KEPSEN I SKOLAN
Skyltdocka från NKs skyltfönster ht 2007 fotografi av AM
Kepsdebatten... mössan av eller på.... tänk om vi kunde fokusera på lärandet inne i huvudet snarare än det som sitter utanpå det. Min ena son... var kepsbärare... och det var blodigt allvar... den kunde man inte ta av... där under fanns håret... som omsorgsfullt gjordes iordning...och sedan placerades på plats av en keps....
Jag har tröttnat på kepsdebatten...den lägger sig över annan väsentlig diskussion som kan utveckla skola och lärande... Mina killar i nian...de hade keps...mössor.... och huvor som dolde deras huvuden.... men lärandet som vi problematiserade det stannade kvar där det skulle... inne i dem. När förtroendet för mig som lärare växte sig större så vågade de ta av sina kepsar... men det var en frivillig sak.
Jag vet att kepsdebatten är stor, omfattande, viktig och en generaliserande debatt kring ordning och reda i skolan... men jag vill ha ordningen inne i huvudet inte utanför det.
Anne-Marie
Kommentarer
Postat av: Kersti
Jag minns. Min son bar en luva (en stor stickad sak han fått av en kompis mamma) genom hela högstadiet. Hårdnackat vägrade han att böja sig för övermakten. Alla tyckte inte lika, på vissa lektioner fick den sitta på. Jag tänkte ofta att det var som en storm i ett vattenglas. Tänk så mycket energi som gick åt till att behåla dessa låsta possitioner. Energi som skulle kunna användas till något bättre.
Jag tvättade luvan, det var efter han slutat nian. Den blev sig aldrig lik och efter det går han mestadels barhuvad. Så kan de gå.
Trackback