Anne-Marie Körling Blogg

NAMN och RETORIK

- Anders... du vet...
- Men Anders.... Du sa...
- Och Anders ... Du gör ju precis tvärtom
- Anders...
- Anders.. du får stå för din...

Per Nuder och Anders Borg diskuterar i morgonTV, Svt 1.
Per Nuder använder namnet Anders... och Du... i varje mening.
Anders Borg glömmer bort att använda sig av namnet som
retorisk knäpp på näsan.... han säger aldrig

- Per, du kommer att
- Per, min budget....

Du-andet... och namnanvändadet är ett retoriskt knep att förkjuta maktpositioner,
här i morgontv hör jag ...Anders...Du.....Anders...Du vet....

Långt in i debatten... säger Anders

- Men Per...

Men då... men... ett litet ord... ett försvarsord...

Så känsligt är det med ordval.
Jag har lyssnat på.
Tänker föräldrarton - och barnsvar.
Namnet är ett retoriskt knep att förskjuta maktpositioner ... men namnet....

det är jag försiktig med.






Myntets andra sida
Namnet är buret. Bäraren är sitt namn.
Jag minns hellre hur fantastiskt vackert det är att höra sitt namn utttalas av någon som man tror uppfattade det alls ens såg ens person. Det är värmande, förvånande och mycket mycket tilltalande. Så vill jag använda en annan människas namn.

Mitt namn är Anne-Marie
Jag undrar så - vad heter du?

Jag är smått allergisk mot hur nyhetsuppläsare och andra journalister tilltalar varandra: "Och nu över till Per och vädret...", "Det ska Åsa berätta mer om i ekonominyheterna..." Sluta, snälla! Jag vill inte veta vad ni heter, bara ni läser nyheterna och berättar att det blir sol imorgon så är jag nöjd. Bildmässigt är det också för mycket fokus på väderflickan eller -pojken. Varför är det så viktigt att visa upp sig i helfigur? I don´t get it!