Skolfotograferingen?!




Jag rusar upp från tangentbordet och svartkaffet.
-Det är fotografering idag. Skolfotografering.

Vi ska ha dessa fotografier i alla evigheter.
Ungarna ska titta på sina gamla klasser och se varandra i återsken.
Då gäller det att förstå det då man står där och ler frökenlikt.
Jag ser bara hur åren går och går.


Anne-Marie

Vikariefrågan

Då man har vikarie måste man lämna en mycket ordnad programförklaring för dagen. Det är i sin ordning tänker jag, men om man är så sjuk att man inte orkar så blir det problematiskt. Det kan också vara så att man har alla sina papper i skolan då man gladeligen tänkt att man är tillbaka där dagen efter. Jag tror inte att så många inser hur stor den stressen är?

Anne-Marie

Sämre av att ha vikarie?



Jag mår sämre då jag är hemma och tänker på mina elever. De brukar uppföra sig en aningens annorlunda då deras ordinarie lärare ligger sjuk och vrider sig i feberyra. Jag oroas hela tiden för mina elever trots att jag är sjuk på min lediga dag. Jag äter alvedon för att snabbtillfriskna men inser att jag faktiskt kan vara en smittohärd och sätta igång en liten pandemi i min klass. Eller så är det redan så att den finns där i skolan?


Nåväl - dagsläget är fortfarande sängliggande och febernedsättningen är tillfälligt löst med alvedon. Det tråkiga är att jag inte vill vara borta... och kanske måste vara det. Hur känner ni andra? Detta är en av de svåraste sakerna med att vara lärare tycker jag.

Anne-Marie

Täcke

Dagsformen idag är ingen form alls.
Jag är en smittohärd.
Förkyld. Sjuk!

Kanske skriver jag något för att lindra tristessen?

Anne-Marie

Influenser?

- Influenser?
- Nej! Jag sa influensa!

Anne-Marie

Följeslagare



Det är ett vackert ord.
Följeslagare.
Någon som slår följe intill.

Promenaden blir vackrare då!
Anne-Marie

Skola min klass!




Idag, om en stund - in i klassrummet till mina elever.
Jag tänker - kunskap -och människosyn prövas och utvecklas ju närmare individen vi kommer.
Anne-Marie

Skolglad och väldigt skollycklig



Jag är trött på ord som skoltrött och skolbrister. Jag brister gärna ut i skratt och arbetsglädje i stället. Jag är väldigt stolt över mina elever. Jag tycker de har rätt att veta det. Det borde vara en skolrättighet. Jag tror att om organisationen sipprar igenom tilltro, uppmuntran och ett positivt ord så syns det i läraren, och då sipprar det vidare in i eleverna. Och det är ju dem det handlar om.

Nu avslutar jag dagen och samtidigt plingar mobilen in en inbjudan

- Har du lust att se Cats ikväll? Jag bjuder!

Det blir Cats ikväll.


Anne-Marie

Programförslag




Jag filar på ett programförslag.
Det är spännande och roligt.
En tanke och idé börjar ta form.

Anne-Marie

Dagens arbete i klassrummet

Försökte notera allt vi gjorde idag, jag gav upp efter en timme, detta är på ett ungefär och ungefär hela dagen:

* Uppstart; högläsning, ett kapitel ur Kompisboken.

* Diskussion om kärlek och svartsjuka ur detta kapitel.

* Självständigt arbete ur ovanstående kapitel, identifiera femton meningar med kärlek och svartsjuka.

* Samtalande om dina meningar ur kapitlet, hur många hittar ni om ni samarbetar?

* Samling och diskussion om samarbetets vinster, ungefär 100% förbättrat resultat vid samarbete, dvs man hittar mellan 25 till 30 meningar.

* Under detta samarbete lyssnar jag på fem elevers läsning och dokumenterar hur den utvecklats.

* Efter samlingen har jag individuell undervisning med två elever.

* Efter rasten har vi diskussion om konflikthantering, konflikter, hur hantera ilska, sorg, glädje och varför människan överhuvudtaget har känslor. Vi ser tillbaka på människan i historien. Vad tjänar känslorna för syfte?

* Fortsätter arbetet med kapitlet sedan morgonen /kl är 10.30/ fram till lunch. Nu arbetar vi med ersättningsorden: den, det, hon, han och hennes, deras ur samma kapitel. Det finns ungefär 55 ersättningsord i tre sidor text. Det blir diskussion om detta.

* Individuellt arbete blir att skriva om fem meningar utan ersättningsorden den, det, hon... etc.

* LUNCHEN är hur god som helst. Det är BURKEN på rasten hinner jag uppfatta! Jag sitter i pedagogiskt samtal med en kollega.

* Hälften går till hemkunskap. Hälften arbetar med matematiken. Vi utforskar miniräknaren och räknar korsordsräkning ur Matteborgen 5B. Alla lyckas med detta arbete.

* Dagen avslutas med engelska. Vi prövar fri engelsk skrivning. En elev vill skriva på min blogg. Givetvis får eleven det.

