TAVLORNA



Man har en bild och en föreställning av någonting.
Men i samspel med något, någon eller med flera förändras bilden och blir något annat. Det är lärande tänker jag. Lärandet är en slag öppning till något nytt. Trots att kunskapen är gammal. Men allt blir inte kvar som kunskap utan sållas bort som oanvändbart. Något stannar för att det behövs. Då fördjupas alltsammans till den förtrogenhet som gör att kunskapen integreras och försvinner in i tänkandet som en slags självklarhet.

Jag tittar på min morgonvägg. Tavlan är ett avtryck av en konstnär. Det andra är också avtryck men oändligt flyktigare. Solen står lågt därutanför. Jorden snurrar runt. Snart försvinner mina två soltavlor. Jag får föreställa mig dem. Minnas. Förundras. Det är en ny dag. Jag är på väg till skolan. Huvudet fullt av tankar.

Anne-Marie

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback