VÄGEN TILL... LEIF STRANDBERG
Tack för din nya bok - jag såg den i förrgår när jag arbetade med Timrå (och Krokom) - en lärare satt med din bok i sitt knä och strök den medhårs som en kär katt - hon var jätteglad för boken - och nu, när jag också har den i mitt knä - förstår jag henne - STRÅLANDE! Exakt vad jag hör att lärare efterfrågar - du Tänkande praktiker (också det ett strålande begrepp!) visar hur andra lärare (och psykologer m-fl) kan göra något stort ur sin praxis - genom att HANDLA, TÄNKA, SPRÅKA, TÄNKA, SAMSPRÅKA, SKRIVA, TÄNKA, HANDLA.....
JAG SER DET OERHÖRDA ARBETE SOM LIGGER UNDER RADERNA - och resultatet är mycket givande för mig som läsare. Skall verkligen läsa den om och om igen - ta med den på mina jobb - nu närmast i Eskilstuna en hel vecka och därefter till Malmö
Leif Strandberg,
psykolog och verksamhetsteoretiker
Vyogotskijkännare och omsättare
______________________________________________________________________________________________
Här är Leif Strandberg om :
Psykolog Leif Strandberg om IUP
"IUP är en metod för att hjälpa barn att ta ett steg till"
- I tv-programmet Idol är juryn hemsk i början, men när de tio är utvalda är mötet med juryn detsamma som när IUP är som bäst.
Leif Strandberg är legitimerad psykolog och författare och menar att IUP är en metod för att hjälpa barnen att ta ett steg till framåt i lärandet. En mentor måste, menar han, kunna säga och ha känslan "ja, visst kan man ta ett steg till!"
 |
Lärandet är i ständig rörelse
Enligt Leif är lärandet i ständig rörelse, och för att ta sig framåt måste barnet ta ett steg till. För att stimulera till det där steget är det bra om lärarna har en grundläggande tanke om vad som åstadkommer detta och har metoder för att arbeta med det. Detta förklarade han för ett trettiotal skolledare som träffades i Umeå i februari 2007.
Leif Strandberg inspireras av psykologerna Piaget och Vygotskij. Piaget har grundlagt föreställningarna om hur rörelsen för barnets lärande går till. Han beskrev i böcker "så här är en ettåring", "så här är en tvååring", och så vidare. I sitt första jobb som skolpsykolog i Pajala märkte Leif att detta stämmer på barn som rörde sig i rätt riktning - de som var aktiva, frågade, pluggade och svarade på frågor. Men Leif märkte också att Piaget inte hade något bra svar för de barn som inte klarade av denna rörelse. Piagets svar är att det har med mognad att göra utan att utveckla det mer.
Vygotskij i praktiken
Leif Strandberg har precis kommit ut med boken "Vygotskij i praktiken", där han skriver att IUP är metod för att hjälpa barn att ta ett steg framåt.
I boken förklarar Leif på ett begripligt sätt grundbegreppen i Lev Semjonovitj Vygotskijs kulturhistoriska psykologi som även innehåller många praktiska exempel på hur Vygotskij kan praktiseras i svenska förskolor och skolor.
 |
Viktigt med relationer
- För att barnet ska kunna göra den här rörelsen är relationer viktiga - till läraren, till klasskamrater. Gör man saker tillsammans känner sig barnet starkare, menar Leif, och då kan ett steg till tas. Fungerar detta, fungerar IUP. Känner barnet däremot "Jag är inte van att få någonting därför ska du inte bry dig" är det ett hinder för IUP. Samma känsla kan finnas hos lärare.
Som inspiration för sitt arbete tittar Leif på tv och då på de kanske mest populära programmen som Idol och Toppform och Let?s Dance.
Om Idol säger Leif:
- I Idol är juryn hemsk i början, men när de tio är utvalda är mötet med juryn detsamma som när IUP är som bäst. IUP-mötena är en fantastisk glädjestund när eleverna får feedback för sitt kunnande från en professionell. Alla barn får chansen att vid 1-2 tillfällen per termin att möta sin idoljury.
Hur kan rektor bygga organisationer som gynnar dessa möten, som gör att barnet tar steget framåt?
För att svara på den frågan visar Leif upp några byggstenar för att kvalitetssäkra IUP-aktiviteter, här uppspaltat i punkter med kommentarer och förklaringar av Leif:
- Coach-aktivitet
Möts Elev och Mentor? Hur är mötet? När möts dom? Var möts dom? Coachingmötet behöver ett rum där man vill röra sig i.
- Tango-på-tre-aktivitet
Utvecklingssamtal och mötet med föräldrarna är en tango för tre. Handlar utvecklingssamtalet om ett team som arbetar för elevens utveckling? Utvecklingssamtal är ett samarbetsforum för utveckling = en maktförskjutning mot tidigare. Även här behövs ett rum för att röra sig framåt och det är rektors roll att ordna en bra scen för de inblandade att röra sig.
- Lärarlagsaktivitet
Med hjälp av Lärarlaget har mentorn ett bra grepp på hur eleven har det i skolan. Mentorn känner sig kunnig och beredd med hjälp av lärarlaget.
- Lärande-aktivitet
Mellan IUP-mötena är det viktigt att eleven befinner sig i ett rum med lärande aktivitet. Det ska vara ett träningsläger eftersom lärande är praktiskt - inte blanda in för mycket av annan information. IUP skapar en balans mellan för lite och för mycket respons. IUP är garanten - stationen för rektorn - för att öka kreativiteten ute i lärandet. Är läraren trygg i IUP:n svajar inte lärandet. Istället satsar läraren.
- Elevens reflekterande aktivitet
Finns plats? Finns tid för att eleven vet vad han/hon ska göra? Eleven frågar om hjälp. Eleven visar läraren "jag behöver dig". Rektorn ska säkra för läraren att denne känner sig komfortabel i detta. Elever stannar upp och frågar hur det känns just här och nu? Var står jag? Hur ska jag gå vidare? Detta är moment för eleven i sin utveckling. Läraren måste vara beredd på en maktförskjutning. Mentorn ska känna att "jag är den professionella i gruppen", ifrån lärarens stol kommer lärandets progression.
- De engagerade föräldrarnas aktivitet
Detta är föräldrarnas roll i det hela. Föräldrarna ska kunna svara på frågan - stämmer detta med mina förväntningar på mitt barns lärande? Föräldrarna kan hjälpa barnet att ta steget framåt.
Kan man verkligen ta ett steg till, är utveckling möjlig?
- Ja alla kan ta ett steg till. En mentor måste kunna säga och ha känslan "ja, visst kan man ta ett steg till!" är Leifs svar.
HÄMTAT FRÅN SKOLVERKET.
______________________________________________________________________________________________
Anne-Marie
BEDÖMARDAGS
Kompetens ska synliggöras. Läraren ska utgå från vad eleven är beredd att göra, vilka utmaningar eleven är villig att ta och hur eleven utvecklar sin kompetens. Bristsyn sitter i betraktaren, och när betraktaren förväntar sig och förhåller sig till brister så syns de eller börjar framträda och ta plats. Eleven lever upp till de dolda förväntningarna. Vi lärare måste träna oss i att bemöta och bedöma positiv.
Anne-Marie
HUVUDSAK ATT GÖRA MÅL
Stoff, hand, tanke!
Anne-Marie
BETYGET I MUSIKEN
Orgeltrampande fröken ropar in mig i det elevtomma klassrummet.
Jag lämnar eleverna som står i kö i korridoren.
Orgelfröken manar fram mig till orgeln.
Hon tittar på mig över glasögonen.
- Nå, nu ska vi se om du har ärvt något av farfars musikalitet!
Hon trycker ned en orgeltangent.
- Sjung... uppmanar hon.
- LaaaaaaaÄÄÄÄÄÄÄ, spricker min röst upp som alldeles nyss förstämt alla stämband..
Rösten skär sig.
Orgelfröken sätter nu ned en annan ton.
Den ekar i den tomma salen.
