Skolmaten, slängmaten, sambandsmaten



Igår hade mina elever massor av tankar om hur man kan minska att kasta maten i skolmatsalen. Men det var inte fråga om att ta mindre portioner mat. Nej, eleverna var glupskt hungriga då de tog mat - men när de väl tog maten och smakade på den - kunde skolans köttbullar plötsligt jämföras med mammas eller pappas köttbullar - och då... då... då... hamnar maten i en större konflikt än vad vi vuxna kan föreställa oss. Mammas eller pappas potatismos är den godaste som finns, mormors köttbullar är fantastiska, morfars mannagrynsgröt går inte att jämföra med någon annans mat.

Anne-Marie

Kommentarer
Postat av: Andreas

hur gick då barnens funderingar, hur skulle matkastandet minska?



jag tänker så här... hemma finns ett engagemang att laga god mat med bra råvaror, skolan och kommunen borde lära sig av detta.



i vår matsal är personalen styrda av en bestämd matsedel och de får inte bestämma över vilka råvaror som ska köpas in. men de fick fria händer (och en stram budget) att förfoga över grönskasbuffén, denna buffé är ett paradis av smaker, färger, former och utbud. här finns en glädje jag inte ser i den övriga maten. och ungarna i skolan älskar salladsbuffén.



så är det i vår skola.

Postat av: Anonym

Ja tänk - jag har varit bortskämd med ett matkök som matmor och mattanter fått baka och skapa den mat som ungarna ska äta. Det är en ynnest att få sådan mat, för med den kommer dofter, matglädje och respekt för maten. Jag tror också att den fina grönsaksdisken blir en domän som mattanterna kan få husera fritt kring om maten kommer från transportkök och distansplatser - och där syns en omsorg om och en matkreativet som faktiskt synliggör något.

Anne-Marie

2009-09-05 @ 08:33:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback