Utvärderingar och geografiboken
Mina elever gillar geografi. Vi har prövat Koll på Europa. Här arbetar en elev frivilligt i den. Titta i marginalen där eleven självständigt skriver utvärderingar om arbetet. Vi längtar efter KOLL PÅ VÄRLDEN. Mina elever har bett om fortsättningen - vill ha den arbetsboken och tillhörande grundbok. Det ska jag fixa åt dem. Självklart så.
Så dök nästa fråga upp:
- Anne-Marie, vad kommer efter KOLL PÅ VÄRLDEN? Blir det KOLL PÅ UNIVERSUM då?
Så nu lämnar jag den frågan vidare till dem som gör böckerna.
Anne-Marie
Så dök nästa fråga upp:
- Anne-Marie, vad kommer efter KOLL PÅ VÄRLDEN? Blir det KOLL PÅ UNIVERSUM då?
Så nu lämnar jag den frågan vidare till dem som gör böckerna.
Anne-Marie
Tokiga frågor kring ordspråket
Ordspråket:
I skogen regnar det två gånger.
Hur vet man att det inte regnar fem gånger?
Om det regnar fem gånger i skogen var kommer regnet från första gången?
Är det alldeles säkert att det är så?
Måste regn komma från himlen?
Vad betyder det att det regnar manna?
Kan man äta manna?
Hur mycket manna kan man äta?
Hur mycket vatten kommer ned egentligen?
Var kommer det vattnet ifrån från början?
Hur mycket vatten kan en himmel rymma?
Vad är himlens rymd?
Hur stor är himlen?
Vad är en himmel?
Var börjar regnet?
Hur snabbt faller en droppe?
Är en droppe vatten regn?
När kan man kalla vattendroppar för regn?
Varför är man i skogen om det regnar två gånger i den?
Vad menar man egentligen?
Om man gillar regn betyder det då att man gillar skogen?
Om man inte gillar regn betyder det att man inte gillar skogen?
Vad är ett skogsregn?
Anne-Marie,
som älskar att fundera ut frågor...
I skogen regnar det två gånger.
Hur vet man att det inte regnar fem gånger?
Om det regnar fem gånger i skogen var kommer regnet från första gången?
Är det alldeles säkert att det är så?
Måste regn komma från himlen?
Vad betyder det att det regnar manna?
Kan man äta manna?
Hur mycket manna kan man äta?
Hur mycket vatten kommer ned egentligen?
Var kommer det vattnet ifrån från början?
Hur mycket vatten kan en himmel rymma?
Vad är himlens rymd?
Hur stor är himlen?
Vad är en himmel?
Var börjar regnet?
Hur snabbt faller en droppe?
Är en droppe vatten regn?
När kan man kalla vattendroppar för regn?
Varför är man i skogen om det regnar två gånger i den?
Vad menar man egentligen?
Om man gillar regn betyder det då att man gillar skogen?
Om man inte gillar regn betyder det att man inte gillar skogen?
Vad är ett skogsregn?
Anne-Marie,
som älskar att fundera ut frågor...
- Fråga mig gärna... om frågans lärandekraft
En nybliven nybakad kollega satte sig intill mig.
- Får jag ha dig som bollplank, fråga och tänka med dig?
- Självklart. Så här ser jag på alla frågor du vill ställa, utveckla och fundera kring... och därför uppmuntrar jag dig att fråga om allt, stort som smått...
Detta med frågor.
Detta tänker jag om frågornas kraft:
DEN LÄRANDE UTVECKLANDE FRÅGAN KRING SÅDANT JAG KAN
1) En fråga om något jag kan och vet gör att jag lär mig mer om det jag kan och vet. Jag får genom din fråga artikulera och uttala och förstärka mitt kunnade, vilket är ungefär så som Lev Vygotskij tänkte. Det är också det är så värdefullt att elever frågar och lär varandra i en lärande vi-gemenskap.
