Jordklotets rättigheter
Det är en rättighet att vara ett jordklot.
Om jordklotet inte har en unik rätt att vara ett jordklot försvinner allas vår rätt att ha våra rättigheter. Om vi inte ger jordklotet en talan så kommer jordklotet att tala i trots, ilska och tröttnad. Det betyder att vi som kräver våra rättigheter med råge och mer därtill kommer möta de överraskningar som finns i jordklotets trots. Vi kommer också se och få uppleva hur alla våra rättigheter ifrågasätts och blir indragna.
Jorden behöver den bundna permafrosten, de gigantiska regnskogarna, isarna och öknarna. Isarna, öknarna, skogarna, vidderna är upprätthållna balanser. Jordklotets befolkningen är inte människorna. Befolkningarna är alla de andra som i lika stor utsträckning har samma behov av jordmån och yta och samspel med allt det andra. Skalbaggen har sitt mikrokosmos. Blåvalen sitt hav. Loppan ett eget kretslopp.
Då jordklotet börjar berätta om det viktiga med balans, respekt och ansvar kommer vi stå där med våra plånböcker och och tro att vi kan köpa oss en nypa frisk luft och en droppe färskt vatten. Men det vi fått har inget pris. För att få det tillbaka måste vi betala med innovationer, avrundade begär, framtidsansvar och inse att vi är en del av något. Inte att vi är själva innehållet och syftet. Jordklotet behöver oss knappast. Det är vi som behöver jordklotet.
Anne-Marie
som funderar över hur vi kan betrakta jordklotet som en del av vår vardag, som någon vi dagligen ska värna om, och verka för. Kanske vi ska upprätta en slags relation till jordklotet? Mitt jordklot? Vårt jordklot? Jag tänker att närhetsprincipen till jordklotet påverkar mina handlingar. Jag kan tänka mig en relation med mitt jordklot? En slags nyförälskelse? Nya ögon för det jag tar för givet? Jag tror i min lilla värld att orden kan bidra till förändring?
Tänk att jag varje morgon frågar mitt jordklot - Vad kan jag göra för dig idag?
Följer Fuglesang på Twitter
CFuglesangHome again! Slept in my own bed for first time in 4 weeks and my "earth legs" start to return. But what fabolous weeks! Space's wonderful.
Jag tänker undervisning;
Fuglesang skriver alltid två twitterinlägg; ett på svenska och ett på engelska. Det är bra undervisning. Innehållet kan också diskuteras. Källkritik också.
Anne-Marie
Det höstligas framfart
Naturen slingras sig om det som stått stilla ett tag. Väver in i sin egen växtsfär. Jag ser höst i både cykel och lövverk.
Anne-Marie
Dagens fråga i klassrummet: Om hur att se från månen?
Anne-Marie ställer dagens fråga i klassrummet:
OM MAN ÄR PÅ MÅNEN - SER MAN UPP ELLER NED PÅ JORDEN DÅ?
så frågade Anne-Marie och så här svarade eleverna:
ELEV 1:
Jag tror det bror på när man är på månen och vart på månen.
Norr är ju upp säger ju alla.
Men i rymden kan kanske norr kan vara ner.
Ingen vet riktigt säkert.
Asså man står ju inte upp och ner så det är svårt.
Så man kan ju vara både upp och ner.
Det finns inget svar.
Alla håll är ner och alla håll är upp.
ELEV 2:
Jag tror att om man är på månen och kollar ner på jorden så finns det inget upp eller ner för att i rymden så finns det inget upp eller ner det är egentligen bara på jorden som det finns upp eller ner. Om man är på jorden så skulle man kuna säja att norr är upp och söder ner.
ELEV 3:
Jag tror att det inte finns något upp eller ned. Det är ju tyngd löst i rymden så man kanske är upp och ner och ser från olika håll. Men jorden ''Tellus'' snurrar ju runt sin egna axel så det är ju olika svar. Men jag har ju aldrig varit i rymden så jag vet inte. Alltså tror jag att det inte är något speciellt svar på den här frågan.
ELEV 4:
Jag har ingen aning, men jag kan tro att:
Det beror villken tid det är. När det är dag när solen är högst upp i skyn är nog månen lika dant på andra sidan av jorden. Men man kan omöjligt tro att solen är ''UPPE'' och månen är ''NERE'' , så det finns inget svar.
ELEV 5:
Det finns inget svar. Det beror på själva månen tror jag. Om månen är uppe så är jorden ner men om månen är nere så är jorden uppe. Fast jag tror att man kanske ser neråt på jorden men det beror på om det är morgon eller natt.
ELEV 6:
Jag tror att om man är på månen och ska titta på jorden så ser man ned. För att komma till månen så måste man ju åka i en raket. Raketen åker ju rakt upp i luften mot månen. Vi människor på jorden måste ju titta upp för att se månen. Då borde väl dom faktiskt titta ned på jorden? Fast det beror på om man tittar på dagen eller natten. Tittar man på dagen så tittar man väl upp på jorden. Tittar man på natten så ser man nog ned på jorden. Men man vet ju inte förrän man är på månen själv.
ELEV 7:
jag tror att man kollar både upp och ner för om man är på andra sidan jorden så kollar man upp en om man är på den här sidan kollar man ner.
ELEV 8:
I rymden finns inget upp och ned. Där ser man inte var man är, det är som när det snurrar runt och till sist vet man inte var man är, så då måste man titta. I rymden kan man titta men ändå inte veta om man är upp eller ned. Men jag kanske har fel men jag har inte varit uppe i rymden. Jag tror att det kan finnas ett annat svar för resten av klassen har ju skrivit annorlunda än vad jag har skrivit.
ELEV 9:
Jag tror att om man är på månen och kållar ned på jorden så finns det inget upp eller ner för att i rymden så finns det inget upp eller ned. Om man är på jorden så skulle man kuna säja att norr är upp och söder är ner.
ELEV 10:
Jag tror att man ser ned på jorden för vi ser upp på månen när vi är på jorden. Men när det ädag så vi inte månen för då ser vi bara solen men på andra sidan jordklotet så är det natt och då ser man månen. Men man kan se upp på månen för att universum är både upp, ner, höger och vänster och universum är ovänligt strot. Man kan också se åt höger och vänster på jorden från månen. Fast man kan inte se hela universum för det är så stort så man inte vet var höger, vänster, upp och ned är.
ELEV 11:
Det finns inget svar på frågan eftersom månen och jorden ligger i omloppsbana och månen cirklar runt jorden och jorden cirklar runt solen och det beror också på dag och natt. Mitt eget svar förvirrar mej.
Anne-Marie
Skolmaten, slängmaten, sambandsmaten
Anne-Marie
September
Det är en samling av något dagarna har gemensamt.
Det är en tid.
Det är något med innehållet.
Alltsammans ger vi ett begrepp.
Det är en mänsklig konstruktion.
September.
Kan man fråga vad som skiljer september från augusti?
Kan man fråga var solen befinner sig på himlavalvet?
Kan man undra var månen gör just där och just nu?
Kan man ... skapa frågor kring något så självklart som en månad och dess namn?
Anne-Marie
Ur djupet
Det är en aning spännande att se hur naturen tar överhand.
Man samlar upp det som hamnat på djupet.
Det som inte hör hemma där.
Anne-Marie
Jag letar efter förfallet!
- Här är jag!
Jag är på jakt efter förfallet. Hittade massor av rostiga saker som jag kröp omkring och undersökte. Cyklar hade hämtats upp från vattendjupen. I högar låg det cyklar. Alldeles för sig själv stod en snäckbeklädd motorcykel. Jag kunde göra kopplingarna till mig själv. Jag strävar mot rosten, ringrosten, men allt talar för att naturen vinner över allt de mesta. Rosten äter sig igenom. Snart är ingenting kvar. Hur sätter sig en snäcka fast i en cykel? Hur lång tid tar det? Vad försvinner allt? Det är kretloppet jag sprang idag. Runt sprang jag. Där kan jag vinna i min egen takt och efter eget humör. I ett eget kretslopp. Men det kretslopp jag gestaltar härnedan är ett helt annat kretslopp. Där är jag inte en vinnare.
Det här var jag på jakt efter:
Den sista bilden är lite fin tycker jag. Människan är kreativ. Det känns hoppfullt. Vi hittar nog på en lösning - i bästa fall - för det jordliga klot vi vågar kalla vårt eget.
Anne-Marie
Rost och spindelns närvaro
Det är en aning märkligt. Rosten sliter itu det starkaste. Järnbalkar vittrar sönder under solen, vinden och vattnets krafter. Det går inte att se med blotta ögat. Spindeln väver sitt starka nät och trotsar sol, vind och vatten. Nätet möter vindens kraft och följer följsamt med. Vattnet fångas in och bildar vattendroppar och solen torkar upp alltsammans. Spindelns nät består. Naturen kräver tillbaka. Spindeln är en påminnelse om kraften. Och sedan - så lätt vi trampar ihjäl den i vår avsky för småkrypen. Som om vi vore... och bara för att vi kan.
Anne-Marie
Hur växer ett träd?
I kulturprogrammet på radio talade man om träden. Sverige täcks av 60% skog berättade man. Det är mycket tänkte jag då jag lyssnade. Människan behöver sin skog, tänkte jag och funderade över hur länge sedan jag gick i skogen. Det var för länge sedan. Nästan tre veckor sedan jag gick i skogen.
