BLÅ STOL och en kopp TE
ÄLSKADE DU! - vill jag skriva. Jag vill ropa också: Kom! Mitt rum har tunna, tunna väggar, du kan kliva rakt in här. Min blåa stol är blå och stor. Den famnar dig för en stund. Mitt matbord är litet men tekopparna är stora. Pepparkakorna har Röda Korsets logga på. Några kronor går till de hemlösa. Jag är hemrik. Jag bjuder på det. Kom!
Anne-Marie
Du har fått en utmärkelse i min blogg. Ett litet men välment sätt att säga "Tack!" för att du fått mig att ta steget att förändra/förbättra min svenskundervisning!
Det är jag som ska tacka, och nu gör jag det igen genom att lämna ett av mina "skyddade" (bakom lösenord) skolinlägg här!
-----
november 12, 2008 av .:Sabina:.
Coola killar i år 9
Tänk er bilden. Coola tonårskillar i ett klassrum. Brallorna långt nere på rumpan, frillan ser i mina snart 40-åriga ögon mest okammad ut men det har jag lärt mig att den inte är… Att hålla sin coola fasad är viktigt, förmodligen viktigare än jag kan ana. I en grupp i mitten i klassrummet sitter tre av dem. Vi har gått våra duster under de 2,5 år jag känt dem. Skolan har inte varit viktigast, men sakta sakta har ett intresse att lyckas vaknat hos dem. De fäller ibland fortfarande kommentarer till dem som verkligen satsar på högsta betyg, men nu är rösten mer avundsjuk än hånfull. Dessa tre satt där tillsammans med en av klassens absolut populäraste och sötaste tjejer - hormonerna pulserar hos killarna, milt uttryckt.
En av killarna bad att få en ny bok att läsa. Vips, springer jag iväg - vill de läsa serverar jag omedelbums! Jag har en diger samling ungdomsböcker att välja bland och känner mig trygg i att många upptäckt läsglädje under de år jag ansvarat för deras svenskundervisning. Men det som nu kommer att utspelas framför mig i klassrummet övergår alla förhoppningar!
-Åh, den här har jag ju läst! Och den här också! säger killen som först bad om en bok.
-Jag med! svarar den andre (som inte gärna läste när han kom i år 7).
-Den här då, är den bra?
-Ja! Den har jag också läst. Den är fett bra! Men du, den här är bäst, fett bäst asså. Den ska’ru ta!
Sen tystnar han och tittar runt bland de 10-tal titlar jag har med mig. Han ser stolt och lite förvånad ut samtidigt. Han kikar under lugg på sitt speciella sätt på coola kompisen och på söta tjejen och utbrister:
-Men fatta! Jag har läst nästan alla…!
Och det har han verkligen. De sitter där, coola killarna inför söta tjejen, och skryter om vad de läst. Då ler jag stort inombords och känner att det arbete jag gjort under deras tid på min skola verkligen inte varit förgäves! Killen som inte var med i samtalet då? Han satt djupt försjunken i sin bok…
--------
Att få uppleva detta och veta varifrån inspirationen kom att lotsa dem in i böckernas värld; då är ett tack det minsta jag kan ge!
Tack för kommentaren på min blogg! Nu hittar jag ju hit till dig också, kul!
Jag bugar och ler. Tack för att du delar med dig. Det är värdefullt. Mycket värdefullt. Killar läser! Det är jag övertygad om, men något sätter krokben för dem? och jag undrar alltid vem det är som gör det, eller vad det kan vara...
Må du fortsätta,
A-M