DEN PÅMINNANDE FRÅGAN - OM SÅDANT JAG GÖR MEN INTE LÄNGRE BEHÖVER TÄNKA KRING
2) En fråga om något jag gör skapar fokus kring kring något jag måste sätta ord på. Gammalt eget görande är en gång omslutet av ett tänk, vilket nu är så integrerat i mitt görande att tänkande och handling blivit ett. Varmt välkommen att återuppliva tanken bakom det jag gör. Välkomnar därför i synnerhet din fråga runt sådant jag gör,
Jag älskar frågor.
Det finns så många riktningar och öppningar för frågan.
Jag vill leva svaren.
Jag vill leva i svaren.
Inte ha dem.
Anne-Marie,
Jag har skrivit fyra häften om frågor:
1) Frågor kring lärande teori
2) Frågor kring läsning
3) Frågor kring klassrummet
4) Frågor kring skoljuridik
Dessa frågor är tänkta som stöd och hjälp för pedagogiska samtal. De finns individuella frågor, kollegiala frågor och frågorna ska generera nya frågor. Frågorna letar inte efter ett svar, utan fler.
RÄTTEN ATT FRÅGA tycker jag är mycket mänsklig och utgångspunkten till själva viljan att lära.
- Får jag ha dig som bollplank, fråga och tänka med dig?
- Självklart. Så här ser jag på alla frågor du vill ställa, utveckla och fundera kring... och därför uppmuntrar jag dig att fråga om allt, stort som smått...
Detta med frågor.
Detta tänker jag om frågornas kraft:
DEN LÄRANDE UTVECKLANDE FRÅGAN KRING SÅDANT JAG KAN
1) En fråga om något jag kan och vet gör att jag lär mig mer om det jag kan och vet. Jag får genom din fråga artikulera och uttala och förstärka mitt kunnade, vilket är ungefär så som Lev Vygotskij tänkte. Det är också det är så värdefullt att elever frågar och lär varandra i en lärande vi-gemenskap.
DEN PÅMINNANDE FRÅGAN - OM SÅDANT JAG GÖR MEN INTE LÄNGRE BEHÖVER TÄNKA KRING
2) En fråga om något jag gör skapar fokus kring kring något jag måste sätta ord på. Gammalt eget görande är en gång omslutet av ett tänk, vilket nu är så integrerat i mitt görande att tänkande och handling blivit ett. Varmt välkommen att återuppliva tanken bakom det jag gör. Välkomnar därför i synnerhet din fråga runt sådant jag gör,
DEN UPPVÄCKANDE FRÅGAN - OM DET DÄR JAG GÖR SOM JAG INTE ÄR MEDVETEN OM
3) En fråga om något jag gör men inte tänker på är en fråga som gör mitt omedvetna görande till något begynnande medvetet. Dessa frågor är utmanande. Det betyder kanske att de skapar en god konflikt inom mig. En konflikt som innebär att jag måste börja titta på omedvetna saker, bli medveten om och börja tänka och utveckla kring.
3) En fråga om något jag gör men inte tänker på är en fråga som gör mitt omedvetna görande till något begynnande medvetet. Dessa frågor är utmanande. Det betyder kanske att de skapar en god konflikt inom mig. En konflikt som innebär att jag måste börja titta på omedvetna saker, bli medveten om och börja tänka och utveckla kring.
Jag älskar frågor.
Det finns så många riktningar och öppningar för frågan.
Jag vill leva svaren.
Jag vill leva i svaren.
Inte ha dem.
Anne-Marie,
Jag har skrivit fyra häften om frågor:
1) Frågor kring lärande teori
2) Frågor kring läsning
3) Frågor kring klassrummet
4) Frågor kring skoljuridik
Dessa frågor är tänkta som stöd och hjälp för pedagogiska samtal. De finns individuella frågor, kollegiala frågor och frågorna ska generera nya frågor. Frågorna letar inte efter ett svar, utan fler.
