Anne-Marie Körling Blogg

formativ bedömning: MELLAN LÄRARE OCH ELEV

En elev sitter och läser högt ur en bok. Ett litet fadderbarn lyssnar med öppen mun och stora ögon. Jag ser dem sitta där i mitt klassrum. Jag sitter på avstånd. Jag hör min elev artikulera texten, förvissa sig om att han har med sig sin lyssnare, drar in fadderbarnet i boken - Titta! Här ser man på bilden att björnen .. och fadderbarnet nickar och så sätter högläsningen fart igen. Jag skriver ett litet brev till min elev. Det brevet skriver jag i elevens processbok. Jag ser och skriver ned det jag ser. Mina ord till min elev är inget annat än det jag ser. Det räcker att sätta ord på det jag ser. Det är bekräftande att se tänker jag. För min elev högläser jag sedan vad jag skrivit. Och min elev skriver ett litet gensvar. Då ser jag hur eleven själv sätter ord på vad eleven kan. Men också ord på sitt fadderbarns koncentration och lyssnarförmåga.

Jag tänker - så mycket vet barn själva - om de ges tillåtelse att uttrycka vad de själva vet och kan. Men processen dit är att göra detta till något medvetet. Det medvetna handlar om att läraren är medveten. Då läraren är medveten så görs eleven medveten. Det är den processen jag är i som lärare, och det är den processen eleven kommer in i. När vi sedan är där så är vi tillsammans i en läroprocess.

Jag har läst detta lilla elevgensvar om och om igen. Jag tycker om dialogen som utvecklas mellan lärare och elev.
Anne-Marie