"Jag förstår inte att ... "
- En sak man inte förstår är att Hitler hade en fru, hör jag någon säga.
- Ja, men hon lämnade honom när han sov, svarade någon annan.
- Så bra, vilken tur! svarade någon.
- Jag tror hon sprang så fort hon kunde, hördes det sista...
Anne-Marie
- Ja, men hon lämnade honom när han sov, svarade någon annan.
- Så bra, vilken tur! svarade någon.
- Jag tror hon sprang så fort hon kunde, hördes det sista...
Anne-Marie
Underbara dag och tack mina elever!
Det är så roligt att undervisa, delta och ingå i en klass som så innerligt är med, ingår och deltar. Det viktigaste är nog att mina elever påverkar. De är de individer de är. Och oj så vi lär oss ihop. Jag strävar mot att klassen blir ett riktigt VI. Det betyder också att jag blir en del av detta lärande VI.
Anne-Marie
Anne-Marie
Innehållet i dagens arbete klass 5
Arbetet idag i klass 5;
I N N E H Å L L I D A G
Högläsning med diskussion och innehållsförståelse.
Textbearbetning och dilemmafrågor.
Samarbete kring text; välj ut fem frågor ur texten.
Skriv av en mening-gör om den meningen till engelska.
Läs texten två och två - gör läsanalys två och två.
Skriv utvärderingar kring samarbetet.
Elevråd med frågor att diskutera och utveckla.
Ordningsfrågor om för sena ankomster.
Matematik och tabellförståelse.
Tabeller kring grader; stapeldiagram kring jordens befolkning.
Förstå och genomföra ett linjediagram och i samband med geografi.
Självständig läsning.
Under arbetets gång har jag haft individuell undervisning med elever, gruppundervisning och helklassrundervisning. Jag är så oerhört stolt över mina elevers insatser och inställningar till arbetet.
När de nu lämnar klassrummet är de fullkomligt slut.
Jag ger dem inte några läxor.
Anne-Marie
Bacillerna och svininfluensan
Man måste tvätta händerna!
Man måste sprita sina händer!
Man kan inte hälsa och ta i hand!
Man får inte röra bestick i besticklådorna.
Man måste ta den översta tallriken i tallrikshögen (det är det ingen som gör).
Man ska hosta i armen.
Man ska ...
och förlåt mig! Men i bacillernas landskap mår jag dåligt.
Anne-Marie
Skolans parkering och infart
Det är väldigt läskigt att köra in vid en skola, parkera bilen och bana sin väg fram mellan alla bilar som trafikerar området. Det är en varning i sig att det är just en skola. Det är en jättevarning i sig att en skola har elever i alla åldrar som släntrar in i sina egna takter, ibland i yviga gester och i lekfulla promenader... barn tänker inte fara. De tänker i helt andra banor. Det är vi vuxna som måste tänka i flera led INNAN kring barn. Hastigheter och trängsel är inget barn har överblick över, de är på väg till sina skolor. Men just detta med våra resor till skolorna, avlämningar av skolbarn... det är en riktigt farlig plats för alla. 30 km timmen är alltid en farlig fart för barn som är gående i trafiken!
Anne-Marie
Anne-Marie
Skolskyltar
Det är märkliga budskap - flickan går alltid före pojken till skolan - I Sverige är det så, i Skottland är det så. Här i Norge är tillochmed den lilla flickan ledande.
Då man tittar på skyltar för pensionärer är det precis tvärtom. Då har livshistorien vänt, kvinnan dras mer eller mindre fram av den rakryggige och i skylten väldigt pigge mannen.
Anne-Mare
Då man tittar på skyltar för pensionärer är det precis tvärtom. Då har livshistorien vänt, kvinnan dras mer eller mindre fram av den rakryggige och i skylten väldigt pigge mannen.
Anne-Mare
Uniforma skolkoder!
Lite överallt har man skoluniform. Inte i Sverige. Möjligtvis har vi skoltröjor. Skoltröjorna sköter eleverna om. Då blir de frivilliga och bidrar till att skapa en vi-känsla i skolan. I Edinburgh brukar jag vara innan skolstarterna. Då pryds skyltfönstren av skolklädda skyltdockor. De har uniforma kläder och signalerar liksom en skolklocka att nu är det snart dags. Denna video handlar om att göra lite mer av sin skoluniform. Men hur jag än letar ser jag inte själva uniformen - jag hittar mer skoltröjan.
Engelskan vill jag däremot komma åt, det här är enkelt att förstå. Kanske något för undervisningen?
