BEJAKA ELEVENS VILJA
Vi har en utvecklingsmöjlighet. Den att lära oss. Lärandet påverkas av viljan att lära. Därför är det så avgörande viktigt att bejaka vilja. Den vilja eleven visar. De frågor eleven ställer. Den utmaningen eleven begär.
Jag skriver om det här i Vägen till Skriftliga bedömningar. Att bedöma elevens vilja att lära. Jag anser nog att den bedömningen är den absolut viktigaste en lärare ska göra ... och verka för att undervisningen samspelar med elevens vilja att lära sig. Därför är det värdefullt att börja lyssna efter elevernas gensvar på undervisningen. Och som sagt - bejaka den. Vi har inte råd att inte bejaka motivation och elevens lärande ansvar och vilja att fördjupa sig.
Anne-Marie
vars text är i under press... och snart utkommer som bok! På begäran har boken "Vägen till Skriftliga omdömen " ett lågt pris. Så ville jag ha det.
Anne-Marie
vars text är i under press... och snart utkommer som bok! På begäran har boken "Vägen till Skriftliga omdömen " ett lågt pris. Så ville jag ha det.
BEDÖMA - SVÅRT OMRÅDE 1961
Hur företag kan anställa bra affärsmän, 1963
Det är svårt att bedöma, vem som är bra,
ännu svårare att bedöma, vem som blir bra,
och svårast av allt att hitta den,
som antingen är bra eller kan beräknas bli bra.
/ ... / men det enda som är riktigt sant (Anne-Marie lägger till denna mening)
Ungdom är det enda fel som växer bort och försvinner.
Jag läser mitt loppmarknadsfynd - DAGENS AFFÄRSMAN - OCH MORGONDAGENS av Josef Anér, vilket är den fristående fortsättningen av boken MAGISTERN BLEV AFFÄRSMAN. Albert Bonnier Förlag.
Anne-Marie
ännu svårare att bedöma, vem som blir bra,
och svårast av allt att hitta den,
som antingen är bra eller kan beräknas bli bra.
/ ... / men det enda som är riktigt sant (Anne-Marie lägger till denna mening)
Ungdom är det enda fel som växer bort och försvinner.
Jag läser mitt loppmarknadsfynd - DAGENS AFFÄRSMAN - OCH MORGONDAGENS av Josef Anér, vilket är den fristående fortsättningen av boken MAGISTERN BLEV AFFÄRSMAN. Albert Bonnier Förlag.
Anne-Marie
UTVÄRDERING, alltid!
Detta med utvärdering. Jag vill att mina elever lär sig att utvärdera. Här är en utvärdering från årskurs fem. Vi började redan i årskurs två. Ständigt utvärderingar. Till en början tycker eleverna inte att detta är roligt men upptäcker snart att det är en viktig del av lärandet. Det är kanske själva lärandet - detta att fundera över hur arbetet har fungerat och vad det har givit eleven. Då eleverna utvecklat utvärderingarna blir de mycket lästa och samtalade om. Utvärderingarna går också att relatera till och ta avstamp ur. Utvärderingarna ingår i arbetet men innebär inte att formen styr, eleven ansvarar för den form som eleven vill presentera sin utvärdering i.
Anne-Marie,
utvärdering HT årskurs fem.
Anne-Marie,
utvärdering HT årskurs fem.
elevgensvar - UTVÄRDERINGAR
Jag har alltid varit mycket noga med att mina elever utvärderar sitt lärande och skriver om sitt samarbete. Här syns två samarbeten - ett från årskurs två och ett från årskurs fyra.
Anne-Marie
EN HÖG MED VATTEN?
Jag har dagens fråga - gårdagens fråga löd; HUR GÖR MAN EN HÖG MED VATTEN?
Detta är ett elevtänk:
Jag tycker att man inte kan göra en hög med vatten för att man kan inte stapla vatten även om man använder en hink. Så jag tycker inte att det blir en hög med vatten. Jag tycker inte att flytande ämnen kan var i en hög för att flytande ämnen smälter mest ihop. Den enda lösningen är isåfall is men om man fryser vatten så tycker inte jag att det är vatten längre (årskurs fyra).
Anne-Marie tänker kring detta svar:
Så här är det när man släpper loss tänkandet i klassrummet. Man får syn på det. Jag kommer att häpna många många gånger under mitt lärarliv, och jag häpnar varje dag under varje skoldag i skolan, precis som jag har häpnat under mina gågna lärodagar. Det är först när vi möter upp eleverna som vi upptäcker vilken kunskap de har och var vi lärare ska möta upp dem. Vi kan inte undervisa utan att veta var eleverna är. Det bästa förhållningssättet i klassrummet är att vara seende, lyssnande och frågande. Då... kommer vi att möta elevernas åsikter, tankar och kunskaper. Så tänker jag. Det är fritt att göra det. TÄNKA!
Anne-Marie
Detta är ett elevtänk:
Jag tycker att man inte kan göra en hög med vatten för att man kan inte stapla vatten även om man använder en hink. Så jag tycker inte att det blir en hög med vatten. Jag tycker inte att flytande ämnen kan var i en hög för att flytande ämnen smälter mest ihop. Den enda lösningen är isåfall is men om man fryser vatten så tycker inte jag att det är vatten längre (årskurs fyra).
Anne-Marie tänker kring detta svar:
Så här är det när man släpper loss tänkandet i klassrummet. Man får syn på det. Jag kommer att häpna många många gånger under mitt lärarliv, och jag häpnar varje dag under varje skoldag i skolan, precis som jag har häpnat under mina gågna lärodagar. Det är först när vi möter upp eleverna som vi upptäcker vilken kunskap de har och var vi lärare ska möta upp dem. Vi kan inte undervisa utan att veta var eleverna är. Det bästa förhållningssättet i klassrummet är att vara seende, lyssnande och frågande. Då... kommer vi att möta elevernas åsikter, tankar och kunskaper. Så tänker jag. Det är fritt att göra det. TÄNKA!
Anne-Marie
SKRIFTLIGA OMDÖMEN - hur gör jag?
Jag skriver just nu skriftliga omdömen.
Jag har en mall att följa - rektorns ansvar.
Detta första skriftliga omdömet skriver jag en aning försiktig.
Jag har nya elever. Jag är fortfarande undersökande. Jag vill veta VAD de kan för att rikta undervisningen mot utmaningarna och framtiden. Så detta första skriftliga omdöme, med nya elever, och med några få månaders lärandegemeskap, blir min dokumentation i de skriftliga omdömen mer en avstamp för det ömdömet jag skriver nästa termin. Det är också första terminen jag gör detta.
Men det är inte första terminen jag samspelar med vad eleverna kan och hur de kan utvecklas i förhållande till vilja, motivation och i den gemenskap vi har i lärandet. Jag följer ständigt processerna som sker i mitt klassrum. Det är processen jag dokumenterar och gensvar eleverna på. Jag tror jag gör detta dagligdags. Jag ser väldigt mycket lärande i mitt klassrum.
Anne-Marie
Jag har en mall att följa - rektorns ansvar.
Detta första skriftliga omdömet skriver jag en aning försiktig.
Jag har nya elever. Jag är fortfarande undersökande. Jag vill veta VAD de kan för att rikta undervisningen mot utmaningarna och framtiden. Så detta första skriftliga omdöme, med nya elever, och med några få månaders lärandegemeskap, blir min dokumentation i de skriftliga omdömen mer en avstamp för det ömdömet jag skriver nästa termin. Det är också första terminen jag gör detta.
Men det är inte första terminen jag samspelar med vad eleverna kan och hur de kan utvecklas i förhållande till vilja, motivation och i den gemenskap vi har i lärandet. Jag följer ständigt processerna som sker i mitt klassrum. Det är processen jag dokumenterar och gensvar eleverna på. Jag tror jag gör detta dagligdags. Jag ser väldigt mycket lärande i mitt klassrum.
