Anne-Marie Körling Blogg -

Björklund är med i samma film som bland annat jag...

Vi gör reklam för samma viktiga mötesplats!
Vill ni se oss live så får ni besöka själva forumet.
Jag föreläser och minglar och småpratar och säger hej på dej!
Så säg hej på mej om ni är där!

Anne-Marie

2009-08-28 @ 19:19:14 Permalink Föreläsningar / Läsarfrågor Kommentarer (2) Trackbacks ()

Lärarfortbildning

Är man i ett klassrum är man ständigt i utbildning. Det gäller att tänka kreativt, samspelande och nyfiket. Det är tillsammans med eleverna man utvecklar det mesta. Fungerar saker och ting får man direkt gensvar, fungerar det inte får man kämpa ett tag för att introducera och skapa nyfikenhet och leta efter elevingångar där eleverna känner igen sig, fungerar det inte då heller är det nog av vikt att man funderar en vända på hur, vad, när, varför, vem? Man ska inte glömma bort den lärande aspekten av läraryrket. Att man själv får ompröva, pröva, utveckla och ta nya ansatser utifrån situation och individ.

Anne-Marie

2009-08-28 @ 11:38:00 Permalink Läraryrket Kommentarer (1) Trackbacks ()

Uppskjuten

Raketen som skulle bli uppskjuten får vänta då uppskjutningen är uppskjuten.
Anne-Marie

2009-08-28 @ 06:32:25 Permalink Körlings Ord Kommentarer (1) Trackbacks ()

Kursplanerna, läroplanen, barnkonventionen

- Bär du med dig kursplanerna?
- Alltid, svarar den nyblivna läraren.

Plötsligt blir jag väldigt trygg. Trygg också därför att frågorna kring dokumenten är så många.
Elevernas rättigheter finns ju i de samlade dokumenten - läroplan, kursplanerna, barnkonventionen - lärarens uppdrag också.

Anne-Marie

2009-08-28 @ 06:29:43 Permalink Läroplan / Barnkonvention/skola 2011 Kommentarer (0) Trackbacks ()

Nyckelkompetenser

Bra genomgång om EU och de nyckelkompetenser man talar om där... läs hos Metabolism! Tack också för länkningen.
Anne-Marie

2009-08-28 @ 06:25:19 Permalink Visioner / Egna och andras Kommentarer (0) Trackbacks ()

Bacillerna och svininfluensan

Man måste tvätta händerna!
Man måste sprita sina händer!
Man kan inte hälsa och ta i hand!
Man får inte röra bestick i besticklådorna.
Man måste ta den översta tallriken i tallrikshögen (det är det ingen som gör).
Man ska hosta i armen.
Man ska ...

och förlåt mig! Men i bacillernas landskap mår jag dåligt.

Anne-Marie

2009-08-27 @ 20:33:32 Permalink Praktiken Kommentarer (2) Trackbacks ()

Mitt dagliga kaffe - giv mig idag!

Det har varit full rulle hela dagen.

Då jag slog mig ned i fotöljen kom några elever springande med kaffe (jag har inte bett dem, de överraskar sin fröken, och nästan dagligdags, jag brukar överraska dem också men inte med kaffe). Jag får också ett litet brev med en kaffehälsning. Det här brevet fick jag hjälp att tolka: Var det ett bra meddelande måste jag fråga? Såklart det var svarade eleverna. När klassen gick ut hörde jag någon säga:

- Det är inte Anne-Maries fel att skolan är så här. Det är inte Anne-Maries fel att det finns matematik. Det har någon annan hittat på!

Det är en vacker lojalitet. Men faktum var att just den uppgift vi nu gjorde - den hade jag hittat på.

Anne-Marie,

som skrattar gott, så gott!

2009-08-27 @ 18:27:04 Permalink Språk / Mångfald Kommentarer (2) Trackbacks ()

Varm om hjärtatbok; Från lydnad till ansvar av Margareta Normell

Jag fick en bok i min hand - läs den här!
Jag har redan läst den, OCH ska läsa om den.
Margareta Normell har skrivit fler böcker och alla ligger mig lika varmt om hjärtat.

Skriv gärna här om ni läst, om inte, bokbeställ och kunskapsgrubbla.
Här finns frågor att diskutera under många utvecklande pedagogiska samtal.

Anne-Marie

2009-08-27 @ 16:43:21 Permalink Läroplan / Barnkonvention/skola 2011 Kommentarer (0) Trackbacks ()

Normal(t) står inte i Lpo-94

Det står inget i läroplanen om vad som är normalt eller inte.
Däremot står det alla har rätt att få gå i skolan utifrån sina förutsättningar.

Anne-Marie

2009-08-27 @ 07:13:45 Permalink Läroplan / Barnkonvention/skola 2011 Kommentarer (6) Trackbacks ()

Felsökande

Detta ständiga felsökande.
Det sker nästan per automatik. Jag ser felsökeriet i det bloggensvar jag visar i nästa blogginlägg.

Igår talade jag med en mamma. Hennes son har skrivit en underbar liten melodi med text om hur bra han är. Jag gillar den låten då jag vill att eleverna ska känna just så - att de är bra och att de dugar. Vi måste börja se vad eleverna lyckas med. Vi måste också tala om vad eleverna lyckas med. Vi måste visa att vi tror våra elever om den utveckling skola och läroplan har för avsikt att skapa för dem. Lyckas de inte är det ett uppdrag att titta på hur undervisningen kan göras tillgängligare och anpassas till varje elev. Det kan också vara så att undervisningen inte utmanar.

Jag tänker att vi tror att vi ger eleverna gensvar... men.... då vi gör det så har vi ändå fokus på vad som måste justeras och utvecklas. Vi säger:

Du kan det här och det här MEN du måste...
Detta MEN tar bort det första. Om vi lärde oss att uttrycka:

Du kan det här och det här OCH du ska få utveckla det här....

Ibland undrar jag om jag själv skulle orka vara elev.
Anne-Marie

2009-08-27 @ 06:31:26 Permalink Strategier för lärande Kommentarer (1) Trackbacks ()

Inget pedagogiskt anslag i sitta still

Hej Anne-Marie.

Idag hittade jag din blogg och det räddade så mycket för mig.

Idag fick jag än en gång höra av en (i mina ögon sett) inrutad lärare att det måste vara något fel på min son. Min goa, snart 8-åriga son, som är det mest fantastiska som finns i mitt liv. Vad är då felet, jo att han inte kan sitta still. Själv är jag utbildad lärare och fick under min tid som student lära mig att alla barn är olika och att vi ska ta till vara på denna fantastiska flora av barn som möter oss. Så arbetade jag, innan jag för sju år sedan fick den otroliga möjligheten att få vara hemma med mina barn, och så vill ju jag att lärare ska möta mina barn.

Men jag får bara höra att han inte kan sitta still.

Denna fantastiska påg som har ett ordförråd långt över en åttaårings nivå. Som läser flytande och som älskar matte. Men det enda han får höra är att han inte kan sitta still.

Nä, han kan inte sitta still.

So what - han är inte ens åtta år, han kan ju inte vara den förste i historien som inte satt still. Är det fel på honom för det, behöver han en psykolog? Allting känns så enormt absurt och jag letade så efter lite styrka ikväll. Det fick jag från dig i ditt inlägg: Utan pedagogiskt anslag - sitt still.

Tack för att jag fick "vräka" ur mig och tack för att du gav mig styrkan att fortsätta slåss. Jag kommer hädanefter följa din blogg med ytterst stor beundran. Tur att det finns pedagoger som du.

Massor med beundrande hälsningar

Ja. Skolan är organiserad för sittastillandet.
Men lärandet är rörligt. Man får gå till sig själv - jag sitter väldigt sällan still länge - jag skriver jämt och ständigt men jag måste gå en vända lite då och då för att förstå vad jag håller på med. Jag måste röra på mig. Hjärnans aktivitet kräver lite utlopp i kroppen. En åttaåring som inte sitter still har väl huvudet på skaft kan jag tänka... och måste röra sig så att det blir möjligt att röra sig i huvudet. Det är nästan så att om man rör sig mycket så har man säkert tänkt en hel del.

Kanske organiserar vi bort själva lärandet då vi begränsar rörelserna man kan behöva. Det är heller inte roligt för en liten unge att få påtalat hur han uppför sig istället för att se hur han lär sig och främja detta lärande.

Jag ska klura lite mer på det här.
Anne-Marie

2009-08-26 @ 23:26:20 Permalink Genus / Kroppen / Rörelsen Kommentarer (4) Trackbacks ()

Står - en dikt om mig själv! del 7

Jag står på mig!
Nu är fingrarna i kläm!

Anne-Marie

2009-08-26 @ 20:29:37 Permalink Klassrum / Organisation Kommentarer (2) Trackbacks ()

Står - en dikt om mig själv! del 6

Jag står fast
fast jag står!

Anne-Marie

2009-08-26 @ 19:21:04 Permalink Läroplan / Barnkonvention/skola 2011 Kommentarer (4) Trackbacks ()

Står - en dikt om mig själv! del 5

Jag står inte längre för mig själv.
Det finns det andra som gör.

Anne-Marie

2009-08-26 @ 19:13:41 Permalink Barnets nya rättigheter Kommentarer (0) Trackbacks ()

Står - en dikt om mig själv! del 4

Jag står alldeles intill!
Men det märks inte!

Anne-Marie

2009-08-26 @ 19:12:18 Permalink Privat / Tankar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Står - en dikt om mig själv! del 3

Jag har stått ganska länge för mig själv.
Nu står jag en stund till!

Anne-Marie

2009-08-26 @ 19:06:26 Permalink Berättelser / Krönikor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Står - en dikt om mig själv! del 2

Jag står för allt.
Också för mig själv.

Anne-Marie

2009-08-26 @ 19:05:07 Permalink Privat / Tankar Kommentarer (3) Trackbacks ()

Står - en kort dikt om mig själv!

Nu står jag upp.
För mig själv!

Anne-Marie

2009-08-26 @ 17:56:11 Permalink Visioner / Egna och andras Kommentarer (1) Trackbacks ()

Lek med utrivna ord

Suddigt?
En aning.
Lekens betydelse är inte alltid glasklar.

Anne-Marie

2009-08-26 @ 08:49:52 Permalink Språk / Mångfald Kommentarer (2) Trackbacks ()

Mottaglig mottagare

Så enkelt att väcka människan in i orden.
Så enkelt att dela med sig av sitt överflöd.
Så stort att välja rätt i det inre lexika som kallas ordförråd.
Så medvetetvackert att skriva omsorgsriktande.
Så stort att vara mottagaren.
Jag ÄR mottagaren.
Med allt vad det innebär.

Anne-Marie,

jag är på Twitter. Tänk att jag följer Fugelsang... han twittrar! Jag följer också de innovatörer och nytänkare som generöst delar med sig av sina kunskaper.

2009-08-26 @ 08:00:21 Permalink Språk / Mångfald Kommentarer (1) Trackbacks ()

Pedagogiskt ord - Attityd

Jag har mött detta ord flera gånger nu.

A T T I T Y D

Man talar i EU om ordet attityd och kopplar detta till lärandet. Ordet har en negativ färg vilket kan hindra ordet från att bli rätt och begripligt. Så är det också med ord. De kommer till oss och kräver ett nytt mottagande. Jag letar ordentligt efter den pedagogiska förklaringen och vad detta ord vill ringa in. Vi ska alltså börja titta på detta ord och skapa en större medvetenhet då vi ser det. I vilket sammanhang dyker det upp, hur definieras det och under tiden - hur förvaltar vi det pedagogiskt?

Ordboken ger mig denna förklaring:

Inställning till viss person eller företeelse, ofta tydligt visad
Inom baletten betyder attityd en pose.

ORDETS RISKER
Risken med ordet är att vi bedömer det i relation till person, att elever uppvisar attityd mot personer, och där färgar vi det med en negativ ton. En inställning har per definition ingen negativ underton utan kan ha en positiv överton (måste leka).

ATTITYD HÄNVISAR TILL INSTÄLLNING
Om jag då tittar på ordet INSTÄLLNING betyder det enligt min ordbok - manövering till rä'tt läge - och då kan det vara avståndsinställning, fininställning. Den pedagogiska förklaringen av ordet INSTÄLLNING är nog den - uppfattning eller värdering som styr någons uppträdande.

Engelskan förklarar ordet ATTITUDE:
med ställning och hållning. Bildligt förklaras ordet inställning, hållning, attityd, ståndpunkt, åsikt.

MIN PEDAGOGISKA FÖRKLARING TILL ORDET ATTITYD:
En attityd är då en slags hållning, ett förhållande till ett ämne och det undervisande fokus där eleven ska utveckla ståndpunkter, åsikter och en slags hållning, kritiskt tänkande, till det som eleven har att förhålla sig till.

Omsättandet till praktiken - hur syns det i och hos mina elever:
Hur ser jag ordet attityd i mina elevers arbete? Det är här jag kan utveckla min förståelse för ordet Attityd, utveckla min pedagogiska attityd till ordet. Jag kan också fundera över om jag kan erövra ordet och förstå det i ett sammanhang.

Jag tittar i mina elevers arbeten. Visst ser jag deras inställningar och deras förhållande till vad de lär sig i skolan:

*Jag vill inte lära mig engelska genom att fuska utan att plugga!
*Jag vill lära mig engelska på ett roligt sätt. Jag vill också kunna förstå som jag redan gör.
*Jag vill lära mig engelska för jag vill prat med alla människor.
* Jag tycker det är bra med engelska för det är kul.

Anne-Marie

2009-08-26 @ 07:49:18 Permalink Skriftliga omdömen Kommentarer (1) Trackbacks ()

Glädjeskrivning

Varje dag skriver jag något som gör mig glad.
Det blir en lista - BRA IDAG!
Det kan vara små saker, det kan vara stora saker.
De stora sakerna är ofta de små sakerna,
de små sakerna är ibland jättestora.

Idag skrev jag så här:

Bra idag:

* mötet med mina elever.
* att en god vän damp ned i min blåa stol och ordade om livet, kärleken och allt däremellan.
* lugnet över köksbordet där jag lagt upp olika högar av det jag måste läsa.
* att jag får läsa det jag läser.

* att det jag måste läsa utmanar mig så mycket att jag blir ivrigt glad.
* sms som fångas in i min mobil och påminner mig om människor jag bryr mig väldigt mycket om.

* det kaffet jag hällde upp i min vackraste kopp...
* att novellen jag läste för mina elever grep tag i dem så ögon glittrade och munnar gapade.

* att novellen jag läste för mina elever fortfarande griper tag i mig - och att tårarna avslutar alltsammans.
* kaffekoppen som mina elever ville glädja mig med.
* leendet jag fick då jag själv log mot den jag mötte.

* att jag hittade en parkeringsplats.
* att den lilla tanten i fönstret vinkade tillbaka!
* att jag inte handlat en endaste sak och trots det varit mycket handlingskraftig.
* att jag kunde glädja min egna unge.
* att jag plockade undan efter mig själv och såg hur fint det blev.
* att almanackan ser så framtidslovande ut.

* att morgondagen väntar på mig ...

Anne-Marie

2009-08-25 @ 21:50:00 Permalink Privat / Tankar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Frågor att undra då det gäller engelska

Dessa frågor fick mina elever fundera över idag:

Berätta hur du använt din engelska i sommar?

Berätta vad du upplever att du kan av engelska?

Berätta hur du vill lära dig engelska?

Varför tror du att vi lär oss engelska i skolan?

Varför vill du lära dig engelska?

Svaren mina elever gav mig ger mig en mängd information. Den informationen ger mig saker att tänka på och betyder att jag fortsätter att själv ställa mig frågor kring undervisning och ämne. Det är viktigt att eleverna har insikt om hur de självständigt ska kunna använda sina kunskaper. För någon skolkunskap är det inte frågan om. Det vi lär oss i skolan ska ha en framtid utanför den.

Anne-Marie

... som funderar över den kunskap en guide har i spelet World of Warcraft - "man pratar ju bara engelska där".
... som funderar över att eleverna faktiskt vet att de lär sig engelska genom spel, skola och film och vad det betyder för min undervisning.
... funderar över att eleverna uttrycker att de vet att skolan vill lära ut för något som de behöver i framtiden. Det är spännande att läsa att någon till och med beskriver sin framtida arbetsplats och vilket språk de ska prata med varandra där - och återigen - vad gör det med mitt uppdrag bland mina elever.

2009-08-25 @ 19:44:01 Permalink Engelska Kommentarer (3) Trackbacks ()

Äntligen - i klassrummet!

Så är jag tillbaka i klassrummet. Det var en vänlig skara som mötte mig och klev rakt in i mitt lärarhjärta. Det vilar något sällsamt tryggt i att återigen räkna in och samla den där skaran av individuella varelser som utgör en klass. Återigen, känns som ett tryggt ord. Så är vi också genast igång. Återknytningar och återkopplingar skapar trygghet.

- Vad kommer du kalla oss nu? frågar någon. Vi kan ju inte vara "din lilla fyra" nu. Nu måste vi vara din stora femma?

Så tassar två stycken ut. De har sprungit genom alla korridorer, in i lärarrummet, fröken måste få kafffe! Och så överraskar de med en varm kopp kaffe och den lilla lappen som jag omsorgsfullt vek samman och lade i min lärarficka.

Anne-Marie

2009-08-25 @ 17:02:55 Permalink Läraryrket Kommentarer (0) Trackbacks ()

Körling bloggintervjuar professor Sven-Eric Liedman

Körling intervjuar Professor Sven-Eric Liedman!

Hur identifierar du kunskap?

Kunskap är först och sist förmågan att att utföra något - att kupa potatis, att virka en grytlapp, att lösa en ekvation, att skriva ett brev på ett främmande språk osv.
Det är också något mer undflyende: att inse hur en annan människa kommer att reagera på en viss händelse, eller att ge någon annan ett vettigt råd i en knivig angelägenhet.

På vilka grunder?

Kunskap är för mig överhuvud allt som man kan lära sig. Att andas är inte en kunskap (däremot att lära sig andas på ett bestämt sätt), att gå är det.

Varför tänker man - den här människan kan verkligen sina saker?

Det är ett slags säkerhet och skicklighet som övertygar en. Tanken dyker ibland upp inför dem som kan något som man själv har en aning om (specialisten), men lika väl kan det vara på ett område där man själv verkligen känne sig hemma.

Vad är upplevelsen lärande?

Ibland märks inte ens upplevelsen - man upptäcker att man har lärt sig något, inte att man lär sig. När det verkligen är fråga om en upplevese, har det ofta med blixtrande insikt att göra. Man har grubblat över en fråga - och så plötsligt sitter man med svaret. Det är de båda extremerna - där emellan kommer det mesta som man lär sig.

Man talar om behärska, men jag undrar hur det kan se ut i praktiken, vad tänker en professor i idéhistoria om detta ord?

Ordet "behärska" är ju lite obehagligt: härska över. Man själva företeelsen känner vi till: på något område kan vi röra oss fritt, vi är redo för att oväntade problem kan dyka upp och vi kan ta itu med dem därför att vi redan kan allt det grundlägganed på området ifråga. En säker bussförare som manövrerar sin buss genom rusningstrafik kan klara ut även oväntade situationer som dyker upp framför kylaren.

Vilka ord bör omsluta en individs lärande? Vilket förhållningssätt bör utvecklas hos en lärare?

Väldigt många ord - en del ´betecknar något ytligt, andra något mer genomgripande. Skaffa sig information - lära sig se sammanhang - lära sig se problem - kritiskt kunna bedöma ett stoff osv osv. Lärarens viktigaste uppgift är att uppmuntra elevers frågvishet och helst också få dem att känna förundran inför det de lär sig.

Kunskapen börjar i förundran, säger Aristoteles.

Om man inte har ett språk hur utvecklas lärandet då?

Det finns ju språklöst lärande, det rent sinnliga, t.ex. Det är grundläggande för allt lärande (jfr barnets första levnadsår). Men så snart vi ska kunna precisera något, ställa frågor, utveckla ett omdöme, behövs ett språk. Ju mångsidigare och smidigare språket är, desto bättre.

I EU använder man ordet ATTITYD som en slags kompetens - hur vänder man ett negativt speglat ord till ett positivt?

Ja, attityd är ett orimligt ord i sammanhanget. Men vad det åsyftar kan också vara något viktigt och omistligt: att lärandet inte bara ska resultera i ett antal insikter som man kan redovisa i någon sorts prov utan att man ska förändras av själva lärandet, inse vikten av vissa värden, dra vissa etiska slutsatser, få ett vaknare estetiskt sinne osv.

Vad är en lärare?

Idealiskt: En som ständigt är beredd att lära sig, inte minst av och genom sina lärare.

För mig är skola en idé, knappast en plats, och jag undrar vad betyder ordet skola för Sven-Eric Liedman?

På grekiska betyder ordet urpsrungligen fritid. Det gör det inte längre. Men det är en dröm ändå att det är ett slags frihet som ska utvecklas där, friheten att utvecklas, att pröva sig fram, att tillsammans med andra göra sig bättre hemmastadd i en värld som man hamnat i.

Om man använder begreppet - Kejsarens nya kläder - och den andre nickar instämmande, vilka kunskaper har dessa två då, och var och en för sig, och vad betyder det att kunna förenas i tre ord på detta viset?

Det enkla: Båda känner till H C Andersens saga och vet vad den innebär. De kan också förmedla sin insikt som ju framför allt är kritisk (till den förteelse man alluderar på) och förenas i den. Kunskapens gemenskap är en fin gemenskap.

Vad behöver en människa för att kunna reflektera över sammanhang?

En del kännedom om sammanhanget, förstås, men också förmågan att ställa ytterligare frågor kring det, kritiskt belysa det, helst också kunna tänka sig saken annorlunda - detta för att kunna bättre se vad det är som gör sammanhanget just till sammanhang.

Längre har jag inte kommit. Det var fina och intressant frågor - men inte lätta...

Allt gott
Sven-Eric

____________________________________________________________________________________

Anne-Marie tackar storligen för generositeten, välviljan och tillåtelsen att publicera en intervju på min blogg.

2009-08-24 @ 19:40:50 Permalink Körling intervjuar Kommentarer (6) Trackbacks ()

Utmanande arbetsdag

Jag är nöjd med dagen. Men oj så trött. Det slår mig att den här tillfredsställelsen känner man om man fått utmaningar, tid, möjligheter att arbeta, sträcka på benen, ta en rast då man själv behöver, samtala med andra som tänker kring samma dilemman och inom ramarna för uppgift och tid. Om någon givit mig en läxa nu - skulle det vara ett ok - jag har arbetat så intensivt att jag givit ifrån mig precis allt det som är möjligt just nu. Gör jag något arbete ikväll är det för att jag är intresserad och nyfiken på fortsättningen och har förnyad kraft att göra det.

Anne-Marie

2009-08-24 @ 17:38:19 Permalink Läxor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Artikelserien om läraryrket

Jag tycker så mycket om det jag läser här.
Tack DN som lyfter fram ett annat skolperspektiv.

Jag har fäktat länge för yrket och är så rädd att jag börjar krokna, tröttna och inte längre orka.
Läraryrket har ett just nu - och det är ständigt just nu - i klassrummet. Det betyder att våra elever är de som påverkar oss - med sina liv, sina tankar, sin förståelse, sin vilja, sin ovilja... det är människan och människorna som möts i ett klassrum. Och i detta möte lägger vi ett tydligt fokus framför oss: Om detta ska vi diskutera och processa, utveckla och lära...

Jag tycker läraren i artikeln mycket väl illustrerade den roll jag känner mig mest hemma i.

Anne-Marie

2009-08-24 @ 07:58:17 Permalink Läraryrket Kommentarer (4) Trackbacks ()

Det vidare textbegreppet

Det vidgade textbegreppet kan kompletteras med det vidare. Börjar man läsa så vidgas vyerna och man kommer vidare. Det var en liten tanke så här på morgonkvisten!

Anne-Marie

2009-08-24 @ 07:07:30 Permalink Svenska / Läsning / Genre Kommentarer (1) Trackbacks ()

Skissa ett lärartänk kring elevens läsande

Eleven läser.
Det är en del av undervisningen i svenska, engelska och andra språk.
Att eleven läser handlar om uppdraget att skapa vägar till litteratur och böcker.
Jag har försökt skissa en tanke kring hur det ser ut kring en elev som slutligen sitter i klassrummet och läser.

Detta är en skiss.
Så här brukar jag skissa en undervisningstanke och synliggöra mitt uppdrag. Den skiss jag nu åskådliggör för er är inte en färdig produkt över hur jag tänker. Så fungerar inte jag. Detta är den första sonderande funderingen kring hur och varför en elev blir läsande i ett klassrum. Jag har också uteslutit föräldrars inverkan och påverkan.

Då en elev läser i klassrummet (och absolut inte tyst och ensam läsning, inte heller läsning utan undervisning och modellas nyfikenhet av läraren) så är det en del av vårt läraruppdrag, vår organisation och ska synliggöra såväl kunskap- och människosyn.

Jag funderar vidare,
det här är bara början... som med allt annat.
Anne-Marie

2009-08-24 @ 07:03:58 Permalink Svenska / Läsning / Genre Kommentarer (0) Trackbacks ()

Frågeformulär till mig

Den vanligaste frågan jag får
- Hur hinner du?
- Jobbar du jämt?

Jag tycker inte om de frågorna. Det finns något negativt i dem. Men jag kan vara känslig. Jag går genast i försvar. Det jag försvarar är min rätt att få göra det jag vill och det som berikar mitt liv. Oftast är det så att det jag gör inte påverkar någon annan än just mig själv. Om jag skulle hindras skulle mitt liv bli fattigt och innehållslöst.

Men svaren då?
Hur jag hinner?

Alltså - huvudet har jag med mig. I mitt huvud finns ett tänk. Oavsett om jag skriver så tänker jag. Oftast har jag skrivit något som jag tänkt ut i förväg. Själva skrivandet går ofta på några minuter. Det tar inte mer tid. Jag ser inte mycket på TV, vilket betyder att jag har mycket mer tid än om jag satt av tiden framför en TV. Jag skriver om sådant jag finner i min absoluta närhet. Jag har skrivit dagligen sedan jag var nio år. Att jag skriver i en mer öppen form, som här i en blogg, än en skrivbordslåda och en stor anteckningsbok är alltså det som skiljer det jag gjorde innan mot det jag gör nu.

Min blogg innehåller fotografier jag tar. Jag kan omöjligt bo vid min dator då jag dagligen tillför bloggen nya fotografier. Det betyder ju att jag är en aning rörlig. Jag gör alltså annat. Promenerar och ser mig omkring. Fikar med människor, läser böcker, tidningar och springer runt för att röra mig mer motionerande.

Jag har alltid idéer om saker och ting. Alltid. Så har mitt liv sett ut. Jag har aldrig bara gjort något. Min mamma berättade att hon hade ringt hem från arbetet och jag hade sommarlov. Jag var nio år.

- Vad gör du Anne-Marie? frågade hon.
- Jag skapar! sa jag.

Det var så jag såg på hemmets städning. Som ett skapande.
Det säger mer om mig än något annat, om jag nu ska vara privat.
Jag är nog alltid skapande. Och det är helt ofarligt.
Det betyder att jag vänder och vrider på det dagliga.
Lägger till mina funderingar och ... tja... skapar något.

Om jag inte fick göra det här... så skulle jag känna mig infryst.
Och det skulle inte vara bra.

Anne-Marie

som inte förstår att man ständigt måste besvara den här frågan.

2009-08-24 @ 06:37:09 Permalink Privat / Tankar Kommentarer (7) Trackbacks ()

I matens lustgård

Det var matmarknad idag.
Anne-Marie

2009-08-23 @ 23:16:13 Permalink Bild (och text) Kommentarer (1) Trackbacks ()

Utveckla fler frågor kring en matematikuppgift

Det här är en bra matematikuppgift tänker jag. Därmed har jag redan värderat den för er, kära läsare. Jag har några frågor;

* beror det på ålder om man kan lösa den här uppgifte?
* vilken årskurs ska man lämpligen kunna lösa uppgifter av detta slaget?
* vad behövs för att lösa uppgiften?
* om man aldrig har haft hur påverkar det uppgiften?
* vilka principer är det som man bör kunna för att lösa uppgifter av detta slag?
* vilka mål i kursplanen svarar uppgiften mot?
* vad är syftet med uppgiften?
* hur löser jag själv uppgiften?
* löser jag matematikuppgifter ur de matematikböcker jag undervisar ur?
* undervisar vi i matematik eller gör boken det?
* hur samspelar vi med matematikbokens kunskapsförmedling?
* hur vet vi att eleverna lär?
* vilken ålder, om vi nu ska åldersorientera oss, kan man en uppgift av detta slag?
* är elevens ålder viktig för att lösa uppgifen?
* vad betyder lärarens undervisning?
* vad kan vi språkligt lägga oss i?

* hur kan vi överföra samma princip till en elevnära och upplevd händelse och inte förlora den övergripande idén som uppgiften syftar till?

* om eleven kan konstruera liknade uppgifter vilken förmåga förvaltar eleven då?
* vilka ord kan vi skapa synonymer till?
* hur mycket kan en elev skriva i sin beskrivning av flickans feber?
* hur behandlar vi elevernas förmåga att beskriva?
* hur samspelar ämnet matematik med ämnet svenska och svenska två?
* vilka begrepp är viktiga?
* hur stort utrymme tillåter vi att eleverna uttrycker sig på?

* skiljer sig utrymmet för elevens resonerande svar om det är matematik? om det är i svenska?
* hur översätter man själva uppgiften till engelska?
* förlägg uppgiften muntligt till ett sjukhus i Amerika, Frankrike, Afrika, Asien?
* gör om svaret till en serietidningssvar?
* vad händer om uppgiftens resonerande svar ska läsas av överläkaren? rektorn? mormor?
* Blir svaret annorlunda i sms-form?
* Hur ser svaret ut om det ska formuleras till en pojkvän? flickvän? skolsyster?
* Vilka hinder möter du om du ska lämna ett svar i form av en Ikeamanual?

* Du får berätta om febern - du behöver inte skriva - hur vill du göra?

Anne-Marie

2009-08-23 @ 21:35:52 Permalink Matematik Kommentarer (0) Trackbacks ()

Språkligheter: Regn

Intill där jag bor, mitt i stan, var det i dagarna tre, oavsett väder, matsensationer i tält på den stora ängen. Det var en aning si-och-så med vädret.

- Hur klarade ni regnet idag, frågar jag en nordboende svensk som sålde mat från djupaste norrbotten.
- Ingen fara, det regnade bara törregn, svarade han glad i hågen.
- Tö... ? Vadå för sorts regn, frågade jag.
- T - Ö - R - R - R - E - G - N, bokstaverade den gode mannen.
- Aha, skrattade jag, och vad är det...
- Det är TORR- REGN! Man blir inte så blöt av det. Värre är det med BLÖT-REGN!

Då jag gick hem med mina smakprover och örter och ostar och såser och safter så duggade det en aning. Jag tänkte inte så mycket på om det var torrt regn eller blött regn, jag strosade vidare i mina språkliga funderingar och torkade bort det värsta av det blöta vad-det-nu-var-för-något.

Anne-Marie

2009-08-23 @ 18:03:28 Permalink Språk / Mångfald Kommentarer (1) Trackbacks ()

Körlings frågor: Kejsarens nya kläder

Jag ställer en undersökande fråga (hmmm är inte frågor alltid en ingång till en undersökning eller ett börjat svarsletande?):

Vi tar begreppet;

KEJSARENS NYA KLÄDER
som är en saga av HC Andersen som blivit synonymt med ... ja vad?

Om två personer förenas i förståelsen av dessa tre ord, vad kan dessa två personer tillsammans då?
Vad kan de var för sig?
Vad menar man i stort?
Vad menar man konkret?
Hur förenades de två runt detta begrepp?
Vad betyder det att vara utesluten?
Vad är det man inte har ingått i då man inte begriper sig på uttrycket?
Vad betyder det i stort?
Vad betyder det för den enskilde?
När lär man sig ett språks bärande sagor?

Om detta sätter igång ert tänk, om ni vill bidra gör det, med en liten svarsbörjan... eller kanske funderingar kring flera av frågorna. Jag sitter just nu och grubblar... för fullt.

Anne-Marie

2009-08-23 @ 12:21:38 Permalink Strategier för lärande Kommentarer (0) Trackbacks ()

Körlings begrepp; Det vidgade samspelet

Jag tänker - vi talar om det vidgade textbegreppet. Jag vill tala om det vidgade samspelet. Det vidgade samspelet är ett förhållningssätt som läraren kan anta till allt vi gör i skolan. Ett undervisande fokus ska inbegripa det vidgade samspelet; inkludera uppdrag, läroplan, barnkonvention, teori och lärarens kompetens, elevens sociala utveckling, ämnets kunskapskärna, målet för lärandet och kreativiteten att tänka nytt och självklart i samspel med lärare och klasskamrater, teknik och andra insändare i klassrummet.

Anne-Marie

2009-08-23 @ 09:18:23 Permalink Körlings Ord Kommentarer (0) Trackbacks ()

Helikopteröverblick och köksbordsförståelse

När jag söker förstå pendlar jag mellan helikopteröverblicken och det faktiska begripandet som jag har här precis vid mitt köksbord.
Anne-Marie

2009-08-23 @ 09:01:29 Permalink Strategier för lärande Kommentarer (0) Trackbacks ()

Bokstavserövring

Ett fantastiskt litet bildspel om bokstävernas erövring. När detta påbörjats kommer orden i skriftlig form. Kanhända att barn ser ord så många gånger innan de ser bokstäverna att de skriver trots att de inte tänker på varje bokstavs storhet i sig... jag undrar hur många barn som kan skriva sms långt innan de börjar skolan?

Anne-Marie

2009-08-23 @ 08:21:55 Permalink Svenska / Skrivandet Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vad är ämnet svenska? frågar jag

JAG PRATAR MED TVÅ GYMNASISTER:

Vad är innehållet i ämnet svenska:

- Det är jättesvårt att svara på.... det är lättare om du frågar om engelska och matematik... jag måste tänka.
- Det är lite som historia, man blickar tillbaka och ser hur språket utvecklas, och man lär sig om sina känslor.
- Det är ganska intressant med dialekter... vilket språk man använder... t ex Rinkebysvenska... slang och sånt.
- Det ska ingå i svenskan, det har vi iallafall haft, kunskap om slang.
- Ett öga rött läste vi och den diskuterade vi - han har skrivit på Rinkebysvenska...

Vad tror du att du skulle ha lärt dig från årskurs ett till årskurs nio

- Litteraturhistoria, regler för språket och sånt.
- Det tror jag man ska lära.
- Det sitter ganska bra tror jag, alltså grammatiken. Men jag fattar inte allt om den. Hur man praktiskt ska använda den.
- Det är en del av svenskämnet. Väldigt konkret svenska. Det känns inte så viktigt. Man ska kunna skriva en text, och uttrycka sig bland människor.
- Jag tror läraren måste säga vad som är för mål med svenskan och vad man ska lära sig som elev.

Om man tar bort svenskämnet vad händer då:

- Folket skulle nog uppfattas som mindre smarta.
- Det är jättesvårt att säga något om svenskämnet... vad är det egentligen.
- Man kan uppfatta hur andra människor är - man lär sig vara social i sociala sammanhang, så man måste nog ha svenska i skolan.
- Det är viktigt för ens person.
- Man växer som person.
- Vi har fått lära oss om informellt och formellt språk. Man måste ju veta hur man kan prata med en arbetsförmedlare, ex,

Var skriver du i för forum:

- Jag skriver i huvudet. Jag tänker i skriftspråk. Alltså skriver härinne (pekar på huvudet).
- Jag skriver på chattsidor, facebook - jag skriver kommentarer på matsidor. Jag kommenterar vad jag har lagat för recept som jag prövat men jag ändrar - man utvecklar recepten. Det kan bli en maträtt. Jag har lärt mig det här själv, jag tycker det är kul, jag vill ha kontakt med folk som är intresserade av samma saker som jag själv är.
- Jag skriver dagbok. För känslorna. Nu ritar jag min dagbok. Det blir bilder utan språk.
- Jag skriver inte dagbok.

Vad saknar ni i undervisningen i svenska?

- Fria händer.
- Man ska tänka kreativt. Det borde vara mer kreativt. Det är det inte. Det ska ju vara inspirerande.
- Man vill ju att läraren ska få en att tänka efter som man själv inte kan ta fram själv.
- Man ska få tänka fritt. Man ska få pröva nya saker.
- Man ska få våga.
- Det kan inte vara bara rätt eller fel, man utvecklas inte i det som är antingen rätt och fel.
- Man behöver någon som säger: Tänk på alla konstiga sätt och få ut det yttersta av dina möjligheter.

Kan man bli författare genom den undervisning ni fått:

- Nej, jag vet inte vad kreativt skrivande är. Mina kunskaper räcker inte till det.
- Alla kan bli förrfattare tror jag.
- Klart man kan.
- En författare behöver inte skriva en lång roman, man kan skriva dikt. Svenskämnet ska uppmuntra det.
- Som dina kocklektioner - pröva nytt säger läraren.
- I mina kreativa ämnen ska man tänka utanför boxen, och så borde det svenskämnet också vara. Det är för mycket bestämt i svenskan.
- Det finns ingen frihet inom ämnet. Det här ska du göra, det här ska du göra. Man prickar av uppgifterna. Man får aldrig brainstorma i svenskan. Man jobbar för att bli klar.
- Man måste få kommentarer på det man skrivit, man måste få konstruktiv kritik. Det räcker inte med ett bra och ett utropstecken, man lägger ned tid utan att få ett verkligt gensvar. Man har bara gjort uppgiften.
- I mina bilduppgifter får jag pröva. Jag skulle vilja ha det i språkform.
- Min lärare valde en bok utifrån våra intressen. Det kändes som läraren engagerade sig i det man var intressad i. Det kändes väldigt bra.

Ja, vad tänker vi lärare... hur förstår våra elever ämnet, hur förstår vi det?
Anne-Marie

2009-08-22 @ 17:26:51 Permalink Läroplan / Barnkonvention/skola 2011 Kommentarer (3) Trackbacks ()

Ettagluttarens träningsvärk

- Vad har du lärt dig i skolan? frågade den ömma modern sin lilla ettagluttare.
- Att titta på fröken! svarar ettagluttaren.
- Jaha! Hur gör man det då? frågar den lite undrande ettagluttarföräldern.
- Så här! svarade ettagluttaren och spärrade upp ögonen så de blev stora som tefat.
- Aha, sa föräldern.
- Vet du, sa ettagluttaren, jag har träningsvärk i ögonen. Det är jobbigt att titta på fröken!

Anne-Marie

2009-08-22 @ 13:27:01 Permalink Skolorden / Medvetet språk Kommentarer (2) Trackbacks ()

Mina egna tankeord

Jag bröt mot innanförskapet och hamnade i den kalldusch som utanförskapet innebar.

skrev jag glättigt i ett gensvar på bloggen.
Då jag läste det i efterhand insåg jag att det knappast fanns något att skratta åt.
Exkluderande är inte min melodi.

Anne-Marie

2009-08-22 @ 10:37:03 Permalink Körlings Ord Kommentarer (2) Trackbacks ()

Maskinskrivningämnet - I VERSALER!

Maskinskrivningsundervisningen har satt spår i mig. Faktiskt bidragit till min utveckling och min förmåga.

Jag är överlycklig över min praktiska skrivförmåga och minns med tacksamhet min petiga lärarinna i maskinskrivning. Där och då handlade undervisningen om den rätta fingersättningen över tangentbordet, hållningen för att orka skriva och slå ned bokstäver på tompappret, förmågan att skriva utan att titta på tangenterna, blindskrivandet och det korrekta resultatet. Jag talade tyst om att jag tyckte om maskinskrivningen.

Idag har jag mycket, mycket stor användning av mina kunskaper. Jag kan följa med föreläsningar och skriva av, skriva ned och skriva till saker och ting genom att bara titta på föredragshållaren, bildspelen med ord och meningar jag gärna vill behålla. Jag skriver snabbt och behöver inte tänka på hur och att jag skriver. Jag koncentrerar mig på vad jag ser och lär mig.

Jag fick också förmånen att pröva den elektriska skrivmaskinen som under min skoltid gjorde små innovativa steg in i människors verklighet.

Frågan är om inte den första undervisningen skulle vara tangentbord och den motoriska lek som fingrarna kan göra för att forma ord... istället för den finmotoriska pennföringen att i ett papper forma ett väldigt snyggt A.

Anne-Marie,
som också gillar att pekfingrar som fingrar fram bokstäver

2009-08-22 @ 10:28:25 Permalink Svenska / Skrivandet Kommentarer (6) Trackbacks ()

Min vän Lördag

Min vän Lördag bäddar in mig i mitt täcke, viskar i mitt öra

- Du, det är gråväder! Det regnar allt annat än manna, himlen är öppen, kaffet är på och tidningen ligger på mattan. Du får välja vad du vill idag? Alla minuter är dina, hela dagen din möjlighet! Det finns ett utanför och ett innanför. Det finns ett tak för allt och alla.

Jag tycker så mycket om min vän Lördag.
Innanför regnar vattendropparna genom kaffefiltret.
Det porlar av välbehag.

Anne-Marie

2009-08-22 @ 08:28:31 Permalink Privat / Tankar Kommentarer (4) Trackbacks ()

Talande kroppspråk

Läser ordspråksboken. Det finns någon slags samlad visdom i de här ordspråken sedan urminnes tider, som själva essansen av mycket vetande. Ordspråken har många bottnar.

Knyter du näven så hårt
att det inte kommer något ur den,
så kommer det inte något i den heller.

Då tänker jag på den som sträcker ut sin hand mot den som inte tar emot den. Då tänker jag på den som får hårt håller fast vid något så att friheten begränsas. Då tänker jag på hur svårt det är att vilja hjälpa där hjälpen inte tas emot. Då tänker jag på hur knepigt det är att knytnävsförhålla sig till världen och hur ont det kan göra för öppna händer att sluta sig samman och inte längre...

Anne-Marie

2009-08-22 @ 08:16:00 Permalink Körlings Ord Kommentarer (1) Trackbacks ()

Tokiga frågor kring ordspråket

Ordspråket:

I skogen regnar det två gånger.

Hur vet man att det inte regnar fem gånger?
Om det regnar fem gånger i skogen var kommer regnet från första gången?
Är det alldeles säkert att det är så?
Måste regn komma från himlen?
Vad betyder det att det regnar manna?
Kan man äta manna?
Hur mycket manna kan man äta?
Hur mycket vatten kommer ned egentligen?
Var kommer det vattnet ifrån från början?
Hur mycket vatten kan en himmel rymma?
Vad är himlens rymd?
Hur stor är himlen?
Vad är en himmel?
Var börjar regnet?
Hur snabbt faller en droppe?
Är en droppe vatten regn?
När kan man kalla vattendroppar för regn?
Varför är man i skogen om det regnar två gånger i den?
Vad menar man egentligen?
Om man gillar regn betyder det då att man gillar skogen?
Om man inte gillar regn betyder det att man inte gillar skogen?
Vad är ett skogsregn?

Anne-Marie,
som älskar att fundera ut frågor...

2009-08-22 @ 08:06:12 Permalink Frågor / Frågekonst Kommentarer (0) Trackbacks ()

Att älska ett ord

Det är ett o-ord.
O-reda
O-ordning
O-vett
Men jag tycker om detta ord - olåt.

Anne-Marie

2009-08-21 @ 22:04:51 Permalink Körlings Ord Kommentarer (6) Trackbacks ()

Motvind

När jag gick hem gick jag i motvind.
Det gjorde ingenting.
När jag vände om och gick åt andra hållet gick jag i medvind.
Det var precis lika jobbigt.

Anne-Marie

2009-08-21 @ 21:55:55 Permalink Visioner / Egna och andras Kommentarer (2) Trackbacks ()

Kiwi och bildpromenaden

Ett lektionsförslag - bildpromenaden - och det vidgade textbegreppet. Följ modellen och våga applicera det hela på något helt annat. Samspela oändligt mycket med eleverna.

Anne-Marie

2009-08-21 @ 13:20:23 Permalink Kiwi-pedagogik Kommentarer (0) Trackbacks ()

Hakan ut

Krönika i Lärarnas Tidning!
Anne-Marie

2009-08-20 @ 18:50:47 Permalink Visioner / Egna och andras Kommentarer (7) Trackbacks ()

Skolforum!

Skolforum! Jag föreläser där. Gjorde mig en egen liten bild av det jag kommer tala om. Så detta får ni se som en aningens reklam; dels för ordet, dels för tillställningen, dels och framför allt för mötesplatsen. Kommer ni vara där undrar jag från min lilla vrå?

Anne-Marie

2009-08-20 @ 18:44:33 Permalink Föreläsningar / Läsarfrågor Kommentarer (2) Trackbacks ()

Is i magen

Läste i tidningen: Man måste ha is i magen.
Jag har aldrig is i magen. Så fort jag svalt en isbit så smälter den av min värme.
Det är jag tacksam för.

Anne-Marie

2009-08-20 @ 18:43:36 Permalink Jag lär /Jag leker Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vision 2011 och inåtriktande utvecklande

Det är en utmaning att arbeta med framtiden rent konkret. Det uppdrag jag har fått träder ju i kraft 2011 och kommer att fortsätta vara i kraft många,många år. Varje ord och handling måste behandlas varsamt. Det är en aning inåtvändande och återvändande till det centrala uppdraget skolan har för att möjliggöra den goda framtiden i nästa dokument. I allt, I ALLT, jag tänker har jag ett enda fokus - EN ELEVS SKOLGÅNG GENOM ALLA ÅREN I GRUNDSKOLAN!

I stort sett betyder det att jag kan multiplicera denna unika relation mångfalt.

Anne-Marie
Fotografiet är från en plats där man river ned så varsamt, så varsamt och bygger upp något nytt på samma grund.

2009-08-20 @ 17:08:16 Permalink Läroplan / Barnkonvention/skola 2011 Kommentarer (3) Trackbacks ()

Blomma ut - blomma in

Det är så vackert att få blomma ut. Då spricker man upp och får tillgång till sig själv fullt ut. Och då lyser man också mot andra. Men vad betyder det att blomma in?

Blomma in betyder att kapsla in och lägga kronbladet varsamt över något man vill behålla länge och varsamt hålla kvar. Blomma in kan vara en slags höstkänsla. Det lilla hoppfulla fröets behov av omsorg. Det kan vara en liten idé, något man vll minnas ömt och länge eller en nästan bräcklig snäcka från en sandstrand man promenerat barfota på, man kan blomma in kring något man själv önskar.

Anne-Marie

2009-08-20 @ 16:15:42 Permalink Privat / Tankar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Grönt kort för provet?

Upplevt och genomlevt en provsituation som vuxen. In i det längsta undvek jag det prov som jag var tvungen att göra för att få grönt kort i golf. Golfinstruktörern ställde mig en fråga;

- Är du lärare?

Jag nickade.

- Hi, hi! skrattade han, tänk ... det är alltid lärare som inte vill göra provet. Det är konstigt tycker jag. Ni är ju vana att ställa frågor, bedöma andra som svarar rätt eller fel. Ni verkar livrädda för att göra det här provet. Alla lärare jag har mött är jättenervösa för det här. Ni verkar inte klara provtillfället. Men... kanske är ni i själva verket livrädda för att göra fel eller för att inte kunna. Det är väl konstigt?

Anne-Marie

2009-08-20 @ 07:25:59 Permalink Skriftliga omdömen Kommentarer (3) Trackbacks ()

Sedd och i närvaro av

Jag avslutade min bok - VÄGEN TILL SKRIFTLIGA OMDÖMEN - med några av de vackraste ord jag vet. Det handlar om att bli sedd och få uppleva närvaro av någon som ser:
____________________________________
Den lilla grabben tar ett par skutt på ett ben,
utan att ramla.
Och fylls av beundran för sin duktighet,
dubbelt stark eftersom det finns åskådare.

Blir vi någonsin vuxna!
____________________________________

I skolan handlar det om att uppleva sig sedd, respekterad och innesluten, delaktig och utmanad utifrån sina egna förutsättningar. Orden här ovan är Dag Hammarskjölds (1963) och det är dessa rader också:

Den som vill äventyret skall också uppleva det - efter måttet av sitt mod.

Anne-Marie,
som vinkar till er från den här sidan om texten.

2009-08-19 @ 22:43:25 Permalink Barnets nya rättigheter Kommentarer (0) Trackbacks ()

Skolord: Skolutveckling

Ordet S K O L U T V E C K L I N G !

Jag kanske sätter saker och ting på sin absoluta spets när jag säger att jag har tröttnat på det här skolordet.

För mig är skola per definition utveckling. Jag tycker vi ältar ordet skolutveckling utan att riktigt förklara vad vi menar med att det har för innehåll. Själv är jag otroligt långsam i det jag gör med mina elever, inte långsam i mina undervisningar utan mer hur jag tänker och grubblar kring den utveckling som STÄNDIGT sker i mitt klassrum. Det är mitt uppdrag att sätta igång utveckling och försätta ungarna i lärande. Det är ett svårt uppdrag och med ett framåtriktande syfte,dvs utveckling.

Skolan i sin helhet talar alltid om skolutveckling. Jag har hört det sedan första dagen i skolan. Jag mötte det som nyexaminerad lärare. Skolutveckling talade vi om. Vad vi menade sa vi aldrig riktigt, och någon uppföljning av framgångarna som denna utveckling betydde firade vi inte.

Utveckling handlar för mig om att göra mer och medvetet kring det jag har i uppdrag att göra. Jag vill bli bättre på att bedöma rätt, undervisa uppmuntrande och gensvarande, utbilda mig i de ämnen jag har oförmåga i, sitta i pedagogiska diskussioner som ser framtiden och kommer ihåg gårdagen. Jag vill tänka framåt med de medel jag har. Det är utveckling. Det är skola.

Det är som om ordet skolutveckling ställer sig emot något annat - som ett försvar - och den hemska tanken, trots allt jag skrivit, är motsattsordet - stagnation. Jag skulle vilja att skola per definition betydde utveckling. På alla plan!

Anne-Marie,

som undrar om jag ställde till det nu? Och om jag gjorde det - är det så farligt i så fall?

2009-08-19 @ 18:49:38 Permalink Skolorden / Medvetet språk Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jahaja! Kortspel!

Hur spelar man med de här korten?
Spelar bort dem?
Äter upp dem?
Apporterar dem?
Rapporterar dem?
Spaderhund?
Benar vägen för andra kort?

Anne-Marie

2009-08-19 @ 18:00:30 Permalink Bild (och text) Kommentarer (0) Trackbacks ()

Skolledaren

Skolledaren är regeringen.
Skolledaren är riksdagen.
Skolledaren är skolministern.
Skolledaren är kommunens skolpolitiker.
Skolledaren är min skolchef.
Skolledaren är min grundskolechef.
Skolledaren är min rektor.
Skolledaren är min arbetslagsledare.
Skolledaren är jag i mitt klassrum.
Skolledarna är mina elever.
Skolledarna är föräldrarna.

Det fina är att vi alla omsluts av samma dokument - Läroplanen LpO 94 och Barnkonventionen!

Alla led är modeller för eleverna. En del syns inte i den fysiska miljön mer som en idé kring verksamheten. Om skolledaren är just skolledare ... oavsett var i hierarkin... så påverkar det processerna i klassrummet där jag är med mina skolledare - eleverna!

Anne-Marie

2009-08-19 @ 14:48:31 Permalink Organisation Kommentarer (1) Trackbacks ()

Varje ord är en karta över något större

Varje ord vi använder i skolan har en representation för något större. Det gäller att fundera över orden vi använder, omsluter våra processer med, och vad syftet är med orden vi använder. Ge mig ett skolord vi kan peta i? Låt mig få fundera över något ord?
Anne-Marie

2009-08-19 @ 14:39:36 Permalink Läroplan / Barnkonvention/skola 2011 Kommentarer (1) Trackbacks ()

Hösten, skolstarten och läraren

Det finns inget jag hellre vill än att om några timmar stå inför min klass och hälsa välkomna tillbaka. Jag vill stå där och samla ihop, räkna av och i mitt inre konstatera att alla är samlade igen. Jag vill inget hellre än lyssna till rösterna och se hur sommaren har skapat växtkraft med några centimeter. Jag saknar med ens mina elever med sådan kraft att jag skulle kunna vända näsan mot skolan och åka dit. Skolan är eleverna, tänker jag.

Min höststart innebär fördjupning och igångtänkande. Texterna ska läggar fram och framtidens kursplaner ta form. Jag upplever ett hedrande och utmanande uppdrag att vara en liten, liten, liten del i det framtida dokument som kommer omsluta eleverna i skolan för en lång tid framåt. Det är ett allvarligt uppdrag och jag tar det så. Jag tycker om utmaningar.

Trots det står jag med mitt lärartänk och lärarhjärta och prickar av mina elevers närvaro i en inre lista. Vi börjar nytt och det ska märkas. Jag tänker att vi börjar med att skratta ihop.

Anne-Marie

2009-08-19 @ 06:27:40 Permalink Läraryrket Kommentarer (2) Trackbacks ()

...vling...

Webbstjärnan drar igång en tävling. Jag blir väldigt nyfiken. Jag gillar Webbstjärnan.
Anne-Marie

2009-08-18 @ 16:33:03 Permalink Blogg / Länk Kommentarer (0) Trackbacks ()

Idag har jag varit på skolletarupptäcksfärd!

Idag har jag sökt efter skolsaker:

Jag tänkte ut lite nya skoltankar...

* barn är nybörjartrafikanter på väg till skolan!
* Föräldrar, åh så många gammelminnen de bär ifrån sin egna skoltid då deras barn börjar i sin skoltid.

Jag hittade några fantasiska personer jag fick möjlighet att lära av och genom:

* en fantastisk matematiker som jag lärde mig väldigt mycket av under en oändligt kort tid. - Aha, sa jag förvånat, över ett nytt matematiskt tecken jag aldrig hade stött på under hela min matematiska utbildning. Här fanns den i en gymnasiebok för esteter. Då jag är en estet förstår jag inte hur jag missat detta fantastiska tecken. Återigen - är jag utbildad under Hej-matematik-genomförandet, så har jag mycket att ta igen då jag själv sa HEJ-DÅ-MATEMATIK under samma period.

* jag fick hälsa på en utvecklare-och-utbildar-tänkare. Jag sa hej, och absolut inte hej då, utan mer... hej igen tycker jag!

Jag lärde mig:

* att de yngre läkarna har andra frågeställningar än de jag mötte som barn. De läkare jag mötte som barn hade inte så många frågor att ställa till mig som barn, mer till min mamma eller pappa, som inte hade någon aning om var i mig det gjorde ont, eller om febern var besvärlig, eller om jag drömde mardrömmar om nätterna eller något annat i den vägen. Nu frågar de yngre läkarna så fina frågor, att jag blir rörd och visar att jag fortfarande kan vifta med tårna. Det tyckte jag personligen var stort lärande för mig idag.

* Jag hälsade på hos regeringen. Det var också intressant. Så vänligt på något vis. Jag fick en kopp kaffe. Den drack jag upp under det att jag faktiskt fick se på plats att de arbetade, och det ganska så hårt!

Språkligt lärde jag mig detta:

* att förkortningen BB inte betyder att man är på barnbördshuset... utan i ett annat sammanhang kan det betyda något helt annat. Detta med förkortningar och hur jag förstår dem? Förkortningar är väldigt beroende av kontexten.

* Jag hjälpte tre spanjorer språkligt. De ville till Gamla Stan och var nästan där, ungefär en bro ifrån. De behövde inte ta taxi förklarade jag och visade med hela min hand, arm och lite kroppslig lutning mot Gamla Stan som tronade där på alla sätt och vis alldeles intill oss.

Anne-Marie

2009-08-18 @ 15:50:53 Permalink Läraryrket Kommentarer (0) Trackbacks ()

Nybörjarföräldrar och en ettagluttare

Då skolan börjar för första gången - ja då är man sannerligen en nybörjarförälder.
Jag glömmer aldrig hur krampaktigt jag höll i min dotters hand på vandringen mot det stora uppslukande komplexet som gick under benämning skola, och som omslöt så mycket dåtid och nu avnavling och nytid för mitt barn.

Det är viktigt att föräldrar får nybörjarträna, och nybörjaravlämna, och nybörjatitta på skolan. Det är inte samma skola som föräldern gick i trots att så mycket kan se ungefärligt likadant ut. Det är INTE samma läroplan som omsluter nybörjareleverna som börjar idag.

Så till den första kallelsen till nybörjarföräldramötet... välkomna med alla era frågor!
Anne-Marie

2009-08-18 @ 15:39:13 Permalink Föräldraskap Kommentarer (0) Trackbacks ()

Körling - En musikplansch i skolmiljö

Det kom en litet mail. Igen!
- Får jag skänka dig den här? Det är om din släkt och om skola!
- Jag tackar och bugar, sa jag inte alls.
Jag skrev att jag var rörd över omtanken, och omsorgen att leta Körlingsaker. Jag trodde inte att jag skulle få så många gensvar på denna förfrågan.

Anne-Marie,

som kan den här sången ... och jag tror att planscherna ska göra eleverna med på noterna genom att klappa dem med händerna. Det händer att jag är med på noterna utan att jag klappar händerna. I det här fallet skulle jag vilja lägga en klapp av vänlig art på avsändarens ömma kind.

Vid närmare efterforskning:
röd är kastanjettspel
blå är triangelspel
de övriga är otydbara... men med tanke på de instrument jag kan tyda ut så antar jag att de andra instrumenten är två skedar mot varandra och mungiga.

2009-08-18 @ 11:35:41 Permalink Felix Körling / Familj Kommentarer (2) Trackbacks ()

Barns rätt och barns skydd

Barn kan inte skydda sig själva!
Barn skyddar sig på det sätt de kan skydda sig.
En del blir lågmälda och försvinnande.
Andra högljudda och markerande.
Några koncentrerar sig på ingenting,
andra slår alla dövöron till för att de inte orkar mer.
Däremellan finns oändliga mängder andra strategier.

Barn kan inte skydda sig själva.
De kan signalera att de behöver skydd.
Hur de signalerar detta handlar också om individ,
möjlighet och förmåga, lite mod, tillgång till lek...
och alla vi som är runt barn är deras

språkrör och beskyddare.
I bästa fall!

I DN´s debattartikel idag berörs ett viktigt men tystat ämne - hurvida föräldrar struntar i sina barn - avböjer hjälp från de skyddsnät samhället erbjuder BARN och familjer som är i trängda lägen. Då socialförvaltningen får anmälningar är de skyldiga att agera. Det betyder egentligen att man förtätar ett samspel och samarbete med föräldrar kring det barn som på något vis har visat upp en signal om något eller där omsorgspersonal och skola upptäckt något som behöver en annan utanförblick. Det är om barnets bästa, kring barnets bästa, och för barnets bästa en anmälan sker. Därtill är det en skyldighet.

I folkpartiets debattinlägg idag skriver man om åtgärder för att stärka det skydd ett barn behöver, och påtala om det viktiga samspel som alla har att träda in i då ett barn misstänks fara illa. Föräldern kan inte negligera möten, avfärda insyn och stänga dörrarna ytterligare säger man i artikeln. Vad som är ett brott vill jag inte spekulera i bara att fokus ska uteslutande vara - Barns rätt och barns skydd. Förbigår man detta är barnet rättslöst.

Om man inte samverkar kring barn, i stort och i smått, i allvar och i lek, lämnas barnet ensamt. Det är och torde vara en allmän uppfattning att vi alla ska samverka för barns bästa. I många stycken skriver jag därför under denna debattartikel och vädjar till alla och envar att tänka - It takes a village to bring up a child. Det torde göra oss alla ansvariga för det barn vi möter!

Anne-Marie,

som undrar över hur man definierar omsorg - ett ord som kan tänjas oändligt och bli högst personligt.

2009-08-18 @ 10:39:45 Permalink Barnets nya rättigheter Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vacker avsändare

God Morgon!
Den nya blanka dagen har du mött, kanske även din spegelbild. I mötet av dessa båda önskar jag att du såg det unika..... du är konstnären som ger dagen dess motiv. Din paletts färger är din omgivning....ni skall förenas. Du har redan påbörjat motivet....

I mailens fantastiska palett syns mina kontakters omsorg om mig. Jag upplever mig vårdad, omtänkt och hyst. Det sista tycker jag är så vackert. Att vara hyst ... det är en svår konst och en mycket enkel sådan ... i stort sett kan detta ord översättas med den aktivitet som omtänkandet visar. Jag hyser många, många inom mig. En del är inte längre i livet, andra finns inte längre i mitt liv och de flesta springer ut och in i mitt liv som glada vänner.

Anne-Marie

2009-08-18 @ 06:47:13 Permalink Sorg / Omsorg Kommentarer (0) Trackbacks ()

Noll tolerans

Den mobbing som kan blomma fritt på nätet är allvarligt och berör många skoleelver.
Det anonyma är ett fegt anslag - den angripne blir osäker på vem som sände meddelandet, sms - vilket gör det hela så mycket svårare.

Jag har anonyma gensvar här på bloggen - och det är helt ok så länge gensvaren är vänliga, om än kritiska - men då det är anonyma svar av det motsatta, för att skapa oreda hos mig så är det inte ok.

I somras fick jag en en länk från en anonym. Då jag följde länken kom jag till en mycket obehaglig sång, vald så att jag också skulle kunna läsa text och få innehållet i dubbel form. Då jag i princip aldrig har några elaka och kränkande gensvar på min blogg så upplever jag mig fredad och rätt förstådd här, kommer de elaka att sticka ut ordentligt.

De jag får som inte har ett värdigt innehåll och inte har till uppgift att göra annat än att ... tja ... egentligen presentera den fege avsändaren - polisanmäler jag.

Anne-Marie

2009-08-18 @ 06:41:17 Permalink Blogg / Länk Kommentarer (2) Trackbacks ()

Skolans parkering och infart

Det är väldigt läskigt att köra in vid en skola, parkera bilen och bana sin väg fram mellan alla bilar som trafikerar området. Det är en varning i sig att det är just en skola. Det är en jättevarning i sig att en skola har elever i alla åldrar som släntrar in i sina egna takter, ibland i yviga gester och i lekfulla promenader... barn tänker inte fara. De tänker i helt andra banor. Det är vi vuxna som måste tänka i flera led INNAN kring barn. Hastigheter och trängsel är inget barn har överblick över, de är på väg till sina skolor. Men just detta med våra resor till skolorna, avlämningar av skolbarn... det är en riktigt farlig plats för alla. 30 km timmen är alltid en farlig fart för barn som är gående i trafiken!

Anne-Marie

2009-08-18 @ 06:24:13 Permalink Praktiken Kommentarer (0) Trackbacks ()

Skolskyltar

Det är märkliga budskap - flickan går alltid före pojken till skolan - I Sverige är det så, i Skottland är det så. Här i Norge är tillochmed den lilla flickan ledande.
Då man tittar på skyltar för pensionärer är det precis tvärtom. Då har livshistorien vänt, kvinnan dras mer eller mindre fram av den rakryggige och i skylten väldigt pigge mannen.

Anne-Mare

2009-08-18 @ 06:14:41 Permalink Praktiken Kommentarer (1) Trackbacks ()

Läroplansgenomförande hela terminen

Det blir läroplansgenomförande hela terminen. Det handlar om genomförandeuppdraget jag har som lärare. Det kan ibland vara av synnerligen vikt att påminna om vilken läroplan som råder. Jag hör ibland att LpO 94 inte är genomförd fullt ut.

Anne-Marie

2009-08-17 @ 23:21:42 Permalink Läroplan / Barnkonvention/skola 2011 Kommentarer (3) Trackbacks ()

Gensvar på föreläsning

Hej!

Jag var så glad hela dagen efter att ha lyssnat på dig (fortfarande glad). Glad blir jag över att du på något sätt i ditt arbete med barnen, samtidigt reflekterar över ditt eget lärande hela tiden och skolan som institution. Att du utvecklas hela tiden medan skolan står still. Tycker också om ditt kritiska öga.

Många lärare på XXXX tackade mig för att jag bokat dig, så jag framför också här deras tack. De blev väldigt uppfyllda och nöjda.

Tips på en bra bok är Elisabeth Nordin-Hultmans bok "Pedagogiska miljöer och barns subjektskapande".
Mvh

___________________________________________________________________________________

Anne-Marie tackar och blir väldigt glad!
Anne-Marie

2009-08-17 @ 23:05:41 Permalink Föreläsningar / Läsarfrågor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Har vi råd med Jante?

Jag är innerligt trött på Jante. Jag undrar varför han alltid är en sådan självklar och egeninbjuden gäst i alla verkligheter där det mesta måste prövas. Vad är syftet skulle jag vilja veta med en sådan begränsande attityd. Frågan är sedan varför vi så gärna följer de som lyckas och vill göra något annat en aning på avstånd? Är Jante någon som döljer ett ansikte av avund och missundsamhet? Jag vet inte! Jante är för mig en totalt ointressant person, tja... om han nu existerar. Finns denna gestalt i oss lite till mans - så tycker jag - lägg upp Jante på bordet! Och ställ sedan frågan - och vad gör han här?

Jag vill glädjas med dem som vågar pröva, vågar anta utmaningar, ge sig ut på det hala, för att se om det inte finns en annan lösning. När de sedan lyckas, eller misslyckas, vill jag gärna fira modet att våga!

Anne-Marie

2009-08-17 @ 21:16:40 Permalink Visioner / Egna och andras Kommentarer (4) Trackbacks ()

Stanna upp!

Jag har sprungit över en bro, jag har sprungit över några ord!
Bron bär mig och det ska orden också göra.

Anne-Marie

2009-08-17 @ 21:08:50 Permalink Körlings Ord Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sinnesstämning och lärarsamtal

Kollegan och jag i djupa pedagogiska samtal.
Upplyft av samtalet insåg jag:

- Jag är så glad, glad, glad!
Så är det med fina och utmanande samtal.
Man får tänka, och tänka till.

Anne-Marie

2009-08-17 @ 14:53:46 Permalink Läraryrket Kommentarer (3) Trackbacks ()

Smärtgräns hos skolsyster

Jag skadade mitt ben illa under några svåra sommardagar.
Jag linkade in till min skolsköterska.
Jag tycker om skolsköterskor.
Jag studiebesöker ofta dem.

- Men... du måste söka upp någon som kan titta på det här, ser inte så bra ut...
- Hög smärttröskel, sa jag.

Den hade jag liksom klivit över.
Var ju hos skolsköterskan.

Anne-Marie

2009-08-17 @ 13:53:44 Permalink Organisation Kommentarer (0) Trackbacks ()

Uppdrag - skolstart

S K O L S T A R T A O R D E N T L I G T !

Anne-Marie

2009-08-17 @ 07:31:27 Permalink Läroplan / Barnkonvention/skola 2011 Kommentarer (0) Trackbacks ()

Frökens sommarbrev

ÅH!
Nu sitter jag i skolan igen!
Klassrummet är välkomststädat.
Alla saker från förra terminen hänger på väggarna!
Påminner mig om er, mina elever, alla och envar.

Saknar era röster, era idéer, era skratt,
era synpunkter, era tankar
och

jag saknar
det där springet i benen
som bara ni har, era kepsar,
era glada ansikten. fina örhängen
och det där spontana pratet
som bara vill
komma ut
och berätta.

Min sommar

har varit bra.
Jag har druckit ungefär 214 koppar svart kaffe,
dödat två getingar,
grubblat över en bok som var svår
men rolig att läsa,
ätit frukost på ett Stockholmshotell
med en fantastisk utsikt över
en midsommarhelg
där folk tog båtarna
och begav sig ut i världen,
ja,
kanske inte världen
utan mer Stockholms skärgård.

Jag har ritat i ett fint ritblock,
med pennor i blyerts,
inte suddat en endaste gång,
ätit med pinnar på en restaurang,
skickat 43 sms till en vän i utlandet,
fått fyra riktiga brev,

smakat av tomater av bästa sort,
doppat tårna i en sjö
där bryggan var lång och vinglig,
satt en liten mask på en krok,
druckit saft med riktiga hallon i.

Kort och gott
- haft det skönt!

Nu ser jag fram emot att träffa er,
min klass och utveckla och utmana er,
för framtiden.

Fröken!
A-M

2009-08-17 @ 07:20:48 Permalink Läraryrket Kommentarer (0) Trackbacks ()

Familjen då, nyss och idag

Då - barnet längtar efter föräldrarna!
Nyss - det var enkelt att ha barn!
Nu - familjens lilla bubbla!

En familjebildning, en familj - är i många stycken ett svar på samhällsutvecklingen. Det syns bara inte riktigt då man är mitt i den tid man befinner sig i. Man måste ha perspektiv eller helikopteröverblick och väldigt god historisk och idéhistorisk kunskap. Men de här personerna - de tillhör min sfär och är mina anhöriga!

Anne-Marie

2009-08-17 @ 06:42:30 Permalink Barnets nya rättigheter Kommentarer (0) Trackbacks ()

Från problem till utmaning

- Hej, nu är jag inte längre rädd! Nu är jag berädd! sa personen i telefonen.

Så är det när man får sätta ord på det man oroar sig för. Och utan att få en massa lösningar, utan bara några andra infallsvinklar, så minskas rädslan till förmån för beredskapen... och då vill man! Vill man tar man eget ansvar. Då har problemet utvecklats till en utmaning.

Jag fick några glädjetårar i halsen, en ung människa ska våga, inte rädslas.
En liten, liten minicoachning kan generera en jättestor vilja att våga!

Anne-Marie

2009-08-17 @ 06:26:50 Permalink Skolorden / Medvetet språk Kommentarer (0) Trackbacks ()

Rummet skapar konflikten

I min bokhög denna sommar: OM KONFLIKTER av Lennéer Axelson/Thylefors.

Jag funderar över konflikten lärande och söker en tanke för den. Den här boken handlar om de där konflikterna vi måste ha oavsett vi vill det eller inte, hur vi löser konflikter, möter dem, utvecklar dem, bemöter varandra, bemöter oss själva. Boken tar också upp förutsättningarna för konflikternas goda möjligheter och de gånger då konflikterna förblir olösta.

Många konflikter handlar om de inre och det yttre inom oss människor. Men också om konflikten som uppstår därför att vi trängs, har trånga områden, har en rumslig organisation som främjar onödiga konflikter.

Jag tänker på Lorenz teori om stressen att vara väldigt trängd, och behovet av att skapa utrymme. Man måste det. Jag tänker genast på det lilla rummet där elever tvingas samlas, i alldeles för små kapprum, trånga korridorer, mindre utrymmen att vänta på. Frågan är då om man ska lasta eleverna för detta eller söka organisera så att de slipper utsättas för denna rumsliga påfrestning. Detta är säkerligen inte så enkelt att lösa, men kanske är det viktigt att känna till, och förklara detta för eleverna.

Författarna till boken konflikter skriver:

"Trångboddhet, både privat och på arbetet, leder till stress och sociala konflikter. Barn är ännu mer utsatta under sådana förhållanden på grund av sin begränsade kontroll i situationer. /.../ planlösningar kan öka eller minska sannolikheten för mellanmänskliga konflikter" (IBID s 292)

Anne-Marie

2009-08-17 @ 06:24:54 Permalink Organisation Kommentarer (0) Trackbacks ()

Kompletterande verklighet

Detta är ett helt nytt sätt att se på verkligheten - den kompletterande verkligheten (måste fundera över vad det betyder i verkligheten) men annars tycker jag detta är mycket, mycket intressant.

A-M

2009-08-16 @ 23:40:56 Permalink Teori / Forskning / Rön Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vad sägs om rörd, tacksam och väldigt glad?

Jag är en aning rörd och berörd av det ni ger mig här. Så många fina kommentarer och gensvar. Får man lov att tacka så här dagarna innan skolbörjan, de skälvande sista minuterna av min ledighet. Nu kommer jag skriva mer om skolfrågor och skolrelaterade saker, ja, ja, jag kommer skriva om annat också. Men då arbetet sätter igång finns det så mycket berättelser innifrån skolan som behöver berättas. Min ledighet är över, min sommar ändad, jag ser med tillit fram emot hösten, jag älskar vindarna, lövens färger, höstens höga himmlar, den klara blå färgen, den första halsduken som läggs runt halsen. Jag ser inte hösten som något annat än en möjlighet.

Jag önskar också alla skolbarn en välfungerande skola där det finns gott om utrymme för lärande barn att slå sig ned... ställa sig... springa omkring i... och uppleva hur roligt lärandet är.

Anne-Marie

2009-08-16 @ 22:43:29 Permalink Privat / Tankar Kommentarer (1) Trackbacks ()

Telefonsamtalet och pennan

Så pratar vi fram och tillbaka. Följsamt går våra röster in i varandra och ut ur varandra. En liten tråd tas upp där, en annan tappas bort där, en berättelse formas, en berättelse ebbar ut. Under det att vi talas vid rör sig mina pennor över pappret. Jag ritar något. Då samtalet är över har jag ritat en liten kvinna av något slag. Hon är ålderslös och glimtar till med sina ögon. Jag stirrar ned på henne. Det var ett gott och fint samtal kan jag konstatera. Känns för övrigt i hela kroppen att det var just ett sådant samtal.

Anne-Marie

2009-08-16 @ 20:50:50 Permalink Bild (och text) Kommentarer (0) Trackbacks ()

Utrivna texter och ord

Helst ska man knöla ihop dem lite, de utrivna pappersorden, riva ut med fingrarna, göra rivkanter, och om man vill - faktiskt riva sönder orden en aning. Då händer det något. Jag vill också att mina utrivna ord absolut inte ligger platta mot någon yta, de får gärna sväva lite fritt. När man gjort allt det där kan man fotografera orden, meningarna och se vad som händer då man gör lite bildredigeringsprogram. Jag är förtjust i svart-vita bilder och fotografier. Lite grovkornighet tycker jag också om, en aning ton men inte mycket. Underlaget jag fotograferar mot är matbordet... men att det är så konturrikt syns inte med blotta ögat... det framgår bara här i fotografiet.

Anne-Marie,
som gjort så här länge, länge, länge. Jag tycker det blir effektfullt och vackert.

2009-08-16 @ 15:05:45 Permalink Körlings Ord Kommentarer (3) Trackbacks ()

Stockholms svar på Furillen Gotland

Jag vandrar varje morgon, dels i mina minnen, dels i min framtid och bär min kamera som ett yttersta öga. Jag ser det jag vill se. Jag har sett en byggnad rivas ned, monteras bit för bit, del för del, ordnas i bruten form, husets inälvor i stora högar av järnskrot, trä i andra högar. Det är en ordning också i nedmonteringen. Uppmonteringen har inte påbörjats. Det tar längre tid att bygga upp än bygga ned tänker jag.
Det är trots allt något med ordningen. Det råder nästan frid över platsen som nu alltmer skapats till en slags ordning. Det jämnas till, det putsas bort, det jämnas med marken. Ur detta gråa ska något nytt verka fram, skapat inne i en människa, ett slags hus, en boning, platser att bo på. Jag känner mig som den här platsen. Ser mitt Furillen framför mig, återskapar det här.

Det krävs redskap får såväl inre arbete som yttre arbete. Jag packar ihop mina tankar, omsorgsfullt, dammar av mina kläder. Jag är närseende så damm och annat fastnar lätt på mig. Jag behöver en slags riktning. Hur ska jag nu ta mig vidare?

Anne-Marie

2009-08-16 @ 12:21:37 Permalink Berättelser / Krönikor Kommentarer (1) Trackbacks ()

Kommer du då?

Ett gensvarsmail idag:

Dagänglarna har tagit vid.
En skara svävar runt dej Anne-Marie.
De vill så gärna vaka över dej.
Ge dej kraft och mod att fortsätta med ditt kreativa tänkande som i sin tur sätter igång andras hjärnor.
De vars vilja är att bejaka kunskapsutveckling.

Jag hamnar i vad man kan kalla tvivel. På vägarna, på innehållen, på riktningarna, på färden mot något annat. Det kallas i lärande sammanhang egentligen utveckling. Man har gjort något, prövat och integrerat detta i sitt synsätt och i sin verksamhet, men man måste vidare. I Europa talar man om lärandets verkliga lärande, den då tvivlet ansätter och ifrågasättandet tar vid, man ramlar ned i en grop - the learning pit - och det är där det verkliga lärandet äger rum. Lärande är inte lätt. Jag tvivlar stundtals på vad, varför, hur, vem, när och alla de pedagogiska frågorna och sitter längst ned i den lärande gropen och funderar. Jag har mina bollplank. Bloggen är en plats att söka svaren (mångfald av svar) och vänner och pedagogiska andra likaså.

Mailet idag är ett gensvar på något jag funderat över. En slags vision jag haft som jag tror har kraschlandat. Jag trodde mig ta ett steg i en riktning, men ... På de fantastiska dagarna i Danmark- REBOOT 11 - lärde jag mig att fira mina motgångar och mina medgångar. Men ingen fest kan göras ensam. En fest ska betyda gemenskap och kom hit och sitt här en stund! Eller dansa!

Så om jag i skrivande stund är en tvivlare, och jag bad dig komma på fest... Skulle du komma? Vad tar du med dig? Och få se... vad ska jag bjuda på?

En riktig frukost tror jag - under temat - LÅT OSS KLISTRA IHOP KORTEN I KORTHUSET MED LIM!
Anne-Marie

2009-08-16 @ 08:20:32 Permalink Strategier för lärande Kommentarer (9) Trackbacks ()

Grunden för ett korthus

Det krävs en stabil grund för att bygga ett korthus. Så är det med visioner också.
Det krävs en stabil grund, en säker korthand, för att bygga ett högt korthus. Så är det med visioner också.
Det fina med barn är att om de ser någon bygga korthus så vill de genast också pröva.

Anne-Marie

2009-08-16 @ 08:05:56 Permalink Visioner / Egna och andras Kommentarer (0) Trackbacks ()

Spännande utmaningar kring kreativitet

DN söndag 16 augusti 2009, en kort liten blänkare i Ekonomidelen; om ledarskap och kreativitet.

Att trigga kreativiteten är rubriken och vi läsare får tre utmaningar, kring vilka jag lägger fram mina egna tankar.

1) Den observanta utmaningen

Jag tänker:
Detta innebär, min tolkning, att man objektivt söker en mening, sanning och ställer sig kritisk till den information man får, eller det faktiska man ingår i. Denna objektivisering skulle jag vilja säga - handlar om att medvetet tänka kring faktiska saker, det vi kanske gör jämt och ständigt. Jag vill se mer av detta tänk genomfört i skolans värld. Detta torde vara en av de kompetenser skolans utbildning ska skapa hos såväl lärare som lärande.

I stort sett tycker jag att det mesta kan vridas och vändas på. Då man antar utmaningen och utrymmet för samspelet med det faktiska så betyder det i princip att man går från omedvetet till medvetet. Därmed är frågan levande och ligger på bordet. Hur ska vi förhålla oss till det här? På vilka sätt kan vi angripa detta problem? Vad är själva antagandet i denna faktatext? Vad är det övergripande syftet med det här? Den här uppgiften? Är det här något som bidrar till vår verksamhet, det vi har som vision?

2) Den medmänskliga utmaningen

Jag tänker: Vi är människor. Som människa ingår och vill vi ingå i sammanhang. Vi behöver omslutas av goda gärningar och goda viljor, det goda helt enkelt. Så enkelt är nu inte det goda, men med övning och praktik kan vi direkt se följderna av handlingar som vill väl, som manar framåt, som ser och vill inkludera och skapa bättre förutsättningar för fler än bara den enda. Som medmänniska har alla ett ansvar. Man kan med några få ord göra en annan människa glad, och med ett enda slag, en blick, en suck förändra förutsättningarna för en människas arbetsdag. Skapa oro och bunden energi kring något som sas i förbigående... och med det klara beskedet att man ringaktar och vill skapa osäkerhet. Varje individ är ansvarig för sina handlingar och de syften handlingarna iscensätter.

I förslaget i DN är den medmänskliga handlingen utan egen vinning och som i sin yttersta osjälviskhet kan se betyda: ge blod, betala någons p-avgift... men det absolut mest verkningsfulla... tänker jag... lägga en hand på en människa, ge ett ord på någons lite för tunga väg... eller försöka vinka åt en liten tant... det finns möjligheter för var och en av oss att anta utmaningen att vara medmänskliga.

3) Worst-case-scenario-utmaningen

Jo, att iscensätta det man är mest rädd för. Nä... det har jag gjort. Det gör mig mer medveten om att jag är så rädd för vissa saker att själva tanken och medvetandet kanske också bidrar till att jag iscensätter detta. Men å andra sidan det man är rädd för är kanske saker och ting som i arbetslivet aldrig äger rum. Trots att man är rädd för att just det ska äga rum. Om man är rädd för det värsta kanhända att man höjer sina skyddande reflexer mot ansiktet och missar att det som sker är någonting helt annat. Jag vet inte om jag håller med om denna kreativa idé om den inte innesluts av mitt förslag om det bästa scenariot. Det bästa scenariot är ju en vision. Och vi behöver visioner. Inte en vision utan flera och i flera olika led och steg. Min överordnade vision kan betyda att jag genererar visioner på olika nivåer hos andra.

