FOKUS PÅ FEL SAKER - prov och test
Tester, prov och ständiga diagnoser av var eleverna befinner sig och med vad eleverna befinner sig där de är -
skapar INTE ett bättre lärande. Foskningen pekar inte på provet, testen som de framgångsfaktorer som stöttar lärandet i eleven.
Närhet, samtal, dialog, uppföljning och utvärdering, samtalspartners i klassrummet (samtal tilllsammans med annan elev kring undervisningens fokus), korta undervisande fokus, individuell undervisning och förväntningar i form av utmaningar skapar lärande i klassrum. Testerna och proven är ofta ångesframkallande och stressutlösande, och syftar egentligen mest till att läraren får ett kvitto på sin undervisning. Som ett avklarar moment, som testas,
Och om då resultatet inte är det som förväntas - skulle det vara mer intressant att utvärdera undervisningen snarare än att betygsätta eleven. Jag ser gärna på proven som en utvärdering av min undervisning. Jag kan därför använda proven som ett underlag för elev och lärardiskussion.
- Den här uppgiften? Hur kan jag eller ni utveckla en bättre förståelse för det här? Brainstorma!
- Vad kan jag göra för att resultatet blir bättre hos alla? Ge mig förslag?
Jag brukar säga till mina elever, de få gånger jag ger prov eller gör ett test, att detta gör vi för att jag ska få en överblick över min undervisning och att den går åt rätt håll. Jag gör inte detta för att bedöma er utan för att få hjälp att utvärdera mig.
Det brukar ha en helt annan effekt - eleverna gör proven, testerna - och ger mig klara och tydliga noteringar om vad de själva behöver mer hjälp med och vad jag kan göra för att hjälpa dem,
Anne-Marie
skapar INTE ett bättre lärande. Foskningen pekar inte på provet, testen som de framgångsfaktorer som stöttar lärandet i eleven.
Närhet, samtal, dialog, uppföljning och utvärdering, samtalspartners i klassrummet (samtal tilllsammans med annan elev kring undervisningens fokus), korta undervisande fokus, individuell undervisning och förväntningar i form av utmaningar skapar lärande i klassrum. Testerna och proven är ofta ångesframkallande och stressutlösande, och syftar egentligen mest till att läraren får ett kvitto på sin undervisning. Som ett avklarar moment, som testas,
Och om då resultatet inte är det som förväntas - skulle det vara mer intressant att utvärdera undervisningen snarare än att betygsätta eleven. Jag ser gärna på proven som en utvärdering av min undervisning. Jag kan därför använda proven som ett underlag för elev och lärardiskussion.
- Den här uppgiften? Hur kan jag eller ni utveckla en bättre förståelse för det här? Brainstorma!
- Vad kan jag göra för att resultatet blir bättre hos alla? Ge mig förslag?
Jag brukar säga till mina elever, de få gånger jag ger prov eller gör ett test, att detta gör vi för att jag ska få en överblick över min undervisning och att den går åt rätt håll. Jag gör inte detta för att bedöma er utan för att få hjälp att utvärdera mig.
Det brukar ha en helt annan effekt - eleverna gör proven, testerna - och ger mig klara och tydliga noteringar om vad de själva behöver mer hjälp med och vad jag kan göra för att hjälpa dem,
Anne-Marie
pröva - om eleverna känner sig trygga i lärandesituationer så kommer de att ge så många infallsvinklar kring hur lärandet kan utvecklas hos läraren och hos eleverna. Det blir lärande! Utvecklande sådant
ELEVUTVÄRDERING - INSIKTSLÄRANDE
ELEVUTVÄRDERING
Vi lär oss att utvärdera. Jag måste vara tydlig. De flesta elever utvärderar negativt - i tron att göra läraren till lags - en kvarleva av bristsynen och det ej tillräckliga. Därför skriver jag alltid - skriv snällt om dig själv - beröm dig själv - och då eleven får gensvar av mig - allt i muntlig form - så berättar jag vad jag ser av lärandet. Detta gör jag muntligt. Då får eleven skriva ned vad jag sa om arbetet. Då ser jag tydligt hur mina ord uppfattas, och kanske också missförstås och hur nära eleven är att göra mig till en slags domare och inte en medtänkare. Processen är lång och omfattande. En dag har eleven förstått att lärandet inte handlar om att tillfredsställa läraren utan att synliggöra processerna inne i eleven och att eleven ska självskatta processernas betydelse för sig själv - inte för mig. Jag har många utvärderingar... mina årskurs fyror utvärderar alltid sina arbeten - processen är i gång - lärandet kallas det. Och det angår mest eleven. Jag är bara ett medel för att lyckas.
Anne-Marie,
Vi lär oss att utvärdera. Jag måste vara tydlig. De flesta elever utvärderar negativt - i tron att göra läraren till lags - en kvarleva av bristsynen och det ej tillräckliga. Därför skriver jag alltid - skriv snällt om dig själv - beröm dig själv - och då eleven får gensvar av mig - allt i muntlig form - så berättar jag vad jag ser av lärandet. Detta gör jag muntligt. Då får eleven skriva ned vad jag sa om arbetet. Då ser jag tydligt hur mina ord uppfattas, och kanske också missförstås och hur nära eleven är att göra mig till en slags domare och inte en medtänkare. Processen är lång och omfattande. En dag har eleven förstått att lärandet inte handlar om att tillfredsställa läraren utan att synliggöra processerna inne i eleven och att eleven ska självskatta processernas betydelse för sig själv - inte för mig. Jag har många utvärderingar... mina årskurs fyror utvärderar alltid sina arbeten - processen är i gång - lärandet kallas det. Och det angår mest eleven. Jag är bara ett medel för att lyckas.