Anne-Marie
ELEVER UTVÄRDERAR ELEVER
Tänk att få så vackra ord om sin läsning. Elever som samarbetar. Elever som utvärderar. Elever som är engagerade. Elever som gör saker gemensamt. Elever som också bidrar till andra elevers utveckling. Deltagande kunde vi kalla det för. Gemensamhetslärande.
Anne-Marie
Anne-Marie
formativ bedömning: MELLAN LÄRARE OCH ELEV
En elev sitter och läser högt ur en bok. Ett litet fadderbarn lyssnar med öppen mun och stora ögon. Jag ser dem sitta där i mitt klassrum. Jag sitter på avstånd. Jag hör min elev artikulera texten, förvissa sig om att han har med sig sin lyssnare, drar in fadderbarnet i boken - Titta! Här ser man på bilden att björnen .. och fadderbarnet nickar och så sätter högläsningen fart igen. Jag skriver ett litet brev till min elev. Det brevet skriver jag i elevens processbok. Jag ser och skriver ned det jag ser. Mina ord till min elev är inget annat än det jag ser. Det räcker att sätta ord på det jag ser. Det är bekräftande att se tänker jag. För min elev högläser jag sedan vad jag skrivit. Och min elev skriver ett litet gensvar. Då ser jag hur eleven själv sätter ord på vad eleven kan. Men också ord på sitt fadderbarns koncentration och lyssnarförmåga.
Jag tänker - så mycket vet barn själva - om de ges tillåtelse att uttrycka vad de själva vet och kan. Men processen dit är att göra detta till något medvetet. Det medvetna handlar om att läraren är medveten. Då läraren är medveten så görs eleven medveten. Det är den processen jag är i som lärare, och det är den processen eleven kommer in i. När vi sedan är där så är vi tillsammans i en läroprocess.
Jag har läst detta lilla elevgensvar om och om igen. Jag tycker om dialogen som utvecklas mellan lärare och elev.
Anne-Marie
Jag tänker - så mycket vet barn själva - om de ges tillåtelse att uttrycka vad de själva vet och kan. Men processen dit är att göra detta till något medvetet. Det medvetna handlar om att läraren är medveten. Då läraren är medveten så görs eleven medveten. Det är den processen jag är i som lärare, och det är den processen eleven kommer in i. När vi sedan är där så är vi tillsammans i en läroprocess.
Jag har läst detta lilla elevgensvar om och om igen. Jag tycker om dialogen som utvecklas mellan lärare och elev.
Anne-Marie
BETYGSLÄSNING
Det var ett märkligt förfarande.
Då skolans dörrar stängdes och sommarlovet var ett faktum då kunde betygskuvertet öppnas och läsas. Och betygsorden, bokstäverna och siffrorna, kunde bara begripas i efterhand. Jag förstod aldrig hur jag var bedömd. Slarvig som jag var sparade jag inte mina prov med antal rätt och en betygsbeteckning. Om jag gjort det hade jag kanske kunnat bestrida mitt betyg. För resultatet på mina prov, de betyg jag givits, stämde inte med det som stod på betygspappret. Ofta var jag besviken över mitt betyg. Jag kände inte till detta med normalfördelningskurvan. Någon gång hörde jag en lärare frustrerat svara:
- Det finns inte fler fyror att dela ut. Du får en trea.
Men det var i undantagsfall som läraren råkade avslöja systemet. Jag tror att lärarna upplevde samma frustration över detta som eleven gjorde under sin första sommarlovsläsning.
Anne-Marie,
som tänker att vi längre inte längre har denna kurva att anpassa oss till och att vi under hela läroprocessen kan dela bedömningar med eleven.
Då skolans dörrar stängdes och sommarlovet var ett faktum då kunde betygskuvertet öppnas och läsas. Och betygsorden, bokstäverna och siffrorna, kunde bara begripas i efterhand. Jag förstod aldrig hur jag var bedömd. Slarvig som jag var sparade jag inte mina prov med antal rätt och en betygsbeteckning. Om jag gjort det hade jag kanske kunnat bestrida mitt betyg. För resultatet på mina prov, de betyg jag givits, stämde inte med det som stod på betygspappret. Ofta var jag besviken över mitt betyg. Jag kände inte till detta med normalfördelningskurvan. Någon gång hörde jag en lärare frustrerat svara:
- Det finns inte fler fyror att dela ut. Du får en trea.
Men det var i undantagsfall som läraren råkade avslöja systemet. Jag tror att lärarna upplevde samma frustration över detta som eleven gjorde under sin första sommarlovsläsning.
Anne-Marie,
som tänker att vi längre inte längre har denna kurva att anpassa oss till och att vi under hela läroprocessen kan dela bedömningar med eleven.
NORMALFÖRDELNINGSKURVAN
Finns det något så begränsande som den gamla normalfördelningskurvan och hur lärare betygssatte, bedömde och rangordnade förmågor oberoende deras förmågor?
Hör bara hur ordet låter - uttala det - säg det högt - säg det långsamt - N O R M A L F Ö R D E L N I N G S K U R V A. Ordet som format så många elever, lärare och skolledare. Som om vi kan fördelas inom en kurva där något kan betraktas som normalt. Någon är mindre normal än den andre, någon är ytterst mycket mer normal än den andre. Några är oförmögna utveckling. Några kan man inte räkna in ens. Ständigt jämförelse med någon annan, och denna andre är en slags norm, eller närmare den accepterade normen än eventuellt där jag är. Vi måste brottas med denna mentala inre föreställning.
Jag tror att skolan bär detta ok - vilket begränsar samtliga inom organisationen. Vi talar om en skola för alla, men vi konstruerar den för några få. Vad är normalt? Vad är att kunna? Vem är lärande? Vem begränsar lärandet? Ja, några frågor som jag funderar på. Innovationer kommer också där man äventyrar det som redan är, ser utanför det gängse. Jag tänker på de som förändrat mycket, inom konsten, inom tänkandet, de höll sig långt utanför normalfördelningskurvan - men samtliga kom att påverka såväl sin samtid, sin dåtid och fortfarande en bra bit in i framtiden om man vågar sia.
Anne-Marie,
som själv fick betyg inom normalfördelningskurvan. Men mitt utlovade betyg uteblev då det inte längre fanns några fyror, femmor, treor kvar - och läraren fick skäll för att inte ha tänkt sig för innan han lovade något till sina elever.
hi hi - själva ordet normalfördelningskurvan kan inte ens rymmas inom normen för hur långa ord man får skriva i rubriken...för att det ska gå in i ramarna i kolumnen härintill. Långa ord som sticker utanför ramarna sticker utanför. De håller inte normen. Jag gillar när det blir så. Detta motsägelsefulla. Fniss!
Hör bara hur ordet låter - uttala det - säg det högt - säg det långsamt - N O R M A L F Ö R D E L N I N G S K U R V A. Ordet som format så många elever, lärare och skolledare. Som om vi kan fördelas inom en kurva där något kan betraktas som normalt. Någon är mindre normal än den andre, någon är ytterst mycket mer normal än den andre. Några är oförmögna utveckling. Några kan man inte räkna in ens. Ständigt jämförelse med någon annan, och denna andre är en slags norm, eller närmare den accepterade normen än eventuellt där jag är. Vi måste brottas med denna mentala inre föreställning.
Jag tror att skolan bär detta ok - vilket begränsar samtliga inom organisationen. Vi talar om en skola för alla, men vi konstruerar den för några få. Vad är normalt? Vad är att kunna? Vem är lärande? Vem begränsar lärandet? Ja, några frågor som jag funderar på. Innovationer kommer också där man äventyrar det som redan är, ser utanför det gängse. Jag tänker på de som förändrat mycket, inom konsten, inom tänkandet, de höll sig långt utanför normalfördelningskurvan - men samtliga kom att påverka såväl sin samtid, sin dåtid och fortfarande en bra bit in i framtiden om man vågar sia.
