Ta upp matteböckerna...

Ta upp matteböckerna...
och slå upp sidan...
och räkna på!

Det finns mycket utrymme för den kreativa matematiken. Man kan använda matematikboken på helt andra sätt. Att högläsa ur, att låta eleverna läsa ur den, att samtala om illustrationerna, att använda boken för att se hur många meter en klassuppsättning matteböcker kan skapa...

Anne-Marie

Matematik är språk!



Det är så mycket tal om matematik. Jag tänker handling. Ringa in problemen och göra något åt dem, matematiktänker jag denna morgon och tillägger att matematik har en väldigt rolig och kreativ sida. Det är nästan en okänd sida av det matematiska myntet. Matematiken ska verka tilläggande och ämnet ska absolut inte förminskas till ett görande utan tänkande. Idag tänker jag ringa in matematiken i mitt klassrum. Den språkliga aspekten ska lyftas fram. Medvetet!

Anne-Marie

Matematikupprop: MatteTAL(A)



(Läsanlys av texter - förstår eleven orden, begreppen och kan eleven uttala dessa? Detta gör jag analyser av och tillsammans med mina elever. Kan eleven läsa ut kvm, dm, cm, km...etc).

___________

Skolinspektionen har granskat matematikundervisningen. Det finns ett och annat att säga om detta.


Redan i ordet mattetal syns ju lärarens uppdrag och undervisningens innehåll.
Det handlar om tal. Att tala och att uttala. Talen i sig blir begripna genom talet. Alltså den utvidgade muntligheten som jag valt att kalla det.

DN Ledare idag 2009-10-02 tar upp Japan som exempel. Jag har haft samtal med lärare i Singapore, i Indien som har en liknande matematik, skild från det vi har i Sverige. Där är problemet gemensamt. Det betyder att också de felaktiga lösningarna betraktas som lösningar och embryon till lösningar. Vi måste /MÅSTE/ komma långt ifrån det rätt och fel tänk som finns i skolan. Det som är rätt är inte säkert förstått, det som är fel kan vara förstått men behöver dialog och medaktörer för att göra resonemanget fullgott. Det går inte med lärarens resignation inför ämnet. Det går om läraren är nyfiken och erbjudande, tillåtande och självreflekterande. Det som oroar mig mest är att den läroplan vi har omsluter detta tänk, men att läroplanen inte omslutits av skolan fullt ut. Vi har fortfarande ett uppdrag att omsätta våra uppdrag.

Jag tänker mig dessa utvecklingsmöjligheter för ämnet matematik:

* Utmaningar och oväntade problem.

* Verkliga problem och konstruerade problem - diskussion om uppgifternas syften och vilka principer uppgifterna vill åskådliggöra.

* Gemenskap med undervisande fokus, klasskamrater och lärare, samt utomstående aktörer; via nätet, företag etc.

* Matematikens gemensamma tal - dvs - de språkliga aspekterna av matematikundervisningen.

* Lärarutveckling inom skolan, man problematiserar undervisning tillsammans och ger infallsvinklar och nytänkarutmaningar inom lärarkåren.

* Utvärderingar och gensvar på undervisning kopplat till elevernas förståelse av matematiska tankegångar. Dessa är språkliga och bör utvecklas i många led.

* Det egna tänket är utgångspunkten och generaliseringar utifrån olika lösningar av problem.

* Dialog med styrdokument och förståelse för ämnets karaktär och strävansmål. Det är ointressant med uppnåendemål, de är inga mål i sig, mer av skolans faktiska och lägsta uppdrag. En minimirätt till kunskap skulle man kunna kalla uppnåendemålen.

* Kopplingen till svenska språket skall utvecklas. Förståelse för begrepp och ord förstärkas.

* Jag vill förtäta samspelet mellan teori och praktik. En elev i årskurs fyra kan mycket väl vara samtalspartner för en årskurs två, samt att en elev i årskurs fyra kan ha samtalspartners i en årskurs sex. Detta betyder att samtliga parter blir återlärande och ingår i dialog. Den som får uttala matematik blir säkrare, den som får förklara blir bättre och ser tydligare samspel.

* Klassrummen är dialogrum. Alla elever får naturligtvis ingå i dialog kring sina uppgifter. Alltid.

* Begränsa repetitionerna. Jag tror vi repeterar in absurdum. Matematiken blir tråkig och repeterande. Bättre att skapa nya situationer där utmaningarna kan tas i relation till elevernas intresse och vilja.




Anne-Marie

Matematik: Elevens rätt att undersöka

Vi undersökte kvadratmetern för flera lektioner sedan. För några blev det en WOW-upplevelse. Det här är en kort skriftlig rapport om vad 6 kvadratmeter kunde rymma. Uppgiften var inte att skriva. Uppgiften var att undersöka, tänka och finurla på kvadratmetern, gärna mer muntligt än skriftligt.



Anne-Marie

Matematikrapport och elevmatematik


Skolinspektionen har inspekterat matematikundervisningen:


Det blir nedslag:

* Ensidigt räknande
* felaktiga betygskunsapsmål
* lärare känner inte till målen i läroplanen
* ensidig undervisning mot få mål i läroplanen
* mycket göra - väldigt lite reflektion och samtal
* läroboksorienterad matematik
* diskrepans mellan nationella prov och betygssättning

Jag måste grubbla på detta!
Jag tror att all undervisning ska beröra på flera plan. Ensidighet och reflektionsfritt görande är inte lärande. Läromedel är komplement och absolut nödvändiga anser jag. Men de är inte ensamrådande undervisande. Läroplans arbete är ett ständigt pågående arbete tänker jag. Läroplanen lär man sig inte som lärare, man för en dialog med den för att utveckla möjligheter och omsätta uppdrag så att eleverna får sina lärande rättigheter.

Jag tänker på de undervisningar jag utvecklat i matematik. De är långt mer muntliga. De är resonerande och prövande. De är mer språkligt medvetna och eleverna bidrar ständigt till undervisningen. Jag har tillhört den skara av elever som lämnade matematiken. Den var för svår för mig under min egna skoltid. Hej Matematik blev i mitt lärande Hej Då Matematik!

Årskurs fem.

Detta är en mycket enkel sak i min undervisning. Den bygger på att eleven är aktiv. Eleven väljer själv vilka multiplikationer eleven vill genomföra. Eleven rättar sina uppgifter själv, med hjälp av en annan räknande kompis eller med hjälp av miniräknaren. I den utvecklade matematiken blir det synligt var (om det nu är något som blivit fel) som är felräknat. Detta ska uppmuntras. Eleven ska inte sudda ut sina uträkningar utan tillföra uppgifterna information. Eleven utvärderar också sina uppgifter. Efter varje uppgift syns ett L (lätt), M (medel) och S (svårt). Detta gör det väldigt enkelt för mig att se hur eleven tänker, när det blir svårt ska eleven få hjälp och samtal, diskussion och få prata mycket matematik själv. Här har eleven själv identifierat sin (fel)räkning och justerat den genom att berätta vad eleven glömt att göra.  Jag tycker denna form handlar om dialog.

Dialog med uppgiften.
Dialog med tänkandet och upplevelsen av matematik.
Dialog med sig själv och hur eleven gjorde.
Dialog med läraren där läraren lyssnar in elevens matematiktänk.
Dialog med justeringar och korrektioner.
Dialog med genomförandet och återkopplingen.
Dialog med utmaningarna eller trygghetslösningarna, eleven väljer själv sina utmaningar och berättar därmed hur de handskas med sina kunskaper. Jag har bara att vara ödmjuk inför det uppdrag jag har att försätta dem i ytterligare knepigheter och andra former av utmaningar.

Detta är ett mycket liten modell för hur matematiken kan göras mer elevcentrerad och medveten. Jag är inte intresserad av göra-göra-matematiken.

Anne-Marie



Matematik: Pröva mått



Då jag högläser för mina elever stannar jag alltid upp inför ett mått av något slag. Det kan vara mått av dessa slag:


"en armlängds avstånd"
"fem centimeter"
"två steg hit eller dit"
"en bit korv"
"hon stod på ett tryggt avstånd till..."
"knähöjd"
"en handfull"
"en halvmeter"
"ett halvt steg bakåt"

ja, det finns många, många fler mått som anges.
Då får mina elever göra dessa texter med sina händer, fötter, rörelser.
Det blir mer levande matematik och dessutom kan man titta på sin kompis om man känner sig osäker.
Vi - är ett större lärande än jag.

Ten times table songs

10 x Table song - Children's song with vocal backing suitable for use on the Interactive Whiteboard in the classroom or to sing along with on the PC.

Jag är rekommenderar också den här:

One Two Three Four Five, Once I Caught a Fish Alive

Anne-Marie

Matematik: Nu blir jag nyfiken!

Jag här själv hämtat matematiktänk från andra länder. Har aldrig förstått varför vi inte kan göra det. Det finns så många olika sätt att tänka utanför Sveriges skolgränser. Matematik är ett mänskligt ämne som formas i kulturer efter behov. Jag skulle gärna börja med utbildningar i hur att tänka matematik med föräldrar för att se vilken effekt det får på mina elever. Tänk om föräldrarna börjar uppskatta matematikens kreativa möjligheter, sopa undan gammal skolmatematikrädsla och därmed börja nyfikenhetsfölja ungarnas matematikutbildning. Drömläge!


Anne-Marie
som gladeligen hänvisar vidare till denna
tidningsartikel.

Föreläser på Matematikbiennalen 2010

Att få komma till en matematikbiennal betraktas av många deltagare som en av yrkeslivets största upplevelser. Under intensiva dygn får deltagare en totalupplevelse av matematik, med möjligheter till möten med entusiaster och ansvariga på alla nivåer i vårt utbildningssystem. Beskrivningar av forskning, utvecklings- och vardagsarbete i föredrag, i diskussioner samt i idé-, informations- och läromedelsutställningar har både bredd och djup. Den matematikintresserade läraren är i centrum och närkontakt med senaste idéer och utveckling.

/../

Biennalerna och Nämnaren kan tillsammans ses som våra främsta inspirationskällor för lokalt utvecklingsarbete i matematik. Biennalkonceptet har blivit en succé och används även i regionala konferenser, biennetter.

Varmt välkomna!

 

Detta år ska jag föreläsa på Matematikbiennalen. Det känns stort. Min egen skoltid var en mörkertid för min matematikutbildning. Jag hade hjärtat i halsgropen under alla lektioner. Var en rädd elev som aldrig förstod. Jag fick inte ihop talen i mitt kunnande, men var en duktig utförare. Jag gjorde allt och räknade kallt med att aldrig få en fråga från läraren. Om läraren frågade mig något försvann jag in i en slags bråkig trots, så att jag på alla sätt och vis kunde undgå att besvara frågorna. Jag var helt enkelt livrädd.


En gång såg jag lösningen på en uppgift utan att veta hur jag kunde se den - räckte upp handen - fick som enda elev svara på frågan. Jag fick en krona av läraren för min förmåga. Efter det såg läraren alltid på mig med en matematisk förundran - när dyker A-M´s matematikhjärna upp igen. Trots uppmuntran så dolde jag alla mina tankar om hur saker och ting stod till.


Jag är en kreativ människa, min hjärna tycker om problem, min hjärna kan konstruera massor av genvägar, svar, bilder och annat som kan vara vägar till lösningar. I matematiken fanns det bara en väg - och den vägen var för snäv för mig att gå på.

Uppgiften med belöningen var en uppgift som krävde alla sinnen - och ett tänk utanför ramarna - det passade mig perfekt.


Nu ska den rädda matematikeleven ställa sig på föreläsarpodiet och presentera matematiktänk och klassrumsfunderingar - det är ett litet steg för matematikerna men ett hjärtekliv för Anne-Marie.


Anne-Marie,

som rosar och prisar mina trygga och reperationslystna utbildare vid Lärarhögskolan i Stockholm, samt de som visat mig vägen till matematiken; redaktörerna, samtalsutvecklarna, eleverna, matematikvisionärerna, konsten ...


Kort utvärdering om kvadratmeternas möjligheter



Ja, undervisningen ska förvåna. Då vi arbetade med kvadratmetrarna så fick eleverna notera som de ville. Hur mycket fick plats på ytan 6 kvadratmeter.

Anne-Marie

som tackar sin elev som fotograferade det eleven ville i klassrummet.

Mat(ematik): Hur förstår vi annonser?



Är innehållet i denna annons självklar?
Vi kan undersöka hur elever förstår en text som vi ständigt omges av.
Jag vågar inte anta någonting innan jag har fått elevernas syn på saken.

Vad kostar 20:- st?
Vad betyder förkortningen st?
Hur mycket väger Italien?
Hur mycket Italien får vi i ett kg?
Vad av Italien ska köpa?

Anne-Marie

Matematik; Kvadratmetrarna och snart volym och kubik



Ja, det är roligt att vara mycket praktisk. Man behöver egentligen inte ordna så mycket i det praktiska för att vara praktisk. Det är detta jag menar med GRÄV DÄR DU STÅR. Allt går att använda.

Denna lektion ska länkas samman med de tidigare lektionerna; kan man stå på en liter mjölk, och kvadraten ... (sök i bloggen under fliken matematik). Där står att eleverna själva gjort och mätt ut kvadratmetrarna, samt tejpat upp dem på mattan med målartejp. Det är skaffa sig yta i en yta...

Här funderar vi över kvadratmetrarna. Det gick 19 stående ryggsäckar i en kvadratmeter. Det gick 42 skor eller 21 par skor en kvadratmeter, det gick ett visst antal elevlådor i en kvadratmeter, det gick en stol i en kvadratmeter, det gick många, många böcker i en kvadratmeter.

Några började fundera över hur man kunde lägga annorlunda för att få plats med fler saker. Man kan lägga skorna underst, sedan böckerna ovanpå, och ... eller...

snart är vi inne på kubik... och volym.
Det är mer innehåll i det!

Anne-Marie

som tackar min elev för fotografierna och därmed prisar jag också mobilen i undervisningen!

Matematik - tidens konflikt - skolans klockor!




Eleverna säger;

Alla skolans klockor går olika!

Anne-Marie tänker:
Skolans klockor har alla olika tider. Mobilerna i ungarnas händer visar egna tider. Där har vi morgondagens matematikfunderingar, samt den filosofiska frågan:

Vad är tid?




Anne-Marie

Matematiken - foten och handens omkrets




Matematiken finns i allt.
I våra händer, runt våra fötter.
Och alltid, i den yta vi ställer ned oss på, fötternas area är den plats ingen någonsin kan ta ifrån oss.
- Jo, om man hoppar upp så kan någon ställa sig där, svarade eleven!
- Jo, men en yta är alltid alltid din egen.
- Det var bra att veta, sa en elev, det har jag inte tänkt på.
- Så kan det vara, sa en fröken vars pedagoghjärta hoppade upp ur sin plats. Nu ska vi göra matematik av det här, fast vi säger inte orden matematik, för en del blir så rädda då. Nu ska vi ta reda på vilken plats vi har på jorden. Vi kan börja med en fot.

Och under arbetets gång så kommer frågorna;
- Får jag göra min hand också?
- Får jag lägga min panna på ett papper och räkna ut omkretsen på den?
- Får jag...
- Får jag skriva... om min hand.
- Min fot har varit med om jättemånga saker, jag skriver in det här.

För så är det.
Om vi säger matematik så tror inte eleverna att man får rita, skriva en dikt, tänka och färgglada. Jag säger därför inte ämnet - jag är inte färdig med deras ämnesrädsla ännu.



Och till detta kommer berättelserna;

Elev 1:
MIN FOTS LIV:

Om man ska gå över handbollslinjen får man inte ha för stora fötter. Min fot växer och blir större och längre. Jag spelar linje i handboll med det är svårt att undvika linjen i handboll. Man vill ju att det ska bli mål.

Elev 2:
MIN FOT:

Min fot har varit med om mycket. Jag tappat en stor sten på min fot. Jag har slagit i foten i stolsben och bordsben. Min fot har varit med om roliga saker också. Min fot har åkt karuseller och badat, rest till Spanien och Tyskland.



Matematikämnets syfte och strävansmål:

Utbildningen i matematik ska ge eleven möjlighet att utöva och kommunicera matematik i meningsfulla och relevanta situationer i ett aktivt och öppet sökande efter förståelse, nya insikter och lösningar på olika problem.

Utbildningen i matematik syftar till att utveckla elevens intresse för matematik och möjligheter att kommunicera med matematikens språk och uttrycksformer.

Skolans undervisning ska sträva efter att eleven (valt ut två av flera):

* utvecklar intresse för matematiken och tilltro till det egna tänkandet och den egna förmågan att lära sig meatematik /../
* utvecklar sin förmåag att förstå, föra och använda logiska resonemang, dra slutsatser och generalisera samt MUNTLIGT och skriftligt förklara och argumentera för sitt tänkande.



Anne-Marie,
som fortsätter fundera över matematiken...
och
länkar till andra som också gör det!