Nu är det ett televisionsprogram av dokumentärart. Om skogen och människans vilja att vara där. Bygga sig ett hus i ett träd. Jaha tänker jag. Och så längtar jag efter lukten av barr, fuktigheten som hålls i lövverken under sommardagarna, ljudet av mina fötter som knäcker till en gren, ojämnpromenaden på äventyrsvägarna, hoppet över lerpölen, och spåren efter något djur... och alla frågorna kring det självklara i en skog.
Ett endaste litet träd växer upp, blir stamtjockare, lövrikare och utan att förändra marken runtomkring - det är något med näringsinriktningen - hur går det till när trädet växte sig stort, tjockt och förgrenade sig?
Det kan vara ett sätt att problematisera något om trädet, växten och den näringskedja som trädet ingår i och som vi så väl behöver. Man kan tänka då man står intill ett högt träd... hur gick det här till?
Skogsnäringen - hur när vi en skog?
Anne-Marie
KÖRSBÄRSTRÄDET
Utanför mitt fönster slog Körsbärsträdets små blad genast ut. Vilken kraft det bor i ett träd, tänker jag. Körsbärsträdet växer sig rakt upp mot himlen, når mig på sjätte våningen, sträcker under sommaren ut sina förgrenade armar mot mina händer, bjuder på ett körsbär.
Jag förundras varje vår över sprängkraften i detta körsbärsträd. Mitt i en stad. Som om det vore av ren trots att trädet beslöt sig för att växa här, eller som ett växande utropstecken som krävde sin rätt att fortsätta växa och kraftfullt påminna om att historien, den gångna, faktiskt ger körsbärsträdet den första borätten på denna nu delade yta.
Anne-Marie
FRÅN MEGASTORA SIFFROR till JUST MIG
http://www.youtube.com/watch?v=f09lQ8Q1iKE
Anne-Marie,
som tackar och bugar mot den bloggläsare som lämnade länken.
EARTH HOUR
Jag släcker ned.
Själva tanken tänder hopp.
Anne-Marie
MILJÖ
Statyerna i Köln var många. De var också roliga. Men det tråkiga med statyerna i Köln är att de kämpar, trots sitt förstelnande, om en framtida plats. De vittrar sönder.
Anne-Marie
LANDSKAP FÖR ÖGON
Anne-Marie
MATHUSEFFEKTEN
Anne-Marie
INSTÄLLA SIG INOMHUS
Solen känns som väldigt speciell. Jag har saknat den i många dagar. Stockholm är täckt av gråmulenhet.
Jag tittade på mina elever idag. Som om vi alla, samtliga, innanför skolans väggar skulle ta ett absolut nödvändigt soldagheldagsutomhusundersolendag...
Men det blev inte så. Men jag tänkte...
Anne-Marie
FRUSNA TANKAR
Anne-Marie
ATT KLÄTTRA I TRÄD
Skillnaden mellan en rot, stam och krona är hela världar.
GIANT TREES
Anne-Marie
ALLEMANSANSVARET
I ekonomiernas ras följer omtanken om miljön, ansvaret av den förskjuts åter in i framtiden. Niklas Ekdal, ledarskribent på DN, skriver intressant om detta. Jag tänker:
Det är som om vi människor inte klarar av att äga något gemensamt, eller ansvara för helheter om vi inte själva har en egen del i. Det är som om vi människor alltid gör något som någon annan gör: "Om de får så får också jag". Jag har inga kunskaper om marknadskrafterna och vad som händer i ekonomiers uppgång och fall. Däremot har jag erfarenheter av dem. Men jag ser och oroas över den världsutveckling som vi alla bidrar till då det gäller vår planet, vår jord - vårt allt!
Då jag läser Niklas Ekdal ser jag ord som REGNSKOGEN drastiskt framtidsförklaras som DUNGE. Jag kan visualisera en gigantisk skog, som hemlighetsfullt döljer sin mittpunkt och som slukar mig i vilsevandringar och orienteringsoförmåga - just på grund av sin gigantiska storlek ... och jag har erfarenhet av att gå, kort sagt gå, igenom en dunge och komma ut på andra sidan, för att inte tala om hur lätt det är att strunta i den promenaden utan istället gå runt dungen. Så liten är den.
Jag tänker på ordet ALLEMANSRÄTT. I det ordet syns ALLEMANSANSVARET. Då vi har rättigheter,tar vi lite för enkelt åt oss av den ena hälften av det vi har rätt till. Den andra hälften av rättigheten är ansvaret. Ansvar är en aktivitet. Vi har rätt att men vi måste ansvara för det vi har rätt att göra. En allemansrätt är en ansvarsrätt.
Kan man inte tänka så då det gäller utvecklingen globalt? tänker jag i min ensamma vrå. Det är en naiv tanke i en värld av orättvisor och fattigdom, där människor gör allt för att få mat. Mat för denna dag. Mat för dagen. Det är naivt att tro att jag kan göra någon endaste skillnad, men jag är naiv. Jag försöker med det jag kan. Om än så litet i det stora sammanhanget.
Anne-Marie