Framtidhopp: Haninge - en modellande skolkommun
Almedalstankar som jag måste tanka ur mig:
- Vi var sämsta skolkommunen i hela Sverige, och inte nog med det - vi utsågs av Bris till den sämsta kommunen för barn att bo i, säger den socialdemokratiske skolpolitikern i Haninge. Han säger det med STOLTHET.
Detta har jag tänkt på. Denna glada stolthet. Gilla kritiken. Göra sig mottaglig för den. Inte mota den tillbaka, sortera in avsändarna i ett utvisningsbås och tro sig om att vara bättre, utan gilla läget. Man kan gilla läget så pass att man med stolthet säger som man gör i Haninge.
Vad de har gjort i Haninge är att definiera en position.
- HÄR ÄR VI NU!
Och därifrån beslutat sig för att bli 100% bättre. Och att målet ska vara att 100% av eleverna ska nå sina mål i Haninges skolor. Och om en skolpolitiker antar en stolthet över faktum och gillar läget, så gillar skolpolitikern också framgångarna. För om man börjar någonstans, låt oss säga från noll, så är ju all utveckling mot något bättre, utveckling.
Det fina med det hela är att man är rörande överens skolpolitiskt. Den moderate kommunordförande vinkar glatt till sin röde samarbetspartner. Om skolfrågorna är de överens. Och det bådar gott. Det blir så mycket tydligare då. Och genom skolHaninge visioner och ledarskapsintresse sipprar budskapet ned i alla led, lärarmedvetenhet och lärarfortbildning, krav och utmaningar som slutligen ...
... syns i elevens läsutvecklingsschema och säkerligen framöver i begynnande självkänsla om att "just jag" är en del av hela kommunens omsorg om att ge "just mig" en god skolgång.
Anne-Marie,
som funderar vidare sedan Almedalen -och hur orden - IT TAKES A VILLAGE TO BRING UP A CHILD - verkligen kan omsättas i handling.
Kommentarer
Trackback