RÄTTEN ATT FRÅGA tycker jag är mycket mänsklig och utgångspunkten till själva viljan att lära.
Intervju imorgon...
blev uppringd för en intervju i ett ämne som fick igång mig så det sprakade till. Och i ett annat forum och sammanhang. Det tog ungefär 12 sekunder för att jag skulle komma igång, få igång alla hjärnans lyckonervceller och innovationstrådar, och bli mycket välformulerad och grundligt fundersam över ett jätteområde där skolans roll alltid kommer att vara avgörande för hur det hela kommer att utvecklas. Nu skulle jag vilja kasta ut tusen frågor till er, men med hänsyn till frågeställarens ingång i ämnet håller jag tand för tunga (vilket underbart uttryck) och kastar ut alla frågor inför framtiden...
Det som slår mig, det som glädjer och inspirerar mig, det är att få just frågor. Frågor som bygger på att frågeställaren vet något och vill utveckla detta något. Frågor är till för två, tre och flera. Jag tror att jag älskar frågorna mer än svaren. Svar är så ointressanta och slutgiltiga. Det är påståenden också. Men frågorna!
Jag har skrivit fyra stycken häften med olika frågor till pedagogiska diskussioner. Då jag tittar på mina mängder av frågor tänker jag att själva svaren skulle vara lika många, alltså till varje fråga. Jag gillar frågan men inte svaret. Svaret är liksom nålsögat... frågan kommer aldrig riktigt ringas in och komma igen. Kanske lite i närheten av... men ett svar ska generera nya frågor...
Hej hopp vilken glad människa jag blev ...
och oj så jag ser fram emot morgonens samtal.
Anne-Marie
Det som slår mig, det som glädjer och inspirerar mig, det är att få just frågor. Frågor som bygger på att frågeställaren vet något och vill utveckla detta något. Frågor är till för två, tre och flera. Jag tror att jag älskar frågorna mer än svaren. Svar är så ointressanta och slutgiltiga. Det är påståenden också. Men frågorna!
Jag har skrivit fyra stycken häften med olika frågor till pedagogiska diskussioner. Då jag tittar på mina mängder av frågor tänker jag att själva svaren skulle vara lika många, alltså till varje fråga. Jag gillar frågan men inte svaret. Svaret är liksom nålsögat... frågan kommer aldrig riktigt ringas in och komma igen. Kanske lite i närheten av... men ett svar ska generera nya frågor...
Hej hopp vilken glad människa jag blev ...
och oj så jag ser fram emot morgonens samtal.
Anne-Marie
Barnet som intervjuoffer
Jesper Juul skriver:
Den som frågar kan dölja sig bakom sina frågor medan den som utfrågas måste öppna och avslöja sig. (Juul: Livet i familjen, 2005)
Anne-Marie tänker:
Den som frågar mycket och berättar lite gömmer sig alldeles säkert bakom sina frågor. Allt vänds istället till frågor och debör få besvaras utifrån vilja och intresse. I bästa fall.
Frågor till barn är ofta för yvigt ställda och för stora. Det gör dem svåra att besvara. Jag brukar råda föräldrar att fråga mindre frågor än just de där stora. Omvänt brukar jag tänka - hur ska jag själv besvara de frågor jag får. Är frågan för stor blir svaren snarare oklara och luddiga.
- Hur har du haft det idag?
- Bra!
- Hur var det i skolan idag?
- Bra!
Oavsett vad vi frågat och hur vi har förvaltat de svar vi fått så är detta frågor och svar som inte har något reellt innehåll. Jag skulle själv svårligen kunna beskriva min dag, summera den, utan är mer lärd att besvara frågorna av detta slag som ett slags ingångssamtal. Tänk att få en fråga; Hur var det på Saab Scania idag? Hur var det på Socialstyrelsen idag? Det är nästan omöjligt att besvara som vuxen. Frågan blir nästan komisk. Men likafullt är frågor ingångar till samtal och visar i bästa fall ett intresse och omsorg om personen. Svaren som ges är en källa till ytterligare frågor. Man måste lyssna in.
