THE CRYING DAY
Jag var sorgsen av uppbrott och saknadsskavsår. Ni vet, sånt där skoskav som vi människor åsamkar varandra och oss själva. Jag hade ont och jag var ledsen. Inga stora ord om det om det inte hade varit för den där taxituren. Den i Edinburgh, Skottland.
Det regnade. Nog av skottsk regn med tusen namn vinkade jag in en taxi, hoppade huttrande in i skydd och värme. Jag hade under dagen försökt skuffa tillbaka minnen men i taxin kom de utan påannonsering. Plötsliga. Och med dem tårarna. Jag torkade med insidan av kappärmen.
Nu hör det till saken att skottska taxichaufförer är pratsamma. Den som körde var en av de pratsammare;
- Where to my dear......I hate this rain..... been raining since last year.... what you up to... bloody weather.... I am Scottish I don´t use to mind....but this rain, well, no words dear...
Jag svarade hummande. Jag var inte på det där pratsamma humöret. Tittade inte upp och tittade inte ut. Jag ville inte göra stor sak av mig själv, inte gråta så det syntes. Djävla tårar hann jag tänka då jag plötsligt såg hur en vit näsduk lades in mitt knä.
- One of these days? The crying day is it? I had mine yesterday, All strong men got to cry sometimes. - O little one, you keep crying... I can make this trip a longer one - a crying time ride...
varpå han slog av taxametern och gjorde en u-sväng... och fortsatte köra under behaglig och tillåtande tystnad. Jag mötte hans blick i backspegeln, han höll ett vaksamt och varsamt öga över mig. Jag blev med ens lugn. Jag grät en liten stund. Mest för att det var så tillåtande att göra det, och av lättnad, denna man tog det mänskliga med en så naturlig ro. Mina tårar var inte farliga.
Han ställde mig inga frågor. Han erbjöd ingen hjälp. Han gav mig inte ovälkomnade lösningar och svar på frågorna jag inte ställde. Denna man gav mig en liten stund att gråta ohämmat på, en plats att göra det i och omslöt mig med den medkänsla som är ordlös, i en absolut närvaro, med en osynlig hand på min kind. Han körde runt tills jag log och skrattade, berättade och lyssnade.
One of these crying days? Was it?
Då vi skiljdes åt klev jag fnittrande rakt i en vattenpöl. Himlen grät öppet och ymnigt över världen. Störtregn!
- See... it is too wet crying in all this rain...
Anne-Marie
Vilken fin historia. Tack för att du delade med dig av den.
Taxichauffören, vilken fin människa och vilken förståelse, att inget säga, inte komma med några klämkäcka lösningar eller glada tillrop som att det ordnar sig alltid...sådana människor växer inte på träd. En vacker mänsklig människa helt enkelt.
Ha det allra bäst idag.
Jag kollade in programmet till Skolforumet och helt plötsligt klickade det till i hjärnan )när jag läste hela ditt namn (jag kom ju inte ens ihåg ditt förnamn när vi träffades under Maria Bouledagar). Jag googlade helt fräckt nu ikväll och hittade din blogg. Det var kul att ses igen! Hoppas du har det gott i regnovädret.
hej. läst.
Om det regnar i Stockholm idag, tar jag en spegel och reflekterar lite solsken åt ert håll där borta. Här!
En av mina allra käraste vänner tittade alltid på Lilla huset på prärien för att få utlopp för sitt gråtbehov.
Jag är en sån som alltid gråter. Behöver liksom tappa ur lite då och då. Skulle älska att träffa en sådan förstående taxichaufför. Vilken fantastisk människa.
Ge Jo en stor kram från mig.
Bästa ni,
Det är aldrig de stora åtbörderna som skapar mänsklighet och omtänkarvärme, det är alltid de där små gesterna, närvaron och känslan av välvilja. Jag tror vi alla kan öva oss... det räcker ju med att förvalta det vi ser och upplever, förvalta det rätt och .. tja... räcka fram en vit näsduk...
Ante,
Hej och välkommen till min blogg. Tack för pratstund sist, hojta till om du är på Skolforum...
Anne-Marie
Vilken fin berattelse! Idag for forsta gangen tillgang till internet igen och last for fulla muggar pa din blogg. Harliga bilder och berattelser som beror. Kram! (hollandskt tangentbord)
Hej du där du är Maria,
Jag har också varit där å ä ö saknas. Det är en aning svårt att uttrycka sig då upptäckte jag, så nu har jag en aning skrivkramp...ska hitta alla bokstäverna och sätta ihop något igen... nån mening blir det väl, njut där du är... A-M
Nu gråter jag...
Tänk vad trevliga och snälla människor det finns. En tår i ögat...