Mobiler i klassrummet - Ja Tack!

Det är modigt att säga så!
Märkligt nog.



Jag har så många besök i mina klassrum.
Ingen har kommenterat mobilerna i det.
Ingen har nämligen märkt dem.
De är en del av lärande redskap.
Och för oss ut i lärande.

Inte ens skolinspektionen gjorde affär av dem.
För de märkte dem inte ens.
Så är det med integrerade verktyg.

De används och utvecklar något hos användaren.
Vi brukar kalla det lärande!

Anne-Marie


You´ll never win if you exclude! That includes
cellphones!

Mina elever

Idag har vi haft TV-inspelning hela dagen.
Det har varit fantastiskt roligt att vara lärare åt så fina elever.
Programmet kommer senare i vår eller kanske i höst.
Det blir nog ett väldigt fint program.

Anne-Marie

Utkant - framkant - i kanten av



Om man inte ligger i framkant så är det bättre att ligga i kanten av istället för att vara på utkanten.
Skolan är en aning eftersatt. Men istället för att blunda för faktum och känna sig omkörd är det kanske viktigare att ta sig över utkantsgränsen och kliva in till kanten av. Ungarna är redan i framkanten. Ja, jag talar om den digitala verkligheten. Här ser jag att vi lärare utgör hinder om vi inte förstår hur världarna runt skolan ser ut. Vi måste ta in den in undervisningen.

Anne-Marie

Skolinspektionen besöker ...

...vår klass idag.
Det välkomnas.
Den pedagogiska diskussionen utvecklande.

Anne-Marie


Gräv där du står!

Min tanke med gräv där du står - och det nya i det:




Vänskap kan bli djupare.
Kärlek kan bli större.
Ett fotografi har mängder av innebörder.
Texten kan vidga horisonter.
Ett välbekant ord, som ordet JA, kan vara nyckeln till oändlig lycka.
En välbekant mening kan skapa nytt innehåll.
Ett samtal med en man känner väl kan skapa nyseende.
En välkänd promenadrunda visar upp något nytt för den nyfikne.

Ett välkomnande anslag i det välkända är
att se med förvåning på det man trodde sig veta,
och få det lite omskakat och därmed en aning nyupptäckt.

Jag gräver där jag står i mitt klassrum.
Det betyder att jag måste innovatera kring det vi har,
för mer finns där inte att få, resurserna räcker inte,
om jag har det anslaget i mitt tänkande så kan jag
göra något av det jag redan har.
Jag är helt enkelt tvungen!

Mina elever är dagliga gåtor för mig,
människor i stort är det också.

Jag är vän av tanken och frågan:

VEM ÄR DU IDAG?

Anne-Marie
,
som undrar alldeles intill.

Sticka ut hakan...



Om man sticker ut hakan - så är det väl inte riktigt meningen att man längtar efter att någon slår på den - det ansvaret vilar väl hos den som känner sig frestad - utan mer att man vill vända och vrida lite på det som vi gör dagligdags, skapa en ny tanke, kreativisera och vitalisera, även om man inte har riktigt rätt i sak och tanke. Jag sticker ut hakan ibland, men skulle önska att någon sa

- snygg haka du har! Väldigt vad den sticker ut! Vad vill du med det du har att säga? Nej, jag tänker inte ta tillfället i akt att slå till den, snarare lyssna till vad du försöker säga.

Jag tycker det är en aning modigt att sticka ut sina hakor. och jag anar att uttrycket hör samman med Jante. Och jag är inte riktigt vän med Jante. Jag tycker Jante är en fjante. Vi har inget riktigt behov av en Jante. Vi har behov av diskussionerna!

Det är bättre att sticka ut hakan än att sticka in hakan under en varm och stor yllesjal!


Anne-Marie

Fokus SKOLA i Obamas Amerika



Läser Barack Obamas plan för att förnya Amerika. Mitt intresse är hur man ser på skolfrågorna och visionen om framtidens skola i Amerika. Som i de flesta andra länder tar också Amerika sin utgångspunkt i de ofullständiga betygen och de elever som inte går igenom hela skolsystemet utan hoppar av, konkurrensen från Kina och Indien då det gäller topputbildad arbetskraft och lägger stor tyngdvikt vid skolan, lärarna och det livslånga lärandet.


