Sms och den pedagogiska frågan
Jag får en hel del pedagogiska frågor via sms. Det är roligt. Den här frågan tycker jag är mycket intressant. Den är större och djupare och berör elevens rätt att lära, kunskaps- och människosyn. I den bästa av världar vill jag säga att man inte kan lägga görande och utförande i förälderns händer.
Jag är utbildad pedagog, jag har tänkar kring det jag processar i klassrummet, föräldrar har mycket ont om tid och ska förvalta föräldrarskapet utan att få uppgifter från skolan att göra, göra, göra. Det finns hem där detta är fullt möjligt, det finns hem där det är väldigt svårt att få föräldrar att göra för sina barn. Det handlar inte om att de inte vill, utan att de kanske inte kan, inte har den tiden, känner obehag för skolans krav, har andra saker de gör med sina barn - träningar och annat.
Personligen tycker jag att det som skolan ska göra för barn och föräldrar är att förtäta samspelet och bekräftelsen om vad barnet faktiskt kan. Skolan är alldeles för snabb med att berätta vad elever inte kan. Av gammal vana!
Jag vill verka för goda lärande cirklar kring barn. Den bekräftande läxan är en sådan.
Det är en läxa kring det barnet kan. Mer för att åskådliggöra något av det lärande som processas i skolan!
Anne-Marie
Jag är utbildad pedagog, jag har tänkar kring det jag processar i klassrummet, föräldrar har mycket ont om tid och ska förvalta föräldrarskapet utan att få uppgifter från skolan att göra, göra, göra. Det finns hem där detta är fullt möjligt, det finns hem där det är väldigt svårt att få föräldrar att göra för sina barn. Det handlar inte om att de inte vill, utan att de kanske inte kan, inte har den tiden, känner obehag för skolans krav, har andra saker de gör med sina barn - träningar och annat.
Personligen tycker jag att det som skolan ska göra för barn och föräldrar är att förtäta samspelet och bekräftelsen om vad barnet faktiskt kan. Skolan är alldeles för snabb med att berätta vad elever inte kan. Av gammal vana!
Jag vill verka för goda lärande cirklar kring barn. Den bekräftande läxan är en sådan.
Det är en läxa kring det barnet kan. Mer för att åskådliggöra något av det lärande som processas i skolan!
Anne-Marie
Sonen på bloggen
If a man says something in a forest, and there is no women around to hear it, is he still wrong?
sådana diskussioner har vi två, säger jag, sonen, som tittar förbi,
och vill ha med den här bilden på bloggen,
sonen!
Nybörjarföräldrar och en ettagluttare
Då skolan börjar för första gången - ja då är man sannerligen en nybörjarförälder.
Jag glömmer aldrig hur krampaktigt jag höll i min dotters hand på vandringen mot det stora uppslukande komplexet som gick under benämning skola, och som omslöt så mycket dåtid och nu avnavling och nytid för mitt barn.
Det är viktigt att föräldrar får nybörjarträna, och nybörjaravlämna, och nybörjatitta på skolan. Det är inte samma skola som föräldern gick i trots att så mycket kan se ungefärligt likadant ut. Det är INTE samma läroplan som omsluter nybörjareleverna som börjar idag.
Så till den första kallelsen till nybörjarföräldramötet... välkomna med alla era frågor!
Anne-Marie
Samtalets tidförskjutning
Runt mitt köksbord samlas först min son, sedan hans bästa vän, sedan en annan vän, sedan ...
Jag är bland grabbarna. Grabbarna tycker jag är fin (Cornelis Vreeswijk) och påminner om att jag en gång var deras Mammari. En hederstitel. Nu sitter de här betydligt äldre. Nu tycker de att jag är en blåögd person. Det handlar om att jag ser ut över världen med mina en aning äldre ögon - de ser ut över världen med deras drygt hälften så gamla ögon. Vi ser inte samma sak. Jag vill se det goda, och kanske att jag tvingar in min syn efter det, de ser det hårda, tuffa och ganska kalla och riktar in sin livsinställning mot att möta just det. De är också framtidsskapande - de lägger ut sina planer och livsmål över mitt lilla bord. Snart ryms inte ideerna på den lilla ytan. För idéerna är stora och faktiskt väldigt möjliga. Mina framtidsplaner är av tystare art - jag vill skapa ett gott lärande klimat för den lilla människan. Jag inser att jag har massor att göra. För min ålder förskjuter mig från nuets verklighet.
Hur ska jag tänka? frågar jag mina grabbar runt bordet.
- Som du har gjort, svarar de med dåtidens ord.
Jag vill inte göra något som är gjort. Jag vill göra något som inte är gjort. Jag vill göra något som sträcker ut sig mot det okända. Det som liksom breder ut sig i mötet här och nu.
Jag försjunker i små tankar. Det sticker till i mitt mammahjärta. Min son är min son men nu är han helt sig själv. Ett av de mest naturliga livsmålet står framför mig.
- Morsan! säger min son och håller sina långa, starka armar om min så mycket spädare kropp, böjer sig ned och lägger en kind mot min kind, viskar
- Jag är vuxen nu!
