Anne-Marie Körling Blogg

NIKLAS EKDAL - VISKLEKEN

Idag skriver Niklas Ekdal i sin ledare om Den vådliga Viskleken i DN 2 september 2007. Den vi så ofta leker i skolan för att påvisa detta eviga - att det som sägs därborta...är förvanskat när det kommer hit... leken som så tydligt åskådliggör... hur sanningen fösvinner mellan öra och mun... från mun till nytt öra...

Ja, vi vet att det är så... men ändå... kanske finns det en gnutta sanning...




H,C Andersen har skrivit EN HÖNA AV EN FJÄDER ... som är en lysande berättelse om samma fenomen. Hur nyheterna, skvallret tar fart...och under vägen från en lyssnares öra...till formulerade uttalanden... är orden aldrig desamma. Ja,,, vi vet ju det där. Att det är så. Det finns ingen höna där. Men ändå... kanske ändå...

Niklas Ekdal pekar på den "sanning" viskleken mynnar ut i. Som om vi antog slutorden för sanning. Och det gör vi... vi snappar upp än det ena, än det andra...och ju fler som säger samma sak dessto sannare blir det. Den kollektiva objektivismen. Tron på att allt de andra vet... är allmänt sant och riktigt. Källa och källfunderingar ointressanta. Dessutom lockar media med dessa fraser som mynnats ur visklekens sista uttalande... de är mer laddade... ja... så är det nog. Ja..så är det. DET ÄR SÅ!

Att vara måltavla och samtalsämne i en visklek måste vara det mest fruktansvärda man kan vara med om. Orden som vandrar runt tar helt nya former...blir nya meningar...och alldeles på tok bortom verkligheten som man själv befunnit sig i... om man då också måste försvara sig... så är det än mer absurdt.

Men kanske om - man vänder på leken...viskar tillbaka sitt svar... så kanske det i slutändan... blir helt rätt.

Anne-Marie

Källa:
Dagens ledare signerat Niklas Ekdal - DN 2 september 2007. Tack Niklas Ekdal hälsar diskussionsgruppen.

Ibland är det ren okunskap, nonchalans, avsaknad av faktakunskaper och naivitet hos journalisten som skapar "sensations" rubrikerna. Det är förbluffande hur vi medmänniskor låter detta ske.