Så här ser jag sammanfattningen i korta, korta ordalag:

1) Framgångsrika försöksprogram inom utbildningen bör stå exempel för andra och bli normbildande.

Jag tycker om tanken att lärare och skolor får försöka, utveckla och utmana professionen och uppmärksammas för det. Ska bli spännande att följa den utvecklingen. Här hoppas jag på ord och inga visor. Jag tror mycket på lärare som utbildar lärare, modeller som kan tjänstgöra som bollplank och en utveckling av lärare som möter andra lärare.

2) Skolan ska ha höga och tydliga förväntningar på elevernas beteende och värdegrund.

Det är främst ansvarstagandet, fostran i hemmet och skolans tydlighet som åberopas här. Hemmen ska stöttas i läxläsning och uppmuntran av det arbete som sker i skolan. Föräldrar ska uppmanas att minska tv-tittandet och datorspelen till förmån för de uppgifter som skolan ger eleverna. Elevengagemang utanför skolan ska uppmuntras.

3) Förskolesatsning för barn 0-5 år.

Varje satsning här sparar samhället framtida åtgärder. Här kommer man satsa på mödravård, föräldrautbildning och barnomsorg. Man kommer att öka tillgängligheten för barn att gå EARLY HEADSTART - dagis. Jag reagerar en aning mot detta ord - Early Head! Får läsa in mig och utveckla min ståndpunkt utifrån de idéer denna förskoleverksamhet är inriktad mot.

4) NO CHILD LEFT BEHIND- lagstiftningen

Jag tycker mycket om orden i detta anslag. Det betyder ett direkt angrepp på de eventuella tidigare bristerna där man faktiskt lämnade barn under utbildning åt sitt misslyckande. Det är aldrig ett individproblem att misslyckas med sin skolgång utan är - min tanke - IT TAKES A WHOLE WORLD TO BRING A CHILD THROUGH EDUCATION - Ja, jag använder mig av det klassiska IT TAKES A VILLAGE TO BRING UP A CHILD. Jag vill ju gärna föra upp en världslärande-idé, och skissar på något av det slaget. Man måste få visionera om skolfrågorna. 
Nåväl - anslaget är att samhället och världen ställer ofantligt höga krav på sina medborgare, att leva idag kräver mycket kunskaper - och här är man medveten om att eleverna måste få stöd och hjälp att möta dessa höga krav. Detta gör man genom att:

* Mäta elevernas kunskaper och kunskapsutveckling.
* Omsätta dessa instrument till gensvar för hur undervisning och lärare kan utveckla pedagogiken.

5) USA´s lärarkår

Läraren är den absolut viktigaste faktorn för en elevs förmåga och framgång i skolan och under läroprocessen. Därför ska lärare;

* inrätta ett stipendiesystem - Teaching Service Scholarships - för högskolestudier och där lärare uppmuntras utveckla undervisning i skolor där det råder brist på lärare och lärarkompetens.

* Lärarutbildningen ska säkerställa att de blivande lärarna kan möta de tuffa kraven som hör till yrket.

* Uppmärksamma lärarnas undervisningsförmåga och hur lärare anpassar sig till olika elevers inlärningsbehov.

* Reformera lärarutbildningen.

* Högmeriterade lärare ska utplaceras i problemtyngda områden, och därmed skapa förutsättningar för långsiktighet och ledarskap.

* Lärare ska ha karriärklättringssystem.

* Framgångar i klassrum ska uppmärksammas.

* Förbättra uppfinningsrikedom och experimenterande inom undervisningen.
(DETTA VILL JAG SE MYCKET MYCKET MYCKET MER AV i Svensk Skola. Vem vågar utmana sin undervisning, pröva, utvärdera och utveckla i samspel med elever och viljan att lära).




6) Skolans ledarskap - Rektorerna

Det råder brist på skolans ledare - rektorerna. Och uppdraget till en rektor i en framtida amerikansk skola är att verka för högkvalitativ undervisning och fortbildning av lärare. Här införs UTMANINGSStipendier - vilka ska utveckla och förbättra ledaskapsutbildningarna och verka för att rektor växer med yrket.



Jag har tänkt en hel del på de här skoltankarna.
Jag gillar att man tydligt lyfter fram att

Modeller för framgångsrik undervisning ska uppmuntras och göras synligt.
Att man tillskriver lärarna uppdrag och tilltro.
Fortbildningstanken för lärarkåren.
Viljan att ställa sig bakom undervisningsmetoder och modeller som visat sig fungera bra.
Stötta uppfinningsrikedom och experimenterande inom undervisandet.
Anpassningen till elevers olika inlärningsbehov.
Att Barack Obama sätter högt värde på lärare och lärares insatser och betydelse inom skolväsendet.
Att framgångar i klassrummet ska uppmärksammas.

Kravet på förnyelse inom skolan är tydlig, jag citerar:

"Den typiska amerikanska skoldagen är en relik från jordbrukssamhället och håller inte måttet jämfört med hur det ser ut i andra utvecklade länder runt om i världen."



Jag spanar vidare... gränslöst... nästa nation!
Anne-Marie

Bok: Välfärdslandets gåta




Ett absolut måste köp för er alla - Välfärdslandets gåta. Varför mår barnen inte lika bra som de har det? - av Frank Lindblad och Carl Lindgren. Här ställs det mesta i en annan dager och boken är välfylld med ett annat perspektiv på eleverna i skolan. Jag har läst med djup respekt för författarnas mångåriga kunskaper och samtidigt applicerat mitt pedagogiska tänk på de frågor som väcks genom denna läsning. Jag kan bara tacka för infallsvinklarna och den nödvändiga kunskapen.


Anne-Marie

Lindblad/Lindgren; Välfärdslandets gåta, 2009 Carlssons förlag

Det föränderliga kunskapsäpplet



Det var genom Metabolism ord -
det livskorta lärandet - som jag kom att se det förändrade kunskapsäpplet och kände ett behov av att rita det omedelbart.

Jag önskar mig ett runt, saftigt, grönt, rött eller till och med ett vinteräpple, importerat eller trädgårdsodlat i min nästas trädgård och jag längtar efter hungern. Hungern att ta ett rejält bett i äpplet, slita det i stycken, göra mos av det mellan tänderna, slicka i mig saften eller pressa det till kunskapssaft och servera den på flaska, jag vill koka mos, göra nytt och fundera över om inte päron fungerar på samma sätt som det runda, goda och sinnliga äpplet. Jag vill trotsa som Eva i bibeln, äta utan tanke på att jag tvingas ut ur paradiset med en väsande orm i hasorna, för alla äpplen och allt jag lär mig är min egendom, min framtid och jag spottar kärnor lite här och där, kastar skruttet i komposten, skriker efter fler - för sån är min hunger.

Det som skrämmer mig är vi börjar stapla kunskapsäpplen i form och travar för att sedan portionera ut dem i packeterad form med stämpeln - SÅ HÄR VILL VI HA DET! VARSÅGOD! ÄT!

Anne-Marie

http://www.metabolism.wordpress.com/2009/06/15/det-livskorta-larandet/

Axplock och lärartänk



Det är så skönt att studera i lugn och ro.
Klassrummet är mitt eget för några timmar.
Lugnet bryts då en kollega knackar på.
Så är det i en skola där tiden äntligen finns.

Kollegor tittar in, slår sig ned, och genast är den pedagogiska diskussionen igång.
Jag kan inte låta bli. Det sprudlar om mig då.

Jag har studerat mina elevers arbeten i flera dagar nu.
Jag ser hur mina röda undervisningstrådar är just röda trådar.
Sammantaget är det ett helt nystan av lärdomar och kunskaper.

De är inte mina röda trådar.
De är läroplanens intentioner och kursplanernas uppdragstänk som syns i elevarbeten.
Jag har förståss ett finger med i alltsammans.
Jag skördar något där jag arbetar i lugn och ro.

Skördar lärartänk, omsättartänk och får genast fatt i mina visioner om nästa läsår, nästa termin.

Anne-Marie

Humla i min penna



Så är det sommarledigheten som hägrar. Förra sommaren skrev jag en bok, från morgon till kväll skrev jag, rev mitt hår, tänkte, läste och skrev. Jag började klockan sju på morgonen och avslutade skrivandet klockan sju på kvällen. Jag satt på fik och läste manus, strök rikligt i pappershögarna och bet i bläckpennorna - tänkte. Denna sommar blir nog lika skrivande då min förläggare antog en idé jag hade. Den framtida boken kräver sitt skrivande trots att jag sedan länge skrivit själva ramen för innehållet. Jag ska slå mig ned vid bord och också denna sommar bära pappershögar med ord på.

Anne-Marie
som smakar på några sommarord;
Humla, blomster, brygga, termos, korsord, barfota, horisont, ö, vatten, loppmarknad, trappa, långpromenad, skog, bok och ingenting annat än att göra det som faller mig in.





Hjulet och det nya



Hjulet är uppfunnet och låter sig inte uppfinnas på nytt. Men vägarna som hjulet rullar på förändras ständigt. Vissa vägar där hjulet rullar på är breda och långa, raka och utstakade, och tar oss precis till ett något vi redan känner till. Där hjulet rullar in på annan mark krävs det mer av hjulet och innovationen och kan betyda att man gör mer av hjulet, och utsätter det för större prov. Där inga vägar finns krävs det reservhjul, extra lagningssaker och en enorm vilja att fortsätta i den svåra terrängen. Hjulet behöver inte uppfinnas på nytt men det nya underlaget kan kräva något nytt av hjulet.

Anne-Marie

Beröra

Idag ska jag till Lärarförbundet.
Vi ska talas vid.
När man talas vid berör man saker och ting med ord.

Senare ska jag till UR.
Där ska jag lyssna och delta.
Då man lyssnar och deltar upplever man sig berörd.

Anne-Marie

Resurshantering



Anne-Marie

Förlagssträvan och min egen



Vi har ett projekt i klassrummet. Idag har jag undersökt om vi kan få möjlighet att packetera vår idé i en angenäm form. Jag har fått hjälp med själva tänket och det hämtade jag hos mitt förlag.

På  mitt förlag har jag också fått uppdrag att skriva min nya bok. Det är min förläggare som säger ok, och då tittar jag på min redaktör och då inser vi båda att vi återigen har ett projekt ihop. Vi skissade också på den andra boken jag vill skriva, och därmed har jag två böcker som jag ska mejsla fram, tänka runtomkring, utveckla och fokusera på. Så var det klart.

Det trevliga med mitt förlag är att alla är så välkomnande. Och jag behöver det. Matteredaktionen möter alltid upp. De lägger alltid till något. Eller delar med sig skulle man kunna säga. Det är inget dividerande med den redaktionen (ordfrosserier och den allmänna känslan då man talar med dem, det är en glad och trevlig redaktion).


Därefter försvann jag ned till redaktionen för språk och gymnasieutgivning där jag fick  se  en fantastisk massa lösa papper, med illustrationer och texter på, utlagda över ett stort bord. Fotografierna lockade mig genast, och layouten, och sedan... textvalen. Jag blev fast.
- Vad är detta för spännande? frågade jag.
Jag är nyfiken. Och det är tillåtet att vara det. Jag får veta att det är Carl-Johan Markstedts nya bok. Och den ska jag läsa. Det sa jag till förläggaren där:

- Jag ska läsa den där, jag vill fortbilda mig. Om jag läser Markstedt bok så är jag fullt insatt i de mål jag kan sträva mot (jag tror att jag älskar ordet strävansmål) inom svenska språket och litteraturen.
Genast då jag sa så fick jag de tidigare böckerna som Calle Markstedt skrivit. Nu sitter jag och bläddrar i Upplev litteraturen  ... och då jag i hemlighet beundrar Carl-Johan Markstedts tankar om lärande och utbildning blir jag fast.


Lite litteraturrik vandrar jag sedan in till en matematiktänkare och matematikförfattare som grubblar över hur man räknar matematik utanför Sveriges gränser... och hur vi gör det här hemma. Utanför Sverige får ungarna lära sig rita, tänka och utveckla sin matematiska svar, här hemma är vi alldeles för bundna vid formen i vilken våra elever svarar. Där lägger jag ihop ett och ett och varvar kreativitet med lärande. Det sprudlar om matematiktänk.

