suveräna delar.
Anne-Marie
SJÄLVUPPTAGEN
Ordet självupptagen brukar inte vara ett positivt ord.
Men om man tittar närmare på det - vad är det för fel i styrkan -
att själv ta sig upp?
Jag tog mig upp själv.
Jag är självupptagen.
Det är inte så pjåkigt när man lyckas med en sådan bedrift.
Anne-Marie
Men om man tittar närmare på det - vad är det för fel i styrkan -
att själv ta sig upp?
Jag tog mig upp själv.
Jag är självupptagen.
Det är inte så pjåkigt när man lyckas med en sådan bedrift.
Anne-Marie
SEGERTAL
Obamas segertal. Det är lysande. Retoriskt. Nära, nära det bekanta, visionerande, visionerande om det stora där framför oss och det vackra anslaget av privat art syns i den nya lilla hundvalpen som lovades döttrarna som nu flytta in i Vita Huset.
Anne-Marie
Anne-Marie
FRAMTID
Framtiden känns lite mer lovande idag än i går. Kanske är det den kommande resan mot något nytt. Kanske är det utgången i valet i Amerika, kanske är vännerna som jag fått och får, kanske är det möjligheterna i elevernas lärande... jag vet inte... men jag upplever att något är i görningen. Det kommer att synas sinom tid.
Anne-Marie
Anne-Marie
SKOGENS TYSTNAD och en hel klass
Jag sitter i mitt tomma klassrum. Det är alldeles för tomt. Inga lektioner inomhus idag. Bara utomhus. Flyttblock, isräfflor och mossans grönska. Tallarnas höjd och granarnas snårighet. Skogslivet är ett annat rum. Jag fyllde mig själv med skogen. Dofterna. Känslan av markens mjukhet under fötterna. Men ljudet... nej... det är för högljudda röster när man har en hel klass med sig. En del elever drog sig in i skogens tystnad. Jag respekterade dem. Sprang efter för att också få lyssna. Jag tänker - vi kanske är alldeles för sällan ute bland det som är verkligt.
Anne-Marie
Anne-Marie
CHICAGO 1971
Jag reste till Chicago då jag var 13 år. Jag reste ensam till okända släktingar. Det var stort. Det var omvälvande för mig. Jag var en svensk undrande liten flicka. Jag ville se Chicagos slum. Och en fabrik. Jag bar med mig mina skolkunskaper från årskurs 6 ut i verkligheten. Skolan talade om slummen, de svarta och fabrikerna där allt av förändring erbjöds. Jag ville se slummen. Fanns den? Slum. Det hette så då. Där bodde de svarta. Vi fick låna en gammal bil, rostig, trasig och ofullständig. Bilen som kunde bli en möjlighet för en resa in i hjärtat av det som inte var något att se. Som de sa:
- Nothing to look at dear, why not Disneyworld?
Jag åkte in i en trasig bil - in i det svarta och det som ovärdigt kallades slum, Jag minns det. Det är inte länge sedan.
Då vi nu ser något helt annat av Amerika - så är det den bilden jag får av min upplevelse av vad förnedring och exkludering innebär . och mot min minnesbild en gång för inte så länge sedan -
OBAMA!
Jag håller tummarna för det som lovas och framtidsutsiktas för oss människor nu.
Anne-Marie
LÖFTE
"Jag kommer att lyssna till er.
Speciellt då vi inte är överens."
Obama 5 november 2008.
Anne-Marie
Speciellt då vi inte är överens."
Obama 5 november 2008.
Anne-Marie
NYVALDE! UTVALDE! INVALDE!
THE UNITED...
NÅGOT NYTT - NÅGOT HOPPFULLT!
OBAMA!
Anne-Marie
PRE-LÄSNING
Inte up-to-date utan back-to-date.
Jag läser en tidning.
Tagit morfars plats i trädgården.
Gör som morfar.
Underbara modell att härma från.
Morfar bara var. Han gjorde det han gjorde.
Inte för att lära oss. Utan för att han gjorde det han gjorde.
Han tyckte om att läsa. Läsa Tidning.