Matematik i kvadrat och delar

Nu ska vi arbeta med kvadratmetern.
Vi ska arbeta med omkrets.
Vi ska arbeta med volym på sikt.

Kvadratmetern skapas av eleverna. Behövs maskeringstejp och elever som gör. Alla ska göra. Det är tur att rummet har många kvadrater att hysa oss i.



Sedan får eleverna förhålla sig till sina kvadrater. Man kan fylla sina kvadrater och undersöka hur mycket som får plats i dem. Man tager vad man haver säger Kajsa Kavat. Man gräver där man pedagogiskt står säger Anne-Marie Körling. ELeverna får ta vad de vill för att undersöka det som undersökas ska; kvadratmetern.



Det får exempelvis plats 11 nordiska skolatlas i en kvadratmeter. Då är man liksom inne på delarna av en kvadratmeter. Delarna kan man använda upptäckte eleverna efter en liten stund. Då kan man med lätthet ta mindre saker och ställa på de något större delarna av en kvadratmeter. "Då är det ju jättelätt, man tar bara antalet det och det och tar det gånger 11!" utbrast en elev. Som använde miniräknaren till alla fortsatta uträkningar.



Några andra tog matematikböckerna. Det fick plats många matematikböcker i en kvadratmeter. En matematikbok kunde sedan fyllas med pennor.


'
Några prövade med den engelska ordboken. De vi hade i klassrummmet räckte inte till för att fylla ut en kvadratmeter, så de sprang in till grannklassen och hämtade deras ordböcker. De räckte inte heller till för att fylla en kvadratmeter. Då blev det knepigt. Hur kan man göra då? Man får flytta om och tänka ut hur man kan organsisera med tomrummet som en räkneyta...



En annan grupp prövade med en papperslåda. Det blev knepigt för det blev plats över, men om man ställde papplådan på den platsen som blev över så stack papperslådan utanför kvadratmetern. Det krävdes en aning tänk för att lösa hur man skulle göra och hur man kunde lösa det.



Om man har en kvadratmeter och fyller ut den med matteböcker så kan man fylla ut matematikböckerna med mindre böcker och då kan man bygga upp en kvadratmeter till mindre delar kom en elev på. Sen ringde det ut.



Jag är mycket nöjd med dagen och utvecklingen av uppgifterna och tänket hos eleverna.

- Är det här VÄÄÄÄRKLIGEN matte? frågade en elev. Då är det ju jättekul med matte. Jag vet nog inte vad matematik är på riktigt. Trodde det bara var gånger och siffror.



Alla gjorde också fotens area och omkrets. Och handens area och omkrets. Man tager vad man haver tänker jag. Kroppens matematik är jätterolig! Om det återkommer jag också.

Anne-Marie,
fortsättning följer.


Denna undervisning svarar mot matematikämnets mål för årskurs fem:

* ha grundläggande taluppfattning som omfattar naturliga tal och enkla tal i bråk- och decimalform.
* ha en grunläggande rumsuppfattning
* kunna jämföra, uppskatta och mäta längder, areor, volymer, vinklar och massor och tider samt kunna använda ritningar och kartor.




Matematik - En liter mjölk

Det blev en underbar matematiklektion kring en liter mjölk.
Jag har mycket att skriva om den lektionen.
Men jag kan säga ett - en hel klass får inte plats på en liter mjölk. Däremot får nästan tjugo elever plats + en fröken som också är elev och undrande.
Jag återkommer.
Anne-Marie

Matematikfundering - en liter mjölk?

Kan en hel klass stå i en liter mjölk?
Det ska jag undersöka på onsdag.

Anne-Marie

Matematikens ärftlighet och baktankar med matematiken





Inget ämne är så omslutet av ärftlighet som matematikämnet.

Man ärver oförmåga att räkna, pluss och minus får man med sig i generna...
Kan inte förälder så kan inte barnet. Jag var urusel på matematik i skolan. Det hade jag inte ärvt av min mamma, inte heller av farfar. Jag hade oturen att få en matematikundervisning som ingen begrep sig på. Så när föräldrar inte kan matematik eller blir rädda för den så är det en gammal skolrädsla som gör sig påmind. Men ärftligheten...

Vågar jag skriva att det är oftare att flickor omsluts av denna ärftlighet. Mamma kan inte och då kan inte flickan. Jag tror inte på den form av ärftlighet men jag förstår att man gör kopplingen. En mamma som lyssnar på sin flickas räknande och funderande ser sig själv och förstår sig själv. Gamla obehagliga minnen dyker upp av matematiklektioner som betydde allt annat än stärkande.

