Anne-Marie Körling Blogg

UPPFOSTRINGUNDERLAG

Det smärtar mig djupt när skolk och frånvaro görs till individproblem.

Det kan vara många orsaker som gör att en elev skolkar. Ströfrånvaro är inte accepterat. Jag är ingen vän av insläntrande elever, några minuter för sena, jag blir inte glad åt försenade ankomster, men det kan finnas bakomliggande saker kring varför det blir så.

En skolkande elev är något helt annat än en frånvarande elev. Frånvaro är  inte detsamma sak som skolk trots att båda begreppen anger just frånvaro. Det är inte så enkelt  att komma tillrätta med problem som eleven är i, och tro att medicinen är strängare uppfostran och straff. Bättre är att undersöka vad och varför som detta uppkommer.

Nu ska dessa frånvarotimmar också synas i de skriftliga dokumenten. Jag tänker på då Estonia sjönk, och då jag, några timmar innan, varit den där bullbakande mamman, som var hemma och tog emot mina barn efter skolan. Jag tänker på den förändring som Estonia innebar för mina barn. De fick ett hem i sorg. I hemmet var de fantastiskt ansvarstagande, hjälpte och stöttade, så små de var, men i skolan var det inte lika bra. Sorgen därhemma fick utlopp i skolan. Protesten över alltsammans syntes ibland som skolk och frånvaro. Jag är glad att vi bara får bära den här upplevelsen inom oss, och inte har papper på hur det blev runtomkring oss, för inte skulle någon i min familj må bra av att stämplas mer än så. Jag tar detta som ett exempel, men jag kan lika gärna berätta om den och den

och den...

som har så mycket mer att bära än bara skolböcker och läxor. Det är inte lätt att vara ung idag. Det är absolut inte bra med frånvaro.... men innan den registreras som ett individproblem... hoppas jag innerligt att lärarna blir vid sin läst, och stannar närmast barnen. Det finns kanske en och annan anledning, i skolan, i hemmet och i andra omständigheter vilka ställer till det för eleven.

Skolk är ett allvarligt symptom på något. Det är en signal snarare än ett uppförande. Det är något som inte går att sägas, men måste uttryckas. Vem värnar eleven idag, vem är vår nästa Ellen Key... vem kan skriva om barns rättigheter för detta århundrade...

Anne-Marie

Jag hörde om en skola idag. En skola där man hade provat ett nytt grep för skolkarna. De hade kontakt med sin lärare via dator. De gjorde kreativa saker över nätet. Nu går de i skolan. De andra elevern i andra klasser vill vara med på deras lektioner för de gör så mycket krativt och inspierande. Dessa elevers lärare har elevernas mobilnummer inlagda i sin mobil och kan skicka sms om de inte dyker upp. En elev uttryckte det: "Förr var det ingen som frågade var jag var. Det var det värsta att komma till skolan och inte ha varit saknad. Nu vill läraren veta var jag är, vad jag gör." (Frtt återgett)

Många av oss lärare borde ta en funderare på hur VI kan få eleverna att hitta till våra lektioner. Varför ska kraften alltid förväntas från de svaga?