Anne-Marie Körling Blogg

LÄRANDE FRUSTRATION

Man talar ofta om kunskapens utveckling som om man kliver upp på olika nivåer...som om man gick i en trappa. Då kunskapen ofta ställer till det för den lärande är det nog så viktigt att tala om att då vi verkligen lär är då vi går ned i problemet, upplever frustration då vi inte förstår, måste fråga och undra, diskutera och få vägledning. Några talar om lärandets grop - den vi hamnar i då det är svårt och vi inte förstår någonting alls. Kanske vi hellre ska tala mer om den och stötta i den förvirring som uppstår då lärandet ställer till det. Lärandet är att ibland sätta krokben på självklarheter.

Igår hade jag en matematiklektion där jag modellade en uppgift. Gång på gång fick jag moddela. Gång på gång fick jag visa. Under det att jag modellade hur att tänka försvann elever som började förstå, några satt kvar på mattan för att få ytterligare modeller att utgå ifrån. När arbetet var igång upplevde flera att det var svårt - fattar inte! Och behövde stöd för att förstå. Så plötsligt förstår någon... och så blir uppgiften genast rolig för att utvecklas till något mer ... och då eleven kräver en utmaning som ställer till det i tänkandet igen .,. då har lärandet ägt rum.

Jag tror inte vi ska vara rädda för den där lärandegropen... den då man tror att man inte längre kan. Men det viktigaste vi lärare har att göra då är att finnas intill och stötta i processen. Glädjen är så stor för den elev som fått bråka sig kring i den förvirring något nytt innebär och tar sig därifrån. En slags lärande frustration med andra ord.

Anne-Marie,
som minns hur jag föll då jag lärde mig cykla, eller hur jag gång efter annan fick kallsupar då jag lärde mig simma...

och absolut som Mats skriver i sitt bloggensvar - skateboardens prövande...

På pricken beskriver du läraryrkets glädjefyllda tillvaro. Att få klättra och krångla sig upp tillsammans med eleverna, trappsteg efter trappsteg. Att få uppleva vägen mellan frustration och ilska till att så småningom - tillsammans - lyckas ta oss upp för de där slippriga trappstegen. Lycka är att få hjälpa till att putta på. Lycka är att få fylla igen groparna. Lycka är att se självförtroendet växa. Lycka är att få vara med helt enkelt.

Nu är det jag igen med mina frågor :)



Vad menar du med modella? Menar du förklara på olika sätt med olika hjälpmedel? Jag ser dig sittande på mattan med en massa prat och dialog med eleverna kring detta matteproblem. Var det ett helt nytt matteområde så du hade en storgenomgång?

Hej Anne-Marie,



Jag har två frågor till dig:



1) Har du aldrig problem med elever som inte vill, hur du än försöker locka? Hur gör du i så fall då?



2)Ditt sätt att organisera arbetet i klassrummet verkar så himla spännande och det är så jag visualiserar att jag själv skulle vilja jobba. Har du alltid jobbar så, om inte, när började du med det och hur lång tid tog det dig att organisera det? (Nu blev det nästan fler frågor, men jag är oerhört nyfiken)



H/ Lena