Anne-Marie Körling Blogg

Hösten, skolstarten och läraren

Det finns inget jag hellre vill än att om några timmar stå inför min klass och hälsa välkomna tillbaka. Jag vill stå där och samla ihop, räkna av och i mitt inre konstatera att alla är samlade igen. Jag vill inget hellre än lyssna till rösterna och se hur sommaren har skapat växtkraft med några centimeter. Jag saknar med ens mina elever med sådan kraft att jag skulle kunna vända näsan mot skolan och åka dit. Skolan är eleverna, tänker jag.

Min höststart innebär fördjupning och igångtänkande. Texterna ska läggar fram och framtidens kursplaner ta form. Jag upplever ett hedrande och utmanande uppdrag att vara en liten, liten, liten del i det framtida dokument som kommer omsluta eleverna i skolan för en lång tid framåt. Det är ett allvarligt uppdrag och jag tar det så. Jag tycker om utmaningar.

Trots det står jag med mitt lärartänk och lärarhjärta och prickar av mina elevers närvaro i en inre lista. Vi börjar nytt och det ska märkas. Jag tänker att vi börjar med att skratta ihop.

Anne-Marie

Öhh??? Hur orkar du!?

Det finns ju typ ingen som orkar läsa allt det där!

Gör ett ryck och starta en ny blogg.

MED KORTARE INLÄGG!!! För man blir lätt less att läsa vad du skriver. Dessutom så är det så långt att man hinner ju dö innan man läst färdigt.

Sen kan du gärna har nån mer gladare färg på din blogg. Man vlir ju jättedeprimerad.

ORKA!!!

Hej Uttråkad,

Du behöver absolut inte läsa här - det är det fina med det hela - jag tycker du ska välja bort den här bloggen. I all vänlighet, Anne-Marie