Anne-Marie
Engelskan vill jag däremot komma åt, det här är enkelt att förstå. Kanske något för undervisningen?
Anne-Marie
Tre berättelse om att börja första klass
På begäran; tre berättelser;
1) Jag börjar första klass 1965.
2) Mina barn börjar i skolan och blir ettagluttare.
3) Jag får min första klass och därmed ÄR jag lärare.
Varför tre berättelser? Det är inte oviktigt att skriva och minnas sin egen första skotid, sina barns och sitt inträde i skolvärlden som lärare. Därför. Jag får många, många mail till min privata adress om just dessa frågor. Snälla berätta om hur det var när du var nyexad. Skriv i bloggen. Snälla!
Här kommer dessa berättelser.
JAG BÖRJAR I FÖRSTA KLASS
Jag började i första klass redan sommaren innan skolstarten. Det var som om sommaren innebar en väntan. Det stora skulle komma till hösten. De vuxna lade sina solbruna händer över min axel och talade om den blivande eleven. Jag anade tyngden i såväl ord som handrörelse. Det innebar också en slags navelsträngsavklippning. Min mamma köpte vita strumpor som nådde till knäna, jag fick skolkläder och en liten väska. Jag förbereddes.
Skolan låg bakom vårt hyreshus. Det märkliga var att inga barn sommarlekte på skolgården. Skolbyggnaden och skolgården hade en osynlig gräns. Man klev aldrig över den. Det var inte tillåtet. De äldre barnen på gården var redan skolvana. De berättade historier om lärare, om matsalstanternas makt över hur mycket man måste äta, och hur ont stelkrampssprutan gjorde. Som liten var öronen stora. Dagen innan skolstart badade man av sig sommardamm, håret tvättades och det var som om mammas och mitt hjärta kollektivt slog samma nervösa slag. På stolen hängde de nya skolkläderna. Imorgon skulle de träs på den lilla kroppen. Skorna var nya, strumporna var nya, klänningen var ny - allt var nytt.
Så stod man där på skolgården. Vilsenheten var stor. Någon kissade på sig. Föräldrar blickade mot skolbyggnaden. Fröken kom ut och manade in oss. Klassrummet var ordnat. Frökens namn stod skrivet med oläsliga bokstäver. Det var en krans runt hennes namn. Föräldrarna manades till den bakre ändan. De hade ju redan gått i skolan. Bänkraderna var exakta, indelade i fem rader och med en bänk som ensam solitär. Min lärande värld skulle nu bestå av denna plats, denna bänk, denna stol, denna riktning, denna svarta tavla och under några år denna lärare. Jag bet på naglarna, tittade bakåt mot mamma, vinkade till henne men hon vinkade tillbaka med ett tillrättavisning - vänd dig mot läraren, inte så, vänd dig mot läraren. Klasskamraten till vänster kissade på sig. Hon var rädd så att hon skakade. För vad vet jag ännu inte. Hitills hade inget farligt hänt.
Några veckor in på skolstarten dör min pappa. Jag bet på naglarna och funderade över hur lång tid det skulle ta innan han kom tillbaka. Men det frågade jag aldrig. Det blev en tyst skriande fråga i mig själv, oställd i den värld där man gör saker och ting, men knappast frågar om det som stör och förstör. Jag ingick i en normen. Att min pappa dött var något som skiljde mig från alla andra i min klass. Ingen pappa dog under vår tid ihop. Min mamma överlevde min skoltid, en ständig rädsla jag bar med mig under lektioner och annan tid, vad händer när hon dör? Det kanske hon gör när jag kommer hem från skolan. Skolfotografiet togs veckan efter pappas bortgång. Jag fick absolut inte le för skolfotografen, min glugg var ful tyckte han. Det var egentligen inga problem för mig att inte le. Vad skulle jag le för.
Rådande läroplan - Läroplan för grundskolan 1963
2) MITT FÖRSTA BARN BÖRJAR I FÖRSTA KLASS och de två andra också
Det första barnet som börjar första klass tar klivet ut i något avnavlande stort. Skolan tar över en del av det mesta. Mamman står med tickande hjärta och ser sin unge bli skolbarn. Det är kanske så att historien upprepar sig. Det är så att skolstarten aktiverar minnen. Ja, faktiskt aktiverar gester och rörelser. Mina barn skulle göras skolfina, då min äldsta och mitt första provexemplar sändes iväg, så självklart hade hon vita strumpor, nya skor, klänning och rosett i det välkammade håret. Jag tog de andra två barnen med på skolstarten, min man höll dottern i handen. Det var stort för hela familjen. Vi hade ett skolbarn.