Anne-Marie,
som själv fick betyg inom normalfördelningskurvan. Men mitt utlovade betyg uteblev då det inte längre fanns några fyror, femmor, treor kvar - och läraren fick skäll för att inte ha tänkt sig för innan han lovade något till sina elever.
hi hi - själva ordet normalfördelningskurvan kan inte ens rymmas inom normen för hur långa ord man får skriva i rubriken...för att det ska gå in i ramarna i kolumnen härintill. Långa ord som sticker utanför ramarna sticker utanför. De håller inte normen. Jag gillar när det blir så. Detta motsägelsefulla. Fniss!
SMS om ansvar och lärande
Jag vill och verkar för att elever ska ta personligt ansvar för sin utbildning. De ska förstå hur de är bedömda, hur jag bedömer dem, vad som påverkar deras utbildning, hur de kan göras delaktiga, varför de ska göras delaktiga, hur de ska se sin lärande utveckling... och jag modellar detta jämt och ständigt. Det är lärarens roll tänker jag. Mitt sms i fickan. Det kommer denna vackra regniga fredagseftermiddag, skolan har slutat för länge sedan, det är helg i skolsverige:
Det är så här det ska vara.
Eleven går i årskurs fyra.
Anne-Marie
LUS - Läsutvecklingsschema - hela min kommun lusar eleverna. Jag skriver något om läsutvecklingen varje dag. Eleverna är mycket delaktiga i detta arbete. Ska vara det. Transparens kallar jag det.
KLARAR INTE ENGELSKAN
- Hon klarar inte engelskan? säger någon i mitt öra, oroligt, oroligt!
- Vadå klarar inte engelskan? frågar jag.
Engelskan är ett helt ämne. Vad i engelskan klarar hon inte? Hur stort är hindret för den övriga förmågan i engelskan? Vad exakt är det hon inte klarar? Kan hon tala engelska? Vågar hon tala engelska? Kan hon formulera sig skriftligt? Förstår de som lyssnar på henne vad hon försöker säga? Hur ställer det som hon inte kan inom det stora områden engelska till det för henne? Vet hon vad hon kan i engelska?
Jag ställer frågor. Massor av frågor. Jag ser ett helt ämnesområde i ordet engelska. Jag tror inte på påståendet att eleven inte klarar engelskan. Jag tror eleven har problem inom ämnesområdet engelska. Frågan är bara hur problemet ser ut, vilka hinder det utgör för eleven, om problemet överskuggar all annan kunskap, om det tär på det självförtroende eleven har, eller inte längre upplever sig äga?
Den sista frågan tycker jag är viktigast:
- Vet hon själv vad det är hon kan i engelska?
- Vad kan hon?
Den frågan - om vad eleven kan - är också stor. Den kan utvecklas till fler frågor, många, många fler, vilka alla har till syfte att vaska fram det som eleven väldigt sällan får uttrycka. Sin egna kunskap.
Anne-Marie,
som brukar lista upp vad eleven kan och börja där.
SE EN SUMMA AV NÅGOT ANNAT
Vi är alltid summan av alla andra. Att bli sedd är ett grundläggande mänskligt behov. Att se är gensvaret på den andre. Men människan är också sina gränser. Att ha en gräns är också en mänsklig rättighet. Suveränitet och integritet kallas det. Den grundläggande respekten för människan.
Jag tänker på den bekräftelse ett barn begär - Se mig! TItta! TItta Pappa! Titta Mamma!
Det borde vara barnets rätt att också bli hörd. Om vi hör vad ett barn begär av oss så kan vi gensvara. Ett barn begär och behöver vårt deltagande, inte vårt värderande utlåtande (vad duktig du är). Vi skapar fel svar på barnens begäran. Vi tror oss behöva ge tillbaka ett omdöme. Men barn begär ett deltagande. Aktiviteten närvaro.
