PÅ MINNETS KANT
Jag sitter på minnets kant. Jag ser inte upp utan ned. Dagens långa, långa promenad gick i verklighetens nu men omslöt gårdagen. Jag är för mig själv. Alla minnen kan inte delas. Även om man tror det, så är upplevelser unika och uppfattas som suveräna. Det finns kollektiva minnen, men de tangerar att bli sanna för att de upprepas så ofta att de blir sanningar. Vi låter det ske. Jag blickar ut över mina minnen. Jag tittar en aning nedåt. Sitter på kanten.
Anne-Marie
Kommentarer
Trackback