De blivande eleverna stod utanför det angivna klassrummet. Det gjorde föräldrarna också. Föräldrarna nickhälsade mot andra okända föräldrar och knöt sina barns händer hårdare i handen. Någon pojke fick sprättiga ben och ville busa bort all nervositet, någon annan pojke tryckte sig ängsligt mot sin mammas kropp. En flicka spanade in sina kommande klasskamrater med nyfikna och tillitsfulla ögon... så öppandes dörren. Fröken manade in sin nya klass
Fröken hade skrivit sitt namn på tavlan. Med tydliga bokstäver. Artikulerade skulle man kunna säga. Varje bokstav innehöll en synlig pedagogisk tanke, välskrivna och enkla. Det var en blomsterkrans runt hennes namn. Eleverna som de med ens kallades satt i prydliga rader om fem, bänkarna var öar i klassrummet, bänklocken kändes bekanta. Utanför på skolgården var flaggan i topp. Det var en festdag. Fröken ropade upp barnen. Mitt barn och jag svarade nästan unisont och samtida. Jag teaterviskade och min dotter tysttalade. Fröken tittade och bekräftade. Mitt föräldrahjärta hade kunnat skrika - SE HENNE GENOM HELA HENNES SKOLTID! men jag stod tyst och stilla. Inom mig traderades hela min skoltid. Inom mig oroades jag över att jag en gång i tiden misslyckats med att rita av ett spindelnät, att jag kämpade med matematiken, att jag inte visste om fröken kom ihåg mitt namn, om hörlurarna i teknikrummet där man satt i bås och kontrollerades om sina kunskaper. Kort sagt - det var inte det goda sakerna jag tänkte på som förälder. Det var precis tvärtom. De dåliga och de tråkiga. Men den här fröken... framtidshoppades jag.
Väl hemma var min lilla skolelev mäkta stolt. Skolväskan var viktig. Pennskrinet med de nya pennorna fina och all suddisar fick plats i botten på alltsammans. Men Mamma - vad är ett schema?
Då mina två andra barn började skolan var jag lugnare. Jag förälskade mig genast i den varma och omslutande fröken min son fick och den yngsta fick pröva en helt ny skolform. Men det var inte klassrummet, inte miljön, inte böckerna som var det viktigaste - det viktigaste var att jag fick svar på den frågan jag aldrig någonsin ställde - den måste läraren besvara helt utan att få den - ser du mitt barn? Den frågan måste hela tiden besvaras av en lärare.
Rådande läroplan; Lgr 80
3) JAG BÖRJAR I FÖRSTA KLASS - MITT YRKESINTRÄDE - ÅRSKURS ETT
Det började som en skakning... skulle man lätt kunna påstå. Lärarinträdet började redan under fruntimmersveckan och under den absoluta sommarledigheten. Den började på badstranden då jag hörde föräldrar runtomkring tala höst och skolstart. Deras små skulle börja skolan. Bli ettagluttare, förstaklasselever, nybörjare... Jag såg ut över min framtida skolscen... Vara söt fröken, skriva namnet på tavlan med krans runt alla välskrivna bokstäver, ordna med schema, ropa upp och pricka av på lista... första dagens möte... och alla ungarna.
Min första klass bestod av en första lista om 28 elever. Vilka som dolde sig bakom namnen hade jag ingen aning om. Jag hade träffat föräldrarna i en liten introduktion om en halvtimme några dagar under våren. Nu kunde jag höra deras frågor: Hur bli det med skrivstilen? Hur ser du på matematiken? Vad gör du när elever bråkar? Min son kan inte... hur tänker du bemöta det? Närkommer första läxan? 28 elever betyder i engagerade hem att man har 56 föräldrar i ett föräldramöte. Jag tror att jag hade något i den vägen. Jag hade då inte avnavlats från lärarhögskolan. Jag var ännu inte klar och färdig med min examen. På badstranden insåg jag att varje ställd föräldrafråga kunde höra samman med något historiskt, något självupplevt, något som oroar... och jag måste i framtiden kunna besvara frågor, trygga föräldrar och våga stå för det jag gör professionellt.
Dagen D närmade sig. Jag lade fram mina skolkläder, nej, inga vita knästrumpor, men en slags rituell ordning inför morgondagen. Jag förmanade mitt hjärta att inte klappa så påminnande hårt. Jag sköljde mina händer i kallt vatten, baddade min panna med en blöt handduk. Jag var nervös. Pirrig var jag. Någon hade sagt att om man sprutar iskallt vatten på handlederna så rodnar man inte. Jag stod länge länge på toaletten och lät det kalla vattnet förfrysa mina handleder.
I klassrummet stod jag och andades några minuter. Sedan gick jag till dörren och slog upp alla portarna. Mot dåtiden, mot framtiden och mot eleverna. Samma nervositet jag själv kände syntes i någon elevs ansikte, en pojke knuffade till en bänk och fällde ned en bok på golvet, pirret har många uttryck. Föräldrarna äntrade klassrummet. De var samtliga där, och några hade sina syskon med, en farmor och en faster ville också se och delta... och sommarhettan stod fullkomligt stilla utanför, flaggan låg tätt mot flaggstoplen. Hettan var olidlig.
Jag hade inte skrivit mitt namn på tavlan. Det fanns inga snirklade blommor runt mitt namn. Jag hade med mig en resväska. Jag hoppade över elevlistan, adressgenomgången, namnuppropet och allt det där måste, måste, måste och traditionsbudna.
I min väska hade jag olika saker. Saker som berättade något om mig själv. Det fanns en långfärdsskridsko, det fanns en mumintrollsdocka, det fanns tre nallebjörnar som tillhörde var och en av mina barn, det fanns en bok, en penna, en godisbit av favoritsort, en kaffekopp med bokstäver på.... och .... det var tyst som i graven bland föräldrarna... och eleverna blev varmare och varmare i kläderna, började prata och fråga. De fick säga sina namn och ställa sin fråga... och så blev det. Jag dröp av svett. Både av nervositet och av det faktum att sommarvärmen var rekordställare denna dag. Jag hade glömt praktiska och dolda saker:
1) Tillgången till hushållspapper så att man kan torka av sig om man behöver, gärna en bit hushållspapper nedstucket i skjort eller blusärmen (stalltips).
2) Att öppna fönstren och skapa vind och drag.
Mina elever och mina föräldrar minns värmen
- Du svettades bra den där dagen!
Långt senare kunde jag skratta åt detta. Men inte då! Jag var sjöblöt, illröd... ochväldigt, väldigt glad över att få det hela överstökat. Det är en sådan stor dag. Skolstartsdagen och nybörjarinträdet.
För alla - för eleven - för föräldern - och för fröken!
Rådande läroplan - Lpo 94
Anne-Marie
Skolans brandövningar
Den mycket tragiska olyckan i Rinkeby skär genom allt. Jag tänker på skolans brandövningar. Det är en oerhörd viktig övning vi gör i skolan. Den ska omhuldas med stort, stort allvar. Den övningen är inte på lek. Det är en övning för att skapa handlingskraft och medvetet agerande vid en brand. Dessutom är eleverna kunskapsbärare till sina hem.
Därför är det avgörande viktigt att skolan alltid genomför tydliga brandövningar. Skolan har flera sådana. Men ofta utlöses brandvarnaren på lek och på skoj. Det tjuter och undervisningen avbryts. Men här skiljer man från vanlig brandövning där larmet sätts på av personal vid en okänd tidpunkt och där skolan mobilerar förflyttning och modeller agerande. Men de gånger då brandlarmet går och personalen inte är inblandad är vi oftast kvar i klassrummen.
Därför är det avgörande viktigt att skolan alltid genomför tydliga brandövningar. Skolan har flera sådana. Men ofta utlöses brandvarnaren på lek och på skoj. Det tjuter och undervisningen avbryts. Men här skiljer man från vanlig brandövning där larmet sätts på av personal vid en okänd tidpunkt och där skolan mobilerar förflyttning och modeller agerande. Men de gånger då brandlarmet går och personalen inte är inblandad är vi oftast kvar i klassrummen.
Detta ger eleverna fel information om brandlarmet. Det går några förvirrade minuter innan ett beslut tas. Dessa förvirrade minuter är vid en brand några mycket farliga minuter.
Beskriv gärna en brandövning vid er skola?
Hur gör ni då det går falsklarm?
Anne-Marie,
som sänder de djupaste tankar till de sörjande i Rinkeby.
Sätta P för något eller någon
Ibland är det befogat att sätta P för något. Men oftast ska man undersöka vad man sätter P för innan man sätter P för något. Jag tycker att bokstaven P har fått ett dåligt rykte på grund av uppgiften att sätta just P för framfarten, för görandet eller för något annat som är i sin linda som behöver något helt annat än ett hindrade P. Men som sagt - ibland får man sätta P för något, men också då man får bör man hysa respekt för den som inte är medveten om att bokstaven P är just vad som behövs för att skapa korrekt stavning - vad som menas förstår vi utan att vi sätter upp ett varnande pekfinger och börjar orda om hur.