Jag lekte lite då jag väntade på mitt mycket sena flyg hem till staden där jag huserar. Kameran är min leksak men också mitt extra öga. Jag ser koncentrerat på det jag fotograferar. Har jag kameran i min hand så ser jag allt det som vi skyndar förbi. Men då jag är tillsammans med barn då ser jag oavsett om jag har kamera eller inte. Jag tänker att jag kan se medvetet - ett slags pedagogisk medvetet seende. Se för att delta. Se för att träda in i en relation. Se för att bekräfta. Se för att förstå.
Men också... man måste se till sig själv. Se sig själv.
Anne-Marie
Jag tänker på den bekräftelse ett barn begär - Se mig! TItta! TItta Pappa! Titta Mamma!
Det borde vara barnets rätt att också bli hörd. Om vi hör vad ett barn begär av oss så kan vi gensvara. Ett barn begär och behöver vårt deltagande, inte vårt värderande utlåtande (vad duktig du är). Vi skapar fel svar på barnens begäran. Vi tror oss behöva ge tillbaka ett omdöme. Men barn begär ett deltagande. Aktiviteten närvaro.
Jag lekte lite då jag väntade på mitt mycket sena flyg hem till staden där jag huserar. Kameran är min leksak men också mitt extra öga. Jag ser koncentrerat på det jag fotograferar. Har jag kameran i min hand så ser jag allt det som vi skyndar förbi. Men då jag är tillsammans med barn då ser jag oavsett om jag har kamera eller inte. Jag tänker att jag kan se medvetet - ett slags pedagogisk medvetet seende. Se för att delta. Se för att träda in i en relation. Se för att bekräfta. Se för att förstå.
Men också... man måste se till sig själv. Se sig själv.
Anne-Marie
FLIT och SLIT BETYGET
En sak är bra med det nya förslaget.
Det är några år innan det ska genomföras.
Jag behöver tid att tänka.
http://aftonbladet.se/nyheter/article3710864.ab
Anne-Marie
Det är några år innan det ska genomföras.
Jag behöver tid att tänka.
http://aftonbladet.se/nyheter/article3710864.ab
Anne-Marie
GÖR DITT EGET mattePROV
Så här genomförde vi detta i klass fyra.
1) Gårdagens arbete bestod i att fördjupa oss i talsorter och att göra matematik i utvecklad form.
2) Jag gav en tydlig modell hur jag räknar. Detta skapar överblick och synliggör hur en lärare tänker.
3) Gårdagens arbete skulle resultera i ett prov. Provet skulle innehålla maximalt tre uppgifter.
4) Uppgifterna skulle visa hurvida Anne-Marie hade undervisat så att alla kan förstå, samt om eleverna självständigt förstår hur att räkna, synliggöra talsorter och använda sig av utvecklad form.
5) Vi fick arbeta i två dagar, inte som först tänkt, en dag.
6) Därefter konstruerade jag individuella prov för några elever. Det här blev så individuellt, eleverna började lägga sig i vilka uppgifter de ville ha (vilket verkligen är bra, jag gjorde för lätta, ingen utmaning) vilket resulterade i att eleverna fick konstruera prov till varandra.
7) Några elever fick konstruera prov till sig själva. Denna elev satt inom hörhåll för mina öron. Jag lyssnade in elevens funderingar och fann att utmaningarna skulle tänjas till yttersta gräns. Hans kompis satt bredvid och övade på sitt sjunde papper (A4) och kunde räkna ut sina självgjorda uppgifter hur lätt som helst. De var också svårare än de jag konstruerat.
8) En elev vid sidan av mig funderade länge, och gjorde ett jättesvårt tal till sig själv, och lyckades med mycket om och men också klara av det. På min fråga - varför? - Jag ville!
9) En del elever konstruerade tal som låg inom den nivå de själva ville göra. Samtliga klarade sina prov.
10) Jag fick också ett prov. Självklart så. Jag måste göra det eleverna gör. Hur ska jag annars veta hur det känns. Jag klarade fyra uppgifter av fem. Jag är nöjd med mitt resultat. Men fick en genomgång kring hur att tänka. Se nästa blogginlägg.
Detta är ett annat sätt att göra prov. Elevaktiviteten var mycket hög. Alla pratade uppgifter. Vi kan säga att vi var uppgiftsorienterade. Jag fann bara lärande. Och det gällde samtliga i klassen. I mina eftertankar så tänker jag att vi kan och ska dra in eleverna i allt som angår dem. Det kan bli på många olika sätt. Men hela detta arbete handlar från första början om att få lära sig, lära sig och synliggöra vad man lärt sig.
Teoretiskt tänker jag förstås utifrån Vygotskij. Jag ser också läroplanens strävansmål samt Barnkonventionens artikel där barn har rätt att påverka det som angår dem. Prov är ytterst en sådan fråga. Den angår eleverna.
Anne-Marie,
som inte kunde hålla några glädjetårar borta, och efter en intensiv dag fick en aning huvudvärk mot slutet. Men det är en helt annan sak. Jag har 28 dialoger i luften hela tiden. Alla på olika nivåer och med olika behov. Mina intensiva lärardagar ser ut så här, väl hemma är jag väldigt trött men oändligt lycklig. Min bok handlar mycket om just detta sätt att undervisa på, bedöma och klura ut vad som egentligen händer om man släpper loss och inbjuder eleverna i själva tänket kring allt vi gör i klassrummet.
ELEV GER FRÖKEN mattePROV
Idag gjorde vi matteprov till varandra och jag som skriver tyckte det var roligt.Det är lätt att gjöra matteprov om det är kul annars går det trögt.Jag gjorde ett matteprov till Anne-marie och hon gjorde 4 rätt men ett slarvfel! Jag var tvungen att gå igenom med henne om vad hon hade gjort fel någonstans. Hon hade fel med att lägga ihop hundratalen.
Hon skulle räkna ut 9897+7956 och hennes svar var 17 153 men det skulle stå 17 853. Man kan säga att fröken var trött och behovde kaffe. Anne-marie har berättat för mig vad hon ser och tänker om min utbildning. Så nu får Anne-marie skriva.
ELEVEN!
som säger att hon verkligen gillar kunskap och sånt.
A N N E - M A R I E T Ä N K E R O M D E T T A :
Vi har haft matteprov i klassrummet idag. Det är inte så vanligt. Vi har koncentrerat oss på att räkna med utvecklad form - ex 2 348 + 3798. Genom utvecklad form åskådliggör man värdet och synliggör talsorterna.
(2 000 + 300 + 40 +8) + ( 3000 + 700+ 90+8).
På detta har vi idag haft prov. Provet bestod i tre stycken uppgifter av detta slag. Jag fick prov också. Men jag fick fem frågor. Två extra utmaningar för mig att göra.
Jag räknade alltså fel. Detta medförde att jag fick ha ett litet samtal med min provkonstruktör. Min provkonstruktör är medarbetare i klass fyra och är 10 år gammal. Denna konstruktör fann så hur jag gjort mitt fel, och hur jag måste ha tänkt då jag inte lyckades. Jag såg genom detta fel en person som kunde lista ut mitt fel, mitt tänk och hur konstruktören sedan kunde hjälpa mig att komma tillrätta med det hela. Jag fick en god lektion i hur att tänka. Saken är den att jag fick se och ta del av så mycket dold kunskap hos min elev. Det var stort. Och mycket spännande.
Dessutom är elevens anslag ödmjukare. Hon förklarar mitt fel med att jag säkert var trött och behövde kaffe. När frågar vi eleverna om deras status för de prov de genomför? Jag fann i genomgången en mycket ödmjuk inställning till min förmåga. Jag fann också att hon kanske dessutom hade rätt. Jag var trött, det var slutet på dagen, jag var mycket kaffesugen... alltså... tankarna var inte riktigt fokuserade. Frågan är när jag gör bäst ifrån mig?
Min elev tröstade mig också med orden:
- Anne-Marie det är när man gör fel som man verkligen vet om man lär sig.
Anne-Marie
POTATIS AMANDINE
Jag gillar potatis. Jag tycker också om vackra ord.
