Inget pedagogiskt anslag i sitta still
Idag hittade jag din blogg och det räddade så mycket för mig.
Idag fick jag än en gång höra av en (i mina ögon sett) inrutad lärare att det måste vara något fel på min son. Min goa, snart 8-åriga son, som är det mest fantastiska som finns i mitt liv. Vad är då felet, jo att han inte kan sitta still. Själv är jag utbildad lärare och fick under min tid som student lära mig att alla barn är olika och att vi ska ta till vara på denna fantastiska flora av barn som möter oss. Så arbetade jag, innan jag för sju år sedan fick den otroliga möjligheten att få vara hemma med mina barn, och så vill ju jag att lärare ska möta mina barn.
Men jag får bara höra att han inte kan sitta still.
Denna fantastiska påg som har ett ordförråd långt över en åttaårings nivå. Som läser flytande och som älskar matte. Men det enda han får höra är att han inte kan sitta still.
Nä, han kan inte sitta still.
So what - han är inte ens åtta år, han kan ju inte vara den förste i historien som inte satt still. Är det fel på honom för det, behöver han en psykolog? Allting känns så enormt absurt och jag letade så efter lite styrka ikväll. Det fick jag från dig i ditt inlägg: Utan pedagogiskt anslag - sitt still.
Tack för att jag fick "vräka" ur mig och tack för att du gav mig styrkan att fortsätta slåss. Jag kommer hädanefter följa din blogg med ytterst stor beundran. Tur att det finns pedagoger som du.
Massor med beundrande hälsningar
Men lärandet är rörligt. Man får gå till sig själv - jag sitter väldigt sällan still länge - jag skriver jämt och ständigt men jag måste gå en vända lite då och då för att förstå vad jag håller på med. Jag måste röra på mig. Hjärnans aktivitet kräver lite utlopp i kroppen. En åttaåring som inte sitter still har väl huvudet på skaft kan jag tänka... och måste röra sig så att det blir möjligt att röra sig i huvudet. Det är nästan så att om man rör sig mycket så har man säkert tänkt en hel del.
Kanske organiserar vi bort själva lärandet då vi begränsar rörelserna man kan behöva. Det är heller inte roligt för en liten unge att få påtalat hur han uppför sig istället för att se hur han lär sig och främja detta lärande.
Jag ska klura lite mer på det här.
Anne-Marie
Underbart mail, visst har åtta årigar myror i byxorna.....
Därmed inte sagt att de inte är "smarta"...
I vuxen ålder har jag märkt att fysisk aktivitet, som inte har med bollsport att göra, ger en det mentala utrymmet för att just bearbeta idéer....
Idéerna ger en nya kunskaper och infallsvinklar när man kopplar bort störande elementan i nuet som man inte får när man sitta stilla bakom skrivbordet eller i åtta åringens fall skolbänken......
Att lära sig är en slags en rörelse, tänker jag. Anne-Marie
Jag fick bekymrat samtal från läraren som oroade sig över att sonen inte ville göra baklängeskullerbyttor...
Det var inte heller normalt!
Mina egna barn har alla fått något onormalt förklarat för sig i skolan; greppet om pennan, kan för mycket engelska för sin ålder, har egna drömmar om sin framtid och följer därför inte med i skolan. Jag var ganska så säker på mina barn, men det är klart att jag undrade om barnet med den ovanliga pennföringen skulle klara sina framtida skolskrivningar, utanför skolan tycktes mitt barn klara sig alldeles utomordentligt, och så har det fortsatt genom livet, då det gäller engelskan tror jag att det rika språk mina barn rustades med gjort att de obehindrat kan kliva över gränserna och prata med människor, läsa vad de skriver i andra länder och delta i ett större globalt sammanhang. Det var så jag tänkte som förälder. Jag har aldrig tänkt att språkutveckling kan ha ett slut. Det är som att säga att kultur och samspel inte påverkar och att språk i sig är nyskapande. Jag är aldrig någonsin färdiglärd ... och det är något jag aktar mig för att tro mig om.
Anne-Marie