ELEVENS EGNA ORD om Utvärdering av samarbetet
Det är bra att samarbeta, man lär sig lyssna på andra och lära känna den man samarbeta med.
Jag gillar att samarbeta, om man behöver hjälp elr om den man samarbetar med har man någon vid ens sida.
Jag tycker det är bra att vi får samarbeta mycket med olika klass kompisar.
Min utvärdring om min kompis:
Den jag samarbetade med var jätte duktig på att läsa och lyssna på mig.
Den jag samarbetade med läste med inlevelse och var rolig att lyssna på.
Jag skulle gärna arbeta med den jag har samarbetat med igen.
Det var min utvärdering!
ELEV ÅR FEM!
Körlings klass idag!
Djupsamtal om lärande
Idag har jag haft förmånen att sitta i fem djupsamtal med mina elever. Enskilt och i samtal men under det att alla andra elever arbetar. Jag lär mig fantastiskt mycket om lärande, pedagogik och förhållningssätt genom att aktivt lyssna till de svar eleverna funderar kring då jag ställer mina frågor. Frågorna får inte verka styrande, vägledande, svarssökande utan mer av sonderande och reflekterande.
Anne-marie
Läsanalys idag
Eleven skriver om Anne-Maries analys:
A-M utvärering var skitbra och uppmuntrade mig om vilka saker jag ska öva på.
Den var lång och bra.
Anne-Marie,
som gillar den spontana tonen!
A-M utvärering var skitbra och uppmuntrade mig om vilka saker jag ska öva på.
Den var lång och bra.
Anne-Marie,
som gillar den spontana tonen!
Fråga eleverna om var, hur, varför, när, vem, varför
Vad lär du dig engelska bäst? frågade jag en liten fyra.
- Av Simpsons. Jag tittar på Simspons. Läser där nere och tänker här uppe, svarar eleven.
Jag hade under en mycket kort lektion hos en kollega upptäckt elevens engelskakunskaper. Väl hemma tänker jag på förmågan han visar och det han faktiskt gör. Han läser textremsorna på TV vilket kräver en viss läshastighet och sin läsförmåga av det svenska språket och tänker där uppe i huvudet över hur den svenska texten samspelar med den engelska. Det är stora förmågor om man tänker efter ordentligt. Vi som redan kan, vi glömmer lätt det.
Det ska faen vara pedagog, sa någon.
Det är faen tur att man är pedagog, tänker jag.
Anne-Marie
Pedagogiskt ord - Attityd
Jag har mött detta ord flera gånger nu.
A T T I T Y D
Man talar i EU om ordet attityd och kopplar detta till lärandet. Ordet har en negativ färg vilket kan hindra ordet från att bli rätt och begripligt. Så är det också med ord. De kommer till oss och kräver ett nytt mottagande. Jag letar ordentligt efter den pedagogiska förklaringen och vad detta ord vill ringa in. Vi ska alltså börja titta på detta ord och skapa en större medvetenhet då vi ser det. I vilket sammanhang dyker det upp, hur definieras det och under tiden - hur förvaltar vi det pedagogiskt?
Ordboken ger mig denna förklaring:
Inställning till viss person eller företeelse, ofta tydligt visad
Inom baletten betyder attityd en pose.
ORDETS RISKER
Risken med ordet är att vi bedömer det i relation till person, att elever uppvisar attityd mot personer, och där färgar vi det med en negativ ton. En inställning har per definition ingen negativ underton utan kan ha en positiv överton (måste leka).
ATTITYD HÄNVISAR TILL INSTÄLLNING
Om jag då tittar på ordet INSTÄLLNING betyder det enligt min ordbok - manövering till rä'tt läge - och då kan det vara avståndsinställning, fininställning. Den pedagogiska förklaringen av ordet INSTÄLLNING är nog den - uppfattning eller värdering som styr någons uppträdande.
Engelskan förklarar ordet ATTITUDE:
med ställning och hållning. Bildligt förklaras ordet inställning, hållning, attityd, ståndpunkt, åsikt.
MIN PEDAGOGISKA FÖRKLARING TILL ORDET ATTITYD:
En attityd är då en slags hållning, ett förhållande till ett ämne och det undervisande fokus där eleven ska utveckla ståndpunkter, åsikter och en slags hållning, kritiskt tänkande, till det som eleven har att förhålla sig till.
Omsättandet till praktiken - hur syns det i och hos mina elever:
Hur ser jag ordet attityd i mina elevers arbete? Det är här jag kan utveckla min förståelse för ordet Attityd, utveckla min pedagogiska attityd till ordet. Jag kan också fundera över om jag kan erövra ordet och förstå det i ett sammanhang.
Jag tittar i mina elevers arbeten. Visst ser jag deras inställningar och deras förhållande till vad de lär sig i skolan:
*Jag vill inte lära mig engelska genom att fuska utan att plugga!
*Jag vill lära mig engelska på ett roligt sätt. Jag vill också kunna förstå som jag redan gör.
*Jag vill lära mig engelska för jag vill prat med alla människor.
* Jag tycker det är bra med engelska för det är kul.
Anne-Marie
A T T I T Y D
Man talar i EU om ordet attityd och kopplar detta till lärandet. Ordet har en negativ färg vilket kan hindra ordet från att bli rätt och begripligt. Så är det också med ord. De kommer till oss och kräver ett nytt mottagande. Jag letar ordentligt efter den pedagogiska förklaringen och vad detta ord vill ringa in. Vi ska alltså börja titta på detta ord och skapa en större medvetenhet då vi ser det. I vilket sammanhang dyker det upp, hur definieras det och under tiden - hur förvaltar vi det pedagogiskt?
Ordboken ger mig denna förklaring:
Inställning till viss person eller företeelse, ofta tydligt visad
Inom baletten betyder attityd en pose.
ORDETS RISKER
Risken med ordet är att vi bedömer det i relation till person, att elever uppvisar attityd mot personer, och där färgar vi det med en negativ ton. En inställning har per definition ingen negativ underton utan kan ha en positiv överton (måste leka).
ATTITYD HÄNVISAR TILL INSTÄLLNING
Om jag då tittar på ordet INSTÄLLNING betyder det enligt min ordbok - manövering till rä'tt läge - och då kan det vara avståndsinställning, fininställning. Den pedagogiska förklaringen av ordet INSTÄLLNING är nog den - uppfattning eller värdering som styr någons uppträdande.
Engelskan förklarar ordet ATTITUDE:
med ställning och hållning. Bildligt förklaras ordet inställning, hållning, attityd, ståndpunkt, åsikt.
MIN PEDAGOGISKA FÖRKLARING TILL ORDET ATTITYD:
En attityd är då en slags hållning, ett förhållande till ett ämne och det undervisande fokus där eleven ska utveckla ståndpunkter, åsikter och en slags hållning, kritiskt tänkande, till det som eleven har att förhålla sig till.
Omsättandet till praktiken - hur syns det i och hos mina elever:
Hur ser jag ordet attityd i mina elevers arbete? Det är här jag kan utveckla min förståelse för ordet Attityd, utveckla min pedagogiska attityd till ordet. Jag kan också fundera över om jag kan erövra ordet och förstå det i ett sammanhang.
Jag tittar i mina elevers arbeten. Visst ser jag deras inställningar och deras förhållande till vad de lär sig i skolan:
*Jag vill inte lära mig engelska genom att fuska utan att plugga!
*Jag vill lära mig engelska på ett roligt sätt. Jag vill också kunna förstå som jag redan gör.
*Jag vill lära mig engelska för jag vill prat med alla människor.
* Jag tycker det är bra med engelska för det är kul.
Anne-Marie
Grönt kort för provet?
Upplevt och genomlevt en provsituation som vuxen. In i det längsta undvek jag det prov som jag var tvungen att göra för att få grönt kort i golf. Golfinstruktörern ställde mig en fråga;
- Är du lärare?
Jag nickade.
- Hi, hi! skrattade han, tänk ... det är alltid lärare som inte vill göra provet. Det är konstigt tycker jag. Ni är ju vana att ställa frågor, bedöma andra som svarar rätt eller fel. Ni verkar livrädda för att göra det här provet. Alla lärare jag har mött är jättenervösa för det här. Ni verkar inte klara provtillfället. Men... kanske är ni i själva verket livrädda för att göra fel eller för att inte kunna. Det är väl konstigt?
Anne-Marie
Om bedömningar och lärarens förhållningssätt
Så här skrev jag i en debattartikel:
Eleven har sin absoluta rätt att utvecklas i skolan. Sin endaste möjlighet. Om man ser till det eleven kan förändras också lärarens bristsyn till ett mer konstruktivt och samspelande påfyllnadstänk. Bedömningar ska inte handla om reparation eller repetition utan mer om vad som komma skall. Alltså med teoretikerns röst – se morgondagen i elevens utveckling!
Så tänker jag!
Anne-Marie
Se utveckling... också i det gamla
Då man går tillbaka i sina arbeten, det man skrivit, kan man ibland känna sig förvånad... ibland lite skamsen... men det bevisar ju bara att man har utvecklats. Det är inte så farligt. Mera nyttigt och visar ju att man faktiskt har förändrats. Det är väl ganska bra egentligen.
A-M
A-M
Hur bedömer vi det muntliga?
Det är något med det där muntliga.
Om man läser upp sina saker betyder det att man kan få betyg i muntlighet då?
Jag ställer mig tvekande.
Det skrivna om läses upp är inget annat än högläst text. Den kan dessutom med fördel läsas upp för eleven så att eleven får lyssna till sin egen text. Nej, muntlig framställning och det muntliga handlar om andra saker än att våga läsa upp något inför klassen. Jag tror vi är helt fel ute.
Jag lyssnade också till en lärare som hade en muntlig provsituation med två av sina elever. Inledningen till detta muntliga prov var att läraren var tvungen att höra lite på hur eleverna talade matematik. Genast sa läraren - men det här är inte så viktigt.
I alla andra sammanhang är just det muntliga det absolut avgörande för hur vi blir mottagna, förstådda och kan driva igenom idéer. Då är vi utanför skolans värld. Vi ska argumentera, muntliggöra vårt tänk, föra samtal och ingå i samtal. Denna kompetens får absolut inte underskattas eller negligeras - ej heller föras ut i marginalen i skolvärlden.
Jag vill inte lyssna till något jag har läst. Jag vill höra resonemang och genomtänkta funderingar varvat med det fria muntliga samtalet som sonderar och framgrubblar kring ett tydligt undervisande fokus. Ska granska läroplanen!
I alla andra sammanhang är just det muntliga det absolut avgörande för hur vi blir mottagna, förstådda och kan driva igenom idéer. Då är vi utanför skolans värld. Vi ska argumentera, muntliggöra vårt tänk, föra samtal och ingå i samtal. Denna kompetens får absolut inte underskattas eller negligeras - ej heller föras ut i marginalen i skolvärlden.
Jag vill inte lyssna till något jag har läst. Jag vill höra resonemang och genomtänkta funderingar varvat med det fria muntliga samtalet som sonderar och framgrubblar kring ett tydligt undervisande fokus. Ska granska läroplanen!
Den här frågan torde vara en god fråga i en pedagogisk diskussion,
Jag återkommer snarast med vidare tankar kring denna frågeställning - den viktigaste frågan är hur vi bejakar det muntliga, lyssnar in och skapar utveckling i den språkliga framställningen, oavsett ämne, och att vi inte tystar våra elever för snabbt i klassrumssituationer ... utan låter dem samtala...
Anne-Marie
Kontaktkarta a la Bronfenbrenner
Bronfenbrenner talade en av mina professorer vid Lärarhögskolan sig varm för. Jag kom att fundera över de tankar alltsedan min utbildningstid vid universitetet och Lärarhögskolan. Vissa saker lever kvar och växer till sig. Så är det med lärande. Man har fått något, men kanske inte riktigt har förstått det då, och plötsligt förstår man det och då... då kan man applicera det på något faktiskt. Därmed är det begripet.
Bronfenbrenner.... Here I come.
Jag brukar skissa upp en slags social karta för var och en av mina elever. Jag placerar eleven i centrum. Gör en mängd cirklar runt detta centrum, vilka bygger på närhetsprincipen, och vilka aktörer som påverkar eleven. Detta kan betyda att jag också gör det i förhållande till begreppet elev, alltså inte eleven med namn, och vilka påverkansfaktorer som omsluter elevens skolgång. Det är mycket intressant att göra detta.
Den individuella kartan åskådliggör det jag väljer att fokusera på. Elevkontakter och rörelserna i elevens interaktion med andra barn kan vara ett. Jag återkommer efter att ha ritat upp några förslag som jag använder mig av. Jag har också låtit mina elever göra egna. Då syns det hur eleven uppfattar sina sociala relationer. Man kan välja att göra en skolsituation: exempelvis att eleven behöver få stöd och hjälp i sin sociala skolvärld. Hur eleven uppfattar skolans sociala nät blir därmed väldigt synligt för oss vuxna. Det är inte alldeles säkert att vi har samma uppfattningar vuxna och barn.
Här är min karta över min läsning. Den åskådliggör vad jag läser. Det är en aktuell läsning. I den inre cirkeln finns det jag läser dagligdags, i den yttre saker som jag läser mer sällan. Om jag gör om den här kartan om några månader kan jag ha en helt annan karta. Om jag bestämmer mig medvetet för att förändra mina läsvanor så kan jag aktivt göra det då jag har en faktisk karta över min läsning att utgå ifrån. Nu är denna karta en aning konstruerad. Men ändå ganska sannenlig. Den kan tjänstgöra modell för ett ämne, en människas läsning, gymnastiken. Den är också högst individuell och visar det faktiska - inte något önsketänkande. Det vore mycket intressant att ha en karta från början av nittiotalet - den skulle åskådliggöra en hel del av den tekniska utvecklingen... alltså påvisa skillnader från då och nu. Jag läste exempelvis inga sms, knappast några mail, och absolut inte en endaste blogg.
Gör man denna med eleverna kan man åskådliggöra hur läsningen förändras, genrer introduceras och bryta ned de påståenden som ofta omsluter elever - Han läser ju ingenting!
I den inre cirkeln syns vad jag läser dagligdags - alltså alla rubriker jag ser då jag springer iväg till jobbet, handlar i butiken... Ja, ni vet...
Pröva själva, och fundera över hur det här kan vara ett redskap i skolan och för eleverna.
Anne-Marie
Anne-Marie
Bronfenbrenner.... Here I come.
Jag brukar skissa upp en slags social karta för var och en av mina elever. Jag placerar eleven i centrum. Gör en mängd cirklar runt detta centrum, vilka bygger på närhetsprincipen, och vilka aktörer som påverkar eleven. Detta kan betyda att jag också gör det i förhållande till begreppet elev, alltså inte eleven med namn, och vilka påverkansfaktorer som omsluter elevens skolgång. Det är mycket intressant att göra detta.
Den individuella kartan åskådliggör det jag väljer att fokusera på. Elevkontakter och rörelserna i elevens interaktion med andra barn kan vara ett. Jag återkommer efter att ha ritat upp några förslag som jag använder mig av. Jag har också låtit mina elever göra egna. Då syns det hur eleven uppfattar sina sociala relationer. Man kan välja att göra en skolsituation: exempelvis att eleven behöver få stöd och hjälp i sin sociala skolvärld. Hur eleven uppfattar skolans sociala nät blir därmed väldigt synligt för oss vuxna. Det är inte alldeles säkert att vi har samma uppfattningar vuxna och barn.
