Inget pedagogiskt anslag i sitta still

Hej Anne-Marie.

 Idag hittade jag din blogg och det räddade så mycket för mig.

Idag fick jag än en gång höra av en (i mina ögon sett) inrutad lärare att det måste vara något fel på min son. Min goa, snart 8-åriga son, som är det mest fantastiska som finns i mitt liv. Vad är då felet, jo att han inte kan sitta still. Själv är jag utbildad lärare och fick under min tid som student lära mig att alla barn är olika och att vi ska ta till vara på denna fantastiska flora av barn som möter oss. Så arbetade jag, innan jag för sju år sedan fick den otroliga möjligheten att få vara hemma med mina barn, och så vill ju jag att lärare ska möta mina barn.

Men jag får bara höra att han inte kan sitta still.

Denna fantastiska påg som har ett ordförråd långt över en åttaårings nivå. Som läser flytande och som älskar matte. Men det enda han får höra är att han inte kan sitta still.

Nä, han kan inte sitta still.

So what - han är inte ens åtta år, han kan ju inte vara den förste i historien som inte satt still. Är det fel på honom för det, behöver han en psykolog? Allting känns så enormt absurt och jag letade så efter lite styrka ikväll. Det fick jag från dig i ditt inlägg: Utan pedagogiskt anslag - sitt still.

Tack för att jag fick "vräka" ur mig och tack för att du gav mig styrkan att fortsätta slåss. Jag kommer hädanefter följa din blogg med ytterst stor beundran. Tur att det finns pedagoger som du.

Massor med beundrande hälsningar




Ja. Skolan är organiserad för sittastillandet.
Men lärandet är rörligt. Man får gå till sig själv - jag sitter väldigt sällan still länge - jag skriver jämt och ständigt men jag måste gå en vända lite då och då för att förstå vad jag håller på med. Jag måste röra på mig. Hjärnans aktivitet kräver lite utlopp i kroppen. En åttaåring som inte sitter still har väl huvudet på skaft kan jag tänka... och måste röra sig så att det blir möjligt att röra sig i huvudet. Det är nästan så att om man rör sig mycket så har man säkert tänkt en hel del.

Kanske organiserar vi bort själva lärandet då vi begränsar rörelserna man kan behöva. Det är heller inte roligt för en liten unge att få påtalat hur han uppför sig istället för att se hur han lär sig och främja detta lärande.

Jag ska klura lite mer på det här.
Anne-Marie

Sprungit runt igen

Idag sprang jag runt igen.
Runt vattnet.
Idag sprang jag på en mördarsnigel, en bärfis, en gråsparv, en människa, en tordyvel, en Karl-Johansvamp, en skata, en mås, en labrador, en fjäril, en elak geting (ja...), en skalbagge som var grön, en liten farbror som var lite ledsen - jag sa hej du! en liten groda (näe, det var ju en sagotanke). Men runt sprang jag. I ledig stil (ljug och trams, jag sprang som en tung elefant).

Nu sitter jag i godan ro och äter chokladpudding!
Anne-Marie

Sätt ord på det du gör!




Naprapaten trycker ned en muskel. Det värker några tryck sedan försvinner det smärtsamma och kroppen vilar ut. Smärtan och låsningen är borta. Jag är i händerna på min naprapat.


- Sätt ord på det du gör, ber jag.
Och då får jag höra. Om kunskapen, om genomförandet, om patienten (jag), om musklerna, om hudens behov av annan hud, om nervernas liv och hur död kroppen delvis kan vara då den inte tas i bruk, hur axlarna ...

Då jag reser mig upp är jag stadigare.
Min kropp har fått upprättelse.

Mina fötter dansar ut, jag kan berätta...


Anne-Marie


MINIATYREN KROPPEN


I min absolut första klass gjorde jag en massa undervisning av allt möjligt. Jag hittade bilder som jag bad eleverna grubbla kring.
De fick en bild - här Lennart Nilssons bild över en ägglossning inne i en kvinnas kropp.
De fick titta noga på bilden i den bok jag hade, fick en bild att grubbla kring.
Skriv vad du tror du ser på fotografiet.
När alla skrivit vad de tror tittar vi på fotografiet igen.
Vi funderar igen på det vi får uppleva och återknyter till våra föreställningar.
Jag berättar sedan vad det faktiskt är.
Eleverna får skriva hur de uppfattar vad det faktiskt är.
Därefter får eleverna göra en konklusion av det eleverna trodde med det som fotografiet föreställde.
En rolig uppgift.

Jag har gjort detta med ord också.
Fundera på ordet APOSTLAHÄSTAR?

Anne-Marie,
lektion från en årskurs två en gång för länge sedan.

FÖRLORA

Och för ett ögonblick känns det som någon yxat loss ryggradens fästespunkter och själva kroppens stomme och grenverk rasar samman innanför skinnet.

Dessa ord förstår jag precis.
När grenverket rasar samman.
Då har jag förlorat något viktigt.

Anne-Marie

http://hypergrafi.blogspot.com/2009/02/lasare.html

VARUDEKLARATION



Julklappsutdelningarna lämnar papper och information i högar. Tittar man lite närmare ser  man hur saker och ting presenteras. I detta paket låg en dockvagn. Ordet Children  ska visa på könsneutralitet. Men den första meningen hänvisar till vem de små barnen ska härma; Mamma.  Men precis i sista sekund kom man på att barnens (könsneutrala) pappor också drar barnvagnar i verkliga livet. Vilket skapade ett tillägg - eller pappor.

Det är fint att titta lite närmare... man lär sig något om sin samtid. Var den samtiden utspelar sig kan i och för sig ställa till det. För överallt drar inte pappor barnvagnar.

Anne-Marie

KOLLEKTIV RÖRA OCH SKRATT




Hi hi hi

Igår var jag på Friskis & Svettis.
Passet var fullt.
Mannen som fick igång oss var glad, lugn och tydlig.
Han manade oss genom att göra själv.
Fick mig att göra mer än jag orkade.
Passet var tufft.
Men det var som om kroppen skrattade.
Jag log hela tiden.

Den glädjen sitter fortfarande kvar i kroppen idag.
Träningsvärk kallas det.

Anne-Marie


SKYLTAT i ITALIEN o SVERIGE



Till skolan springer man i Italien.
Här är det en pojke, klädd i kortbyxor med en portföljliknande skolväska, som leder en flicka. Hon har en fläta och en handväskliknande skolväska. Helt klart att det är en skolväska är inte hennes väska, inte heller lika självklart att hans väska signalerar skola. Hans väska signalerar framtidsportfölj. Hennes signalerar handväska... med allt vad där av just-nu-behov . Nåväl, de springer till skolan. Han lutar sig framåt där hon hejdar sin rörelse en aning. Hon tycks behöva pojkens kraft för att ta sig till skolan. Hon blir vägledd dit.



I Sverige ser skolskylten ut så här. Det är mindre barn. Lite rultiga tycks det mig. I Sverige går flickan först. Hon sysn i klänning och en aning barfota. Efter kommer en slags pojke, Han får ingen antydan till att ha kläder. BÅda barnen går lika fort till skolan, eller långsamt, flickan behöver inte dra pojken med sig. Hon är först för att hon är störst och säkerligen har ansvaret över pojken. Hennes märkliga arm mot honom visar kanske det. De svenska barnen är mindre och yngre i den svenska skylten än i den italienska.

Ja, det var något om genusperspektivet i skyltarna. Det är roligt att undersöka se med olika ögon på olika fenomen.
Anne-Marie


STOR I AFFÄREN


Denna bild till en av min farfars sånger. En bild från början av 1900talet.

Jag är i affären för de små.
Alltså leksaksaffären.
Går med mina storögda ögon och betraktar.
Könsrollsmässigt får jag en kalldusch,
upplever resignation och kapitulation.

Minns inte riktigt samma sak då mina ungar var små.
Det där absoluta kvinnliga passiva leksakerna -
pose and photo... någon slags docka som man skulle fotografera i poser.
Och bebisdockan som två flickor mammar med plåster, blöjor och nappflaska,
där killarnas avdelningar är hejdundrande aktiviteter av allehanda slag.

Jag står passiv i ett hörn,
inser att jag passar in i mönstret.
Då jag hör någon säga
- Värdet på de här varorna i den här affären skulle kunna föda och hjälpa hundratals utsatta och svältande barn och vuxna i ett drabbat land. Jo.

Väl Färd!

Anne-Marie


TJEJ I KEPS - KILLE I KEPS

image1305image1306

Gör vi någon skillnad på pojkar och flickor då det gäller hur vi reagerar för det de har på huvudet? Hur ser vi på en keps på en flicka...och hur ser vi på den när den sitter på en pojke? Om vi gör en skillnad, varför gör vi det?

Anne-Marie

BÄTTRE NÄR PAPPA LÄSER FÖR BARNEN 1945?

image268

KILLARNA ÄR TJEJER FÖR EN DAG...OCH TVÄRTOM

image266

Friendsdag
- vår klass tema - valt av eleverna - Kille blir tjej - tjej blir kille!

Jag sitter och lyssnar till elevernas kommentarer:

- Det är mycket lättare för en tjej att klä ut sig till kille än en kille att klä ut sig till tjej
- Det är bara att ta en keps så är man kille
- Har du häng?
- Jag måste ha det - jag är ju kille
- Vi drar till fotbollsplan.... (tjejkommentar av en som prövar att vara kille)
- Gör en min som en tjej!
- Så här - prutar med munnen - 
- Ja ungefär...
- Kom igen nu då, försök vara en tjej
- Det är ju jättesvårt...
- Jag tänker aldrig gå ut på rast och se ut så här (kille som är tjej)
- Jag tycker man luktar annorlunda (kille)
- Jag trodde det där röda gjorde ort (kille om rouge)
- Det är ursvårt att gå med häng (tjej)
- En tjej kan aldrig se ut som en kille i ansiktet, men en kille kan man måla till en tjej (tjej)
- Jag tappar brallorna (tjej med häng)
- Du måste ha skärp (kille till tjej med häng)
- Det är jättesvårt att vara kille, hur gör man (tjej)
- När man är kille måste man kramas jättemycket när man är tjej
- Tjejer kramas jämt - och så säger de Heeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej (kille)
- Nu cyklar jag hem - i mina tjejkläder (kille)

Ja, jag försökte snappa upp lite. En jättebra dag. Fullkomligt en jättebra dag,
Perspektivnytt... prövapånyttt.