Anne-Marie,
SKRIFTLIGA OMDÖMEN Förankrade hos eleverna?
Vi talar om De skriftliga omdömen lärare har att skriva kring om våra elevers kunskaper. Rektorn är huvudansvarig för utformandet av dessa. Regeringen gav skolan uppdraget den 15 juli 2008. Men var är elevernas inflytande? Vad vet de?
Hur har skolorna talat om detta med eleverna?
Hur ska eleverna förstå ett skriftligt omdöme, ett betygsliknande skriftligt omdöme och ett eventuellt betyg?
Jag undrar hur skolorna har talat med eleverna om detta som kommer att sättas i händerna på eleverna?
Sverige har skrivit under barnkonventionen. Barnkonventionen syns i läroplanen. Där står att barnet har rätt att uttrycka sig i allt som angår barnet. De skriftliga omdömena, i vilken form som helst, torde vara just en sådan fråga - dvs - en fråga som i högsta grad angår eleven. Det handlar ju om dem.
Anne-Marie
Hur har skolorna talat om detta med eleverna?
Hur ska eleverna förstå ett skriftligt omdöme, ett betygsliknande skriftligt omdöme och ett eventuellt betyg?
Jag undrar hur skolorna har talat med eleverna om detta som kommer att sättas i händerna på eleverna?
Sverige har skrivit under barnkonventionen. Barnkonventionen syns i läroplanen. Där står att barnet har rätt att uttrycka sig i allt som angår barnet. De skriftliga omdömena, i vilken form som helst, torde vara just en sådan fråga - dvs - en fråga som i högsta grad angår eleven. Det handlar ju om dem.
Anne-Marie
SKRIFTLIGA OMDÖMEN "ATT ANSTRÄNGA SIG LÖNAR SIG"
Det är inte så jag vill se de skriftliga omdömen jag att satt att ge mina elever. Då Stockholms skolor nu inför ett betygsliknande skriftligt omdöme i samtliga ämnen redan vid årskurs ett bävar jag. Jag hör orden - Det ska löna sig att anstränga sig! som motivation till betygsbeslutet.
Nej, det kommer aldrig några betyg visa.
Det är många som anstränger sig men inte blir belönade.
För att skriva skriftliga omdömen krävs att man ser till varje individs förutsättningar och utveckling och i förhållande till mål, Där lönar sig bedömningen. Men inte betyget. Det är en fara med vårt lärande uppdrag nu! Detta är en av farorna. Och den är ganska överskuggande. Om inte helt och hållet.
Detta att bedöma.
Det handlar om att hitta framtidsutsikterna i elevens lärande.
Det är där de formativa bedömningarna kommer att få stor betydelse.
Det vill säga om lärare får utbildning och utveckla sin roll som lärare.
Den summativa bedömningen, vilket ett skriftligt omdöme är, är en liten del av detta att bedöma. Men avgörande hur de skrivs, vad som skrivs och hur detta speglar elevens kunskaper. Ansträngningen tror jag inte de speglar. Jag har den kunskapen om elever att de anstränger sig väldigt mycket. Det finns givetvis de elever som också har givit upp. De kan ha gett upp därför de ständigt upplever hur de misslyckas.
Det formtiva bedömmandet handlar om att se vilka utmaningar, vilka potentialer lärandet har hos eleven, hur processen framskrider, hur eleven förstår, utvecklar sina redskap att lösa för att slutligen klara av något på egen hand. Att följa den processen handlar om att följa ett lärande. Detta lärande kan vara mycket individuellt och se mycket olika ut hos olika elever.
Det kanske är så - att det lönar sig för lärare att anstränga sig för att se vad elever lär sig. Se vad elever redan kan så att de slipper göra mer av det som inte utvecklar? Våga ställa sig frågan om varför de inte lär sig? Fundera över undervisningen hinder för lärande? Frågor som hindrar tänkande, frågor som hindrar utveckling av tänkande, frågor som begränsar svaren?
Anne-Marie,
som tycker att undervisning kan förändras och utvecklas i takt med förändringar i samhället, förändringar av kunskapsbegreppen, förändringar ... och förändras i takt med de uppdrag som krävs utanför skolan och senare i livet. Kanske är det till och med så att nya ämnen ska in i skolan - och med mer tyngd. Skolan ska vara en plats där elever utvecklas och lär. Det är framtiden jag värnar om. Och den ska mina elever ut i. Mina elever i årskurs fyra har sina förväntningar på mig - den att jag ska utbilda i engelska och i hur man gör hemsidor. Det är ett första steg. De vet dessutom att detta handlar om deras framtid. De uttrycker sin längtan efter att ingå i det globala nätverket - alltså säger de med sina ord - de lär som kosmopoliter. Det är upp till mig att hänga med dem, inte tvärtom. Och jag tackar dem för att de visar vägen. Jag ska ordna för lärandet under deras promenad ut i verkliga livet.
http://news.bbc.co.uk/2/hi/uk_news/education/7311863.stm
http://www.lararnastidning.net/LT_Output_2005.asp?ArticleID=403311&CategoryID=3612&ArticleOutputTemplateID=92&ArticleStateID=2&ParentID=&MenuItemID=&MenuItemID2=
http://www.svd.se/stockholm/nyheter/artikel_1891787.svd
BEDÖMNINGAR, portfolio och ELEVEN
Jag har lyssnat en hel dag, två återstår, om bedömningar och forskningen kring dessa. Det är Forskarskolan som ordnar ett möte mellan tänkarna och praktikerna. Jag är praktiker. Men jag tänker. Jag tänkte hela tiden på att vi alldeles för sällan inbegriper eleverna i bedömningarna som påverkar just dem.
Dessutom funderar jag kring portfoliotanken, detta efter att ha lyssnat till professor Olga Dysthe. Varför sparas bara sådant som är välgjort, ser fint ut, är rätt istället för att åskådliggöra hur en elev lyckas tänka då det blivit fel men i en samspelande process lyckas. Varför syns inte processen?
Jag är heller ingen vän av portfolion om den reduceras till en låda för elevalster. Portfolie är en tanke som omfattar lärandeprocesser och elevens utveckling. Det är inte en plats för arbeten att visa upp. Det kan resultera i arbeten att visa upp, men det är en annan sak.
Anne-Marie
ABSOLUT SUVERÄNA
Absolut suveräna är alla individer. Varje individs kunskap om sig själv måste tillåtas samspela med omvärldens tyckande. Detta är en liten överskrift av en liten sjuåring. En början på ett CV genom skolgången. Banne mig om den skriften naggas på i kanten.
Anne-Marie
EN ANING FÖRENKLAT
Det behövs FORMATIVA bedömningar för att fortsätta imorgon.
Gårdagens görande syns i SUMMATIVA resuméer och avslut.
Väldigt förkortat och förenklat.
Så skulle jag förklara skillnaden mellan summativa och formativa bedömningar. Men det är oändligt mycket mer bakom orden.
Anne-Marie
Gårdagens görande syns i SUMMATIVA resuméer och avslut.
Väldigt förkortat och förenklat.
Så skulle jag förklara skillnaden mellan summativa och formativa bedömningar. Men det är oändligt mycket mer bakom orden.
Anne-Marie
ÅTGÄRDSPROGRAM UTAN ELEV
Jag funderar över ordet, akten, felbäraren och det dokument som skrivs runt och kring en elev i svårigheter.
Det är ofta eleven som slutligen får ett papper. Ett åtgärdsprogram. Det är eleven som får bära problemet. Det är inte riktigt avsikten men eleven blir problembäraren. Jag har ofta funderat över hur det skulle vara om undervisningen fick åtgärdsprogram.
Jag blev glad då jag hörde en speciallärare omsluta elevens hela situation och dokumentera lärarnas förändrade arbetssätt och attityd till eleven. Allt för att göra förändring och åtgärda utan att stigmatisera eleven. Det fördes noggranna analyser av lärarnas arbete och utvärderingar. Det är åtgärdsprogram som jag gärna skulle sätta mitt namn på. Ingen gång syntes elevens eller föräldrarnas åtgärder. Det var och är en skolsak.
Anne-Marie
INDIVIDUELLA FRAMTIDSORD
Individuella utvecklingsplaner är just vad orden anger.
Individuella - vilket betyder att de är unika och omsluter en individ.
Utveckling - handlar inte om vad som har hänt en gång i tiden utan vad som kan tänkas hända i framtiden.
Individuella utvecklingsplaner är individuella framtidsord.
När det gäller dokumentation och omsorg om lärande utveckling hos barn ska de individuella utvecklingsplanerna verka för framtiden och visa på styrkor och förmågor hos barnet och vilket lärande som barnet är i färd med att erövra. De individuella utvecklingsplanerna ska inte innehålla subjektiva tyckanden. Ett barn, en framtida elev, ska ha värdiga dokument som pekar mot framitda utveckling. Jag vill inte ärva en annan lärares subjektiva tankar om ett barn. Allt nedskrivet blir kungsord och finns arkiverade för mycket lång tid framöver.
Det sorgliga i berättelsen är att lärare och nedtecknare av skriftliga omdömen och individuella utvecklingsplaner inte har fått en gedigen utbildning i vad detta innebär. Skriftliga saker är korresponderande akter, de är ord som läses av andra på andra platser och i andra sammanhang, vilket gör att barnets rätt och skydd ska värnas. Vad som skrivs ned i ett dokument ska verka för framtiden, och i den. Lev Vygoskijs ord kan vara ledord - Inte se gårdagen i barnets utveckling utan framtiden i den.
En mycket enkel reflektion då läraren läser igenom vad som sägs och uttrycks i ett skriftligt omdöme är att tänka - vill jag läsa det här som förälder, ska detta följa mitt barn, vad tänker mitt barn om det som är nedskrivet, samstämmer det med mitt barns uppfattning, hur gagnar det här barnet?
Anne-Marie
http://aftonbladet.se/nyheter/article3342984.abIndividuella - vilket betyder att de är unika och omsluter en individ.
Utveckling - handlar inte om vad som har hänt en gång i tiden utan vad som kan tänkas hända i framtiden.
Individuella utvecklingsplaner är individuella framtidsord.
När det gäller dokumentation och omsorg om lärande utveckling hos barn ska de individuella utvecklingsplanerna verka för framtiden och visa på styrkor och förmågor hos barnet och vilket lärande som barnet är i färd med att erövra. De individuella utvecklingsplanerna ska inte innehålla subjektiva tyckanden. Ett barn, en framtida elev, ska ha värdiga dokument som pekar mot framitda utveckling. Jag vill inte ärva en annan lärares subjektiva tankar om ett barn. Allt nedskrivet blir kungsord och finns arkiverade för mycket lång tid framöver.
Det sorgliga i berättelsen är att lärare och nedtecknare av skriftliga omdömen och individuella utvecklingsplaner inte har fått en gedigen utbildning i vad detta innebär. Skriftliga saker är korresponderande akter, de är ord som läses av andra på andra platser och i andra sammanhang, vilket gör att barnets rätt och skydd ska värnas. Vad som skrivs ned i ett dokument ska verka för framtiden, och i den. Lev Vygoskijs ord kan vara ledord - Inte se gårdagen i barnets utveckling utan framtiden i den.
En mycket enkel reflektion då läraren läser igenom vad som sägs och uttrycks i ett skriftligt omdöme är att tänka - vill jag läsa det här som förälder, ska detta följa mitt barn, vad tänker mitt barn om det som är nedskrivet, samstämmer det med mitt barns uppfattning, hur gagnar det här barnet?
Anne-Marie
samt till TYSTA TANKAR http://lumaol.wordpress.com/2008/09/23/iup-och-offentlighetsprincipen/#comment-2068
SKRIFTLIGA omdömen kapitel 11
Jag gör många läsanalyser av mina elevers läsförmåga. Jag dokumenterar vilka utmaningar eleverna kan tänkas ta, jag dokumenterar vilka lässtrategier eleverna har, kort sagt, jag dokumenterar allt. Matematiktextläsning, skönlitterära texter, geografibokens text, men jag gör det så att eleverna ser och vet vad det är jag undersöker. Min bedömning är synbar. Det gör att eleven själv kan bedöma läsanalysen. Jag är i färd med att genomföra bedömningar av elevernas läsning i min lilla nya fyra. Så fort jag kan låter jag eleverna själva läsa för varandra. Då gör de analyser tillsammans. Idag hörde jag två flickor berömma läsningen - du läser väldigt vacker, sa en flicka till sin kompis. Jag tycker om att lyssna till dig.
Jag tycker det är märkligt att man inte låter eleverna pröva och öva sig i att bedöma. Det är svårt. Det är ansvarsfullt. Jag har låtit mina elever göra detta i alla min klasser. Om jag gör bedömningar ovärdigt kommer jag att höra det i elevernas gensvar gentimot varandra.
Anne-Marie
som också läser något fint hos It-mamman
http://itmamman.se/wordpress/?p=84
Jag tycker det är märkligt att man inte låter eleverna pröva och öva sig i att bedöma. Det är svårt. Det är ansvarsfullt. Jag har låtit mina elever göra detta i alla min klasser. Om jag gör bedömningar ovärdigt kommer jag att höra det i elevernas gensvar gentimot varandra.
Anne-Marie
som också läser något fint hos It-mamman
http://itmamman.se/wordpress/?p=84
REDAKTIONSMÖTET om bedömningar kap. 8
Redaktionsmötet på mitt förlag handlar inte längre om processen utan om resultatet av den. Det betyder att det processade materialet snart är summerat och publicerat.
Så kan man tänka då det gäller elevernas arbeten också.
Vi ska ägna stor omsorg om processen. När vi har gjort det kan vi publicera vårt arbete.
Men det är en del turer i processen innan vi kan skapa ett resultat.
Om jag rättar, ändrar, lägger till och drar ifrån i mina texter hos förlaget så betyder det att vi är inne i en process kring innehållet. Men målet är att det ska bli en bok. Det vore hemskt om mitt manus genast skulle bedömas som färdigt. Jag tycker att vi alltför ofta ber eleverna skriva något, och vi kräver av en process att det genast ska bli ett resultat.
Jag skiljer på processarbeten och publicerade arbeten.
Anne-Marie
UPPFOSTRINGUNDERLAG
Det smärtar mig djupt när skolk och frånvaro görs till individproblem.
Det kan vara många orsaker som gör att en elev skolkar. Ströfrånvaro är inte accepterat. Jag är ingen vän av insläntrande elever, några minuter för sena, jag blir inte glad åt försenade ankomster, men det kan finnas bakomliggande saker kring varför det blir så.
En skolkande elev är något helt annat än en frånvarande elev. Frånvaro är inte detsamma sak som skolk trots att båda begreppen anger just frånvaro. Det är inte så enkelt att komma tillrätta med problem som eleven är i, och tro att medicinen är strängare uppfostran och straff. Bättre är att undersöka vad och varför som detta uppkommer.
Nu ska dessa frånvarotimmar också synas i de skriftliga dokumenten. Jag tänker på då Estonia sjönk, och då jag, några timmar innan, varit den där bullbakande mamman, som var hemma och tog emot mina barn efter skolan. Jag tänker på den förändring som Estonia innebar för mina barn. De fick ett hem i sorg. I hemmet var de fantastiskt ansvarstagande, hjälpte och stöttade, så små de var, men i skolan var det inte lika bra. Sorgen därhemma fick utlopp i skolan. Protesten över alltsammans syntes ibland som skolk och frånvaro. Jag är glad att vi bara får bära den här upplevelsen inom oss, och inte har papper på hur det blev runtomkring oss, för inte skulle någon i min familj må bra av att stämplas mer än så. Jag tar detta som ett exempel, men jag kan lika gärna berätta om den och den
och den...
som har så mycket mer att bära än bara skolböcker och läxor. Det är inte lätt att vara ung idag. Det är absolut inte bra med frånvaro.... men innan den registreras som ett individproblem... hoppas jag innerligt att lärarna blir vid sin läst, och stannar närmast barnen. Det finns kanske en och annan anledning, i skolan, i hemmet och i andra omständigheter vilka ställer till det för eleven.
Skolk är ett allvarligt symptom på något. Det är en signal snarare än ett uppförande. Det är något som inte går att sägas, men måste uttryckas. Vem värnar eleven idag, vem är vår nästa Ellen Key... vem kan skriva om barns rättigheter för detta århundrade...
Anne-Marie
SKRIFTLIGA OMDÖMEN kap 6
De skriftliga omdömen vi har att göra, utföra och skriva är ett korresponderande dokument.
Det korresponderar med:
1) eleven
2) föräldrarna
3) vid övergångar mellan stadier
4) andra skolor
5) uppdragsgivare
6) Det korresponderar också läraryrket och professionen
Oavsett hur vi tänker kring det här uppdraget så är vi utförare. Jag funderar därför på det uppdrag man lägger på en rektor. Det är rektor vid varje skola som tar fram ett underlag för de skriftliga omdömen skolan ska lämna. Faran är att detta underlag kommer att se olika ut vid olika skolor.
Om det nu är så att lärarna ska ge ett skriftlig omdöme är det nog av vikt att vi får möjlighet att göra detta på rätt sätt. Det behövs därför en god diskussion i skolorna kring det här uppdraget och en slags gemensamhetssyn på hur vi ska korrespondera vad eleven kan. Jag ser gärna att det blir ett dokument som gensvarar på de uppställda målen och inget annat. Jag är mycket rädd för de subjektiva värderingarna som bedömningarna kan komma att innehålla. Det betyder att jag personligen har mycket svårt för att ge skriftliga omdömen om elevens sociala förmågor. Jag vill hålla mig till vad eleven kan.
Jag önskar att man givit ett nationellt dokument. Så att lärare, elever och rektorer fick ett gemensamt underlag att utgå ifrån. Jag är rädd för att skolor kommer att få konkurrera om hur väl man skriver ett omdöme. Om det blir så ser vi i framtiden. Men det är min farhåga. De skolor som bäst formulerar vad varje individ kan blir den skola som lyckas.
Det korresponderar med:
1) eleven
2) föräldrarna
3) vid övergångar mellan stadier
4) andra skolor
5) uppdragsgivare
6) Det korresponderar också läraryrket och professionen
Oavsett hur vi tänker kring det här uppdraget så är vi utförare. Jag funderar därför på det uppdrag man lägger på en rektor. Det är rektor vid varje skola som tar fram ett underlag för de skriftliga omdömen skolan ska lämna. Faran är att detta underlag kommer att se olika ut vid olika skolor.
Om det nu är så att lärarna ska ge ett skriftlig omdöme är det nog av vikt att vi får möjlighet att göra detta på rätt sätt. Det behövs därför en god diskussion i skolorna kring det här uppdraget och en slags gemensamhetssyn på hur vi ska korrespondera vad eleven kan. Jag ser gärna att det blir ett dokument som gensvarar på de uppställda målen och inget annat. Jag är mycket rädd för de subjektiva värderingarna som bedömningarna kan komma att innehålla. Det betyder att jag personligen har mycket svårt för att ge skriftliga omdömen om elevens sociala förmågor. Jag vill hålla mig till vad eleven kan.
Jag önskar att man givit ett nationellt dokument. Så att lärare, elever och rektorer fick ett gemensamt underlag att utgå ifrån. Jag är rädd för att skolor kommer att få konkurrera om hur väl man skriver ett omdöme. Om det blir så ser vi i framtiden. Men det är min farhåga. De skolor som bäst formulerar vad varje individ kan blir den skola som lyckas.
Anne-Marie
SKRIFTLIGA OMDÖMEN kap 5
Nu vet jag vad skillnaderna är mellan
1) skriftligt omdöme
2) skriftligt betygsliknande omdöme
3) betyg
Har klurat en hel del på vad det är för dokument vi ska skriva.
Anne-Marie
1) skriftligt omdöme
2) skriftligt betygsliknande omdöme
3) betyg
Har klurat en hel del på vad det är för dokument vi ska skriva.
Anne-Marie
ELEVORDEN TILL LÄRAREN
Detta lärande samspel - den mellan eleven och läraren - syns ofta i elevens gensvar och utvärdering. Det är viktigt att eleverna utvärderar och reflekterar över sitt lärande. Och visst har den här eleven rätt, jag kämpar - och kämpar det ska ses som ett positivt ord! Men denna lilla text betyder också att eleven ser och känner med. Om vi skulle titta på elevens lärande så är det en mycket tydlig medkänsla och inlevelseförmåga denna elev visar upp. Denna text kan till en början se söt ut, men det viktiga är att den faktiskt också korresponderar elevens förmåga och gensvarar på de mål vi i skolan har att sträva mot.
Anne-Marie
Anne-Marie
DEN VÄNLIGA MATTEBOKEN
Matteborgen, den vänliga matematikboken. Jag struntar i om detta betraktas som reklam.
Jag hörde mina kollegor packa upp sina matematikborgar... jag tror det borgar för en god matematikundervisning då lärare omsluter sina läromedel med värme. Men... det viktigaste av allt... att eleverna upplever att de omsluter sitt lärande med nyfikenhet och vilja att utvecklas. Jag har givit mina elever stor möjlighet att påverka sin undervisning, och tack vare att Matteborgen är så tydlig så kan jag mycket enkelt göra det. Matteborgen - den vänliga matteboken! Så ska det kännas, så ska det vara.
Jag har fått ta del av Matteborgen 4A vilken har översatts till blindskrift. Jag blundade och försökte närma mig ett nytt språk. Det var märkligt svårt att använda sig av känseln. Jag har inte förmågan alls. Men jag prövade... och insåg att världen är så olika för oss alla. Det viktiga är att vi alla omsluts med respekt och får redskap som gör oss delaktiga.
Jag hörde mina kollegor packa upp sina matematikborgar... jag tror det borgar för en god matematikundervisning då lärare omsluter sina läromedel med värme. Men... det viktigaste av allt... att eleverna upplever att de omsluter sitt lärande med nyfikenhet och vilja att utvecklas. Jag har givit mina elever stor möjlighet att påverka sin undervisning, och tack vare att Matteborgen är så tydlig så kan jag mycket enkelt göra det. Matteborgen - den vänliga matteboken! Så ska det kännas, så ska det vara.
Jag har fått ta del av Matteborgen 4A vilken har översatts till blindskrift. Jag blundade och försökte närma mig ett nytt språk. Det var märkligt svårt att använda sig av känseln. Jag har inte förmågan alls. Men jag prövade... och insåg att världen är så olika för oss alla. Det viktiga är att vi alla omsluts med respekt och får redskap som gör oss delaktiga.
Anne-Marie,
En matematikbok - Matteborgen 4A översatt till blindskrift betyder 9 pärmar.
VÄRNA VÅRT YRKE
Öppet brev till mina kollegor.
Jag måste skriva - kära kollegor och lärare erövra mellanrummet mellan beslut och elev. Vi har ett ansvar i de bedömningar som vi lärare skall göra. Om vi inte förvaltar detta uppdrag som gavs lärarkåren den 15 juli 2008 är jag rädd att misstroendet mot oss lärare kommer permanentas för gott. Jag vet.... jag låter drastisk. Vill ni veta hur jag tänker...?
Anne-Marie
Jag måste skriva - kära kollegor och lärare erövra mellanrummet mellan beslut och elev. Vi har ett ansvar i de bedömningar som vi lärare skall göra. Om vi inte förvaltar detta uppdrag som gavs lärarkåren den 15 juli 2008 är jag rädd att misstroendet mot oss lärare kommer permanentas för gott. Jag vet.... jag låter drastisk. Vill ni veta hur jag tänker...?
Anne-Marie
SKRIFTLIGA OMDÖMEN kap 2
Ja, det är mycket allvarliga saker, detta med skriftliga omdömen.
Det handlar om att förvalta det uppdrag vi lärare har fått.
Vi har nämligen inte något val, oavsett vad vi tycker så är vi utförare. Vi måste därmed förvalta uppdraget och det mellanrum vi har mellan beslut och elev. Jag vill se värdiga diskussioner i skolorna, där processer bedöms hos samtliga elever, där alla blir sedda, där alla får utvecklas från sina förutsättningar och sina börjor... och se skillnaden från utgångspunkt, process och uppnått mål.
Det är inte tomma ord vi ska leverera i omdömen, oavsett hur de är utformande. Det är med full respekt om eleven vi lärare ska ge omdömen. Jag ser ingen annan väg än att förvalta detta uppdrag med kompetens, undran och respekt. Det handlar också om lärarens profession. Hur ser vi utveckling hos barn och ungdomar, hur värderar vi den? hur utmanar vi det eleverna kan... hur ser vi på den lärande människan...och hur kommunicerar vi det vi ser.
Det är så farligt att göra något slarvigt då det handlar om ett barns utveckling. Om vi slarvar med uppdraget nu... inte går på djupet med vad det är vi ska göra... inte förvaltar omsorgen om våra växande barn... så förvaltar vi heller inte vårt yrke. Jag är utförare av de uppdrag jag får, ibland är det inte lätt att vara lärare, men jag har mitt yrke, jag kan välja, jag kan byta arbetsplats och arbetsuppgifter. Eleven har skolplikt och kan knappast göra annat än att gå i skolan. Det är om våra elever vi ska göra skillnad. Ett skrifltigt omdöme måste därför utgöra ett sant och verkligt dokument, samspelande med elevens uppfattningar om sitt lärande, och korrespondera vad vi bedömer och hur, alltså hur våra mål ser ut.
Jag tycker denna fråga är så allvarlig - den sätter professionen på prov! Och när det gäller prov, så kan prov bedömas, IG, G, VG och MVG. Jag önskar att vi lärare förstår att vi ska sträva efter MVG. Jag önskar lärarkåren ett framtida MVG i förmågan att kommunicera elevernas kunskaper, och det med elevernas bästa för ögonen. Ett underkännande kräver åtgärdsprogram för undervisningen.
Elevens rätt den tummar jag inte en millimeter på.
Anne-Marie
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=817205
SKRIFTLIGA OMDÖMEN KAP 1
Detta om skriftliga omdömen. Skolan är skyldig att genomföra dessa från årskurs ett, i samtliga ämnen, av samtliga undervisande lärare. Beslutet togs den 15 juli 2008. Uppdraget är oss givet. Vi lärare kan säga vad vi vill om skriftliga omdömen, men oavsett vad vi tycker, är vi utförare. Vi skall göra det som vi har i uppdrag att göra.
