BEDÖMANDE ATTITYD



Jag ingår i en fin diskussion med en lärare vid min skola.

Om bedömningar.
Vi diskuterar och funderar.
Kollegan törstar efter utmaningar att göra annorlunda.
Tänka om.

Jag deltar i lässituationer som läraren håller där eleven läser.
Läraren är lärande.
Och fokuserad.

På att bedöma.
Elevens resultat blir därför sämre.
Eleven läser knackigare, osäkrare och tystare.

Jag ber läraren fundera:

PROBLEMATISERANDE FRÅGOR KRING BEDÖMNINGAR
Hur förstår du ordet bedömningar?
Vad beyder att bedöma för dig?
Vad gör du då du bedömer?
När bedömer du?
Behöver du fokusera på att bedöma resultatet just nu?
Kan du bedöma processen eleven är i?
Hur påverkas bedömningarna av process- eller resultattänkande?
Kan du aktivera samspelet, själv ingå i det?
Är underlaget för läsningen det bästa?
Hur kan eleven förstå den här texten?
Hur läser eleven bilderna?
Vad är ditt fokus?
Om ditt fokus är att eleven ska läsa texten och du ska lusa eleven hur påverkar just det elevens läsning?
Kan du ingå som samtalspartner och trots det bedöma?
Kan du bekräfta närheten till stoffet och eleven?
Kan du tänka annorlunda kring din lärarroll?
Om du var eleven nu hur skulle du ha uppfattat situationen?
Hur kan du göra bedömningen mer autentisk?
Upplever du att du måste bedöma?
På vilket sätt kan du bedöma?
Hur ska eleven införstås?
Vad syftar bedömningen till?
Tänk om det är du som är rädd för dina bedömningar?
Är situationen optimal?
Finns det andra situationer där eleven synliggör större kompetenser?
Är eleven bekväm med min närvaro?
Vet eleven om varför jag är där och vem det är jag bedömer?
Kan du bedöma över längre sikt?
Är det just nu du ska bedöma just detta?
Liknar detta en provsituation?
Hur vet eleven att du gör det du gör, eleven bad om att få visa upp sin läsning, bad om ditt deltagande?
Hur förvalta elevens intentioner?
Hur bedöma i elevens tjänst?

Det känns tufft att diskutera så här, men nödvändig, och läraren vill, vill, vill att jag bollplankar och problematiserar.
Då jag modellat ett annat sätt att närma sig läsning och lärande stoff säger läraren:

- Tack. Åh gärna mer nästa gång. Jag tror jag förstår - man antar en bedömande attityd. Det kan hämma eleven.

ANNE-MARIE FUNDERAR EN ANING ÖVER VÅR BEDÖMANDE ATTITYD
Det är en lärande lärare. Det är läraren som lär.
Det är jag som bedömer den här lärarens process.
Men till skillnad från eleven så ville läraren ha en tydlig bedömning.
Hade jag då inte givit den hade jag gjort läraren besviken.
Eleven hade lärt sig något nytt - och det var vad eleven ville visa läraren - inte genast bli bedömd.
När läraren någon gång ropar in mig för att visa förändringen - må jag förvalta lärarens vilja att visa upp och göra mig delaktig. Nåde mig om jag bedömer då. Då ska jag bara delta, ingå, bekräfta och se hur lärandet tog form och utvecklade sig till något nytt för den som lärde sig.

Det är svåra saker detta!
Att bedöma!

Anne-Marie,
vars kollega kopierat ut frågorna för att fortsätta att fundera på dem. Nu diskuterar vi hela tiden.

Kommentarer
Postat av: Mats

Jag tror att du har tagit problematiserandet till en högre sfär!



Kanske hade mina studenter skjutit mig om jag varit lika påstridig - skillnaden är naturligtvis att i ett kollegialt samtal finns inte undertonen av förhör och kontroll. Detta gift som förstör möjligheten till ett värdigt samtal.

Postat av: Marie

Jag funderar också kring bedömning. Läs min blogg om du har lust. Jag väntar på din bok. Jag undrar var den har tagit vägen. Och föreseten ... var kommer alla dina fantastiska frågor och funderingar från? ;D

2009-03-19 @ 18:01:12
URL: http://www.opedagogen.blogspot.com
Postat av: Hanna

Jag tog mig friheten att kopiera dina bedömningspunkter... Jag är också sugen på att lära mig, förkovra mig, mer i bedömning. Det är alltid intressant att diskutera, med sig själv och andra, detta spörsmål.



Tack!

2009-03-20 @ 20:04:38
Postat av: Anonym

Hanna,

Inget kan göra mig mer än glad.

Ta du!

Anne-Marie

2009-03-21 @ 09:04:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback