Anne-Marie Körling Blogg

HÄR VAR ETT BARN.
Anne-Marie

Ett globalt öga blickar mot BURMA.
Vi vill se en förändring.


Anne-Marie - Sprid loggan för Burmas sak.

Det globala ögat fick jag av en bloggbesökare. Det är bra.
ETT GLOBALT ÖGA TITTAR PÅ BURMA.

EYES ON BURMA.
Anne-Marie

Språng ramarna. Tröjrörelse. Ordlöst. För Burma.

SPRID - ÖVERALLT.
Anne-Marie

Diktatur...

Jag vill radera bort den bokstaven som förstör två vackra, fria ord.
JAG VILL TA BORT A.
Bara detta kan ge en ny riktning.

DIKT----- TUR


DIKT
för det fria ordet och allt som följer med den möjligheten.

TUR
för det är en slags resa att vara fri. Man kan orda med vem man vill, om vad man vill, när man vill...och språket är gränslöst...individen likaså...och världen erbjuder ständigt turer...

om man har tur att leva i en demokrati vill säga.



Anne-Marie

Allt leder till någonting... lite kunskap på vägen... man lär sig alltid.


Göteborg är fullbokat.
Hotellfoajer är utan sängar.
Jag har försuttit mig i en soffa.
Natten blir snart morgon,
i Göteborg där alla böcker
sover mellan raderna.
Det är fullt överallt.
Det knökfullt av
ord på allas läppar.
Jag saknar nycklar till någons dörr.
Vill inte störa alls. Inte göra utropstecken.
Bara göra en parentes runt denna natt.
I en hotellfoaje...
Min bil står höstkall utanför...
och så får det bli.

Jag har några ord som värmer.
Det räcker som täcke en natt som denna.

Anne-Marie

.
Det är konst att ordna.
Göra form av innehåll.
Både till det yttre som till det inre.
Här syns den yttre formen.
Tidningsinstallationen.
När man installerat sig.
Då kan man läsa innehållet.

Anne-Marie

SHUT OUT LEARNING - sa den nya Zeeländska utvecklingsrektorn jag samtalade med. Det är ett stort problem. Börjar redan hos 11-åringar....

Skolan är inte där man lär sig.... utan lärandet sker någonannanstans....annat lockar. Det här är ett problem. Men jag är av den övertygelsen att det inte går att stänga ute lärandet. Men som allt annat handlar det om att vi lär där vi upplever nyfikenhet och faschination....
Mycket, mycket konkurrerar med skolan, mycket, mycket.
Men stänga ute lärandet - det tror jag inte alls på.
Du kan inte göra det.
Det går inte.
Du är ständigt lärande.
Men var detta lärande äger rum...
det är en annan sak.

Anne-Marie


____

Bild år tre AM högläser

- Sätt er där ni sitter som bäst...
- Kura in er i något hörn...
- Vila händerna i varandra
- Jag har något att berätta...


Det var en gång...

Anne-Marie

L E K tions I D E


ELEVERNA FÅR UPPGIFTEN

en stol för ensamhet
två stolar för samtal
tre stolar för sällskap

Thoureaus rader ur Skogsliv vid Walden...

ARBETSGÅNG och GENOMFÖRANDE


1) Jag läser upp dessa meningar högt.
2) Jag bjuder in till spontana tankar kring dessa meningar
3) Eleverna ska ta meningarna i sin mun - ut-tala dem - så det gör vi tillsammans. Läser ut.
4) Samtala igen - vad hände när ni tog meningarna i er mun och uttalade dem?
5) Vilken mening tänker du spontant på allra först?
6) Vad ser du framför dig.

7) Därefter vilar vi.
8) Läraren skriver upp dessa rader så att de är läsbara. Där står de under 3-4 veckor.
9) Läraren knyter ständigt an till texten då tillfälle ges - "igår satt jag på tunnelbanan....det var väldigt många där...men det var inte tre stolar för sällskap... för ingen kände varandra på tunnelbanan ... så trots att jag satt där kändes det mera som - en stol för ensamhet.
Igår när jag satt och njöt på ett fik - det var en stol för ensamhet... - drack jag kaffe och läste vidare på min spännande bok...

10) Läraren uppmuntrar eleverna att begreppa stroferna. I muntliga sammanhang.
11) När det gått en tid - då har alla elever läst sig in i raderna många, många gånger.
12) Vi upprepar det muntliga - uttala raderna - läsa dem högt.
13) Arbetet introduceras... nu ska vi måla.... väljs själv vilken strof du vill börja med.... du väljer själv.
14) Låt eleverna samtala, gå runt, samla tankar och idéer.
15) Arbetet kan börja.




EN STOL FÖR ENSAMHET - en rullstol och en trappa - en elevs tänkande. Bildligt talat mer än skrivet uttryckt. Så mycket rymdes i dessa fyra ord - EN STOL FÖR ENSAMHET:

EN bild är mer än alla orden.

Uppgiften -

en stol för ensamhet
två stolar för samtal
tre stolar för sällskap

har resulterat i tre olika motiv.
Det filosofiska är samtalat om.
Tre är beskrivet... förstått och översatt... olika för alla...antalet är icke begränsande till tre
Två är - ja vilka då - och när är det gott, när är det dåligt...
Ensamhetens stol... kan vara både glädjestolar och ensamstolar...



En stol för ensamhet - blir i en elevs tankar - en avrättningsstol.




En stol för ensamhet - en elev målar en fotölj som man kan krypa upp i för att läsa en bok i,
äta popcorn och dricka saft ur sugrur i.



En stol för ensamhet - blir hos en annan elev en pall. Tre ben visar på ostadighet. Det mörka visar att det är mycket ensamt.

ELEVGENSVAR


Elevgensvaret är elevernas muntliga deltagande, deras inre tänkande, deras funderande process och slutligen det vi kan få se i form av illustrationer.

Vi samtalar oss in i varje elevs beskrivningar. Därefter skriver eleverna ned sina tankar om sina stolar...och hur det känns att vara ensam, tillsammans och tillhöra många. Det blir starka personliga berättelser.

Det är så... detta generella anslag som dikten, raderna, meningarna ur skönlitteraturen har... det är bortom alla åldersgränser... det är lika symbolrikt för alla.... men vi måste ha hjälp att begreppa orden, symbolerna.. rita oss in i betydelserna för att sedan skriva oss in i de bilder vi själva skapar.

Varje teckning, bild och meningsillustration får sedan i långsam takt växa ut i skrivande. När eleven har fått samtala om sin bild, tänkt kring den, formulerat den för en kompis så tar skrivandet långsamt form. Eleverna begreppar meningen...ritar bilden...samtalar sig in i bilden...samtalar sig ut ur den... med pennan i hand....växer sig berättelsen och orden stark. Så arbetar jag alltid med meningar, från mening, till bild, från bild, till samtal, från samtal till penna. Hela processen omsluts av muntlighet och lärande gensvar.

LÄRAREN MODELLAR


Läraren själv...gör förståss sina illustrationer också. Modellar sin uppgift.
När jag hittar i min dator kommer jag åskådliggöra de texter som följde med teckningarna.
Uppgiften passar för alla åldrar. Jag har gjort den från årskurs ett till årskurs nio. Jag skulle gärna ha undervisning för ett antal... lärare. För visst tänker vi...

SLUTORD


Från min stol för ensamhet.
Här där jag sitter nu.
Kvällen lägger sig över.
Jag tänder en lampa.
Tänker ... filurar... kuckelikurar.
Har det gott.



Anne-Marie

Idag hade jag ett långt samtal med en undrande. En utanförskolantänkande...

Vad gör man med de som redan kan...
Vad gör man med de som redan kan...?

Man fortsätter att utmana dem!
Annars blir skolan tråkig. Slentrian och bortatänkande plats. Lärande förlorar sin mening.

Mitt enkla svar...FORTSÄTT UTMANA!

Detta enkla bottnar sedan i en oändlig mylla av lärarroll, skollärande, föreställningar om hur det är i skolan. Jag är mycket angelägen om de som har det svårt i skolan och deras rätt till utveckling ...  men är lika angelägen om de som är på väg ut ur årskurslärandet... ut ur målbeskrivningen för årskursen... får uppleva lärande, förväntningar om sin egen utveckling, förväntan om att läraren möter upp, utmanar och vägleder vidare.


Detta anslag är min uppgift att skapa i klassrummet. Det är eleven som visar vägen till sitt lärande. Jag är rädd för skollärandet. Det att man lär sig för att man tror att det är så man lär sig. Man lär sig för att man upplever en utmaning.

Om vi talar lärande...så talar vi om aktivitet att lära. Det kan aldrig och är aldrig stagnation. Det är alltid rörelse. Jag är en del av den rörelsen, jag är inte bromsen, det är eleven som ska ange hastighet och göra anspråk på utveckling i sitt lärande. Då gör man en skola för alla.



Detta kan tyckas svårt. Men  jag är rädd för SKOLLÄRANDET... där elevens inre uppgift, självuppfattade uppgift, är att förstå läraren, inte förstå vad lärandet är...

Då är det en skola för lärare... och det vill inte jag.
Anne-Marie

Det känns vackert!

Nu är jag anställd.
Det ser jag fram emot.
Jag var arbetslös några dagar.
Det var en erfarenhet som jag fyllde ut med annat.
Nu är jag anställd.

Nu är jag inställd.
Det är en riktning.
Nu är jag inställd på att vara lärare.
Det är en erfarenhet jag inte vill vara utan.
Nu är jag inställd.



Anne-Marie

Men min bil...
den är avställd.
(bara måste leka, bara måste leka)

- Mamma vad är dammskor?
- Dammskor?
- Dammskor?
- Hmmm....

Inget svar.
Undraren vänder sig till sitt syskon...

- vad är dammskor?
- såna skor vill inte jag ha
- Dammskor
- Jag vill ha rena skor, inte dammiga skor....
- Aha - det är dammiga skor... då vet jag.



Jag tänkte... den lille killen läste en skylt... DAMSKOR... och läste för sig själv... det viktigaste är gensvaret....
- du läser...
- ja jag undrar också...
- ska vi läsa tillsammans...
Nu blev det inte så... den lille killen fortsatte att undra... han hade skapat ett nytt ord... DAMMSKOR.....
Det visar att han förstår ordet skor... men har problem med det som är innan.
Som allt man undrar kring... behöver allting en lösning... DAMMSKOR - smutsiga skor.

Anne-Marie
i en DAMM-SKO-AFFÄR...

- Anders... du vet...
- Men Anders.... Du sa...
- Och Anders ... Du gör ju precis tvärtom
- Anders...
- Anders.. du får stå för din...

Per Nuder och Anders Borg diskuterar i morgonTV, Svt 1.
Per Nuder använder namnet Anders... och Du... i varje mening.
Anders Borg glömmer bort att använda sig av namnet som
retorisk knäpp på näsan.... han säger aldrig

- Per, du kommer att
- Per, min budget....

Du-andet... och namnanvändadet är ett retoriskt knep att förkjuta maktpositioner,
här i morgontv hör jag ...Anders...Du.....Anders...Du vet....

Långt in i debatten... säger Anders

- Men Per...

Men då... men... ett litet ord... ett försvarsord...

Så känsligt är det med ordval.
Jag har lyssnat på.
Tänker föräldrarton - och barnsvar.
Namnet är ett retoriskt knep att förskjuta maktpositioner ... men namnet....

det är jag försiktig med.






Myntets andra sida
Namnet är buret. Bäraren är sitt namn.
Jag minns hellre hur fantastiskt vackert det är att höra sitt namn utttalas av någon som man tror uppfattade det alls ens såg ens person. Det är värmande, förvånande och mycket mycket tilltalande. Så vill jag använda en annan människas namn.

Mitt namn är Anne-Marie
Jag undrar så - vad heter du?

NY GALLERIA I STOCKHOLM - GRAND OPENING TODAY...


Skatteskrapan, Götgatan, Stockholm har bytt skepnad. Nu springer pengarna in där, en slags bytelshandeln. Pengar in...saker ut. Skatten är borta... denna dag. Momsen avdragen. Generöst tänk... idag. Jag gick dit av personliga skäl. Vänner och bekanta i nya affärer. Först gick jag in i en hipphoppaffär... absolut det hetaste inom den genren. Dyra kläder, helt rätta kläder...



Dessa killar... joooo... är trevliga och mycket mycket mycket vänliga. Det är kunniga inom ett område där jag är helt novis. I ett hörn satt Petter... hiphop...tjohej... så jag växlade ett litet ord med honom... han har ju skrivit om dyslexi och ordet....så jag ordade med honom om det. Petter var idel öra....

Sedan till nyöppnade Akademibokhandeln.... och fann en möjlig pärla... här kommer jag nog gå och botanisera... köpte på tok för många böcker....

Denna kvinna från Peru... var här för att lära sig svenska och skriva sin avhandling. Här gungade


hon i den gröna oasen...läsande.... Akademibokhandeln i Skatteskapan har satsat på lite friyta för läsning, det gillar jag.



Jag gillar också de här hyllorna som sticker ut. Ny design. Där står en bok jag tar....bara för omslaget....



Bokhandelns barnbokshyllor skannade jag av... och fastnade för lilla TUMMEN.... i form av ett gossedjur. Nostalgi och tillbakavändande tankar kallas det...



Jag kom hem ... med tok för några böcker... kunde köpa en till, och en till... men nu blev det:

* Världens etikett - resenärens guide till gott uppförande av Michael Powell...
bara för att det är spännande att läsa ... ex att man absolut inte pekar med ett finger i Singapore, man visar en riktning med sin knoge...i Saudiarabien byter man inte samtalsämne utan att ha fått en invit att göra detta...
*Digital fotografi av Scott Kelby
för att jag fotograferar mycket...men kan alldeles för lite.... bra upplägg på boken.
* Whatever you think - think the opposite - av Paul Arden
Ja...helt enkelt för att titeln tilltalar mig oändligt mycket. När jag sedan bläddrar i boken är texten inte så stor, utan bilder och text samspelar...och bilderna tilltalar...och tvingar till tanke.
* Svordomsboken - Om svärande och svordomar på svenska, engelska och 24 andra språk av Magnus Ljung.
Ett dolt språk... men användbart, Och jag är nyfiken. Baksidetexten lyder - LÄS, FÖRFÄRAS och NJUT. Så det blir nog så för mig också.
* STHLMS LIV av Jeppe Wikstrom och Nisse Larsson
En gigantisk bilderbok om Stockholm nu,då och för länge sedan. Jag gillar Jeppe Wikström...och så var det ett generöst pris.... oemotståndlig bok oemotsagt pris.... köpt.

