Sms och den pedagogiska frågan



Jag får en hel del pedagogiska frågor via sms. Det är roligt. Den här frågan tycker jag är mycket intressant. Den är större och djupare och berör elevens rätt att lära, kunskaps- och människosyn. I den bästa av världar vill jag säga att man inte kan lägga görande och utförande i förälderns händer.

Jag är utbildad pedagog, jag har tänkar kring det jag processar i klassrummet, föräldrar har mycket ont om tid och ska förvalta föräldrarskapet utan att få uppgifter från skolan att göra, göra, göra. Det finns hem där detta är fullt möjligt, det finns hem där det är väldigt svårt att få föräldrar att göra för sina barn. Det handlar inte om att de inte vill, utan att de kanske inte kan, inte har den tiden, känner obehag för skolans krav, har andra saker de gör med sina barn - träningar och annat.

Personligen tycker jag att det som skolan ska göra för barn och föräldrar är att förtäta samspelet och bekräftelsen om vad barnet faktiskt kan. Skolan är alldeles för snabb med att berätta vad elever inte kan. Av gammal vana!


Jag vill verka för goda lärande cirklar kring barn. Den bekräftande läxan är en sådan.
Det är en läxa kring det barnet kan. Mer för att åskådliggöra något av det lärande som processas i skolan!

Anne-Marie

Kommentarer
Postat av: Mats

Jag är orolig över att många lärare ser föräldrarna som "objekt för uppfostran" - särskilt besvärande är det när normerna som förmedlas är outhärdligt medelklassmässiga.



Då förstår jag föräldrar som drar sig undan och överlåter barnens skolgång till fröken "som ändå kan och vet allt"

Postat av: Anonym

Japp!

Läraren vet och kan inte allt, tänker jag - föräldrarna är föräldrarna som kan sina barn - kopplingen där ska stärkas och vara mer ödmjuk från skolans perspektiv. Jag tänker i termer av demokrati - att få en uppgift som förälder - skapa den här eller den här dockan, berättelsen - kan få mycket märkliga konsekvenser i ett klassrum. Jag är inte heller för att man tar ut avgifter från hemmen, jag vet hur mycket en femtiolapp kan vara då man inte har pengar, jag gillar inte heller att man säger att "imorgon ska vi åka skridskor, ta med skridskor" precis som vi i alla hem delar samma kultur där skridskobanan är allmänt vedertagen, där alla elever vågar åka skridskor, och de som inte har förpassas till en bänk eller en annan aktivitet som också kan översättas med exkludering. Detta kan inte vara tillåtet om det är inom ramarna för skolans verksamhet. Jag funderar väldigt mycket kring de här frågorna, jag tror att våra lärarögon är lite blinda ibland.

Anne-Marie

2009-09-27 @ 10:26:46
Postat av: Anonym

Det är ovärdigt att uppfostra vuxna föräldrar - och om lärare får föräldrar att känna sig uppfostrade är det väldigt sorgligt.

A-M

2009-09-27 @ 12:44:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback