SKOLFUNDERINGAR UTANFÖR GRÄNSEN



Jag är här för att föreläsa. Idag är det jag som föredrar. Vilket vackert ord. Att föredra. Jag föredrar den svenska synen på eleven då jag hör hur man inte föredrar eller förespråkar den tyska elevens lärande möjligheter i den tyska skolan. Den tyska skolan (utifrån det jag hört och med risk för att jag generaliserar) tycks mig en aning gammal med tanke på kunskap- och människosyn.

Skoltänket är sortering. Redan i årskurs fyra har läraren den enväldiga makten att avgöra den enskilde elevens framtid. Det finns tre skolformerna som väntar efter årskurs fyra (barnen är lika gamla som våra fyror i Sverige, dvs 10 år)  är gymnasium (det finaste och det bästa) till det minst goda alternativet. Barnen är mycket medvetna om konsekvenserna av de skolor de hamnar i och vet att deras förutsättningar för framtiden är avgörande på grund av skolformen. Betygssorteringen (kan man kalla det så?) innebär ett betyg från 1 till 6. Där 1 är det bästa och 6 absolut inte är tillåtet. Utvecklingssamtal existerar inte. Läxor har eleverna dagligen och i alla ämnen. Oavsett ålder. Skolmaten är den man själv tar med sig. Privatskolor kan ha skolmat.

Under det att jag lyssnade in om skolan här vred det sig i magen. Magen vrider runt innan huvudet har formulerat i ord vad som är fel. Människans omedelbara signalsystem tycks sitta i magen.
Jag upplevde också en stolthet över den svenska skolan, trots att jag inte är vän av jämförelserna. Jag måste gå till min egen skola. Där är barnets bästa, alltid barnets bästa, vårt riktmärke.

Vårt mänskliga ansvarssträvansmål.


Jag ska föredra något idag.
Mitt hjärta är på elevens sida.
Jag är en slags Don Quijote idag.


Anne-Marie


Kommentarer
Postat av: Mats

Det är något med tyskarna som med humlan (ändå flyger den)

"Och ändå ler de"



Mats - som är väldigt förtjust i Berlin men har inga erfarenheter från Bonn (eller Köln????)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback