Tulipanaros!



Ett ord som betyder - lätt att säga, svårt att göra!
Anne-Marie

Hittat en leksak!



Jag har hittat en funktion. Den funktionen har jag nu gjort till mitt verktyg. Mitt verktyg skapar möjligheter för mig att leka. Min lek är mitt språk. Jag kastar omkring med alla orden. Sedan får det bli som det bli. Jag har roligt.

Anne-Marie

Lekfulla jag, det skvätter liksom över...



Jag kanske skulle rätta mig själv till INOMGRÄSLIG!
Anne-Marie

Utblick

Inte ett ord från eleverna. De bara konstaterade att jag hade nya glasögon. Själv tänkte jag - attans så mycket mer jag ser idag... och blickade in i två elevögon. Jag ser rätt hela tiden.

Anne-Marie

I min värld av blod, svett och tårar!




I ett mikrosammanhang:


Blod, svett och tårar!

I min lilla värld
står blodet för skavsåret efter de röda skorna, svetten av ansträngningen att bära tvättkorgen ned till tvättstugan, tårarna för ... något hemligt som hjärtat inte vill berätta. Likafullt är orden mina om än lånade av Winston Churchill. För mig situationsbundna till här och nu och i ett mycket, mycket litet hörn av världen, händelserna och det universella.

Anne-Marie


Vatten över huvudet



För tidigt ute.
Jag är inte frisk.
Orken tröt så jag hamnade på ett fik.
Där var stämningen så glad.
Så trevlig.
Jag kom i samspråk.
Ägaren en lycklig man.
Glad.

- Har du ett visitkort så jag kan minnas adress och namn på fiket? frågar jag.

- Nej, vi lever på 2009-talet, inga kort, skrattar mannen gott, och fortsätter, vi har inte ens telefon hit.

- Va, inte telefon, säger jag som tror att man nästan måste i telefonSverige.

- Nej, då slipper vi alla telefonförsäljare och alla kunder har mobiler, vi behöver ingen telefon, säger mannen med en hand på den moderna espressomaskinen.

- Aha, säger jag, men du, jag vill ha en capuchino och en toast med ost, tar du kort?

- Kort? Cafeägaren skrattar, kort. Nej sån´t har jag slutat med för länge sedan. Här betalar man kontant.

- Oj, då får jag dra tillbaka min beställning, jag har inga kontanter, säger jag.

- Absolut inte, du får betala nästa gång du är här, säger den mannen i caféet.

- Jo, jo, litar du på mig, säger jag så glad och förvånad.

- Jovisst, du kommer tillbaka, det gör alla som inte kan betala, de kommer tillbaka. Utan kort, fler kunder!



Jag funderar ett tag.
Så klart det är så.
Jag har fått ett mycket trevligt bemötande,
jag har fått det godaste kaffet, den generösaste mackan, det gulligaste samtalet.
Klart jag kommer tillbaka.
Då jag går vinkar personalen. Det är fullt med kunder runtomkring.
Jag har läst ut en hel bok under min fikastund.
En hel bok! Från pärm till pärm.

Dessutom har jag tokigt roliga skor på mig.
Känner mig glad. Nästan lycklig.
Människor är vi-tänkande.

Anne-Marie

Glädjelista



Skriver glädjelista.

Har skrivit glädjelista i flera år.
Då jag blickar tillbaka i de listorna syns inget av materiellt värde bara allt det där andra:

* sms:et jag fick från ... som gav mig närvaro långt därborta och närvarogjorde sig här hos mig.
* leendet på tunnelbanan
* den trevliga pressbyråtjejen som hade tålamod med mig då jag inte hittade pengarna i väskan och kön ringlade sig krångligt längre bakom mig..
* redaktörens fråga på morgonmailet
* eleven som klurade ut en underliggande mening i texten och det samtal som följde
* att jag vrålsjöng Here Comes The Sun i bilen
* att bloggsvaren var bejakande
* att morgonen utmanar mig att se den
* sången jag fick via länk i ett mail
* regnet som smattrar mot takplåten

så ungefär.

Det är väldigt nyttigt att läsa listorna: Idag är jag glad för...
Man upplever dåtidsglädje och den kan man lätt applicera i nutid.

* igår samtalade jag med Regina Lund som fredsmarchtalade inför en hoper av människor. Hon har multiplicerat Peacetecknet, från ett till åtta.

Anne-Marie

Meningsfulla sammanhang!

Jag vill skapa meningar och sammanhang.
Jag vill också ingå i dem.

Skriver in mig i texten!

Sätter kommatecken överallt!


Anne-Marie

De sociala insekterna




De sociala insekterna är jätteduktiga på att samarbeta! säger berättaren i TV.

I enskild myra klarar sig inte ensam. Samarbetet mellan myrorna bygger på enkla regler. Nu lär sig ingenjörerna att bygga robotar som kan samarbeta precis som myrorna. Dessa är robotreglerna:

1) Plocka upp något som roboten stöter ihop med
2) Stöter roboten ihop med någon annan robot går den roboten åt sidan (vilken sades inte och jag undrar om båda inte byter bana).
3) Om roboten stöter ihop med någon som bär något lägger roboten ned sin egen börda.

Forskarna har följt myrorna under lång tid. De har målat små prickar i färg på myrorna för att följa en unik liten myra. Varje myra har sin egen karaktär och ändrar sina regler efter omständigheterna, vilka man lätt kan gissa sig till om man är en människa. Myrorna kommunicerar med varandra.  Och för att hålla värmen i myrstacken så sker ständiga förflyttningar av barren som täpper igen hål och därmed håller kvar värmen. Foskarna uppfinner nu en artificell myrkoloni som kanske kan skickas ut till rymden. Insekterna hjälper människan att utforska främmande världar med andra ord.

Jag är ganska ödmjuk. Också en liten myra betyder något.
Anne-Marie

Texten är utsatt och jag blir insatt!




Nyss - över min Dagens Nyheter - var jag samtalande. Så är det när läsningen involverar. Jag blir medaktör och medsamtalare, lägger mig i, stannar upp, ställer frågor, funderar själv och tänker vidare. Jag går till någon bok i min bokhylla, letar fram en dikt ur min diktares böcker, vandrar omkring med mina tankar. Jag är utsatt. Av ord och tankar från någon annan. Långsamt blir jag insatt. Ju mer insatt jag blir desto större engagemang i mitt egna. Men fortfarande har jag fokus ur den text jag nyss läst. Märkligt nog gör hela läsningen mig lycklig. Jag vill hamna i konflikt med det jag själv tänker och det någon annan tänker.

Anne-Marie,



som slagit upp i ordboken - hur förklaras lycka?

Lycka förklaras med:
(varaktig) känsla av djup glädje och tillfredsställelse betingad av grundläggande förutsättningar i själva livssituationen eller gynnsamt öde
.


Som letat i ordspråksboken - hur lycka använts i folkmun: Lyckan är som månen, den tar av och den tar vid" eller den här:

Är lyckan god
så grisar min ko
och
kalvar min so
och
tuppen börjar värpa.


som letat i min diktare Tomas Tranströmers böcker - hur ger han mig lyckan i sina ord:

... ljuset hann upp mig och vek ihop tiden.

(ur Den stora gåtan, 2004)

- som letat bland mina teckningar - hur är lyckan i mina snabbskisser - det får bli en ny. Jag blir lycklig i handlingar.

Kulturen är där vi är



- Här - ta en chokladbit!

Då jag smakade av chokladbiten insåg jag att jag befann mig mitt i en ny kultur.
Redan då jag befann mig där jag var insåg jag att jag har blivit inbjuden i något nytt.
Också chokladen var ny.

Det är en slags tröskel att ta en chokladbit och inse att man befinner sig i något nytt.
När man är mitt i den ser man den inte - men just precis då man kliver in i den - syns det som tydligast.

Jag är i en slags annan kultur. Ny. Men jag är i den.

Då chokladen smält i munnen sträcker jag mig efter en ny.
En aning plötsligt hemtam reser jag mig upp och hämtar mig en kopp svart kaffe.

Anne-Marie

Nöjesnyheter!