- Sjung... uppmanar hon.
- Äääääaaaaaa ...sjunger jag.
Hon suckar.
Sedan spelar hon början på den blomster tid nu kommer.
- Sjung, säger hon.
Jag sjunger - Däään blomster.... om kommmmmmmmmmäääääääääär...
Jag får en trea i musik.
Anne-Marie
OMDÖMEN
Det omdöme jag fick samspelade med mitt innehåll och med mig som människa.
Omdömen handlar om något levande, inte om en siffra, en försvinnande statistik, inte om tystnad...
utan i samspel.
Jag värnar den lilla människan.
Och hennes väg av lärande.
Anne-Marie
LÄSARE om "VÄGEN TILL SKRIFTLIGA OMDÖMEN"
Jag har fått några gensvar:
Hej Anne-Marie
Nu har jag suttit med din bok i mina händer under em.
Jag har läst och skumläst.
Jag sammanfattar mina tankar och funderingar kring boken så här:
Du gör det svåra enkelt och så självklart.
Det svåra finns framför ögonen på mig, varje dag,
men ändå ser jag inte det självklara.
Jag utvecklar mig, jag är i färd med att förstå ...
jag är kanske snart där.... Jag härmar dig för
att upptäcka mig själv och mina tankar.
Tack för en bok som jag tänker fortsätta att
fundera kring. En bok som jag ska sätta i min
rektors hand. En bok som jag ska visa för
mina kollegor och en bok som vi i vår
personalgrupp förhoppningsvis kan samtala
om, kring och runt.
Hoppas att du får en trevlig helg
JAG HAR EN TREVLIG HELG!
Jag förvaltar detta - och tar varje tanke till mitt hjärta.
Vissa ord har inga omvägar.
Anne-Marie
SKOLFUNDERINGAR UTANFÖR GRÄNSEN
Skoltänket är sortering. Redan i årskurs fyra har läraren den enväldiga makten att avgöra den enskilde elevens framtid. Det finns tre skolformerna som väntar efter årskurs fyra (barnen är lika gamla som våra fyror i Sverige, dvs 10 år) är gymnasium (det finaste och det bästa) till det minst goda alternativet. Barnen är mycket medvetna om konsekvenserna av de skolor de hamnar i och vet att deras förutsättningar för framtiden är avgörande på grund av skolformen. Betygssorteringen (kan man kalla det så?) innebär ett betyg från 1 till 6. Där 1 är det bästa och 6 absolut inte är tillåtet. Utvecklingssamtal existerar inte. Läxor har eleverna dagligen och i alla ämnen. Oavsett ålder. Skolmaten är den man själv tar med sig. Privatskolor kan ha skolmat.
Under det att jag lyssnade in om skolan här vred det sig i magen. Magen vrider runt innan huvudet har formulerat i ord vad som är fel. Människans omedelbara signalsystem tycks sitta i magen.
Jag upplevde också en stolthet över den svenska skolan, trots att jag inte är vän av jämförelserna. Jag måste gå till min egen skola. Där är barnets bästa, alltid barnets bästa, vårt riktmärke.
Vårt mänskliga ansvarssträvansmål.
Jag ska föredra något idag.
Mitt hjärta är på elevens sida.
Jag är en slags Don Quijote idag.
Anne-Marie
BRIST, AVSAKNAD och OFULLSTÄNDIG
Vi antar perspektiv.
Vi väljer hur vi förhåller oss och hur vi vill se.
Jag lyssnar på nyheterna.
En ung framgångsperson blir intervjuad:
- Hur fungerar det? frågar intervjuaren.
- Det fungerar både bra och dåligt? svarar den unge framgångsrike personen.
- Berätta vad som fungerar dåligt? frågar intervjuaren.
Det slår mig att allt fokus läggs vid det som INTE fungerar.
Vi hugger på bristen, som om detta perspektiv alltid är mest intressant.
Och vi lär oss alla att ständigt fokusera på detta INTE, detta som är ofullständigt, något vi kan klaga på. BRISTERNA. Och vi lär oss att vara missnöjda. Vi ser gröngräset på andra sidan och letar maskrosblad och ogräs i den gräsmatta vi själva står på.
Så mycket mer intressant att höra VAD som fungerade.
- Så spännande. Berätta vad som fungerade? Hur kom det sig att du lyckades så bra?
Jag är mycket oroad över felaktiga fokuseringar.
Vad skapar vi med dem?
Speciellt om de omsluter våra elever.
Varför ständiga frågor om brist?
Varför ständiga belysningar över det som inte fungerar?
Jag har förmånen att lära mig tillsammans med elever och andra lärare:
Ibland blir jag inkallad för att titta på UT-veckling hos elever i andra klasser.
Det slår mig då att man omringat elevens kunnande med bristtänkande.
Och jag får sätta ord på det motsatta.
Det som är kunnande, det som syns som lärande, det eleven kan.
Och då finner jag - att jag ser hur utvecklingen sker, att eleven kan, och ju mer jag modellar mitt intresse för VAD och HUR eleven kan så växer den unge framför ögonen på mig.
Jag räds inställningen - se brist - se vad yrket ska kompensera - inte vad yrket lärare kan se och möjliggöra för att utveckla vidare.
Jag undrar ständig hur vi vuxna skulle förstå och hur vi skulle vilja lära oss vidare om vi aldrig får åskådliggöra det vi faktiskt kan och det vi försöker visa utan att ständigt få oss förklarade utifrån avsaknaden av, bristerna i och oförmågan att.
Jag värnar utbildning som problematiserar våra perspektiv.
Vi kan anta andra förhållningssätt, vi kan träna oss i att se annat, vi kan öva oss i att bekräfta genom vår närvaro och vårt intresse. När vet eleven att eleven kan om vi aldrig någonsin rätt fokuserar. Det är vårt, lärarens, uppdrag!
Anne-Marie,
som inte ger sig i denna fråga!
Elevteckning - SKRIV!
Jag tycker så mycket om den här illustrationen. Den är symbolisk. Stark! Och som alltid. Det är läraren som förvaltar mötet.
Anne-Marie
BEDÖMANDE ATTITYD
Jag ingår i en fin diskussion med en lärare vid min skola.
Om bedömningar.
Vi diskuterar och funderar.
Kollegan törstar efter utmaningar att göra annorlunda.
Tänka om.
Jag deltar i lässituationer som läraren håller där eleven läser.
Läraren är lärande.
Och fokuserad.
På att bedöma.
Elevens resultat blir därför sämre.
Eleven läser knackigare, osäkrare och tystare.
Jag ber läraren fundera:
PROBLEMATISERANDE FRÅGOR KRING BEDÖMNINGAR
Hur förstår du ordet bedömningar?
Vad beyder att bedöma för dig?
Vad gör du då du bedömer?
När bedömer du?
Behöver du fokusera på att bedöma resultatet just nu?
Kan du bedöma processen eleven är i?
Hur påverkas bedömningarna av process- eller resultattänkande?
Kan du aktivera samspelet, själv ingå i det?
Är underlaget för läsningen det bästa?
Hur kan eleven förstå den här texten?
Hur läser eleven bilderna?
Vad är ditt fokus?
Om ditt fokus är att eleven ska läsa texten och du ska lusa eleven hur påverkar just det elevens läsning?
Kan du ingå som samtalspartner och trots det bedöma?
Kan du bekräfta närheten till stoffet och eleven?
Kan du tänka annorlunda kring din lärarroll?
Om du var eleven nu hur skulle du ha uppfattat situationen?
Hur kan du göra bedömningen mer autentisk?
Upplever du att du måste bedöma?
På vilket sätt kan du bedöma?
Hur ska eleven införstås?
Vad syftar bedömningen till?
Tänk om det är du som är rädd för dina bedömningar?
Är situationen optimal?
Finns det andra situationer där eleven synliggör större kompetenser?
Är eleven bekväm med min närvaro?
Vet eleven om varför jag är där och vem det är jag bedömer?
Kan du bedöma över längre sikt?
Är det just nu du ska bedöma just detta?
Liknar detta en provsituation?
Hur vet eleven att du gör det du gör, eleven bad om att få visa upp sin läsning, bad om ditt deltagande?
Hur förvalta elevens intentioner?
Hur bedöma i elevens tjänst?
Det känns tufft att diskutera så här, men nödvändig, och läraren vill, vill, vill att jag bollplankar och problematiserar.
Då jag modellat ett annat sätt att närma sig läsning och lärande stoff säger läraren:
- Tack. Åh gärna mer nästa gång. Jag tror jag förstår - man antar en bedömande attityd. Det kan hämma eleven.
ANNE-MARIE FUNDERAR EN ANING ÖVER VÅR BEDÖMANDE ATTITYD
Det är en lärande lärare. Det är läraren som lär.
Det är jag som bedömer den här lärarens process.
Men till skillnad från eleven så ville läraren ha en tydlig bedömning.
Hade jag då inte givit den hade jag gjort läraren besviken.
Eleven hade lärt sig något nytt - och det var vad eleven ville visa läraren - inte genast bli bedömd.
När läraren någon gång ropar in mig för att visa förändringen - må jag förvalta lärarens vilja att visa upp och göra mig delaktig. Nåde mig om jag bedömer då. Då ska jag bara delta, ingå, bekräfta och se hur lärandet tog form och utvecklade sig till något nytt för den som lärde sig.
Det är svåra saker detta!
Att bedöma!
Anne-Marie,
vars kollega kopierat ut frågorna för att fortsätta att fundera på dem. Nu diskuterar vi hela tiden.
NYBLIVEN BOKMAMMA FIRAS
Anne-Marie
OCKSÅ JAG...
Jag har arbetat som uppläsare- i radio, till instruktionsfilmer, ibland i reportage. Ofta måste man arbeta om texten så den skall ligga rätt i munnen. Skriftspråk/talspråk, konsonanter som snubblar på varandra, betoningar, sammanhang som måste tydliggöras och matchas till bildflödet...
Nu arbetar jag som pedagog. Jag gick in på din blogg för att inspireras och var tvungen att dela med mig av denna text till mina kollegor, och att läsa texten högt var så... självklart! Man kan säga att det kändes som om den läste sig själv och att det bara var att följa med på resan - med betoningar, tempoväxlingar och konstpauser.
Jag ville egentligen bara tacka för upplevelsen av att läsa en så välskriven text! Dagens hemligt lyckliga ögonblick att spara på...
Om att bedöma värdigt, med respekt för skapandet, med gensvarets oändliga möjligheter, med respekt för medmänniskan. Att inte påstå utan mer undra, att inte sänka utan lyfta. Då jag får gensvar av ovanstående slag blir jag alldeles varm om hjärtat, tror mig kunnig, känner mig upplyft. Det är en konst att ge människor vingar. Också jag... också du... vi alla behöver det. Vi är samspelande människor, med vårt skapande, med hur vi tas emot, hur våra ord gestaltas genom någon annan, hur vi blir emottagna, hur någon ser på oss, Och den som åberopar Jante bör läsa detta om och om igen. Jante hör inte hemma här.
Med all vänlighet till den generösa bloggensvararen...
Anne-Marie
HÄR ÄR DEN - MITT BOKBARN!
VÄGEN TILL SKRIFTLIGA OMDÖMEN
Nu är det ni som får möta innehållet.
Jag vill tacka:
Alla mina elever - utan er är ingenting möjligt.
Alla mina kollegor - utan er är jag inte lärare.
Mats, Lärarutbildningen Malmö Högskola, för kreativt motstånd.
Min skolchef i Huddinge kommun, för gensvar på praktiken i klassrummet.
Min coach för handledning och yrkesstyrka.
Min lyssnare, för just lyssnarförmåga och uppmuntrargensvar.
ITMamman, för omtänkar-och omtyckarläsning.
Min gode vän, för korrekturläsning och behövligt ordpeteri.
Min absolut närmaste redaktör och vän, för bejakarnäring.
Min förläggare för uppdragstilltro.
Min förlagschef för utgivningsansvaret.
Nu är navelsträngen klippt.
Förvalta mötet.
Anne-Marie Körling
P.S Jag har medvetet begärt att boken har ett lågt pris. D.S
VEM SÄTTER BETYGET?
7 MYCKET GODA RÅD VID BETYGSÄTTNING
1) BLI EXPERT PÅ STYRDOKUMENTEN
2) FORMULERA TYDLIGA BETYGSKRITERIER
3) ELEVERNA SKA VETA ATT DE MÅSTE VISA UPP SINA KUNSKAPER
4) ÖKA SAMSPELET MELLAN LÄRARE
5) LÅTA FLER LÄRARE BEDÖMA VID TVEKSAMHETER
6) LÄRAREN ÄR ENVÄLDIG I BETYGSSÄTTNINGEN
så säger Per Måhl och Christina Wikström i Lärarnas Tidning nummer fem 2009
Jag har en hel del tankar kring det jag läser i artikeln om lärarens enväldiga rätt att vara betygssättande.
Anne-Marie
ATT UNDERSKATTA
Så upplevs den som inte får visa vad den kan.
Eller när nivån är för låg.
Om man värderas utan att ha tydligt fått visa vad man kan upplevs detta ofta sårande, ja rent av kränkande. Det är intressantare att titta på vad man kan åstadkomma genom att utmana och visa på vad man som lärare tror och anar att eleven har kunskaper att utveckla... det är tråkigt att inte få uppleva att läraren tilltror en utmaningar... och det är mycket tråkigt att inte bli uppskattad.
En liten tanke som slog mig idag... jag funderar...
Anne-Marie
SKOLTEXTERNAS LAYOUT
Anne-Marie
MATEMATIK - KÄNGURU
JAG ÄR MED OCH SPRIDER EN MATEMATIKTANKE!
Anne-Marie
Hur går Kängurutävlingen till?
Kängurutävlingen genomförs alltid tredje torsdagen i mars. Ibland passar den dagen dåligt, speciellt här där vi ofta har studiedagar då. Då kan ni välja dagen efter eller första bästa dag i veckan därpå. Men, ni får inte genomföra tävlingen tidigare. Alla på skolan behöver inte göra den samtidigt, även om det naturligtvis ger lite extra glans åt den.
För närvarande finns klasserna Milou, för F - åk2, Ecolier, för åk 3 - 4, Benjamin 5 - 7 och Cadet 8 - 9, Gymnasiets Cadet, för elever som läser kurs A, Junior för kurs B och C samt Student för elever på kurs D och E. Planer finns på att utveckla en version även för yngre elever. Mer information kommer så snart vi vet mer om det.
Tävlingen består av 18-24 problem, indelade i tre grupper 3, 4 och 5-poängsproblem. Till varje problem finns fem svarsalternativ att välja mellan där endast ett är riktigt. Eleverna behöver alltså inte prestera lösningar, vilket brukar uppskattas av många.
Eleverna arbetar enskilt. Miniräknare får inte användas. Problemen är inte av räknekaraktär utan handlar mer om matematiska idéer och begrepp.
Tävlingen ska genomföras vid ett tillfälle. Tävlingstiden är 75 min för Ecolier (åk 3-4) och 60 min för alla andra. För Milou finns ingen fast tidsgräns, det enda kravet är att tävlingen genomförs vid ett tillfälle. Det är för lite tid för att eleverna ska hinna lösa alla problem på vanligt sätt, så träna gärna i förväg på hur de kan använda givna svarsalternativ.
Vem får vara med?
Kängurun vänder sig till alla! Alla i klassen måste visserligen inte vara med, men vi rekommenderar det starkt, av flera skäl. Dels är det viktigt för att alla ska kunna känna sig delaktiga när klassen sen arbetar vidare med problemen, vilket är en huvudpoäng med Kängurun. Dels för att om eleverna får välja finns risken att sådana som skulle kunna klara en hel del problem ändå avstår (oftare flickor och elever som tror att de är "dåliga i matte").