Dessa tre kan trigga kreativa tankebanor och skapa innovation. Men likafullt tror jag på kreativiteten i mitt lilla bidrag

4) Best-Case-Scenariot-utmaningen

Vi talar alldeles för lite om framgångarna och den kreativitet som tar oss dit. Det är minst lika stor utmaning att tänka hur, vad, varför, vem, när, kring, om för den framgång man vill skapa. Dessutom är det en framgångstanke att inkludera festen, gensvaret, firandet av såväl framgångar som motgångar. Att fira att man faktiskt vågat hoppet men inte riktigt lyckats är en slags medvetenhet om hur svårt det kan vara att göra om men hur värdefullt det är att pröva saker och ting igen, fast med en annan vinkling. Motgångar är utmaningar. Medgångar är likaså. Dessvärre ser vi olika på dem. Vi sätter oftast ord på våra motgångar, mer sällan på våra medgångar. Så tänker jag.

Anne-Marie,

som helst ser att frågan kring kreativitet ständigt är just en fråga..

2009-08-16 @ 07:05:00 Permalink Visioner / Egna och andras Kommentarer (1) Trackbacks ()

Skolord - skolkoden

Tralallala - man kan inte ta med sig skolkoden dit man går...

Nej, man tar inte med sig en skolkod hur som helst, en skolkod är den dolda nyckeln till just den skolan man arbetar vid, studerar på eller på något annat vis är involverad i. Dessutom finns det flera dolda koder inom varje skola. Skolkoden sitter i väggarna brukar man säga. Jag skulle vilja att de satt på ett papper eller var ett underlag till diskussion. För precis som man säger - Jag önskar att väggarna kunde tala - så skulle det vara ganska klokt att låta dem göra just det - TALA! För ingenting är farligare än den tysta dialogen man för med en stum sändare.

Upp på bordet - Hur ser skolkoden ut vid skolan?

Anne-Marie

2009-08-16 @ 06:42:13 Permalink Skolorden / Medvetet språk Kommentarer (1) Trackbacks ()

Matematik och tal(e)sätt

Alltså...man får leka;

Man säger saker, och man kan ställa frågor om samma saker:
NU LEKER JAG MED TALESÄTT OCH LITE MATEMATIK
eller i själva verket handlar det om konsten att ställa frågor på ett eller annat sätt.

DET ÄR INGEN KO PÅ ISEN!

Men om det är en ko på isen - vad händer då?

Om det är två kossor på isen - vad händer då?

Om det är tre kossor på isen - vad händer då`?

Om alla kossor är på isen - vad händer då?

Hur många kossor är det på isen egentligen?

Varför är ingen kossa på isen?

Kan man se om kossan har varit på isen överhuvudtaget?

Vad väger en ko?

Hur mycket kan en is bära?

Vad händer om kossan står på ett ben och isen är svag?

Var är kossan om den inte är på isen?

Vad gör bonden?

Var tog alla kossorna vägen?

MAN SKA INTE SÄLJA SKINNET INNAN BJÖRNEN ÄR SKJUTEN

Men när björnen är skjuten vad ska skinnet då kosta?

Vad av björnen får inte kosta skjortan?

Varför skjuter man björn för skinnet?

Vad kostar det att fyra av ett skott?

Vad kostar en jägarmundering?

Varför skjuta björnen överhuvudtaget?

Vad kostar det på att inte skjuta björnen?

Hur många jagar en björn?

Vilket skinn säljer bäst?

KREDIT ÄR BÄTTRE ÄN PENGAR

Finns pengar överhuvudtaget?

Vad är en kredit?

Vad kostar krediten?

Hur mycket måste man punga ut för att ha råd att ha kredit?

Vad är bäst?

Är inte kredit pengar fast i uppskjuten form?

Vilken tillgång har man då man har en kredit?

Vem äger vem?

MAN SKA INTE KÖPA GRISEN I SÄCKEN

Men får man köpa säcken?

Vill grisen vara med om det här?

Om grisen inte går ned i säcken, vad är stort och vad är litet?

Varför ska grisen in i säcken?

Köper man grisar i säck?

Vad väger grisen om man ska orka bära den i säcken?

Vilken säck orkar tyngden av en gris?

Kan man köpa andra djur i säck?

Vilka andra djur kan samsas i en säck?

Kan man köpa två säckar och dela upp grisen mellan dem?

VILL MAN VARA FIN FÅR MAN LIDA PIN

Hur mycket får man lida?

Ange lidandet i procent?

Hur mycket är det värt att pina sig själv att bli så där fin?

Om man lider mer då man går på fest, hur stor är skillnaden när man är fin till vardags?

Vad kostar det på att lida?

Om man inte vill vara fin vad händer då?

KOSTA VAD DET KOSTA VILL

Aha, vem bestämmer priset på den här kappan?

Säger kappan att den kostar si eller så?

Vilka alternativ kan vi ge till prissättningen?

Vem är det som vill vad?

Kosta skjortan säger man, men vad kostar mindre än skjortan?

Vad kostar mer än skjortan?

Då kostar någonting mer än själva skjortan, undrar vad?

BÄTTRE MED EN FÅGEL I HANDEN ÄN TIO I SKOGEN

Vad är sannolikheten att jag har en fågel i handen?

Hur sannolikt är det att jag är ute och fångar fåglar i skogen?

Vilken fågel är det bättre att jag har i handen?

Hur tung fågel orkar jag bära på min hand?

Kan fågeln få sitta på axeln?

Om fågeln sitter på axeln vad kan den då väga?

Om fågeln kan flyga kommer vi ha sällskap då?

Hur ofta är jag i en skog?

Är det bättre att skogen är fylld av tio fågelarter än att jag krampaktigt håller om en endaste fågel och skrämmer iväg alla
andra?

Hur många gånger i mitt liv har jag hållt en fågel i handen?

Vad gör en fågel på min hand?

Jag tittar hellre efter fåglar i skogen än att de sitter på mig.

Om jag ser några fåglar i skogen kan jag göra ett stapeldiagram över dem jag ser: Kråka, fiskmås, uggla, statsduva
(men Anne-Marie - en fiskmås i en skog och en statsduva där?)

EN FLUGA GÖR INGEN SOMMAR

När jag ser en fluga så tänker jag att en fluga faktiskt betyder att det är sommar? Har jag fel då?

Hur många flugor gör en sommar?

Gör en annan insekt sommar?

Vilken insekt då?

Hur många sådana insekter behövs för att de ska kunna göra en sommar?

Vad gör en modefluga för modeindustrins ekonomi?

Om en skalbagge och en fluga syns samtidigt - gör de en sommar då?

En mygga mer eller mindre, vad betyder det i det stora hela?

Det kan vara en fluga som gör själva sommaren!

En död fluga betyder inte att hösten har kommit.

Gör en död fluga höst?

Hur begraver man en död fluga?

Vad kan en sådan begravning kosta?

Anne-Marie,
som bara leker... och leker... och leker...

2009-08-15 @ 18:55:57 Permalink Matematik Kommentarer (0) Trackbacks ()

Felix Körling och August Körling

Köpte nyss en bok till dig. Säg till om du redan har den. Den heter "Svensk solosång 1850-1890" av Axel Helmer. Ett kort kapitel handlar om August Körlings sångkompositioner.

Kram
Mattias

_____________________________________________________________________

Jag har en sådan om tänksam vän. Min farfarsfar var tonsättare. Han var under sin tid en ganska välkänd och seriös tonsättare (vilket vackert ord egentligen TON-SÄTTARE). August är far till Felix Körling. August föddes på andra sidan om 1850talet. Då han dog gick man man ur huse i Ystad. Det var stadssorg och kortege. Huset där August Körling föddes finns kvar och bär en minnesplakett - Här bodde August Körling... och hans son Felix Körling...Det är ungefär allt vad jag vet om min farfars far. Men min allra finaste vän är en sakfinnare. Jag bad honom om att nyfiket leta där jag inte hittar. Och vips...

TACK MATTIAS,
Anne-Marie

som vet att andra Körlingar ibland letar sig hit för att uppdatera sig om släkten.

2009-08-15 @ 14:48:19 Permalink Felix Körling / Familj Kommentarer (1) Trackbacks ()

Skolorden - Pedagogiska utomjordingar

Om man säger skolvärlden skapar man en innanförvärld och en utanförvärld. Då blir de som är utanför skolvärlden några främmande varelser. Kanske man skulle kunna kalla dem pedagogiska utomjordingar.

Anne-Marie

2009-08-15 @ 13:04:02 Permalink Skolorden / Medvetet språk Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vi komma ifrån Riara-Riara-Riara!

Minnena ser mig, skrev min diktare Tranströmer.
Mina fotografier ser verkligen mig. Jag ser också på mina fotografier. Men det som inte syns i vare sig bild eller fotografi är de minnen, dofter, ljud som omslöt alltsammans. Det är där minnet spelar in och spelar med. Mina minnen är större än bilden. Mina minnen är större än alltsammans. Jag minns. Jag är min historia, och jag är i min historia.

Vi komma ifrån Riara, Riara, Riara...sjunger minnena från sin resonanslåda... den som är jag.

Anne-Marie

som funderar över det kollektiva minnet och det enskilda minnet, och vi-minnet, och de-minnet och alltsammans som blir kvar av alltihop....

2009-08-15 @ 12:00:53 Permalink Berättelser / Krönikor Kommentarer (1) Trackbacks ()

Var är du?

Jag frågade någon:
- Var är du?

Jag fick omedelbart svaret i denna form:

- Latitude: xxxx xx
- Longitude: xxxxxxxxxxxx
- Accuracy: xxx meter

Då visste jag precis!
Nästan på pricken!

Men då slog det mig:

- Vem är du?

för var man är betyder egentligen en aning mindre än vem man är där man är.

Anne-Marie

2009-08-15 @ 10:17:00 Permalink Berättelser / Krönikor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Verbet - Att nyfikna!

Att vara nyfiken. Det tar nästan udden av ordet nyfiken.
Nyfikenhet är inte vara. Det är handling.

Jag vill verbalisera ordet!
Jag ska nyfikna!
Jag kommer nyfikna!
Att nyfikna hela dagen!
I morse nyfiknade jag!
- Vad gör du?
- Jag nyfiknar!
- Får jag vara med?
- Självklart! Vad ska du nyfikna på?

Att NYFIKNA!
Så ska min dag göras större.

Anne-Marie

2009-08-15 @ 09:52:34 Permalink Körlings Ord Kommentarer (0) Trackbacks ()

Uniforma skolkoder!

Lite överallt har man skoluniform. Inte i Sverige. Möjligtvis har vi skoltröjor. Skoltröjorna sköter eleverna om. Då blir de frivilliga och bidrar till att skapa en vi-känsla i skolan. I Edinburgh brukar jag vara innan skolstarterna. Då pryds skyltfönstren av skolklädda skyltdockor. De har uniforma kläder och signalerar liksom en skolklocka att nu är det snart dags. Denna video handlar om att göra lite mer av sin skoluniform. Men hur jag än letar ser jag inte själva uniformen - jag hittar mer skoltröjan.
Engelskan vill jag däremot komma åt, det här är enkelt att förstå. Kanske något för undervisningen?
Anne-Marie

2009-08-15 @ 08:32:36 Permalink Praktiken Kommentarer (0) Trackbacks ()

Slentrian - jag ryser i min ensamhet!

Korsordet i DN...

S J Ä L L Ö S R U T I N

Dessa två ord ska representeras av ett annat ord.
Svårt att klura ut vad det ska vara. Jag letar i minnet.

S L E N T R I A N

Då insåg jag att det ordet ger mig kalla kårar.
Slentrian ... vilket obehagligt ord.
Jag gör aldrig någonting av slentrian för jag tycker inte om ordets innebörd.
Jag vill berikas, inte urvattnas eller urholkas, bli min egen vana eller ovana.

Anne-Marie

2009-08-15 @ 07:55:52 Permalink Körlings Ord Kommentarer (2) Trackbacks ()

Lördagsinlärning

Åh - det är lördag. Min bästa ingenting-dag.
Detta lär jag mig ur DN idag.

* En fridlyst fladdermus kan äta 6000 myggor på ett dygn!

Sedan lärde jag mig ingenting mer.
Sörplade kaffe i godan ro.
Ser ut över min lördag.
Få se nu...

Anne-Marie

2009-08-15 @ 07:33:50 Permalink Privat / Tankar Kommentarer (5) Trackbacks ()

Ordet jag hittade i Norge

Det är så spännande med språk. Alldeles intill i grannlandet finns ett annat språk. Vi ska nog inte bestämma oss för att vi riktigt förstår varandra, bättre att vara lyhört nyfikna och ödmjuka för att det som låter lika kanske inte betyder lika. Vi har ju svårt att förstå varandra inom vårt egna språkrike. Våra ord betyder olika saker för oss, laddas med skiljda innebörder och sätter fart på känslor som avsändaren inte hade en aning om och mottagaren hukar, duckar, lyfter, glädjs eller går i taket för att man säger. Orden har historiska återkopplingar, men hur de ser ut kan vi inte veta.

I Norge hittade jag det här ordet. Det var härligt att säga det.
Anne-Marie

2009-08-15 @ 07:15:07 Permalink Körlings Ord Kommentarer (0) Trackbacks ()

Actiongubben går över gatan

I Norge bad jag om att få stanna och fotografera skyltar. Jag ville så gärna ha älgskylten för den älgen var så söt. Den såg så annorlunda ut. En annan slags älg än den svenska skyltälgen. Men det var svårt att stanna där för alla älgar gick över gatan och vi blev en aning rädda för älgmarscherandet. Jag tänkte inte ens på att fotografera älgarna. Satt mest förstenad och tänkte att - oj så många älgar dom har i Norge, men så olika våra svenska älgar!

Men det var väldigt få actiongubbar som gick över gatan. Där var det ledigt och enkelt att fotografera. Jag letade efter ett övergångsställe för kvinnor, men det fanns det lite längre bort. Jag gillade actiongubbens övergång. Han liknade en Humprey Bogart... tänkte jag lite romantiskt. Som en film.

Anne-Marie

2009-08-14 @ 20:57:28 Permalink Bild (och text) Kommentarer (0) Trackbacks ()

Luftburen

Just nu inlägg.
Jag är luftburen om en liten stund.
Landar jag blir det i min soffa.

Anne-Marie

2009-08-14 @ 17:53:30 Permalink Privat / Tankar Kommentarer (2) Trackbacks ()

Får man vara arg i en minut?

Då tar jag mig den minuten.
Ilska gör en ibland vacker.
Som om konturerna blir tydligare.
Man träder fram helt enkelt.

Anne-Marie

2009-08-14 @ 17:52:04 Permalink Privat / Tankar Kommentarer (2) Trackbacks ()

Lycklig dag i Norge

Sitter på en flygplats. Det annonseras resmål lite hit och dit.
Jag älskar rörelseplatser.
En flygplats är ingen nations. Där tumlar språken runt och gatarna öppnar sina gap mot nya äventyr.
En indier letar sig förbi de skottar som är på väg hem. Jag letar mig förbi de italienare som ska någon annan stans.
Jag ser upp över resmålen, gateöppningarna och tidkartan.
Jag är resenär.
Jag kan lätt fantisera om en tur lite hit och dit.
Jag är på väg hem.

Det är min resa.

Anne-Marie

2009-08-14 @ 17:38:02 Permalink Föreläsningar / Läsarfrågor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Matematik - bloggsvar blir blogginlägg

DETTA ÄR ETT INLÄGG TILL MATEMATIKUNDERVISNINGEN - FRÅN EN BLOGGLÄSARE

Nu måste jag lägga mig i igen!

Att tänka som en matematiker handlar inte alltid om att räkna rätt, det handlar kanske snarare att väldigt sällan räkna rätt. Till "min" föräldrar säger jag så här:

Om du vill arbeta som en matematiker måste du:

- Ha eller hitta ett problem som du tycker är intressant.

- Leka med problemet för att se vad som händer (utan att egentligen söka efter lösningen).

- Samla och organiserar data.

- Leta efter mönster och samband.

- Formulera och testa hypoteser.

- Prova olika strategier som skulle kunna lösa problemet.

- Leta i sin matematiska ”verktygslåda” efter ”verktyg” som behövs för att lösa problemet.

- Kontrollera sina svar och vad de kan lära sig av dem.

- Publicera sina resultat så att andra kan ta del av dem (Det är viktigt att andra får ta del av lösningarna, det gäller även för eleverna!)

Så säger jag till eleverna och deras föräldrar och så arbetar vi dagligen i klassrummet med matematiska problem.

En stor ledstjärna och inspiratör när det gäller att undervisa i matematik är Doug Williams i Australien, det är han som lärt mig tänka och arbeta som en matematiker.

http://ekbladsbilder.blogspot.com/

2009-08-14 @ 07:54:10 Permalink Matematik Kommentarer (2) Trackbacks ()

Läsundervisning: Lyssna! med örat...

I en liten läslära för nybörjarläsare provhögläser jag;

Lyssna med örat!

Det slår mig genast att texten har en konflikt. En konflikt som kan bli undervisning. Man lyssnar med öronen. Det är väldigt svårt att bara lyssna med ett öra. Då måste man ha slagit dövörat till ... och det är en slags aktivitet. Språket i böcker för läsande bör vara någorlunda korrekt, och om det inte är det, så bör aktiviteten text, bild och meningsskapande vara en del av den undervisning eleverna får.

Anne-Marie

2009-08-14 @ 06:44:52 Permalink Svenska / Läsning / Genre Kommentarer (0) Trackbacks ()

Skolord - behörighet

Det borde inte vara något problem med detta ord. Trots det är det ständigt problem med detta ord.

Behörighet.

Behörighet kan förklaras med egenskapen att uppfylla de formella kraven...läser jag i min ordbok. Behörigheten ska kanske undersökas vid samtliga förflyttningar inom årskurserna i skolan. Det är en aning hemskt att gå en hel skoltid och falla på mållinjen. Att undervisning och lärande inte givit ett betyg som öppnar dörrar utan stänger dem.

Men ordet behörighet är också en fråga om lärarens yrke. Finns det behöriga lärare? frågar man sig. Det är två ord som inte hör ihop tänker jag. För är man lärare så har man den behörighet som krävs. Jag inser med ens att detta ord är ett ganska farligt ord. Det ställer saker och ting på sin spets. Frågan är bara NÄR den ska ställas på sin spets inte OM den ska göra det.

Anne-Marie

2009-08-14 @ 06:37:54 Permalink Skolorden / Medvetet språk Kommentarer (0) Trackbacks ()

Dejligt! Norge med andra ord

Grannland som gör allt för att jag ska känna mig hemma!
Jag känner mig hemma dit jag styr min kosa idag.
In i en annan skolverksamhet där man grundligt och långsamt förändrar riktningarna inom pedagogik och lärande.

Där får jag förmånen att vara en slags pusselbit idag.
Dejligt tänker jag.

Anne-Marie

2009-08-14 @ 06:29:30 Permalink Föreläsningar / Läsarfrågor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Pusselbit

Som föreläsare hamnar mitt i de processer som skolledning och lärare har påbörjat. Då ingår föreläsningen som en del i något annat. Då jag föreläser passar jag in som en del av något större. Som om jag vore en pusselbit.

Jag tycker om att vara en del av något. Jag är gärna en pusselbit. Igår föreläste jag. Mitt program är framtaget och tydligt. Men det vackra är att då man föreläser, trots att man står där med hela utrymmet och får handskas med hela orden, tala färdigt de meningar man vill säga, utveckla de tankar man tänker och lägga fram tankar som vänder och vrider på lärandet så påverkar lyssnare aktivt.

Det är ansvarsfullt - detta lyssnande.
Det är en så stor aktivitet att lyssna aktivt att föreläsaren, talaren och framföraren känner det, påverkas och kan faktiskt styras en aning, fördjupa ytterligare där en hel grupp spetsat öronen. Jag förundras över detta samspel. Det är vackert då man upplever det.

Anne-Marie

2009-08-14 @ 06:25:25 Permalink Föreläsningar / Läsarfrågor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Denna ordning

Denna ordning.
Det minsta som flyttas skapar oordning.

Anne-Marie

2009-08-14 @ 06:11:19 Permalink Bild (och text) Kommentarer (0) Trackbacks ()

Medresenär

En gång var jag medresenär. Jag reste med. Intill. Och mot samma håll. En gång var jag medresenär. Jag for hit och dit och runt omkring. En gång var jag medresenär. De gånger de regnade så var jag innanför och skyddad. En gång var jag medresenär och resan gick dit nosen pekade. Men en medresenär reser alltid med. Inte åt något annat håll. En gång var jag en sådan. Det var en gång då jag satt intill. Ibland satt jag på ena sidan.l Ibland satt jag på andra sidan. Oavsett var jag satt så reste jag med. Så är det då man är en medresenär.

Det är ett ganska vackert ord.

Man kan göra flera sådana vackra ord...

medhjälpare
medarrangör
medförfattare

Då man tar bort med så blir man ensam och själv. Då blir man resenär, hjälpare, arrangör, författare!
Jag gillar ordet medresenär. Då ligger vägen gemensamt därframme.

Anne-Marie

2009-08-13 @ 19:31:10 Permalink Berättelser / Krönikor Kommentarer (5) Trackbacks ()

Rädda någons liv

Jag räddade livet på en person en gång.
Det mest ensamma jag har gjort.

En ung flicka skulle hoppa från en Stockholms bro.
Jag såg på avstånd något som såg annorlunda ut.
En ung flicka kastade sig över på andra sidan.
Broräcket var inget hinder.
Hon höll sig i medan hon tittade ned mot det oändliga fall
och förberedde sig för.

Jag sprang över hela den trafikerade gatan.
Pratade med henne då jag kom inom närhåll.
Greppade hennes armleder.
Och höll fast för allt jag var värd.
Jag var ohemult stark.

Vad som hände i tumulten vet jag inte.
Men jag drog över flickan på andra sidan.
Hon ville inte bli räddad.
Hon ville kasta sig nedför och utför och bort.
På andra sidan var hon livsdugligt stark.
Jag brottade ned henne.
Den späda varelsen fick hela min tyngd över sig.
Jag var tvungen. Jag pressade all min tyngd över henne.
Låste hennes armar med mina armar.
Låste hennes ben med mina ben.
Låste hennes fötter med mina fötter.
Lade min mjuka kind mot hennes mjuka kind.
Talade in i hennes öra.
Talade lugnt.
Sjöng.

Jag vet inte.
Men ambulans och polis kom från ingenstans.
De nakna armarna hade redan märken.
Jag satt smutsig och såg henne bindas fast i en ambulans.
Jag såg polisen...

Jag satt ensam kvar.
Så ensam.
Ingen tog mitt namn.
Ingen frågade mig om någonting.
Ingenting fick jag heller veta.

Jag satt länge vid brons krön.
Mot staketet.
Min kind hade rivsår.
Mina armar ingen styrka.
Mina ben söndertrasade.
Strumporna i stora trasiga hål.

Jag hade räddat livet på en person.
En ung människa.
Det var en självklarhet.
Inget svårt faktiskt.

Det handlade om instinkt.
Om en medmänniska.
Men ensamheten efteråt tog dagar att komma tillrätta med.
Min dotters upplevelse vid en annan bro... går att läsa här.

Anne-Marie

2009-08-13 @ 16:47:49 Permalink Barnets nya rättigheter Kommentarer (1) Trackbacks ()

100 % matematisk tystnad

Jag fick uppleva hur rolig och kreativ matematiken var då jag studerade till lärare. Som många andra blivande lärare skydde vi ämnet och den obligatoriska utbildningen om knappa fem poäng. Rädslan för matematiken satt kvar sedan skolåren. Men jag är glad över den utbildning jag fick - och den undervisning i ämnet jag fick delta i. Inga böcker och snabba uträkningar på vita tavlan. Nej. Ett helt ämne uppenbarade sig. Det var inte bara räkning. Det var så mycket annat. Det var så roligt. Och så tycker jag idag. Matematiken är så rolig. Så kreativ. Och ett underbart utvecklingsområde för hur att undervisa och utmana sin undervisning.

Det är den ensamma räkningen i boken som utgör den största faran. Det är för tyst under en matematiklektion. Det ska pratas, ritas, funderas, språkligt utmanas, tänkas och ritas, utvecklas. Det är inte svaren som är så intressanta utan vägen till svaren. Det är hur eleverna spontant tänker. Hur de kan utveckla och generalisera, utveckla sina lärande strategier och omsätta sin matematik till områden de är bekanta med.

Jag tycker om att undervisa i matematik. Jag tycker om att diskutera matematik. Jag tycker om att undervisa ur, eller i och tillsammans med en bok. Men jag tycker inte om tystnaden som omsluter matematiken, boken och eleven. Det är den stora faran. Den matematiska tystnaden.

Anne-Marie

2009-08-13 @ 15:39:51 Permalink Matematik Kommentarer (4) Trackbacks ()

Vi är ett större ord än jag!

Jag är det individuella.
Vi är det individuella två.
Vi blir något mycket större än de två delarna tillsammans.
Men vi behöver du och jag.
Jag och du.
Vi i ett klassrum inkluderar också läraren.
Vi i ett parsammanhang inkluderar oss.
Vi är ett mycket vackert ord.

Anne-Marie

2009-08-13 @ 14:43:47 Permalink Körlings Ord Kommentarer (0) Trackbacks ()

Föreläst i Lund

Men tack allt ni som lyssnade. Vilket fint gensvar. Jag är allvarlig med mina tankar och älskade ert förlösande skratt vid mitt sista inlägg elevers lärande. Jag bugar, nickar, gläds åt att få ha delat några timmar med er. Vill ni skapa något gensvar så är detta er plats. Vill ni fråga så gör det i mass och återkom om ni behöver fråga mer.

Anne-Marie

2009-08-13 @ 14:41:15 Permalink Föreläsningar / Läsarfrågor Kommentarer (1) Trackbacks ()

Överens!

Jag är överens!
Anne-Marie

2009-08-12 @ 20:34:00 Permalink Visioner / Egna och andras Kommentarer (1) Trackbacks ()

Skolminnen - jag är så gammal att ...

2009-08-12 @ 20:11:24 Permalink Berättelser / Krönikor Kommentarer (8) Trackbacks ()

Resa...?

En aning tråkigt.
Jag roar mig med att spioniera.
Det är mest för att få tiden att gå.
Om resan ned ska få något innehåll för mig själv - så får jag Twitter-kvittra!
Läs men ta det inte riktigt på allvar.
Jag leker.
A-M

2009-08-12 @ 19:14:41 Permalink Blogg / Länk Kommentarer (0) Trackbacks ()

I min kollegas klassrum

- Jag älskar dina bokstäver, sa jag till min kollega.
- Har du inga egna bokstäver, frågade hon så där rart som bara en kollega kan fråga, Du får låna om du vill.
- Du är rar, sa jag. För jag mindes plötsligt hur det är att vara liten och lära sig läsa...MOR ÄR RAR.
- Du är också rar, sa hon. Vi hade gått i samma skolläsarkurs då vi var små.