Stolen var för övrigt lite sviktande - den gungade av människans tyngd.
Jag vägde lätt så jag var tvungen att sätta stolen i gungning.
Vilket ibland meförde att jag föll bakåt - ibland föll framåt.
Gruset fastnade i pannan,
i händerna och på redan sönderskrapade knän.
Man fick lov att leka så det gjorde ont.
Stolen var flätad av rep som var plastade.
Stolen höll för allt och alla.
De höll i alla tider.
Någon ärvde dem.
Jag ärvde förmågan att läsa.
De skrivna orden flyttas snabbt in i mitt medvetande.
Satte sig skulle man kunna säga.
Anne-Marie
Jag läser en tidning.
Tagit morfars plats i trädgården.
Gör som morfar.
Underbara modell att härma från.
Morfar bara var. Han gjorde det han gjorde.
Inte för att lära oss. Utan för att han gjorde det han gjorde.
Han tyckte om att läsa. Läsa Tidning.
Stolen var för övrigt lite sviktande - den gungade av människans tyngd.
Jag vägde lätt så jag var tvungen att sätta stolen i gungning.
Vilket ibland meförde att jag föll bakåt - ibland föll framåt.
Gruset fastnade i pannan,
i händerna och på redan sönderskrapade knän.
Man fick lov att leka så det gjorde ont.
Stolen var flätad av rep som var plastade.
Stolen höll för allt och alla.
De höll i alla tider.
Någon ärvde dem.
Jag ärvde förmågan att läsa.
De skrivna orden flyttas snabbt in i mitt medvetande.
Satte sig skulle man kunna säga.
Anne-Marie
SKOLVERKET OM KOMMUNAL BEREDSKAP
Jag är enormt förtjust i Max Entins illustrationer. När jag själv blir avporträtterad känner jag mig hedrad. Jag får ha den som en bild som synliggör att jag tänker på minnen...
Jag minns då jag arbetade vid min kommunala skola. Under flera år var elevunderlaget gott. Så byggdes det en friskola intill denna kommunala verksamhet. Vips försvann en hel klass. Det gick fort. Det gick fortare än vad vår skola hade beredskap för. Vi fick en haltande ekonomi och rektor sammankallade till möte och uppmuntraranslag. Det behövdes. Vi vässade argument, pennor och idéer. Vi var konkurransutsatta. Utan att ha någon som helst förberedelse på vad detta kunde innebära. Skolan var också nyligen kommunaliserad och uppdraget i läroplanen uppslukande och överskuggande. Allt kom ungefär samtidigt. Vi talar om åren 1994-1998.
Nu är det det omvända. Hotet om att skolor kan komma att läggas ned gör den kommunala skolan viktig igen. Det är ett scenario skolverket skissar upp. Det finns all anledning att fundera över vad och hur det blir några år framöver. Vi kan inte stampa i nutiden utan att ha fingrarna uppe i luften och i alla fall fundera över hur vindarna blåser.
Jag funderar alltid i treårsperspektiv. Vad händer då? Vad behövs då? Var är eleverna då? Hur gamla är de? Vad är det för samhälle om tre år?
Anne-Marie
http://www.skolverket.se/sb/d/2006/a/14016;jsessionid=FF90E45E2CA94BF73663CCD3518166B5
GÖR DITT EGET mattePROV
Så här genomförde vi detta i klass fyra.
1) Gårdagens arbete bestod i att fördjupa oss i talsorter och att göra matematik i utvecklad form.
2) Jag gav en tydlig modell hur jag räknar. Detta skapar överblick och synliggör hur en lärare tänker.
3) Gårdagens arbete skulle resultera i ett prov. Provet skulle innehålla maximalt tre uppgifter.
4) Uppgifterna skulle visa hurvida Anne-Marie hade undervisat så att alla kan förstå, samt om eleverna självständigt förstår hur att räkna, synliggöra talsorter och använda sig av utvecklad form.
5) Vi fick arbeta i två dagar, inte som först tänkt, en dag.
