FUNTIONSHINDER...ASTMA
Igår var jag på restaurang... kämpade...med luften...samtidigt som jag hade väldigt roligt...fick inte skratta dock...fick inte bli för engagerad... måste spara på mina ord... luften räcker inte till... och så blickarna när luften inte räcker till...
Astma syns inte längre bland människor....medicinerna är så bra och så utvecklade...men när den märks...så vill jag inte samtidigt bli betittad, jag vill bara bli respekterad... för jag är där inne...mellan andetagen....tar lite sats bara...
Det jag gör kallas att andas...in och ut...
Detta självklara...är inte så självklart just nu... måste tänka...ett andetag in....och sedan blås ut...
Det är det sista som inte riktigt går.
Det ser konstigt ut.
Som om min sysselsättning på restaurangen inte är att äta...utan att blåsa ut ljus.
Vilket jag gjorde.
Om och om igen.
Det i sig tar jag som ett friskhetstecken.
Hindrad... i .... min funktion.
Men knappast i min person.
Anne-Marie
Rädsla för att någon inte ska se.. att man bakom en sjukdom faktiskt är samma människa - så är det nog för många!
Att man inom sjukvården ibland kan höra när någon sköterska ropar till någon arbetskamrat: "Kan du gå in till henne på 3:an...hon med astman..! (Det har hänt några gånger med min mamma..!) Det är sådant man skräms av - att ens sjukdom blir synonymt med vem man är!
Hoppas iallafall att du har fått en bra medicin - som hjälper dig på bästa sätt!
Ha det gott..Kram..
Så jobbigt att ha det så, kan förstå en aning...men inget att skämmas för. Du beskriver det bra.
Kram:)
Vet precis hur det där är att sitta och ha svårt med andningen...känner igen din beskrivning så väl och är så tacksam för bricanyl somliga dagar...
Hoppas det lättar för dig snart. Tänk om det gick att hjälpas åt med sånt också "Du jag tar din andning mellan 13-17 så du får gå en rask promenad och dricka en latte med hjärta i"
:)
Gulliga ni - men Erica... jag började skratta...det håller inte för det ännu. Tänk om man kunde ha det så... då tar jag någons skoskav så att den personen kan gå på dans... vilken rörelse det skulle bli. Fniss. Anne-Marie
Nu har jag scrollat och läst ifatt. Och idag hittade jag Läratidningen i skolan och läste om dig - jättetrevligt! Entusiasmen gnistrar. Mer truddelutt och mer Anne-Marie åt eleverna!
I går hade vi en andningsterapeut/massör på besök i kören - han visade andningsteknik och berättade om en ny massage som lär ska bota astma, där man masserar mellan revbenen samt gör andningsövningar. Den ska jag absolut pröva, för jag har astma som kommer av att jag glömmer andas...