Anne-Marie
Anne-Marie
Tillbakablickar
Det är tillbakablickarna som är viktiga då man avslutar något. Vi avslutar nu årskurs fyra. Det är mycket plockande för en lärare. Mina elever är sommarrustade. De har fotbollsspring i benen. Men det är inte bara enkelt att avsluta. Skolan står för en slags ordning. Tider ska passas, lunchen serveras dagligen vid samma tid, kroppen rättar in sig, följer med och blir sin egen klocka. Jag plockar bland böcker och papper. Jag är tillbakablickande. Tänker då jag lyfter ett arbete för närmare granskning. Ser elevarbeten från terminsbörjan och ser, utan att bedöma, att utveckling har ägt rum.
Mina elever är en årskurs äldre. Jag har haft förmånen att vara deras lärare i årskurs fyra. Nu rustar vi för egen tid var och en av oss. Sen sammanstrålar vi igen.
Anne-Marie
Mina elever är en årskurs äldre. Jag har haft förmånen att vara deras lärare i årskurs fyra. Nu rustar vi för egen tid var och en av oss. Sen sammanstrålar vi igen.
Anne-Marie
Sänd med det här i hembrevet - Sommarlekar
Inför sommarlovet:
Minns att läsning är en aktivitet.
Påminn i hembrev om att föräldrar läser med sina barn.
Att föräldrar kan göra detta högt och ljudligt och därmed medvetandegöra det tysta läsandet som föräldrar gör omedvetet. Alla vuxna är modeller för hur och vad och varför. Allt vi gör åskådligt stärker det lärande barnet. Det är också roligt att diskutera och argumentera, tänka och fundera tillsammans.
Vi läser skylten - Gräsmattan får ej beträdas - och gör ett slags tyst konstaterande om att "tja, det var ju trist att man inte fick gå på gräsmattan här" och så låter vi kanske bli att gå på gräsmattan. Man kan också fånga det gyllene tillfället att som vuxen läsa denna skylt högt och ljudligt - GRÄSMATTAN FÅR EJ BETRÄDAS - och sedan göra något kul av detta påbud.
1) Man kan läsa skylten med spökröst....
2) Man kan läsa skylten som en fråga - Gräsmattan får ej beträdas? - eller med utropstecken.
3) Man kan läsa skylten tillsammans - och fundera över varför man inte får gå på just den här gräsmattan.
4) Man kan lägga sig i skylten och skriva om den - VÄLKOMNA ALLA MED STORLEK 33 I SKORNA KLAMPA GÄRNA NED PÅ GRÄSMATTAN HÄR.
5) Man kan lägga sig i genom att börja en tävling - Lägg till ett ord: Beträd inte alls gräsmattan här, och fortsätt så tills ni inte kan komma på något mer - Beträd inte alls den gröna gräsmattan här - Beträd inte alls den gröna och vackra gräsmattan.
6) Diskutera konsekvenser av att beträda gräsmattan. Försök hitta på så många konsekvenser som möjligt: Polisen tar dig. Det blir böter om 200 kronor. Barn som beträder gräset får glass men föräldrarna får kaffe.
7) Översätt den till engelska - DONT YOU EVER WALK ON THE LAWN OR ELSE...
TIPS BILSKYLTEN
Det går också utmärkt att använda bilarnas registreringsskyltar till lite ord och räknelekar.
Låt säga att skylten har TRV 582 som bokstäver och siffror. Man ligger bakom den där bilen i evigheters evigheter. Fånga möjligheten och skapa lite kreativt tänk:
1) TRV ska bli ord och skapa en mening; Tycker riktigt vackert (tja ganska okey mening - nu är det din tur)
2) Gör en engelsk mening - Think right Valery!
3) Eller gör en fråga om världen; Ett land TYSKLAND, en stad ROM, ett landskap VÄRMLAND
4) Räkna med sifforna - lägg ihop 5 + 8 + 2 och det blir15
5) Gör multiplikation - 5 x 8 x 2
5) skapa vilket matematiskt problem som helst.
DET VIKTIGASTE ÄR INTE DET PEDAGOGISKA ANSLAGET - UTAN ATT FÖRÄLDRAR LEKER OCH UTMANAR OCH SJÄLV GÖR!
Anne-Marie
Minns att läsning är en aktivitet.
