Anne-Marie Körling Blogg

Förlagssträvan och min egen

Vi har ett projekt i klassrummet. Idag har jag undersökt om vi kan få möjlighet att packetera vår idé i en angenäm form. Jag har fått hjälp med själva tänket och det hämtade jag hos mitt förlag.

På  mitt förlag har jag också fått uppdrag att skriva min nya bok. Det är min förläggare som säger ok, och då tittar jag på min redaktör och då inser vi båda att vi återigen har ett projekt ihop. Vi skissade också på den andra boken jag vill skriva, och därmed har jag två böcker som jag ska mejsla fram, tänka runtomkring, utveckla och fokusera på. Så var det klart.

Det trevliga med mitt förlag är att alla är så välkomnande. Och jag behöver det. Matteredaktionen möter alltid upp. De lägger alltid till något. Eller delar med sig skulle man kunna säga. Det är inget dividerande med den redaktionen (ordfrosserier och den allmänna känslan då man talar med dem, det är en glad och trevlig redaktion).

Därefter försvann jag ned till redaktionen för språk och gymnasieutgivning där jag fick  se  en fantastisk massa lösa papper, med illustrationer och texter på, utlagda över ett stort bord. Fotografierna lockade mig genast, och layouten, och sedan... textvalen. Jag blev fast.
- Vad är detta för spännande? frågade jag.
Jag är nyfiken. Och det är tillåtet att vara det. Jag får veta att det är Carl-Johan Markstedts nya bok. Och den ska jag läsa. Det sa jag till förläggaren där:
- Jag ska läsa den där, jag vill fortbilda mig. Om jag läser Markstedt bok så är jag fullt insatt i de mål jag kan sträva mot (jag tror att jag älskar ordet strävansmål) inom svenska språket och litteraturen.
Genast då jag sa så fick jag de tidigare böckerna som Calle Markstedt skrivit. Nu sitter jag och bläddrar i Upplev litteraturen  ... och då jag i hemlighet beundrar Carl-Johan Markstedts tankar om lärande och utbildning blir jag fast.

Lite litteraturrik vandrar jag sedan in till en matematiktänkare och matematikförfattare som grubblar över hur man räknar matematik utanför Sveriges gränser... och hur vi gör det här hemma. Utanför Sverige får ungarna lära sig rita, tänka och utveckla sin matematiska svar, här hemma är vi alldeles för bundna vid formen i vilken våra elever svarar. Där lägger jag ihop ett och ett och varvar kreativitet med lärande. Det sprudlar om matematiktänk.

Jag upplever mig som en kunskapstörstande som själv konstruerar mina strävansmål då jag ser en aning mer av framtiden och det pedagogiska tänket innanför förlagets stora dörrar. Då jag sitter vid något bord öppnar självaste förlagschefen dörren och säger

- Anne-Marie, Jag såg när du parkerade, och där du står... är just nu parkeringsvakterna... och du har väl som vanligt inte ...

Anne-Marie

Om ni tänker; oj så mycket reklam hon gör för sitt förlag, så får ni gärna tycka det. Jag är på mitt förlag. Och jag är alltid glad då jag är där. Så om ni tänker - reklam - så tänker jag - Ja, varför inte? Bonnier Utbildning!

OM Annalisa Ericson var den saltaste

bönan i stan

är du definitivt den strävsammaste.



- Spännande!



- Tjohej!

det är klart att du ska göra reklam för det som gör dig så glad. man behöver blir glad och uppmuntrad. jag förstår att du blir det där. och det är bra med en plats och med människor som förmår det. Det får man gärn göra reklam för.