Det som skrämmer mig med dessa omdömen är att de kan se olika ut beroende på vilken skola man går i. Det är upp till rektorn att besluta om de 1) ska vara skriftliga omdömen, 2) om det ska vara skriftliga omdömen som är betygsliknande eller 3) om det ska vara betyg. Så långt rektorn uppdrag. För oss utförare handlar det då om att kunna förstå skillnaden mellan ett skriftligt omdöme, ett betygsliknande skriftligt omdöme och ett betyg. Vad är skillnaden mellan dessa? Vi måste veta vilken form av omdöme vi ger våra elever, varför vi gör det, hur vi gör det så att vi kan kommunicera rätt med dem som berörs av dem, våra elever och deras föräldrar.
Denna tredelning av omdömen upplever jag olycklig. Är detta inte ett första steg till att återinföra betyget i svensk skola - och det från årskurs ett?
Men skriftliga omdömen sätter också lärarens profession i centrum. Hur kommunicerar vi värdigt en elevs lärande progression, hur inbegriper vi eleven i det arbetet, hur tillåts eleven tänka och tycka om sin utveckling, vad är det som är utveckling, vad ska bedömas, hur ska vi bedöma, vad ska vi titta på. Lärare kan en hel massa om bedömningar men vad som är viktigt nu - det är hur vi lärare kommunicerar dem. Vi måste också utveckla flera olika bedömningar för att utveckla lärandeprocesser och visa hur processerna ser ut fram till mål.
Vi har flera bedömningar att göra, den kring elevens lärande process (den formativa bedömningen) samt resultatet av vårt arbete (den summativa bedömningen). Det vore en skolutvecklande och utmanande tanke att vi åskådliggjorde vad vi gör, hur vi gör och hur vi ser på lärandet när det är aktivt. Det betyder att vi tittar på processen. För där är vi helt unika i skolan, vi lärare som står eleverna absolut närmast. Hur ser lärandet ut, hur utvecklas det, hur processar eleven ett undervisande fokus... det är vad vi ska bedöma. Vägen till skriftliga omdömen!
Lärare måste tillåtas utveckla det vi har att göra, i vilken form detta skrivna omdöme ska ges, så att vi synliggör skolans arbete och varje individs utveckling. Vi lärare måste, oavsett vad vi tänker och tycker, genomföra de beslut som fattas... låt oss utveckla vår profession och värna det mellanrum vi har mellan beslut och elev. Låt oss diskutera, utveckla och fundera över hur vi bedömer värdigt och respektfullt ... för framtiden och i elevens tjänst.
Eleven har rätt att utvecklas och lära i skolan. Eleven omsluts av läroplan och barnkonvention (jag hade lust att skriva elevkonvention, vilket är en idé jag länge burit på). Lärarna har uppdrag i Läroplanen, eleverna sina rättigheter i den.
Jag talade men en pappa som berättade att han fått betyg på sin dotter. Hon hade gått ut första klass. Den här pappan formulerade sig:
- Jag som alltid tyckt min dotter var så bra på allt, nu fick jag liksom svart på vitt att hon... tja vad ska man säga... är en slag medelmåtta...? Hur ska jag veta nu... kommer hon att klara sig? Hur kommer det att gå för henne?
Jag bävande då jag hörde pappans ord. Dels därför att hans syn på sin dotter förändrades av skolans omdöme om henne, men också att han säkerligen skulle börja oroa sig för sin dotter... och hamna i en ond spiral... där känslan av oduglighet blir flickans ok... knappast hennes möjlighet.
Skolan ska göra skillnad för eleven. Den skillnaden ska synas i att individen upplever sig vara lärande. Detta lärande handlar om att utvecklas, och ska synas i självförtroende, initiativkraft, motivation, mod och vilja. Att lära sig... det är stora saker... och det sker bland annat i skolan.
Det sprudlar av vilja i lärarkåren. Jag ser den viljan överallt. Låt oss få alla redskap, pedagogiska samtal, lärande och kunskap om, för att rätt förvalta det vi har att göra. Ge oss tid, ge oss utrymme, visa oss respekt för det vi gör, och se hur nära vi befinner oss vår gemensamma framtid... vi befinner oss ständigt i den... bland våra elever. Jag är lärare, jag måste göra, jag har inga val men hur jag förvaltar uppdraget hör samman med min människo- och kunskapsyn. Jag är närmast eleverna. Jag vill förvalta den närheten.
Anne-Marie,
som lutar mig mot Lev Vygotskijs axel och tänker... vi se framtiden i barns utveckling inte dåtid!
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=817205&rss=554
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=817205
Det som skrämmer mig med dessa omdömen är att de kan se olika ut beroende på vilken skola man går i. Det är upp till rektorn att besluta om de 1) ska vara skriftliga omdömen, 2) om det ska vara skriftliga omdömen som är betygsliknande eller 3) om det ska vara betyg. Så långt rektorn uppdrag. För oss utförare handlar det då om att kunna förstå skillnaden mellan ett skriftligt omdöme, ett betygsliknande skriftligt omdöme och ett betyg. Vad är skillnaden mellan dessa? Vi måste veta vilken form av omdöme vi ger våra elever, varför vi gör det, hur vi gör det så att vi kan kommunicera rätt med dem som berörs av dem, våra elever och deras föräldrar.
Denna tredelning av omdömen upplever jag olycklig. Är detta inte ett första steg till att återinföra betyget i svensk skola - och det från årskurs ett?