Sen behöver ni inte göra någon stor sak av hur många poäng var och en får - om det inte är positiva överraskningar. Varje år får vi engagerade berättelser om elever som lyckats långt över förväntan och elever som vanligtvis tycker intensivt illa om matematik, men konstaterar att "Kängurmatte var ju kul".
Men det är viktigt att tala om att det inte är ett prov, att eleverna troligen inte hinner allt och att en del problem är ganska svåra.
Vad kostar det att vara med?
Det kostar ingenting att vara med. Vi skickar ut allt material som pdf-dokument. Det är viktigt att den som anmäler uppger en fungerande e-postadress, helst en skoladress eller motsvarande. Hotmail och liknande fungerar inte så bra vet vi av erfarenhet.
Vad händer efter tävlingen?
Så snart dina elever genomfört tävlingen anmäler du hur många som deltagit. Då får du tillgång till facit. När du rättat redovisar du resultatet på en speciell sida på nätet. Därefter får du tillgång till förslag på hur ni kan arbeta vidare med problemen. För det är minst lika viktigt att ni sedan diskuterar lösningar och undersöker problemen ordentligt. I det arbetet finns inga begränsningar, då rekommenderar vi både samarbete, diskussioner och gott om tid.
Kontakt
[email protected]
FÖRHANDSTITTA I BOKEN
Det går att bläddra i boken VÄGEN TILL SKRIFTLIGA OMDÖMEN... och det sägs att den finns i lager den tionde mars 2009.
http://www.bonnierutbildning.se/m2/Forskola--grundskola-F-6/Lararlitteratur/Lararlitteratur/Lararlitteratur/Vagen-till-skriftliga-omdomen/
Varsågoda och titta ni som är lite förhandsnyfikna!
Anne-Marie,
som ser sitt lilla bokbarn genom ultraljudsinteraktivitetsnätet... eller hur det nu blir?
INSPIRATIONEN och JANTE
Jag fixar och donar vid kopieringsapparaten, gör snyggt, vill presentera i vacker form. Innehållet står eleverna för, jag lägger till mina ord om vad jag ser av utveckling så här långt... jag väljer mina ord. Putsar på formuleringarna. Vill skapa broar mellan lärartänk och elevutveckling.
- Jag vill inte skapa prestationsångest, säger jag till min lärarkollega då hon tittar på de arbeten jag sammaställer. Jag måste få pröva nya idéer utan att jag skapar ångest hos andra, tänker jag besvärande. Hon räddar mig genast:
- Jag får aldrig ångest av det du visar mig, bara inspiration ...
Jag pustar ut och fortsätter mitt öppna tänk.
En aning räddad.
Varför måste man alltid ursäkta en bra idé?
Varför står Jante där och småflinar intill?
Anne-Marie
SKRIFTLIG VÄGBESKRIVNING
Jag har gjort ett annat skriftligt omdöme - EN SKRIFTLIG FORMATIV BEDÖMNING:
Elevens ord går som en röd tråd genom det dokument jag tagit fram.
Det jag lägger till är det jag ser av lärande utveckling och framtidsförutsättningar. Så här kan jag skriva:
* Du är positiv till lärande utmaningar
* Du diskuterar gärna texters innehåll med klasskamrater och lärare
* Du ger inte upp då du möter svårigheter
* Du har idéer om vad du vill lära dig
* Du vågar vara stolt över dina arbeten och arbetsinsatser
* Du samarbetar med många olika i klassrummet
* Du argumenterar och diskuterar i relation till undervisande fokus
* Du berättar då du inte förstår
* Du tar ansvar för ditt lärande och din lärande utveckling genom att begära utmaningar och kräva arbetsuppgifter som utmanar dig.
ja... det är ett litet axplock av det jag skriver ... i huvudsak är det elevens alster och processande arbeten som syns i det som kunde vara en liten vägbeskrivning, en formativ sådan, och som kan bana väg för ett summativt skriftligt omdöme längre fram.
Anne-Marie