Anne-Marie Körling Blogg

Nyexaminerad och yrkesinträdande - Lärarrollen

Jag är lite kopplad till lärarhögskolan, dels genom min egen utbildning, dels genom de utbildningsuppdrag jag har där, samt i mina möten med lärarkandidater - i verkliga livet och genom frågor på min blogg. En och annan mailar mig privat, några sänder sms med funderingar. Jag har ett öppet forum och välkomnar detta.

En av de saker som jag ofta stöter på numera är de som är färdiga lärare, med examina och vitsord, som möter sin profession och sin verklighet, ja då de kliver in som nyanställda, i lärarrum, arbetslag och klassrum. De är utrustade med sin kompetens, sina studieresultat, sina omdömen, de har ofta många fler poäng då de har kompletterat sina utbildningar med något extra. De har arbetat med värdegrund, teorier och fått gå igenom den långa resa som är behövlig från elev till yrkesinträdet lärare. Då handlar det om perspektiv och integreringen av densamma.

Så till verkligheten:

Men här kan problemen börja. Skolväggarna i verkligheten har sina teser på väggarna. Varje skola har sina koder. Dessa är så svåra att acceptera och få fatt i. Jag tänker på de samtal jag får är att yrket är mångfaciterat och komplicerat. Yrket styrs av traditioner snarare än nytänkande. Det tar tid innan något sipprar in i en skola, in i ett klassrum, in i förändringen. Det tar tid för lärare att byta läroplan. Det tar tid för lärare att pröva nytt då det gamla är välkänt och ger resultat. Yrket sitter så integrerat i lärare att de har den i ryggraden. Den som kommer ny bygger upp sin.

Det nya och det gamla hamnar i konflikt.
Nu är jag av den åsikten att ordet konflikt är ett gott ord. Det betyder inte att ordet ska förstås negativt. Lärande och möten handlar om konflikt och samspel kring våra olikheter. Läroplanen omsluter det tänk och vår värdegrund baserar sig på tolerans och respekt.

Jag har en nybliven lärare i min närhet. Jag lyssnar mycket till hennes pedagogiska tänk. Jag törstar efter hennes kunskaper. Hon har fått mig att tänka nytt flera gånger under våra korta små samtal. Och några av tankarna hon väckt hos mig har varit så viktiga att jag sedan dess helt och hållet antaget ett perspektiv och en början till nytänk. Jag inser att det hon ger mig och tillför mitt yrkeskunnande är nytt och krävande. Det sista ordet tycker jag om. Hennes tillförande perspektiv är krävande. Det ställer krav på mig och min förmåga att tänka nytt, tänka om och respektera det hon tillför.

Men jag tycker mitt yrke blir så mycket mer spännande om jag får ett annat perspektiv.

Anne-Marie

Ojojoj vad jag vill samtala om detta ämne MEN JAG HAR JU SÅÅÅÅ SVÅRT ATT SKRIVA IN MEJ I SAMTALET!

Konflikter anser jag som en kollision mellan det gamla och det nya. Alltså utvecklig. Utvecklingen sker alltid när det gamla och nya möts.Den nyss utbildade läraren har massor att ge till de "gamla" erfarna lärarna men FÄRDIG LÄRARE BLIR MAN ALDRIG.

Rosor till alla pedagoger som bryter de gamla traditioner som egentligen är mossbelupna.

Erfarenheten visar att UTVECKLING är förenat med OBEKVÄMLIGHET fram till dess även det obekväma börjar bli bekvämt. Alltså borde samtliga fortbildningar och möten/samtal leda till nytänkande och sporra till nya "obekväma" men utvecklande förändringar.De förändringar som skall leda till en nutidsundervisning som kan väcka motivation hos varje individ.

P

Tänkvärda tankar. Nu har du igen fått mig att tänka. För allt förbättringsarbete börjar hos mig som individ. Det är det som gör det så svårt att skapa ökad måluppfyllelse i en verksamhet.



Som du säger kulturen, det som sitter i väggarna, är ett hinder. Därför är det alltid så när man ska förbättra en verksamhet att utgå från individer som är eldsjälar, som du, som har en förmåga att ständigt ta till sig ny kunskap och göra något av den. Samtidigt står ni för evolutionen av verksamhetens DNA.



Med er som lysande exempel på att det går skulle jag, om jag var rektor, lyfta fram er som "roadmodle" för hur skolan skulle förbättras och därmed öka måluppfyllelsen. För läroplanen är inte statisk som somliga tror....



Målen i den är inte definierade med exakta nivåer. Skulle nästan vilja säga att det är visioner - en önskan att nå ett högre tillstånd. Och dessa kan ju som bekant flyttas när man nått en nivån. Det är det som är strävansmål. Ett ord som tydligen har hakat upp hela skolSverige i någon obegriplig perplexitet över att det inte finns ett precis krav i bedömningen....Kan det vara så, hemska tanke, att ni är skolade för mycket vid kravet på likvärdiga betyg...att allt ska var kristallklart som i myndighetsutövningen vid betygssättning.....



För vad du beskriver ovan är att du strävar att nå en högre höjd i din profession och som människa...just det är kvalitet.....

HURRA FÖR ER - NJUT AV DAGEN OCH OM NI VILL - FORTSÄTT TÄNK HÄR - JAG VÄLKOMNAR! A-M

Mycket intressant inlägg! Som ny lärare irriterar man sig ofta på de "äldres" invanda rutiner och - i alla fall i ens egna ögon - ovilja till förändring. Samtidigt har dessa lärare varit med i gemet länge, och kan därför också bidra med en hel del kunskap till den nyexaminerade.



Ofta tror jag dock att "oviljan till förändring" - om det nu finns någon sådan - snarare beror på en krass känsla av omöjlighet. Många lärare VILL nog utveckla sin undervisning, men inser att de ekonomiska ramarna sätter hinder i vägen.



Mina praktikperioder var inte alltid lysande, en försvann mer eller mindre helt p.g.a. Kommunal-strejken för ett par år sedan. Jag har dock haft goda handledare, och samtalen med dessa har i många fall varit givande.