Jag upplever mig som en kunskapstörstande som själv konstruerar mina strävansmål då jag ser en aning mer av framtiden och det pedagogiska tänket innanför förlagets stora dörrar. Då jag sitter vid något bord öppnar självaste förlagschefen dörren och säger

- Anne-Marie, Jag såg när du parkerade, och där du står... är just nu parkeringsvakterna... och du har väl som vanligt inte ...

Anne-Marie

Om ni tänker; oj så mycket reklam hon gör för sitt förlag, så får ni gärna tycka det. Jag är på mitt förlag. Och jag är alltid glad då jag är där. Så om ni tänker - reklam - så tänker jag - Ja, varför inte? Bonnier Utbildning!






Ideglädje och tystnadsplikt



Jag kom till skolan med en otroligt rolig idé och något för eleverna att bita i. De bet tag i idén och satte igång att arbeta utifrån den. Jag tittade på mina elevers aktiviteter - deras läsande - deras skrivande - deras språkligheter  - deras enorma lust till det vi gör i klassrummet - och öppnade dagens mail.

Och så tystnade jag. Och är fortfarande tyst. Min lust dog, och min vilja att vara kvar där jag var försvann, och jag for hem och sitter där jag sitter. Frågor på det besvaras inte. End of story.


Anne-Marie


NYA NUMRET AV SVENSKLÄRAREN



Jag ställer två sidor frågor om språk i min spalt Körling frågar. Denna gång frågar jag Babben Larsson. Tidigare generösa besvarare är Horace Engdahl och Björn Ulvaeus. Nästa gång frågar jag ... jag föreslår en prenumeration. Denna gång är tidningen omfattande och utförlig kring hur att bedöma. Det behöver vi alla källors tankar kring för att utveckla vår lärarkompetens och yrkesprofesson.

Anne-Marie

Nytt ord: IT-HISTORIKER

Nyheterna ger mig ett nytt ord.
IT-HISTORIKER

Jag tänker att en del saker i skolan är fortfarande framtidsvisioner: Datorn i skolan!
Anne-Marie

SKRIV-ANDE




Det är något av det egna i skrivandet.
SKRIV-ANDE...
Jag är själv en sådan ande. Skrivande. Det är en aning skört. Men oändligt tvingande. Jag är en skrivande. Jag måste skriva. Behöver det. Mina elever måste inte skriva av inre kraft i skolan. Jag måste försätta dem i skrivande. Jag skriver aldrig med blyertspenna, Jag avskyr blyerts. Jag skriver med tangenter. Jag älskar fingrarnas dans över tangenterna. Fort skriver jag, slarvfel skriver jag in texten med bara farten. Mina elever - de har blyertspennan. Då jag frågar dem vad de helst vill skriva med - så väljer de inte blyertspennan... de vill ha moderniteter - BLÄCK.

De vet hur de rimligen kan handskas med skolans resurser.
Jag ska köpa in bläckpennor.
Självklart.

Anne-Marie

GÅ I GAMLA SKOR



Då det gäller läxor, skola, rättskrivning, skrivstil... är det mycket lätt att gå i gamla fotspår... ja till och med i ett par lånade gamla skor. Men alla ämnen mår bra av nytänkande... en aning reflektion om hur att göra nytt och tänka ett varv till. Då kan det vara bra att gå omkring och tänka... Hur vill jag ha det? Varför gör jag så här? Vad syftar detta till? Hur kan jag gör något nytt av det här? FInns det belägg för detta i läroplanen? Det betyder helt enkelt att man går i sina egna funderingar ett tag. Oavsett i vilka skor man går, i vilka fotspår man följer har man rätt att fundera över såväl riktning, egen vilja och sitt eget förhållningssätt till såväl kunskap som elever. Det betyder inte att man överger gamla väl beprövade metoder... men man har tänkt kring dem en gång till. Det blir återigen medvetet - omtänkt skulle man kunna säga!

Anne-Marie

Tidigare inlägg