Anne-Marie Körling Blogg

Textrörlighet

Textrörlighet är ett begrepp som bör närma sig praktiken i skolan.
Detta begrepp ska förvandlas till undervisning och genomförande.
Om våra elever ska lyckas i framtida texter måste undervisningen mana till den.
Textrörlighet blir det först då lärarna blir medvetna om vad och hur undervisningen ska syfta till ett levande begrepp - alltså - genomförande.

Anne-Marie

---

Bättringsväg... underbara ord

Bättringsväg... borde omsluta mer än bara en förklaring; nu finns bara förklaringen i vilket stadie man befinner sig relaterat till sjukdom. Jag gör en ordbokspromenad. Ordet bättringsväg finns i min ordbok. Det betyder helt kort - tillfrisknande. Det är ungefär så det är för mig. Jag är på bättringsvägen. Den vägen är tillräcklig för mig att gå på. Anar nya möjligheter på min bättringsväg.

Det finns inget motsatsord till förbättringsvägen. Jag har sökt på sämringsvägen, försämringsvägen men inte hittat något. Sämringsvägen kan man ju undra över. Det finns inte ens något ord på sämring utan snarare på sämre, men trots det så fann jag inget på sämrevägen heller.

Illustrationen har inget med detta inlägg att göra.
Mer ett uttryck för att jag vill tillbaka till mitt arbete.


Anne-Marie

---

Klockren!

---

Upp - mun-tran!

Vi mår alla bra av just detta ord - UPPMUNTRAN.
Det är alldeles för ofta vi möts av motsatsen - NEDMUNTRAN!
Det är en aning klokare att se det möjliga och ansvara för att man lägger en god hand på någons rygg och manar fram utveckling och mod.

Anne-Marie

---

Ettagluttarens träningsvärk

- Vad har du lärt dig i skolan? frågade den ömma modern sin lilla ettagluttare.
- Att titta på fröken! svarar ettagluttaren.
- Jaha! Hur gör man det då? frågar den lite undrande ettagluttarföräldern.
- Så här! svarade ettagluttaren och spärrade upp ögonen så de blev stora som tefat.
- Aha, sa föräldern.
- Vet du, sa ettagluttaren, jag har träningsvärk i ögonen. Det är jobbigt att titta på fröken!

Anne-Marie

---

Skolord: Skolutveckling

Ordet S K O L U T V E C K L I N G !

Jag kanske sätter saker och ting på sin absoluta spets när jag säger att jag har tröttnat på det här skolordet.

För mig är skola per definition utveckling. Jag tycker vi ältar ordet skolutveckling utan att riktigt förklara vad vi menar med att det har för innehåll. Själv är jag otroligt långsam i det jag gör med mina elever, inte långsam i mina undervisningar utan mer hur jag tänker och grubblar kring den utveckling som STÄNDIGT sker i mitt klassrum. Det är mitt uppdrag att sätta igång utveckling och försätta ungarna i lärande. Det är ett svårt uppdrag och med ett framåtriktande syfte,dvs utveckling.

Skolan i sin helhet talar alltid om skolutveckling. Jag har hört det sedan första dagen i skolan. Jag mötte det som nyexaminerad lärare. Skolutveckling talade vi om. Vad vi menade sa vi aldrig riktigt, och någon uppföljning av framgångarna som denna utveckling betydde firade vi inte.

Utveckling handlar för mig om att göra mer och medvetet kring det jag har i uppdrag att göra. Jag vill bli bättre på att bedöma rätt, undervisa uppmuntrande och gensvarande, utbilda mig i de ämnen jag har oförmåga i, sitta i pedagogiska diskussioner som ser framtiden och kommer ihåg gårdagen. Jag vill tänka framåt med de medel jag har. Det är utveckling. Det är skola.

Det är som om ordet skolutveckling ställer sig emot något annat - som ett försvar - och den hemska tanken, trots allt jag skrivit, är motsattsordet - stagnation. Jag skulle vilja att skola per definition betydde utveckling. På alla plan!

Anne-Marie,

som undrar om jag ställde till det nu? Och om jag gjorde det - är det så farligt i så fall?

---

Från problem till utmaning

- Hej, nu är jag inte längre rädd! Nu är jag berädd! sa personen i telefonen.

Så är det när man får sätta ord på det man oroar sig för. Och utan att få en massa lösningar, utan bara några andra infallsvinklar, så minskas rädslan till förmån för beredskapen... och då vill man! Vill man tar man eget ansvar. Då har problemet utvecklats till en utmaning.

Jag fick några glädjetårar i halsen, en ung människa ska våga, inte rädslas.
En liten, liten minicoachning kan generera en jättestor vilja att våga!

Anne-Marie

---

Skolord - skolkoden

Tralallala - man kan inte ta med sig skolkoden dit man går...

Nej, man tar inte med sig en skolkod hur som helst, en skolkod är den dolda nyckeln till just den skolan man arbetar vid, studerar på eller på något annat vis är involverad i. Dessutom finns det flera dolda koder inom varje skola. Skolkoden sitter i väggarna brukar man säga. Jag skulle vilja att de satt på ett papper eller var ett underlag till diskussion. För precis som man säger - Jag önskar att väggarna kunde tala - så skulle det vara ganska klokt att låta dem göra just det - TALA! För ingenting är farligare än den tysta dialogen man för med en stum sändare.

Upp på bordet - Hur ser skolkoden ut vid skolan?

Anne-Marie

---

Skolorden - Pedagogiska utomjordingar

Om man säger skolvärlden skapar man en innanförvärld och en utanförvärld. Då blir de som är utanför skolvärlden några främmande varelser. Kanske man skulle kunna kalla dem pedagogiska utomjordingar.

Anne-Marie

---

Skolord - behörighet

Det borde inte vara något problem med detta ord. Trots det är det ständigt problem med detta ord.

Behörighet.

Behörighet kan förklaras med egenskapen att uppfylla de formella kraven...läser jag i min ordbok. Behörigheten ska kanske undersökas vid samtliga förflyttningar inom årskurserna i skolan. Det är en aning hemskt att gå en hel skoltid och falla på mållinjen. Att undervisning och lärande inte givit ett betyg som öppnar dörrar utan stänger dem.

Men ordet behörighet är också en fråga om lärarens yrke. Finns det behöriga lärare? frågar man sig. Det är två ord som inte hör ihop tänker jag. För är man lärare så har man den behörighet som krävs. Jag inser med ens att detta ord är ett ganska farligt ord. Det ställer saker och ting på sin spets. Frågan är bara NÄR den ska ställas på sin spets inte OM den ska göra det.

Anne-Marie

---

Skolord - Genomsnitt

Om jag gör en ordbokspromenad i ordet "genomsnitt" får jag denna förklaring:

värde som erhållits genom att alla värden (i en viss gräns) adderats varefter summan dividerats med antalet värden varvid resultatet  anses ge en bild  av det  vanligaste eller mest representativa förhållandet

Det slår mig genast att denna långa förklaring är enklare att åskådliggöra i en matematisk form, alltså nästan så att det matematiska språket är enklare. Om inte så ska det matematiska språket och överförandet till matematiken göras så att det blir enklare.

Nåväl - genomsnittet - säger vi ofta. Denna uträkning gör vi oftast för att skapa överskådlighet och berör ofta en klass och dess resultat. Det är en enklare form av generalisering, och den går via siffrorna. Vi behöver genomsnittet tycks det. Men strider inte genomsnittet mot läroplanens intentioner att synliggöra, observera den bestämda formen, eleven. Och tittar man i ett annat dokument - barnkonventionen - så är konflikten ett faktum. Där står det barnet. Också i bestämd form. Visar inte genomsnittstanken också på normtänkandet?

De som presterar utanför genomsnittet, över och under, hur ser vi på dem? Och varför? Och vilken läroplanstanke omsluter den idén?

Anne-Marie

---

Skolorden: Skolvärlden

Det är märkligt. Vi använder våra ord så slarvigt.
Skolvärlden talar vi om. Som om alla andra världar var någon annanstans. Som om vi behövde ringa in en värld. Det är bara det att skolan ska absolut inte ringas in och skapa en ö eller göras till en egen värld. Om skapar en egen värld betyder det också att vi sätter gränser för vår värld, sätter ut gränsvakter, har tull och passkontroller, att vi gör oss till herrar över något eget. Skolan är ingen egen värld. Det är en plats där vi möter alla världar. Därför är skolan inte en byggnad. Kan inte bli någonting som begränsar. För mig är skola något så stort som en idé.

