Föreläser på Matematikbiennalen 2010
Att få komma till en matematikbiennal betraktas av många deltagare som en av yrkeslivets största upplevelser. Under intensiva dygn får deltagare en totalupplevelse av matematik, med möjligheter till möten med entusiaster och ansvariga på alla nivåer i vårt utbildningssystem. Beskrivningar av forskning, utvecklings- och vardagsarbete i föredrag, i diskussioner samt i idé-, informations- och läromedelsutställningar har både bredd och djup. Den matematikintresserade läraren är i centrum och närkontakt med senaste idéer och utveckling.
/../
Biennalerna och Nämnaren kan tillsammans ses som våra främsta inspirationskällor för lokalt utvecklingsarbete i matematik. Biennalkonceptet har blivit en succé och används även i regionala konferenser, biennetter.
Detta år ska jag föreläsa på Matematikbiennalen. Det känns stort. Min egen skoltid var en mörkertid för min matematikutbildning. Jag hade hjärtat i halsgropen under alla lektioner. Var en rädd elev som aldrig förstod. Jag fick inte ihop talen i mitt kunnande, men var en duktig utförare. Jag gjorde allt och räknade kallt med att aldrig få en fråga från läraren. Om läraren frågade mig något försvann jag in i en slags bråkig trots, så att jag på alla sätt och vis kunde undgå att besvara frågorna. Jag var helt enkelt livrädd.
En gång såg jag lösningen på en uppgift utan att veta hur jag kunde se den - räckte upp handen - fick som enda elev svara på frågan. Jag fick en krona av läraren för min förmåga. Efter det såg läraren alltid på mig med en matematisk förundran - när dyker A-M´s matematikhjärna upp igen. Trots uppmuntran så dolde jag alla mina tankar om hur saker och ting stod till.
Jag är en kreativ människa, min hjärna tycker om problem, min hjärna kan konstruera massor av genvägar, svar, bilder och annat som kan vara vägar till lösningar. I matematiken fanns det bara en väg - och den vägen var för snäv för mig att gå på.
Uppgiften med belöningen var en uppgift som krävde alla sinnen - och ett tänk utanför ramarna - det passade mig perfekt.
Nu ska den rädda matematikeleven ställa sig på föreläsarpodiet och presentera matematiktänk och klassrumsfunderingar - det är ett litet steg för matematikerna men ett hjärtekliv för Anne-Marie.
Anne-Marie,
som rosar och prisar mina trygga och reperationslystna utbildare vid Lärarhögskolan i Stockholm, samt de som visat mig vägen till matematiken; redaktörerna, samtalsutvecklarna, eleverna, matematikvisionärerna, konsten ...
Mycket intressant. Grattis och lycka till!
Ärligt talat - var står du i den helt avgörande ideologiska frågan:
- Trappan eller liggande stolen?
Varma hälsningar från en orolig förälder som trodde att han kunde matematik tills han försökte hjälpa barnen med läxorna...
YES,YES!! Du kommer att ge en mängd (hi,hi inte matematiskt definierad sådan) lärare chansen till ett jättekliv samtidigt med ett hjärtligt kliv matematiskt-metodiskt. Grattis till de lärare som kommer till din föreläsning. Och TACK till dig - att du hela tiden utmanar dig själv - och oss andra!
LT
Hej ni som befolkar min blogg med era vackra ord. Jag är modig som föreläser där. Jag kommer att kasta in mitt matematiktänk och jag vet att i publiken kommer några av mina matematikstöttare och uppmuntrare sända fram uppmuntrarstöd och medtänkarvärme.
Anne-Marie