Anne-Marie

Is i magen

Läste i tidningen: Man måste ha is i magen.
Jag har aldrig is i magen. Så fort jag svalt en isbit så smälter den av min värme.
Det är jag tacksam för.

Anne-Marie

Jag gillar ...

Nämen... det är roligare än jag trodde: Twitter! Kontakterna, kunskaperna och länkarna man snabbt får där. Jag har nu bestämt hur min Twitter ska utvecklas. Tror jag hittat formen. Det betyder att jag tar nya grepp om det jag vill skriva.

Anne-Marie

ti ha inviato un messaggio su



Jag har släkt i Italien. De talar italienska och engelska. Ingen svenska. Vi skriver till varandra. Det är underbart vackert att få meddelanden på ett annat språk. Orden låter annorlunda, meningarna smakar spagetti och olivolja, men betydelsen i innehållet kan ha samma styrka som om vi ägde ett  mänskligt universellt språk. Kärlek och sorg har ingen översättning.


Anne-Marie

RUNDABORDSAMTAL

Matsalssamtalen är alltid mer spontana än de samtal som förs i klassrummet. Det är roligt att sitta ned och samtala med eleverna om ditten och datten.

- Ja män... varför är det så blodiga spel? undrar jag, varför handlar allt om att döda den och den...
- Det är väl inget konstigt, säger alla nästan samtidigt, vi är killar, vi gillar när det är blod och sån´t.

Som mamma till söner vet jag att det är så!  Men jag sitter med en potatis i mun och undrar varför är det så?
Jag förstår ändå inte riktigt. Men ett är säkert - de har roligt när de pratar spel - ungarna!

Anne-Marie


IN REAL LIFE

Har varit hemma hos bloggaren bakom svenskapanoptikon idag. Det var mycket trevligt, en aning glögg och begynnande adventstämning, middagssittning och berättarvänligt. Jag har en liten boktrave med mig hem. Jag har lärt mig att tomteluvor ansågs så stötande i Norge under jultid att man bötfällde de som hade röda toppluvor och likställde dessa med demonstranter. Polisen ryckte stundtals ut och skapade ordning i vad att bära på huvudet. Jag undrar så stillsamt vad man kan ställa till med då man bär något på huvudet. Det är fint med hatt, men tvivelaktigt med tomteluva och därefter är steget inte så långt till att avsky mössor och kepsar. Jag förstår inte varför vi så ensvist ska lägga oss i hur människor är och vad de bär.

Anne-Marie
som tackar för en trevlig kväll. Vad är en virtuell pepparkaka mot en medicinplätt, ja som tyskarna en gång kallade den medicinska kakan vi äter i mängder till jul - ja...pepparkakan, mot en middag i verkliga livet.

PEPPA KAKORNA



Varsågod - ta en kaka. Lämna en smula namn så vet jag vem som hjälpte till att tömma kakfatet!
Anne-Marie

från mail till blogg, från blogg till IRL

Hej Anne-Marie!
 
Jag är jätteglad att jag fick möjligheten att träffa dig, på söndagskvällen tillsammans med IT-mamman, och höra några av dina tankar och idéer. Och jag förundras lite över att ett personligt möte kan förändra mina förutfattade tankar så mycket. Jag hade, innan jag träffade dig, läst din blogg någon gång men skrämdes lite av ditt sätt att använda orden. För mig var det lite som att läsa poesi och det gör jag inte särskilt ofta och då är det svårt att läsa. Men efter att jag har hört dig prata så, i mina ögon, passionerat om hur du vill att skolan skall vara och hur eleverna skall få det bra i skolan så nu är det ett nöje att läsa och inspireras av din blogg och bilderna i bloggen.
 
Ha en skön dag!



Jag har fått ett mail... och omfamnar min läsare. inte är jag farlig! I verkliga livet är jag absolut inte farlig heller. Tur att man träffas och ordnar till det där med föreställningarna...!
Anne-Marie

Avigt - bara en aning avigt!

http://somgjorda.blogspot.com/2008/10/fredagsbeknnelse.html

Ett oändligt välskrivet ögonblicksvykort till er alla från en underbar bloggare.
Om ni sätter nyponsoppan i halsen... tja... sanningen kostar på!

Anne-Marie

Tidigare inlägg