Då jag får dessa samtal tänker jag direkt på ett bakbord.

Alla måttenheter som finns där, litermått, dlmåttet, kryddorna i nypor eller i tsk. Jag tänker på att man tar rätt storlek på bunken då vätskan till en bulldeg är 1 liter, och att man kavlar ut en deg som säkerligen är lika stor som en kvadratmeter, och ordningen på den plåt som ska se bullarna jäsa till åtminstone nästan den dubbla storleken. Jag tänker på hur ordningen är då man radar upp kakorna på plåten, jag tänker på bagarens ekonomi när tid, kapacitet och antal ska rumstera på en bakplåt, jag tänker på det lilla, lilla som fäller ett helt bak - SALTET. Då tänker jag i procent och hur viktigt det är att få helheten rätt, med minsta del och bidrag.

Därefter funderar jag över hur bullarna smakar tillsammans med ett glas mjölk , stort eller litet beroende på hur mycket man önskar dricka, eller en kaffekopp där kaffet når kaffekanten - och där ett samtal sedan kan föras kring vad, hur, varför, när, vem, med - och begripas i det faktiska och praktiska.

Alltså kortfattat:

Inte i genmassa utan i mandelmassa!
Anne-Marie

Matematiksatsningen



Det är pluss och addition, adda och lägg till då matematiken får extra pengar. Summan kan divideras mellan dem som ansöker om matematikpengar. Sedan hoppas vi att vi kan multiplicera resultatet och att ungarna finner matematiken en aning roligare, verkligare, sannare och att de får uppleva att de kan mer matematik än de själva förstår. Jag menar - om de får syn på den i sin vardag.

Ordningen på en bakplåt är en form av matematik.

Anne-Marie

Utveckla fler frågor kring en matematikuppgift



Det här är en bra matematikuppgift tänker jag. Därmed har jag redan värderat den för er, kära läsare. Jag har några frågor;

* beror det på ålder om man kan lösa den här uppgifte?
* vilken årskurs ska man lämpligen kunna lösa uppgifter av detta slaget?
* vad behövs för att lösa uppgiften?
* om man aldrig har haft hur påverkar det uppgiften?
* vilka principer är det som man bör kunna för att lösa uppgifter av detta slag?
* vilka mål i kursplanen svarar uppgiften mot?
* vad är syftet med uppgiften?
* hur löser jag själv uppgiften?
* löser jag matematikuppgifter ur de matematikböcker jag undervisar ur?
* undervisar vi i matematik eller gör boken det?
* hur samspelar vi med matematikbokens kunskapsförmedling?
* hur vet vi att eleverna lär?
* vilken ålder, om vi nu ska åldersorientera oss, kan man en uppgift av detta slag?
* är elevens ålder viktig för att lösa uppgifen?
* vad betyder lärarens undervisning?
* vad kan vi språkligt lägga oss i?

* hur kan vi överföra samma princip till en elevnära och upplevd händelse och inte förlora den övergripande idén som uppgiften syftar till?

* om eleven kan konstruera liknade uppgifter vilken förmåga förvaltar eleven då?

* vilka ord kan vi skapa synonymer till?
* hur mycket kan en elev skriva i sin beskrivning av flickans feber?
* hur behandlar vi elevernas förmåga att beskriva?
* hur samspelar ämnet matematik med ämnet svenska och svenska två?
* vilka begrepp är viktiga?
* hur stort utrymme tillåter vi att eleverna uttrycker sig på?

* skiljer sig utrymmet för elevens resonerande svar om det är matematik? om det är i svenska?
* hur översätter man själva uppgiften till engelska?
* förlägg uppgiften muntligt till ett sjukhus i Amerika, Frankrike, Afrika, Asien?
* gör om svaret till en serietidningssvar?
* vad händer om uppgiftens resonerande svar ska läsas av överläkaren? rektorn? mormor?
* Blir svaret annorlunda i sms-form?
* Hur ser svaret ut om det ska formuleras till en pojkvän? flickvän? skolsyster?
* Vilka hinder möter du om du ska lämna ett svar i form av en Ikeamanual?

* Du får berätta om febern - du behöver inte skriva - hur vill du göra?



Anne-Marie

Tidigare inlägg