NEJ SE DET SNÖAR
"Jag kom förstås att tänka på Felix när årets första snö började falla här för en halvtimme sedan."
skrev en vän till mig på Facebook. Omedelbart gjorde han mig glad. Tänk att påminna mig om mina rötter. Jag är ju en trudiluttande människa. Är jag lycklig så sjunger jag. Som om jag fått en musikgen och ett speciellt öra för musik.
Jag tänker ibland att jag skulle vilja prata med min farfar Felix. Jag tycker han borde ha skrivit JA se det snöar!
Men jag antar att det där NEJet i början hade att göra med själva utropet - NÄMEN - se det snöar! Och sedan gick det nog inte att hindra de där barnen som rusade ut i snövädret. På den tiden då snön var vit, föll i mängder och då det var lekfullt att vara ute i snön. Antar att en av barnen som min farfar hämtade inspiration av kanske kunde vara min pappa.
Anne-Marie
På bilden blickar min farfar ut rakt mot er mina läsare, bredvid honom sitter den långt mer berömde August Körling, tonsättaren som höll musiken så högt att han lät döpa sin son efter den store tonsättaren Felix Mendelsohn.
skrev en vän till mig på Facebook. Omedelbart gjorde han mig glad. Tänk att påminna mig om mina rötter. Jag är ju en trudiluttande människa. Är jag lycklig så sjunger jag. Som om jag fått en musikgen och ett speciellt öra för musik.
Jag tänker ibland att jag skulle vilja prata med min farfar Felix. Jag tycker han borde ha skrivit JA se det snöar!
Men jag antar att det där NEJet i början hade att göra med själva utropet - NÄMEN - se det snöar! Och sedan gick det nog inte att hindra de där barnen som rusade ut i snövädret. På den tiden då snön var vit, föll i mängder och då det var lekfullt att vara ute i snön. Antar att en av barnen som min farfar hämtade inspiration av kanske kunde vara min pappa.
Anne-Marie
På bilden blickar min farfar ut rakt mot er mina läsare, bredvid honom sitter den långt mer berömde August Körling, tonsättaren som höll musiken så högt att han lät döpa sin son efter den store tonsättaren Felix Mendelsohn.
Kommentarer
Postat av: thord wiman
Hej Anne-Marie!
Ett genomsyrat storstilat fotografi: ett fruset vibrato en gång i tidsalltets stora symfoni.
Din farfars blick etablerar en bro mellan det förgångna och det närvarande så oerhört påtagligt. Det är ett märkligt fotografi.
Vad spelar herrarna tro.
Postat av: annemarie
Hej Thord, Jo fotografiet är lite märkligt. FÖr Felix är den enda som inte längre spelar... vilar han eller trotsar han? Ticketack för kommentar. Folke ska jag minsann hålla ett vakande öga över.
Anne-Marie
Postat av: Leo Berger
Trevlig blogg du har. Med tanke på de små namnen som smyger sig in på sidan kanske du rentav kan tjäna en liten hacka på den? Här har du lite ny musik att upptäcka: http://www.myspace.com/leobergerxpj
ha det bra /Leo Berger
Trackback