Ja.... allt gott mina läsare. Allt gott.
Anne-Marie

Thoureau -
en stol för ensamhet
två stolar för samtal
tre stolar för sällskap
ur Skogsliv vid Walden

Två stolar för samtal...
Om du och jag satt där...
vilket innehåll skulle vårt samtal ha...?

Anne-Marie


Lektionstanke

Jag har använt mig av denna lilla lilla lilla text i alla årskurser.
Den går att vända och vrida på dessa meningar i oändlighet.
Här kan de resultera i ett dialogskrivande. Ordet är fritt.
Tanken din egen.

Vem vill du sitta och ha ett samtal med?
Hur är den person som sitter bredvid dig?
Vad talar ni om?
Varför sitter ni där ni sitter?
Hur upplever ni samtalet?
Hur skiljs ni åt?
Vill ni mötas igen?

fotoAMK

Jo... allt har en vägbeskrivning.
Anne-Marie

Höga himlen blå.
Klockan är halv någonting.
Tiden är ur led.

Går två öar runt.
Talar med en nyvaknad caféägare.
Höstnatten torkas av bord.

Två barn bärs i armar
Morgonpappan pussar på alla kinder.
Dagis står med öppen dörr.

Solen letar sig över mig.
Vinden knäpper min jacka.
Min I-pod spelar lycka.

Två öar runt.
Höga himlen blå.
Lilla jag.


Då
I min I-pod
ny musik
"My vegetarian Restaurant"

Edinburghband.
Mina band till Edinburgh.
Morgonen är ny!
Livet är nu.

Lilla jag
ler mot världen.
Inget annat är möjligt.

Anne-Marie




ABERFELDY - Vegetarian Restaurang - CD - FOREVER YOUNG
Min dotters - min Jims - musik. Nu i mina öron.

Löpet idag - inget jag springer förbi.
Anne-Marie

LEKTIONSFÖRSLAG - AVDRAMATISERA TEXTEN - LEKTIONSFÖRSLAG




IDE OCH PEDAGOGISK TANKE

Detta att läsa. Detta att inte kunna läsa. Detta med ord på en sida. Detta med mängder av meningar i ett uppslag. Detta med att inte orka förstå. Detta med att befinna sig en bit utanför riket av bokstäver. Detta att förlora sitt självförtroende. Detta att inte tro på sin förmåga. Detta att inte längre våga säga... Jag förstår inte!

SYFTE

När skolans krav sätter krokben... är det skolan som ska möta upp... inte eleven som ska förlora fotfäste och mark. Här är en möjlighet att sätta sig över det svåra. Måla sig in i bokstavsriket. Måla över orden. Avdramatisera texten.


GENOMFÖRANDE

Gör så här:
* Välj en text ur en skönlitterär bok
* Gärna en text som fångar intresset
* text med lockande innehåll
* kopiera en del av den texten
* meningarna behöver inte vara fullständiga
* Jag kopierar över till A3 fomat.
* Bilduppgiften är inte relaterad till det som står där
* Undvik att fokusera på texten - fokus ligger på bilduppgiften
* tillåt samtal under arbetets gång
* alla ämnen kan avdramatiseras på detta vis

UTVÄRDERING

Jag har haft många lektioner AVDRAMATISERA TEXTEN. I alla ämnen - Engelska, matematik, samhällskunskap, naturvetenskap - och har funnit att eleverna behöver denna möjlighet att sätta sig över sina svårigheter genom avdramatisering. Jag har också funnit att eleverna börjar samtala med varandra om vad texten kan handla om... och eftersom texten är ofullständig så fantiserar de också om hur meningar kan börja... eller avslutas. De målar över,,, men har texten som underlag.... och de pratar hela tiden om den. När jag gjort samma sak i matematik så har eleverna fått lite distans till sina matteproblem. Och det är en öppning och en lärande möjlighet. Jag vill varmt rekommendera detta med AVDRAMATISERING - här syns det i ett elevarbete - DET FINNS ALLTID ETT SISTA ORD I BERäTTELSEN - Elevens gensvar!

ELEVGENSVAR

Elevgensvaret är det viktigaste redskapet för lärarens lärande utveckling. Lärandeprocesser i samspel.
Bilden här ovan är ett elevgensvar. Ett svar.

LÄROPLANEN SÄGER

Gör!


Anne-Marie
*

Detta ord är mycket vackert...innehållsrikt...hoppfullt.
Här syns det i en sång...nedskriven av en femåring...

livsvilja...en viljeyttring...




Anne-Marie

sjönk...försvann min mamma.
Det är snart 1994 igen...en dag om året... 1994.
Den 28 september 1994




"De överlevandes vittnesmål.
Som öar utan synliga förbindelser ger de mig ord, befriar mig från egenskapade bilder av de dödas öden, de omkomna. De överlevandes skildringar är smärtsamma och trots de få iakttagelserna av ansikten som försvann, ser jag min mamma, min mor, gå igenom raderna. Hon är inte huvudfigur i någon av de berättandes berättelser, kan aldrig bli det. Hon är huvudperson i min berättelse, den jag skapar, omskapar, tvivlar på och vill försonas med.

Min mor var en av dem som tystades.
Hon var en av de många som aldrig fick lämna båten,
aldrig nå fram till den öppna himlen och det upprörda havet.
Hon kom aldrig så långt, trots att jag kan se hennes ungdomliga gång, hennes snabbhet ibland.
Jag placerar henne överallt på båten. Jag ser henne i de smala korridorerna, i trapphusen och i matsalen.

De stora färjorna är jag bekant med.
Vet hur de heltäckande mattorna känns under fötterna,
vet hur klirrandet låter då flaskor möts i taxfreeshopen som ackompanjemang till båtens rörelser.
Jag vet hur det är att klä sig fin, gå till ett uppdukat smörgåsbord.

Innanför så tryggt, utanför så overkligt.
Där är havet ett golv, utan hot, utan makt.
Reducerat till en vy att vila ögonen på.

Plågad använder jag nu scenariot och iscensätter dramat för de många människornas kommande öde. Jag ser hytterna, jag känner färjans skakningar, jag hör rösterna, jag hör musiken som spelar upp, jag hör skratt och småprat. Jag känner platsen.

Fasan målar upp ett hav och ett fartyg. Där någonstans försvinner mitt förstånd in i ett mörker där hytter blir trängre och vatten kräver död av liv. Gardiner i låtsasfönster, väggfasta möbler, en västa med en biljett och under täcket en människa.Det gick fort för havet att sluka färjan med sitt innehåll. Alldeles för fort.

Nej!
Havet var inget golv.
Havet var rörelse.
En kraft som bollade med människoliv.
Havet var kaos.

Jag har stått i mörkret och tittat ut över detta hav.
Jag har sökt förstå hur någon människa kunnat överleva denna olycka.
Mörkret, vågorna, kylan och havets skoningslösa rovlek med människokroppar...
och förundrats... över hur de överlevande ordnade ordning i kaos. De som överlevt trots att de varit vittnen till människors kamp och slutliga död, befunnit sig i händelsen, beskådat dramat på så nära håll...se båten resa sig som en pelare för att försvinna ned i havets mörker, och själva klamrat sig fast vid hoppet och flythjälpen. Med vattnet som sköjde över, stänkte och kylde ned. I timmars långa väntan. I ett vatten som oarbruten krävde mer, som tvingade människor att lämna livet och föras bort i vågornas hårdföra dans.

Det har tagit mycket lång tid att förstå att det som hände på Östersjön verkligen har hänt. Jag kunde under lång tid inte formulera orden - min mamma omkom på Estonia - jag sa: hon har försvunnit i den där båten". Och så var det. Ovissheten och vissheten vilade undet långt tid med olika tyngd. Hon var borta, försvunnen med det var oklart för mig om hon verkligen var död.

Idag delar min mamma plats med många människor. Lika sörjda, lika saknade, lika döda. Jag delar en kollektiv sorg efter gemensamma bortgågna, men har också en privat och enskild sorg efter den jag har förlorat. En sorg som spänner över alla känslor - ilska, vrede, smärta, förtvivlan, kärlek och märkligt nog - också glädje. Glädjen att kunna minnas och levandegöra.

Onsdagen den 28 september 1994 stannade tiden, kom att stampa på samma minut och timme, blev länge tid utan rörelse, en slags ny tideräkning. Onsdagen den 28 september 1994 vilar över Östersjön, har tvingat oss anhöriga till insikt om det ofattbara, slitit loss bogvisir inom oss alla. Smärtan sköjer över som ett kallt vatten. Ett hav har lagt sig över de våra, ett tak som också återspeglar himlen.

AnneMarie, våren 1995"



Texten är publicerad i boken
Bodell/Kasvi/Lidén - ESTONIA - Berättelsen om en tragedi - BONNIER ALBA 1995

Om sorg...


På en fråga hur man gör vid sorg, plötslig sorg måste jag gå till mina erfarenheter...



PRECIS NÄR DET HÄNDER...

SORG för mig är ett tillstånd av ickespråk.
Jag kan inte sätta ord på det jag är med om.
Förlorar mina ord. Blir gester. Åtbörder.
Tystnad. Gråt.

Det starkaste kapitlet jag läst om sorg och språk återfinns i Thydells bok I Taket lyser stjärnorna... det står.
Mamma är död!

Inget mer. Bara så. Bokstäverna skriker över hela sidan, hela uppslaget. Så stora är dessa ord. Så åtskiljande är dessa ord. Inget mer. Bara oändligt mycket mer.

REPETITION


När sorgen efter den man saknar börjar få ett språk behöver det språket få utvecklas. Det är ett nytt språk. Oprövat.
Jag kunde exempelvis inte förstå ord som Bogvisir, vrak, döda... sjunket skepp trots att alla omkring mig förstod. Jag blev för en tid analfabet... och utan ord. Långsamt erövrade jag det nya språket...som inkluderade sorgens smärta i varje bokstav. Död var innan den verkliga frånvaron...ett ord... men efteråt ett helt liv... ett oändligt liv...och saknad.



UPPREPNING

Gång efter annan få upprepa sig i egen takt. Orda om det som hänt. Om och om igen. Jag behövde orda om det jag sörjde. Men inte i flera timmar, utan just lägga orden utanför mig själv men i närvaro av någon som fanns där. Det jag behövde då var hud, värme, närhet och bekräftande gensvar....gärna med mina egna ord...om och om igen. Det var som om medvetandet långsamt behövde mina egna ord...och gentonandet i en annan människas röst.... allt handlade om orientering i sorgen och i till den jag saknade. Detta ordandet skrämde iväg en del av de som lyssnat... de ville tysta ned....och för mig handlade det om att få säga något litet...och under kort, kort tid. Jag orkade inte själv. Behövde vila ifrån. Men att tystna är mycket farligt.


ÅRETS GÅNG

Det är också en ny tideräkning. Sorgens år och dess uttryck bär alla dagarna framför sig. Faran som hopar sig inför en julafton, minnen som förknippas med födelsedagen, årsdagens för bortgången... dödsdagen. Alla ceremoinier över ett år... jag prickade av dessa dagar... här skulle... nu är det... födelsedag. Varför firade jag inte dödsdagen?

LIVET

från den döda...till den levande. Språket levandegör den som är borta. Detta är viktigt. Varje ord som återskapar relationen skapar på sikt också en viss acceptans. När det äger rum är högst individuellt och personligt. Ingen annan än den som sörjer avgör hastigheten och tiden för sorgen.

Det som avgör är närvaron. Inte vad som görs i närvaron. Bara att man vågar vara där när någon annan sörjer. Man behöver inte göra rätt... bara vara... man behöver inte vara rädd för att göra fel....eller störa... man stör aldrig då man närvarar.

Anne-Marie


Jag skrev det efter att ha fått en fråga via sms.
Hur gör man... vad händer... varför?

Anne-Marie

TAXICHAUFFÖRER har mycket att berätta. Detta är taxichauffören som berättade om sina världsresor... Jag fördes iväg från Edinburgh centrum till Edinburgh flygplats. Taxichauffören berättade ...  vi hann långt ut i världen... till Taj Mahal... jag måste fråga...Taj Mahal....?

- It´s a women thing - women like places like Taj Mahal - men, they look for a place to have a beer..
women wants beautiful places and alot of romance...men,  they could go to places....to have a beer.
 
Taj Mahal... was there... but you know... Taj Mahal you have seen it on pictures.... been there without being there... so when you´re there it is like... this is Taj Mahal... where is the beer...?

- So Proud of your country...Sweden? You Swedes, proud of Sweden?
- Don´t really know... but I like it there ... you are very proud of Scottland?
- It is a great country - but you know... don´t you...?

Det är roligt att tala med taxichaufförer. De ser det mesta... och har god lokalkännedom.

Då jag åker taxi frågar jag ... hur är det här? Vad gör människor på dagarna tycker du? Hur ser trafiken ut? och när samtalet är igång... så berättar taxichaufförer mycket. Här blev det en resa ut i världen.... en berättelse om världens platser... för mig personligen gick resan från Edinburghs centrum till Edingburgh Airport... om Skottarna är stolta över sitt land... överallt...är de stolta. Och mycket, mycket vänliga. Berättande och generösa.

Anne-Marie

 

En kyrkogårdvandring i Edinburgh.
De gamla stenarna vittrar sönder.
Bokstäver försvinner med erosionen.
Vattendroppar vinner över tid.
Vind tvingar bort.
En bokstav skapar inte något ord.
Mossan klättrar över.
Bäddar in.
Gömmer undan.
Ett namn försvinner in i historien.
Förs bort ur tiden.
Tiden skyddar inte.
Allt försvinner.
Återförs.
Naturen återtar.
Återfår.

Jag vandrar bland stenar.
Sköra fragment innan borta.
Namn kan inte längre tydas.
De bortvandrande går ur bilderna.
Bebor inte våra minnen.
De äger inga berättare.
Saknar en början.
Försvunnet sagans all.
De återvänder aldrig.
Ingen minns länge.
Mossan klättrar över.
Gömmer undan.
Det mesta försvinner över tid.
Förgänglighet.




Anne-Marie
är Anne-Marie så länge någon minns.



Niklas Ekdal, ledarskribent på DN, skrev för länge sedan om miljön, jorden och förgängligheten. Jag tänkte på hans ord då jag vandrade kring i denna utsuddande del av historien som fanns kvar. Naturen tar över. Övertar. Det är inte så konstigt. Det är så det är.

En bok för en entreprenör.... ON THE ROAD av Jack Kerouac.... på väg...och allt boken skapade runt omkring.
Ordets makt? Absolut. Levis jeans kan inte klaga. De skyltar även här... i bokhandeln. Om ni någonsin undrar vad en bok kan förändra.... skapa...och erövra.... här ser ni de yttre responserna. Det är inte illa. Några ord sammanställda inom en ram. En text innanför pärmarna. En bok helt enkelt.

Anne-Marie

Vandrade omkring på en kyrkogård...vackra gamla mossbelupna stenar och eroderade namn...kantstött...sköra fragment av dåtid... 




Höst.
Grönskan försvinner i ett sista färgbad.
Det röda, gula, bruna.
Blad krattas samman.
Grönt multnar bort.
En färg försvinner in i en annan.
Något dör för det nya.

Anne-Marie

Familjens skotte läste bilderna i min blogg.
Suddenly he cried out

- OH NO...not that Anne-Marie....

Han har rätt att påverka...för han inverkar i min blogg. Han ordnar och layoutar...

- Problems?
- You took a picture that will be taken off, not put in, a big discussion here, I tell you, and now you got it in your blog. Amazing...what did you think of? Really? Didn´t you think about the message...at all?
- Well, I did, I liked it,..charming isnt it? It is not that awful...
- Think of it... Anne-Marie...think of it... what about Sweden...change it to Sweden...Sweden is...
it would upset you Swedish people....

Familjens enda skotte hämtade genast upp artikeln ur the Scotsmen... nätledes...read out loud... BIG ISSUE THIS IS...


LEKTIONSFÖRSLAG


Hela diskussionen gjorde mig lycklig. Jag undervisar ofta och mycket kring några få ord... en mening...och den meningen får stå modell för hur att påverka, härma, utveckla, inveckla och skapa nytt. Det är en kreativ undervisning kring meningsuppbyggnad, grammatik, modell och lärande, strategier för hur att lyckas, utvecklandet av andra meningar...



Diskussionen hamnade helt rätt...och återigen... det lilla har en stor potential att skapa något stort. Det lilla är greppbart, utvecklingsbart, och ett gott underlag för samtalande och muntlig skrivning.

Tack...tack...tack!
Har jag glömt något? Hmm.... Bilden!



- What´s bothering you?
- SMALL...change it into... yes...to... or .... to....
I tell you - Big Issue...it is!

Anne-Marie

Min första klass gick i en byggnad separerad från den övriga skolan. Mina elever levde under en tid i en mer begränsad skolvärld. Men som ettor snappade de upp alla ord... svordomar och snuskiga ord...och de prövade dem till föräldrarnas förtvivlan. I klassrummet märktes inte ordbruket så mycket...men en liten etta-elev kom och satte sig nära mig....och sa
- jag har lärt mig massor av svordomar. Var ska jag säga dom någonstans?
Det var som om alla nya ord, de icke klassrumstillåtna, de icke hemmatalade - behövde få sägas och komma ut. Prövas! Jag funderade länge...satt på rasttrappan och hörde orden komma.... och


LEKTIONTANKE
En dag bad jag mina elever stoppa fingrarna i öronen... samtidigt som de fick säga alla ord som bara måste prövas....och då hörde jag de mest konstiga ord, snuskiga ord och fullt med svordomar... alla uppsnappade genom andra elever...storeleverna...

När dessa ord var sagda...men inte lyssnade till.... bestämde eleverna att detta var bra... då kom orden liksom ut...och så slapp de vara där inne i huvudet...

Det fina i kråksången...det var att vi efter detta hade en lösning på dilemmat och en möjlighet att pröva... orden kom ut...men var olyssnade till...och sagda...men utan mottagare...prövade...därför att de fanns där och ingick i ett dolt ordförråd ....men utan att skada, såra eller skapa roller för eleverna. Vi upprepade detta när det behövdes. För en tid försvann behovet av att säga allt det där fula och tråkiga ... och vi kunde fortsätta att lära, utveckla och samspela så att andra ord i ordskatten gjordes synliga - andra ord i andra sammanhang...det var det fina i kråksången.

Anne-Marie

Vi omges av modeller och modellande...alltså de som gör... något som vi vill göra eller ska göra. Vi har modeller för något...och vi ser modeller som gör något.,. vi är rustade för att härma, imitera...

Skolan är en sådan plats där detta ska bli en medveten handling av läraren...så att eleverna kan erövra en modell för att utveckla den till en egen kunskap. Jag vill se TEACHING BY DOING - ett begrepp jag myntat ur John Deweys LEARNING BY DOING.

LEKTIONSTANKE

Så det jag vill att eleverna ska göra...det gör jag också. Detta är en ledarskaptanke. Som egentligen genomsyrar allt som ska genomföras i en organisation. I litet och i stort.




Texter, meningar är modeller för hur att formulera sig, för hur att skriva, hur att stava.
Då jag ger mina elever texter medvetandegör jag för dem att dessa texter också utgör modeller.

- när ni exempelvis använder ord som finns i texten...har ni en modell för hur att stava.
- när ni tittar på dialoger...har ni en modell för hur att skriva dialoger.
- samtala gärna om de modeller ni vill erövra. Samtala gärna med en klasskamrat.
- utbyt tankar och erfarenheter. Skapa eget ur den modell som ni har funderingar kring.
- välj en modell ur boken..du gör själv ditt val... men utmana dig ...utveckla den till en egen mening.

Så låter mitt anslag. Detta gäller all undervisning. Såväl matematik, engelska, svenska, bild, naturvetenskap...
använd de modeller du har i din omvärld. Gör eget av dem. Spegelneuronen tar du till din inre hjälp.

Anne-Marie

en stol för ensamhet (solitude)
två stolar för samtal
tre stolar för sällskap

ord av Thoreau och ur SKOGSLIV VID WALDEN

___________________________________________________________________________

Just nu... samtal med min dotter.... vi sitter på ett cafè. Samtalar egentligen inte alls. Det är också ett samtal. Två i tystnad. Min dotter skriver... och har en aura av tystnad kring sig. Jag skriver... har en aura av nyfikenhet runt mig.... fiket är fullt.... gamla, unga....alla. Någon sitter och skriver i ett hörn, andra samtalar över kaffekoppar, några sitter tysta och läser... jag skriver, tittar mig omkring, är mitt i....ingen kamera....men registrerar stort som smått. Inget ritblock...ritar in i mig själv... arbetsminnet är i full gång... på sikt påverkar det långtidsminnet... så allt det jag gör nu... när det oviktiga sållats bort... kommer jag att spara.... inte här...i min egen hårddisk.

Anne-Marie

Läser TORKEL KLINGBERGS BOK om den överbelastade hjärnan....

Det är en mycket viktig bok... RÄDDA LÄRARE!

Det är också ett led i att synliggöra läraren inifrån... alla röster från oss lärare... av oss lärare... med oss lärare... är röster inifrån... vilket är ett mycket viktigt perspektiv. Nästan bortglömt sådant.

Så bravo till Mikael Arevius och Henrik Olsson
FÖR-RÖRELSEN! En rörelse i tiden. För läraren. För eleven.
Idé och snart igångsatt av ...
Anne-Marie

- Need a helping hand?
- Yes I do
- okki

och det tackar jag storligen för.



Helping hand...
Behöver du en hjälpande hand....

Det är något mycket vackert i detta uttryck.
En hjälpande hand...
mer en åtbörd än ett uttryck.


Anne-Marie

Jag läser nu med samlad hjärnkraft Torkel Klingbergs bok
DEN ÖVERSVÄMMADE HJÄRNAN -
vilken har underrubriken
EN BOK OM ARBETSMINNE, IQ OCH DEN STIGANDE INFORMATIONSFLODEN,

____________________________________________________________________________________



Det är en mycket intressant läsning.
Hjälp tänker jag hela tiden. Vill blunda för att inte släppa in så mycket.
Vill sluta lyssna för att spara hjärnan från allt det yttre som jag själv inte ber om.
Nåväl... jag har läst ett stycke... och tänkt på det jag läst...

TALET SJU... som också är ett mytomspunnet tal...återfinns i denna bok.
Det handlar om det, och det, och det...alltså när vi lägger till information...
det infinner sig en mättnad runt talet sju....
mängden information vid ett och samma tillfälle kan inte överstiga sju...



I verkligheten står jag i ett gatuhörn...vänta nu...vet inte vart jag ska gå.
Jag frågar en poliskonstapel... Excuse me... I am lost...I am HEADing ....

Den vänliga poliskonstapeln ger mig en utförlig beskrivning...på skottsk engelska...
och när vägbeskrivningen är klar... då har jag tyst räknat till 14 vägval...

Vilket betyder att jag förlorat all information...det enda jag har kvar...det är riktningen...
poliskonstapeln viftar fortfarande med pekfingret åt det håll som jag artigt, utan att fråga vidare, fortsätter att gå - fortfarande lika vilsen...

Anne-Marie

Jag blev så nordisk stolt...

på en liten gata...i en liten boklåda... i ett litet fönster... står THE SUMMER BOOK av Tove Jansson...
och sommarvärmen spreds sig från bokfönstret till läsarens hjärta.

Anne-Marie

Fotografi AMkorling

Sådan hund sådan herre...!

Lite skottska ordspråk....

You can tell a dog by its owner.

IF I COUNT IN DOG YEARS I AM DEAD.

OUTSIDE OF A DOG A BOOK IS PROBABLY MAN´S BEST FRIEND
AND INSIDE OF A DOG IT´S TO DARK TO READ.




THE DOGS KENNEL IS NOT A PLACE TO KEEP A SAUSAGE!

WHEN A MAN´S BEST FRIEND IS A DOG, THE DOG HAS A PROBLEM!

End of story...

Anne-Marie

Det är härligt att läsa att alla elever i Stockholm ska få förmånen att få sin läsning dokumenterad. Det synliggör läsutveckling och skapar ett läsande fokus. Jag har lusat elever i alla år jag varit lärare...samt fört noggranna anteckningar om vad, hur och vilka strategier eleverna har när de läser. Idag står det i tidningen att alla skolor i Stockholm SKA ha en dokumenterad LUS. Det tycker jag är väldigt bra.



Att vara förtrogen men bedömningar och hur dessa kan appliceras också på läraren förstärker redskapet och därmed också bedömaröverensstämmelsen...


Jag har haft förmånen att lusa elever över alla skolstadier, och har bara funnit att mina läsande samtal med elever genererat goda saker... i matsalsköer har elever viskat... jag läser textremsorna, jag hinner alltid läsa hela texten nu... då är jag väl på punkt....

Så ska det vara.
De som kämpar mest med sin läsförståelse tror också att det bara finns två sätt - att inte kunna läsa.... och att kunna läsa... men med LUS får de en karta över hela läsutvecklingen... Jag lusar också på engelska. That´s good... very good.


Mina elever vet målen...och har därmed förväntningar om att nå dem. Här i årskurs tre.

På Bonnier Utbildnings hemsida... klicka på Kiwiboken...finns alla utbildade LUS-AMBASSADÖRER samt författarna till LUS... Bo Sundblad, Birgita Allard och Mimmi.

Anne-Marie

Läsanalys... en tillbakablick....så här gjorde vi...minns vi ihop. Eleven och läraren avvecklar sin relation, för att skapa en ny relation ...och summerar åren som varit...



Jag avslutade fem år med min klass. Det var en inre resa för mig själv. Det var dagar där vi vände och vred på gamla arbeten...från årskurs två till årskurs sex. Jag hade också stort behov av detta avvecklingsarbete. Så här i efterhand skulle jag nog ha ägnat ännu större tid till detta. Vi slänger bort, vi packar in, vi säger ord, minns tillsammans.... vi gör avslut. För att träda in i nya konstellationer...nya läranderelationer. Därmed förändras också vår nuvarande relation. Den blir ny.


När vi organiserar om - elever går från en organisation till en annan - eller när lärarbyte är på gång så kanske vi skulle tala om en slags avveckling... så att man får sätta punkt för en läranderelation, en klassrumstid, en skola...

Detta avvecklingssamtal främjar det nya... nu lämnar du denna skola... och så här har det varit under den tid vi träffats... så här ... för det är en sorg och ett slags avsked som både lärare och elev genomgår. Också där det har varit svårt. Detta avvecklingssamtal kan stötta och i sin form - vara utvecklande - och en bas för ett UTVECKLINGSSAMTAL. Mellan avvecklande samtal och utvecklande samtal förs invecklade samtal - men det hör till det verkliga lärandet i stunden.

Anne-Marie


Utgångspunkt och källa_______________________________________________________
PEDAGOGISKA MAGASINET som hade som TEMA - Utvecklande samtal. nr 3 september 2007

Jag är ingen vän av skvaller.
Jag tystnar.
Men...
Positivt skvaller gillar jag...


Elever kan en hel massa... deras avtryck skvallrar om det... vi kan skvallra vidare...positivt.


Jag hade en elev som var omgiven av negativt skvaller...
och därmed också negativa förväntningar...

Jag började undersöka mina ords möjlighet...

- X lyckas så bra med sina läxor... Du skulle se ...
- X berättade om ... sitt stora ansvarstagande i hemmet... tänk vad han gör
- X var så engagerad i dagens arbete i klassrummet...tillförde gruppen...
- X kan otroligt mycket engelska - visste du det? Om man lyssnar ...
- X ställer så intressanta frågor...idag frågade...

Och faktiskt... det vänder... inställningen till en stökig liten person kan vändas till nyfikenhet...och ett värdigare bemötande... allt som värnar elevens välbefinnande...och därmed möjligheter ska skapas och förverkligas genom ett medvetet förhållningssätt. Försök med lite positivt skvaller... och se vad som sker...

En positiv sak... är att ringa till föräldrarna och berätta...det som är bra... och positivt. Det ger ringar på vattnet.
Anne-Marie

DET FINNS TVÅ KULTURER - DU OCH JAG -
INTE VI OCH DOM.
OM VI TÄNKER "DU...OCH JAG" ... KOMMER VI LITE NÄRMARE.

Anne-Marie

Födelsedag den 11 september.



Min son....
Det har varit blandade tillställningar då vi firat honom.

Vi har samlats ... den 11 september... 11 september...
vi har suttit stumma... dumma...tysta...förskräckta...petat i tårtor ...
smulat sönder kakor... tittat på TV-rutor....va? Nä? ... gråtit...

11 september...
Anna Lindh

Vi minns alltid.
Händelserna är alltid där runt vår födelsedagsmiddag...

Anne-Marie

Ibland blandade jag ihop saker och ting.
Ibland kändes det som om jag var mer hemma i klassrummet än när jag var hemma. Ibland sa mina egna barn - men snälla nu låter du som om en fröken... och i klassrummet kunde eleverna säga - MAMMMA - kom jag ska visa en grej....
Så ibland.,..ritade jag fel symbol på tavlan eller i elevernas papper... då skrattade de så de kiknade.

Anne-Marie

LED-SAGA.... så vackert ord.
Det hör ihop med ordet SAGA.

När man tittar i ordboken står det:
"Åtfölja för att visa vägen eller på annat sätt vara till hjälp" även "ackompanjera"

Så är det väl med sagan.
Det åtföljer oss, ledsagar oss i våra liv, och tjänstgör också som en trudelutt, ett ackompanjemang till livets allvar.

Så till själva ordet led i ledsaga.
Led - kan definieras som generationer.
LED kan betyda i flera led, generationer ...och det stämmer ju också. Sagan härstammar från generationer, generationers tider tillbaka.

Så blev det med ordet LEDSAGA.

SAGAN är inte all. Fortsätt läs!

Anne-Marie

HÖSTEN KOMMER TILL STOCKHOLM


Tysk vinter...och rumänsk sommar.
Arabisk vår ... och turkisk vinter.
Sydafrikansk höst ...och nya Zeeländsk vår...

Idag reste jag omkring på några kvadratmeter... vilken resa... och jag hann vaccinera mig mot det mesta...
och jag lekte med geografin..och lekte med tankarna att resa bort...hit och dit... men jag fann ett mål...



och lyssnade på ett föredrag om ... sjukdomar vid resa...eller snarare om handhygien när man reser...och om gulsot...och sådant som är nog så viktigt.

Jag talade också blogg med TRAVELAID.Se och RESBLOGGEN....de tipsade om Japan. Det tycker jag är fint. Japan ligger på jorden. Det tycker jag också om.

Sedan gick jag till släkten... som hade en värdig reseidé i VÄRLDENS RESOR...och där fann jag mitt drömresemål... och sedan förtäljer jag inte mer om detta.

Jag fann också en guide och enormt vacker kvinna som berättade för mig om Indien... och om ni vill dit...så tycker jag absolut att ni ska kontakta... http://www.marustali.net/
Denna varma kvinna, smyckad i indisk tradition... är svenska bosatt i en liten by i Indien... och ordnar resor... som är jordnära och ...

Jag har rest i fantasi och verklighet.
Anne-Marie

Jag talar alltid om härmandets lärande...
Vi lär genom modeller och genom att vi prövar genom att härma.

Det är mänskligt. En mänsklig förmåga. Ju äldre vi blir dessto osynligare vill vi göra detta härmande. Men vi härmar. Det är bara att slå upp trender i tidningarna, modetrender, inredningstrender..och vi härmar det vi ser i form av att göra lika.
Ett litet barn...härmar alltid. Det är ett flockbeteende. Ett lärandebeteende. Jag ser...jag ingår i...jag försöker göra som du gör...


Härma...och trial and error ... härma...trial and error...


Denna kunskap om härmandet... stärker lärarens roll som görare...
Gör - och du får med dig eleverna....

Jag har myntat begreppet TEACHING BY DOING... vilket hör ihop med John Deweys LEARNING BY DOING...

Anne-Marie
__________________________________________________________________________________
Källa... Karin Bojs vetenskap HÄRMA OCH SKVALLRA ÄR ALLRA MÄNSKLIGAST - Dn 9 september 2007

självständigt schema-inte skola-utan fritid.



Min son satt oftast längst bak i klassrummen.
Han drömde om fotboll, levde fotboll, tänkte fotboll,
Min son var trött också... sena träningar...sena middagar...sena... ja mycket.

Min son hade en lärare som visste.
Innan hon gick in i klassrummet där min son satt...var...drömde sig bort
tog hon reda på några fotbollsresultat... speciellt de Italienska...
och så sa hon dessa i dörren...riktade till min son... eller mötte upp i
korridoren... 2-0 till...såg jag igår... och därmed hade hon på ett mycket enkelt sätt slutit ett förbund med min son. Jo...där lärde han sig också ett och annat. Jag tror det handlade om respekt, nyfikenhet, förståelse och vilja att komma närmare, hitta ingångar för lärande... ja...Jag talar om läraren i relation till min son. Inte om min sons vilja att lära...

Jag kan tacka denna lärare för hennes förmåga... och jag tror dessutom att hon hade andra ingångar som gjorde att andra elever kände sig sedda.

Inte förbisedda. Utan just sedda.

Igår...spännande match... jag såg att...

Anne-Marie

Fotografi AMKÖRLING - Här är ett barn - Ballong utanför Metropolitan N.Y


Allt som ska läras är unikt och har en första början...
Att lära sig gå... handlar om att pröva att gå...
Att lära sig hoppa jämfota handlar om att se någon hoppa högt och sedan landa igen... handlar om att få en modell som gör något som jag tycker är intressant... jag vill pröva...
att säga pappa ... är att lära sig påverka sin omvärld med ljud... PAPPA titta på mig...JAG KAN!

Så är lärandets lyckliga egenskap... försöker själv, äger mod och VILL-vilja.
Lärandet är alltid så unikt att varje individ erfar - Jag lär mig! eller snarare... JAG KAN. För ett lärande litet glytt kan  lärandet ackompanjeras med en yttre bekräftelse... JAG SER DIG.

Sen går det av bara farten... Anne-Marie

Ett ordnat skyltfönster PETSOUNDS på Söder i Stockholm.


Viss ordning är vacker. Viss ordning är vilsam. Viss ordning stör. Viss ordning är tröttsam.
Ordning är något relativt. Ordning är något personligt. Man ordnar det för sig. Andra ordnar för sig på ett annat sätt. Min ordning upplevs som oordning i andras ögon. Det jag upplever som oordning kan vara din ordning.

Då vi diskuterar ordning och reda i skolan - Vad är det vi ska skapa ordning i? Hur ser oordningen ut? Vi behöver få reda på ordningen.

Anne-Marie

Ett viktigt ord i det lärande sammanhangen.

Detta ord definieras i ordboken: "en person som är självlärd särskilt vad gäller konstnärliga och intellektuella färdigheter". En självlärd person alltså. En person som är självlärd. Självlärd definieras: "som tillägnat sig viss färdighet eller kunskap på egen hand"

Jag vet ingen som inte är själv lärd. Lärandet är att själv lära sig.
Men själva lärandet behöver andra som också själv lär.Den gemenskapen skapar lärande i varje eget själv.