Påminn i hembrev om att föräldrar läser med sina barn.
Att föräldrar kan göra detta högt och ljudligt och därmed medvetandegöra det tysta läsandet som föräldrar gör omedvetet. Alla vuxna är modeller för hur och vad och varför. Allt vi gör åskådligt stärker det lärande barnet. Det är också roligt att diskutera och argumentera, tänka och fundera tillsammans.
Vi läser skylten - Gräsmattan får ej beträdas - och gör ett slags tyst konstaterande om att "tja, det var ju trist att man inte fick gå på gräsmattan här" och så låter vi kanske bli att gå på gräsmattan. Man kan också fånga det gyllene tillfället att som vuxen läsa denna skylt högt och ljudligt - GRÄSMATTAN FÅR EJ BETRÄDAS - och sedan göra något kul av detta påbud.
1) Man kan läsa skylten med spökröst....
2) Man kan läsa skylten som en fråga - Gräsmattan får ej beträdas? - eller med utropstecken.
3) Man kan läsa skylten tillsammans - och fundera över varför man inte får gå på just den här gräsmattan.
4) Man kan lägga sig i skylten och skriva om den - VÄLKOMNA ALLA MED STORLEK 33 I SKORNA KLAMPA GÄRNA NED PÅ GRÄSMATTAN HÄR.
5) Man kan lägga sig i genom att börja en tävling - Lägg till ett ord: Beträd inte alls gräsmattan här, och fortsätt så tills ni inte kan komma på något mer - Beträd inte alls den gröna gräsmattan här - Beträd inte alls den gröna och vackra gräsmattan.
6) Diskutera konsekvenser av att beträda gräsmattan. Försök hitta på så många konsekvenser som möjligt: Polisen tar dig. Det blir böter om 200 kronor. Barn som beträder gräset får glass men föräldrarna får kaffe.
7) Översätt den till engelska - DONT YOU EVER WALK ON THE LAWN OR ELSE...
TIPS BILSKYLTEN
Det går också utmärkt att använda bilarnas registreringsskyltar till lite ord och räknelekar.
Låt säga att skylten har TRV 582 som bokstäver och siffror. Man ligger bakom den där bilen i evigheters evigheter. Fånga möjligheten och skapa lite kreativt tänk:
1) TRV ska bli ord och skapa en mening; Tycker riktigt vackert (tja ganska okey mening - nu är det din tur)
2) Gör en engelsk mening - Think right Valery!
3) Eller gör en fråga om världen; Ett land TYSKLAND, en stad ROM, ett landskap VÄRMLAND
4) Räkna med sifforna - lägg ihop 5 + 8 + 2 och det blir15
5) Gör multiplikation - 5 x 8 x 2
5) skapa vilket matematiskt problem som helst.
DET VIKTIGASTE ÄR INTE DET PEDAGOGISKA ANSLAGET - UTAN ATT FÖRÄLDRAR LEKER OCH UTMANAR OCH SJÄLV GÖR!
Anne-Marie
Ha Ha - ord om mitt lärandesynsätt
anne-marieisk metod
Jag är så hedrad och glad... tusen tack du som gav det till mig.
Anne-Marie
Jag är så hedrad och glad... tusen tack du som gav det till mig.
Anne-Marie
ONÖDIG INFORMATION
Ibland kan själva informationen om saker man inte ska göra ge information om hur man kan göra om man vill pröva något nytt.
Anne-Marie
Anne-Marie
BESÖKARE IDAG
Vi har lärare på besök i mitt klassrum. Hela dagen sitter de som tysta möss och lyssnar in, betraktar och ser, deltar men ohörda - för att inte störa undervisningen. Mina elever är väldigt arbetssamma. Vid utvärdering av undervisningen så är det på eleverna lärarna naturligtvis fokuserar:
* eleverna kan koncentrera sig oändligt länge på sina uppgifter
* samtliga elever samtalar vid samlingarna
* alla elever är läsare och läser mycket omfattande litteratur
* engelskan är muntlig och eleverna vågar mycket
* den engelska läsförståelsen stor och texterna eleverna läser innehåller utmaningar
* samlingarna går snabbt, inom några minuter är lektionen igång
* elever som kommer försent visar stor respekt för att lektionen har satt igång
* eleverna "tjatar" om att få läsa...
* det är så lungt i klassrummet trots att alla småpratar och diskuterar
Jag är stolt över mina elever, och trots min febernedsättande medicin idag, blossar mina kinder en aning röda av stolthet. Det har jag rätt till. Känslan av att vara stolt.
Besöken lämnar klassrummet men kommer genast tillbaka;
- Kom Anne-Marie, är inte det där din elev?
I gungan ute på skolgården sitter en kille från klassen.
HAN LÄSER SIN BOK!
Jag stör genom att knacka på fönstret!
Kunde inte låta bli att kasta ut en slängpuss!
Anne-Marie
* eleverna kan koncentrera sig oändligt länge på sina uppgifter
* samtliga elever samtalar vid samlingarna
* alla elever är läsare och läser mycket omfattande litteratur
* engelskan är muntlig och eleverna vågar mycket
* den engelska läsförståelsen stor och texterna eleverna läser innehåller utmaningar
* samlingarna går snabbt, inom några minuter är lektionen igång
* elever som kommer försent visar stor respekt för att lektionen har satt igång
* eleverna "tjatar" om att få läsa...
* det är så lungt i klassrummet trots att alla småpratar och diskuterar
Jag är stolt över mina elever, och trots min febernedsättande medicin idag, blossar mina kinder en aning röda av stolthet. Det har jag rätt till. Känslan av att vara stolt.
Besöken lämnar klassrummet men kommer genast tillbaka;
- Kom Anne-Marie, är inte det där din elev?
I gungan ute på skolgården sitter en kille från klassen.
HAN LÄSER SIN BOK!
Jag stör genom att knacka på fönstret!
Kunde inte låta bli att kasta ut en slängpuss!
Anne-Marie
Min lilla fyra - tänker om LJUSET och FÄRGERNA
Min lilla fyra och jag ser en film om ljus. Filmen tar 10 minuter. Om man talar om det man har sett blir det också lärande som blir med medvetet. Då blir det en lång och livlig lektion.
Detta sammanfattade mina elever:
Vitt är olika färger.
Att ljuset är fullt av färger.
Att om man sätter ihop olika färgljus blir resultatet vitt ljus.
Allting är vitt tills ljuset reflekterar mot någonting.
Att ljus kan gå igenom vissa saker och stanna kvar i andra saker.
Att ljuset är en kraft.
Vitt består av regnbågens alla färger.
Solen är ljusets källa, då är solen vit.
Funderingar:
Tänk att människan kan se och uppfatta färger?
Frågor min lilla fyra ställer sig:
Om det är så att färgerna är vita hur kommer det sig att vi kan se färg?
Är allting egentligen vitt?
Är det vitt härinne i klassrummet?
Hur kan människor se samma färger då?
Hur kan man göra färg?
Hur kan himlen vara blå om ljuset är vitt?
Om mattan är blå och vi ser det från olika håll och ljuset studsar borde vi se olika färger - varför är mattan blå från alla olika håll?
Hur vet man att man ser samma färger?
Hur vet vi att de som gjort filmen talar sanning?
Anne-Marie,
skrev under samtalets gång och noterade att elever som ställer frågor också längtar efter svar!
SJÖMANNENS KUNSKAP
Flygplatsen är öde, stort som ett hav. Jag slår mig ned och väntar på mitt hemflygarplan. Intill mig sitter en sjöman. Nord, nord havet och världens alla hav hans arbetsplats:
- Du skulle se, vågorna är så här höga, och båten... säger sjömannen jag talar med.
- När är du rädd, frågar jag, haven är så stora, så stora.
- Rädd, näe, jag har varit på havet i femtio år. Med så mycket kunskap är man inte rädd men man lär sig att förstå och känna respekt. Det farliga är att inte kunna... det är då man blir rädd...
- Jag har respekt för havet, men ingen kunskap, säger jag som inte är överens med havets hunger och glupskhet.
- Du är rädd för att du inte kan, när man kan så blir man inte rädd, man vet att man inte behöver vara rädd.
Jahaja... kunskap går alltid hem med andra ord.
Anne-Marie
- Du skulle se, vågorna är så här höga, och båten... säger sjömannen jag talar med.
- När är du rädd, frågar jag, haven är så stora, så stora.
- Rädd, näe, jag har varit på havet i femtio år. Med så mycket kunskap är man inte rädd men man lär sig att förstå och känna respekt. Det farliga är att inte kunna... det är då man blir rädd...
- Jag har respekt för havet, men ingen kunskap, säger jag som inte är överens med havets hunger och glupskhet.
- Du är rädd för att du inte kan, när man kan så blir man inte rädd, man vet att man inte behöver vara rädd.
Jahaja... kunskap går alltid hem med andra ord.