Anne-Marie,
som vill göra reklam för kollegans klassrum och vänliga inställning till en annan lärare.

2009-08-12 @ 17:20:17 Permalink Läraryrket Kommentarer (0) Trackbacks ()

Kära åhörare, lyssnarskara, bejakarpublik, aktiva...!

Jag är Hemkommen!
Sitter här och är Omrördsberörd.
Många ansikten jag kände igen.
Bekantskaper från skolor över hela världen.
Och alla ni som jag inte träffat förrut.
Ni gjorde mig rörd, tacksam, innerlig, glad, fjäderlätt, lycklig och ... inspirerad.
Tack för att ni lyssnade och bejakarnickade åt mig under det att jag talade om det viktiga uppdraget att vara just lärare.

Anne-Marie
efter en underbar dryg timme men hemkomna lärare från hela världen, som snart är ute i hela världen och undervisar igen.

Om ni som lyssnade vill skriva så är ni välkomna, fråga, undra, rosa, kritisera, fundera eller säg hej...

2009-08-12 @ 17:14:02 Permalink Föreläsningar / Läsarfrågor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Så här är det... om jag är tyst på bloggen

DET ÄR SÅ TYST PÅ BLOGGEN
HAAALÅÅÅÅ, VAAR ÄÄR DUU!!!????

Meddlanden av detta slag dimper genast ned i min mail. Och de gör mig glad. Någon läsare som saknar mig. Jag får en hel del mail av detta slaget.

Av kända och okända. Ett och annat sms också. Någon ringer. Skriver jag regelbundet är det lugnt. Jo, jag har föreläst för Skolverket och jag har blivit filmad för en film. Snart en film i var mans mobil, mail och på storbild på någon viktig plats där skolfrågor diskuteras. Jag är en aning pigg fortfarande, packar om och ska föreläsa mig igenom Skolsverige.

Love You!
Anne-Marie

2009-08-12 @ 17:03:39 Permalink Blogg / Länk Kommentarer (0) Trackbacks ()

En hundradels minut och i uppfostringssyfte

Klockan är strax efter sex. Jag tar en morgonjoggarrund. Jag springer tätt intill ett buskage, på den smala remsan som ger cyklisterna en väg fram och tillbaka. Grusvägen är under uppgrävning och under restauration. Gatan i övrigt är tom. Då kommer en cyklist. I hög fart. Han ser mig. Trampar på med intensivare kraft. Han tar sin rätt. Cykelbanan är hans. Inte min. Ingen plats för joggare. Så han tar sig en ytterligare rätt. Att genom att negligera mig uppfostra mig och ge mig en åthutning. Han touchar mig med sin arm, och cyklar så tätt intill mig att jag blir rädd. Inte ett ord säger han. Men han har tydligt och mycket maktfullkomligt satt mig på plats. Det hela tar ungefär en hundradelsminut av bådas våra liv. Jag springer vidare utan att ha kunnat göra en endaste sak, säga ett endaste ord. Men denna hundradels minut kommer dessvärre påverka mig idag. Det är den värsta form av tillrättavisning. Helt utan dialog. Och helt utan känsla för människans värde och ansvaret för varandras bästa.

Jag tänker - hur många sådan sekunder kan vi själva ansvara för, göra annorlunda och skapa omsorg om istället för att generera frustration och besvikelse. För det som görs med detta förhållningssätt till en människa får dessvärre påverka genom sitt mycket dåliga uppförande och outvecklade och insiktslösa människosyn.

Anne-Marie

2009-08-12 @ 07:06:56 Permalink Sorg / Omsorg Kommentarer (4) Trackbacks ()

Hur ser du på din dag idag?

Ett morgonmail från en vän innehöll en vacker fråga.
Så omsorgstänkande och riktande fråga.

Hur ser du på din dag idag?

Jag svarade:
Jag ser framåt, utåt, uppåt och med nyfikenhet.

Hur ser du på din dag idag?

Anne-Marie

2009-08-12 @ 06:11:31 Permalink Privat / Tankar Kommentarer (3) Trackbacks ()

Skolord - Genomsnitt

Om jag gör en ordbokspromenad i ordet "genomsnitt" får jag denna förklaring:

värde som erhållits genom att alla värden (i en viss gräns) adderats varefter summan dividerats med antalet värden varvid resultatet anses ge en bild av det vanligaste eller mest representativa förhållandet

Det slår mig genast att denna långa förklaring är enklare att åskådliggöra i en matematisk form, alltså nästan så att det matematiska språket är enklare. Om inte så ska det matematiska språket och överförandet till matematiken göras så att det blir enklare.

Nåväl - genomsnittet - säger vi ofta. Denna uträkning gör vi oftast för att skapa överskådlighet och berör ofta en klass och dess resultat. Det är en enklare form av generalisering, och den går via siffrorna. Vi behöver genomsnittet tycks det. Men strider inte genomsnittet mot läroplanens intentioner att synliggöra, observera den bestämda formen, eleven. Och tittar man i ett annat dokument - barnkonventionen - så är konflikten ett faktum. Där står det barnet. Också i bestämd form. Visar inte genomsnittstanken också på normtänkandet?

De som presterar utanför genomsnittet, över och under, hur ser vi på dem? Och varför? Och vilken läroplanstanke omsluter den idén?

Anne-Marie

2009-08-12 @ 05:50:49 Permalink Skolorden / Medvetet språk Kommentarer (3) Trackbacks ()

Skolklotter - men vad säger det?

Läser skolklotter. Det är berättelser trots att vi inte vill att det ska finnas. Man kan bli arg på att det är fult, tråkigt och att det är svårt att ta bort. Men under ett bord jag flyttade omkring läste jag detta:

Jag vet hur man kan lära dom som skolkar - skriv en tidning för skolkare!

Anne-Marie

2009-08-12 @ 05:30:01 Permalink Visioner / Egna och andras Kommentarer (0) Trackbacks ()

Skolorden: Skolvärlden

Det är märkligt. Vi använder våra ord så slarvigt.
Skolvärlden talar vi om. Som om alla andra världar var någon annanstans. Som om vi behövde ringa in en värld. Det är bara det att skolan ska absolut inte ringas in och skapa en ö eller göras till en egen värld. Om skapar en egen värld betyder det också att vi sätter gränser för vår värld, sätter ut gränsvakter, har tull och passkontroller, att vi gör oss till herrar över något eget. Skolan är ingen egen värld. Det är en plats där vi möter alla världar. Därför är skolan inte en byggnad. Kan inte bli någonting som begränsar. För mig är skola något så stort som en idé.

Anne-Marie

2009-08-11 @ 18:33:26 Permalink Skolorden / Medvetet språk Kommentarer (2) Trackbacks ()

Tillfälligt i Winston Churchills skor

Jag provade ett par skor för herrar. De var från fyrtiotalet. God skinnsula. Välsydda. En aningens förstora. De hade tillhört WInston Churchill sa butiksinnehavaren.

- Va, Winston Churchill, sa jag. Så du menar att jag har mina fötter i Winston Churchills skor?
- You sure have... svarade den sjömansklädde expediten trovärdigt.
- Det är ju helt otroligt, sa jag, får jag gå omkring i dem här inne? En liten, liten stund.
- You might, if you don´t tiptoe... you have to put down your feet like you were very heavy...
- Jag lovar, jag lovar... jag ska försöka... är det säkert....Winston Churchills skor?
- Cross my heart! försäkrade den väl pålästa butiksinnehavaren.
- Han som sa; If in hell keep walking? sa jag.
- Sure did, he said....IF IN HELL KEEP WALKING! sa expediten som nu tog fram en tjock historiabok om andra världskriget.
- Det är mitt favorituttryck... jag tänker alltid så. Det är bara att gå. Det är farligast att stanna och vara still. Är man i helvetet är det bara att gå. Winston Churchill manade sina mannar att vara i rörelse. Jag tycker det är så fint. Tror du att han hade de här skorna då? frågar jag så där oskyldigt lekande, jag vill ju gärna att det är så.
- Yes my darling.... yes...

Anne-Marie

2009-08-11 @ 17:38:14 Permalink Berättelser / Krönikor Kommentarer (0) Trackbacks ()

- Fråga mig gärna... om frågans lärandekraft

En nybliven nybakad kollega satte sig intill mig.
- Får jag ha dig som bollplank, fråga och tänka med dig?
- Självklart. Så här ser jag på alla frågor du vill ställa, utveckla och fundera kring... och därför uppmuntrar jag dig att fråga om allt, stort som smått...

Detta med frågor.
Detta tänker jag om frågornas kraft:

DEN LÄRANDE UTVECKLANDE FRÅGAN KRING SÅDANT JAG KAN
1) En fråga om något jag kan och vet gör att jag lär mig mer om det jag kan och vet. Jag får genom din fråga artikulera och uttala och förstärka mitt kunnade, vilket är ungefär så som Lev Vygotskij tänkte. Det är också det är så värdefullt att elever frågar och lär varandra i en lärande vi-gemenskap.

DEN PÅMINNANDE FRÅGAN - OM SÅDANT JAG GÖR MEN INTE LÄNGRE BEHÖVER TÄNKA KRING
2) En fråga om något jag gör skapar fokus kring kring något jag måste sätta ord på. Gammalt eget görande är en gång omslutet av ett tänk, vilket nu är så integrerat i mitt görande att tänkande och handling blivit ett. Varmt välkommen att återuppliva tanken bakom det jag gör. Välkomnar därför i synnerhet din fråga runt sådant jag gör,

DEN UPPVÄCKANDE FRÅGAN - OM DET DÄR JAG GÖR SOM JAG INTE ÄR MEDVETEN OM
3) En fråga om något jag gör men inte tänker på är en fråga som gör mitt omedvetna görande till något begynnande medvetet. Dessa frågor är utmanande. Det betyder kanske att de skapar en god konflikt inom mig. En konflikt som innebär att jag måste börja titta på omedvetna saker, bli medveten om och börja tänka och utveckla kring.

Jag älskar frågor.
Det finns så många riktningar och öppningar för frågan.
Jag vill leva svaren.
Jag vill leva i svaren.
Inte ha dem.

Anne-Marie,

Jag har skrivit fyra häften om frågor:

1) Frågor kring lärande teori
2) Frågor kring läsning
3) Frågor kring klassrummet
4) Frågor kring skoljuridik

Dessa frågor är tänkta som stöd och hjälp för pedagogiska samtal. De finns individuella frågor, kollegiala frågor och frågorna ska generera nya frågor. Frågorna letar inte efter ett svar, utan fler.
RÄTTEN ATT FRÅGA tycker jag är mycket mänsklig och utgångspunkten till själva viljan att lära.

2009-08-11 @ 10:42:46 Permalink Frågor / Frågekonst Kommentarer (1) Trackbacks ()

Glupsk på det sanna

Det duger inte med annat än det som går att sätta tänderna i, tänkte jag i morse. Det är jag som biter verkligheten inte verkligheten som biter mig.

Anne-Marie

2009-08-11 @ 08:04:32 Permalink Körlings Ord Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ätit massor av morötter, mindre av choklad

10 588 morötter är vad en människa ungefär äter under sin livstid.
Jag har ungefär ätit hälften så mycket ... 5 244 stycken.

- Va?
- Jo, jag har räknat. Prickat av dem en efter en.

Människor äter också ungefär 10 000 chokladkakor under sin levnad.
Jag som precis har slutat äta chokladkakor. Jag kom upp till ungefär 2 350 stycken. Sen la jag av. Det var så jobbigt att räkna och pricka av.

Anne-Marie

2009-08-10 @ 23:01:21 Permalink Matematik Kommentarer (1) Trackbacks ()

Akut

Akut.
Det är ett allvarligt ord.
Orons ord.
Det har med genast att göra.

Akut.

Man tänker på sjukvård.
Man tänker sällan på skolan.
Pedagogik kan inte vara akut.

Anne-Marie

2009-08-10 @ 22:45:12 Permalink Körlings Ord Kommentarer (3) Trackbacks ()

Vi vill... kanske är bättre än jag vill

Anne-Marie

2009-08-10 @ 20:10:12 Permalink Skolorden / Medvetet språk Kommentarer (2) Trackbacks ()

Sven-Eric Liedman ger oss diskussionsunderlag

Men så intressant att läsa -

All kunskap, aldrig så säker, har en subjektiv prägel så snart det är en levande människa som framlägger den. Hon är bunden till sig själv, sitt liv, sin plats i världen och tiden. Dessutom hör det till kunskapens nödvändiga drag att den alltid kan ifrågasättas. Den oemotsagde experten stelnar snart till diktator i kunskapsvärlden.

Professor Sven-Eric Liedman - artikeln Tid för erfarenheter eller bara tid för yrkesförberedelse? Om universiteten och deras uppgift i Psykoanalytisk Tidskift 2009: 26-27

Anne-Marie

som läser och läser och läser och läser

2009-08-10 @ 19:47:41 Permalink Strategier för lärande Kommentarer (3) Trackbacks ()

Väger inte så lätt...

Fick ett så roligt mail... om min bok KIWIMETODEN:

Hej

Jag har ett klagomål - fniss.
Varför är Kiwimetoden så tung?
Jag vill att den ska ligga i min jobbväska,
tillsammans med kursplaner och läroplan.
Har du någon lightversion?

En fjäderlätt Kiwi kanske
eller vad sägs om
en fluffig metod?

Jag bara undrar...

Körling svarar inte utan skrattar gott åt att tyngden besvärar.
Anne-Marie

2009-08-10 @ 15:06:07 Permalink Kiwi-pedagogik Kommentarer (1) Trackbacks ()

Hoppfullhet!

Något lättsamt märker jag att ett ord flyttar in i mig. Det breder ut sig en aning försiktigt. Är nästan snigelaktigt undersökande - en tentakel dit och en annan tentakel dit. Jag stöter inte på något hårt, argt eller bångstyrigt. Jag stöter inte på något annat än små ord som bejakar till något större. Det är ett sådant vackert ord. Nästan så det gör en aning ont att äntligen möta det. För ordet banar ju ordning i det andra, skjuter försiktigt gammalt och trist åt sidan, puttar i ordning ryggrad och kotor till hållbar rakrygg. Jag tänker att det snart kommer synas. I mig, på mig och i det mesta jag berör och rör vid. Och trots att också ord väger tungt är jag så lättsamt viktlös ju mer av detta jag får. Snart är jag inte längre en snigel, snart är jag en ... liten nyfiken och färgglad fjäril.

Anne-Marie

2009-08-10 @ 15:00:39 Permalink Läraryrket Kommentarer (4) Trackbacks ()

Rita Akkor i verkligheten

Min första klass. Ja, vad ska jag säga... mina elever bosätter sig alltid alldeles förfärligt långt in i mig. Ungefär vid hjärteroten, och nästan hela mitt upptagningsområde och uppfattningsförmåga handlar om att försätta var och en av dem i rörelse, helst långt ifrån mig, och ut i lärandet där de själva får flyga och flaxa, leta och undersöka. Jag vill helst inte knyta banden får hårt kring det jag tycker och tänker utan mer till vad VI ihop tycker och tänker. Det är nästan romantiskt. men det blir lite så när dåtiden skimrar förbi. Jag hittade ett gammalt fotografi. Jag hade dragit ut med min klass på rituppdrag. Jag högläste Selma Lagerlöf och ledargåsen Akka och de andra gässen studerades nu på plats. Jag läste alltid mycket då, och det har jag fortsatt att göra.

Anne-Marie

2009-08-10 @ 14:46:52 Permalink Bild (och text) Kommentarer (0) Trackbacks ()

140 ord är en begränsande rolig utmaning

Twitter!

2009-08-10 @ 14:27:28 Permalink Blogg / Länk Kommentarer (3) Trackbacks ()

Uppdrag - Skola 2011

Jag ser med spänning fram emot uppdraget att ingå i framtagandet av kursplaner för skola 2011. Det blir inga rapporter om det arbetet på bloggen, information finns på Skolverkets hemsida om det fortlöpande arbetet.

Anne-Marie

2009-08-10 @ 13:59:11 Permalink Läroplan / Barnkonvention/skola 2011 Kommentarer (11) Trackbacks ()

Rapport från en skrivbunt

Jag måste summera min sommar. Det går fort:

1) Långsamt, ledigt, ljudfritt och nästan i ett klosterliknande tillstånd (radion sönder, cd´n sönder)
2) Restaurerande, kurerande, huserande, muterande (va? muterande? Äh lekte bara lite).
3) Ensamt, ensligt, entita (en fågelart), endagarssemester, erbjuden, enkrona (ett mynt!)
4) Sen har jag lärt mig springa runt. Det är mer en rörelse än flyktiga bokstäver.

Nu så - börjar arbetet igen.
Jag tjuvstartade i fikarummet. Där satt jag och tjuvtog kakor som någon hade glömt sedan förra seklet. De var dammiga och fanns längst bak i ett skåp för gamla plastlådor och engångsmuggar. Men imorgon blir det storsamling och gemensamhetsfika för då är hela skolan samlad. Jag ska samla mig för morgondagen.

Anne-Marie,
som inte längre kan ta någonting på allvar.
Måste bara leka, leka, leka.

2009-08-10 @ 13:12:56 Permalink Berättelser / Krönikor Kommentarer (0) Trackbacks ()

En förälder till en blivande ettagluttare

En förälder berättade att hon talat med sin son om hur det är att börja ettan.
Sonen hade tryggt förklarat att det var inga problem med orden:

- Jag är jätteduktig att stå i led! Det kan jag jättebra.

Anne-Marie

2009-08-10 @ 12:53:41 Permalink Läraryrket Kommentarer (1) Trackbacks ()

Jag tycker nog att jag hänger med... hjälpligt

Ibland är det bra med jämförelser.
Anne-Marie

2009-08-10 @ 06:18:03 Permalink Visioner / Egna och andras Kommentarer (1) Trackbacks ()

Verkligheten bits inte

Skolvärlden igen. Återstart. Sommaravslutning här vid mitt köksbord. Verkligheten biter inte - nej - den lockar mig att kliva rakt in i den. Jag tror verkligheten är en möjlighet. Något gott vilar också i den även om den bits.

Anne-Marie

2009-08-10 @ 05:52:05 Permalink Läraryrket Kommentarer (0) Trackbacks ()

Då är jag modell för något... så nu måste jag göra något

Richard, tack, och nu måste jag börja ordna och ställa med saker och ting.
Jag insåg att det här som står hos Weconverse är oändligt viktigt. Nu är bara frågan hur jag handskas med det här... Alla ni andra bloggare också... Det här som Richard skriver om är ju oerhört viktigt och väldigt, väldigt allvarligt. Jag vill nog själv rå över innehållet i min blogg.

Men jag vet inte riktigt hur man gör det här med hotell... hur tar man sig in och hur bokar man rum...? Jag vill ha ett fint hotell med god frukost, helst vacker utsikt och på en god och utvecklande plats. Så ser jag på mitt hotell? Nu är frågan - vem erbjuder mig det?

Anne-Marie

2009-08-09 @ 21:43:14 Permalink Blogg / Länk Kommentarer (3) Trackbacks ()

Orden vi för vidare för också vidare

Jag tänker mycket medvetet på det språk jag använder i klassrummet. Jag tänker att mitt lärarspråk är en del av mina redskap. Om jag vänder orden mot det framtidsutsiktande och det utmanande så följer själva tanken och handlingen med i den riktningen. Det kan ta väldigt lång tid att få språket att bli vinnande, men oförtrutet kan man som lärare bestämma sig för att medvetet använda goda ord och sätta ord på den utveckling man också ser.

Anne-Marie

2009-08-09 @ 21:27:55 Permalink Läraryrket Kommentarer (0) Trackbacks ()

Skapa nytt liv i traditionella sommarlovsberättelser

TACK SKOLVÄSKAN! TUSEN TACK SKOLVÄSKAN. TICKETACK SKOLVÄSKAN. A-M

2009-08-09 @ 20:15:31 Permalink Svenska / Skrivandet Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tre berättelse om att börja första klass

På begäran; tre berättelser;

1) Jag börjar första klass 1965.
2) Mina barn börjar i skolan och blir ettagluttare.
3) Jag får min första klass och därmed ÄR jag lärare.

Varför tre berättelser? Det är inte oviktigt att skriva och minnas sin egen första skotid, sina barns och sitt inträde i skolvärlden som lärare. Därför. Jag får många, många mail till min privata adress om just dessa frågor. Snälla berätta om hur det var när du var nyexad. Skriv i bloggen. Snälla!

Här kommer dessa berättelser.

JAG BÖRJAR I FÖRSTA KLASS

Jag började i första klass redan sommaren innan skolstarten. Det var som om sommaren innebar en väntan. Det stora skulle komma till hösten. De vuxna lade sina solbruna händer över min axel och talade om den blivande eleven. Jag anade tyngden i såväl ord som handrörelse. Det innebar också en slags navelsträngsavklippning. Min mamma köpte vita strumpor som nådde till knäna, jag fick skolkläder och en liten väska. Jag förbereddes.

Skolan låg bakom vårt hyreshus. Det märkliga var att inga barn sommarlekte på skolgården. Skolbyggnaden och skolgården hade en osynlig gräns. Man klev aldrig över den. Det var inte tillåtet. De äldre barnen på gården var redan skolvana. De berättade historier om lärare, om matsalstanternas makt över hur mycket man måste äta, och hur ont stelkrampssprutan gjorde. Som liten var öronen stora. Dagen innan skolstart badade man av sig sommardamm, håret tvättades och det var som om mammas och mitt hjärta kollektivt slog samma nervösa slag. På stolen hängde de nya skolkläderna. Imorgon skulle de träs på den lilla kroppen. Skorna var nya, strumporna var nya, klänningen var ny - allt var nytt.

Så stod man där på skolgården. Vilsenheten var stor. Någon kissade på sig. Föräldrar blickade mot skolbyggnaden. Fröken kom ut och manade in oss. Klassrummet var ordnat. Frökens namn stod skrivet med oläsliga bokstäver. Det var en krans runt hennes namn. Föräldrarna manades till den bakre ändan. De hade ju redan gått i skolan. Bänkraderna var exakta, indelade i fem rader och med en bänk som ensam solitär. Min lärande värld skulle nu bestå av denna plats, denna bänk, denna stol, denna riktning, denna svarta tavla och under några år denna lärare. Jag bet på naglarna, tittade bakåt mot mamma, vinkade till henne men hon vinkade tillbaka med ett tillrättavisning - vänd dig mot läraren, inte så, vänd dig mot läraren. Klasskamraten till vänster kissade på sig. Hon var rädd så att hon skakade. För vad vet jag ännu inte. Hitills hade inget farligt hänt.

Några veckor in på skolstarten dör min pappa. Jag bet på naglarna och funderade över hur lång tid det skulle ta innan han kom tillbaka. Men det frågade jag aldrig. Det blev en tyst skriande fråga i mig själv, oställd i den värld där man gör saker och ting, men knappast frågar om det som stör och förstör. Jag ingick i en normen. Att min pappa dött var något som skiljde mig från alla andra i min klass. Ingen pappa dog under vår tid ihop. Min mamma överlevde min skoltid, en ständig rädsla jag bar med mig under lektioner och annan tid, vad händer när hon dör? Det kanske hon gör när jag kommer hem från skolan. Skolfotografiet togs veckan efter pappas bortgång. Jag fick absolut inte le för skolfotografen, min glugg var ful tyckte han. Det var egentligen inga problem för mig att inte le. Vad skulle jag le för.

Rådande läroplan - Läroplan för grundskolan 1963

2) MITT FÖRSTA BARN BÖRJAR I FÖRSTA KLASS och de två andra också

Det första barnet som börjar första klass tar klivet ut i något avnavlande stort. Skolan tar över en del av det mesta. Mamman står med tickande hjärta och ser sin unge bli skolbarn. Det är kanske så att historien upprepar sig. Det är så att skolstarten aktiverar minnen. Ja, faktiskt aktiverar gester och rörelser. Mina barn skulle göras skolfina, då min äldsta och mitt första provexemplar sändes iväg, så självklart hade hon vita strumpor, nya skor, klänning och rosett i det välkammade håret. Jag tog de andra två barnen med på skolstarten, min man höll dottern i handen. Det var stort för hela familjen. Vi hade ett skolbarn.

De blivande eleverna stod utanför det angivna klassrummet. Det gjorde föräldrarna också. Föräldrarna nickhälsade mot andra okända föräldrar och knöt sina barns händer hårdare i handen. Någon pojke fick sprättiga ben och ville busa bort all nervositet, någon annan pojke tryckte sig ängsligt mot sin mammas kropp. En flicka spanade in sina kommande klasskamrater med nyfikna och tillitsfulla ögon... så öppandes dörren. Fröken manade in sin nya klass

Fröken hade skrivit sitt namn på tavlan. Med tydliga bokstäver. Artikulerade skulle man kunna säga. Varje bokstav innehöll en synlig pedagogisk tanke, välskrivna och enkla. Det var en blomsterkrans runt hennes namn. Eleverna som de med ens kallades satt i prydliga rader om fem, bänkarna var öar i klassrummet, bänklocken kändes bekanta. Utanför på skolgården var flaggan i topp. Det var en festdag. Fröken ropade upp barnen. Mitt barn och jag svarade nästan unisont och samtida. Jag teaterviskade och min dotter tysttalade. Fröken tittade och bekräftade. Mitt föräldrahjärta hade kunnat skrika - SE HENNE GENOM HELA HENNES SKOLTID! men jag stod tyst och stilla. Inom mig traderades hela min skoltid. Inom mig oroades jag över att jag en gång i tiden misslyckats med att rita av ett spindelnät, att jag kämpade med matematiken, att jag inte visste om fröken kom ihåg mitt namn, om hörlurarna i teknikrummet där man satt i bås och kontrollerades om sina kunskaper. Kort sagt - det var inte det goda sakerna jag tänkte på som förälder. Det var precis tvärtom. De dåliga och de tråkiga. Men den här fröken... framtidshoppades jag.

Väl hemma var min lilla skolelev mäkta stolt. Skolväskan var viktig. Pennskrinet med de nya pennorna fina och all suddisar fick plats i botten på alltsammans. Men Mamma - vad är ett schema?

Då mina två andra barn började skolan var jag lugnare. Jag förälskade mig genast i den varma och omslutande fröken min son fick och den yngsta fick pröva en helt ny skolform. Men det var inte klassrummet, inte miljön, inte böckerna som var det viktigaste - det viktigaste var att jag fick svar på den frågan jag aldrig någonsin ställde - den måste läraren besvara helt utan att få den - ser du mitt barn? Den frågan måste hela tiden besvaras av en lärare.

Rådande läroplan; Lgr 80

3) JAG BÖRJAR I FÖRSTA KLASS - MITT YRKESINTRÄDE - ÅRSKURS ETT

Det började som en skakning... skulle man lätt kunna påstå. Lärarinträdet började redan under fruntimmersveckan och under den absoluta sommarledigheten. Den började på badstranden då jag hörde föräldrar runtomkring tala höst och skolstart. Deras små skulle börja skolan. Bli ettagluttare, förstaklasselever, nybörjare... Jag såg ut över min framtida skolscen... Vara söt fröken, skriva namnet på tavlan med krans runt alla välskrivna bokstäver, ordna med schema, ropa upp och pricka av på lista... första dagens möte... och alla ungarna.

Min första klass bestod av en första lista om 28 elever. Vilka som dolde sig bakom namnen hade jag ingen aning om. Jag hade träffat föräldrarna i en liten introduktion om en halvtimme några dagar under våren. Nu kunde jag höra deras frågor: Hur bli det med skrivstilen? Hur ser du på matematiken? Vad gör du när elever bråkar? Min son kan inte... hur tänker du bemöta det? Närkommer första läxan? 28 elever betyder i engagerade hem att man har 56 föräldrar i ett föräldramöte. Jag tror att jag hade något i den vägen. Jag hade då inte avnavlats från lärarhögskolan. Jag var ännu inte klar och färdig med min examen. På badstranden insåg jag att varje ställd föräldrafråga kunde höra samman med något historiskt, något självupplevt, något som oroar... och jag måste i framtiden kunna besvara frågor, trygga föräldrar och våga stå för det jag gör professionellt.

Dagen D närmade sig. Jag lade fram mina skolkläder, nej, inga vita knästrumpor, men en slags rituell ordning inför morgondagen. Jag förmanade mitt hjärta att inte klappa så påminnande hårt. Jag sköljde mina händer i kallt vatten, baddade min panna med en blöt handduk. Jag var nervös. Pirrig var jag. Någon hade sagt att om man sprutar iskallt vatten på handlederna så rodnar man inte. Jag stod länge länge på toaletten och lät det kalla vattnet förfrysa mina handleder.

I klassrummet stod jag och andades några minuter. Sedan gick jag till dörren och slog upp alla portarna. Mot dåtiden, mot framtiden och mot eleverna. Samma nervositet jag själv kände syntes i någon elevs ansikte, en pojke knuffade till en bänk och fällde ned en bok på golvet, pirret har många uttryck. Föräldrarna äntrade klassrummet. De var samtliga där, och några hade sina syskon med, en farmor och en faster ville också se och delta... och sommarhettan stod fullkomligt stilla utanför, flaggan låg tätt mot flaggstoplen. Hettan var olidlig.

Jag hade inte skrivit mitt namn på tavlan. Det fanns inga snirklade blommor runt mitt namn. Jag hade med mig en resväska. Jag hoppade över elevlistan, adressgenomgången, namnuppropet och allt det där måste, måste, måste och traditionsbudna.

I min väska hade jag olika saker. Saker som berättade något om mig själv. Det fanns en långfärdsskridsko, det fanns en mumintrollsdocka, det fanns tre nallebjörnar som tillhörde var och en av mina barn, det fanns en bok, en penna, en godisbit av favoritsort, en kaffekopp med bokstäver på.... och .... det var tyst som i graven bland föräldrarna... och eleverna blev varmare och varmare i kläderna, började prata och fråga. De fick säga sina namn och ställa sin fråga... och så blev det. Jag dröp av svett. Både av nervositet och av det faktum att sommarvärmen var rekordställare denna dag. Jag hade glömt praktiska och dolda saker:

1) Tillgången till hushållspapper så att man kan torka av sig om man behöver, gärna en bit hushållspapper nedstucket i skjort eller blusärmen (stalltips).
2) Att öppna fönstren och skapa vind och drag.

Mina elever och mina föräldrar minns värmen

- Du svettades bra den där dagen!

Långt senare kunde jag skratta åt detta. Men inte då! Jag var sjöblöt, illröd... ochväldigt, väldigt glad över att få det hela överstökat. Det är en sådan stor dag. Skolstartsdagen och nybörjarinträdet.

För alla - för eleven - för föräldern - och för fröken!

Rådande läroplan - Lpo 94

Anne-Marie

2009-08-09 @ 08:36:36 Permalink Praktiken Kommentarer (5) Trackbacks ()

Vad är god undervisning?

Jag fick en fråga av en högt uppsatt person inom skolfrågor - Vad är god undervisning?

Frågan var bra. Är bra! Riktigt bra!

Bara detta att få en fråga om det som ÄR bra gör ju att man blir glad och mer inspirerad.

Men det hemska var att jag märkte att fokus hamnade på innehållet i undervisningen, glädjen över yrket och viljan att från min sida nå eleverna på samtliga elevers villkor. Det kändes på en gång som en otillåten sak - den att tala om sig själv, sin undervisning och de framgångar man själv upplever då undervisningen är just god. Lärarens espri, nyfikenhet och berättarförmåga och eleverna som man då vet... för stunderna är magiska... är med och mycket, mycket engagerade. Då...

men ... då måste man våga tala fritt om sig själv, sin lärarroll, sin undervisning... och det är vi inte vana vid i Sverige. Vi måste våga erkänna våra kompetenser inom yrket, stå för dem, och dela med oss då undervisningen är god.

Det finns en Jante i oss själva.
Och Jante har ingenting i en skolmiljö att göra.

Anne-Marie

2009-08-09 @ 07:14:20 Permalink Läraryrket Kommentarer (0) Trackbacks ()

Skolrättigheter: Skolans utveckling

DN´s ledarskribent Malin Siwe skriver avslutar sin ledarartikel - Lärartäthet ingen kvalitetsgaranti - med orden:

För hundra elever är det viktigare att ha sju duktiga lärare än nio av varierande kvalitet.

Läraryrket är under lupp. Jag skulle hellre se att läraryrkets undervisningar vore fokus, och att man tillförde lärarna modeller, utveckling på plats, tydliga och fokuserade pedagogiska samtal med utmanande dilemman och en ständig och pågående diskussion kring hur att utmana mer, utvecklas tillsammans och hur en ständig återkoppling och utvärdering av lärarnas arbete sker parallellt med elevernas växande förmågor. Att börja titta på framgångarna istället för bristerna. I stort. Skolan är alldeles för fokuserad på brister och kompensation, inte på möjligheter och utveckling.

Jag räds ordet "men" som i ett slag synliggör hur vi lärare i ett mikrosammanhang handskas med reperation och repetition:

- Du har lyckats med din läsning MEN du behöver öva på ...
vilket kan jämföras med
- Du har lyckats med din läsning och jag föreslår att du nu utmanar dig med ...

Anne-Marie

2009-08-09 @ 06:51:49 Permalink Skolorden / Medvetet språk Kommentarer (2) Trackbacks ()

Springeri springera springeralla! Tralla!

Stockholm kan visa sig från sin allra bästa sida. Det kan allt och alla göra: Jag, du, vi, dom, den, hushållsapparaten, tandborsten, kaffekoppen....KAFFE! Ja, ni ser. Allt kan vändas till något gott!

Sedan blir det ett annat varv runt vattnet.

Anne-Marie

2009-08-09 @ 06:30:46 Permalink Berättelser / Krönikor Kommentarer (1) Trackbacks ()

Om bedömningar och lärarens förhållningssätt

Så här skrev jag i en debattartikel:

Eleven har sin absoluta rätt att utvecklas i skolan. Sin endaste möjlighet. Om man ser till det eleven kan förändras också lärarens bristsyn till ett mer konstruktivt och samspelande påfyllnadstänk. Bedömningar ska inte handla om reparation eller repetition utan mer om vad som komma skall. Alltså med teoretikerns röst – se morgondagen i elevens utveckling!

Så tänker jag!

Anne-Marie

2009-08-09 @ 06:24:44 Permalink Skriftliga omdömen Kommentarer (2) Trackbacks ()

Fokus på rätt saker - lärarnas undervisning

Blossing, Blossing.

Jag läser, tänker och självklart så. Det är så spännande att diskutera lärarens undervisning och se effekterna av den, istället för att stirra sig blind på elevernas brister. Jag vill hellre titta på min egen undervisning, förbättra den i samspel med mina elever än att utfärda åtgärdsprogram och utveckla min bristsyn på elevernas förmågor att förstå det jag vill att de ska förstå. Vad behöver jag förbättra? Det är alltid min frågeställning.

Anne-Marie

2009-08-09 @ 06:23:59 Permalink Läraryrket Kommentarer (3) Trackbacks ()

Rötmånad för den som tål

Jag röt till av rötmånadens text. Hualigen så förgängligt allt är.
A-M

2009-08-08 @ 19:22:11 Permalink Berättelser / Krönikor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Skåpmat i föräldrautbildningen

Gammalt i ny förpackning är knappast intressant för barn och det vi kan kalla nutidens barnuppfostran.

Det blåser väldigt hårt kring barn nu förtiden. Jag räds alla åthutningar, agadebatter, skamvråar och timeout-åtgärder. Alla verkar i gammal riktning och visar mer en maktlös föräldrageneration. Detta är absolut en utveckling jag ställer mig mycket tveksam till och tar avstånd ifrån.

Jag har funderat över hur man kan tänka framåt, vidga perspektiven och funderar allvarligt på att sätta pennan mot det papper i vilken det nya barnets århundrade kan träda fram. Hela bloggrubriken Barns nya rättigheter är ett arbete i den riktningen. Ellen Key hade en vision. Det var förra århundrades vision. Knappast genomförbar men med klara riktningar mot barns bästa, skriven i dåtidens nutid. Jag vill blåsa liv i de bästa av världar. Jag är inte intresserad av en diskussion kring aga eller garderober där mörker omsluter en liten varelse.

Vad är ett barn? Vad är ett barn?
Det är bara att ställa sig frågan.
Det har man gjort genom historien, för att rättfärdiga sig. En tid föddes barnet ont, en annan tid fanns det inget annat än att fylla på det tomma barnet på liv. Ungefär så.

Jag är arg.

Energin behövs för att värna barns rättigheter.

Anne-Marie

2009-08-08 @ 18:13:55 Permalink Barnets nya rättigheter Kommentarer (2) Trackbacks ()

Abbey Road

Wow - jag som alltid gillat Beatles och Abbey Road LP, EP:arna, de senare CDformatet och ...
klart man vill hålla sig uppdaterad på den gatan. PEAK-A-BOOOO BBC!

Anne-Marie

2009-08-08 @ 16:18:26 Permalink Blogg / Länk Kommentarer (0) Trackbacks ()

Skyltdockans väntan

Det är så knepigt att vara skytldocka och ständigt föremål för andras ideal. Det ideala är om skyltdockan slipper sitta där i sin nakenhet.

- Va hon har ju inga känslor ju, sa skyltdockeaffärens innehavare.
- Jag tycker hon strålar igenom, att hon har det sa jag.
- Det har hon inte. Titta när jag knuffar till henne, hon rör inte en min, hon lever inte, sa butiksinnehavaren.
- Jag tycket ändå synd om henne. Vad ska hon ha för kläder på sig? frågade jag lite stramt.
- Äh, hon får vara avklädd tills höstkollektionen kommer.

Jag längtar omedelbart till hösten!
Anne-Marie

2009-08-08 @ 15:27:23 Permalink Berättelser / Krönikor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Puh, glädje skapar händelser...

Glad i hågen sprang jag runt i min fåra,
stolt som en gråsparv över att ha lärt mig springa denna sommar,
över stock och sten, upp i tallar och nedför dem, uppförsbackar tar jag i fyra kliv,
nedförsbackar tävlar jag med fjärilarna som flyger strax intill. Idag log jag hela rundan.

En man jag sett några gånger kom löpande emot mig.
Lika glad var han. Så är det med rörelser.
Man blir glad.

- Får jag fråga en sak, hejdade han mig med och saktade in sina steg.
- Inga problem, sa jag, jag kan allt om bärfisar, mördarsniglar och getingar - det är bara att ta hårspräj, så stelnar de på en gång, småmös jag och strök joggarsvetten ur pannan.

- Om du vill gå ut och äta middag med mig?

Ganska mållös blev jag, trots att det handlade om mat. Stod och trampade på ett och samma ställe i en oändlig evighet. Tror jag dödade några pissmyror faktiskt. Ska se efter imorgon - lovar att sätta upp ett litet plakat om att det var jag (med bild) som trampade omkring och dödade skogsmyror - Jag fann inte något direkt svar på frågan;

- Jag är liksom 51 år, svarade jag, som om det skulle räcka.
- Och! Vill du äta middag med mig? trampade han också vidare för att hålla ångan uppe. Ingen som springer vill tappa farten.
- Mprfffpppnnnnejjjjjj! svarade jag så otydligt jag kunde.
- Fundera på det. Jag frågar igen nästa gång vi springer in i varandra, sa den stilige joggaren och försvann med raska steg.

Då tänkte jag - springer in i varandra? Vad jag vet har jag parerat varenda löpare. Jag har sprungit förbi. Utan att krocka.

Då jag kom hem åt jag direktplockade omogna sura rönnbär!

Anne-Marie,

som blev ofantlig glad över Pluras kommentar i bloggen idag, och Erikas fråga om jag kunde skriva lite för henne. Plura tack. Och Erika - självklart!

2009-08-08 @ 15:15:03 Permalink Berättelser / Krönikor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Gemenskap

Fick ett mail från en vän på andra sidan samma klot som jag bor på.
Vi har vissa saker gemensamt.

Anne-Marie

2009-08-08 @ 09:44:23 Permalink Citat/ Ord/SMS Kommentarer (1) Trackbacks ()

Tänker...

...låta min glädje sätta hur många käppar i hjulen som helst. Jag tänker låta min glädje hindra mig hela dagen. Jag tänker blint följa minsta vink som gör att jag skrattar, ler, gapflabbar och småfnissar! Jag tänker dunka mig själv i ryggen och säga

- Gå dit! Det ser roligt ut där!

När jag gjort allt det där ska jag äta gröna ärtor ur en konservburk!
Bara för att!

Anne-Marie

2009-08-08 @ 09:40:45 Permalink Privat / Tankar Kommentarer (3) Trackbacks ()

Jag gillar ...

Nämen... det är roligare än jag trodde: Twitter! Kontakterna, kunskaperna och länkarna man snabbt får där. Jag har nu bestämt hur min Twitter ska utvecklas. Tror jag hittat formen. Det betyder att jag tar nya grepp om det jag vill skriva.

Anne-Marie

2009-08-08 @ 09:20:01 Permalink Jag lär /Jag leker Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag ska på date!

Det är morgon.
Jag ska på date!
Min vän Lördag frågade ut mig.
Det hände i går då jag snackade lite med Fredag.

Fredag ville åka ut till en öde ö och det kändes en aning för äventyrligt för mig.
Kände mig som om allt av civilisation skulle försvinna och jag skulle behöva bygga upp den själv och ...
Nja... det kändes lagom intressant. Jag är ju ändå beroende av mitt kaffe. Väldigt beroende. Dessutom måste det vara Zoega och Blue Java!

- Får jag ta med mitt kaffe, Blue Java? frågade jag Fredag.

Han stönade så där makalöst primitivt. Det betydde nog nej förstod jag som gör allt jag kan för att förstå andra människor. Även ljud måste man ju tolka. Jag försökte med en annan kaffesort för säkerhets skull men då stönade Fredag ännu mer. Han började tala om blanda bark i mjölet och ... Jag kunde inte hjälpa det men jag märkte att mitt intresse falnade markant och ganska omedelbart. Kaffe är allvarliga saker det. Helst ska kaffe serveras på en bricka och vid sängen. Men det kändes inte som jag kunde föra den diskussionen med Fredag.

Men med min vän Lördag är det annorlunda. Lördag har inga sådana äventyrliga ådror. Nej Lördag vill bara att vi gör det som faller oss in.

- Äh, lägg ned dina planer! Ta dagen som den kommer! Man ska vicka på tårna någon dag i veckan!

- Tårna! Varför talar du om Tårna! Har dom kontaktat dig? frågar jag en aning misstänksamt.

- Alla tår hör av sig för eller senare, sa Lördag. Men du oroa dig inte för tårna. De hänger med oavsett!

- Jo, men mina tår skriver egna sagor. Och de är alltid i strid mot mig! svarar jag och tittar ned på mina nakna fötter.

- Låt dom hålla på! säger Lördag. Du kan väl se till att dom har det bra dom också. Vi kan åka till Dalarö, sitta i båthamnen, slicka i oss fyra glassar och läsa en bok och titta på människor som stressar ut med fart.

- Åh, det låter ju fullkomligt underbart. Jag har precis köpt Psykologisk Tidskrift 2009: 26-27. Den ska jag ta med mig!. Jag köpte den igår för det är en lång intervju med min favoritprofessor Sven-Eric Liedman och han har skrivit så fantastiskt om framtiden och universiteten.

- Men du, ska du djupdyka i litteraturen och inte i verkligheten? säger Lördag och rullar ihop en strandmadrass.

- Näe, jag ska göra bägge delarna, jag får göra som jag vill, jag får dansa på bryggan också... och dyka ned med huvudet förre i det svarta, kalla havsvattnet, svarar jag. Jag tänker göra som det faller mig in. Kanske är det så att jag faller i, fallera! Trallallllaaaa.

- Det är ok. Men gör det iordning nu! manar Lördag. Gör dig lite ... lördagsfin!

Anne-Marie

2009-08-08 @ 09:00:42 Permalink Berättelser / Krönikor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Gatukonstigheter och kärlek

Anne-Marie

2009-08-07 @ 21:25:15 Permalink Berättelser / Krönikor Kommentarer (1) Trackbacks ()

Grubblerier behöver strategier

Det är min sista semesterdag. Jag har tjuvstartat lite på arbetet. Sitter hemma och klurar ut en del saker som kan vara nya och tillförande. Jag vill ju inte gärna dra bort något. Jag vill lägga till. Men just nu klurar jag på korsordet... och skulle tycka det var fantastiskt med lite hjälp... vad är nu en järnek... på fyra bokstäver... och om du svarar - hur gjorde du? Var sökte du? Hur kommer det sig att du kan? Vad såg du framför dig? Mindes du något speciellt? Ja, jag vill ha hjälp på ett sådant sätt som jag funderar på tillsammans med ungarna?

Anne-Marie

2009-08-07 @ 11:53:26 Permalink Strategier för lärande Kommentarer (5) Trackbacks ()

Sprungit runt igen

Idag sprang jag runt igen.
Runt vattnet.
Idag sprang jag på en mördarsnigel, en bärfis, en gråsparv, en människa, en tordyvel, en Karl-Johansvamp, en skata, en mås, en labrador, en fjäril, en elak geting (ja...), en skalbagge som var grön, en liten farbror som var lite ledsen - jag sa hej du! en liten groda (näe, det var ju en sagotanke). Men runt sprang jag. I ledig stil (ljug och trams, jag sprang som en tung elefant).

Nu sitter jag i godan ro och äter chokladpudding!
Anne-Marie

2009-08-07 @ 09:52:22 Permalink Genus / Kroppen / Rörelsen Kommentarer (4) Trackbacks ()

... skratta med mig!

Anne-Marie,
som börjar fundera över hur engelska undervisningen kan äga rum - kanske youtube kan bli "läxa" i engelska,
om ni kommenterar här - HUR SKRIVER NI SKRATT?

2009-08-07 @ 08:14:00 Permalink Engelska Kommentarer (2) Trackbacks ()

Sticka ut hakan...

Om man sticker ut hakan - så är det väl inte riktigt meningen att man längtar efter att någon slår på den - det ansvaret vilar väl hos den som känner sig frestad - utan mer att man vill vända och vrida lite på det som vi gör dagligdags, skapa en ny tanke, kreativisera och vitalisera, även om man inte har riktigt rätt i sak och tanke. Jag sticker ut hakan ibland, men skulle önska att någon sa

- snygg haka du har! Väldigt vad den sticker ut! Vad vill du med det du har att säga? Nej, jag tänker inte ta tillfället i akt att slå till den, snarare lyssna till vad du försöker säga.

Jag tycker det är en aning modigt att sticka ut sina hakor. och jag anar att uttrycket hör samman med Jante. Och jag är inte riktigt vän med Jante. Jag tycker Jante är en fjante. Vi har inget riktigt behov av en Jante. Vi har behov av diskussionerna!

Det är bättre att sticka ut hakan än att sticka in hakan under en varm och stor yllesjal!

Anne-Marie

2009-08-07 @ 08:00:06 Permalink Skolutveckling Kommentarer (0) Trackbacks ()

Skoltanke: Fel signaler

I skolans värld letar vi brister, vi letar inte möjligheter.
I skolans värld talar vi om svårigheter, inte om utmaningar.
Klart att utmaningar är svåra annars är de inga utmaningar.
Klart att det är en brist att inte få bli utmanad.

Med detta menar jag inte att vi ska skapa problem för ungarna,
utan skapa kreativitet och förändra inställningen kring vad som är svårt,
och varför allt ska göras lätt.

Det är också väldigt besvärligt när kulturen letar rätt och fel,
inte undra på att man i den världen går den lättaste vägen,
där det blir rätt.
Men jag vill ha mer fel.
Mer grubblande krångelsaker.
Inte självklarheter.

Jag är trött på repetitionerna och reparationerna.
De kommer vi åt om vi visar på lite utmaningar.

Jag tycker det är väldigt, väldigt svårt att ha tråkigt.
Jag tycker det är oändligt långsamt att göra det jag redan kan.
Jag tycker det är fruktansvärt kränkande att inte uppleva att jag lär mig.

Anne-Marie,

jag vet inte hur många gånger jag föll av den där gungan jag lärde mig gunga på då jag var en liten unge,
men jag ville gunga, ville gunga, och det var en fantastisk drivkraft för att jag också i denna lilla, lilla värld kom att lyckas. Jag kan gunga än idag. Utan att ramla av.

2009-08-07 @ 07:51:09 Permalink Strategier för lärande Kommentarer (2) Trackbacks ()

Åtgärdsprogram gymnastik

Hur ser åtgärdsprogrammet ut om en elev inte klarar att hoppa höjdhopp, ta en lyra, simma 200 meter? Hur många timmar får man gå på extraundervisning då? Får man lämna matematiklektionerna för en timme hos specialgympaläraren för att träna och utveckla sin förmåga?

Förlåt!
Det var bara några frågor!
Anne-Marie

2009-08-07 @ 07:43:28 Permalink Läroplan / Barnkonvention/skola 2011 Kommentarer (1) Trackbacks ()

Hörsammad

Jag bad igår
- sänd mig några vänliga sms.
Jag behöver dem. Med respekt för avsändarna publicerar jag två.
Jag blev lika glad över alla:

Anne-Marie

2009-08-07 @ 07:24:43 Permalink Citat/ Ord/SMS Kommentarer (2) Trackbacks ()

Jag fullkomligt älskar det här

Anne-Marie

2009-08-06 @ 22:11:01 Permalink Läraryrket Kommentarer (5) Trackbacks ()

Springa runt ett vatten

Jag tog tag i mitt inomhus liv och klev rakt ut i verkligheten.

Jag sprang som jag aldrig sprungit tidigare.

Jag sprang förbi tre uteserveringar,
jag sprang förbi en fullmatad stadspark,
jag sprang förbi en musikergrupp som spelade Argentinska trummor,
jag sprang förbi par som satt och pussades vid strandkanten,
jag sprang förbi barnfamiljer som lät sina små barn och kanske mina framtida elever bada och plaska vid vattenkanten,
jag sprang ikapp en kvinna som sprang före mig,
jag blev omsprungen av en yngre man,
jag blev hejad på av en man som tyckte att jag skulle spara på mina ben, höfter, anklar och ta en promenad, jag saktade ned och började gå och gick alldeles för fort för att mannen skulle hänga med, så jag började springa igen,
jag sprang förbi en byggplats,
en simhall,
Jag sprang förbi en familj där alla hade blivit ovänner,
jag sprang förbi en koloniträdgård,
jag sprang över en bro,
jag sprang förbi en marina,
jag sprang igenom ett buskage,
jag sprang uppför fem trappor,
jag sprang över en annan bro,
jag sprang... som jag aldrig sprungit förr - jag sprang och sprang och sprang.

När jag kom hem åt jag Mariekex.
Anne-Marie

2009-08-06 @ 21:16:37 Permalink Bild (och text) Kommentarer (2) Trackbacks ()

Bruno K. Öijer om sorg

Jag önskar citera hela dikten ARVET men det är säkerligen absolut förbjudet. Men det Bruno K. Öijer skriver om sorg är det sannaste jag läst:

/.../

Livet tiden och ett iskallt samhälle
kan ta ifrån dej allt
råna dej på allt
men ingen kan stjäla dina upplevelser
ingen kan ta dina minnen ifrån dej
ingen kan råna dej på din sorg

Bruno K. Öijer; Svart som silver, 2008

2009-08-06 @ 20:17:48 Permalink Litteratur / Eget läsande Kommentarer (2) Trackbacks ()

Alternativ

Ofta presenterar vi ett problem och ett antingen eller. Väldigt sällan använder vi våra förmågor att utveckla ytterligare alternativ. Det är ibland omöjligt att se en lösning som någon annan presenterar. Det finns inga mötesplatser i det som är förutbestämt och inte förhandlingsbart. Alternativ och mångfaldstänk utvecklar oss alla.

Anne-Marie

2009-08-06 @ 18:36:33 Permalink Strategier för lärande Kommentarer (1) Trackbacks ()

Produktivitet

Jag har varit produktiv - och snart syns det i:

- Svensklärartidningen - Körling frågar (avslöjar inte vem).
- Tidningen Origo - En debattartikel
- Lärarnas Tidning - Aktuell krönika
- Aktiva - tidningen för aktiva skolföräldrar - en intervju och tips inför skolstarten
- Svea - intervju i en tidning för Svenska Kvinnor Utomlands

Anne-Marie,

som nu lagom till skolstarten kan trappa ned på skrivandet för en liten stund.
Här skriver jag som vanligt, alltid, det är som om jag satt under en korkek och luktade på mina blommor

2009-08-06 @ 16:37:31 Permalink Visioner / Egna och andras Kommentarer (0) Trackbacks ()

Short message received - smr

Bästa du, varsågod, men jag publicerar ditt sms här... ditt nya ord är ju väldigt, väldigt bra! Jag tror jag adopterar det genast - sträckreflekterar!

Anne-Marie,

som idag skulle vilja få hur många vänliga sms som helst...

2009-08-06 @ 13:50:20 Permalink Citat/ Ord/SMS Kommentarer (3) Trackbacks ()

Se utveckling... också i det gamla

Då man går tillbaka i sina arbeten, det man skrivit, kan man ibland känna sig förvånad... ibland lite skamsen... men det bevisar ju bara att man har utvecklats. Det är inte så farligt. Mera nyttigt och visar ju att man faktiskt har förändrats. Det är väl ganska bra egentligen.

A-M

2009-08-06 @ 13:18:26 Permalink Skriftliga omdömen Kommentarer (0) Trackbacks ()

Klassrummet - en återförening

Jag vet precis hur jag vill ha mitt klassrum. Det som är svårast är att bära runt på möblerna ensam, dra bokhyllorna hit och dit - men jag har en tanke om själva syftet med rummet. Imorgon ger jag mig på min rumsorganisation igen. Nu är jag skapat en första ordning i röran. En sak vet jag med bestämdhet - klassrummet är en så mycket roligare plats om eleverna finns där. Jag saknade dem så ofantligt. Jag klappade på deras arbetsböcker och stod länge och tittade på en del av de arbeten vi lämnat bakom oss. Nu är det framtid och vidareutveckling som ska råda härinne.

Anne-Marie

2009-08-06 @ 11:25:04 Permalink Klassrum / Organisation Kommentarer (1) Trackbacks ()

Din blogg...

... det verkar som om du gör vad det faller dig in, alltså på din blogg? sa någon som intervjuade mig.

- Jo, jag gör det som faller mig in, svarade jag.

Sedan gick jag hem och ögnade igenom min blogg (5500 inlägg). Det var inte riktigt sant. Jag tänker pedagogik rakt igenom. Det är mänskligt att vara pedagog. Det är läran om hur människan konstruerar kunskap... tänker jag. Om jag skriver något som är en berättelse så är jag lärande i konsten att skriva berättelser. Och det jag visar är kanske ett mod att göra det inför publik. Jag är en stor grubblare och tänkare. Det glättiga är bedrägligt. Mitt skratt är däremot högt, hjärtligt och är mycket, mycket lätt att locka fram.

Anne-Marie

2009-08-06 @ 08:13:35 Permalink Blogg / Länk Kommentarer (1) Trackbacks ()

Getingdialog

Jag hade nyligen ett samtal med en person om mina getingar på balkongen.

- Mina getingar är så vänliga, sa jag. Det verkar som om vi är överens om utrymmet på balkongen.

- Så intressant, sa den jag samtalde med, menar du att ni har bekantat er med varandra.

- Jo, det verkar så, om jag är väldigt försiktig, och går med varliga steg, så kan jag sitta där och läsa, säger jag.

- Jaha, det kan vara så. Getingar känner igen folk på deras dofter, berättade mannen med uppslagsverkskunskaper.

- Jaha, jag förstår, sa jag, jo, jag luktar vänligt och ofarligt tror jag, grubbelfunderade jag.

- Nä, nu är det inte riktigt så, jag sitter ju bredvid dig, och jag tycker du luktar rent illa, sa den uppriktige.

- Va!?!!! Är det så.... jaha, skrek jag i en slags nyupptäckt om mig själv. Luktar jag illa?

- Ja, men det är ju så som det är, folk luktar illa. Väldigt illa, sa personen som läst Parfymen av Suskind.

- Hmmmm, men mina getingar tycker inte det, de tycker att jag luktar vänligt, sa jag en aning ledset.

- Men du är ju hemma och sjuk av getingstick, sa den sannsägande och nu ganska tråkiga samtalspartnern.

- Jo, men det var de där två getingarna som inte tyckte att jag luktade gott, de var de som stack mig, de andra är hur vänliga som helst... protesterade jag.

- Vad gjorde du med de getingarnas som stack dig, frågade den polismyndige.

- Spräjade hårspräj på dem! svarade jag oändligt ärligt.

- Hårspräj????! av vilken sort, utfrågade den misstänksamme.

- Extra strong hårspräj.... viskade jag...

- Vad hände? då sa djurskyddsföreningens ordförande.

- De stannade upp i en rörelse, sedan stod de blixt stilla, väste jag fram.

- Hmmmm, om jag får ge en analys av din situation så är det så att du inte längre har några getingvänner på din balkong...

- ??????????!!!

Anne-Marie

2009-08-06 @ 07:51:33 Permalink Berättelser / Krönikor Kommentarer (3) Trackbacks ()

Hold your horses med lösa tyglar

Jag har läst flera av Alain de Button böcker. Jag är mycket förtjust läsare av hans verk. Att höra honom är väldigt roligt. Här är ett tal från TED.

Anne-Marie

2009-08-05 @ 23:53:07 Permalink Visioner / Egna och andras Kommentarer (0) Trackbacks ()

Festligheter

Mitt ben är i bandage och getingsstick är allvarliga saker. Jag är stillasittande och kurerar mig med ritande, skrivande och läsande, bloggande, twittrande och andra interaktiviteter som inte kräver att jag rör mig det minsta. På bryggan intill mitt boende dansas det tango. Så kan det också vara.

Anne-Marie

2009-08-05 @ 22:21:28 Permalink Berättelser / Krönikor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Felix Körling har trallafton 1911

Alltså läs annonsen...

Vilka underbara ord:

TRALLAFTON - Föregångaren till Allsången?
OFFENTLIGA NÖJEN - Jo jo - det är inte dåliga saker det.
FRIKORT GÄLLA INTE - Nä nä - här är det bara att punga fram med de femtio öre som detta offentliga nöje kostar.
För säkerhetsskull så skriver man i annonsen att det är SERVERING SOM VANLIGT. Det blev nog en helfestlig kväll. För någon repris gavs inte.

Jag gillar användandet av de icke konsekventa punkterna, kommatecknen och allt det där som vi inte längre ser i annonser. Jag gillar de där händerna som riktar uppmärksamheten mot det verkliga höjdpunkten. Om händerna inte fanns där så skulle det kanske vara en aning svårt att förstå att ... här blir det trallande av.

Ja, kära farfar, jag ärvde trudilutten av dig!
Det är jag evigt tacksam för, och TRALLAFTON - absolut! Jag är med.

Farfar Felix Körling syns i den lilla runda infällda bilden.

Anne-Marie,

som tusen, tusen gånger om tackar min gode vän Mattias på Piratförlaget för hans fantastiska insats att hitta saker och ting om min farfar. Detta kom alldeles nyss via hans mobil. Vilken teknik egentligen. Från 1911 till mitt köksbord med några knäpp och siffror... egentligen fattar jag ingenting alls.

2009-08-05 @ 19:24:15 Permalink Felix Körling / Familj Kommentarer (1) Trackbacks ()

Barn med cancer - öppna för dialog

Oändligt viktigt tema och en absolut medmänsklig sak.
Alla kommunikationsmöjligheter i världen borde erbjudas för dessa barn.
Tack till Anders Myrdal som tipsade mig om en verklig angelägen sak för skolan.
Tusen tack.

Anne-Marie

2009-08-05 @ 17:48:10 Permalink Barnets nya rättigheter Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ett annat forum för mig

Det är faktiskt väldigt, väldigt roligt att vara på Twitter.

Anne-Marie

2009-08-05 @ 17:14:10 Permalink Blogg / Länk Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ikeakatalogen - svenska ord på export

Idag var det en väldigt bra annons för Ikeakatalogen i Dagens Nyheter. Nu skulle jag vilja visa den men det gör jag inte. Men jag fick höra att många inte betraktar Ikeakatalogen som reklam, utan mer som information. De som inte får den ringer och begär den. Aha tänkte jag... då förstår jag varför de bara har lånekataloger i själva Ikea-real-life-affären. Folk vill ha den... och läsa den... tänk om man skulle ha lite läsundervisning och räknekunskap ur Ikeakatalogen. Eftersom det mesta går att sätta ihop i själva utbudet kan man kanske lägga till något räkneexempel och klura ut vad att skriva under den universella manualen för en Billybokhylla.

Det tror jag blir bra.
Vill ha.... Ikeakatalogen!

Det slog mig med ens att svenska språket är på export ut i världen via samma katalog. Då jag var i Singapor så läste jag en nyhetstidning där och vips kunde jag läsa och förstå - ja om så bara ett endaste ord men det gjorde detsamma - för i tidningen fanns en annons från Ikea och med svenska läsögon läste jag om ordet KRUKA - ungefär med samma känsla som Kristina från Duvemåla - då hon smakade på Astrakanäpplet... Hemma!

Anne-Marie

2009-08-05 @ 16:33:54 Permalink Litteratur / Eget läsande Kommentarer (1) Trackbacks ()

Alldeles för sällan blir jag arg...

Fast idag blev jag det.

På en telefonförsäljare som trodde att han kände mig.
- Känner vi varandra, frågade jag... du låter så familjär...
- Jo, på sätt och vis, jag vet att du gillar...sa telefonförsäljaren...
- På det viset, svarade jag...
- Ja, jag kanske stör, sa telefonförsäljaren spelat artigt..
- Jo du, du inte bara stör, du borde ju vara här - vi har släktmiddag förstår du...svarade jag...

Fast alltsammans var bara påhittat...
I själva verket säger jag att jag inte har tid.

Anne-Marie

2009-08-05 @ 16:02:04 Permalink Berättelser / Krönikor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Envisa...

envisa
tvåvisa
trevisa
fyrvisa
femvisa
sexvisa
sjuvisa
åttavisa
niovisa
tiovisa

Ja - det är sånger det.

på-visa
av-visa

Ja - det är sättapåknappen och stängaavknappen.
Ifall man tröttnar på alla visor.

Anne-Marie

2009-08-05 @ 14:20:35 Permalink Språk / Mångfald Kommentarer (10) Trackbacks ()

Vad vill vi med svensk skola?

Läs min fråga högt.
Lägg betoninen på vi.
Det är där själva tyngden ska läggas.
Jag tror den behövs.
I gemenskapen med vi.

Hur vi ska komma fram till svaren är en annan sak.

Anne-Marie

2009-08-05 @ 13:46:03 Permalink Läroplan / Barnkonvention/skola 2011 Kommentarer (4) Trackbacks ()

Äganderätten till ett fikabord

Det blev en lång och trevlig intervju på ett av sommarstockholms underbaraste caféer. Det blev en sådan intensiv diskussion och samtalsutbyte och fullt med skratt och allvar. Då vi suttit där vi suttit i några timmar, närmast två, så kom en ganska butter man och krävde sitt bord.

- Hur länge ska ni hålla på? Det här är mitt bord, sade mannen mitt i en av frågorna.
- Tja, just nu är vi inte klara, sa mannen som intervjuade mig, men alldeles strax kanske...

Det gick en timme till...

Då gick mannen vars bord vi bemannat omkring oss med butter min. Han satt vid ett annat bord och blängde ilsket över till vårt bord, envist rökande på sin cigarett, och med äganderätten lysande i ögonen. Hans bord...

- Du, har du läst Einhorns bok om snällhet och vänlighet? frågade intervjuaren plötsligt...
- Ja, den har jag läst, sa jag.

Vi såg oss plötsligt som påhoppade av en ilsken. Vi höjde oss över alltsammans genom att ta till en boktitel.

Jag kan tänka mig några andra titlar för samma ändamål... kanske allemansrätten i en utvigdad form.

Anne-Marie

2009-08-05 @ 13:08:48 Permalink Föreläsningar / Läsarfrågor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tåsagorna kap 18 - författaren förkovrar sig

Jag har fått en bok av en vän. Hon räckte över den till mig då vi fikade. Hon är en bloggläsare. Jag skrattade högt då jag fick boken. - Ja, du gillar ju skor, och jag ville ge dig någonting. Boken är en slags uppskattning, log den gode givaren. (Usch vad tårna gör ont, ska ta andra skor när jag kommer hem tänker jag och vrider mig en aning obekvämt på min stol).

- Nämen tack så väldigt mycket! Så fin bok. Rosa och allt, svarar jag.

Jag letar genast upp kapitlet med stilettklackar, spetsiga italienska skor och läser att sagorna sedan urminnes tider handlat om kvinnans fötter och skorna som sitter på dom. I Kina hade man skor som inte alls passade kvinnofötter utan snarare barnfötter, och som absolut skulle knytas av sedan de var urväxta. Men man glömde bort att göra det, så en kvinnofot stannade tyvärr kvar vid en barnsfots storlek. Det var några som tyckte det var jättesnyggt. Kvinnorna själva tyckte det var så där, de kunde inte promenera runt som de ville.

Men för att vara på den säkra sidan kan det vara på sin plats att gå en "högklackkurs" och vem är inte en bästa läraren för en sådan kunskap.

- pfmffff... säger tårna!
Anne-Marie

2009-08-05 @ 09:02:28 Permalink Berättelser / Krönikor Kommentarer (1) Trackbacks ()

Tåsagorna kap 17 - En tåvisning

Tårna har varit på Youtube och sökt sig fram. Det är en tåvisning.
- Tror du hon fattar vinken, säger den kloka mellantån.
- Tveksamt, hon sjunger nog med men det är också allt, säger Stortån.
- Åh nej...
- Hon följer mer sina fingar, fingervisningar förstår hon sig på, säger den buttre mellantån.
- Gör hon... när fingrarna närmar sig oss, kan vi inte viska till dom då... be dom föra fram meddelandet...
- Vi talar inte samma språk. De talar teckenspråk, vi talar tåspråket... säger den sura mellantån.
- Kan ingen översätta då? säger lilltån...
- Mpffffff.... stönar stortån.

Anne-Marie,
som gladeligen storsjunger - TA AV DIG SKOOOOOOOOORNA!

2009-08-05 @ 08:00:47 Permalink Berättelser / Krönikor Kommentarer (2) Trackbacks ()

Sända meddelanden under första världskriget

Min farfar söker sin son. Första världskriget betyder skyttegravar och gränsdragning mot andra länder. Det finns inte många sätt att sända iväg sina ord. Jag blir rörd då jag läser farfars telegram. Kan leva mig in i den långa tystnaden som saknaden innebär. Det är julafton. Ett telefonsamtal är julgåvan denna helg. Jag kan se min farfar, min farmor och några syskon stå tysta vid den telefon som fanns i mina farföräldrars hem då signalen tränger igenom julnatten. Sonen som inte är där utan vaktar någonting någon annanstans ringer hem. Det känns märkligt starkt.

Idag kan ett samtal vara lika väntat, oändligt betydelsefullt, men vi har det i våra dagliga liv. Möjligheten till kommunikation är så enkel. Det som är svårt är att vara så öppen och skör inför det man vill med sitt samtal. Jag vet att ett helt hem andades saknad och hyste stor längtan denna jul 1917. Jag behåller denna historiska text nära min släkthistoria.

Anne-Marie

2009-08-05 @ 07:35:27 Permalink Felix Körling / Familj Kommentarer (0) Trackbacks ()

Felix Körling i tecknad form

Felix Körling var känd som en glad och positiv kraft i de musikvärldar han ingick. Men om kören inte riktigt hörsammade dirigenten kunde han ibland ge sig tillkänna för någon sekund eller två. Någon tecknade detta lärande porträtt då musiken skavde i kompositörens öron och lät illa. De sköna konsterna betyder mycket för den som tror sig förstå sig på dem. Det blixtrade till för några sekunder berättades det, och rättning i tonarterna infann sig och då dirigentpinnen åter slogs mot notstället sjöngs varje ton med klar och tydlig stämma, lite vibrato kanhända, men va sjutton...

Anne-Marie
tänker kring en tillsänd teckning av min farfar...

2009-08-05 @ 07:22:44 Permalink Felix Körling / Familj Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tåsagan återigen... nu i pressad form... kap 16

Tårna är klädda och ute på vift, helt ofrivilligt är de på vift, klädda men känner sig fortfarande som tår.
Det grymtas därframme i skorna, det svärs och ordbråkas, det flämtas och puffas. Det är en mobilisering av ilska.

- Stortån...viskar någon av tårna.
- Hmpffff, svarar stortån knappt hörbart
- Stortån, gnyr den minsta tån, jag har ont i kroppen.
- Hmpffff, flämtar stortån...
- Sluta gnäll lilltån, herregud tänk på oss andra tre, vi är totalt... puh... inklämda och allt värker...
- Jamen, jag är minst, jag vill göra något annat, jag vill...buuuuuuu, jag vill ut...
- Bit ihop nu, väser Stortån, hon börjar röra på sig...
- Hjälp! skriker lilltån.
- Näääääääj, inte igen... skriker den mellersta tån.
- Åhhhh, vad har vi gjort henne egentligen... har hon hört talas om foträta och riktiga skor...säger mellantån.
- Barfota! Barfota! Barfota! är himmelriket, tänk barfota! påminner stortån. Det kan göra att ni står ut.
- Stortån?... gnyr den minsta tån.
- Hmpfff, plågsäger den stora tån.
- Kan du inte prata med henne, hon med skorna, säger lilltån...
- Nej, det går inte, hennes fåfänga och skointresse vet inga gränser... var glada att hon inte har högklackat...
- Nej, säg inte högklackat, skriker tårna unisont, säg inte högklackat....

Jag reser mig upp. Tar av mig skorna, Viftar med tårna. Herregud så stela de tycks. Jag masserar fötterna. Jag har hört talas om kinesisk fotmassage. Vrider lite på varje tå. Men så motsträviga de verkar. Som om de bjöd på motstånd. Få se nu.. tänker ta en långpromenad. Med mina röda fina skor. Och ikväll ska det bli dans... då ska jag ha mina högklackade... jag ska pröva mig fram...vilka jag dansar bäst i.

- Hörde ni... hon sa något om dans, viskar tårna.
- Ja, då blir det en sån där skräcknatt igen... stackars oss...
- Jag vill inte mer... säger den tån som inte har något namn...
- Kan vi inte göra något...säger tån intill Stortån...
- NAGELTRÅNG!
- JA! HÄMND!

Så började tårna smida hemska planer. Anne-Marie gick runt i den stad hon älskade. Hon såg vattnet, hon såg grönskan, hon såg det vackra, hon såg en glad människa, hon tog långvarvet runt. Helt utan den vetskap att hon under promenaden skulle komma att få hemska blåsor på alla tår, skavsår och begynnande nagelproblem. Nej, hon gick där hon gick. Vi får se vad som händer ikväll?

Anne-Marie
skriver på begäran... vi får se hur det blir med fortsättningen...

2009-08-05 @ 07:15:52 Permalink Berättelser / Krönikor Kommentarer (2) Trackbacks ()

Fullkomligt underbar Birros Upp till kamp

Jag missade Birros mästerverk Upp till kamp då den hade urpremiär.

Nu sitter jag bänkad måndagkväll. Såld. Fullkomligt lamslaget sittande. Det är ett mästerverk. Jag skulle vilja titta om och om igen. Jag gläds åt att allt är så genomtänkt. De små detaljerna håller, det är tidsbestämda och gör mig hemmastadd. Jag letade efter ett fotografi som kunde gestalta tiden... jag kom till skiftet mellan 70-och åttiotalet. Det är inte så mycket trafik ser jag. Jag promenerar med några vänner vid Slussen. Det är inte min man, utan min kompis man, vi poserar gladeligen framför kameran. Allt känns märkligt lättsamt. Jag var en sådan skrattande person, alltid väldigt glad. Det går att förgylla dåtiden... men då jag skrev det blev jag stavfelande - jag skrev dårtiden. Det freudianska felstavningen kanske säger något den också. Men lite bekymmerslöst var det allt.

Anne-Marie

2009-08-04 @ 20:45:58 Permalink Privat / Tankar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Min frisör

Idag var jag hos min frisör. Hon såg genast att jag behövde mer än bara sax, kam, hårtvätt, massage, svart kaffe, fön, balsam:
- Du behöver något annat än allt det här? Du behöver prata.

Jag har knappt varit där mer än två minuter. Hon är 26 år. Vi har varit förtrogna kring ditten och datten sedan tre år tillbaka. Hon har full koll. Det är också hon som enväldigt bestämmer hur jag ska se ut.

- Du, kanske ska jag samla det till långt...säger jag.
- Nej, du ska ha kortare...säger hon...
- Kanske lite färg, säger jag...
- Ja, det blir nog fint.
- Vad tror du om...
- Nä, jag tycker att vi tar...

Och som hon tycker blir det... alltid.

Anne-Marie,
som läser min dotter blogg om den märkliga duvan, försoningen... och tillvarons märkligheter.

2009-08-04 @ 19:22:00 Permalink Privat / Tankar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Matematik av simresultat och detta med tid

Igår rev jag ut denna notis.

Nämen titta på tiden, de fyra siffrornas magi, och föreställ er den faktiska tiden. Alltså hur lång tid är det här? Vad hinner man själv under samma tid? Vilken tid är det man angivit? Hur säger man den? Hur stor är skillnaden mellan ettan och tvåan? Hur mycket hinner du göra själv på samma tid som den skillnaden visar?
Så konstruerar jag frågor. Man kan också koppla in kartan... var ligger Holland... Tyskland? Simmarnas namn kan man också göra undervisning av. Tyskan heter Britta? Vad kan vi tänka om hennes namn? Härleda det?
I stort sett kan man säga att av något litet kan man göra något annat och större. Det bidrar till att eleven upplever att det finns mycket fakta i några få rader...

Anne-Marie

2009-08-04 @ 19:13:37 Permalink Matematik Kommentarer (1) Trackbacks ()

Intervju imorgon...

blev uppringd för en intervju i ett ämne som fick igång mig så det sprakade till. Och i ett annat forum och sammanhang. Det tog ungefär 12 sekunder för att jag skulle komma igång, få igång alla hjärnans lyckonervceller och innovationstrådar, och bli mycket välformulerad och grundligt fundersam över ett jätteområde där skolans roll alltid kommer att vara avgörande för hur det hela kommer att utvecklas. Nu skulle jag vilja kasta ut tusen frågor till er, men med hänsyn till frågeställarens ingång i ämnet håller jag tand för tunga (vilket underbart uttryck) och kastar ut alla frågor inför framtiden...

Det som slår mig, det som glädjer och inspirerar mig, det är att få just frågor. Frågor som bygger på att frågeställaren vet något och vill utveckla detta något. Frågor är till för två, tre och flera. Jag tror att jag älskar frågorna mer än svaren. Svar är så ointressanta och slutgiltiga. Det är påståenden också. Men frågorna!

Jag har skrivit fyra stycken häften med olika frågor till pedagogiska diskussioner. Då jag tittar på mina mängder av frågor tänker jag att själva svaren skulle vara lika många, alltså till varje fråga. Jag gillar frågan men inte svaret. Svaret är liksom nålsögat... frågan kommer aldrig riktigt ringas in och komma igen. Kanske lite i närheten av... men ett svar ska generera nya frågor...

Hej hopp vilken glad människa jag blev ...
och oj så jag ser fram emot morgonens samtal.

Anne-Marie

2009-08-04 @ 12:47:36 Permalink Frågor / Frågekonst Kommentarer (1) Trackbacks ()

Gratis föreläsningar

Det kommer nyheter från Norge.
Gratis föreläsningar.
Så kan det också vara.
Hade jag inte haft Twitter hade jag inte fått informationen så snabbt tänker jag.
Hade jag inte haft Facebook så hade jag missat massa spännande uppdrag och utmaningar.

Anne-Marie

2009-08-04 @ 12:09:24 Permalink Visioner / Egna och andras Kommentarer (0) Trackbacks ()

Den känsliga anknytningen till läraren

Eleverna tyr sig till sina lärare. Det här talar vi sällan om. Den anknytning eleverna gör till sin lärare. Vi talar inte om den så öppet som vi borde. Vi talar till föräldrar om det känsliga med att tala fel om skolan, och kanske också om oss lärare, för allt en liten unge hör där hemma är kungsord, och påverkar den kontakt elev och lärare etablerar. Jag har talat med en mycket medveten person kring denna fråga, skolmänniska med stor kunskap om skolan, om de psykologiska aspekterna av såväl anknytning som uppknytning av en lärarrelation. Dessutom är processen ömsesidig. Som lärare utvecklar man ett förhållande, medvetet och omedvetet, till sina elever. Ibland brister den lilla eleven ut i ett annat tilltal där värmen liksom utstrålas i orden, och sammanblandningen är stor - Mamma, kan du komma, får jag visa dig?... och sedan följer det stora skrattet. Det är som det ska vara tror jag. Försiktigt och väldigt medvetet borde frågan dock förvaltas och arbetas med till gagn för den lärande trygghet som följer i spåren. Eleverna etablerar kontakt med oss vare sig vi vill det eller inte. Det är den primära början. De prövar sedan denna kontakt, trotsar, sätter sig på tvären, allt för att undersöka hur starka påfrestningar relationen klarar.

Det är och ska inte vara någon konflikt mellan det som föräldrarna lär sina barn och vad skolan lär eleverna. Det fina är att om eleven är trygg med det som skolan gör, uppbackad från hemmet, så blir det inga konstigheter när lärandet är olika på de olika platserna. Det är snarare tillförande och berikande.

Jag rekommenderar alla de böcker Margareta Normell skrivit om lärarens roll i de frågor som faktiskt i stort sett ständigt är aktiva i ett klassrum dagligen.

Anne-Marie

2009-08-04 @ 09:34:21 Permalink Läraryrket Kommentarer (1) Trackbacks ()

Hur gör man för att skriva?

Jag vill berätta. Det är nog själva drivkraften.
Berätta om grodan skriver någon i mailen...
Grodan?
- Ja om grodan som inte vill bli kysst...
Aha, den grodan.

Det är väl när det hoppar grodor ur munnen... fnissar jag.
Vad ska jag då skriva om. Den där grodan...hmmm... jag lovar att återkomma.
Grodan som inte ville bli kysst... meningarna flyttar in i huvudet... bråkar omkring där.
Jag ska ta en promenad. Tänka och återkomma.

Så gör jag när jag skriver.
När eleverna ska skriva då får dom sätta igång genast.
Oavsett vilket ämne de utmanas med.
Hur kan vi underlätta för dem.
Ge ett skrivtema... gå på skogspromenad...bara prata om det som faller oss in... eller prata grodor och kyssar?
Sen kan vi gå in och skriva.
Eller någon annan idé.
Plantera in skrivövningen redan några dagar innan, eller kanske en hel månad innan vi sätter igång. Vad tror ni?

Anne-Marie

2009-08-04 @ 08:01:09 Permalink Svenska / Skrivandet Kommentarer (2) Trackbacks ()

Samhörigheten

Jag länkar till en mycket nära, nära, nära. Jag länkar för jag är sammanlänkad på ett mycket primitivare och djupare plan. Bildspråket delar vi med olika nyanser, hennes ord är ibland så smärtsamt exakta. Jag både känner och inte känner personen som skriver. En skribent är en författare och är inte en privatperson. Vi läser in varandra i våra texter och vet att det återstår mycket innan man kan avslöja personen och tro sig känna henne eller mig,

Det är något annat och något mer. Jag länkar dit. För jag hör samman med skribenten. Det är mer av navelbandslänk. Jag skulle kalla det kärlek.

Anne-Marie

2009-08-03 @ 23:36:53 Permalink Privat / Tankar Kommentarer (1) Trackbacks ()

Å min Janus

Jag tycker så mycket om detta ansikte.

Janus är en vaktmästare över det ljus som vi får om dagen och det mörker vi behöver om natten. Och då mörker och ljus skapar tid så blir framtiden synlig i nästa dags ljus och dåtiden slukas till av mörket. Janus symbolik.

Då jag frågade om jag fick fotografera henne - så svarade man genast ja - och la till

- Du har stått där och tittat ned i henne. Vad ser du?

Allt. Allt. Och lite till. Det ser jag.

Och då kameran sluter sig kring ljuset, sluter jag mig kring mig själv.

Anne-Marie

2009-08-03 @ 20:34:28 Permalink Privat / Tankar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Hur bedömer vi det muntliga?

Det är något med det där muntliga.
Om man läser upp sina saker betyder det att man kan få betyg i muntlighet då?
Jag ställer mig tvekande.
Det skrivna om läses upp är inget annat än högläst text. Den kan dessutom med fördel läsas upp för eleven så att eleven får lyssna till sin egen text. Nej, muntlig framställning och det muntliga handlar om andra saker än att våga läsa upp något inför klassen. Jag tror vi är helt fel ute.