Anne-Marie
"alltför ivrig elev, dock"
Jag tittar i gamla omdömen och gammalt tänk. Jag läser någonstans - "alltför ivrig elev, dock!"
Vad är detta för omdöme? Det osar negativt. Som om eleven inte kan lägga band på sig, i ivrigheten syns eller anas ett dåligt uppförande. Bedömningen har ingenting med kunskapsutvecklingen att göra. Mer med synen på barnet. Läraren har uppfostraransvaret eller anses ha förmåga att bedöma detta.
"alltför ivrig elev, dock!"
Idag torde det vara en positiv egenskap. Viljan att lära. Motivationens iver.
Så farligt det är med omdömen som är subjektiva. Dessutom faller omdömen av detta slag tillbaka på bedömaren. Men ett litet läskunnigt barn, tillika elev, förstår inte det. Barnet läser stämpelorden och fäster dem i sitt inre.
Anne-Marie
TRANSPARENS
Transparens!
Om eleverna vet hur, vad och varför så är möjligheten att påverka, inverka, avverka mycket större. Om jag ska bedöma krävs det mycket information om mitt uppdrag, hur jag bedömer och vad jag bedömer och när jag bedömer. Allt jag skriver och beskriver för eleven gör jag då eleven är intill mig, vi samspelar, jag ser och eleven bekräftar. Så syns det tydligt vad jag gör och samtidigt blir det medgörligt - eleven får och kan och vill - påverka det som angår eleven. Ja, det står så tydligt i barnkonventionen - barnet har rätt att påverka det som berör barnet...
Betygsgranskning - sommarlovsläsning? Skolan är sommarstängd, klockan har ringt ut, betyget får läsas utanför skoltid. Ingen återvändo. Märkliga förfarande. Lärardörrarna är stängda. Ensamläsning kring något så viktigt som en individs framtidsutsiktande.
A-M
Bedömningar handlar om väl utförda beskrivningar.
VÄGEN TILL SKRIFTLIGA OMDÖMEN, medveten reklam
Nu är bokomslaget klart, baksidestexten skriven och förlagets första annonsering synliggjord. Jag måste givetvis göra reklam för boken här på min blogg. Ni som följt mig under sommaren vet hur jag skrev från morgon till kväll under sommarens alla dagar. Det är en märklig känsla när processen börjar bli en självständig produkt och ett synbart resultat. Då jag skrev tänkte jag på min process, den tilltro min förläggare visat mig och uppdragsgivit mig, och hur jag tampades med innehåll, vad att skriva om, hur att skriva om detta vad att skriva om, och diskutera detta med människor runtomkring mig, sikta mot ett strävansmål, och slutligen få mitt manus godkänt. Ja, hela denna process är formativ och boken är resultatet, dvs ett summativt resultat av den kunskap jag processat.
Jag värnar barnet, det enskilda barnet, knyter an till barnkonventionen, och min bärande tanke är att - bedöma i elevens tjänst.Om ni köper boken är jag öppen för alla former av diskussioner vilka kan bidra till att vi lärare utvecklar vår förmåga att kommunicera samt utveckla vår lärarprofession. Ett första steg kan vara att aktivt och medvetet börja tala om strävansmålen.
Anne-Marie
Beställningsnumret är 622-9442-7 och priset är medvetet lågt - 98 kronor.
Eftersom detta verkligen är reklam för Vägen till Skriftliga omdömen gör jag det fullt ut; här är en beställningslapp.
Jag värnar barnet, det enskilda barnet, knyter an till barnkonventionen, och min bärande tanke är att - bedöma i elevens tjänst.Om ni köper boken är jag öppen för alla former av diskussioner vilka kan bidra till att vi lärare utvecklar vår förmåga att kommunicera samt utveckla vår lärarprofession. Ett första steg kan vara att aktivt och medvetet börja tala om strävansmålen.
Anne-Marie
Beställningsnumret är 622-9442-7 och priset är medvetet lågt - 98 kronor.
Eftersom detta verkligen är reklam för Vägen till Skriftliga omdömen gör jag det fullt ut; här är en beställningslapp.