www.korlingsord.se



JAG HAR SKRIVIT 6000 INLÄGG HÄR ... Jag har också betalat mig fri från reklam på denna blogg. Så den ska också i fortsättningen vara läsvärd. Jag har flyttat till min nya blogg och välkomnar dig dit.

Där finner du lektionsförslag, tankar om skolan, skolutveckling och många fotografier...


www.korlingsord.se.


Gå dit men innan du gör det - läs vidare i mina gamla blogginlägg.

Anne-Marie Körling

Real-life-möte

Aldrig att jag skulle haft förmånen att träffa de jag träffade idag - real-life om jag inte bloggat eller twittrat.

Det är märkligt roligt att upptäcka att så många trösklar är borta redan då man ses.
Vi var ett helt gäng som slog oss ned i närmsta lokal och i absolut närhet till Centralstationen i Stockholm. Jag kan svårligen klara mig utan dessa framtidsutsiktande pedagoger och itutvecklare.

Anne-Marie,
som tycker att jag har ett fantatiskt nätverk.


Kära bloggläsare och kommentatörer



En liten skiss och tanke.

Jag är, måste skriva det, glad över mina läsare och alla de kommenatarer och gensvar jag får här. Hur visar man en sådan tacksamhet? Om jag skriver att era ord gör mig glad och skrivarberedd, förstår ni mig då? Och trots att vi inte träffas lär jag känna er via ord här. Och det är märkligt stort. Jag är ständigt lärande. Och betraktar livet som tillförande.




Anne-Marie

Tidsbloggsinlägg




- Men Anne-Marie, hur fort skriver du ett blogginlägg? frågar den som ser mig skriva.

- Väldigt fort, men jag har skrivandet klart i huvudet. Jag skriver ut det jag tänkt ut. Någon minut bara så är det klart. Men då är inte tänktiden inräknad. Jag behöver en bild, fotografi, något jag sett för att få fatt i orden. Bilden är avgörande för mig. Jag tror jag skriver med min kamera!

- Aha, kan du läsa upp det du skrivit? frågar den som vill lyssna.

- Ja, absolut. Vad vill du höra? säger jag.

- Något, vad som helst, läs med din berättarröst, jag lyssnar, säger den som vill ha texten i öronen.

- Då väljer jag...
den här!

Anne-Marie,

Någon timme senare;
En person ringer mig och ber mig läsa upp inlägget om THE CRYING DAY. Vilket jag gör. Lyssnaren lyssnar - och säger - Du borde läsa in dina berättelser så man hör hur de låter, även om den där först börjar i sorg så är den ju inte sorglig vilket man hör i din röst - du vill åt något annat - och jag vill ha dina betoningar och din berättarröst. Du är ju din berättelse, vilket hörs då du läser upp. Hur kan du fixa en ljudupptagning och lägga ut den på bloggen?

Ja... hur gör jag nu det?

Spel för ungar

Lite kul!
Jag har
prövat!
Fått från Twittergenerösa!
Anne-Marie

Twitertankar ...

Genom twitter får jag omedelbart kontakt, nästan så jag tror att jag sitter i knät på dem som använder sig av denna kommunikationsform. Jag får också möjlighet att gensvara, gå i dialog med, vilket givetvis är meningen. Det är dialogens form. Jag har följt Barack Obama, och får en hel del information, bland annat om upplägget hur och varför nå ut till den stora, stora allmänheten. Jag formulerade ett svar och en fråga till Barack Obama via min Twitter. Det kändes stort att se att jag skrev direkt (nja, nu är det ju inte så alls att Barack Obama sitter och funderar över sina Twitterinlägg eller vilka svar han får) med Barack Obamas som mottagarnamn.  Jag tänker genast undervisning. Det är mycket man måste undervisa kring. Det betyder också att man öppnar nya dörrar där nytt skoltänk måste in.

BarackObamaYour voice on twitter can help pass health reform — tweet your reps today: http://bit.ly/LA253 #hc09

Anne-Marie,
tänk om en skola organiserade en lärartwitter på samma sätt som Obamas organisation?

Skrivande jag - läsande ni




Det är många som läser här.
Det är jag tacksam för.
Jag blir ett skrivande jag i relation till läsande ni.

Om ni vill, vågar och kan,
skriv ett gensvar så att också jag ser;

ett skrivande ni
i ett mötande vi,
till ett läsande jag.

Anne-Marie

...vling...

Webbstjärnan drar igång en tävling. Jag blir väldigt nyfiken. Jag gillar Webbstjärnan.
Anne-Marie

Noll tolerans

Den mobbing som kan blomma fritt på nätet är allvarligt och berör många skoleelver.
Det anonyma är ett fegt anslag - den angripne blir osäker på vem som sände meddelandet, sms - vilket gör det hela så mycket svårare.

Jag har anonyma gensvar här på bloggen - och det är helt ok så länge gensvaren är vänliga, om än kritiska - men då det är anonyma svar av det motsatta, för att skapa oreda hos mig så är det inte ok.

I somras fick jag en en länk från en anonym. Då jag följde länken kom jag till en mycket obehaglig sång, vald så att jag också skulle kunna läsa text och få innehållet i dubbel form. Då jag i princip aldrig har några elaka och kränkande gensvar på min blogg så upplever jag mig fredad och rätt förstådd här, kommer de elaka att sticka ut ordentligt.

De jag får som inte har ett värdigt innehåll och inte har till uppgift att göra annat än att ... tja ... egentligen presentera den fege avsändaren - polisanmäler jag.


Anne-Marie

Resa...?

En aning tråkigt.
Jag roar mig med att spioniera.
Det är mest för att få tiden att gå.
Om resan ned ska få något innehåll för mig själv - så får jag
Twitter-kvittra!
Läs men ta det inte riktigt på allvar.
Jag leker.
A-M

Så här är det... om jag är tyst på bloggen



DET ÄR SÅ TYST PÅ BLOGGEN
HAAALÅÅÅÅ, VAAR ÄÄR DUU!!!????










Meddlanden av detta slag dimper genast ned i min mail. Och de gör mig glad. Någon läsare som saknar mig. Jag får en hel del mail av detta slaget.

Av kända och okända. Ett och annat sms också. Någon ringer. Skriver jag regelbundet är det lugnt. Jo, jag har föreläst för Skolverket och jag har blivit filmad för en film. Snart en film  i var mans mobil, mail och på storbild på någon viktig plats där skolfrågor diskuteras. Jag är en aning pigg fortfarande, packar om och ska föreläsa mig igenom Skolsverige.

Love You!
Anne-Marie


140 ord är en begränsande rolig utmaning

Twitter!

Då är jag modell för något... så nu måste jag göra något

Richard, tack, och nu måste jag börja ordna och ställa med saker och ting.
Jag insåg att det här som står hos Weconverse är oändligt viktigt. Nu är bara frågan hur jag handskas med det här... Alla ni andra bloggare också... Det här som Richard skriver om är ju oerhört viktigt och väldigt, väldigt allvarligt. Jag vill nog själv rå över innehållet i min blogg.

Men jag vet inte riktigt hur man gör det här med hotell... hur tar man sig in och hur bokar man rum...? Jag vill ha ett fint hotell med god frukost, helst vacker utsikt och på en god och utvecklande plats. Så ser jag på mitt hotell? Nu är frågan - vem erbjuder mig det?

Anne-Marie

Abbey Road

Wow - jag som alltid gillat Beatles och Abbey Road LP, EP:arna, de senare CDformatet och ...
klart man vill hålla sig uppdaterad på den gatan. PEAK-A-BOOOO BBC!

Anne-Mari
e

Din blogg...

... det verkar som om du gör vad det faller dig in, alltså på din blogg? sa någon som intervjuade mig.

- Jo, jag gör det som faller mig in, svarade jag.

Sedan gick jag hem och ögnade igenom min blogg (5500 inlägg). Det var inte riktigt sant. Jag tänker pedagogik rakt igenom. Det är mänskligt att vara pedagog. Det är läran om hur människan konstruerar kunskap... tänker jag. Om jag skriver något som är en berättelse så är jag lärande i konsten att skriva berättelser. Och det jag visar är kanske ett mod att göra det inför publik. Jag är en stor grubblare och tänkare. Det glättiga är bedrägligt. Mitt skratt är däremot högt, hjärtligt och är mycket, mycket lätt att locka fram.

Anne-Marie

Ett annat forum för mig

Det är faktiskt väldigt, väldigt roligt att vara på Twitter.

Anne-Marie

Digitala klassfotografier?




Det här kanske kan vara ett sätt att göra en ny form av klassfotografi och presentation av eleverna i klassen. Gör en själv...

själv knuffar jag gärna in vänner, syskon, hundar och egna barn i den automat som genast producerar en ögonblicksbild. Här är jag själv. Det är den tråkigaste formen. Jag hade en uppsjö av bilder av detta slaget... min brorsa, mina vänner... min galna hund ... och så försvann allt i en flytt. Det tråkigaste med den här formen är nu att man inte får sina fyra olika bilder. Man måste välja en och det valet måste man göra snabbt. I övrigt går allt väldigt snabbt, såväl vid skolfotografering som vid automatfotografering. Man hinner inte ikapp sig själv trots att man är i fokus för kameraöga och fotograf.


Anne-Marie

I valet och kvalet



Jag twittar igen. Är inte överens med mig själv. Så här låter mitt samtal med mig själv.

- Ska du twittra Anne-Marie, ska du inte kvittra istället? säger jag.
- Jag går ju själv in och söker upp andra Twittrare, varför ska jag inte vara aktiv där själv då?
- Men du gick ju ur Twittret efter att ha prövat?
- Ja, men så får man göra, jag måste ju pröva, utvärdera och ge saker och ting en ny chans!
- Jo, det är klart. Men känner du inte ett stort ansvar för skribenten
Tysta Tankar?
- Va, ska jag tänka på honom?
- Ja, han skrev att han tyckte det var skönt att jag inte skrev där längre, för han oroade sig för om han missade något!
- Ja, just det. Han är en så god ordlekare att han egentligen borde skriva på Twitter tycker jag.
- Hmmm, försöker du locka in homom i den där världen?
- Ja, vi startade blogg exakt samtidigt, nästan på dagen... vore kul att få det han länkar till i en snabbare version.
- Va, går det bara ut på information?
- Jag tror det, jag får jättemycket länkar och tips från Twitter... och det är jag tacksam för.
- Aha, men vad skriver du själv då?
- Har bara börjat, det blir väl en aning samma som här, tills jag hittar formen, man måste ju lära sig.
- Det säger du jämt!
- Ja, och jag menar det!

Anne-Marie

Twitter Körlings Ord

Fotoblogg och en rektorsblogg

En nyfunnen fotoblogg. Inte så mycket ord. Dem får man tänka ut själv. Jag älskar stolarna från Maryhill. Gå in och titta och hälsa välkommen in i den fantastiska bloggvärlden. Jag fann en rektor också. Samma sak där - välkommen till ett vidare sammanhang och ett bredare kollegium.
Anne-Marie

Djuriska toner



Anne-Marie

Tidigare inlägg