Första maj och välkommen hem!
Jag har alltid gått omkring och lekt med motiven. Mina leksaker är mina ord och mina bilder. Jag längtar tillbaka till det lekfulla. Jag funderar över min blogg och det jag lämnat här.
Min blogg, min blogg!
Alltså denna blogg som jag skrivit i så många år, och vars innehåll jag själv tycker om. Jag har haft så roligt här och vill så gärna börja här igen. Det är något med min blogg som gör att jag längtar tillbaka. Det lekfulla som jag hade här. Kanske ska jag lekskriva här.
Då jag läser min gamla blogg
Jag känner mig mycket hemma i denna blogg. Jag har dansat med mitt språk och mina tankar här. Jag längtar ibland tillbaka till detta format, denna form och den form av lekfullhet jag kunde tillåta mig här. Jag är en lekande människa.
www.korlingsord.se
JAG HAR SKRIVIT 6000 INLÄGG HÄR ... Jag har också betalat mig fri från reklam på denna blogg. Så den ska också i fortsättningen vara läsvärd. Jag har flyttat till min nya blogg och välkomnar dig dit.
Där finner du lektionsförslag, tankar om skolan, skolutveckling och många fotografier...
www.korlingsord.se.
Gå dit men innan du gör det - läs vidare i mina gamla blogginlägg.
Anne-Marie Körling
Bloggflytt
Puh så besvärligt min flyttgubbe har haft det.
Nu är han dock färdig.
Han har kånkat på tunga ord,
en låda svenska meningar,
två ton fotografier,
en låda matematikord,
14 ark med felstavningar,
två sköra sidor,
och en hel del synpunkter.
Nu är jag färdigflyttad!
Här finns jag!
Anne-marie
Nu är han dock färdig.
Han har kånkat på tunga ord,
en låda svenska meningar,
två ton fotografier,
en låda matematikord,
14 ark med felstavningar,
två sköra sidor,
och en hel del synpunkter.
Nu är jag färdigflyttad!
Här finns jag!
Anne-marie
Mobiler i klassrummet - Ja Tack!
Det är modigt att säga så!
Märkligt nog.
Jag har så många besök i mina klassrum.
Ingen har kommenterat mobilerna i det.
Ingen har nämligen märkt dem.
De är en del av lärande redskap.
Och för oss ut i lärande.
Inte ens skolinspektionen gjorde affär av dem.
För de märkte dem inte ens.
Så är det med integrerade verktyg.
De används och utvecklar något hos användaren.
Vi brukar kalla det lärande!
Anne-Marie
You´ll never win if you exclude! That includes cellphones!
Märkligt nog.
Jag har så många besök i mina klassrum.
Ingen har kommenterat mobilerna i det.
Ingen har nämligen märkt dem.
De är en del av lärande redskap.
Och för oss ut i lärande.
Inte ens skolinspektionen gjorde affär av dem.
För de märkte dem inte ens.
Så är det med integrerade verktyg.
De används och utvecklar något hos användaren.
Vi brukar kalla det lärande!
Anne-Marie
You´ll never win if you exclude! That includes cellphones!
Skriv som någon annan!
Redskapsnyfiken
Mitt skrivande redskap är min kamera. Jag tar ett fotografi. Alltid bara ett enda på det motiv jag önskar. Redan då jag tar fotografiet har jag uppslaget till det jag ska skriva. Därför är skrivandet mer en bild för mig än att jag kan använda bokstäverna. Det viktigaste redskapet för mitt skrivande är att jag till själva görandet av mitt fotografi kan tillåtas tänka. Jag ser och tänker mer än jag skriver och utvecklar meningar. Jag är så medveten om hur jag har behov av att både få se och få tänka att det blir svårt för mig att inte låta eleverna göra samma sak.