Jag råder alltid föräldrar att fråga en mindre fråga om den stora skolan:
- Drack du ett glas mjölk till maten idag?
- Talade fröken med dig idag?
- Hur gick det att knyta skosnören på skorna? Hann du ut på rasten?
Om man ställer frågor av detta slag kommer man att höra hur vardagen var för barnet. Och därmed kan man lyssna in hur barnet i stort sett har haft det under dagen.
Anne-Marie,
som tänker på frågan - Talade fröken med dig idag?
Upplevs den som en fråga kring något allvarligt? Någon diciplinsak?
I så fall är det jag som måste göra en anmärkning - frågor om samspel mellan lärare och elev är en adekvat fråga, och den ska i princip höra samman med lärande utveckling. Inte tillsägelser och förmaningar. Utan utmaningar och lärande fokus.
Frågetecken absolut inga utropstecken
Varför är inte skolvärlden representerad här (where the action is ex. at Reboot) ?
Varför är skolan där borta och utanför och inte här och innanför?
Skiljer sig skolkunskapen från det som är verklighetkunskapen?
Om det är så varför är det så?
Är skolvärlden en annan värld?
Vad är verkligheten för något?
Kan man reboota skolan?
Varför ska man göra det?
Om man gör det vad händer då?
Varför frågar vi aldrig eleverna om hur?
Behöver lärare elever för att utbildas?
Behöver elever lärare för att lära?
Vem lär vi av och varför?
Ska lärare delta i andra lärande sammanhang än skolans?
Ska lärare fortbildas via ett annat nätverk än det som tillhör yrket?
Vad händer om en lärare tillåts praktisera inom en annan yrkessfär?
Vad händer om andra yrkesgrupper praktiserar i en skolmiljö?
Vad behöver vi gemensamt lära oss för framtiden?
Är lärandet individuellt?
Är lärande något vi gör ihop med någon annan?
Är lärande en mötesplats?
Vad är en lärande mötesplats?
Är inte alla platser lärande platser?
Om man gör något är man lärande då?
Om man tänker något är man lärande då?
Vad är att lära sig?
Är lärande att ingå i ett sammanhang?
Vilka frågor får man ställa?
Vilka får man inte ställa?
Vilka frågor ställer till oreda?
Varför gör vissa frågor det?
Vilka frågor är bekväma att svara på?
Ska frågor besvaras?
Jag har bara frågor från den plats jag blickar ut från.
Jag vet att jag sitter i en gammal brittisk soffa, att jag är i Köpenhamn, att jag är 51 år, att jag skriver och kan skriva, att världen är ett mysterium och att summan av alltsammans alltid blir en ny fråga. Förlåt, oändligt många fler frågor!
Anne-Marie
Skolans utvecklingsfrågor
Jag tycker det finns all anledning att diskutera dessa frågor:
What - What to learn, what dilemma, what focus? what to add? What to make less of? What to think about this? Please add questions!
Why - Why this? Why not that? Why in here? Why out there? Why with this group? Why with this group? Why with a teacker? Why without a teacher? Please add questions!
Where - Where will this be possible? Where is the place to do this? Where do we find it? Please att questions? To where? From where?
When - when do we need ... ? When is the best time? When am I the best learner? When is it possible for me to join thinking? Please add questions!
Who - Who is helping me? Who is the one I can follow? Who will model thinking and ways of solutions? Please add questions!
With - With whom? With what? With a teacher? With a friend? With parents? With the headmaster? With a pencil? With the computer? With a cosmopolitan?
Lärande är alltid en mängd frågor.
Mycket sällan är det färdiga svar.
Anne-Marie
Fråga varför?
Det är den svåraste frågan man kan få - varför?
Varför gjorde du så?
Varför?
Varför är choklad så gott?
Det är lika svårt att svara på.
Varför är choklad så gott och varför gjorde jag så?
Jag ställs till svars men jag kan inte svara.
Jag mumsar choklad och struntar fullkomligt varför det är så gott.
Jag svarar helt sonika
- Därför!
Anne-Marie
Varför gjorde du så?
Varför?
Varför är choklad så gott?
Det är lika svårt att svara på.
Varför är choklad så gott och varför gjorde jag så?
Jag ställs till svars men jag kan inte svara.
Jag mumsar choklad och struntar fullkomligt varför det är så gott.
Jag svarar helt sonika
- Därför!
Anne-Marie
Favoritordspråk
Jag gillar ordspråket
DET ÄR INGEN KO PÅ ISEN.
Jag gillar kor. Därför är jag glad att det inte är någon ko på isen.
Vilket är ditt favoritordspråk?
Anne-Marie
DET ÄR INGEN KO PÅ ISEN.
Jag gillar kor. Därför är jag glad att det inte är någon ko på isen.
Vilket är ditt favoritordspråk?
Anne-Marie
De pedagogiska frågorna
På lärarhögskolan talade vi om de pedagogiska frågorna - VAD, HUR och VARFÖR. Jag vill gärna lägga till några andra pedagogiska frågor; VEM och NÄR.
Jag kommer att utveckla detta tänk under mina fortsatta funderingar - pedagogiska frågor har inga givna svar. Svaren kan förändras då en annan aktör kommer in - exempelvis eleven!
Anne-Marie
Jag kommer att utveckla detta tänk under mina fortsatta funderingar - pedagogiska frågor har inga givna svar. Svaren kan förändras då en annan aktör kommer in - exempelvis eleven!
Anne-Marie
Skolrättigheter: att tänka - och tänka fritt
Bra frågor skapar mångfaldssvar.
Det är tänkandet som ska stimuleras.
Inte rätt och felkulturen.
Vi behöver tänka kring det vi får läsa.
Om vi gör det så kommer vi förhålla oss medvetet till det vi läser.
All text påverkar oss.
Om vi inte talar text och innehåll så kommer vi heller inte att utveckla argumentation, medvetenhet, kritiskt tänkande och läraren kommer inte ha en aning om hurvida eleven förstår det eleven måste förstå.
Här lånade jag ett vykort.
Vykortets text var spännande.
Så spännande att jag kunde fråga mina elever vad som hände när de tänkte kring den här texten.
Vi talade muntligt om det först.
Läste högt och unisont.
Funderade över orden.
Sen... långt senare... när vi tänkt länge och väl fick de som hade lust skriva något kring det här.
Och mångfaldstänket är mer intressant än enfaldstänkandet.
Vi är olika.
Vi förstår olika.
Det är kreativt.
Och utvärderingen här visar hur viktigt det är att få ta orden i munnen. För ska vi förstå något måste vi få orda om det.
Anne-Marie
Bloggläsare!
Jag möter er lite varstans. Ni som följer min blogg, läser den och tänker kring den. Det är näringsviktigt att jag också möter er. Ni ser mig, i stort och i smått, i mitt tänk och i mina förehavanden. Det mesta jag skriver om är av pedagogiskt innehåll. Jag har mig själv som redskap. Men det jag får då jag träffar er som läser här är nästan som en gåva. Jag blir ödmjuk.
Jag minns för en liten tid sedan då jag besökte Malmö Lärarhögskola och stolt spatserade omkring i lärandemiljön med bloggskrivaren Tysta Tankar. Vi pratade om ditten och datten och log mot viktiga blivande kollegor. I efterhand så hade en av mina bloggläsare sett mig... och vinkade en aning i efterhand här på bloggen. Jag önskar ... nästa gång ... spring fram och säg hej... jag är en nyfiken, glad och mycket vänlig person (tror jag)!