Jag lyssnade också till en lärare som hade en muntlig provsituation med två av sina elever. Inledningen till detta muntliga prov var att läraren var tvungen att höra lite på hur eleverna talade matematik. Genast sa läraren - men det här är inte så viktigt.

I alla andra sammanhang är just det muntliga det absolut avgörande för hur vi blir mottagna, förstådda och kan driva igenom idéer. Då är vi utanför skolans värld. Vi ska argumentera, muntliggöra vårt tänk, föra samtal och ingå i samtal. Denna kompetens får absolut inte underskattas eller negligeras - ej heller föras ut i marginalen i skolvärlden.

Jag vill inte lyssna till något jag har läst. Jag vill höra resonemang och genomtänkta funderingar varvat med det fria muntliga samtalet som sonderar och framgrubblar kring ett tydligt undervisande fokus. Ska granska läroplanen!

Den här frågan torde vara en god fråga i en pedagogisk diskussion,
Jag återkommer snarast med vidare tankar kring denna frågeställning - den viktigaste frågan är hur vi bejakar det muntliga, lyssnar in och skapar utveckling i den språkliga framställningen, oavsett ämne, och att vi inte tystar våra elever för snabbt i klassrumssituationer ... utan låter dem samtala...

Anne-Marie

2009-08-03 @ 20:15:39 Permalink Skriftliga omdömen Kommentarer (0) Trackbacks ()

Det är synd om skyltdockorna

Jag går "skadad och ledsen" omkring på stan. Getingarna får mig att tänka - det är synd om människorna. Det sa ju Strindberg en gång och då får jag också säga så. Men efter att ha fått fotografera denna skyltdocka tänker jag - Det är synd om skyltdockorna.

Anne-Marie

2009-08-03 @ 18:08:00 Permalink Bild (och text) Kommentarer (4) Trackbacks ()

Getingarnas begravning - kap 5

Det var ändå två getingar. Jag undrar om de inte hade väldigt fina namn också. Nu är det över. Och min dag går mot moll. Det kan vara på plats att sörja en aning.

Anne-Marie

2009-08-03 @ 18:04:13 Permalink Berättelser / Krönikor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Krönikan som försvann - getingarnas fel - kap 4

Jaha! Krönikan skulle vara inlämnad idag! Jag har sprutat hårspräj på getingarna. Jag är nog en aning elak. Förra veckan fick de sockersött. Det är slut med det nu. Jag tog hårspräj med extra strong styrka. Två stycken stod stela och tittade på mig. Jag vet inte om de förstod att jag var arg.

Anne-Marie

2009-08-03 @ 17:36:25 Permalink Berättelser / Krönikor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Bildbevis - getingattack - kap 3

Ja?... Vadå?... Det här är mitt sätt att dokumentera!
Detta är mitt bildbevis.
Getingarna får väl lämna in sin redogörelse själva.
Eller om de hellre väljer att sticka hål på alltsammans och lämna in ett stickprov. Det får vara upp till dem.
Nu sitter jag mera still fast inomhus.
Mer orörlig tills det hela att satt sig en aning.
Jag sitter men är inte satt.

Upp till kamp! sjunger jag nu... mot insekter utan insikter.
- Anticimex...trallalla... anticimex.... trallallla....

och här är en av mina nyblivna vänner...

Anne-Marie

2009-08-03 @ 12:12:22 Permalink Berättelser / Krönikor Kommentarer (2) Trackbacks ()

Snarstucken, kanske mera snartstucken - kap 2

Alltså - jag gick oanandes ut på min balkong.
Där satt getingarna och smed lömska planer.
Så här lät det under deras överläggningar.

- Hon är snartstucken! viskade de två spanargetingarna till varandra.

- Ja, vi sticker dit, sa den elakaste av de två.

- Jag tycker vi gaddar ihop oss, kan vi inte vara en hel svärm, sa den dummaste och den elakaste.

- Hon skrev ju att hon fått en slängkyss, vi svärmar för henne, det kommer hon inte förstå, sa getingen med stickbehov.

- Sticker hon, eller stickar hon, sa en geting med helikopterblick...

- Hon läser tidning, Är så där uppstickande glad, låt oss ta ned henne på jorden, sa getingen med arg röst.

- På jorden, herregud, hon bor ju högt under takåsarna... blir ett långt fall. Hon har ju inga vingar.

- Bara ett uttryck käre du, du måste förstå människornas behov av metaforer, sa getingen och polerade gadden.

- Aha, sen den mindre människoorienterade getingen,men förstod ingenting ändå.

- Ok, är ni redo, sa kommandogetingen, gaddarna slipade, polerade och riktade...

- Näe, jag är inte klar, sa försöksgetingen, vänta...på mig

- Äh, du får göra något annat, det finns bisysslor som du kan göra under tiden... sa kommandogetingen.

- Anne-Marie!
Lägg av!
Gör ingen historia av dina getingstick.
Plåstra om dig.
Skriv inte om de där getingarna.
Lägg ned.

- Tja, jag är inte den som är den, Man vill ju inte verka snarstucken!
Anne-Marie

2009-08-03 @ 10:21:10 Permalink Berättelser / Krönikor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Slängkyss och getingstick - kap 1

Stockholms vatten runt i raska steg.
Hej och hå!

Sjunger högt för mig själv - Cornelis!
- SKÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅL för denna skuta........

Mottager en slängkyss från en sopgubbe.
Blir glad!

Hemma som en hurtbulle, gör frukost, tar fram DN,
slår mig ned på balkongen.

Rubrikerna i tidningen - Gör bostäder i innerstaden...
Då minns jag getingarna som faktiskt gjort slag i saken.
De bor under min stol, under trätrallorna...

De hinner sticka mig två gånger... och då jag är väldigt känslig... måste jag ta en allergispruta genast...
och så var det med den saken.... resten av dagen får jag ta det väldigt, väldigt, väldigt lungt...

Men dagen började bra!
Det kan jag leva med.
Man får inte vara snarstucken!

Anne-Marie

2009-08-03 @ 09:42:36 Permalink Privat / Tankar Kommentarer (2) Trackbacks ()

Cornelis min favorit

Alldeles, alldeles underbar.
Anne-Marie

2009-08-03 @ 07:36:56 Permalink Musik Kommentarer (3) Trackbacks ()

Kontaktkarta a la Bronfenbrenner

Bronfenbrenner talade en av mina professorer vid Lärarhögskolan sig varm för. Jag kom att fundera över de tankar alltsedan min utbildningstid vid universitetet och Lärarhögskolan. Vissa saker lever kvar och växer till sig. Så är det med lärande. Man har fått något, men kanske inte riktigt har förstått det då, och plötsligt förstår man det och då... då kan man applicera det på något faktiskt. Därmed är det begripet.

Bronfenbrenner.... Here I come.

Jag brukar skissa upp en slags social karta för var och en av mina elever. Jag placerar eleven i centrum. Gör en mängd cirklar runt detta centrum, vilka bygger på närhetsprincipen, och vilka aktörer som påverkar eleven. Detta kan betyda att jag också gör det i förhållande till begreppet elev, alltså inte eleven med namn, och vilka påverkansfaktorer som omsluter elevens skolgång. Det är mycket intressant att göra detta.

Den individuella kartan åskådliggör det jag väljer att fokusera på. Elevkontakter och rörelserna i elevens interaktion med andra barn kan vara ett. Jag återkommer efter att ha ritat upp några förslag som jag använder mig av. Jag har också låtit mina elever göra egna. Då syns det hur eleven uppfattar sina sociala relationer. Man kan välja att göra en skolsituation: exempelvis att eleven behöver få stöd och hjälp i sin sociala skolvärld. Hur eleven uppfattar skolans sociala nät blir därmed väldigt synligt för oss vuxna. Det är inte alldeles säkert att vi har samma uppfattningar vuxna och barn.

Här är min karta över min läsning. Den åskådliggör vad jag läser. Det är en aktuell läsning. I den inre cirkeln finns det jag läser dagligdags, i den yttre saker som jag läser mer sällan. Om jag gör om den här kartan om några månader kan jag ha en helt annan karta. Om jag bestämmer mig medvetet för att förändra mina läsvanor så kan jag aktivt göra det då jag har en faktisk karta över min läsning att utgå ifrån. Nu är denna karta en aning konstruerad. Men ändå ganska sannenlig. Den kan tjänstgöra modell för ett ämne, en människas läsning, gymnastiken. Den är också högst individuell och visar det faktiska - inte något önsketänkande. Det vore mycket intressant att ha en karta från början av nittiotalet - den skulle åskådliggöra en hel del av den tekniska utvecklingen... alltså påvisa skillnader från då och nu. Jag läste exempelvis inga sms, knappast några mail, och absolut inte en endaste blogg.

Gör man denna med eleverna kan man åskådliggöra hur läsningen förändras, genrer introduceras och bryta ned de påståenden som ofta omsluter elever - Han läser ju ingenting!
I den inre cirkeln syns vad jag läser dagligdags - alltså alla rubriker jag ser då jag springer iväg till jobbet, handlar i butiken... Ja, ni vet...

Pröva själva, och fundera över hur det här kan vara ett redskap i skolan och för eleverna.
Anne-Marie

Anne-Marie

2009-08-03 @ 06:30:22 Permalink Skriftliga omdömen Kommentarer (3) Trackbacks ()

Digitala klassfotografier?

Det här kanske kan vara ett sätt att göra en ny form av klassfotografi och presentation av eleverna i klassen. Gör en själv...

själv knuffar jag gärna in vänner, syskon, hundar och egna barn i den automat som genast producerar en ögonblicksbild. Här är jag själv. Det är den tråkigaste formen. Jag hade en uppsjö av bilder av detta slaget... min brorsa, mina vänner... min galna hund ... och så försvann allt i en flytt. Det tråkigaste med den här formen är nu att man inte får sina fyra olika bilder. Man måste välja en och det valet måste man göra snabbt. I övrigt går allt väldigt snabbt, såväl vid skolfotografering som vid automatfotografering. Man hinner inte ikapp sig själv trots att man är i fokus för kameraöga och fotograf.

Anne-Marie

2009-08-03 @ 06:14:58 Permalink Blogg / Länk Kommentarer (0) Trackbacks ()

Nytänkaralfabet?

Tack till Skolväskans blogg - för övrigt en mycket, mycket läsvärd blogg, som i sin tur fick den genom Twitter och ... Ticketack.

Anne-Marie

2009-08-03 @ 05:58:54 Permalink Svenska / Undervisning Kommentarer (5) Trackbacks ()

Bejaka den lilla nejsägaren

Jag läser en bok om konflikter.

I stort sett handlar den om goda konflikter och konfliktens viktiga stöd för att markera ett jag, ett själv, ett avstånd och en början till självständighet.

Jag tänker: Det borde vara en fest då ett barn börjar använda ordet JAG. Det borde vara allmänt högtidligt då barnet säger SJÄLV för första gången. Det skulle jublas i varje föräldrahjärta när ungen skriker ut sitt NEJ. Det borde vara en föräldrasak att erbjuda konflikter, lösningar och utgångar där alla, och framför allt den lilla, känner sig omsluten av lösningen med bibehållen respekt för det egna. Ordet NEJ är en första träning av de psykologiska musklerna (Se litteratur nedan) som barnet kommer behöva genom hela livet. För att skydda sig, för att behålla självaktning, för att utvecklas till en suverän person och med egna tydliga gränser mot omvärldens. Ett respektfullt bemötande av innebörden NEJ, skapar också förståelse för andra personers lika rätt till samma sak - att säga nej.

Den vuxne behöver inte skapa långa konflikter genom att förklara varför eller si och så utan helt enkelt visa hur ett nej manifesteras hos en vuxen:

- Nej jag kan inte leka. Jag läser tidningen.

I det finns inga skuldbeläggande på barnet, inte heller en massa ord som inte har där att göra i form av kränkningar och alldeles för stora och många ord om varför, och du borde förstå...

Vill man minska antalet konflikter kan man alltid ge alternativ. Inte älta med mer av samma. Korta och enkla svar på barnets fråga. Och alternativ om barnet behöver det. Det är inte alldeles säkert att barn behöver alternativ. Man behöver inte ge för mycket, hellre för lite, det gör mer gott än för mycket av det som gör ont.

Anne-Marie,

som tänkte fritt.
Boken jag läser heter Om konflikter, Hemma och på jobbet, av Lennéer Axelson och Thylefors, Natur & Kultur 2002. Rekommenderas!

2009-08-02 @ 19:26:12 Permalink Barnets nya rättigheter Kommentarer (1) Trackbacks ()

Intresse och ointresse

Jag är väldigt intresserad av fotografering.
Jag är otroligt ointresserad av kamerateknik.
Det är en konflikt.

Anne-Marie,
som studerar allt som har med konflikt och lärande att göra. Det är något med sambandet som intresserar mig.

2009-08-02 @ 17:59:03 Permalink Strategier för lärande Kommentarer (1) Trackbacks ()

Skolord: Uppmärksamhet

Man kan kräva uppmärksamhet.
Man kan få uppmärksamhet.
Man kan bli uppmärksam på...

Jag gör en ordbokspromenad kring ordet uppmärksam.
Uppmärksam betyder att man snabbt lägger märke till saker och ting. Det handlar också om att medvetet inrikta sin uppfattningsförmåga på något utvalt. Är man uppmärksam på något är man alltså medveten om något.

Uppfattningsförmåga betyder helt kort att man kan uppfatta saker och ting. Uppfatta är att bli medveten och ta emot och bearbeta vissa yttre och fysiska retningar. Det kan vara på sin plats att fråga om man uppfattar saker och ting rätt.

Jag funderar kring ordet uppmärksamhet ur ett skolperspektiv:

I skolan kräver vi ständigt uppmärksamhet från eleverna. Något fokus som vi lärare har valt ut så att eleverna medvetet kan bearbeta detta, göras uppmärksamma på. Kanske är det knepigt att kräva något så stort som uppmärksamhet. Kanske vi ska vända på det hela och tänka att vi lärare bör vara uppmärksamma på hur eleverna tar sig an de uppgifter som kräver medvetet tänk för att bli en lärande process. Som lärare kan man också vara lyhörd för det som faktiskt fångar elevernas uppmärksamhet. Det kan vara en början till den process som skapar möjligheter för det läraren vill och måste fokusera på.

Om man petar i ordet uppmärksam så finner man vilken enormt krav det är att kräva uppmärksamhet av eleven. Den aktivitetet betyder att eleven medvetet ska reagera på de yttre retningar som läraren utsätter dem för. Det kanske snarare är så att den uppmärksamheten skapas om läraren skapar förutsättningar för den. Vilket kan vara en god pedagogisk diskussion. Hur gör vi?

Anne-Marie

2009-08-02 @ 06:52:48 Permalink Skolorden / Medvetet språk Kommentarer (0) Trackbacks ()

Pridefotografier 2009

Årets Pride var en fotografifest. Jag fick kramar, nickar, glädjeutrop som jag givetvis gensvarade på. Stort tack till er alla som lät mig fotografera. Jag tycker det är så roligt. Pridefestivalen var lyckad tänker jag.

Anne-Marie

2009-08-01 @ 19:35:22 Permalink Bild (och text) Kommentarer (10) Trackbacks ()

Glädjesång - och jag skuttar omkring

Visst blir man glad. Så glad.
Jag spritter omkring och dansar.
Sjunger för fulla muggar... vrålar kanske man kunde påstå att det mera låter som.
Bejakelse....

Den här är speciell för collaget... och sången är berikande och glad. Tjohej!
Anne-Marie

2009-08-01 @ 11:48:22 Permalink Musik Kommentarer (1) Trackbacks ()

Vackert gensvar om lördagen

Jag skriver ju alltid en hyllning till lördagen.
Denna gång måste jag hämta ett så fint gensvar från mitt facebook:

Det är lördag idag, då tänker jag alltid på dig, och tar vara på min dag!

Så varför inte låta de lördagsorden nå fram hit.
Tacksam är jag.

Anne-Marie

2009-08-01 @ 11:14:42 Permalink Privat / Tankar Kommentarer (0) Trackbacks ()

I valet och kvalet

Jag twittar igen. Är inte överens med mig själv. Så här låter mitt samtal med mig själv.

- Ska du twittra Anne-Marie, ska du inte kvittra istället? säger jag.
- Jag går ju själv in och söker upp andra Twittrare, varför ska jag inte vara aktiv där själv då?
- Men du gick ju ur Twittret efter att ha prövat?
- Ja, men så får man göra, jag måste ju pröva, utvärdera och ge saker och ting en ny chans!
- Jo, det är klart. Men känner du inte ett stort ansvar för skribenten Tysta Tankar?
- Va, ska jag tänka på honom?
- Ja, han skrev att han tyckte det var skönt att jag inte skrev där längre, för han oroade sig för om han missade något!
- Ja, just det. Han är en så god ordlekare att han egentligen borde skriva på Twitter tycker jag.
- Hmmm, försöker du locka in homom i den där världen?
- Ja, vi startade blogg exakt samtidigt, nästan på dagen... vore kul att få det han länkar till i en snabbare version.
- Va, går det bara ut på information?
- Jag tror det, jag får jättemycket länkar och tips från Twitter... och det är jag tacksam för.
- Aha, men vad skriver du själv då?
- Har bara börjat, det blir väl en aning samma som här, tills jag hittar formen, man måste ju lära sig.
- Det säger du jämt!
- Ja, och jag menar det!

Anne-Marie

Twitter Körlings Ord

2009-08-01 @ 09:42:41 Permalink Blogg / Länk Kommentarer (1) Trackbacks ()

I denna ensamhet

Ensamheten är inte så ensam. Man har sina minnen. De söker upp oss. I allt jag tar i finns något omslutet och inneslutet. Ett minne av någon, något och kanske en plats. Då mina minnen söker upp mig är jag i stort sett väldigt välkomnande.
- Hej du lilla minne, tänker jag.
- Äh, det gör du ju inte, det hittar du ju på medan du skriver...
- Ja, men gör det någonting...
- Nä men skriv som det är, hur är det med dina minnen...

Jo det är så här. Ett minne dyker upp. Kanske för att man håller just i den saken som sätter fart på minnet. Sen är det fullt upp för minnet att rumstera och stöka till allt annat som finns i minnesbanken. Något annat pluppar upp, och så något annat. Jag är rädd om de saker jag har starka minnen till. Men oftast är det inte sådant som andra betraktar som värdefulla. Oftast är det ett kvitto, en bildserie från en sådan där fånig apparat vid tunnelbanespärrarna, ni vet där man tar sina billiga och snabba passfotografier. En gång baxade jag in mig själv, mina barn och en stor hund, vi skrattade så vi kiknade, hunden tog nästan allt utrymme. En annan gång satt jag ensam i en sådan där bur, blixtrarna for av som skott, och jag blev jätterädd och helt onaturlig, en annan gång var vi två som satt där och tryckte... och rätt som det var blixtrade det till och vi visste att nu var vi förevigade i en otrolig förvåning. En gång satt jag där med min bror, vi såg syskonlika ut, han vinkade nästan genast av mig och for hem till sig. Det var några minnen. Jag samlar på fotografier från billiga passkortsautomater. Sen samlar jag på ord också. Men då ska de vara vackra och fina.

Tack Tomas Tranströmer ännu en gång. Jag vet inte hur ofta jag tackar dig. Men dina ord är alltid där då jag behöver dem.
Anne-Marie

2009-08-01 @ 09:23:13 Permalink Berättelser / Krönikor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Minimal interiör - grandiost på sätt och vis

Stolen omsluter mig helt och hållet, en varm yllefilt också, kaffet är hett, koppen en gåva, orden är Obamas och känslan är min.

Anne-Marie

2009-08-01 @ 09:13:56 Permalink Privat / Tankar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Nybörjarettan!

I mitt barndoms fotoalbum skriver min mamma små ord. Under en av skolstartsbilderna syns jag klädd i finaste klänning, vita knästrumpor och nya skor. Mitt hår är sidokammat, det blonda håret omsorgsfullt borstat och ordningen manifesteras med ett hårt diadem. Jag är uppställd. Hela mitt inre är inställt på den stora dagen. Skoldagsuppropet. Nybörjarettan! Jag var ett fint skal med ett stort bultande hjärta. Vad skulle nu hända?

Anne-Marie

2009-08-01 @ 08:42:41 Permalink Skolorden / Medvetet språk Kommentarer (0) Trackbacks ()

Fotoblogg och en rektorsblogg

En nyfunnen fotoblogg. Inte så mycket ord. Dem får man tänka ut själv. Jag älskar stolarna från Maryhill. Gå in och titta och hälsa välkommen in i den fantastiska bloggvärlden. Jag fann en rektor också. Samma sak där - välkommen till ett vidare sammanhang och ett bredare kollegium.
Anne-Marie

2009-08-01 @ 07:35:18 Permalink Blogg / Länk Kommentarer (4) Trackbacks ()

Singlarnas ensamrätt!

Alltså... jag bor i den singelrikaste statsdelen av Stockholm. Singellivet syns överallt. I den lilla matvarubutiken syns de små portionerna, ensamkycklingklubborna har rykande åtgång till det billigaste priset, och när dessa kycklingklubbor reser sin resa på transportbandet som skiljer en vara från att vara betald, till att vara övertagen och enskild privat, så lyser dagens middag som en ensamrätt. En del är bekväma med detta, en del syns sorgsna och blickar övergivet ut över tillvaron. Andra bryr sig inte.

På caféerna runt omkring äter man frukost. Det är ett slags allmänt vardagsrum eller ett jättekök där människor traskar in och är stamgäster. Morgonfikastunderna är heliga för en del, och efter en stund vaknar samtalslust och förmedlarglädje vilket i sin tur genast har lyssnare och samspelare. Man kan komma och gå lite som man vill, ingå eller utgå utan större åtbörder.

Och varje dag tittar jag upp över husfasaden på andra sidan gatan. En gammal kvinna sitter i sitt öppna fönster och följer rörelserna på gatan. Jag tänker - vilken tur att det är så många som går omkring här - och att de är så olika och så egna - hon måste bli underhållen! Jag vinkar alltid. Ler stort. Hon vinkar numera tillbaka. Man har också ensamrätt i singelriket - rätten att faktiskt vara ensam - det är inte alldeles säkert att människor vill ha kontakt. Det kanske är jag som längtar efter den.

Anne-Marie

2009-08-01 @ 07:21:37 Permalink Berättelser / Krönikor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Batteriladdning, garderobstankar och böckers hemligheter

Mitt kamerabatteri är på uppladdning. Det ligger i fönstret och pumpar i sig näring via nätet.
Mitt livsbatteri gör samma sak. Jag dricker kaffe och morgonen introducerar sig löftesrikt såväl utanför som innanför.

Utanför är det Pridetåget som väntar och jag ska ut och fotografera människor på nära håll.
Här innanför har jag klivit in i garderoben och där stannar jag. Jag planerar att göra mitt något rymliga tillhåll till garderob till ett vackert och innehållsrikt kontor. Därifrån kan jag sedan komma ut så många gånger jag vill. Ur garderoben alltså.

Jag tänker på det där uttrycket - komma ut ur garderoben - det är ett ganska märkligt uttryck. De flesta garderober är så små och trånga att man inte ens kommer in i dem, och de eventuella hemligheter man har de syns med en gång då de ramlar ut på golvet då man öppnar garderobsdörrarna. Ja, om de nu överhuvudtaget går att stänga. Vi fyller på i dessa tider av inköpsfylleri. Garderobens hemliga anspelning saknas i min garderob. Där finns inga hemligheter alls. Där finns kläder, skor och massor av böcker, papperstravar och annat jag tror mig behöva. I själva verket finns det i min garderob sådant jag glömt bort - ett vackert brev från min sjuåriga son, en teckning från den andre ungen och så... en gammal relik från barndomen.

Men böcker... oj så många hemligheter de bär på ... ibland ramlar det ut lappar och brev ur böcker. Det är hemligheter det! Man borde göra en bok av hemligheterna som stoppas in i böcker, lappar som flikas in i sidor med sprängfyllda meddelanden, kärleksbrev framför allt. En bok kan öppnas på flera sätt. Ett sätt är att vända ryggen uppåt, ta tag i omslagskartonaget, lufta sidorna med en liten omsint gest och samla på sig det som faller ut i form av kvitton, noteringar, inköpslistor, urklipp och ... ja... ömsinta kärleksmeddelande från en person en gång för länge, länge sedan.

Anne-Marie

2009-08-01 @ 07:04:41 Permalink Berättelser / Krönikor Kommentarer (1) Trackbacks ()

Anne-Marie Körling Blogg

Ur djupet

Tunga ord går inte att väga

Rosa och blå barn

Ser man med eller ser man på

Dagsaktuell dag

Kursplanerna...

SMS: lärarfrågor... eller små pedagogiska meddelanden

Jag letar efter förfallet!

Sorg - en dikt om avskedet - till dig, till mig, till oss

Orden mäter inte bara havets avstånd

Orden rinner nedför mina kinder

Vänskapa

På humör

(H)ärlig ensamhet

Nöjesnyheter!

Rundgång och tomgång

Björklund är med i samma film som bland annat jag...

Lärarfortbildning

Uppskjuten

Kursplanerna, läroplanen, barnkonventionen

Nyckelkompetenser

Bacillerna och svininfluensan

Mitt dagliga kaffe - giv mig idag!

Varm om hjärtatbok; Från lydnad till ansvar av Margareta Normell

Normal(t) står inte i Lpo-94

Felsökande

Inget pedagogiskt anslag i sitta still

Står - en dikt om mig själv! del 7

Står - en dikt om mig själv! del 6

Står - en dikt om mig själv! del 5

Står - en dikt om mig själv! del 4

Står - en dikt om mig själv! del 3

Står - en dikt om mig själv! del 2

Står - en kort dikt om mig själv!

Lek med utrivna ord

Mottaglig mottagare

Pedagogiskt ord - Attityd

Glädjeskrivning

Frågor att undra då det gäller engelska

Äntligen - i klassrummet!

Körling bloggintervjuar professor Sven-Eric Liedman

Utmanande arbetsdag

Artikelserien om läraryrket

Det vidare textbegreppet

Skissa ett lärartänk kring elevens läsande

Frågeformulär till mig

I matens lustgård

Utveckla fler frågor kring en matematikuppgift

Språkligheter: Regn

Körlings frågor: Kejsarens nya kläder

Körlings begrepp; Det vidgade samspelet

Helikopteröverblick och köksbordsförståelse

Bokstavserövring

Vad är ämnet svenska? frågar jag

Ettagluttarens träningsvärk

Mina egna tankeord

Maskinskrivningämnet - I VERSALER!

Min vän Lördag

Talande kroppspråk

Tokiga frågor kring ordspråket

Att älska ett ord

Motvind

Kiwi och bildpromenaden

Hakan ut

Skolforum!

Is i magen

Vision 2011 och inåtriktande utvecklande

Blomma ut - blomma in

Grönt kort för provet?

Sedd och i närvaro av

Skolord: Skolutveckling

Jahaja! Kortspel!

Skolledaren

Varje ord är en karta över något större

Hösten, skolstarten och läraren

...vling...

Idag har jag varit på skolletarupptäcksfärd!

Nybörjarföräldrar och en ettagluttare

Körling - En musikplansch i skolmiljö