Jordklotets rättigheter
Det är en rättighet att vara ett jordklot.
Om jordklotet inte har en unik rätt att vara ett jordklot försvinner allas vår rätt att ha våra rättigheter. Om vi inte ger jordklotet en talan så kommer jordklotet att tala i trots, ilska och tröttnad. Det betyder att vi som kräver våra rättigheter med råge och mer därtill kommer möta de överraskningar som finns i jordklotets trots. Vi kommer också se och få uppleva hur alla våra rättigheter ifrågasätts och blir indragna.
Jorden behöver den bundna permafrosten, de gigantiska regnskogarna, isarna och öknarna. Isarna, öknarna, skogarna, vidderna är upprätthållna balanser. Jordklotets befolkningen är inte människorna. Befolkningarna är alla de andra som i lika stor utsträckning har samma behov av jordmån och yta och samspel med allt det andra. Skalbaggen har sitt mikrokosmos. Blåvalen sitt hav. Loppan ett eget kretslopp.
Då jordklotet börjar berätta om det viktiga med balans, respekt och ansvar kommer vi stå där med våra plånböcker och och tro att vi kan köpa oss en nypa frisk luft och en droppe färskt vatten. Men det vi fått har inget pris. För att få det tillbaka måste vi betala med innovationer, avrundade begär, framtidsansvar och inse att vi är en del av något. Inte att vi är själva innehållet och syftet. Jordklotet behöver oss knappast. Det är vi som behöver jordklotet.
Anne-Marie
som funderar över hur vi kan betrakta jordklotet som en del av vår vardag, som någon vi dagligen ska värna om, och verka för. Kanske vi ska upprätta en slags relation till jordklotet? Mitt jordklot? Vårt jordklot? Jag tänker att närhetsprincipen till jordklotet påverkar mina handlingar. Jag kan tänka mig en relation med mitt jordklot? En slags nyförälskelse? Nya ögon för det jag tar för givet? Jag tror i min lilla värld att orden kan bidra till förändring?
Tänk att jag varje morgon frågar mitt jordklot - Vad kan jag göra för dig idag?
Hej: Tänkvärt du skriver!
Det är hela tiden barnens och barnbarnens jordklot. Vi bara lånar det av dom.
Orden är bra och behövs men vi måste någon gång ta ett djupt andetag och agera, handla!
Det mesta utav det mesta som är miljömässigt långsiktigt oacceptabelt är utrett flera gånger om. Allt är känt. Vi vet vad vi måste göra - "and when it starts to rain cats and dogs it´s to late".
Handling Nu!
Några renodlade miljöskolor tycker jag ligger i tiden eller åtminstone rejält med miljörelaterad undervisning på schemat!
Tänker ofta på Arbs dikt som både skrämmer och uppmanar till ett konkret agerande.
"Träden fanns här alldeles nyss
jag hörde regnet sjunga i löven
och forsa ner längs stammarna
men nu är träden på väg bort
rötternas mörka slingor skjuter upp
förenas i paniska omfamningar.
Likaså gräset fanns här nyss.
Jag hörde regnet plaska mot marken
men nu är gräset på väg bort
varje strå tvinnas samman
till häftigt rullande klot.
Jag ser att naturen drar sig tillbaka.
Jag står vid fönstret alldeles stilla
sekunderna slår hårt unden huden:
nu vet jag
att det omöjliga
det som inte kunde
hända
har hänt.
Landskapet skövlas utan rimlig anledning
och ännu står jag som fastnaglad
men jag vet att jag snart
måste ut ur mitt hus
och tala om rädsla och uppror.
Siv Arb