Utmanande arbetsdag



Jag är nöjd med dagen. Men oj så trött. Det slår mig att den här tillfredsställelsen känner man om man fått utmaningar, tid, möjligheter att arbeta, sträcka på benen, ta en rast då man själv behöver, samtala med andra som tänker kring samma dilemman och inom ramarna för uppgift och tid. Om någon givit mig en läxa nu - skulle det vara ett ok - jag har arbetat så intensivt att jag givit ifrån mig precis allt det som är möjligt just nu. Gör jag något arbete ikväll är det för att jag är intresserad och nyfiken på fortsättningen och har förnyad kraft att göra det.

Anne-Marie

Läxtankar och elevåsikter




Anne-Marie

Om läxor - vad att göra därhemma



Läxor - denna vecka skriver jag en krönika i Lärarnas Tidning om just läxor. Det är en aningens personlig reflektion om mig som mamma, svårigheterna med att ha tre barn som alla behöver hjälp ungefär samtidigt och hur läxorna ställde till det hemmavid.

Jag vill att läxor är bekräftande och åskådliggör att eleven utvecklat kunskap. Den allra bästa läxan - och då försvinner ordet läxa bort - är att eleven själv vill arbeta vidare hemma. Det är jag van att mina elever gör eller utvecklas att göra. Då är hemarbetet en följd av intresse och inte "straff" eller ett "bristinlägg" där eleven ska få hjälp med det eleven inte kan.

Nej, föräldrar har korta stunder med sina barn. Det hemarbete man har kan därför få ett annat innehåll. Bara detta - att informera föräldrarna om vad skolan förväntar sig av läxan och hur föräldern ska handskas med - exempelvis en text; högläsa den FÖR eleven, och diskutera innehåll och illustrationer tillsammans med ditt barn. Här ovan är ett stöd till föräldern. Läraren beskriver vad som eleven ska få uppleva kring läxan.

Jag har haft läxor där eleven ska lyssna på förälderns högläsning, beskriva hur det känns att lyssna på sin förälder då denne läser högt ur - ja - exempelvis: kokboken/sportsidorna/google/Ikeas manual - ja, egentligen vad som helst. Den läxan tyckte både föräldrar och elever om - "Vi hade så roligt!" Det tycker jag är mycket, mycket viktigt att föräldrar har tillsammans med sina ungar.

Anne-Marie

"BLI EJ EN KLEMMIG KAMMARDOCKA"



Jag läser Zacharias Topelius bok LÄSNING FÖR BARN. Den gavs ut av Bonniers 1902. Ungefär vid den tid man började tänka på barn som barn; Ellen Key skrev sin brandfackletext för att upplysa om barn, min farfar skrev drudilutter om barns lekar och såg dem leka utan att stränga till dem med tukt och förmaningar. Men Zackarias Topelius, den stora författaren, skrev något om läxorna i en av sina sagor som kanske kan vara av vikt även idag, trots det moraliska och den pekpinnevisande texten som uppfostrade dåtidens barn om det sunda och friska ute-i-naturlivet.





I en liten saga om Skridsklöparen börjar Topelius sin berättelse på detta viset:



Topelius skickade ut barnen. Därute fanns lika mycket lärdom att hämta som ur böckerna, jo, faktiskt, det fanns mer att hämta därute. I vackra ord förklarar Topelius hur det är att frysa i vinterkölden, hur att andas under en klarblå himmel, och att frysa om händerna då man inte har vantar och hur att tåla att frysa om händerna då man inte har vantar. Istället för att inte ha vantar kunde man :


FÄKTA MED ARMARNA SOM EN PAPPERSDANSMÄSTARE, OCH GNIDA HÄNDERNA MOT HVARANDRA, SOM DET STÅR I ROBINSON, ATT VILDARNA GNIDA TVÅ TRÄSTYCKEN, DÅ DE VILL HA ELD. /.../ OCH OM DIN MAMMA FÖRBANNAR DIG DÄRFÖR - SÅ KYSS HENNES HAND OCH SÄG: FÖRLÅT MIG, MAMMA; DÄRAV BLIR JU DIN GOSSE STARK OCH FRISK! (så fantastiskt språkrikt tänker jag)


Det är en sedeslärande berättelse om att också trotsa men lagom mycket. Det är också uppenbart att detta äro gossarnas berättelse, och jag funderar en aning var flickorna är?




Därefter följer den berättelse om Frans och Mathias som räddade sig ur vaken, låg och ålade på den svaga isen, och däremed fick sagan ett lyckligt undervisande slut:



Det kan vara bra att gå tillbaka i den pedagogiska historien, och i berättelserna  som berättades för barn en gång för länge sedan, då en del av den skolpolitik som förs återför oss till en annan tid. Nu tycker jag att tiden under 1900-talet hade mycket att lova för de små eleverna, lärarna ville mycket och samspelade mer med elevernas behov, den svåraste tiden för läraren var nog då de diagnostiska proven infördes, då bandspelaren tog ifrån läraren rösten och det mesta var en aning toppstyrt, men den underton av att läraren inte behövdes. Det var andra tider det, och dem ska vi inte ha tillbaka.

Anne-Marie


INGEN LÄXGIVANDE LÄRARE

Jag ger mycket få läxor.
Nästan inga alls.

Det kan ställa till det för föräldrarna som inte får en riktig inblick i vad vi gör i skolan. Läxan är en slags hembrev. Men läxan är ofta kompensatorisk. Läxan är större och mer omfattande för de elever som inte kan. Föräldrarna ska vara pedagoger. Mammahjärtan och pappaoro omsluter eleverna som inte kan göra sina läxor hemma. Det blir en negativ spiral. Jag längtar efter de bekräftande läxorna. De läxor som eleven gör mer för att sätta igång tänkarprocesser och funderavidare tankar. Jag minns med bävan olika läxor där jag krävdes på närvaro. Jag ville inte själv, jag ville sitta och prata om annat än att göra läxorna. Men som sagt:



Självklart gjorde vi tre världsreligioner under kvällen. Som om vi kunde lära oss tre världreligioner på en kväll. Min son sprang omkring och hade någon match som han behövde spela. Fritiden är en aningens knapp. Jag ville bara vara mamma och inte lärare.

Anne-Marie

SÅ GAMMALDAGS...




- Ni får till läxa att plocka med er tio engelska titlar från CD-skivor? tänkte jag. Jag ger väldigt sällan läxor, men det här är en ganska rolig läxa.


- Men, men ... svarade eleverna. De såg ut att inte förstå.

Förtydligande:

- Tio engelska titlar från CD-skivor...

- Men, men ... sa eleverna i sann förtvivlan.
- Ja ... är det inte en bra uppgift, frågade jag ...  en aning fundersam.
- Jo, jo ... men får man ta titlarna från mobilen?

Jag kände mig som om jag vore från dinosaurietiden.
Gammal, gammal, gammal.

Förtydligande:

- Ta låtar från var ni vill - men tio stycken engelska titlar?


Då föll allt på plats.
Jag minns mina stora, stora runda LP-skivor, jag minns singlarna också, jag minns min rullbandspelare och tioitopp. Jag är gammal. Väldigt gammal.

Anne-Marie

LÄXA - ARGUMENTERA FÖR HÖGLÄSNING

En bra läxa är detta:

Du ska ha högläsning men vet inte vilken bok du ska välja. Du har två. Låt eleverna få kopior av första kapitlen i de två böckerna...och ge dem i läxa. Syftet med läxan är att argumentera för vilken bok läraren ska läsa högt. Detta fungerar upp i alla åldrar och oavsett språk. Det viktiga är att läraren vet vilka böcker som läraren vill läsa. Välj de två du kan tänka dig läsa högt...och som du vill läsa högt.

image1253

Vinsterna med denna läxa är många...

- den tjänar ett faktiskt syfte
- eleven kan påverka
- eleverna får argumentera
- eleverna konfronteras med två böcker istället för en
- två böcker är introducerade - en blir högläst och en blir sannolikt självständigt läst av eleverna.
- läxan är rolig
- läxan kan läsas högt av en förälder hemma.
- läxan är åldersobunden och språkobunden
- läraren erbjuder högläsning

Anne-Marie



Föräldrar och läxor

- Jo, Jag är klar?

Föräldrarösten i telefon låter liten. Tveksam.

- Klar? jag undrar.

- Ja, jag har skrivit klart. Den där berättelsen med jojon. Barndomsminnet du vet?


Barndomsminnet? Jojo? Nästa veckas läxa? Om ett jojominne och en föräldraintervju kring ett jojotrick?

Klar? Hur? Vad?????


-Jo du ville ju kolla hur föräldrar skriver berättelser, kolla stavfel och sån´t. Kolla oss föräldrar.

Va? Stum! Dum! Jag?

- Nu har jag skrivit tre sidor om ett gammalt minne, Hmm, känns lite nervöst nu - du vet att lämna in det här till dig - Rättar du med rödpenna?

-Om jag vad??


Läxan som föddes ur klassrummets samtal om jojotricks, fickor med röda, svarta jojjoar, en gammal leksak nu dagsaktuell och pånyttfödd modern i artiklar i tidningar hade i hemmet blivit en kravfylld skrivuppgift för en penntuggande förälder. Vad hade hänt? Hur kunde det bli så?

- Är det en missuppfattning? Puh! Lättad börjar föräldern skratta. Det kanske jag borde ha förstått? Läxan
skulle inte jag göra. Läxan! Missuppfattad, missförstådd, feltolkad, övertolkad.

Vad fattas i förälderns syn på läxan? Lite svalka? Lite ointresse? Lagom? Lite lagom!


Anne-Marie

image36

Tänkvärt om läxor

Läste en intressant artikel om en forskningsöversikt om läxor av fil dr Ingrid Westlund vid Linköpings Universitet i senaste numret av Lärarnas Tidning Nr 5/2007

Där står att lärarna diskvalificerar sig själva när de säger att alla föräldrar kan lära ut exempelvis matematik. Det står också att läxorna kan skapa stress och inkräkta på barn och ungas fritid. Läxorna spelar stor roll i unga människors liv.

Tanke:

Läxor är ett svårt kapitel. Laddat också. Men en läxa kan se ut på så många olika sätt. Från Nya Zeeland tog jag med mig idén om den bekräftande läxan - den som eleven tar med sig hem - och redan kan. Detta bidrar till goda cirklar kring den växande. Föräldrar slipper känna oro för att upptäcka bristande kunskaper hos sitt barn, barnet slipper känna sig misslyckad i hemmet. Den bekräftande läxan bidrar till att eleven utvecklar ett positivt förhållande till sina egna kunskaper - det är inte brist utan förmåga - "jag kan" och det vill jag visa upp.

Jag vill gärna vara lärare och bidra till att kunskaperna utvecklas på ett positivt sätt. Det kan finnas en risk att läxan gör föräldern till lärare mot sin vilja och att läraren överlåter aktiv undervisning till föräldern,

Men som sagt - ett svårt kapitel som tål att aktivt diskuteras!
Välkomna!
Anne-Marie