Anne-Marie Körling Blogg

Matematikrapport och elevmatematik

Skolinspektionen har inspekterat matematikundervisningen:

Det blir nedslag:

* Ensidigt räknande
* felaktiga betygskunsapsmål
* lärare känner inte till målen i läroplanen
* ensidig undervisning mot få mål i läroplanen
* mycket göra - väldigt lite reflektion och samtal
* läroboksorienterad matematik
* diskrepans mellan nationella prov och betygssättning

Jag måste grubbla på detta!
Jag tror att all undervisning ska beröra på flera plan. Ensidighet och reflektionsfritt görande är inte lärande. Läromedel är komplement och absolut nödvändiga anser jag. Men de är inte ensamrådande undervisande. Läroplans arbete är ett ständigt pågående arbete tänker jag. Läroplanen lär man sig inte som lärare, man för en dialog med den för att utveckla möjligheter och omsätta uppdrag så att eleverna får sina lärande rättigheter.

Jag tänker på de undervisningar jag utvecklat i matematik. De är långt mer muntliga. De är resonerande och prövande. De är mer språkligt medvetna och eleverna bidrar ständigt till undervisningen. Jag har tillhört den skara av elever som lämnade matematiken. Den var för svår för mig under min egna skoltid. Hej Matematik blev i mitt lärande Hej Då Matematik!

Årskurs fem.

Detta är en mycket enkel sak i min undervisning. Den bygger på att eleven är aktiv. Eleven väljer själv vilka multiplikationer eleven vill genomföra. Eleven rättar sina uppgifter själv, med hjälp av en annan räknande kompis eller med hjälp av miniräknaren. I den utvecklade matematiken blir det synligt var (om det nu är något som blivit fel) som är felräknat. Detta ska uppmuntras. Eleven ska inte sudda ut sina uträkningar utan tillföra uppgifterna information. Eleven utvärderar också sina uppgifter. Efter varje uppgift syns ett L (lätt), M (medel) och S (svårt). Detta gör det väldigt enkelt för mig att se hur eleven tänker, när det blir svårt ska eleven få hjälp och samtal, diskussion och få prata mycket matematik själv. Här har eleven själv identifierat sin (fel)räkning och justerat den genom att berätta vad eleven glömt att göra.  Jag tycker denna form handlar om dialog.

Dialog med uppgiften.
Dialog med tänkandet och upplevelsen av matematik.
Dialog med sig själv och hur eleven gjorde.
Dialog med läraren där läraren lyssnar in elevens matematiktänk.
Dialog med justeringar och korrektioner.
Dialog med genomförandet och återkopplingen.
Dialog med utmaningarna eller trygghetslösningarna, eleven väljer själv sina utmaningar och berättar därmed hur de handskas med sina kunskaper. Jag har bara att vara ödmjuk inför det uppdrag jag har att försätta dem i ytterligare knepigheter och andra former av utmaningar.

Detta är ett mycket liten modell för hur matematiken kan göras mer elevcentrerad och medveten. Jag är inte intresserad av göra-göra-matematiken.

Anne-Marie

Är det mer om detta vi får se på Mattebiennalen?

Och att det blir fullsatt av aktiva, förändringsbenägna lärare önskar jag! Och några metodiklektorer! och en del från Skolinspektion och Skolverk!! I´ll be there anyway...

Tack A-M för att du kör detta korståg för matematiken!