6) Därefter konstruerade jag individuella prov för några elever. Det här blev så individuellt, eleverna började lägga sig i vilka uppgifter de ville ha (vilket verkligen är bra, jag gjorde för lätta, ingen utmaning) vilket resulterade i att eleverna fick konstruera prov till varandra.
7) Några elever fick konstruera prov till sig själva. Denna elev satt inom hörhåll för mina öron. Jag lyssnade in elevens funderingar och fann att utmaningarna skulle tänjas till yttersta gräns. Hans kompis satt bredvid och övade på sitt sjunde papper (A4) och kunde räkna ut sina självgjorda uppgifter hur lätt som helst. De var också svårare än de jag konstruerat.
8) En elev vid sidan av mig funderade länge, och gjorde ett jättesvårt tal till sig själv, och lyckades med mycket om och men också klara av det. På min fråga - varför? - Jag ville!
9) En del elever konstruerade tal som låg inom den nivå de själva ville göra. Samtliga klarade sina prov.
10) Jag fick också ett prov. Självklart så. Jag måste göra det eleverna gör. Hur ska jag annars veta hur det känns. Jag klarade fyra uppgifter av fem. Jag är nöjd med mitt resultat. Men fick en genomgång kring hur att tänka. Se nästa blogginlägg.
Detta är ett annat sätt att göra prov. Elevaktiviteten var mycket hög. Alla pratade uppgifter. Vi kan säga att vi var uppgiftsorienterade. Jag fann bara lärande. Och det gällde samtliga i klassen. I mina eftertankar så tänker jag att vi kan och ska dra in eleverna i allt som angår dem. Det kan bli på många olika sätt. Men hela detta arbete handlar från första början om att få lära sig, lära sig och synliggöra vad man lärt sig.
Teoretiskt tänker jag förstås utifrån Vygotskij. Jag ser också läroplanens strävansmål samt Barnkonventionens artikel där barn har rätt att påverka det som angår dem. Prov är ytterst en sådan fråga. Den angår eleverna.
Anne-Marie,
som inte kunde hålla några glädjetårar borta, och efter en intensiv dag fick en aning huvudvärk mot slutet. Men det är en helt annan sak. Jag har 28 dialoger i luften hela tiden. Alla på olika nivåer och med olika behov. Mina intensiva lärardagar ser ut så här, väl hemma är jag väldigt trött men oändligt lycklig. Min bok handlar mycket om just detta sätt att undervisa på, bedöma och klura ut vad som egentligen händer om man släpper loss och inbjuder eleverna i själva tänket kring allt vi gör i klassrummet.
ELEV GER FRÖKEN mattePROV
Idag gjorde vi matteprov till varandra och jag som skriver tyckte det var roligt.Det är lätt att gjöra matteprov om det är kul annars går det trögt.Jag gjorde ett matteprov till Anne-marie och hon gjorde 4 rätt men ett slarvfel! Jag var tvungen att gå igenom med henne om vad hon hade gjort fel någonstans. Hon hade fel med att lägga ihop hundratalen.
Hon skulle räkna ut 9897+7956 och hennes svar var 17 153 men det skulle stå 17 853. Man kan säga att fröken var trött och behovde kaffe. Anne-marie har berättat för mig vad hon ser och tänker om min utbildning. Så nu får Anne-marie skriva.
ELEVEN!
som säger att hon verkligen gillar kunskap och sånt.
A N N E - M A R I E T Ä N K E R O M D E T T A :
Vi har haft matteprov i klassrummet idag. Det är inte så vanligt. Vi har koncentrerat oss på att räkna med utvecklad form - ex 2 348 + 3798. Genom utvecklad form åskådliggör man värdet och synliggör talsorterna.
(2 000 + 300 + 40 +8) + ( 3000 + 700+ 90+8).
På detta har vi idag haft prov. Provet bestod i tre stycken uppgifter av detta slag. Jag fick prov också. Men jag fick fem frågor. Två extra utmaningar för mig att göra.