Anne-Marie

---

Vi vill... kanske är bättre än jag vill

Anne-Marie

---

Skolrättigheter: Skolans utveckling

---

Skolord: Uppmärksamhet

Man kan kräva uppmärksamhet.
Man kan få uppmärksamhet.
Man kan bli uppmärksam på...

Jag gör en ordbokspromenad kring ordet uppmärksam.
Uppmärksam betyder att man snabbt lägger märke till saker och ting. Det handlar också om att medvetet inrikta sin uppfattningsförmåga på något utvalt. Är man uppmärksam på något är man alltså medveten om något.

Uppfattningsförmåga betyder helt kort att man kan uppfatta saker och ting. Uppfatta är att bli medveten och ta emot och bearbeta vissa yttre och fysiska retningar. Det kan vara på sin plats att fråga om man uppfattar saker och ting rätt.

Jag funderar kring ordet uppmärksamhet ur ett skolperspektiv:

I skolan kräver vi ständigt uppmärksamhet från eleverna. Något fokus som vi lärare har valt ut så att eleverna medvetet kan bearbeta detta, göras uppmärksamma på. Kanske är det knepigt att kräva något så stort som uppmärksamhet. Kanske vi ska vända på det hela och tänka att vi lärare bör vara uppmärksamma på hur eleverna tar sig an de uppgifter som kräver medvetet tänk för att bli en lärande process. Som lärare kan man också vara lyhörd för det som faktiskt fångar elevernas uppmärksamhet. Det kan vara en början till den process som skapar möjligheter för det läraren vill och måste fokusera på.

Om man petar i ordet uppmärksam så finner man vilken enormt krav det är att kräva uppmärksamhet av eleven. Den aktivitetet betyder att eleven medvetet ska reagera på de yttre retningar som läraren utsätter dem för. Det kanske snarare är så att den uppmärksamheten skapas om läraren skapar förutsättningar för den. Vilket kan vara en god pedagogisk diskussion. Hur gör vi?

Anne-Marie

---

Nybörjarettan!

I mitt barndoms fotoalbum skriver min mamma små ord. Under en av skolstartsbilderna syns jag klädd i finaste klänning, vita knästrumpor och nya skor. Mitt hår är sidokammat, det blonda håret omsorgsfullt borstat och ordningen manifesteras med ett hårt diadem. Jag är uppställd. Hela mitt inre är inställt på den stora dagen. Skoldagsuppropet. Nybörjarettan! Jag var ett fint skal med ett stort bultande hjärta. Vad skulle nu hända?

Anne-Marie

---

Skolord - förhållningssätt

För-hållnings-sätt.
Vilket underbart vackert ord.
Man är för något. Håller sig positiv till det. Sätter sig ned intill. Har ett sätt att förhålla sig till något. Och man är för det man förhåller sig till.
Visar intresse.
Dessutom blir ordet större och vackrare om man medvetet arbetar med det som vuxen.
Det är den vuxne som avgör kvaliteten i mötet med eleven - ja, varför inte säga människan.

Nu kanske inte ordet riktigt definieras så - men det struntar jag i.
Jag tror att man ska anta utmaningen att alltid tänka att man är FÖR sina elever. Inte emot dem. För ett förhållningssätt kan ju omedvetet visa också det motsatta.

Anne-Marie

---

Skolord: Lärare

Skolordet denna gång är lärare.
Det ordet har det famlats kring väldigt länge.
För inom ordet ligger en mängd definitioner.
Man bör veta vilken tid läraren är utbildad för att komma rätt - folkskoleläraren är en helt annat yrkeskår än grundskoleläraren, en ett-till-sju-lärare är någon annat det också. Så den snåriga djungeln kring ordet gör att jag tänker fylla på detta inlägg.

Anne-Marie

---

Skolord - barngrupp

Skolordet "barngrupp" är ett uppsamlande ord. Här syns det i praktiken. Barngruppens storlek beror på en mängd saker. Oftast av ekonomisk natur. Den här gruppen består av 17 barn. Kring de 17 barnen finns fem vuxna och tre bussar. Matematiken är hämtad från tidiga femtiotalet. Idag har jag en barngrupp om 27 elever. Om jag sticker iväg mot några utanförmål är jag ensam om att föra gruppen. De abonnerade bussarna kan jag drömma om. Men å andra sidan har vi tunnelbana (Stockholm) och mängder av bussar som trafikerar de gator som under femtiotalet var ganska tomma och faktiskt lekvänliga.

Anne-Marie

---

Skolord: Obehörig lärare?

---