MIN REFLEKTION
Tjejerna blev killar - det betydde rörelser  - hur man rör sig i en killkropp
Killarna blev tjejer - det betydde att ytan - ansiktet, naglarna blev målade och justerade

Anne-Marie


Dagens citat - OMVÄNT TÄNKANDE - GENUSPERSPEKTIV

En pojke som följer i sin mammas fotspår

A boy who follows in his mother´s footsteps

Anne-Marie


POJKARS TVINGAS ATT OPRÖVA

...SINA GRÄNSER...



"Det är inte särskilt kritiserat att vara tuff pojkflicka.
Men en pojke som tycker om att klä sig i rosa
eller vill dansa balett har det inte lika lätt.
Han går över en gräns som är mycket hårdare
bevakad."
ur SvD artikel OMBYTTA ROLLER I NYA BARNBÖCKER av Lina Kalmteg

image242

image243

Välkommen in!
Anne-Marie

ur STORBOKEN - JAG BLIR GLAD - Körling/Körling

MIN BALLA, TUFFA SON

HISSKYLT

Min balla och tuffa son gick i tvåan. Han var sig själv tillräckligt stor. Hemma lekte syrran för fullt med Barbiedockor. Könsmönstret och rollfördelningen tänker ni nu. Barn är uppfinningsrika. Egna, Modiga. Prövande. Försöker en och annan gräns. Vem är jag? Varför är jag? Jag gör då är jag!
Det gick en hemlig rörelse bland killarna i min sons skola. De träffades mycket hemlighetsfullt, insynsskyddat,
själva, Det var min lilla tuffa balla son som vågat inbjuda - en liten killklubb. Pröva tjejernas lekar. Tjejerna har så roligt. Där satt dom då - killarna - med Barbiedockor och lekte. Hade kul. Uppslukade av leken. Den blev inget prövande...det blev som det blev i barns värld - det blev en lek.

Så ringde det hemma hos mig en kväll. En orolig förälder, två söner, ville höra om den här klubben. Jag kände till den då jag har pratglada, generösa, delgivande barn - och hade lyssnat som en mamma - jahaja! och låtit dem vara. Lite så där för sig själva. Men föräldern var uppriktigt orolig. Skulle de gå med på att köpa en Barbiedocka till sin son...den stod nämligen högst på önskelistan! Vad hade hänt deras barn? Var min son uppviglaren?

Puh, jag minns min dotters kamratförälder - som envist lockade till tjejfotbollen! Det var oladdat. Det var fullt accepterat. Fotboll. Ja, där gick det inga gränser. Men för mina pojkars lekar där fanns det tydliga normer,
tydliga avgränsningar mot det kvinnliga, tydligt, högstaket kring det som en pojke får och kan göra.

Det kändes hemskt. Det kändes som om min son hamnade i en trängre värld. Inte alls så tillåtande som min
dotters - varje gång hon klev över en gräns så välkomnades hon med öppna armar, men också om hon stannade kvar i sin tjejvärld så tilläts hon också göra det. Så var det aldrig med mina pojkar.

Min balla, lilla tuffa son! För det var han. Annars hade han aldrig fått med sig dom andra killarna på sitt lekfulla sätt.
Så är det - tufft och vågat.

Anne-Marie

Tankar genererade av Pedagogiska Magasinet tema om kroppen - artikel av Pia Huss Varje Individ är sin egen "selling package" SNÄLLA LÄRARE - LÄS! SAMTALA OM - DISKUTERA! IGEN, IGEN och IGENUS!

TAGE GRANIT LYCKAD TEATER MED GENUS i FOKUS

Oj så rörd, berörd, upprörd jag blev av den teaterföreställning jag inbjöds att se tillsammans med Arbetsförmedlingens Kulturavdelning. .

Föreställningen heter "HON, HAN & DET! och spelas av TAGE GRANIT.

Denna föreställning ska ut i skolorna! Jag satt och hoppade av frustration, inspiration, känslor och engagemang. Så ska det vara på forumteater. Jag var där som vuxen bland vuxna, och temat så på pricken beskrivet och tillskruvat att det inte går att vara likgiltig.

Jag vill ha denna föreställning i min skola. Till min klass. Till mina lärarkollegor. Till så många skolor som möjligt.
Så nu gör jag reklam. Men god reklam är viktig. Så här är adressen.

www.tagegranit.nu

Anne-Marie