KIWI - FUNKTIONSHINDRADE I BÖCKER
Jag läser idag en artikel i Dagens Nyheter om vikten av kunskapen om sig själv. Artikeln handlar om psykologen Christina Renlunds arbete med barn som har funktionshinder. Det är en viktig artikel. Om rätten att få uttrycka sig och faktiskt ge sig själv värde. Det är en rättighet som vi aldrig får kränka.
Jag tänker då på en omfattande utgivningen av Kiwiböcker som utan pedagogiska anslag, utan stigmatisering beskriver dessa barns verklighet utan att beröva dem något. Ovanstående bild handlar om min stol... och vad den kan. Barnet som sitter i stolen är alltid i gemenskap med andra barn...precis så som det ska vara. Här ska man över en gata..och barnen tittar åt alla håll för att försäkra sig om att de kan gå över.
Jag ser mycket i dessa bilder... av det jag vill se. Jag ser något som får representation. Och som ska ha det. På rätt sätt. Det är vi som står utanför det hela...som ständigt gör problem för dem som är mitt i. Kanske vi kan se saker och ting på flera sätt och inhysa....inte ställa oss betraktande vid sidan av.
Jag gör härmed reklam...för idén som omsluter ... mycket hittar jag i Kiwimaterialet.
Anne-Marie
KÄLLA_____________________________________________________________
Kiwiböckerna...Bonnier Utbildning....här MIN STOL
DN artikel av journalisten Emma Lofors lördagen den 1 september 2007
Viktigt och bra.
Men jag har en fråga om något annat: Kommer du till Bokmässan? I så fall vilken dag? Jag ska nog dit fredag eftermiddag. Hade varit roligt att sammanstråla någonstans vid en monter.
Ja, jag är där. Jag hör av mig. Jättebra idé. Lite pirrigt också. In real life... Allt gott. Anne-Marie
Så bra. Jag visste inte att det fanns. Indrar om lärarna hos mig vet. Måste fråga dem.
Hos oss är de funktionshindrade barnen självklara i skolan. De är många, fler än 40. Bra är att skolan förutom att ta emot funktionshindrade barn är en vanlig stadsdelsskola. De funktionshindrade barnen går tillsammans med stadsdelsbarnen ibland på vissa lektioner. De har också läsgrupper tillsammans på lågstadiet. Integrering så mycket som barnet kan och orkar. Övrig tid är de med den lilla undervisningsgruppen. Det är också bra. Att få vara tillsammans med andra som är som jag.
Jag kan blogga om ännu fler böcker som utan att stigmatisera, för det tycker inte jag om, åskådliggör och delaktighetsgör barn med funktionshinder... när jag har undervisat och modellat kring dessa böcker har mina elever mycket sällan behandlat barnen med funktionshinder som barn med funktionshinder, utan just som barn. Samtalsformen kring Kiwiböckerna är roliga och utvecklande. Jag ska leta fram några till...och blogga om dem... jag tror de behöver utrymme...och åskådliggöras...Anne-Marie
Jätte bra, gör det. Åskådliggör, det är så otroligt viktigt!
Det är viktigt att se dem som just barn, men barn med delvis andra behov som man måste ta hänsyn till. De ska vara delaktiga, de ska räknas med men på sina villkor och de ser ofta så otroligt annorlunda ut än för de icke funktionshindrade barnen. Att bortse från funktionshindret är ojämlikt och orättvist.
Jag har många tankar som handlar om skolgången för barn med funktionshinder. Eftersom jag inte är lärare och kanske inte har full insyn så vet jag inte riktigt vad jag ska göra av tankarna. Jag kanske skriver ett mail till dig när jag formulerat mig lite tydligare än de lösa tankar jag har nu.
De barn som jag tänker på och arbetar med är de som har ett så gravt funktionshinder så de inte klarar av att gå helintegrerade i sin hemskola. Alla har dock inte ett förståndshandikapp utan många av dem är normalbegåvade men med mycket stora motoriska svårigheter som kan påverka både grov och finmotorik samt tal.
Många tankar blev det.
Kram Kersti