Jag räknade alltså fel. Detta medförde att jag fick ha ett litet samtal med min provkonstruktör. Min provkonstruktör är medarbetare i klass fyra och är 10 år gammal. Denna konstruktör fann så hur jag gjort mitt fel, och hur jag måste ha tänkt då jag inte lyckades. Jag såg genom detta fel en person som kunde lista ut mitt fel, mitt tänk och hur konstruktören sedan kunde hjälpa mig att komma tillrätta med det hela. Jag fick en god lektion i hur att tänka. Saken är den att jag fick se och ta del av så mycket dold kunskap hos min elev. Det var stort. Och mycket spännande.
Dessutom är elevens anslag ödmjukare. Hon förklarar mitt fel med att jag säkert var trött och behövde kaffe. När frågar vi eleverna om deras status för de prov de genomför? Jag fann i genomgången en mycket ödmjuk inställning till min förmåga. Jag fann också att hon kanske dessutom hade rätt. Jag var trött, det var slutet på dagen, jag var mycket kaffesugen... alltså... tankarna var inte riktigt fokuserade. Frågan är när jag gör bäst ifrån mig?
Min elev tröstade mig också med orden:
- Anne-Marie det är när man gör fel som man verkligen vet om man lär sig.
Anne-Marie
ÅR 4: OM PRESIDENTVALET I U.S.A
Elever i klass fyra skriver lite om valet i USA
Barack Obama:
Fördelar:
är yngre än Macin,han HATAR krig,han käns snällare än McCain,han är brunhyad och det passar bättre på än president,han är roligare än McCain och Obama vinner enligt oddsen.
Nackdelar med Barack Obama:
Rasister kanske inte tycker om honom för att han är brunhyad
Märkvärdigt med Barack Obama:
Han kan bli världens första bruna president!
OCH OBAMA LEDER!
John McCain:
Fördelar: Han har left längre så att han vet mer mer om världen och han är vit så vissa kanske bara röstar på McCain bara för att han är vit och inte brun.
Nackdelar:
McCain gillar krig så han vill ha kvar U.S.A:s krigare som är i Irak och Iran,han är gammal så man kanske tycker att han är för gammal för att vara president och McCain ligger under!
Märkvärdigt med McCain:
han kan bli världens gamlaste president om han blir president!
Just nu står det 51.6 till Obama och 44.3 till McCain
Jag som har skrivit det här går i klass 4c.
MODELLA LÄSANALYS
Jag gör ständiga läsanlyser av mina elevers läsning. Det kan se ut så här. Jag gör det i matematik, engelska och svenska. Jag är mycket noggrann då det gäller mina elevers läsförmåga. Igår modellade jag detta för en lärare. En elev med mycket god läsförmåga hjälpte oss. Jag noterade hur läsningen såg ut, vilka fallgropar den har, vilka svårigheter eleven måste ta sig förbi, vilka strategier eleven har.
Den analys jag gör - ska verka uppbygglig för eleven - därför måste jag också ha kunskap om vad och hur jag kan stärka eleven och visa på framsteg snarare än felsteg och fel. Däremot kan jag själv konstruera undervisning kring det jag finner, jag kan också se hur texterna sätter krokben på eleverna. Det här är viktigt. Då eleven inte klarar sin läsning kan det faktiskt betyda att texten gör det svårt. Då kan läraren också peka på hur man strategiskt förstår sig på en text som ställer till det för läsaren.
Igår läste eleven perfekt. Men förståelsen försvann ju längre läsningen pågick. Författarna hade alldeles för snabbt ersatt de viktiga orden med det och den vilket skapade förvirring. Vad läser jag om? undrade eleven. Då kan läraren återskapa förståelsen och ge eleven strategin att ringa in de bärande ordet... som ska följa med som ledord genom de och det.
Jag återkommer om ni vill?
Jag har genomfört dessa anlyser i 14 år, dagligdags gör jag dem, och det fina är att mina elever begär att få dem, De vill veta och de vill ha undervisning om.
Anne-Marie
Den analys jag gör - ska verka uppbygglig för eleven - därför måste jag också ha kunskap om vad och hur jag kan stärka eleven och visa på framsteg snarare än felsteg och fel. Däremot kan jag själv konstruera undervisning kring det jag finner, jag kan också se hur texterna sätter krokben på eleverna. Det här är viktigt. Då eleven inte klarar sin läsning kan det faktiskt betyda att texten gör det svårt. Då kan läraren också peka på hur man strategiskt förstår sig på en text som ställer till det för läsaren.
Igår läste eleven perfekt. Men förståelsen försvann ju längre läsningen pågick. Författarna hade alldeles för snabbt ersatt de viktiga orden med det och den vilket skapade förvirring. Vad läser jag om? undrade eleven. Då kan läraren återskapa förståelsen och ge eleven strategin att ringa in de bärande ordet... som ska följa med som ledord genom de och det.
Jag återkommer om ni vill?
Jag har genomfört dessa anlyser i 14 år, dagligdags gör jag dem, och det fina är att mina elever begär att få dem, De vill veta och de vill ha undervisning om.
Anne-Marie
TAVLORNA
Man har en bild och en föreställning av någonting.
Men i samspel med något, någon eller med flera förändras bilden och blir något annat. Det är lärande tänker jag. Lärandet är en slag öppning till något nytt. Trots att kunskapen är gammal. Men allt blir inte kvar som kunskap utan sållas bort som oanvändbart. Något stannar för att det behövs. Då fördjupas alltsammans till den förtrogenhet som gör att kunskapen integreras och försvinner in i tänkandet som en slags självklarhet.
Jag tittar på min morgonvägg. Tavlan är ett avtryck av en konstnär. Det andra är också avtryck men oändligt flyktigare. Solen står lågt därutanför. Jorden snurrar runt. Snart försvinner mina två soltavlor. Jag får föreställa mig dem. Minnas. Förundras. Det är en ny dag. Jag är på väg till skolan. Huvudet fullt av tankar.
Anne-Marie
Men i samspel med något, någon eller med flera förändras bilden och blir något annat. Det är lärande tänker jag. Lärandet är en slag öppning till något nytt. Trots att kunskapen är gammal. Men allt blir inte kvar som kunskap utan sållas bort som oanvändbart. Något stannar för att det behövs. Då fördjupas alltsammans till den förtrogenhet som gör att kunskapen integreras och försvinner in i tänkandet som en slags självklarhet.
Jag tittar på min morgonvägg. Tavlan är ett avtryck av en konstnär. Det andra är också avtryck men oändligt flyktigare. Solen står lågt därutanför. Jorden snurrar runt. Snart försvinner mina två soltavlor. Jag får föreställa mig dem. Minnas. Förundras. Det är en ny dag. Jag är på väg till skolan. Huvudet fullt av tankar.
Anne-Marie
SVENSKLÄRARREDAKTIONEN HAR MÖTE
Svensklärarredaktionen träffas.
Det kommande nummret av tidningen Svenskläraren är under produktion. Blir bra.
Max Entin är vår illustratör. Han ritar oss då vi talar om ditten och datten (kan ju inte avslöja en tidnings nummer innan den kommer ut - vilket den gör i november).
Anne-Marie
"FÖRLÅT mig det jag felat"
I lärarens tal till sina gymnasieelever 1941:
Förlåt mig det som jag felat!
Jag känner omedelebart sympati för denna lärare.
Det är mänskligt att fela! Det är omänskligt att låta andra bära skulden för det man gör fel.
Jag vinkar in i dåtiden. Grabbar tag i lärarinnans händer - latinaren - och säger:
- Kollega! Jag vill lära mig av dig.
Anne-Marie
FÖRRÄDISKT RÖDA
Alldeles utanför min dörr. En blå himmel. Oändligt röda rönnbär. Om de är sura...och jag är en räv... så har jag lärt mig läxan. Inte smaka. Bara titta. Det är gott så.
Anne-Marie
Anne-Marie
GLOBALT NÄTVERK
Hemma på min gata i stan är jag hemmavan men absolut inte hemmablind. Jag tycker mina skolögon förstärks och blir mer uppmärksamma för det som sker hemmavid då jag får ta del av det som tänks, genomförs och utvecklas bortapågatan i någonannanstad. Nu är jag inbjuden gäst till ett möte utanför landsgränserna. Det är enormt spännande. Jag börjar packa min mentala kappsäck, läser in mig i dokument och filosofi. Jag vill vara förberedd då jag på torsdag sätter fötterna på okänd mark.