Det är inget trots i orden - KAN SJÄLV!

Anne-Marie

Jag går alltid till mig själv. Både med lätta och tunga steg. Hur förstår jag det här? så kan jag tänka och fråga. Hur ser det här ut för mig? kan jag grubbla och fundera.

Detta med socker...

sockerpåse från Italien.

Jag har varit en godisätare av stora mått. Förra sommaren, drygt ett år sedan, trappade jag ned ordentligt.
Jag åt äpplen... torkade frukter, russin och nötter....och sådant jag egentligen aldrig har tyckt om. Jag är lite livsnjutare, vill ha gott. Min dotter... hon kunde det där... och genomförde det... och varje gång jag hälsade på henne ... var hennes kost mer renskrapad på socker.... i henne fick jag modellat vad att äta... och blev själv mer noggrann.

Idag... äter jag nästan inget socker alls. Har inget behov.
Om jag gör det... får jag hjärtklappning.
Känner olust.

Socker.

... kanske kan sockermängden i eleverna också vara orsak till en viss oro...
kanske man skulle pröva ... en månad med socker...en månad utan socker....


Anne-Marie

AMKÖRLING Whispering Translator


En läsare samtalar med texten. Det vill säga när man kan läsa. Innan denna förmåga är utvecklad kan läraren, den vuxne, klasskamraterna tjänstgöra som en whispering translator. Det är att hjälpa texten att uppenbara sig. Den bakomliggande tanken, Detta varsamma förhållningssätt är i sin form ett stöttande samtal om innehåll och nyfikenhet på vad elever läser. I sin utförande form betyder att lyssna till eleven. Lyssna till och därmed utveckla frågor som pekar in i läsningen.

WHISPERING TRANSLATOR har jag hämtat ur den mycket tänkvärda boken LÄSA INNANTILL OCH BLI EN ANNAN av Carl-Göran Ekerwald, Karneval Förlag 2006

Anne-Marie

Fotografi - öppen för det mesta - AMKÖRLING

När jag gick ifrån... ett möte...tyckte jag att solen sken...och det gjorde den. Jag sjöng. Det gör jag när jag är glad. Sjunger. Så jag trippar fram i mitt liv.... on the sunny side of the road.

Anne-Marie

Gör vi någon skillnad på pojkar och flickor då det gäller hur vi reagerar för det de har på huvudet? Hur ser vi på en keps på en flicka...och hur ser vi på den när den sitter på en pojke? Om vi gör en skillnad, varför gör vi det?

Anne-Marie

Astrid förstod... Lindgren förstod... att en liten kille...behöver sin mysse... Emil i Lönnebergas mössa - den fanns med hela tiden... den utgjorde inget hinder för Emil...kanske stärkte honom en smula för överheter ovanför hans huvud. Som ett litet skydd... som en liten markering...



Om vi gör för stor affär av saker och ting...så händer det fel saker och ting kring saker och ting.
Mysse... mina egna killar...de ville minsann också ha sin MYSSE... långt upp i åldrarna.

Anne-Marie

Skyltdocka från NKs skyltfönster ht 2007 fotografi av AM

Kepsdebatten... mössan av eller på.... tänk om vi kunde fokusera på lärandet inne i huvudet snarare än det som sitter utanpå det. Min ena son... var kepsbärare... och det var blodigt allvar... den kunde man inte ta av... där under fanns håret... som omsorgsfullt gjordes iordning...och sedan placerades på plats av en keps....

Jag har tröttnat på kepsdebatten...den lägger sig över annan väsentlig diskussion som kan utveckla skola och lärande... Mina killar i nian...de hade keps...mössor.... och huvor som dolde deras huvuden.... men lärandet som vi problematiserade det stannade kvar där det skulle... inne i dem. När förtroendet för mig som lärare växte sig större så vågade de ta av sina kepsar... men det var en frivillig sak.

Jag vet att kepsdebatten är stor, omfattande, viktig och en generaliserande debatt kring ordning och reda i skolan... men jag vill ha ordningen inne i huvudet inte utanför det.

Anne-Marie

FÖR-RÖRELSEN!

Jag har startat den här rörelsen...eller rättare sagt den börjar ta form... nu ritar jag loggor för fullt.
Jag tror på skolan, JAG TROR PÅ LÄRAREN...och jag tror på ELEVERNA. Jag tror på anslaget att lärare kan, gör, vill, vet och verkar... och att detta påverkar elever i rätt riktning. Dessvärre är det flesta tankar om skolan i press och media inte av det mest upplyftande slaget... så denna försiktiga motrörelse..FÖR-RÖRELSEN... är en motvikt till hela den debatten.

För om vi lärare ska få verka, vara, veta, vilja så måste vi också vi tilltro till vårt yrkeskunnande...

En lärare - är alltid i rörelse - gör rörelse i stillnad kunskap...gör röra i inrotade vanor...rör till det i fördomar och stelnade åsikter...rör vid möjligheterna att få lära sig...är rörlig bland barn och unga..rör sig mellan teori och praktik... rör sig mellan skolvärlden och utanförvärlden...rör sig i samtiden...rör sig bland alla unga människor... som en dag är aktörer i vår gemensamma framtid. Lärare är skola. Elever likaså. Det är själva iden om skolan. Rörelsen. Aktiviteten.

Läraren är där. Men stilla...knappast.
För-rörelsen... FÖR LÄRAREN!
Anne-Marie

I Sverige är 42% av befolkningen singlar...säger singelcoachen som kommit ut med en bok om hur man gör för att lyckas i kärlek och relationer. Det är nästan märkligt. SIffran är inte tagen i luften... utan verklig. Men varför...

Kanske ställer vi får stora krav på kärleken... drömmer om kärlek i luftslott...
i sökandet efter den verkliga.


Vy från Huvudskär. Segelbåtens riktning från eller till?

Bara en tanke...

Men också ... hur hyser vi det här i skolan... singlar har ju barn... hur beskriver barn detta?
Såg programmet... ensamstående mammor söker livspartners i TV3 igår... där barnen gjordes delaktiga...och där man lät säga att  också längtade efter någon ny vid mammans sida... Jag ställer mig lite tveksam... ska titta på programmet utifrån barnens perspektiv... Det är inte lätta saker...

Anne-Marie

Från luften...ser slottet....allt är verklighet. Inget luftslott med andra ord.


Luftslott...

Läste en mening i SvD idag... som jag tyckte var intressant. - Det är mänskligt att bygga luftslott, skillanden är att missbrukaren också flyttar in. Jag skriver om den lite...lägger mig i... från en utgångspunkt jag givits av en annan som skrivit ...

DET ÄR MÄNSKLIGT ATT BYGGA LUFTSLOTT
BARA MAN INTE FLYTTAR IN...

Detta att ha en dröm... men den kanske inte alltid ska förverkligas.
Ett luftslott defineras...att drömma vackert, men orealistiskt om framtiden...

Jag tänker på Lennart Hellsings bok om Krakel Spektakel där jag memorerar en underbar berättelse om att bygga sig ett luftslott. Tänk vilket underbart fantasibygge... en riktigt drömbygge...

Anne-Marie

________________Källa____________________________________________________

Svd 3 september 2007 - artikeln Sex som drog - av journalisten Agneta Lagercrantz