Anne-Marie
DEMOKRATISK TID I KLASSRUMMET
Jag funderar mycket över demokratin.
Jag tänker ofta på tiden i relation till demokratin.
Det har inneburit att jag förändrat några saker i klassrummet.
Talutrymmet är en klassisk fråga... men det finns andra saker som man kan förbättra och som kan skapa mer tid. Mer av kvalitet och en förstärkning av det demokratiska rummet.
Jag återkommer!
Anne-Marie
Jag tänker ofta på tiden i relation till demokratin.
Det har inneburit att jag förändrat några saker i klassrummet.
Talutrymmet är en klassisk fråga... men det finns andra saker som man kan förbättra och som kan skapa mer tid. Mer av kvalitet och en förstärkning av det demokratiska rummet.
Jag återkommer!
Anne-Marie
MIN ORGANISATION
Min klass!
Idag har vi arbetat med dialogerna igen.
Låtit böckernas dialoger bli uttalade, spelade, dramatiserade, nedskrivna, omskrivna. Aktiviteten är stor.
Jag slår mig ned i soffan...ser ut över aktiviteten. Summerar den. Samtliga är i full gång, i full fart, i full aktivitet. Jag letar efter min skolchef. Han sitter hos en elev. De samspråkar. Det gör mig gott. Eleverna ska kunna uttrycka vad vi gör ihop i detta rum. Det är inte jag som ska göra det. Om jag är den enda som vet vad som sker härinne så är undervisande fokus inte tydligt. Det är eleverna som ska kunna sätta ord på verksamheten och arbetet i den. Därför är det viktigare att eleverna får ordet än att jag får det. Jag har mycket, mycket arbete kvar innan min lärandeorganisation är fullt utvecklad.
Jag strävar efter att ha
* Individuell undervisning - nästan fullt genomfört
* Vägledd undervisning - under utveckling
* Helklass undervisning - i gemensam form av det slag jag genomför så måste jag bryta med gamla traditioner. Delvis genomförd.
* Helklassundervisning i förmedlande form - traditionell undervisningsform, men den ska också utvecklas. Målet är att den ska vara en kort genomdragning av undervisande fokus. Alltså tydligt fokuserad. Kan alltid utvecklas att bli bättre, tydligare, med tydligt fokus.
* Halvklassundervisning - undervisning som samlar upp dem som behöver ytteligare fördjupning, är klara och ska få nya utmaningar eller de som behöver mer repetition för att förstå arbetet (under utveckling).
Jag är en ivrig person privat, men i lärande sammanhang är jag långsiktig, noggrann, medveten och utvärderande. Det handlar om att skapa ett klassrum och en organsiation som frigör krafter, inte bakbinder och hindra, där ansvarstagande utvecklas och ges. Mitt tänk är under görande. Eleverna går från görande till tänkande. Långsiktighet är ordet.
Om ni undrar - ställ frågor här på bloggen!
Anne-Marie
Elev UTVÄRDERINGAR: PRAT I BOKEN!
Jag tyker att det var jette roligt att jobba med det här tycker jag det är roligt att ann - marie komer på sona jette roliga upjifter.
Idag kräver jag att Anne-marie lusar upp mig till 17 anars blir jag rasande. Jag läser tvremsorna.
Jag gillade den här uppgiften för att man skulle skriva vad dom sa i boken. Jag tycker jag klarade uppgiften .uppgiften var super lätt.
Jag var bra på det här. jag vill göra detta igen. Det var roligt. Jag tykte att den här uppgiften var rolig för att man skulle ta ord från böcker jag läste så härligt så a-m skrev puss på mitt papper.
Det var kul att skriva dialoger.
Önskar någon gång att vi kan göra en dialog bok.
Anne-Marie sa att jag läste med inlevelse och att jag skrev fint.
Nu hoppas jag att Anne-Marie kan upp fylla min önska. :)
Prat ur min bok
Det här arbetet var roligt.
Det som var bra med den här arbetet var att
man läste och jobbade nästan samtidit.
Jag vill göra om det här!!!
Prat ur min bok
Det här var en rolig uppgift tyckte jag.
Det här utväcklar både läsningen och skrivningen.
ELEV
MINA ELEVER SYNLIGGÖR EN HEL DEL. DET BRUKAR ELEVER GÖRA. DET ÄR DET SOM ÄR SÅ FIFFIGT. NÅGON SKREV OCKSÅ ATT DET VAR TRÅKIGT OCH ATT DE ALDRIG VILLE GÖRA DET IGEN. Så är det med utvärderingar. Anne-Marie