Anne-Marie
Läs här:
http://www.14ththinkingconference.com/
och lyssna här - känsligt, vackert och gränslöst. Musik fungerar så.
http://www.ted.com/index.php/talks/rokia_traore_sings_kounandi.html
Anne-Marie
Läs här:
http://www.14ththinkingconference.com/
och lyssna här - känsligt, vackert och gränslöst. Musik fungerar så.
http://www.ted.com/index.php/talks/rokia_traore_sings_kounandi.html
SKOLA IN SIG IGEN
Idag är det inskolning efter skollovet.
Varför talar man bara om inskolning och inte om utskolning?
Utskolningen - då skolgången är klar och över, bakom och inte framför - för de flesta ungar betyder utskolningen faktiskt stor ångest - det självklara är borta och de egna benen ska bära... bära... och bära helt självständigt. Jag har sett hur vingligt det har blivit efter skolan. Hur svårt det har varit att vara en del, eller bli en del, av det faktiska livet utanför skolan. Det är ganska tufft. Väldigt tufft om jag ska vara ärlig.
Anne-Marie
KLASS 4 - år 1931
Klass fyra år 1931.
Jag tänker... jag har en årskurs fyra 2008. Det är 29 elever i denna klass, det är 28 elever i min klass. På skolfoton av detta slag syns jag med... här är det läraren själv som arrangerat eleverna för ett samlat porträtt. Jag förvaltar fotografiet. Klappar min bekanta på kinden, håller henne under överblick. Hon växer upp genom de andra fotografierna som ryms i albumet. Eleverna ser glada och frimodiga ut. Kriget har inte brutit ut ännu... första världskriget är benämnt världskriget. Det första världskriget står i relation till det andra. Det är först efter det andra världskriget som det första världskriget kan benämnas som det första.
Anne-Marie
Jag tänker... jag har en årskurs fyra 2008. Det är 29 elever i denna klass, det är 28 elever i min klass. På skolfoton av detta slag syns jag med... här är det läraren själv som arrangerat eleverna för ett samlat porträtt. Jag förvaltar fotografiet. Klappar min bekanta på kinden, håller henne under överblick. Hon växer upp genom de andra fotografierna som ryms i albumet. Eleverna ser glada och frimodiga ut. Kriget har inte brutit ut ännu... första världskriget är benämnt världskriget. Det första världskriget står i relation till det andra. Det är först efter det andra världskriget som det första världskriget kan benämnas som det första.
Anne-Marie
NYFIKEN
Jag är med mina bröder i en djurpark. Av min hållning att döma är jag otroligt nyfiken, ramlar jag nästan in hos djuren . Mina äldre syskon är lagom nyfikna. Min minsta bror han gör nog som vi andra gör. Vad vi tittar på förtäljer inte fotografiet. Men vi är i Spanien. En reklamfamilj för familjeresor. Packat och klart. Året är nittonhundrasextiotre...charterplanen var att få svenska barnfamiljer att resa i samlad trupp mot Spaniens solkust. Vår resa var betald. Vi stod som modellfamilj. Jag minns att man fick karameller på flygplanet. Jag minns också att vi fick köpa varsin cocacola varje dag. Jag minns att jag fick chokladglass i glas som kunde ätas under ett parasoll. Jag minns att jag köpte en leksaksget... och att jag ville ha ett litet kors för att alla spanjorer bar ett kors runt halsen. Jag såg detaljerna redan då. De små detaljerna. Det stora förstod jag mig inte så mycket på. Det var för stort.
Anne-Marie
Anne-Marie
PÅ MINNETS KANT
Jag sitter på minnets kant. Jag ser inte upp utan ned. Dagens långa, långa promenad gick i verklighetens nu men omslöt gårdagen. Jag är för mig själv. Alla minnen kan inte delas. Även om man tror det, så är upplevelser unika och uppfattas som suveräna. Det finns kollektiva minnen, men de tangerar att bli sanna för att de upprepas så ofta att de blir sanningar. Vi låter det ske. Jag blickar ut över mina minnen. Jag tittar en aning nedåt. Sitter på kanten.
Anne-Marie
LÄRARENS TAL 1941
Ett sparat lektors tal från 1941 och studenten. Lektorn var vid talskrivandet 39 år: Jag önskar att jag kunde ge er hela talet... jag tror jag ger er det.
En lektors tal till sina studenter. Det är läsning det!
"LÄRAREN ÄR EN SKAPARE - EJ BLOTT I NUET - VAD HAN KAN GE TILL UNGA SINNEN - KAN KANSKE VERKA GENOM MÅNGA SLÄKTLED!"
Ett avtryck!
Man hör genom alla ord att kriget rasar runtomkring. En lärare måste verka för framtiden, vara ställföreträdande hopp om den. Det är lika viktigt idag som igår. Förväntningar om och på skulle vi kunna översätta det till om vi talar om läraren och individen.
Anne-Marie
En lektors tal till sina studenter. Det är läsning det!
"LÄRAREN ÄR EN SKAPARE - EJ BLOTT I NUET - VAD HAN KAN GE TILL UNGA SINNEN - KAN KANSKE VERKA GENOM MÅNGA SLÄKTLED!"
Ett avtryck!Man hör genom alla ord att kriget rasar runtomkring. En lärare måste verka för framtiden, vara ställföreträdande hopp om den. Det är lika viktigt idag som igår. Förväntningar om och på skulle vi kunna översätta det till om vi talar om läraren och individen.
Anne-Marie
DE OMÖJLIGAS DÖRR
Jag har stått många gånger utanför de omöjligas dörr.
Det är den där dörren som aldrig mer öppnas.
Den behöver inte var låst, den behöver inte vara reglad.
Den är bara stångd.
Jag har flikat in mina ord mellan dörrposten.
Jag har knackat försiktigt.
Jag har väntat utanför.
Men dörren öppnas aldrig mer igen.
Det är en omöjlighetens dörr.
Den är stängd.
Inte ens en liten öppning,
inte ens en nyfiken blick på den som står utanför.
Inte någonting alls.
Så var det när min pappa dog.
Då var jag för liten för att förstå
att han stängde dörren för alltid.
Men jag stod där och knackade på.
Sände min meningar mot ingenting alls.
Jag hade så många frågor.
Så många rädlsor.
Jag var så liten.
Alldeles för liten.
Förstod inte att någon kunde försvinna så.
Att självklarheten inte var självklar.
När dörren stängdes.
Så stod jag kvar utanför.
TIll slut står man bara kvar.
Utan att göra något.
Men med samma frågor.
Med samma funderingar.
Och med det där märkliga hoppet om att dörren en dag slås upp på vid gavel.
Anne-Marie
Det är allhelgonahelg.
Det är kyrkogårdsvandringar.
Några döda är mer döda än andra.
Det är den
vi saknar mest
och den som stod oss närmast.
Vem det är,
det vet vi bara själva.
Hjärtat har en
egen kyrkogård.
Anne-Marie
SKAPA EN DRÖMLÄROPLAN
Det är inte helt fel att leka med tanken.
Vi har ingen läroplan.
Vi måste upprätta en sådan.
Hur ska den se ut?
Brainstorma!
Lek!
Utmana läraryrket!
Tänk i vidare framtidsbanor!
Var inte rädd!
Lek med idén - det är nytänkande.
Anne-Marie
VÄRLDSKOLLEGOR - VÄRLDSLÄROPLAN?
"I really try to keep implementing as many 21st Century Skills as I can with my students.
I want my students to develop convergent and divergent thinking skills"
Information från de andra lärarna världen över får jag via mail.
Jag har kontakter över klassrumsgränserna. Jag tror det är viktigt.
Vi är globalt lärande och lära av varandra.
Vore intressant och dra fram konturerna till en världsläroplan?
Vi har ju förutsättningarna i barnkonventionen.