* Dagen avslutas med att Anne-Marie vrålar ut sin arbetsglädje. Eleverna vrålar ut sin glädje över att dagen är slut och att de får gå hem! Så ska de känna. Förlåt - Så ska eleverna känna!

Anne-Marie

Lärarstatus och pencillinkura skymning

Det är en aning frestande att skriva denna rubrik.
För orden signalerar något positivt.
Fast jag menade egentligen att jag är en aning sjuk, hängig och slokande.
Behöver nog vatten och näring, pencillinkur och varmt te... en hoper blommor tror jag skulle hjälpa, chokladbitar också, goda vitsord likaså - säg något kul med andra ord, eller youtuba en sång som du tycker mycket om och vill dela med dig av.


Anne-Marie

Feber



Jag satt vid mitt köksbord och anade att något var på gång. Jag kliade mig i pannan och kände ... en feberkänsla. Jag är frysande. Huttrande och livrädd för att bli sjuk en endaste dag. Imorgon ska jag vara med min klass. Det bara är så. Imorgon ska jag vara med min klass.

Anne-Marie

Nyexaminerad och yrkesinträdande - Lärarrollen





Jag är lite kopplad till lärarhögskolan, dels genom min egen utbildning, dels genom de utbildningsuppdrag jag har där, samt i mina möten med lärarkandidater - i verkliga livet och genom frågor på min blogg. En och annan mailar mig privat, några sänder sms med funderingar. Jag har ett öppet forum och välkomnar detta.


En av de saker som jag ofta stöter på numera är de som är färdiga lärare, med examina och vitsord, som möter sin profession och sin verklighet, ja då de kliver in som nyanställda, i lärarrum, arbetslag och klassrum. De är utrustade med sin kompetens, sina studieresultat, sina omdömen, de har ofta många fler poäng då de har kompletterat sina utbildningar med något extra. De har arbetat med värdegrund, teorier och fått gå igenom den långa resa som är behövlig från elev till yrkesinträdet lärare. Då handlar det om perspektiv och integreringen av densamma.

Så till verkligheten:

Men här kan problemen börja. Skolväggarna i verkligheten har sina teser på väggarna. Varje skola har sina koder. Dessa är så svåra att acceptera och få fatt i. Jag tänker på de samtal jag får är att yrket är mångfaciterat och komplicerat. Yrket styrs av traditioner snarare än nytänkande. Det tar tid innan något sipprar in i en skola, in i ett klassrum, in i förändringen. Det tar tid för lärare att byta läroplan. Det tar tid för lärare att pröva nytt då det gamla är välkänt och ger resultat. Yrket sitter så integrerat i lärare att de har den i ryggraden. Den som kommer ny bygger upp sin.

Det nya och det gamla hamnar i konflikt.
Nu är jag av den åsikten att ordet konflikt är ett gott ord. Det betyder inte att ordet ska förstås negativt. Lärande och möten handlar om konflikt och samspel kring våra olikheter. Läroplanen omsluter det tänk och vår värdegrund baserar sig på tolerans och respekt.

Jag har en nybliven lärare i min närhet. Jag lyssnar mycket till hennes pedagogiska tänk. Jag törstar efter hennes kunskaper. Hon har fått mig att tänka nytt flera gånger under våra korta små samtal. Och några av tankarna hon väckt hos mig har varit så viktiga att jag sedan dess helt och hållet antaget ett perspektiv och en början till nytänk. Jag inser att det hon ger mig och tillför mitt yrkeskunnande är nytt och krävande. Det sista ordet tycker jag om. Hennes tillförande perspektiv är krävande. Det ställer krav på mig och min förmåga att tänka nytt, tänka om och respektera det hon tillför.

Men jag tycker mitt yrke blir så mycket mer spännande om jag får ett annat perspektiv.

Anne-Marie

Fruktbart möte



Jag mötte idag nya människor. Helt nya. Alldeles nya. Väldigt nya. För mig alldeles precis nya. I mötet med andra människor blir vi alla väldigt nya ihop. Det gör mig så nyfiken. Jag överrumplas av ödmjukhet. Det är nog det mest bestående. Ödmjukheten för livshistorierna.

Anne-Marie

Dagsaktuell dag



Jag ska se med stora ögon på den här dagen. Den ska inte få springa förbi och göra sig osynlig, blanda in sig i veckans andra dagar och obemärkt försvinna i en månad och bli en del av ett år utan att något endaste betydde skillnad just idag.

Anne-Marie


Lärarfortbildning

Är man i ett klassrum är man ständigt i utbildning. Det gäller att tänka kreativt, samspelande och nyfiket. Det är tillsammans med eleverna man utvecklar det mesta. Fungerar saker och ting får man direkt gensvar, fungerar det inte får man kämpa ett tag för att introducera och skapa nyfikenhet och leta efter elevingångar där eleverna känner igen sig, fungerar det inte då heller är det nog av vikt att man funderar en vända på hur, vad, när, varför, vem? Man ska inte glömma bort den lärande aspekten av läraryrket. Att man själv får ompröva, pröva, utveckla och ta nya ansatser utifrån situation och individ.


Anne-Marie

Äntligen - i klassrummet!



Så är jag tillbaka i klassrummet. Det var en vänlig skara som mötte mig och klev rakt in i mitt lärarhjärta. Det vilar något sällsamt tryggt i att återigen räkna in och samla den där skaran av individuella varelser som utgör en klass. Återigen, känns som ett tryggt ord. Så är vi också genast igång. Återknytningar och återkopplingar skapar trygghet.

- Vad kommer du kalla oss nu? frågar någon. Vi kan ju inte vara "din lilla fyra" nu. Nu måste vi vara din stora femma?

Så tassar två stycken ut. De har sprungit genom alla korridorer, in i lärarrummet, fröken måste få kafffe! Och så överraskar de med en varm kopp kaffe och den lilla lappen som jag omsorgsfullt vek samman och lade i min lärarficka.

Anne-Marie

Artikelserien om läraryrket

Jag tycker så mycket om det jag läser här.
Tack DN som lyfter fram ett annat skolperspektiv.

Jag har fäktat länge för yrket och är så rädd att jag börjar krokna, tröttna och inte längre orka.
Läraryrket har ett just nu - och det är ständigt just nu - i klassrummet. Det betyder att våra elever är de som påverkar oss - med sina liv, sina tankar, sin förståelse, sin vilja, sin ovilja... det är människan och människorna som möts i ett klassrum. Och i detta möte lägger vi ett tydligt fokus framför oss: Om detta ska vi diskutera och processa, utveckla och lära...

Jag tycker läraren i artikeln mycket väl illustrerade den roll jag känner mig mest hemma i.

Anne-Marie

Hösten, skolstarten och läraren



Det finns inget jag hellre vill än att om några timmar stå inför min klass och hälsa välkomna tillbaka. Jag vill stå där och samla ihop, räkna av och i mitt inre konstatera att alla är samlade igen. Jag vill inget hellre än lyssna till rösterna och se hur sommaren har skapat växtkraft med några centimeter. Jag saknar med ens mina elever med sådan kraft att jag skulle kunna vända näsan mot skolan och åka dit. Skolan är eleverna, tänker jag.

Min höststart innebär fördjupning och igångtänkande. Texterna ska läggar fram och framtidens kursplaner ta form. Jag upplever ett hedrande och utmanande uppdrag att vara en liten, liten, liten del i det framtida dokument som kommer omsluta eleverna i skolan för en lång tid framåt. Det är ett allvarligt uppdrag och jag tar det så. Jag tycker om utmaningar.

Trots det står jag med mitt lärartänk och lärarhjärta och prickar av mina elevers närvaro i en inre lista. Vi börjar nytt och det ska märkas. Jag tänker att vi börjar med att skratta ihop.

Anne-Marie

Idag har jag varit på skolletarupptäcksfärd!



Idag har jag sökt efter skolsaker:

Jag tänkte ut lite nya skoltankar...

* barn är nybörjartrafikanter på väg till skolan!
* Föräldrar, åh så många gammelminnen de bär ifrån sin egna skoltid då deras barn börjar i sin skoltid.

Jag hittade några fantasiska personer jag fick möjlighet att lära av och genom:

* en fantastisk matematiker som jag lärde mig väldigt mycket av under en oändligt kort tid. - Aha, sa jag förvånat, över ett nytt matematiskt tecken jag aldrig hade stött på under hela min matematiska utbildning. Här fanns den i en gymnasiebok för esteter. Då jag är en estet förstår jag inte hur jag missat detta fantastiska tecken. Återigen - är jag utbildad under Hej-matematik-genomförandet, så har jag mycket att ta igen då jag själv sa HEJ-DÅ-MATEMATIK under samma period.
 

* jag fick hälsa på en utvecklare-och-utbildar-tänkare. Jag sa hej, och absolut inte hej då, utan mer... hej igen tycker jag!

Jag lärde mig:

* att de yngre läkarna har andra frågeställningar än de jag mötte som barn. De läkare jag mötte som barn hade inte så många frågor att ställa till mig som barn, mer till min mamma eller pappa, som inte hade någon aning om var i mig det gjorde ont, eller om febern var besvärlig, eller om jag drömde mardrömmar om nätterna eller något annat i den vägen. Nu frågar de yngre läkarna så fina frågor, att jag blir rörd och visar att jag fortfarande kan vifta med tårna. Det tyckte jag personligen var stort lärande för mig idag.

* Jag hälsade på hos regeringen. Det var också intressant. Så vänligt på något vis. Jag fick en kopp kaffe. Den drack jag upp under det att jag faktiskt fick se på plats att de arbetade, och det ganska så hårt!

Språkligt lärde jag mig detta:

* att förkortningen BB inte betyder att man är på barnbördshuset... utan i ett annat sammanhang kan det betyda något helt annat. Detta med förkortningar och hur jag förstår dem? Förkortningar är väldigt beroende av kontexten.

* Jag hjälpte tre spanjorer språkligt. De ville till Gamla Stan och var nästan där, ungefär en bro ifrån. De behövde inte ta taxi förklarade jag och visade med hela min hand, arm och lite kroppslig lutning mot Gamla Stan som tronade där på alla sätt och vis alldeles intill oss.

Anne-Marie






Tidigare inlägg