Här är min karta över min läsning. Den åskådliggör vad jag läser. Det är en aktuell läsning. I den inre cirkeln finns det jag läser dagligdags, i den yttre saker som jag läser mer sällan. Om jag gör om den här kartan om några månader kan jag ha en helt annan karta. Om jag bestämmer mig medvetet för att förändra mina läsvanor så kan jag aktivt göra det då jag har en faktisk karta över min läsning att utgå ifrån. Nu är denna karta en aning konstruerad. Men ändå ganska sannenlig. Den kan tjänstgöra modell för ett ämne, en människas läsning, gymnastiken. Den är också högst individuell och visar det faktiska - inte något önsketänkande. Det vore mycket intressant att ha en karta från början av nittiotalet - den skulle åskådliggöra en hel del av den tekniska utvecklingen... alltså påvisa skillnader från då och nu. Jag läste exempelvis inga sms, knappast några mail, och absolut inte en endaste blogg.
Gör man denna med eleverna kan man åskådliggöra hur läsningen förändras, genrer introduceras och bryta ned de påståenden som ofta omsluter elever - Han läser ju ingenting!
I den inre cirkeln syns vad jag läser dagligdags - alltså alla rubriker jag ser då jag springer iväg till jobbet, handlar i butiken... Ja, ni vet...
Pröva själva, och fundera över hur det här kan vara ett redskap i skolan och för eleverna.
Anne-Marie
Anne-Marie
Gråtande elev
- Så här gick det till...
Elevens ögon tåras.
Läraren hade omdömtstyckt.
Så här gick det till.
En portfolio plockas fram.
Läraren "kastar"" ut innehållet på golvet.
- Det här är bra. Det här är inte bra, tycker läraren högt och ljudligt.
Eleven står intill.
Oförberedd. Det eleven tycker är inte intressant.
Denna dag - under sommarens absoluta ledighet - kommer tårarna.
Och dom är fullt synliga.
Allt en elev gör inkluderar eleven.
Alla alster bär spår av eleven.
Det går ont när en elev gråter.
Anne-Marie
Elevens ögon tåras.
Läraren hade omdömtstyckt.
Så här gick det till.
En portfolio plockas fram.
Läraren "kastar"" ut innehållet på golvet.
- Det här är bra. Det här är inte bra, tycker läraren högt och ljudligt.
Eleven står intill.
Oförberedd. Det eleven tycker är inte intressant.
Denna dag - under sommarens absoluta ledighet - kommer tårarna.
Och dom är fullt synliga.
Allt en elev gör inkluderar eleven.
Alla alster bär spår av eleven.
Det går ont när en elev gråter.
Anne-Marie
Gensvar på Vägen till Skriftliga omdömen
Tack så mycket för din bok, den har varit väldigt lärorik och givande. Många tankar föds och bildar muller i huvudet. Måste börja sortera... Du är en viktig person för oss alla, inte enbart pedagoger.
Tack!
A-M,
det finns ingen bättre reklam än de som läst boken. Det blir bättre så. Därför gör jag reklam på detta vis. Jag vill verkligen att man läser boken och funderar över hur man kan skapa goda förutsättningar för eleven att bli lärande och där lärare gensvarar på vad eleverna kan.
Tack!
A-M,
det finns ingen bättre reklam än de som läst boken. Det blir bättre så. Därför gör jag reklam på detta vis. Jag vill verkligen att man läser boken och funderar över hur man kan skapa goda förutsättningar för eleven att bli lärande och där lärare gensvarar på vad eleverna kan.
Skolan brister kring de obligatoriska skriftliga omdömen
Skolinspektionen har granskat 105 grundskolor i 12 kommuner, och av dessa fick 69, dvs 2/3 kritik för att de inte uppfyller kraven för omdömena. Ur DN den 19 juni 2009
Uppdraget att skriva omdömen omsluts med orden - Skolan skall...
Uppdraget att skriva omdömen omsluts med orden - Skolan skall...
Skolan uppfyller inte kraven kring omdömen till eleverna. Jag är inte förvånad. Skolan behöver mycket kunskap och lärande kring hur man gör detta. Uppdraget kom under förra sommaren och utan utbildning har läraren till uppdrag att skriva ett omdöme, och utan modeller har rektor till uppdrag att ta fram ett underlag. Jag tror inte att skolorna slarvar med uppdraget - snarare att osäkerheten kring hur att skriva och på vad ställer till det för skolan. Slarv är försummelse och det tror jag inte skolan om. Jag var mycket rädd för den här utvecklingen - att skolan återigen skulle komma att bli omsluten av orden brist och oförmåga - och naturligtvis blir det svårt att genomföra något som ska omsättas med kort varsel. Det är allvarligt med uppdrag som vi inte lyckas genomföra. Det betyder att vi alla funderar över varför.
Anne-Marie
Anne-Marie
Skriftliga omdömen i praktiken
Jag har skrivit VÄGEN TILL SKRIFTLIGA OMDÖMEN och i stort sett följer den texten min praktik.
Jag har nu skrivit skriftliga omdömen till mina elever. Under vägen fram till detta arbete har jag dokumenterat det jag sett, noterat i elevernas processböcker - vilka är samtliga böcker mina elever skriver eller arbetat i. Det är inte ämnesorienterade böcker utan där syns nästan den kronologiska ordningen i vilken arbeten har blivit genomförda, tänkta kring och utvärderade. Mina elever har fått till uppgift att alltid skriva datum, vem de har samarbetat med och en utvärdering. Jag skriver noteringar i deras arbetsböcker då jag har varit i dialog med dem, modellat och instruerat, lyssnat och skriver också ned detta i deras böcker. Detta sker inte då vi har gemensamma undervisningar utan mer vid individuella - alltså jag och eleven samtalar och samtänker. Jag har alltså ett stort underlag att grubbla och tänka kring.
Nu har jag suttit i tre dagar och studerat varje elevs arbete. Det har tagit mig 22 timmar att samla tankar, information och studera och fundera och att skriva individuella utvecklingsplaner och de slutliga skriftliga omdömet för årskursen. Jag under året skrivit noggranna uppföljningar i LUS och detta tillsammans med eleverna, jag gör noteringar dagligdags.
Det jag tittar på och efter är FÖRÄNDRINGAR av något slag. Ett nytt sätt att skriva, en början till att utveckla matematiska tänkandet på ett större utrymme av pappret, från svar till tänkande brukar jag kalla det, ny litteratur och en ny bekantskap med författaren är också något som eleven behöver stöd och hjälp med för att förstå att texten är ny, berättargreppet annorlunda från de tidigare eleven läst. Då eleverna är i processen och blir alltmer medvetna om att de är lärande så förändras också deras arbeten. Jag har mycket få arbeten som handlar om form, jag har fler arbeten som handlar om innehållet och som syftar till att förändra och tillföra något hos eleven.
Det har tagit mig underbara 22 timmar att studera mina elevers arbeten, den formativa vägen, och slutligen i en slags formativ process hos mig själv utveckla ett dokument som omsluter det skriftliga. I det jag nu skickat iväg syns
* Ett papper om det lärande eleven har utvecklat under det gångna läsåret.
* Ett papper om det eleven förväntas utmanas i under det kommande läsåret.
* Ett skriftligt omdöme i enlighet med den mall vi alla har gemensamt för skolan.
* Lusrapportering över läsutvecklingen under det gångna läsåret.
* Strävansmålen för årskurs fem och en kort genomgång av klassrumsarbeten i relation till dessa mål.
Jag har varit noggrann. Tiden har jag nog egentligen inte haft tillgång till, men då jag under en tid av vårterminen tangerat en sjukskrivning har jag beslutat mig för att göra på detta viset. Det betyder också att eleverna inte varit delaktiga i processen, i tidigare omgångar har eleven fått lyssna, delta och ingå aktivt i det arbete jag nu har gjort för egen hand. Det finns en stor fördel med arbetet av detta slag - det är i sig skolutvecklande, klassrumsarbetet blir synligt, det är proffessionellt då läraren får göra reflektioner och tänka kring undervisning, det är en slags dialog med elevens helhetsarbete och delarna utgör en större bild av elevens lärande än vad själva bitarna gör, jag kan också relatera till ett slags första arbete under höstterminens första dagar och vårterminens sista dagar, utveckling syns.
Så här tänker jag kring det fortsatta arbetet:
Jag har visat upp dessa skriftliga omdömen för några kollegor. De har blivit förvånande över omfånget med glatt sig åt att det jag skrivit är framåtsyftande och bekräftande och förstärkande av elevens kompetenser. MEN vilket arbete! utbrister de. Hur gör man? Hur hinner man?
Det här är viktiga frågor. Hur gör man är den enklaste frågan att besvara. Man bestämmer sig för att göra och skapar en slags tänkande kring detta och börjar i liten skala så att man kan börja införa detta i sin dagliga lärarverksamhet och tillsammans med eleverna. Det är ett tänkande anslag som man utför i praktiken.
Hur hinner man? är en svårare fråga. Det mina kollegor får se är slutprodukten, det summativa och den summativa bedömningen, ett resultat av ett arbete som pågått ett år, i form av den formativa bedömningen som sker ständigt och är en läraraktivitet i förhållande till elevens utveckling och utvecklingspotential. Då jag skriver in LUS i min lusrapport så är eleven där intill mig, jag skriver och berättar för eleven vad jag skriver och eleven får och bör ha synpunkter på det. Detta främjar vårt gemensamma arbete och eleven deltar i processen kring sitt egna lärande. Det är positivt ur flera aspekter. Det är också en unik stund med läraren och det är stärkande för eleven att vara i fokus för sitt egna kunnande.
Då jag summativt har sammanställt ett litet häfte om klassens läsutveckling ser det genast stort ut, ett gigantiskt pedagogiskt arbete ligger där framför dem. Men allt det som syns i det färdiga arbetet är dagliga iakttagelser som jag dokumenterat vilket i sig inte har tagit många minuter i anspråk av min undervisning. Så vill jag att bedömningar ska utvecklas - i nära relation till eleven och i samspel med undervisningen, mål att sträva mot och själva vägen dit.
Eleverna är också samspelande med varandra och de ska ha stöd och uppmaningar att reflektera över samarbetet, lärandet de gör ihop och skriva en utvärdering till varandra:
I höst har jag fått förtroendet att föreläsa om mitt aktiva arbete i klassrummet och ser med spänning fram emot att möta lärare i den formativa process vi ska utvecklas i tillsammans. Det är processen som skapar resultatet.
Anne-Marie
som gärna återkommer - jag är ständigt i en formativ process - nu har jag summerat samman något och redan under den summativa avslutningen blommar nya idéer upp och allt blir återigen en formativ process och så ser lärandet ut. Man stannar upp, summativt nedslag, och tar nya kliv, formativ fortsättning.
Jag tänker också om omsluter er som tänker - det här kommer jag aldrig hinna, det här är för ambitiöst, det här är för mycket arbete - att ni ser bara produkten inte vägen till denna produkt. Ni som läser min bok håller den färdiga boken i er hand, några färdiga sidor, producerade och tryckta, men såg inte travarna av refuserade sidor, ni såg inte det jag processade och prövade vilket hade varit nog så intressant att följa.
Det färdiga resultatet är i sig något summativt - det är färdigt och det är i sig stort - men vägen dit beror på alla de där nedslagen, funderingarna, insikterna och dialogerna man har haft under sin lärartid i ett klassrum med lärande elever. Processen är man mitt i - och förmågan att se det har vi redan. Där kan vi alltså börja!
Vägen till skriftliga omdömen, frågor?
Ni får gärna ställa frågor, eller tycka om ni vill!
Det är trevligt med gensvar och funderingar!
Det är också ett stycke reklam. Det får ni ha överseende med.
Anne-Marie
TANGENTRUSNING
I Spanien sker den årliga tjurrusningen.
Hos mig sker den dagliga tangentrusningen.
Anne-Marie,
som tänker hur fånigt det är att jämföra,
hur relevant det är att göra det
och vad det tjänar till.
om - VÄGEN TILL SKRIFTLIGA OMDÖMEN
Hej A-M
Jag var på information om skriftliga omdömen och Skolverkets diagnostiska material i torsdags. Mycket av det du skriver i din bok Vägen till skriftliga omdömen passar direkt på det Skolverket vill att vi lärare skall fokusera på. I fredags hade jag möte med "bestämmarna" och de ville att jag skulle fråga dig om du kan tänka dig att komma och föreläsa om skriftliga omdömen och summativ/formativ bedömning för lärare år 6-9, en halvdag.
Har du möjlighet till det eller är du redan uppbokad?
Läser din hemsida och följer dina tankar när det gäller arbeta med språket. På något sätt smyger ditt sätt att tänka sig in i min undervisning utan att jag är medveten om det. Förra veckan kom jag på mig att prata om ord på det sätt som du beskriver utan att jag var medveten om det. Ingen oangenäm känsla alls. Eleverna verkar uppskatta det jag går igenom och jag känner att de får mera utav det vi gör. Vad mycket man gör på rutin utan att tänka på det och som eleverna inte förstår.
Tack för att du sätter ord på så många tankar som väcker tankar hos mig!
Anne-Marie är jag! Och jag blir glad. Främst över överenstämmelsen med Skolverket och ännu mer då jag hör att eleverna får ut mer av undervisningen. HURRA! Det är så det ska vara. Gladare måndag för mig! Tikketakk du generösa som låter mig få ta del av ditt arbete och dina gensvarande tankar på det jag skriver och verkar för. Blommorna är till dig.
Anne-Marie
VEM HÖR EN TYST ELEV?
UR VÄGEN TILL SKRIFTLIGA OMDÖMEN (Körling) Bonnier Utbildning
Jag vill att eleverna blir lyssnade till, får uttrycka sig, får tillgång till sina förmågor och framför allt får möjligheter att berätta när det är svårt. Skolk är också en varningsignal på en mängd upplevelser, händelser och kanske rädsla och utmattning. Skolket lastas alltid den skolkande eleven, rädslan kring undervisningen elevens dilemma. Kraven förlamande. Vem hör en tyst elev?
Anne-Marie
UNDERSÖKA KOMPETENS INTE BRIST
Att välja perspektiv då vi undersöker och kartlägger elevers förmågor är viktigt. Vill vi välja att se brist ser vi den, väljer vi att se kompetens ser vi den. Det som avgör är hur våra bedömningar gagnar eleven som blir bedömd. Jag ser gärna att bedömningarna utgår från kompetens. Det är bara att utgå från sig själv. Vilket omdöme vill vi själva ha? Vad gagnar omdömen till?
Anne-Marie
Anne-Marie
TANKAR OM VÄGEN TILL SKRIFTLIGA OMDÖMEN
LÄSARGENSVAR TILL VÄGEN TILL SKRIFTLIGA OMDÖMEN
Jag håller fortfarande på att läsa din bok, jag läser sakta för att suga åt mig varje ord och mening. Boken ger mig så mycket ... Häromdagen när jag läste, blev jag så tagen av din text, ditt förhållningssätt, att jag blev rörd till tårar.
och jag blir glad och tacksam över orden som sänds tillbaka till mig! Ticketack!Anne-Marie