VÄNSKAPA
Jag samlar på kylskåpsmagneter.
Då jag var i Newcastle var jag där med en kollega bortifrån grannlandet Norge. Hon har följt mig i mina strävanden om skolförändringar och i mitt medvetna barn- och elevperspektiv - ja - hon har hejat på i två och ett halvt år. Jag har behövt detta påhejande. Det har stundtals varit ensamt att tänka framtid. Ensamt att tänka förändring och utveckling. Hon har besökt min dåvarande klass, hon har hört mig föreläsa...hon har läst min bok och följer min blogg och bejakar mitt tänk. Det är också hon som presenterar mig för utbildarna och skoltänkarna i Newcastle och Amerika. Jag reser därför till Newcastle och till ett omfattande och inkluderande nätverk.
Så då vi är där Newcastle inser jag att jag har fått en verklig vän. Ja, jag har haft en verklig vän hela tiden, men vi har ju aldrig träffats annat än då jag har ordat och visat. Det kändes märkligt otvunget att gå där tillsammans och tala om ditten och om datten, smita in i de minsta små affärerna, skratta åt livsberättelser eller, det bästa, att gå tysta i en bokhandel. Som om vi känt varandra i evigheternas evigheter.
Jag tycker vänskap är en gåva. Man talar aldrig om vänskap. Man upplever den.
Vänskap gör sig nog bättre som verb tänker jag - vänskapa. För det handlar väl om att göra den och vara den.
Jag vet inte... men jag sitter denna lördagmorgon och tänker ... på hur rikt livet kan vara. Då handlar det inte om ting, inte om kylskåpsmagneter, utan om o-ting.
Anne-Marie
Då jag var i Newcastle var jag där med en kollega bortifrån grannlandet Norge. Hon har följt mig i mina strävanden om skolförändringar och i mitt medvetna barn- och elevperspektiv - ja - hon har hejat på i två och ett halvt år. Jag har behövt detta påhejande. Det har stundtals varit ensamt att tänka framtid. Ensamt att tänka förändring och utveckling. Hon har besökt min dåvarande klass, hon har hört mig föreläsa...hon har läst min bok och följer min blogg och bejakar mitt tänk. Det är också hon som presenterar mig för utbildarna och skoltänkarna i Newcastle och Amerika. Jag reser därför till Newcastle och till ett omfattande och inkluderande nätverk.
Så då vi är där Newcastle inser jag att jag har fått en verklig vän. Ja, jag har haft en verklig vän hela tiden, men vi har ju aldrig träffats annat än då jag har ordat och visat. Det kändes märkligt otvunget att gå där tillsammans och tala om ditten och om datten, smita in i de minsta små affärerna, skratta åt livsberättelser eller, det bästa, att gå tysta i en bokhandel. Som om vi känt varandra i evigheternas evigheter.
Jag tycker vänskap är en gåva. Man talar aldrig om vänskap. Man upplever den.
Vänskap gör sig nog bättre som verb tänker jag - vänskapa. För det handlar väl om att göra den och vara den.
Jag vet inte... men jag sitter denna lördagmorgon och tänker ... på hur rikt livet kan vara. Då handlar det inte om ting, inte om kylskåpsmagneter, utan om o-ting.
Anne-Marie
Jag samlar på kylskåpsmagneter skrev jag i inledningen - det var bara en inledning utan anledning. Hade inte något med innehållet i övrigt att göra.
Kommentarer
Postat av: Janne
VÄNSKAPA - Jag älskar uttrycket! Att aktivt vara vän... att skapa vänner...
Postat av: annemarie
Japp - så tänker jag och så glad jag blir att du också tänker så. Anne-Marie
Trackback