Sämre av att ha vikarie?
Jag mår sämre då jag är hemma och tänker på mina elever. De brukar uppföra sig en aningens annorlunda då deras ordinarie lärare ligger sjuk och vrider sig i feberyra. Jag oroas hela tiden för mina elever trots att jag är sjuk på min lediga dag. Jag äter alvedon för att snabbtillfriskna men inser att jag faktiskt kan vara en smittohärd och sätta igång en liten pandemi i min klass. Eller så är det redan så att den finns där i skolan?
Nåväl - dagsläget är fortfarande sängliggande och febernedsättningen är tillfälligt löst med alvedon. Det tråkiga är att jag inte vill vara borta... och kanske måste vara det. Hur känner ni andra? Detta är en av de svåraste sakerna med att vara lärare tycker jag.
Anne-Marie
Samma vånda för arbetsterapeuten. Speciellt som jag har föräldrasamtal med tolk inbokade denna vecka. Men inser att ingen vill bli hostad och snörvlad på och att jag faktiskt kan smitta både barn och föräldrar. Så jag stannar snällt i sängen i morgon också men det känns tufft. En krya på dig kram sänder jag genom etern.
Tillfrisknarkram på dig! Eller till dig.
Elever, patienter, arbetskamrater - att bli sjuk och måste ligga i sängen - lika peckigt. Ja, jag oroade mig för eleverna då - sedan för projekten - och blir jag sjuk nu -ja, då kommer jag att oroa mig för ... något annat...
Har du jobbat lite för mycket och kört slut på några små saker i din kropp, så andra små saker kunnat angripa? VILA - och bli frisk! Dina elever klarar sig några dagar med allt du gett dom... De kommer att lära sina vikarier en hel del......
Kram LT
Livets svåra konst att inse att man inte är oersättlig. Alla vi som är ambisiösa har en tendens till att tro att världen går under bara för att vi inte råkar finnas där just då.
Livet har lärt mig att det är ett självbedrägeri. Visst går det, fast jag inte är där när jag inte är tillräckligt kry för att medverka.
Om något gått galet medan jag var borta finns ju möjligheten att efteråt rätta till. Men oftast har jag konstaterat att det inte behövs.....