Anne-Marie
Anne-Marie
Matematikundervisningens skugga
Matematiken omger oss ständigt. Det faktiska matematiska syns i alltsammans lika mycket som vårt språk syns och påverkar. Vi är mitt i det. I det språkrika, i det matematiska:
i sidangivelserna,
i riktningarna upp och ned,
i mer och mindre,
i fler och större,
i kilometeravståndet till Ikea,
i myrsteg till lekparken,
i kilowattimmens ljussken,
i skuggans radie,
i alla vinklar och vrår,
i meterhöga berg över hav,
i omfångsrika möjligheter,
i mina mänskliga kilon som jag bär omkring på överallt,
i raketens hastighet till månen,
i avsaknaden av dig och någon annan,
i kommentaren - jag addar dig på facebook,
i fildelningarna på nätet,
i bråken kring hur att dela upp den runda tårtan,
i procenten av alla de helheter som vi avstår ifrån eller kräver,
i de antal ord jag skriver här,
i min längd om 173 centimeter,
i värmen i mitt inomhusrum...
och jag är i mitt språk och mäter upp alltsammans så gott det går.
Kastar ljus över fenomenet matematik.
Anne-Marie
Detta med orden!
Det känns lite ihopklämt. Det är låg fri höjd. Redan då jag går under denna skylt så hukar jag mig spontant. Det upplever jag inte som fritt. Den fria höjden är knappast så fri att ordet kan användas. Bättre vore att skriva - DU - AKTA DIG - HUKA DIG BARA HÄR MEN INGEN ANNANSTANS!
Anne-Marie
Anne-Marie
Tulipanaros!
Ett ord som betyder - lätt att säga, svårt att göra!
Anne-Marie
Hittat en leksak!
Jag har hittat en funktion. Den funktionen har jag nu gjort till mitt verktyg. Mitt verktyg skapar möjligheter för mig att leka. Min lek är mitt språk. Jag kastar omkring med alla orden. Sedan får det bli som det bli. Jag har roligt.
Anne-Marie
Anne-Marie
Lekfulla jag, det skvätter liksom över...
Jag kanske skulle rätta mig själv till INOMGRÄSLIG!
Anne-Marie
Oj - fem lördagsinlägg redan!
Det är redan fem inlägg i min blogg denna lördag.
Jag är skrivhungrig.
Orden är som knäckebrödskivor, knastar mellan tänderna, smular ned i min vardag och jag gör allt för att sprida ut smulorna.
Anne-Marie
Jag är skrivhungrig.
Orden är som knäckebrödskivor, knastar mellan tänderna, smular ned i min vardag och jag gör allt för att sprida ut smulorna.
Anne-Marie
Klassrummet från dåtiden - more of the same today
Det är skrattretande.
På vissa platser får man möjlighet att besöka ett klassrum från förr i tiden.
Man sitter då i raka bänkrader.
Bänkarna vända mot svarta tavlan.
Kartan finns ihoprullad och en rem hänger ned så man kan dra ned kartan och visa upp världen. Kanske man bara kan visa upp Sverige.
Det kan finnas ekonomi som gör att världskartan bara finns för de äldre barnen.
Det finns fönster ut mot det närmaste utanför.
Det finns en kateder längs fram i klassrummet.
Det finns teckningar som barn kan ha fått måla.
Hur teckningarna är målade beror på pedagogiken.
Är teckningarna lika varandra är pedagogiken formgivande och strikt normgivande.
Barnen i klassrummmen från förr har penna och papper att skriva på.
Läraren har en pekpinne att vifta hit och dit med. Ibland peka på ett barn som i denna miljö kallas elev.
Förr i tiden fick läraren slå in ett och annat i eleven.
Men oj oj oj - tänker jag:
Idag ser klassrummen ut så också.
Från begynnelsens klassrum till det nutida är det inte så märkbar skillnad.
Men om man tittar ut genom klassrumsfönstren så pinnar tiden på - kräver uppmärksamhet - ritar om alla kartor - förändrar naturens gång - tekniken möjliggör för papporna och mammorna att hålla livlig kontakt med sina barn då de sitter i skolan och ser fram emot - läraren.
Jag hade velat skriva - ser fram emot framtiden.
Men jag kunde inte riktigt det.
Välkommen till mitt dåtida klassrum.
Jag gör allt jag kan med små medel att synliggöra samspelet med nutiden.
Jag vride bänkarna åt helt annat håll. Det är en slags början.
Anne-Marie