Anne-Marie
Jag är bland grabbarna. Grabbarna tycker jag är fin (Cornelis Vreeswijk) och påminner om att jag en gång var deras Mammari. En hederstitel. Nu sitter de här betydligt äldre. Nu tycker de att jag är en blåögd person. Det handlar om att jag ser ut över världen med mina en aning äldre ögon - de ser ut över världen med deras drygt hälften så gamla ögon. Vi ser inte samma sak. Jag vill se det goda, och kanske att jag tvingar in min syn efter det, de ser det hårda, tuffa och ganska kalla och riktar in sin livsinställning mot att möta just det. De är också framtidsskapande - de lägger ut sina planer och livsmål över mitt lilla bord. Snart ryms inte ideerna på den lilla ytan. För idéerna är stora och faktiskt väldigt möjliga. Mina framtidsplaner är av tystare art - jag vill skapa ett gott lärande klimat för den lilla människan. Jag inser att jag har massor att göra. För min ålder förskjuter mig från nuets verklighet.
Hur ska jag tänka? frågar jag mina grabbar runt bordet.
- Som du har gjort, svarar de med dåtidens ord.
Jag vill inte göra något som är gjort. Jag vill göra något som inte är gjort. Jag vill göra något som sträcker ut sig mot det okända. Det som liksom breder ut sig i mötet här och nu.
Jag försjunker i små tankar. Det sticker till i mitt mammahjärta. Min son är min son men nu är han helt sig själv. Ett av de mest naturliga livsmålet står framför mig.
- Morsan! säger min son och håller sina långa, starka armar om min så mycket spädare kropp, böjer sig ned och lägger en kind mot min kind, viskar
- Jag är vuxen nu!
Anne-Marie
Summa summarum!
Skolavslutning!
Åh, tack alla föräldrar för uppslutning, omslutning, omtankar och omskötsel. Jag ska balansera på takåsarna i sommar, frukostromantisera på ett grandiost hotell, skissa nya teckningar, skörda sommartomater uppvärmda på solbelyst balkong, pingla med nya örhängen, blomsterarrangera mina blomster och brygga afrikanskt te för uppesittarstunder under nymånen.
Kort sagt,
TACK!
Anne-Marie
som tänker att alltsammans kom som ett vackert brev med posten!
Mors alla mammor! Mors dag!
Idag tänker jag städa!
Det är en mammas göra idag.
Jag är i kastartagen.
Ska installera mig i ett litet utrymme.
Där ska jag göra mig en stor plats.
Skriva ut mig ur det trånga.
Vidga alla perspektiv som någonsin går.
Så mors på er alla mammor, vad gör ni idag?
Anne-Marie
Utvecklingssamtal
Jag har utvecklingssamtal.
Det har jag i princip dagligdags med mina elever.
Ibland bjuder vi in föräldrarna!
Anne-Marie
Det har jag i princip dagligdags med mina elever.
Ibland bjuder vi in föräldrarna!
Anne-Marie
SKOLDAGSKVÄLL
Skoldagen övergår i skoldagskväll.
Föräldrar är på plats. Det är bra. Jag gillar att föräldrar besöker, deltar och får insyn.
Skolgårdsplanen är en grill-och sälj-plats. Matsalen en dansuppvisning och sjunga-sånger plats.
Biblioteket är öppet.
Jag har lektioner där föräldrar och barn får jobba ihop.
De sitter försjunkna i arbeten, småpratar, och jag tänker ...
så här på kvällskvisten och en utvidgad klass ...
får föräldrarna uppleva något av det vi gör under våra skoldagar.
Anne-Marie,
som nu har några lediga dagar ... torsdag, fredag, lördag och söndag. Det ser jag framemot.
HEMBREVET vs SKOLBREVET
Varje vecka skriver jag ett hembrev. Hembrevet är en länk mellan skola och hem. Ibland tänker jag - tänk om man från hemmet skulle skriva ett skolbrev? Det vore en spännande tanke som jag tänkte mest på lek.
Anne-Marie
Anne-Marie
TECKNING FRÅN MITT BARN
En gång för länge sedan fick jag denna teckning av ett av mina barn. Teckningen värmer fortfarande.
Anne-Marie
FÖRÄLDRAGENSVAR
Värmande sms i höstrusket. Det är klart man blir glad när föräldrar sms:ar och uppmuntrar fröken och klassen.
Anne-Marie,
som frågade föräldern om jag fick publicera detta, vilket jag fick. Jag tackar också för det. Ticketack!
HEMBREVET TILL FÖRÄLDRARNA
- Vad ska jag skriva i hembrevet frågar jag mina elever, under det att vi äter laxen, spenaten och potatisen.
- Skriv att vi är bra! svarar de som sitter runt mig.
Så då gjorde jag det!
Anne-Marie
- Skriv att vi är bra! svarar de som sitter runt mig.
Så då gjorde jag det!