Anne-Marie
Anne-Marie
Ett utvecklingssamtal
För länge sedan hade jag en liten kvittrande glad elev. Eleven kvittrade glatt varenda lektion, var frökenvänlig, idel öra och tyckte allt som gjordes i skolan var det bästa som man kunde göra. Eleven kvittrade glatt varenda dag. Alltid pigg på skolarbete, tyckte maten var godare än godast och att fröknarna var de bästa på jooooooooooooorden.
Utvecklingsamtalet, det andra i ordningen, föreföll vara en enkel sak. Eleven hade nått samtliga då uppsatta mål (på den tiden då man inte riktigt visste vilka målen var men väl hur utveckling kunde se ut och vad att inte kunna var för något). Föräldern slog sig ned, jag slog mig ned, eleven slog sig ned.
Utvecklingssamtalet trevade sig fram, inte något kvitter alls, mest tystnad, fåordighet, allmänt absolut ingenting-roligt-eller absolut ingenting-lärt sig.
Jag ställde mig frågande.
- Jag förstår inte, du brukar ju kvittra som en lärka varenda dag, nu tycks det som allt i skolan är dåligt och bottenlöst tråkigt, försökte jag säga men med något andra ord. Eleven var en liten en. Men ungefär så ville jag fråga. Föräldern såg bekymrat på sitt barn, och såg mer än oroligt bekymrat på mig, oron spred sig som en svart moln. Jag fortsatte att utveckla det utvecklingssamtal jag ville involvera eleven i och inbjuda föräldern till. Det ville sig inte.
- Näe, hur är det egentligen? Har jag missförstått det hela? funderade jag en aningens högt men ändå tillräckligt förklarande för eleven och föräldern. Så här har jag sett på utvecklingen, men jag kan ha fel... försöker jag..
- Nej, du har inte fel, säger eleven dystert. Men det går inte att vara glad när det regnar ute. Jag vill inte ha utvecklingssamtal när det regnar. Då blir jag inte glad. Då blir jag regnig och mina strumpor är ju blöta...
Anne-Marie,
som funderar över saker och ting...
och framförallt över hur elever funderar över saker och ting.
SVENSKLÄRARTIDNINGEN
Hej!
/.../
... jag har läst din artikel i Svenskläraren. Eller har jag sagt det? Iallafall, ville säga att jag gillade frågorna du ställde. Du frågar på ett sätt som gör att man tänker: "Aha, så kan man ju fråga! Det hade jag inte kommit på själv." Jag gillar det.
REKLAM FÖR SVENSKLÄRARTIDNINGEN - LÄS DEN! ALLA LÄSARE BELÖNAS MED EN LÄSUPPLEVELSE!
Anne-Marie
som har intervjuat Björn Ulvaeus om språkligheter i det senaste numret.
SKOLFRÅGOR
Hellre frågor!
Bättre är obesvarade frågor!
Frågor driver på, åskådliggör något.
Under tiden de är obesvarade kräver de att vi tänker.
Tankarna är viktiga.
De färdiga svaren är inte lika intressanta.
Färdiga och välpaketerade svar avslutar något.
Då svaret är givet måste man konstruera nya frågor.
Jag tror inte på svaren.
Jag tror mer på frågan.
Så tänker jag då det gäller skolfrågor.
Vi måste alltid ställa oss nya frågor.
Vi kan inte applicera gamla svar på nyställda frågor.
Anne-Marie
Bättre är obesvarade frågor!
Frågor driver på, åskådliggör något.
Under tiden de är obesvarade kräver de att vi tänker.
Tankarna är viktiga.
De färdiga svaren är inte lika intressanta.
Färdiga och välpaketerade svar avslutar något.
Då svaret är givet måste man konstruera nya frågor.
Jag tror inte på svaren.
Jag tror mer på frågan.
Så tänker jag då det gäller skolfrågor.
Vi måste alltid ställa oss nya frågor.
Vi kan inte applicera gamla svar på nyställda frågor.
Anne-Marie
FRÅGANS BEJAKELSEKRAFT
Jag brukar fråga mina elever, mina medmänniskor, mina vänner:
Vilken fråga skulle du vilja ha idag?
Det är en svår fråga att besvara. Den kan blotta något skört (tycker du om mig?), något ömt (fråga mig vem jag tänker på?), något som vilar för att man behöver få säga och berätta (fråga mig om det hände något på rasten?), ett litet begär (fråga mig om jag vill göra matematik), en sorg (fråga mig om jag är ledsen över något?) eller något annat som stökar omkring i människan man har framför sig, intill sig, och som om man alltid trodde att man visste vad den människan bar inom sig. Vilken fråga skulle du vilja att någon ställde dig idag?
Den frågan får mig att tänka en aning djupare.
Jag önskar att någon frågade mig...
Anne-Marie
FRÅGANDE
Att få frågor visar på intresse:
- Vem är du idag? Hur tänker du idag? Vad gör dig ledsen idag? Du är så glad, berätta?
Det är så ödmjukare att fråga än att besluta sig för att det är som det är!
- Hur kunde det komma sig att det blev så här? Vad hände?
Idag tänker jag att jag inte vet!
Det är ett förhållningssätt.
Anne-Marie
- Vem är du idag? Hur tänker du idag? Vad gör dig ledsen idag? Du är så glad, berätta?
Det är så ödmjukare att fråga än att besluta sig för att det är som det är!
- Hur kunde det komma sig att det blev så här? Vad hände?
Idag tänker jag att jag inte vet!
Det är ett förhållningssätt.
Anne-Marie
SÖKER FÖRSTÅ
Man ser och försöker förstå. Man hittar de ord man känner igen. Även om de gömmer sig i annat. Jag ser ordet "kyss". Men jag undrar vad som menas - är det en skutsstation... en samling vid pumpen?
Anne-Marie
Anne-Marie
VAD ÄR ATT FRÅGA?
Jag ställer frågor. Alltid frågor.
De frågor jag ställer är inte de frågor jag vet svaren på.
Frågor av det slaget öppnar upp för något okänt för frågeställaren och för den som ingår i dialogen.
Men en ställd fråga behöver inte betyda ett färdigt svar. Frågan kan vara själva början till funderingarna och tänkandet.
Frågor som behöver tid på sig att utvecklas till ett slags svar är utmanande och stimulerande.
Frågor jag längtar efter att skolan börjar fundera på - inte frågorna och de färdiga svaren - inte frågorna där läraren på förhand vet det exakta svaret. Det är ett märkligt sätt att fråga på. Utanför skolan kallas denna frågekonst för översitteri.
Anne-Marie
De frågor jag ställer är inte de frågor jag vet svaren på.
Frågor av det slaget öppnar upp för något okänt för frågeställaren och för den som ingår i dialogen.
Men en ställd fråga behöver inte betyda ett färdigt svar. Frågan kan vara själva början till funderingarna och tänkandet.
Frågor som behöver tid på sig att utvecklas till ett slags svar är utmanande och stimulerande.
Frågor jag längtar efter att skolan börjar fundera på - inte frågorna och de färdiga svaren - inte frågorna där läraren på förhand vet det exakta svaret. Det är ett märkligt sätt att fråga på. Utanför skolan kallas denna frågekonst för översitteri.
Anne-Marie
FRÅGAN ÄR ...
Frågan är - hur är det om det bara är öppet? Eller om det är pyttelite öppet? Eller om det är jättestängt.... Affären som berättar att de har jätteöppet... vad är det som är så stort? Att de har öppet? Vad händer med hela affären om de bara har öppet? Jag kan grubbla en aning på vad som sägs.
Anne-Marie
Anne-Marie