Men skriftliga omdömen sätter också lärarens profession i centrum. Hur kommunicerar vi värdigt en elevs lärande progression, hur inbegriper vi eleven i det arbetet, hur tillåts eleven tänka och tycka om sin utveckling, vad är det som är utveckling, vad ska bedömas, hur ska vi bedöma, vad ska vi titta på. Lärare kan en hel massa om bedömningar men vad som är viktigt nu - det är hur vi lärare kommunicerar dem. Vi måste också utveckla flera olika bedömningar för att utveckla lärandeprocesser och visa hur processerna ser ut fram till mål.
Vi har flera bedömningar att göra, den kring elevens lärande process (den formativa bedömningen) samt resultatet av vårt arbete (den summativa bedömningen). Det vore en skolutvecklande och utmanande tanke att vi åskådliggjorde vad vi gör, hur vi gör och hur vi ser på lärandet när det är aktivt. Det betyder att vi tittar på processen. För där är vi helt unika i skolan, vi lärare som står eleverna absolut närmast. Hur ser lärandet ut, hur utvecklas det, hur processar eleven ett undervisande fokus... det är vad vi ska bedöma. Vägen till skriftliga omdömen!
Lärare måste tillåtas utveckla det vi har att göra, i vilken form detta skrivna omdöme ska ges, så att vi synliggör skolans arbete och varje individs utveckling. Vi lärare måste, oavsett vad vi tänker och tycker, genomföra de beslut som fattas... låt oss utveckla vår profession och värna det mellanrum vi har mellan beslut och elev. Låt oss diskutera, utveckla och fundera över hur vi bedömer värdigt och respektfullt ... för framtiden och i elevens tjänst.
Eleven har rätt att utvecklas och lära i skolan. Eleven omsluts av läroplan och barnkonvention (jag hade lust att skriva elevkonvention, vilket är en idé jag länge burit på). Lärarna har uppdrag i Läroplanen, eleverna sina rättigheter i den.
Jag talade men en pappa som berättade att han fått betyg på sin dotter. Hon hade gått ut första klass. Den här pappan formulerade sig:
- Jag som alltid tyckt min dotter var så bra på allt, nu fick jag liksom svart på vitt att hon... tja vad ska man säga... är en slag medelmåtta...? Hur ska jag veta nu... kommer hon att klara sig? Hur kommer det att gå för henne?
Jag bävande då jag hörde pappans ord. Dels därför att hans syn på sin dotter förändrades av skolans omdöme om henne, men också att han säkerligen skulle börja oroa sig för sin dotter... och hamna i en ond spiral... där känslan av oduglighet blir flickans ok... knappast hennes möjlighet.
Skolan ska göra skillnad för eleven. Den skillnaden ska synas i att individen upplever sig vara lärande. Detta lärande handlar om att utvecklas, och ska synas i självförtroende, initiativkraft, motivation, mod och vilja. Att lära sig... det är stora saker... och det sker bland annat i skolan.
Det sprudlar av vilja i lärarkåren. Jag ser den viljan överallt. Låt oss få alla redskap, pedagogiska samtal, lärande och kunskap om, för att rätt förvalta det vi har att göra. Ge oss tid, ge oss utrymme, visa oss respekt för det vi gör, och se hur nära vi befinner oss vår gemensamma framtid... vi befinner oss ständigt i den... bland våra elever. Jag är lärare, jag måste göra, jag har inga val men hur jag förvaltar uppdraget hör samman med min människo- och kunskapsyn. Jag är närmast eleverna. Jag vill förvalta den närheten.
Anne-Marie,
som lutar mig mot Lev Vygotskijs axel och tänker... vi se framtiden i barns utveckling inte dåtid!
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=817205&rss=554
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=817205
ELEVSAMTAL om NATIONELLA PROV
- Jag skolkade alla svenska lektioner då jag hörde att vi skulle ha nationella prov i muntlig framställning i årskurs nio. Jag var livrädd. Det talas så mycket om hur man gör med elever som inte vill läsa, men det talas aldrig om hur man gör med elever som läser men inte vågar tala inför en grupp. Läsningen är en fråga som man alltid diskuterar men det finns lika viktiga områden som glöms bort. Som det här att tala inför grupp och framföra sina åsikter. Det är inte så lätt om man är tystlåten men tänker mycket. Men... som sagt... jag skolkade. Det berodde på att jag var livrädd.
I efterhand funderar jag på hur jag kunde ha fått hjälp!
Jag lyssnar in lite överallt. Hur ser det ut? Hur upplevs det? Vad tror eleverna? Hur tänker de om saker och ting i skolan? Det är viktigt att vi får höra och utvärdera tillsammans med eleverna. Men det är också viktigt att vi för med oss frågeställningarna in i de pedagogiska diskussionerna. Vad viktigare är - att vi skapar ordentliga utrymmen för dessa samtal i skolan. De behövs.
Anne-Marie
I efterhand funderar jag på hur jag kunde ha fått hjälp!
Jag lyssnar in lite överallt. Hur ser det ut? Hur upplevs det? Vad tror eleverna? Hur tänker de om saker och ting i skolan? Det är viktigt att vi får höra och utvärdera tillsammans med eleverna. Men det är också viktigt att vi för med oss frågeställningarna in i de pedagogiska diskussionerna. Vad viktigare är - att vi skapar ordentliga utrymmen för dessa samtal i skolan. De behövs.
Anne-Marie