Anne-Marie
FÖRÄLDRAR och SKOLLÖRDAG
Skoldag idag - som gamla tider.
Föräldrarinblickare - Undervisningsuppvisande - Elevagerande.
Nästan en ny form - den gamla åhörardagen!
Det kändes inte helt fel. Rolig dag!
Anne-Marie
Föräldrarinblickare - Undervisningsuppvisande - Elevagerande.
Nästan en ny form - den gamla åhörardagen!
Det kändes inte helt fel. Rolig dag!
Anne-Marie
FÖRÄLDRAUPPMUNTRAN
Föräldrauppmuntran.
Det är gott att få.
Idag fick jag en spontan liten uppmuntran av en förälder.
Jag behövde det.
Så jag bugar och tackar i bloggen.
Anne-Marie
Det är gott att få.
Idag fick jag en spontan liten uppmuntran av en förälder.
Jag behövde det.
Så jag bugar och tackar i bloggen.
Anne-Marie
FÖRSTA FÖRÄLDRAMÖTET
Första föräldramötet i min nya klass. Jag var mycket tydlig med vad jag ville med min undervisning, vad undervisningen syftar till, vad vårt mål är. Jag tror aldrig att jag varit mer tydlig på ett föräldramöte som denna gång. Det är att hålla i undervisningens hjärta. Det är vad jag önskar kommunicera.
Anne-Marie
FRÅN MAIL TILL BLOGG...
Föräldramail...
XXXX har utvecklats oerhört mycket under den period som hon har haft dig som lärare och vi hoppas att hon kan fortsätta att utveckas med din lärdom som bas.
Efterord från en förälder.
Gensvar som förstärker, stärker och bekräftar.
Min elev bär sig själv in i framtiden.
Mission completed.
Så långt.
Tänker jag.
Anne-Marie
Jag har fått tillåtelse att publicera dessa ord.
Från MAIL TILL BLOGG
Denna sommar blev jag kontaktad av en förälder. Det gällde att som förälder titta på sitt barns lärande och söka bekräfta snarare än att se vad som fattas och måstet tillföras. Jag lånade ut mitt kiwimaterial - alla småböcker - så att denna förälder kunde möta upp sitt barn. Vi träffades och jag modellade hur man kan göra, tänka och utveckla sitt barn i relation till texten. Det var ett mycket värdefullt möte för mig.
Här är ett mail som kom idag...
Jag håller även på att se över det här med "lärande" eftersom xxxx
har en tal och språkstörning så tycker jag Kiwimetoden är helt
underbar. Det är en strukturerad hjälp för mig som förälder. Jag har
mailat till "talknuten" gällande kiwimetoden och när snart när vi
fortsatt med kiwi och mer kan sätta ord på allt så tänkte jag delge i
föräldratidningen om mina upplevelser, kiwi och XXXX.
Och jag värms av detta barns utveckling i samspel med förälder och text.
Anne-Marie
Här är ett mail som kom idag...
Jag håller även på att se över det här med "lärande" eftersom xxxx
har en tal och språkstörning så tycker jag Kiwimetoden är helt
underbar. Det är en strukturerad hjälp för mig som förälder. Jag har
mailat till "talknuten" gällande kiwimetoden och när snart när vi
fortsatt med kiwi och mer kan sätta ord på allt så tänkte jag delge i
föräldratidningen om mina upplevelser, kiwi och XXXX.
Och jag värms av detta barns utveckling i samspel med förälder och text.
Anne-Marie
TACK TACK - TICKE TACK - TACK TACK
Tack till föräldrar som anförtrodde mig sina barn.
Tack ni barn som lärde mig vara lärare...ticke-tack-tacke-tick....
Anne-Marie
Tack ni barn som lärde mig vara lärare...ticke-tack-tacke-tick....
Anne-Marie
SOMMARLÄSNING...
Läser i dagstidningarna om den underbara sommarläsningen ... den att läsa bara för ros skull. Tänk om den kunde bli högljudd. Så att alla som växer får en rejäl dos högläsning varje dag - av föräldrar som sitter nära intill och levandegör boken, levandegör ljuden, levandegör stunden... och skapar sammanhang och gemenskap med boken. Alldeles intill någon som visar att - dig tycker jag mycket om! Det kommer samtidigt. Detta att jag tycker om dig. Det står inte i några boksidor, men förmedlas av stunden. Vi har tid ihop. Tid och innehåll, sammanhang. Sommarvärme!
Anne-Marie
Anne-Marie
MINA FÖRÄLDRAR ...
ska jag också säga hej då till. När jag nu avslutar min tid med min klass inser jag att jag också ska ta "hejdå" från många, många föräldrar. Hade fyra utvecklingssamtal idag, fyra elever gör 8 föräldar. 28 elever gör 56 föräldrar. Oj oj oj så många människor det är runt en skolklass. Lägg till några syskon, lägg till en glad faster, lägg till mormor och farfar, lägg till en sambo, lägg till en några hundar, lägg till...
En elev är ett pärlband av alla runt omkring... det är stort!
VINK, VINK!
Anne-Marie