Om vi lekte med tanken... vad blir vår vision då?
Vad behöver vi ha med i vår världsläroplan?
Vad behöver elever lära sig?
Då jag fick möjlighet att ställa en fråga till Bill Gates under sommarseminariumet i Redmond - så löd den nästan så - om lärandet i världen och lärandet i organisationen och lärandet som en global angelägenhet om lärandets världsomspännande uppdrag i en världscurriculum! Det är att utmana - även om det är svårt. Min fråga fick mycket uppmärksamhet.
Lek med tanken. Det är helt ofarligt att leka, men resultat av all lek är att vi lär oss något nytt!
Anne-Marie
Jag har kontakter över klassrumsgränserna. Jag tror det är viktigt.
Vi är globalt lärande och lära av varandra.
Vore intressant och dra fram konturerna till en världsläroplan?
Vi har ju förutsättningarna i barnkonventionen.
Om vi lekte med tanken... vad blir vår vision då?
Vad behöver vi ha med i vår världsläroplan?
Vad behöver elever lära sig?
Då jag fick möjlighet att ställa en fråga till Bill Gates under sommarseminariumet i Redmond - så löd den nästan så - om lärandet i världen och lärandet i organisationen och lärandet som en global angelägenhet om lärandets världsomspännande uppdrag i en världscurriculum! Det är att utmana - även om det är svårt. Min fråga fick mycket uppmärksamhet.
Lek med tanken. Det är helt ofarligt att leka, men resultat av all lek är att vi lär oss något nytt!
Anne-Marie
VÄNLIG EFTERRÄTT
På väg till en vän tänkte jag;
- aha, en spontanpresent...
Hon ska få min favoritefterrätt.
Nyponsoppa, mandelbeskvier och en klick grädde.
Det är så mycket barndom i den efterrätten.
Det är min mormor och morfars hus.
Skeden ovanför tallriken vittnade om den kommande efterrätten.
Efter söndagssteken, efter de hemrullade köttbullarna, efter... ja vilken maträtt som helst.. kom efterrätten.
Så mer än bara en liter nyponsoppa, en påse mandelbeskvier och en tvåa grädde ger jag också bort det vackra minnet av stunder då jag själv ätit just denna efterrätt. Jag gillar att ge bort saker och ting. De behöver inte vara stora. Men gärna med en tanke som omsluter alltsammans,
Vilken efterrätt skulle du vilja ge bort?
Anne-Marie
- aha, en spontanpresent...
Hon ska få min favoritefterrätt.
Nyponsoppa, mandelbeskvier och en klick grädde.
Det är så mycket barndom i den efterrätten.
Det är min mormor och morfars hus.
Skeden ovanför tallriken vittnade om den kommande efterrätten.
Efter söndagssteken, efter de hemrullade köttbullarna, efter... ja vilken maträtt som helst.. kom efterrätten.
Så mer än bara en liter nyponsoppa, en påse mandelbeskvier och en tvåa grädde ger jag också bort det vackra minnet av stunder då jag själv ätit just denna efterrätt. Jag gillar att ge bort saker och ting. De behöver inte vara stora. Men gärna med en tanke som omsluter alltsammans,
Vilken efterrätt skulle du vilja ge bort?
Anne-Marie
HÖSTBILD
Morgonhöstens promenad runt alla vatten.
Kyrkogårdsvandring i mörkret.
Men motivet hämtar jag från marken. Oavsett plats. En vattenpöl, eller två, kan åskådliggöra ett helt träd.
Anne-Marie
ÄGG
Jag gillar inte äggulor. Men jag gillar motivet. Så kan det vara.
Anne-Marie
POTATIS AMANDINE
Jag gillar potatis. Jag tycker också om vackra ord.
Anne-Marie
INGEN OSTVÄN
Jag är ingen ostvän. Däremot är jag en skyltvän!
Anne-Marie
LITEN JAG
Detta är jag. Liten. För länge sedan.
Någonstans finns liten jag kvar i mig.
Anne-Marie
Någonstans finns liten jag kvar i mig.
Anne-Marie